Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund

Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund Miljörapportsversion 2012 UMEÅ 2013-03-22 Projektnummer 21304

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 1 Inledning... 2 1.2 Områdesbeskrivning...3 1.2.1 Allmänt...3 1.2.2 Klimat...3 1.2.3 Hydrologi...4 1.2.4 Berggrund och jordarter...4 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet...4 2 Material och metoder... 6 2.1 Provtagningspunkter...6 2.2 Vattenkemi...9 2.2.1 Provtagning...9 2.2.2 Analyser och utvärdering...9 3 Väderåret... 9 4 Årets fördjupning... 12 5 Resultat och diskussion... 14 5.1 Punktutsläpp till recipienten... 15 5.2 Status med avseende på fosfor... 16 5.3 Status med avseende på metaller... 17 5.4 Status med avseende på försurning... 18 5.5 Områdesvis resultatredovisning... 20 5.5.1 Delområde 1, Muonio älv... 20 5.5.2 Delområde 2, Torne älv övre delen... 23 5.5.3 Delområde 3 Torne älv, mellersta delen... 25 5.5.4 Delområde 4 Torne älv, Nedre delen... 27 5.5.5 Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv... 28 5.5.6 Delområde 6 Kalix älv, Mellersta och nedre delen... 30 5.5.7 Delområde 7 Lina älv/ängesåsystemet... 31 6 Referenser... 34 Bilaga 1... 35 Bilaga 2... 43 Omslagsbild: Höga flöden i Kaunisjoki hösten 2011 Foto: Frida Snell

Sammanfattning På uppdrag av Torne och Kalix älvars Vattenvårdsförbund har Envix Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år 2012. Resultaten från utvärderingarna av status med avseende på näringsämnen, i detta fall fosfor enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, visar nästan uteslutande på god eller hög status i områdets provpunkter. Lägre status (måttlig) uppmättes i Luossajoki och Ängesån, vilket sammanfaller med tidigare års resultat. Gränsvärden för metaller undersöktes för första gången med hjälp av EQS-värden vid 20 provtagningslokaler. Resultaten av detta visar att halterna generellt är mycket låga och klarar fastslagna gränsvärden i de allra flesta fallen. Föreslaget gränsvärde för zink överskrids dock vid fem stationer. Trots överskridet föreslaget gränsvärde bedöms ändå halterna fortsatt som relativt låga. I övrigt noteras att rapporteringsgränsen för kvicksilver för prover tagna inom ramen för den gemensamma recipientkontrollen bör justeras. Nuvarande rapporteringsgräns medför att status för kvicksilver inte går att bedöma. Även status med avseende på försurning har undersökts för första gången. Detta har utförts med hjälp av modelleringar i MAGIC-biblioteket. Slutsatsen av denna utvärdering är att hela området får anses som relativt opåverkat av försurning. Modellering vid 24 stationer visade utan undantag på god eller hög status. En sammanfattning av resultaten som inte statusklassificeras enligt bedömningsgrunderna visar i likhet med tidigare år att både Torne och Kalix älvars avrinningsområden, utifrån aktuella provpunkter, nästan genomgående karakteriseras av låga halter syreförbrukande ämnen och ett svagt till starkt färgat vatten samt att förhöjda kvävehalter noteras nedströms gruvrecipienter i området. Vädermässigt inleddes året med några ordentligt kalla veckor i slutet av januari och i början av februari. Sedan följde torrt och för årstiden mycket varmt väder i slutet av februari och hela mars. Våren inleddes med en lång ostadig period som med bara kortare avbrott varade året ut. Nederbördsmässigt blev 2012 ett av de allra blötaste åren med nya regnrekord vid ett antal mätstationer. Årets fördjupning (kapitel 4) behandlar Miljökvalitetsnormer, vad de innebär och kan vi påverka? 1

1 Inledning På uppdrag av Torne och Kalix älvars Vattenvårdsförbund har Envix Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år 2012. Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från 2011. Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Medlemmarna i vattenvårdsförbundet år 2012 presenteras på rapportens baksida. Kontrollprogrammet för området presenteras i sin helhet i bilaga 1. Syftet med samordnad recipientkontroll är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i ett vattenområde än vad enskilda program kan ge. Samordning medför många fördelar, bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbetning blir lägre samtidigt som arbetet blir effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om den geografiska variationen inom hela området samt information om variationer i tillstånd mellan olika årstider och år. Nytt för i år är statusbedömningar av försurningspåverkan och metaller samt ett fördjupande avsnitt om miljökvalitetsnormer. Erik Sjöström har ansvarat för resultat- och rapportsammanställning. 2

