Säkert och sakta. en kort historik över kvinnors intåg i naturvetenskaplig och teknisk utbildning MARIA STANFORS

Säkert och sakta en kort historik över kvinnors intåg i naturvetenskaplig och teknisk utbildning MARIA STANFORS NOTHÄFTE 18 JUNI 2000

NOT-häften nr 17 NOT-prosjektet sett utenfra En vurdering av NOT-prosjektets innsatser fra 1993 til hösten 1998 med tanke på en ny fase NOT 2 nr 16 Idén som fick fäste Fem år med basåret nr 15 Teknik- och naturvetenskapscentra och fortbildningssamarbete med skolan Bedömning av betydelsen av regeringens stimulansbidrag för utveckling och genomförande av fortbildning 1993/94-1997 nr 14 Vi hade inga pjäxor... Science Centers ur elev- och lärarperspektiv nr 13 Man kan om man vill Lärares och skolledares syn på NOT-problematiken varför intresset för naturvetenskap och teknik är så liten bland ungdomar idag nr 12 De klarar sig bra basårsstudenterna Fem år med kompletteringsutbildningen tekniskt/naturvetenskapligt basår nr 11 Lärarfortbildning Rapport från teknik- och naturvetenskapscentra nr 10 Jag tycker det är bra fast hemskt Ungdomars attityder till genteknik nr 9 Ungdomars attityder till naturvetenskap och teknik nr 8 Lärarfortbildning vid teknik- och naturvetenskapscentra i Sverige en utvärdering nr 7 nr 6 nr 5 Och dessutom känner jag mig smartare nu än innan Fyra år med kompletteringsutbildningen tekniskt/naturvetenskapligt basår NT-resan Så får högskolan fler studenter till naturvetenskap och teknik Teknik- och naturvetenskapscentra i Sverige Miljöer för upplevelse, utforskande och kompetensutveckling nr 4 Basårets effekter på rekryteringen till N och T Tre år med kompletteringsutbildningen tekniskt/- naturvetenskapligt basår nr 3 Att välja eller välja bort naturvetenskap och teknik nr 2 Mer formler än verklighet Ungdomars attityder till naturvetenskap och teknik nr 1 Teknisk/naturvetenskapligt basår Bakgrund och resultat läsåren 1992/93 och 1993/94 Utgivare: NOT-projektet Layout: Titti Hasselrot. Omslagsfoto: Thomas Wester/Bildhuset. Original: Contextus Tryck: Göteborgs Länstryckeri AB, Göteborg 2000 ISSN 1104-8050

Säkert och sakta En historisk översikt över kvinnors intåg i naturvetenskaplig och teknisk utbildning Maria Stanfors 1

Innehåll Inledning 3 Syfte, material och disposition 5 Uppsatsens anknytning till NOT-projektet och dess grundtankar 6 Kort historik över den svenska skolans och det svenska utbildningssystemts utveckling under 1900-talet 10 Grundutbildning 11 Gymnasium 13 Högre utbildning 16 Avslutande kommentar 18 Kartläggning av unga flickors deltagande i olika utbildningar 22 Grundskolan 22 Gymnasieskolan 28 Basåret inom högskolan 43 Högre utbildning 47 Avslutande kommentar 71 Kartläggning av vart olika utbildningsgrupper tar vägen vad hände sen? 73 Förklaringar till förändringarna över tid vad gäller flickors och kvinnors deltagande i olika utbildningar 82 Sammanfattning och avslutande diskussion 88 Litteratur 92 Figur- och tabellförteckning 93 2

Inledning Sverige karakteriseras idag både som ett utbildningssamhälle och som ett samhälle där jämlikhet i stort råder mellan människor. Emellertid kvarstår såväl könsskillnader som klasskillnader vad gäller utbildning och därmed också vad gäller olika människors arbete, karriär- och inkomstutveckling. Ett område där detta manifesteras särskilt tydligt är ämnesområdet naturvetenskap och teknik som i hög grad fortfarande är ett männens område men där även den sociala bakgrundens betydelse i hög grad gör sig påmind. Trots en omfattande reformverksamhet som under hela efterkrigstiden präglats av jämlikhetssträvanden och trots de senaste decenniernas strävan mot ökad jämställdhet mellan könen, så kan vi sammanfatta skillnaderna vid millennieskiftet 2 000 så här: 1. Könsskillnader i utbildningsnivå är små i dagens Sverige, framför allt om man jämför dem med skillnader i utbildningsnivå mellan olika sociala klasser. 2. Könsskillnaderna gäller i stället utbildningsval och utbildningsinriktning. Grundskolan är i stort sett densamma för alla elever i hela landet och gymnasieskolan har nästan blivit obligatorisk i det att 97 procent (1998) går vidare till något av gymnasiets program. Emellertid är gymnasieskolan starkt könssegregerad, framför allt de yrkesinriktade programmen, och vissa utbildningar är i stort sett enkönade. I enlighet med en traditionell kunskaps- och arbetsdelning mellan könen väljer flickor inriktningar mot humaniora, vård och omsorg medan pojkar väljer inriktning mot industri, hantverk och teknik. 3. Flickors och pojkars linjeval på gymnasiet är fortfarande i hög grad traditionella och påverkar deras möjligheter och val av såväl högskoleutbildning som arbete. Kvinnor går i något högre 3

grad vidare till så kallade traditionella universitetsutbildningar, men har dominerat kortare högskoleutbildningar eftersom de kvinnodominerade utbildningarna till exempelvis förskolelärare och sjuksköterska är kortare och stora till omfattning. Männen har fortfarande ett försprång vad gäller längre och mer prestigefyllda högskolestudier eftersom de framför allt dominerar de tekniska högskolorna. 4. Med en historisk tillbakablick kan vi konstatera att det skett både stort och smått. Stort i så måtto att trots att kvinnors möjligheter att bedriva högre studier har en betydligt kortare historia än männens och bara är drygt 125 år, så har svenska kvinnor etablerat sig på universitet och högskolor och utgör idag mer än hälften av såväl studerande som examinerade. Kvinnor har gjort betydligt större inbrytningar på traditionellt mansdominerade områden och prestigeutbildningar än vad män har gjort inbrytningar på traditionellt kvinnodominerade områden. Idag råder därför ökad könsjämlikhet och kvinnor dominerar antalet nybörjare såväl på juristlinje (59 procent 1998/99) som på läkarlinje (56 procent 1998/99). Kvinnor har även långsamt och långsiktigt gjort inbrytning på de mansdominerade tekniska utbildningarna och därmed också på mansdominerade delar av arbetsmarknaden som medför bättre karriär- och inkomstmöjligheter. I viss mån döljs ett ökat antal kvinnor bakom en fortsatt tämligen låg andel kvinnor eftersom män fortfarande i hög grad söker sig till det tekniska studieområdet. Även inom det tekniska studieområdet finns emellertid en kunskaps- och arbetsdelning mellan könen vilken yttrar sig i olika ojämn könsfördelning på olika tekniska linjer. 5. Med en längre historisk tillbakablick kan vi konstatera att könsskillnaderna i såväl utbildningsnivå som utbildningsinriktning har förändrats periodvis. Denna förändring är nära relaterad till ekonomisk och samhällelig förändring. Minskade könsskillnader har hållit i sig och i vissa fall har utjämningen av könsskillnader gått så långt att det har uppstått nya könsskillnader, fast omvänt. Med en historisk tillbakablick kan vi alltså se att vägen mot könsjämlikhet i utbildning är lång men inte särskilt krokig och kvinnorna som går på den vänder inte tillbaka! 4