1.2 Områdesbeskrivning 1.2.1 Allmänt Torne- och Kalix älvar utgör västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena och ligger i syd/sydöstlig riktning i ett lättillgängligt barrskogsområde (figur 1). Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolkningstäthet med liten andel jordbruksmark och stora ytor skogsmark. Torne älv är drygt 520 kilometer lång. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med biflödet Könkämä- Muonioälven. Kalix älv har sina källflöden i Kebnekaise och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix. Den är ca 460 kilometer lång. Avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar omfattar sammantaget 58 287 km 2 (34 441 km 2 för Torne älv och 23 846 km 2 för Kalix älv). Mellan byarna Junosuando och Tärendö återfinns bifurkationen Tärendöälven som avleder cirka 50 % av Torne älvs vattenflöde till Kalix älv. Figur 1. Torne- och Kalixälvs avrinningsområde. ( Torne- och Kalixälvars vattenvårdsförbund). 1.2.2 Klimat Klimatvariationerna i undersökningsområdet är stora. Årsmedeltemperaturen nära kusten är ca 1 C medan den i fjällen i nordväst ligger på ca -2 C till -3 C. 3

Vattnet i Bottenviken ger de kustnära delarna av undersökningsområdet ett kustklimat med milda vintrar. Bergskedjan i nordväst ger däremot de övre delarna av området ett typiskt inlandsklimat. Årsnederbörden ligger på cirka 400 mm/år men i vissa områden, såsom vid fjällkedjan, finns platser med över 800 mm nederbörd per år. Minst nederbörd har de inre och nordöstra delarna av området. 1.2.3 Hydrologi Tillsammans utgörs Torne och Kalix älvars avrinningsområden av cirka 4 % sjöar. Årsmedelvattenföring för perioden 1995-2009 uppgår till 432 m 3 /s i Torne älv och 338 m 3 /s i Kalix älv (http://homer.smhi.se). Under vårfloden i maj-juni är flödet som störst och strax innan vårfloden, i april, är den som lägst. Under vårfloden kan ofta två flödestoppar urskiljas. Den första inträffar i samband med snösmältningen i skogsregionen och den andra när snön i fjällen smälter. Isproppar kan vid vårfloden medföra att vattennivån lokalt stiger flera meter. Gammal vägbro i farozonen vid höga flöden i Torne älv (Liviöjoki). Foto: Christer Hurula 1.2.4 Berggrund och jordarter Den skandinaviska fjällkedjan, som bildades för 400 miljoner år sedan, består av omvandlade sedimentära och vulkaniska bergarter och kännetecknas av en stor del lättvittrade och kalkhaltiga bergarter. Berggrunden i övriga delar av avrinningsområdet domineras av urgranit (gnejsgranit), sura vulkaniska bergarter, graniter och längst i norr arkeisk berggrund. Den vanligaste jordarten inom avrinningsområdet är morän vilken består av osorterat material som inlandsisen skrapat lös från berggrunden. En annan vanlig jordart i området är torv och i den centrala delen av avrinningsområdet består 25 % av landarealen av torvmarker. Nedanför högsta kustlinjen (HK) har det finare materialet sköljts bort från moränens ytskikt eller så är moränen täckt med sedimentavlagringar av skiftande tjocklek. För 9000 år sedan låg Torne älvs mynning vid Tärendö, 167 meter över nuvarande havsnivå. 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet Belastning av närsalter, metaller och försurande ämnen från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag kan delas in i två olika typer beroende av ursprung; punktbelastning och diffus belastning. Till punktbelastning hör till exempel kväve- och fosforutsläpp från avloppsreningsverk och industrier medan den diffusa belastningen av kväve och fosfor har sitt ursprung i exempelvis jord- och skogsbruk samt torr- och våtdeposition av långväga föroreningar. 4

Avloppsreningsverk belastar vattendragen med främst näringsämnen och lösta organiska föreningar som kan bidra till övergödning och ökad syreförbrukning i sjöar och vattendrag. När det gäller gruvverksamheterna inom avrinningsområdet är de flesta av dessa inte anslutna till kommunala reningsverk utan har egna anläggningar för behandling av processvatten. I Kiruna driver LKAB världens största järnmalmsgruva under jord. Kirunavaaragruvan ligger mitt under vattendelaren mellan Torne- och Kalixälvars avrinningsområden. Processvatten från gruvan återcirkuleras sedan det renats från partiklar genom sedimentation och bräddas endast vid behov (höga flöden) ut i recipienten. I Malmberget, norr om Gällivare, driver LKAB ytterligare en järnmalmsgruva och sydöst om samhället driver Boliden Mineral AB koppargruvan Aitik. Vid LKAB:s järnmalmsgruva återanvänds processvattnet på samma sätt som i Kiruna. Överskottsvatten bräddas till recipienten Lina älv. Även vid Bolidens koppargruva Aitik återanvänds processvattnet. Bräddat överskottsvatten (endast vid högflöden) från verksamheten leds ut i det närliggande vattendraget Leipojoki vilken senare rinner ut i Vassara älv och vidare till Lina älv. Lina älv rinner ihop med Ängesån som i sin tur rinner ihop med Kalix älv i Överkalix. Till Muonio älv tillförs numera vatten från Northlands gruvverksamhet i Kaunisvaara. Bräddning till Muonio älv inträffade första gången 2012-12-22. Överskottsvatten från gruvorna kan innehålla förhöjda halter av kväve, fosfor och metaller, vilket kan påverka förhållandena i recipienterna. Större enskilda punktkällor i området presenteras i tabell 1. Tabell 1. Större verksamheter inom VVF:s undersökningsområde. Vattendrag Mätstation Delområde Läge Industri Kalix älv KVA03 5 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Kalix älv KVA04 5 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Lina älv MVA02 7 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv MVA01 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Vassara älv 525 7 Uppströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Vassara älv 526 7 Nedströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Lina älv 527 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv 532 7 Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Lina älv 530 7 Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Luossajoki Lj05 2 Nedströms Sjön Ala Lombolo, Kiruna ARV, Kiruna värmeverk, Deponi, LKAB Lainio älv La10 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Kangos Torne älv To165 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Junosuando Torne älv To 141 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Pajala Kalix älv Ka100 6 Nedströms Avloppsreningsverk, Tärendö Torne älv To 05 4 Nedströms Avloppsreningsverk, Haparanda Muonio älv SS38 1 Uppströms Gruvindustri, Northland Muonio älv SS39 1 Nedströms Gruvindustri, Northland 5

2 Material och metoder Nedan presenteras metodik vid provtagning, analys och utvärdering. 2.1 Provtagningspunkter Provtagningsområdet är stort och innefattar totalt 28 provpunkter. Provtagningspunkterna är belägna inom Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner. För att underlätta utvärderingen delas området in i sju delområden (tabell 2). Tabell 2. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Torne- och Kalixälvar. Delområde Områdesnamn 1 Muonio älv 2 Torne älv, övre delen 3 Torne älv, mellersta delen 4 Torne älv, nedre delen 5 Kalix älv, övre delen, och Kaitum älv 6 Kalix älv, mellersta och nedre delen 7 Lina älv/ängesåsystemet Provpunkternas placering i undersökningsområdet framgår av figur 2 och tabell 3. De analyser som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av resultatredovisningen i bilaga 2. 6