SYFTE, MATERIAL OCH DISPOSITION Denna rapport har förberetts speciellt inför NOT-projektets arbetsseminarium Kön, naturvetenskap och teknik. Rapporten har som syfte att fungera dels som en statistiköversikt och beskriva nuläget vad gäller kvinnor och naturvetenskaplig och teknisk utbildning på olika nivåer, dels som en historisk översikt men rapporten har också som syfte att fungera som en introduktion till olika relevanta problemområden att analysera och diskutera vad gäller kön och utbildning med särskilt fokus på kön och naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Den statistik som redovisas utgörs av såväl tidsserie- som tvärsnittsdata. För en ekonomiskhistoriker ter det sig ganska naturligt att anlägga ett historiskt perspektiv och att använda tidsserier som sträcker sig över relativt långa perioder eftersom ett alltför snävt tidsperspektiv kan medföra att man fokuserar på mindre relevanta faktorer och begränsar analysen till att endast vara giltig för kortsiktiga förhållanden. Genom att studera ett längre tidsförlopp kan man ofta i analysen fånga såväl generella och kontinuerliga drag som specifika och diskontinuerliga drag i händelseförloppet och sätta det studerade fenomenet eller problemet i en historisk kontext. Vad gäller förberedelserna för denna rapport, har såväl tid som materialtillgång varit begränsad. Även om tyngdpunkten i rapporten är begränsad till perioden från och med 1970-talet och framför allt på den aktuella situationen idag, så görs det försök att knyta an till historiska erfarenheter och sammanhang. Materialet är i hög grad hämtad från tryckt offentlig statistik, men det redovisas också vissa primärdata. Uppsatsen är till sin disposition uppdelad i sex delar. Uppsatsen tar vidare i inledningen avstamp i anknytningen till NOT-projektet och dess grundtankar och i denna del dras även paralleller till liknande debatter som förts vid tidigare tillfällen angående naturvetenskapens ställning i förhållande till andra ämnen vad gäller bildningsideal; frågan om allmänbildning och medborgarbildning; samt behovet av tekniskt och naturvetenskapligt utbildad arbetskraft. Därefter följer en kort historisk översikt över den svenska skolans och det svenska utbildningssystemets utveckling 5

under 1900-talet. Trots att det svenska utbildningssystemet har reformerats grundligt och kontinuerligt under lång tid, så kvarstår såväl könsskillnader som klasskillnader och på sätt och vis verkar dessa skillnader inbyggda i systemet. Jämlikhetssträvandena har emellertid haft effekter vilket vi ser i uppsatsens tredje del, som kartlägger unga flickors och kvinnors deltagande i olika utbildningar, nivå för nivå. Men trots ökad jämlikhet vad gäller formell möjlighet till utbildning och ökad jämlikhet vad gäller utbildningsnivå så kvarstår könsskillnader vad gäller val av utbildningsinriktning. Naturvetenskap och teknik är fortfarande mansdominerat och humaniora och omvårdnad är fortfarande kvinnodominerat. Könsskillnaderna vad gäller utbildningsinriktning gör att, reellt sett, betyder utbildning för kvinnor och för män olika utbildningar och olika livsoch karriärbanor. I del fyra gör vi ett försök att studera närmare hur olika livs- och karriärbanor kan ta sig uttryck genom att se vart olika utbildningsgrupper har tagit vägen efter avslutad utbildning och i del fem diskuterar vi kvinnors och mäns utbildningsval och försöker att förklara dessa med hjälp av olika teorier som finns till hands. Uppsatsen avslutas med en kort sammanfattning och en avslutande diskussion i vilken vi bland annat tar upp behovet av att fylla igen irriterande kunskapsluckor vad gäller kvinnor och utbildning i allmänhet och vad gäller kvinnor och ämnesområdena naturvetenskap och teknik i synnerhet. UPPSATSENS ANKNYTNING TILL NOT-PROJEKTET OCH DESS GRUNDTANKAR NOT-projektet har som syfte att stimulera utvecklingen och intresset för naturvetenskap och teknik (NOT) i grundskola, gymnasium, Komvux och högre utbildning. Detta handlar i praktiken bland annat om att försöka förändra attityder hos lärare, elever, föräldrar och studenter samt att utveckla metoder vad gäller arbetssätt och innehåll i olika utbildningar. Några av grundtankarna bakom NOT-projektet är en helhetssyn på samhället vilket betyder öppenhet bland annat för naturvetenskapens och teknikens möjligheter och villkor. I en tid då Sveriges beroende av omvärlden ökar blir det allt viktigare att det svenska näringslivet kan hävda sig på världsmarknaden med hjälp av specialkunskaper. Samtidigt ställer den snabba tekniska utvecklingen krav på naturvetenskaplig och teknisk allmänbildning hos befolkningen. Då kvinnor fortfarande är 6