Tabell 3. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälvar med biflöden. Delområde Recipient Station Lokalbeskrivning Kommun Prov/år 1 Muonio älv Mu 70 Uppströms Karesuando Kiruna 8 1 Muonio älv Mu 10 norr om SMHI:s mätstation i Kieksiäisvaara Pajala 6 1 Muonio älv SS38 Uppströms Northlands verksamhet Pajala 5 1 Muonio älv SS39 Nedströms Northlands verksamhet Pajala 5 2 Torne älv To 220 Torneälv, råvattenintag för Kiruna C Kiruna 7 2 Torne älv Lj 05 Luossajoki vid bron till Oinakka by Kiruna 6 2 Vittangi älv Vt 05 Uppströms Vittangi camping Kiruna 8 3 Torne älv To 141 Pajala 1 km söder om Mertajokis utlopp Pajala 6 3 Torne älv To 165 Nedanför bro och reningsverk i Junosuando Pajala 6 3 Torne älv To 171 Ovan delning Tärendö/Torne älv (bifurkationen) Pajala 6 3 Laino älv La 10 Nedanför reningsverk Kangos Pajala 6 4 Torne älv To 05 Nedströms BRAB (reningsverk) Haparanda 5 4 Torne älv To 35 Nedströms Kaartijoki Haparanda 5 4 Torne älv To 45 Kyrkudden, Hedenäset Övertorneå 5 5 Kaitum älv Kt 10 Nedströms Neitisuando by Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 03 Kaalasluspa Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 04 Nedströms Raukkurijoki Kiruna 6 6 Kalix älv Ka 100 Nedanför Tärendö reningsverks utlopp Pajala 6 6 Kalix älv Ka 50 Vid Svartbyn nedströms bro Överkalix 2 6 Kalix älv Ka 15 Vallsundet Kalix 7 7 Vassara älv V 525 Vassara uppströms Leipojoki Gällivare 6 7 Vassara älv V 526 Vassara utlopp före Lina älv Gällivare 20 7 Lina älv MVA 02 Uppströms LKAB gruvindustri Gällivare 6 7 Lina älv MVA 01 Koskullskulle, vid bron Gällivare 6 7 Lina älv L 527 Lina älv Kirunavägen Gällivare 20 7 Lina älv L 532 Nedströms Vassara älvs utlopp Gällivare 20 7 Lina älv L 530 Bron i Dokkas Gällivare 21 7 Lina älv Li 10 Bron intill Satter Gällivare 6 7 Ängesån Äå 60 Bro, väg mellan Skaulo och Nilivaara Gällivare 5 7 Ängesån Äå 10 Hällabron vid Heden Överkalix 2 7

SS39 SS38 Figur 2. Provtagningspunkter i Torne och Kalix älvar med biflöden. Aktuella provtagningsstationer är markerade med blå cirklar (provtagningsstationer VVF). Justerad karta från Johansson (2007). 8

2.2 Vattenkemi Nedan presenteras bakgrundsuppgifter gällande vattenkemisk provtagning och utvärdering. 2.2.1 Provtagning Provtagningarna har utförts av diplomerade recipientprovtagare från kommuner och företagen Boliden Mineral AB, LKAB och Northland. Vattenproverna har tagits med Ruttnerhämtare eller käpphämtare. Proven har förvarats och transporterats enligt svensk standard för vattenundersökningar. Proverna är tagna i ytvatten (0,5 m). Analyser har utförts av ALcontrol Laboratories AB, ALS, Ambiotica och LKAB. 2.2.2 Analyser och utvärdering Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som ett absolut värde i beräkningar i data från den gemensamma recipientkontrollen. Bedömningar av analysresultaten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets författningssamling (NFS 2008:1). Beroende av underlagsdata kan inte utvärderingar utföras helt enligt gällande anvisningar men de får ändå anses ge en god bild av vattendragens status. 3 Väderåret Under denna rubrik presenteras väderåret 2012 med inriktning mot aktuella avrinningsområden. Temperatur och nederbördsdata har erhållits från SMHI (www.smhi.se). De väderstationer som valts ut till detta avsnitt är placerade i Haparanda och Kiruna. För Sverige i allmänhet inleddes året med några ordentligt kalla veckor i slutet av januari och i början av februari. Sedan följde torrt och för årstiden mycket varmt väder i slutet av februari och under mars månad. Våren inleddes med en lång ostadig period som med bara kortare avbrott varade året ut. Som resultat blev 2012 ett av de allra nederbördsrikaste åren med nya rekord vid några stationer. Det område som framför allt utmärkte sig med mycket nederbörd under året var nordöstra Norrland. Där kan en del stationer med mer än 100-åriga mätserier uppvisa nya rekord med god marginal. Endast i delar av södra Götaland och Norrlandsfjällen var det torrare än normalt under 2012. När det gällde temperaturen så var 2012 som helhet lite varmare än det normala för referensperioden 1961-90. Temperaturöverskotten var dock betydligt mindre än under 2011 och förutom 2010, som var ett betydligt kallare år, var 2012 ett av de kallaste sedan millennieskiftet. Mars var den hittills varmaste månaden i mellersta delen av Sverige. Liksom Sverige i allmänhet hade både Kiruna och Haparanda generellt högre nederbörd än normalt över hela året, undantaget Haparanda som under juni och juli var torrare än normalt. Temperaturen i Kiruna respektive Haparanda följde också de allmänna trenderna med generellt normala värden undantaget mars, men förutom en varm mars registrerade båda stationerna även varmare oktober och november (figur 3-6). 9

Figur 3 och 4. Månadsmedeltemperatur och månadsnederbörd för Kiruna 2012. Horisontellt streck anger medelvärde för perioden 1961-1990 för stationen. Figur 5 och 6. Månadsmedeltemperatur och månadsnederbörd för Haparanda 2012. Horisontellt streck anger medelvärde för perioden 1961-1990 för stationen. Både Kalix- och Torneälv uppvisar en naturlig flödesregim med låga basflöden vintertid och en tydlig vårflod så fort månadsmedeltemperaturen passerar nollstrecket (figur 7 och 8). Variationen i dygnsvattenföringen i de båda älvarna är mycket likartade och följs åt över hela året även om Torne älv ligger något högre i faktiska flöden, medelflödet under 2012 var 637 m 3 /s i Torne älv och 409 m 3 /s i Kalix älv. Figur 7. Dygnsvattenföring i Kalix älv under året 2012. 10

Figur 8. Dygnsmedelvattenföring i Torne älv under året 2012. 11

4 Årets fördjupning Under denna rubrik presenteras årligen en fördjupning av ett ämne som kan vara intressant att fördjupa sig i. Årets tema är Miljökvalitetsnormer, något som vi kan påverka? Inom EU finns det sedan år 2000 ett gemensamt regelverk Vattendirektivet, eller ramdirektivet för vatten som ska säkra en god vattenkvalitet i Europas yt- och grundvatten. Direktivet ställer krav på att EU:s medlemsländer arbetar på ett gemensamt sätt med inriktning på att minska föroreningar, främja hållbar vattenanvändning och förbättra tillståndet för vattenberoende ekosystem. Den europeiska modellen för övervakning av vatten utgår i vattendirektivet från avrinningsområden d.v.s. vattnets naturliga väg genom landskapet. Tidigare har fokus varit på administrativa gränser, till exempel läns- och kommungränser. För att underlätta administrationen är Sverige indelat i fem vattendistrikt. Torne- och Kalix älvar tillhör Bottenvikens vattendistrikt, vilket omfattar hela Norrbottens län samt större delen av Västerbottens län. Vattendistriktet omfattar 30 huvudavrinningsområden från Torneälven och ner till Ume- och Öreälvens avrinningsområden där gränsen går mot Bottenhavets vattendistrikt. I vattendistriktet finns de fyra stora nationalälvarna Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven vilka är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Torneälvens avrinningsområde är lite speciellt då det sträcker sig över både Sverige och Finland samt en liten del av Norge. Av denna anledning har älven utpekats som ett internationellt vattendistrikt som länderna ska samarbeta kring. Förvaltningen av vatten drivs i en viss ordning, en så kallad förvaltningscykel. Varje cykel omfattar sex år. Den första cykeln avslutades år 2009. Samma år inleddes den nuvarande förvaltningscykeln, som sträcker sig fram till 2015. En miljökvalitetsnorm uttrycker den kvalitet en vattenförekomst ska ha vid en viss tidpunkt, där en vattenförekomst definieras som en underenhet till ett avrinningsområde och kännetecknas av att den är homogen vad gäller typ och påverkansgrad. I bedömningsgrunderna finns fem möjliga ekologiska statusklasser; Hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig (NFS 2008:1). Klassning sker utifrån beräknade ekologisk kvalitetskvoter. Gränsen mellan god och måttlig är viktig då vattenförekomster som befinner sig under gränsen för god behöver åtgärdas för att uppnå en högre status. Det övergripande målet är att alla vattenförekomster ska ha minst god status år 2015, eller senast till år 2027. Detta gäller både biologiska och kemiska förhållanden i ytvatten samt en god grundvattenstatus. För konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster används istället god ekologisk potential som måttstock. God ekologisk potential motsvarar det tillstånd då alla lämpliga åtgärder har vidtagits som behövs för att förbättra vattenförekomstens ekologiska status. Exempel på vattenförekomster som bedöms som kraftigt modifierade är vattenregleringsmagasin. Vattenmyndigheten för Bottenvikens vattendistrikt har beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet Bottenviken. Beslutet har kungjorts i en föreskrift (25 FS 2009:176). Föreskriften består av en textdel, med övergripande bestämmelser, och en tillhörande bilaga med tabellverk som anger vilka miljökvalitetsnormer som har beslutats för respektive vattenförekomst. Status för distriktets vattenförekomster finns utlagda för allmänheten på internet (www.viss.lst.se). 12