underrepresenterade både vad gäller utbildning och yrkesdeltagande inom områdena naturvetenskap och teknik så behövs det fler kvinnor inom dessa områden för en allsidig och jämställd utveckling. Fler kvinnor inom naturvetenskap och teknik samt ökad allmänbildning vad gäller dessa områden har inte bara betydelse för näringslivets produktivitet och konkurrenskraft utan även för den nationella ekonomin och för samhällsutvecklingen vad gäller upprätthållande av demokrati och jämlikhet. Fler kvinnor inom naturvetenskap och teknik har naturligtvis även betydelse för enskilda individer samt för kvinnors karriär och inkomster. Denna diskussion är långt ifrån unik för det sena 1990-talet. Paralleller kan dras med liknande debatter, tillbaka i tiden, som till exempel förts angående naturvetenskapens ställning i förhållande till andra ämnen vad gäller det svenska bildningsidealet samt om allmänbildning och medborgarbildning och den ekonomiska betydelsen därav. I slutet av 1800-talet debatterades naturvetenskap och humaniora angående en reformering av läroverken. Den kulturpolitiska kontroversen om latinkravets bevarande på läroverken innebar att klassicismen förlorade mark då det gentemot ett klassiskt bildningsideal stod ett naturvetenskapligt synsätt med mer medveten inriktning på samhällets praktiska behov vid tiden för Sveriges pågående industrialisering. Enligt 1905 års läroverksstadga delades läroverket in i en nedre latinfri del, realskolan, med inriktning på medborgerlig och allmän bildning och en övre del, gymnasiet, med förberedelse för högre studier som målsättning. Realskolan avslutades med realexamen som inrättades efter modell av studentexamen. Tabell 1 visar utvecklingen av antalet realexamina, från 1910 fram till 1970, då folk- och realskolan hade börjat ersättas av den nya enhetliga grundskolan. Även under 1950- och 1960-talen debatterades naturvetenskapens ställning i förhållande till andra ämnen. Gymnasiet syftade till att ge eleverna en viss allmänbildning och därmed diskuterades det bildningsideal som borde förverkligas. Som en effektiv katalysator kom C P Snows debattbok The two cultures and the scientific evolution (1959) att fungera. Snow uppmärksammade den etablerade och enligt honom växande klyftan mellan de två vetenskapliga kulturerna. Han ansåg 7

att humaniora hade blivit alltmer samhällsfrånvänd och otidsenlig samtidigt som naturvetenskapen hade blivit allt viktigare för såväl industriproduktionen som för samhällsutvecklingen i stort. Under 1950- och 1960-talen debatterades även betydelsen av olika slags utbildning i samband med upptäckten av den så kallade teknikfaktorn, det vill säga att produktivitet bestämdes av mer än kapital och antal arbetare, och dess betydelse för ekonomisk tillväxt (se Pettersson 1983:124; Svennilsson 1961, 1964). Residualdiskussionen kom att behandla arbetskraftens kvalitativa aspekter och betydelsen av rätt sorts utbildning för högre produktivitet och tillväxt. Rätt mängd och rätt sort utbildning sågs som tillväxtfrämjande och fel eller otillräcklig utbildning sågs som hinder för landets ekonomiska expansion och tillväxt. Såväl under 1950- och 1960-talens industriomvandling som under 1960- och 1970-talens industrirationalisering betonades betydelsen av naturvetenskap och teknik. Tekniker- och ingenjörsexpansionen under 1950- och 1960-tal kan ses som uttryck för industriell strukturomvandling medan dess stagnation och i stället yrkesutbildningens expansion kan ses som ett uttryck för strukturrationalisering. Vad gäller utbyggnaden av det svenska utbildningssystemet kom såväl yrkesutbildning som ingenjörsutbildningar att byggas ut. Vad gäller debatten om de två kulturerna resulterade en strävan efter att överbrygga klyftan mellan en humanistisk och en teknisk-naturvetenskaplig kultur bland annat i att ämnet naturkunskap infördes på de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna och att filosofi infördes på den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet. 8

Tabell 1. Antal realexamina uppdelade på män och kvinnor, 1910-1970 Total- varav gymnasieförberedande varav praktiska 1 antal Män Kvinnor Män Kvinnor 1910 1 502 1 176 326 1915 1 623 1 129 494 1920 2 197 1 433 764 1925 3 513 2 154 1 359 1930 3 970 2 597 1 373 1935 6 413 3 557 2 649 125 82 1940 7 862 3 862 3 143 343 514 1945 8 995 4 291 3 542 469 693 1950 10 775 4 972 4 502 564 737 1955 16 397 7 023 7 427 806 1 141 1960 26 215 11 154 12 070 1 273 1 718 1965 28 484 11 374 11 423 1 550 1 740 1970 7 674 3 155 3 561 168 165 Källa: SCB, PM 1977:11. På liknande sätt har allmänbildning och medborgarbildning debatterats vid ett flertal tillfällen under 1900-talet, från den tidiga frågan om en skola för alla och om ökad demokratisering av bildningen via yrkesskolor och vuxenutbildning fram till det nya gymnasiet och reformeringen av den frivilliga och högre utbildningen. Denna debatt har under olika perioder initierats av såväl företrädare för näringsliv som politiker och planerare. Gemensamma drag i föregående debatter om betydelsen av naturvetenskaplig och teknisk utbildning har varit betoningen på goda effekter för samhällsutvecklingen i allmänhet och den ekonomiska och industriella utvecklingen i synnerhet samt strävan efter ökad jämlikhet och demokratisering. Emellertid så är det dock inte förrän på senare tid som man infört ett könsperspektiv som innebär att man även betonar kvinnornas roll. 1 Den praktiska realexamen var uppdelade på teknisk, huslig och handelslinje. Det bör noteras att dessa linjer var starkt könssegregerade med pojkar totaldominerande den tekniska linjen och med kvinnor totaldominerande den husliga linjen. Kvinnorna dominerade även handelslinje men på denna linje var könsfördelningen något jämnare. 9

Kort historik över den svenska skolans och det svenska utbildningssystemets utveckling under 1900-talet Utbildning var i det förra sekelskiftets Sverige framför allt grundutbildning av folkets barn. Högre utbildning var endast förunnat ett fåtal, det vill säga elitens barn, och framför allt pojkar. Dessutom rådde stora geografiska skillnader vad gäller utbildning i landet. Då de allmänna läroverken var stängda för flickor, som i stället fick gå i privata flickskolor, kan man säga att pojkar och flickor i början av 1900-talet fanns i två, i stort sett, särskilda utbildningssystem på realskoleoch gymnasienivå. I början av seklet hade alltså pojkarna ett försteg inom utbildningen framför flickorna och det var även skillnader mellan vad pojkar och flickor lärde sig i skolan. Utbildningssystemet utgjorde en grund till såväl den svenska ekonomins som det svenska samhällets modernisering och denna grund lades redan under 1800-talet, men det är utvecklingen under 1900-talet som gjort Sverige till ett utbildningssamhälle. Oavsett med vilka mått man mäter, så visar 1900-talet och framför allt efterkrigstiden en stor expansion och en utjämning både vad gäller kön, geografi och social bakgrund. Ett enhetligare skolsystem tog form under mitten av 1900-talet med resultat som den nioåriga grundskolan och det integrerade högre skolväsendet. Dessutom skedde en successiv sekularisering av skolan och privatskolorna minskade i omfattning. Under den senaste delen av 1900-talet kom gymnasiet att förvandlas till en förlängning av grundskolan i och med nästan 100-procentiga övergångsfrekvenser. Utbildning är idag betydelsefullt inte bara för samhället utan också för individen allt fler studerar allt längre och många återkommer till studier. Högre utbildning är idag inte exklusivt för ett fåtal utan är till för en betydande del av befolkningen. I ökad utsträckning har allt högre utbildningsnivåer kommit att bli en del i det som kallas det livslånga lärandet. 10