Som exempel från Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbunds område kan Ängesån och Luossajoki nämnas. Enligt gällande miljökvalitetsnormer (www.viss.lst.se) har Ängesån både god kemisk och ekologisk status. För Luossajoki har det satts en tidsfrist till år 2021 för ekologisk status. Då status med avseende på fosfor visat sig vara måttlig utifrån de mätningar som utförs i vattenvårdsförbundets regi gäller därmed att status bör höjas i provpunkterna Lj05 och Äå60 för överenstämmelse med gällande miljökvalitetsnorm. I denna rapport bedöms status för provpunkter och inte vattenförekomster som helhet, något som är viktigt att notera. I exemplen ovan grundas status även endast på fosfor, slutlig status för en vattenförekomst skall grundas på resultat från ett flertal olika undersökningar (biologiska, kemiska och hydromorfologiska) med tyngdpunkten på de biologiska undersökningsmetoderna. Under perioden 1 december 2012 till 1 juni 2013 hålls samråd inom Bottenvikens vattendistrikt. Samrådet innebär att alla som önskar har en möjlighet att tycka till om vilka frågor som skall vara prioriterade att arbeta med inom förvaltningen av våra vatten. Vid samrådsmöten presenteras och diskuteras föreslagna prioriterade områden inom distriktet. Mötena är kostnadsfria och alla är välkomna. För mer information gällande samrådsförfarandet och övriga frågor hänvisas till vattenmyndighetens hemsida (www.vattenmyndigheterna.se). 13

5 Resultat och diskussion Nedan presenteras resultat från sammanställning av punktutsläpp och de vattenkemiska undersökningarna år 2012. Resultaten presenteras uppdelade på sju delområden. Under delområde 1 och 2 ges även en kortare beskrivning av presenterade parametrar. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 2. Eventuella trender i årsmedelhalter för perioden 2001 (2003) 2012 har undersökts med enkel linjär regression. Signifikanta förändringar presenteras med regressionslinje och P-värde (signifikansnivå P < 0,05). En linjär regression beskriver hur väl ett antal mätpunkter kan beskrivas av en rät linje, i analysen beräknas ett r-värde som berättar hur nära stickproven ligger den tänkta räta linjen. Om r värdet ligger nära noll finns inget linjärt samband i data. Klassificering av data utförs enligt Naturvårdsverkets författningssamling (NFS 2008:1) och tillhörande handbok (Naturvårdsverket 2007). Klassificeringar enligt gällande bedömningsgrunder kursiveras i löpande text. Status avseende näringshalter, metaller och försurning presenteras under egna avsnitt i resultatdelen. 14