GRUNDUTBILDNING Genombrottet för en bottenskola kom 1909, men det var inte förrän strax efter första världskriget som planerna realiserades fullt ut och folkskolan blev en allmän bottenskola för alla barn. Efter långa diskussioner genomfördes en tid senare en omfattande skolreform. 1927 års skolreform innebar att realskolan skulle vara antingen fyra år och bygga på sex år i folkskola eller vara fem år och bygga på fyra år i folkskola. Genom 1927 års skolreform öppnades, med vissa undantag, de allmänna läroverken för flickor. En inte oansenlig andel av medelklassens döttrar studerade redan vid flickskolor och privata läroverk, men få fortsatte till högre studier, delvis på grund av hinder för dem att ta den behörighetsgivande mogenhetsexamen. Ett stort antal flickskolor hade etablerats för att ge flickorna speciell utbildning med ett starkt inslag av förberedelse inför uppgifterna som maka och mor. I det att de unga ännu ogifta kvinnorna i större omfattning sökte sig ut på en arbetsmarknad som efterfrågade kvinnlig arbetskraft med viss utbildning, till exempel administration och kontor, ställdes krav på flickskolornas utbildning. I samband med skolreformen skedde en kvalitativ förbättring av flickskolorna, men man bör lägga märke till att reformen befäste vissa skillnader vad gäller läroplan varför många flickor valde att gå till läroverk för att få samma utbildning som pojkarna, i stället för att gå i flickskola. Dessutom innebar att gå på läroverk en betydligt billigare utbildning än flickskola. I samband med 1927 års skolreform uppnåddes utjämning mellan pojkar och flickor på realskole- och flickskolenivån och ganska snart var flickorna något fler än pojkarna. De nya skillnaderna som etablerades vad gäller utbildningsval och ämnesinriktning liknar de som levt vidare i form av könsdifferentierade teoretiska val i grundskolan. 11

Figur 1. Flickor i privata flickskolor (GIRLSCHOOL) och i allmänna läroverk (PUBLSECSCHOOL), 1916-1950, procent Källa: Schånberg 1993. När den svenska folkskolan fyllde 100 år, 1942, hade många reformer genomförts och den obligatoriska skolgången hade utökats. Folkskolan hade blivit en bottenskola, men parallellskolsystemet ställde till vissa problem, inte minst för dem som inte gick över till högre skolor efter folkskolan. Under andra världskriget tillsattes därför 1940 års skolutredning som förutom en allmän översyn syftade till att försöka åstadkomma större enhetlighet inom den splittrade grundläggande utbildningen. Utredningen föreslog att skolplikten skulle förlängas för att ge ökade möjligheter för alla till teoretisk och praktisk utbildning. Jämlikhetssträvandena resulterade i beslut om den nioåriga obligatoriska enhetsskolans genomförande och sedan grundskolan helt genomfördes, 1962, och parallellskolsystemet avskaffades, har alla elever i svensk skola fått samma nioåriga grundläggande utbildning inom en och samma skolform oberoende av kön, klass och 12

geografisk hemvist. Den utökade grundutbildningen fick även effekter på övergången till högre skolor, framför allt till gymnasiet, som ökade i omfattning. GYMNASIUM Genom 1927 års skolreform skapades även det så kallade differentierade gymnasiet som var konstruerat så att eleverna valde real- eller latinlinje och läste vissa obligatoriska ämnen och vissa tillval. Gymnasiet var från början könssegregerat då pojkarna dominerade stort och det fanns även stora skillnader i utbildningsinriktning då flickorna sökte sig till latinlinjen och pojkarna sökte sig till reallinjen (se tabell 2 och 3). Tabell 2. Gymnasier vid allmänna läroverk Hela gymnasiet Totalt Pojkar Flickor 1910 5 711 5 711-1915 6 704 6 704-1920 6 247 6 236 11 1925 8 246 7 840 406 Relativ fördelning av de kvinnliga eleverna (%) Latin Real 1930 8 409 7 319 1 090 83,9 16,1 1935 14 208 11 054 3 154 77,8 22,2 1940 17 929 13 406 4 523 69,7 30,3 1945 19 023 14 020 5 003 58,9 41,1 Källa: SCB, PM nr 1977:11. 1953 infördes en tredje linje, den allmänna linjen, som kom att bli den stora linjen bland de unga kvinnorna som i allt högre grad sökte sig till gymnasiet efter grundutbildning. Samtidigt som det teoretiska gymnasiet, som syftade till att förbereda för högre studier, byggdes ut, utvecklades även de så kallade fackgymnasierna både kvantitativt och kvalitativt. Genom 1964 års gymnasie- 13

reform sammanfördes de olika gymnasierna till ett och samma gymnasium. Då avskaffade man dessutom studentexamen (den sista hölls 1968) och modifierade examinationsformen. 1968 integrerades även den praktiska yrkesskolan i gymnasiet. Gymnasiet erbjöd därmed treåriga teoretiska linjer, möjlighet att bygga på teknisk linje med ett fjärde år, tvååriga teoretiska linjer samt tvååriga praktiska linjer. De olika linjerna var avsedda att fungera studieförberedande samt direkt yrkesförberedande och det var skillnad mellan vilka studenter som valde de olika linjerna, både vad gäller kön och sociala bakgrund. På gymnasienivån uppnåddes utjämning mellan flickor och pojkar först under 1960-talet då efterfrågan på gymnasial utbildning ökade stort. Grundskolans införande kan ses som en förklaring till den ökade efterfrågan och en annan förklaring torde vara förändringar på arbetsmarknaden som ställde nya krav på unga människors utbildning. Skillnaderna mellan utbildningsinriktning utjämnades något men kvarstod med fler pojkar än flickor på de studieförberedande linjerna och med könsskillnader vad gäller såväl de studieförberedande som de yrkesinriktade linjernas utbildningsinriktning. På de studieförberedande linjerna dominerade pojkarna naturvetenskap och teknik medan flickorna dominerade samhällsvetenskap och humaniora (ungefär hälften av pojkarna och en tredjedel av flickorna gick på reallinjen). De nya skillnader som framträdde vad gäller utbildningsval och ämnesinriktning var att pojkarna var tämligen jämt fördelade mellan reallinjens biologiska och matematiska gren medan en stor majoritet av flickorna på reallinjen valde den biologiska grenen. Skillnaderna mellan utbildningsinriktning var ännu större på de yrkesinriktade linjerna där pojkarna dominerade industri, hantverk och teknik medan flickorna dominerade omvårdnad och service. De könssegregerade yrkesinriktade linjerna som expanderade stort under 1960-talet var framför allt fackskola och speglade tydligt den könssegregerade arbetsmarknaden som också expanderade i det att allt fler kvinnor gick ut på arbetsmarknaden under 1960-talet, främst för att jobba inom offentlig sektor med omsorg och service men också för att arbeta inom vissa delar av industrin. 14

Tabell 3. Samtliga godkända kvinnor vad gäller studentexamen och dess inriktning Samtliga Latinlinje Reallinje Allmän linje 1910 187 134 53 1915 288 203 85 1920 377 318 59 1925 525 448 77 1930 477 417 60 1935 930 769 161 1940 1 243 930 313 1945 1 474 901 573 1950 1 830 1 072 758 1955 2 641 1 671 943 27 1960 4 292 2 160 1 092 1 040 1965 9 307 3 419 2 865 3 023 1968 12 752 3 135 3 491 6 127 Källa: SCB, PM nr 1977:11. Skillnaderna på gymnasiet vad gäller könsdifferentierade val var på 1960-talet alltså inte helt olika de som förekommer idag. Idag utgör emellertid flickorna hälften av de studerande och dominerar de studieförberedande linjerna. Sedan början av 1980-talet har fler flickor än pojkar sökt sig till de studieförberedande gymnasielinjerna. Trots reformer och till och med i det nya gymnasiet, som infördes 1992, där alla linjer är omvandlade till treåriga program är flickorna väl representerade såväl på de traditionellt studieförberedande programmen som på de yrkesinriktade programmen som fortfarande är en spegelbild av den starkt könssegregerade arbetsmarknaden. Valet till gymnasiet är tydligt en viktig bestämningsfaktor för många unga människors framtid och liv. Komvux har sedan 1960-talet varit ett alternativ för dem som tänkt om och vill skaffa sig en annan gymnasiekompetens eller komplettera för särskild behörighet. Komvux har i hög grad varit en kvinnornas skolform men inslaget av studier i inriktning mot naturvetenskap och teknik har varit litet. Sedan 1992/93 erbjuder vissa högskolor, och sedan 1995/96 även Komvux, ett tekniskt och naturvetenskapligt basår (se nedan) som en andra chans för dem som vill skaffa sig behörighet och fortsätta med högskoleutbildning inom det naturvetenskapliga och tekniska området. 15

HÖGRE UTBILDNING I början av seklet var högre utbildning endast förunnat ett fåtal och universitetsstudier var ett privilegium främst för överklassens söner även om kvinnor formellt fått rätt att studera vid universitet 1873. Vi ser i figur 2, nedan, att det under större delen av 1900-talet har ägt rum en expansion vad gäller antalet högskolenybörjare. I början av 1900-talet och framför allt under mellankrigstiden fluktuerade den, i och för sig med moderna mått, begränsade tillströmningen något för att sedan övergå i kraftig expansion. Denna expansion, att likna vid explosion, har främst varit koncentrerad till perioderna från mitten av 1950-talet till 1970 samt från slutet av 1980-talet och framåt. Den stora ökningen på 1970-talet kan delvis tillskrivas högskolereformen 1977 vilken innebar att ett antal utbildningar som ej tidigare räknats med tillkom och blev högskoleutbildningar. Figur 2. Antal högskolenybörjare, 1937/38 1998/99 Källa: SCB, Högskolestatistik. 16

Såväl långsiktiga som kortsiktiga förändringar i antalet högskolenybörjare har framför allt berott på variationer i antal studenter som gått över från det allmänna gymnasiet till högre studier. Inom denna grupp har det skett en trendmässig förändring i det att andelen kvinnor ökat starkt. Könsutjämningen har emellertid inte varit en helt jämn och kontinuerlig process utan snarast koncentrerad till kortare perioder (1923-25, 1936-39, 1950-51) samt till en längre period från början av 1960-talet fram till 1977. Könskvotens förändring under dessa perioder har i stort berott på att övergångsfrekvenserna från gymnasiet utvecklats olika för kvinnor och män (Ohlsson 1986:36). Det har även på högskolenivå skett en utjämning vad gäller könsfördelningen, som idag är jämn med en viss kvinnodominans både bland studerande och examinerade 2. Den stora ökningen av högskolestuderande ägde rum under en period då utbildningsväsendet expanderade kraftigt och det bereddes fler platser på universitet och högskolor samtidigt som vissa redan tidigare kvinnodominerade utbildningar inom vård- och utbildningsområdet inlemmades i högskolan i samband med reformen 1977. Dock ökade antalet och andelen kvinnor i högskolan stadigt under hela 1960-talet och första hälften av 1970-talet och även då efterfrågan på högre utbildning sjönk under 1970-talets krisår så fortsatte kvinnorna att strömma till och könskvoten fortsatte därmed att utjämnas. 2 Även på forskarutbildningsnivån har det skett en utjämning i könsfördelningen bland de nyantagna. Dock är endast en tredjedel av dem som idag avlägger examen kvinnor vilket delvis är ett kohortfenomen. 17

Tabell 4. Högskolestuderande och examinerade 1971/72-1995/96, könsfördelning, procent 1971/72 1987/88 1995/96 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Grundutbildning Studerande 37 63 57 43 57 43 Examinerade 42 58 64 36 60 40 Forskarutbildning Nyantagna 28 72 32 68 40 60 Examinerade 18 82 22 78 31 69 Källa: SCB, Högskolestatistik. Det manliga försteget kvarstår till viss del på högskolenivå, framför allt vad gäller en del traditionella prestigeutbildningar och forskarutbildning. Under lång tid dominerades de kortare och mindre prestigefyllda högskoleutbildningarna av kvinnor, men under 1980-och 1990-talen har kvinnorna i ökad utsträckning rört sig mot traditionellt manliga utbildningar och uppnått könsjämlikhet på såväl jurist- som läkarlinje och dessutom ökat sin representation bland de forskarutbildade. AVSLUTANDE KOMMENTAR Sammanfattningsvis kan vi säga att vi under 1900-talet tydligt ser det svenska utbildningssamhället växa fram och utvecklas. Successivt har utbildningssystemet expanderat, framför allt under efterkrigstiden. Delvis har expansionen föranletts av olika reformer, delvis av arbetsmarknadens efterfrågan på olika utbildad arbetskraft i olika perioder men också av förändrad demografisk struktur och ökade inkomster kort sagt, utvecklingen mot det svenska utbildningssamhället är i allra högsta grad en viktig del av den allmänna samhällsförändringen under 1900-talet. 18