5.1 Punktutsläpp till recipienten De största redovisade utsläppen av totalkväve till huvudrecipienterna kom från LKAB:s gruvverksamhet i Kiruna (tabell 4). Punktutsläppen av fosfor är störst från de kommunala avloppsreningsverken i Kiruna och Haparanda (tabell 4). I jämförelse med de totala transporterna i älvarna står punktutsläppen endast för en liten del av totaltransporterna av tot-n och tot-p. En viktig notering är att jämförelsen endast grundas på totalhalterna av kväve och fosfor. Biotillgängligheten styrs i stor utsträckning av vilken form näringsämnena förekommer, något som denna jämförelse inte tar någon hänsyn till. Tabell 4. Större punktutsläpp till huvudrecipienter år 2012. Sammanställning av transporter från Torne och Kalix älvar grundas på beräknade data från http://homer.smhi.se (SMHI). Huvudrecipient Industri/ARV N P Summa spårmetaller* Ton/år Ton/år Kg/år Kalix älv Boliden Mineral AB, Aitik 60,3 0,06 156,3 Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Kiruna 173 0,22 36,8 Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Malmberget 128 0,15 70,8 Kalix älv Avloppsreningsverk, Kalix 34,3 0,73 28,9 Kalix älv Avloppsreningsverk, Överkalix 6,1 0,1 Kalix älv Avloppsreningsverk, Gällivare 101,6 0,38 63,7 Summa (ton/år) 503,3 1,64 356,5 Total trp Kalix älv 4363 175 (ton/år) Torne älv Avloppsreningsverk, Kiruna 77,2 1,5 294 Torne älv Avloppsreningsverk, Pajala 10,2 0,13 Torne älv Avloppsreningsverk, Haparanda 103 1,1 141 Torne älv Avloppsreningsverk, Övertorneå 0,34 Torne älv Gruvindustri, LKAB 2,2 0,03 1,7 Summa (ton/år) 192,6 3,1 436,7 Total trp Torne älv (ton/år) 7423 243 15

5.2 Status med avseende på fosfor Status för näringsnivåer med avseende på fosfor är beräknad på 19 provpunkter enligt instruktioner i Handboken 2007:4 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon (Naturvårdsverket 2007). För provpunkter som saknat resultat för absorbans under perioden 2010-2012 har status inte beräknats. Status med avseende på fosfor är utförd på medelhalter av totalfosfor för perioden 2010-2012. Från data har objektspecifika referensvärden beräknats för varje provpunkt då de naturliga näringshalterna varierar. I beräkningen tas hänsyn till olika omgivningsfaktorer och kemiska parametrar. Referensvärde för fosfor har beräknats ur följande: Icke marina baskatjoner = Ca, Mg. De beräknas ur förhållandet mellan Ca, Mg och Cl. Absorbans = absorbans mätt vid 420 nm i 5 cm kuvett Stationshöjd = Provtagningsstationens höjd över havet (uppskattad från karta) Beräknat referensvärde är tänkt att motsvara den ursprungliga fosforhalten i området. Resultaten visar liksom närmast föregående år inte på några större avvikelser från det beräknade referensvärdet, vilket medför att status med avseende på fosfor i de allra flesta fallen bedöms som god eller hög (tabell 5). Lägre status (måttlig) beräknades precis som i 2011-års rapport endast för lokalen i Luossajoki (Lj 05) och i en av Ängesålokalerna (Äå 60). I fem av provpunkterna saknas data för baskatjoner varför klassificering fick utföras enligt en förenklad metod som ökar osäkerhetsfaktorn i den slutliga statusbedömningen. För att undvika att status klassificeras för högt i de provpunkter som saknar fullständiga ingångsdata har en säkerhetsmarginal använts i beräkningarna varför status kan vara högre än angivet för dessa. För ytterligare information om olika beräkningssätt hänvisas till handboken (Naturvårdsverket 2007). 16