I tabell 5, sida 20, ser vi att utbildning har blivit och är en generationsfråga vilket just hänger samman med utbildningsexpansionens periodvisa utveckling. Utbildningsnivån i olika åldersgrupper är beroende av skolsystemets omfattning under den tidsperiod då respektive åldersgrupp växte upp. Tidiga reformperioder inföll bland annat under 1920-talet, men det är framför allt utbyggnaden av det svenska utbildningssystemet under efterkrigstiden som avspeglas i en högre utbildningsnivå bland yngre åldersgrupper. Genomförandet av den nioåriga grundskolan på 1960-talet fick stora konsekvenser för befolkningens utbildningsnivå och så fick även genomförandet av den integrerade och utbyggda gymnasieskolan. Idag är det bara ett fåtal av de yngre som inte har gymnasieutbildning. För de längre eftergymnasiala utbildningarna ser utvecklingen emellertid lite annorlunda ut. Den kraftiga utbyggnaden av högskolan under slutet av 1960-talet och 1970-talet medförde att det är de som är födda i slutet på 1940-talet och i början av 1950-talet som har störst andel högutbildade (de facto är årskullen 1948 den mest välutbildade). Det återstår därmed att se vilka effekter utbyggnaden av högskolan under 1990-talet kommer att få. Troligen kommer dagens högskolestuderande att nå upp till samma nivå som tidigare årskullars toppnoteringar och eventuellt även passera dessa. Vi ser också i tabell 5 att, totalt sett, könsskillnaderna vad gäller utbildningsnivå inte är särskilt stora i Sverige av idag. Utbildning i meningen utbildningsnivå är idag mer en generations- och klassfråga eftersom könsskillnaderna faktiskt har jämnats ut snabbare och i större omfattning än vad klassskillnaderna har jämnats ut. Särskilt långt har jämställdheten nått bland de yngre åldersgrupperna där kvinnorna i stort sett kommit i kapp männen, med undantag av forskarutbildningen. 19

Tabell 5. Utbildningsnivå för befolkningen 25-64 år, 1971-1997 (procentuell fördelning) 25-44 år 1971 1985 1997 Utbildningsnivå Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Förgymnasial 51 57 28 29 15 19 Gymnasieskola < 2 år 25 21 34 29 38 39 > 2 år 7 17 9 14 14 12 Högskola < 3 år 5 3 12 8 19 16 > 3 år 6 8 11 12 12 12 Uppgift saknas - - 6 8 2 2 Totalt 100 100 100 100 100 100 45-64 år 1971 1985 1997 Utbildningsnivå Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Förgymnasial 79 69 57 52 31 35 Gymnasieskola < 2 år 13 15 25 19 35 24 > 2 år 3 10 3 12 7 16 Högskola < 3 år 3 2 5 5 13 10 > 3 år 2 4 7 8 13 14 Uppgift saknas - - 3 4 1 1 Totalt 100 100 100 100 100 100 Källa: SCB, AKU samt Utbildningsregistret. Emellertid råder det stora skillnader vad gäller utbildningsriktning. Gymnasieskolan är starkt könssegregerad, framför allt vad gäller den yrkesinriktade utbildningen och ett relativt stort antal inriktningar är i stort sett enkönade med flickor i utbildningar inriktade på vård och omsorg samt humaniora och pojkar i tekniska utbildningar. Även högskolan är könssegregerad. Könsskillnaderna har, som vi sett ovan, minskat men könsutjämningen har som vi påtalat varit punkt- 20

vis. Exempelvis är naturvetenskaplig linje på gymnasiet numera könsjämlik och andelen kvinnor vid de tekniska högskolorna har ökat påtagligt från en mycket låg nivå i början av 1960-talet (från åtta procent 1962 till 33 procent 1997/98). I vissa fall har könsutjämningen paradoxalt nog bidragit till nya könsskillnader, i det att mansdominans utjämnats och blivit till kvinnodominans, till exempel på apotekarlinje, läkarlinje, psykologlinje samt på lärarutbildningarna. De könsbundna valen fortlever i det att de unga visar sig vara i stort sett lika könsbundna vid sitt val av utbildning som de äldre var. Vi kan visserligen se såväl ökad könsjämlikhet som att andelen kvinnor har ökat på tidigare mansdominerade prestigeutbildningar och ämnesområden men det är långt kvar till en jämn könsfördelning. Vi fortsätter därför rapporten med att studera unga flickors och kvinnors deltagande i olika utbildningar och hur detta har förändrats över tiden både vad gäller utbildningsnivå och utbildningsinriktning. 21

Kartläggning av unga flickors och kvinnors deltagande i olika utbildningar I denna del kartläggs unga flickors och kvinnors deltagande i olika utbildningar, såväl obligatoriska som icke-obligatoriska. Det som vi framför allt är intresserade av är att studera könsfördelningen på olika utbildningsnivåer och inom olika utbildningsinriktningar och se hur könsfördelningen förändras över tiden. En fråga som vi genomgående bär med oss i denna kartläggning är hur förändras flickornas och kvinnornas representation inom det naturvetenskapliga och tekniska ämnesområdet över tiden och hur förändras möjligheterna för ökad kvinnorepresentation inom ämnesområdet? I denna del får vi alltså genom ett statistiskt underlag i form av figurer och tabeller en bild av hur flickorna och kvinnorna gradvis och periodvis har inlemmats i det svenska utbildningssystemet. För enkelhetens skull diskuteras utvecklingen utbildningsnivå för nivå. Tidsperioden som fokuseras på är den senaste delen av 1900-talet, från och med 1970-talet och framåt. GRUNDSKOLAN Grundskolan som utgör dagens obligatoriska undervisning för barn i skolåldern (sju till 16 år) är resultatet av dryga 150 års utveckling och skiljer sig mycket, både vad gäller omfattning, innehåll, elever och lärare gentemot den gamla folkskolan. Obligatorisk skolgång, det vill säga allmän skolplikt, infördes genom 1842 års folkskolestadga som dels föreskrev skyldighet för landets församlingar att inrätta skolor, dels skyldighet för barn i skolåldern att inställa sig där. Hur många år och hur stor del av året som barnen gick i skolan var beroende av lokala beslut. Från 1882 till 1958 angavs att barn i skolålder skulle räknas från och med det år barnet fyllde sju till och med det år han / hon fyllde 14 år. Under andra världskriget tillsattes 1940 års skolutredning som förutom en 22

allmän översyn syftade till att söka åstadkomma större enhetlighet inom den splittrade grundläggande utbildningen. Utredningen föreslog att skolplikten skulle förlängas för att ge ökade möjligheter för alla till teoretisk och praktisk utbildning. Utredningen föreslog också att skolpliktiga skolformer borde samorganiseras till en enhetsskola (se SOU 1945:60). 1950 års riksdag fattade beslut om den nioåriga obligatoriska enhetsskolas genomförande. Reformen var den mest genomgripande sedan 1842 och kom att betyda mycket för skola och elever inte bara vad gäller skolplikt och omfattning men också vad gäller skolans inre arbete, fostringsmål och arbetssätt. Enhetsskolan försvann emellertid redan under försöksperioden och ersattes av grundskolan som infördes 1962. Sedan grundskolan helt genomfördes och parallellskolsystemet avskaffades har alla elever fått samma nioåriga grundläggande utbildning inom en och samma skolform (Lgr 62) och sedan uppdelningen av elever i olika klasser beroende på studieval försvann i och med avskaffandet, 1969, av linjeuppdelningen i årskurs nio så är grundskolan helt enhetlig och odifferentierad (Lgr 69). Det finns dock fortfarande vissa möjligheter att välja mellan olika kurser på högstadiet. Emellertid så skulle enligt 1980 års läroplan (Lgr 80) inte valen på högstadiet innebära någon begränsning av de lika möjligheterna och eleverna skulle kunna söka till vilken gymnasieutbildning de ville. Nytt för den senaste läroplanen (Lpo 94) är att den är gemensam för hela det obligatoriska skolväsendet, det vill säga grundskola, sameskola, specialskola och obligatorisk särskola. Denna nya läroplan innebär att mer tid läggs på främmande språk och på elevernas egna fria val. De praktiska ämnen har fått stryka på foten till förmån för mer samhällskunskap och naturvetenskap. Den nya läroplanen innebär också uttryckligen att skolan aktivt skall främja jämlikhet och lika möjligheter, oberoende av kön och social bakgrund. Grundskolan och reformvägen till grundskolans genomförande innebar en successiv expansion av den grundläggande utbildningen och en utjämning vad gäller barns och ungdomars utbildningsnivå, men även om det mesta har ändrats vad gäller de organisatoriska formerna och yttre dragen så är vissa inre drag fortfarande tämligen oförändrade. Kursval och prestationer i grundskolan är fortfarande avgörande för möjligheterna att fritt välja och fortsätta till gymnasiet och därmed också för att fortsätta till högre studier och vi kan, än idag, konstatera att vad gäller såväl 23

kursval som prestationer så kvarstår såväl könsskillnader som skillnader mellan olika socialgrupper. Det är dessa skillnader som vi nedan kommer att koncentrera oss på i vår kartläggning av grundskolan. Skolplikt Enligt skollagen är alla barn, bosatta i Sverige, mellan sju och 16 år skolpliktiga. Antalet elever följer därför befolkningsutvecklingen men det finns även andra faktorer som påverkar, till exempel möjligheten att sedan 1991 att börja skolan vid sex års ålder. 1998/99 gick drygt en miljon elever i grundskola. Antalet elever i respektive årskurs varierar stort mellan olika åldersgrupper. Hösten 1998 fanns i årskurs 1 drygt 126 000 elever medan årskurs 9 endast hade 97 400 (Skolverket 1999:26). Följaktligen speglar sig såväl det tidiga 1990-talets baby boom, då Sverige var bland de länder i Europa som hade högst fertilitet, i antalet sjuåringar, som det tidiga 1980-talets relativt låga fertilitet i antalet 16-åringar. Knappt sex procent av barnen i första klass började som sexåringar eller yngre. Något fler flickor än pojkar börjar skolan vid sex års ålder. Prestationer och betyg Flickor har högre betyg än pojkar. De elever som gick ut årskurs 9 våren 1998 var de första som fick sitt slutbetyg enligt det nya kunskapsrelaterade betygssystemet. Till skillnad från det gamla betygssystemets medelbetyg beräknas numera ett meritvärde. Det genomsnittliga meritvärdet var för alla 201,2 våren 1998. Detta gjorde 91,4 procent av niorna behöriga för gymnasiet. För elever med utländsk bakgrund 3 var det genomsnittliga meritvärdet 184,1 och andelen behöriga till gymnasiet 80,4. Flickor har över tid haft högre betyg med det gamla relativa betygssystemet än pojkar. Detta mönster visade sig dock bestå med det nya betygssystemet. Flickornas genom- 3 Genomgående är de här redovisade uppgifterna om individer med utländsk bakgrund knapphändiga eftersom gruppen är mycket heterogen och omfattar såväl individer födda i Sverige av utländska föräldrar som individer som flyttat till Sverige under uppväxten/skoltiden. 24

snittliga meritvärde var 1998 212,0 och pojkarnas 190,9. Dessutom kvarstår det gamla betygssystemets ämnesmässiga betygsskillnader mellan flickor och pojkar och flickorna har fortfarande bättre betyg än pojkarna i alla ämnen utom idrott och teknik. De minsta skillnaderna finns i de naturvetenskapliga ämnena samt i matematik medan de största skillnaderna finns i språk. De könsmässiga betygsskillnaderna i grundskolan är dokumenterade sedan 1970-talet och varierar endast lite över tiden och då snarast i betygsskillnadernas magnitud. Vad gäller fördelning av provbetyg i grundskolans årskurs 9, 1998/99, så förstärks bildens tydlighet och man ser att i ämnena svenska och engelska är det en större andel pojkar än flickor som ej uppnår målet för godkänd. Störst är skillnaden i svenska (åtta procent av pojkarna jämfört med fyra procent av flickorna). I språkämnena är det dessutom en större andel flickor än pojkar som får omdömet väl godkänd eller mycket väl godkänd (i svenska 61 procent av flickorna jämfört med 39 procent av pojkarna och i engelska 64 procent av flickorna jämfört med 52 procent av pojkarna). I matematik är fördelningen mycket jämn; elva procent av flickorna och tio procent av pojkarna uppnår inte målet för godkänd, 33 procent av flickorna och 32 procent av pojkarna får omdömet väl godkänd och fem procent av flickorna och pojkarna får omdömet mycket väl godkänd. Såväl svenska, engelska som matematik är obligatoriska ämnen i grundskolan men i ämnena engelska och matematik fanns tills nyligen möjlighet att läsa allmän eller särskild kurs. För att läsa vidare på de teoretiska studieförberedande linjerna på gymnasiet krävdes ofta betyg från särskild kurs. Elever som läser särskild kurs visade sig dessutom ofta prestera bättre, de kom ofta från en social bakgrund med studietradition och hade ofta en högre benägenhet att gå vidare till de teoretiska linjerna på gymnasiet. 25

Tabell 6. Studieresultat i grundskolan årskurs 9, uppdelat på kön, 1983/84 1997/98 Studieresultat 1983/84 1989/90 1993/94 Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Medelbetyg 3,3 3,0 3,35 3,07 Ma (allm) 3,2 2,9 3,2 2,9 3,08 2,91 Ma (särsk) 3,3 3,2 3,4 3,2 3,26 3,26 Eng (allm) 3,2 2,8 3,2 2,9 3,17 2,87 Eng (särsk) 3,4 3,1 3,4 3,2 3,4 3,18 Svenska 3,5 2,9 3,2 2,9 3,46 2,92 1997/98 Flickor Pojkar Meritvärde 212,0 190,9 Matematik 12,1 11,7 Ma (ej betyg) 4,8 % 5,8 % Eng 13,4 12,0 Eng (ej betyg) 3,4 % 5,8 Svenska 13,9 11,7 Sv (ej betyg) 2,0 % 4,5 % Källa: Skolverket, Skolverkets rapport nr 173, SCB, Utbildningsstatistisk årsbok 1988, 1992, 1995. Genomgående var ambitionsnivån högre och andelen som valde särskild kurs större i årskurs 7 än andelen som var kvar i särskild kurs i årskurs 9. Vi ser i tabell 7, nedan, att andelen elever, såväl flickor som pojkar, i allmän kurs i såväl matematik som engelska minskar över tiden men inte enbart för att välja särskild kurs eftersom en allt större andel under 1990-talet ej valde alternativ kurs. En studie av Allan Svensson (1995) visar att elever redan i grundskolan är medvetna om matematikens betydelse för fortsatta studier, men att vissa tappar intresset och intar en kritisk inställning till ett ämne som är mer formler än verklighet och att vissa upplever matematiken som svår och har svårt att förstå lärarnas förklaringar. Det finns alltså vissa elever som har studieförutsättningar för matematik men som ändå redan på högstadiet väljer bort fortsatta naturvetenskapliga och tekniska studier på gymnasiet på basis av sina uppfattningar om matematiken. Vissa visar sitt bristande intresse genom att välja allmän i stället för särskild kurs. Bland de elever som väljer bort naturvetenskap och teknik är flickor och socialgrupp tre överrepresenterade. Emellertid så har flera av eleverna med studieförutsättningar 26

för matematik även goda studieförutsättningar för andra ämnen vilket påverkar deras val till gymnasiet. Det verkar emellertid, på basis av Svenssons studie, som att det är en mer direkt selektion av pojkar med studieförutsättningar för induktion och matematik till de naturvetenskapliga och tekniska linjerna på gymnasiet 4. Vad beror detta på? Else-Marie Staberg (se till exempel Staberg 1986 samt Staberg & Assarsson 1997) har i flera artiklar skrivit om kvinnor och matematik och valet av den naturvetenskapliga vägen och om de maskulina drag som präglar dessa ämnen, inte bara i form av elever utan även i form av undervisningsnormer och traditioner. Staberg ser att kunskapsförmedlingen redan tidigt upplevs olika av flickor och pojkar och att den kritik som flickor för fram gäller mening och betydelse samt bristen på verklighetsanknytning samt behovet av att förstå saker och ting. Andra teman som Staberg tar upp är flickors självförtroende i samband med kursval och planer inför framtiden och hur olika val påverkas av kön och social bakgrund. Tabell 7. Elever i årskurs 9, andel flickor efter tillvalsämne, 1972-1996 1972 1977 1982 1986 Flickor Flickor Flickor Flickor Ma (allm) & Eng (allm) 43,7 % 44,3 % 40,1 % 40,2 % Ma (särsk) & Eng (allm) 24,1 27,3 28,1 30,7 Ma (allm) & Eng (särsk) 72,1 70,9 66,4 63,7 Ma (särsk) & Eng (särsk) 50,0 49,0 49,4 51,0 Franska 74,7 73,5 70,0 5 70,0 Teknik 1,1 1,8-6 9,9 7 1987 1992 1993 1994 1996 Flickor Flickor Flickor Flickor Flickor Ma (allm) 41,5 % 37,7 % 37,2 % 35,7 % 31,6 % Ma (särsk) 57,1 58,1 58,1 58,8 56,4 Eng (allm) 24,3 21,2 21,5 20,3 18,3 Eng (särsk) 74,5 74,4 73,5 73,5 68,8 Källa: Skolverket, Skolan i siffror 1997: Del 2, SCB, Utbildningsstatistisk årsbok 1978, 1988. 4 Detta förstärks ytterligare av beskrivningen nedan om basåret och dess framgång framför allt hos flickor. 5 Undantag som gäller tillval i årskurs 7. 6 Teknik saknas som tillvalsämne. 7 NO / Teknik som variant på lokala tillvalskurser. 27

Såväl Stabergs som Svenssons studier visar att matematik fortfarande har en sorterande funktion i det svenska utbildningssystemet. Fler flickor än pojkar väljer bort matematik och naturvetenskapliga och tekniska gymnasiestudier till förmån för andra ämnen trots att de har goda förutsättningar att klara av dessa studier. Fler elever från hem med studietradition och från socialgrupp ett väljer att fortsätta med matematik och därmed också med naturvetenskapliga och tekniska gymnasiestudier. Skillnaderna vad gäller högstadiets tillval har emellertid minskat över tiden. Dock kvarstår könsskillnader och förklaringar till varför de består tar upp intresse, bristande självförtroende, könstypiska drag i ämnenas karaktär samt olika framtidsplaner. Vad man emellertid måste betänka i detta sammanhang är att dessa val av tillval på grundskolans högstadium sker vid unga år. Wernersson (1977) menar dock att könsrollstänkandet uppträder tidigare än så, redan i 10-årsåldern, då såväl arbetsliv som familjeliv ligger långt fram i tiden. Det förefaller alltså mer troligt att valen på högstadiet snarare beror av faktorer som råder då besluten fattas och valen görs, det vill säga faktorer som egna intressen samt upplevelser av ämnet och de egna prestationerna. Vissa menar också att valen på högstadiet görs i en ålder då man är särskilt mottaglig för alternativ med könstypisk prägel och då man är särskilt mottaglig för kompisars val och åsikter, ogärna avviker och riskerar att bli ensam vad gäller ens val och därför i hög grad gör könstypiska val. Med detta som komplement till ovan refererade studier förefaller det troligt att viktiga val fattas på kort sikt eftersom de långsiktiga effekterna är svåröverskådliga och att därför könstypiska val består om än de förändras över tiden. GYMNASIESKOLAN Våren 1998 gick 97 258 ungdomar ut årskurs 9 (47 378 flickor och 49 880 pojkar). Totalt sett var 91,4 procent behöriga till gymnasieskolan. En något större andel flickor (93,1 procent) än pojkar (89,8 procent) var behöriga och en marginellt större andel flickor (97,3 procent) än pojkar (97,1 procent) gick vidare till gymnasiet. De elever som kom direkt från grundskolans årskurs 9 utgjorde 82 procent av de studerande i gymnasiets årskurs 1. Av det totala antalet ungdomar i landet mellan 16 och 19 år gick 74, 5 procent i gymnasiet hösten 1998 vilket är en ökning från 72,2 procent 1994, trots att antalet elever legat på en tämligen stabil nivå kring 310 000 elever. 28