Tabell 5. Resultat av statusbedömning med avseende på halter av totalfosfor i undersökningsområdet under perioden 2010-2012. Vattendrag Delområde Status 2012 EK Kommentar Muonio älv 1 Mu10 0,65 Muonio älv 1 Mu70 0,86 Torne älv 2 To220 1,50 Torne älv 2 Lj05 0,35 Vittangi älv 2 Vt05 1,04 Torne älv 3 To141 0,68 Torne älv 3 To165 0,80 Enligt förenklad metod Torne älv 3 To171 0,59 Torne älv 3 La10 0,51 Torne älv 4 To05 0,92 På grund av P >12,5 Torne älv 4 To35 0,86 Enligt förenklad metod, P >12,5 Torne älv 4 To45 0,67 Enligt förenklad metod Kaitum älv 5 Kt10 0,71 Kalix älv 6 Ka100 0,94 Kalix älv 6 Ka15 0,84 På grund av P >12,5 Kalix älv 6 Ka50 0,89 Enligt förenklad metod, P >12,5 Lina älv 7 Li10 0,77 Enligt förenklad metod, P >12,5 Ängesån 7 Äå10 0,72 På grund av P >12,5 Ängesån 7 Äå60 0,35 Hög God Måttlig Otillfred. Dålig 5.3 Status med avseende på metaller I EU:s vattendirektiv fastslås att våra vatten måste skyddas från miljögifter och andra farliga ämnen som hotar livsmiljöer, växter, djur såväl som människors hälsa. För att övervaka och begränsa miljöfarliga ämnen innehåller vattendirektivet en lista med 33 prioriterade farliga ämnen. Målet är att EU:s länder gemensamt ska övervaka, minska och få stopp på utsläppen av angivna ämnen. EU har fastställt gränsvärden för de prioriterade ämnena, vilka kallas för EQS-värden (Environmental Quality Standards). Varje land ska övervaka så att dessa gränsvärden inte överskrids. När det gäller metaller råder dock fortsatt viss osäkerhet kring vilka metaller som skall ingå och vilka gränsvärden som anges för respektive metall. Vissa element har idag fastslagna gränsvärden enligt vattendirektivet, medan andra endast har föreslagna gränsvärden. När det gäller gränsvärden, fastslagna och föreslagna, är det endast zink som överskrider gränsvärdet (ett föreslaget värde) vid fem stationer för halter i mjuka vatten, dessa provpunkter uppnår inte god kemisk status (tabell 6). Trots att föreslaget gränsvärde överskrids är ändå bedömningen att samtliga halter ändå är fortsatt låga. Vid en klassificering med de gamla bedömningsgrunderna för metaller (Naturvårdsverket 1999) skulle inga halter överskrida klass 2 (låga halter). När det gäller kvicksilver bör rapporteringsgränsen för prover tagna inom ramen för den gemensamma recipientkontrollen justeras. Dagens rapporteringsgräns (< 0,1 g/l) medför att status inte går att bedöma. 17

Tabell 6. Resultat av statusbedömning med avseende på metallerhalter i undersökningsområdet år 2012. EQS-värden för prioriterade ämnen och föreslagna gränsvärden för särskilt förorenade ämnen. Zn Ni Cu Cd Pb Hg Cr EQS (µg/l) 3* (8**) 20 4* 0,08 7,2 0,05 3* SS 38 1,4 0,4 < 0,05 0,03 SS 39 1,7 0,3 < 0,05 0,03 To 05 2,1 1,38 < 0,01 0,15 < 0,1 To 35 1,8 0,86 < 0,01 0,11 < 0,1 To 141 2,0 0,61 <0,01 0,09 <0,1 To 171 2,1 0,71 <0,01 0,07 <0,1 To 220 3,4 1,92 <0,01 0,15 <0,1 Lj 05 2,7 1,23 <0,01 0,06 <0,1 Ka 15 2,0 0,59 <0,01 0,08 <0,1 Äå10 3,2 0,77 <0,01 0,16 <0,1 Li 10 2,0 0,77 <0,01 0,06 <0,1 525 2 0,16 0,7 < 0,025 0,25 < 0,01 0,09 526 5,4 0,33 2,9 < 0,025 0,25 < 0,01 0,09 527 2,0 0,44 0,5 < 0,025 0,25 < 0,01 0,09 530 2,0 0,74 0,9 < 0,025 0,25 < 0,01 0,51 532 2,4 0,38 1,1 < 0,025 0,25 < 0,01 0,09 MVA01 2,4 0,59 0,5 0,003 0,02 0,002 0,1 MVA02 3,7 0,1 0,5 0,003 0,04 0,002 0,1 KVA03 2,9 0,7 0,9 0,003 0,01 0,002 0,1 KVA04 9,0*** 0,5 0,8 0,003 0,011 < 0,002 0,1 Uppnår kemisk status Uppnår inte kemisk status *Föreslagna gränsvärden **Hårda vatten *** Beror av ett extremt värde i januari (48,4 µg/l). Utan detta värde skulle medelvärdet uppgå till 2,4 µg/l 5.4 Status med avseende på försurning Det finns nästan 100 000 sjöar med en yta större än en hektar i Sverige och ett stort antal vattendrag. Den naturliga variationen av vattenkemi, storlek, hydrologi med mera är stor, men det finns också många vatten som liknar varandra. Bedömningen av försurningsstatus baseras på modellberäkningar utförda med MAGIC-modellen, vilken baseras på tusentals modellberäkningar utförda på sjöar och vattendrag i hela landet (www.ivl.se). Grundidén med modelleringsverktyget är att sjöar eller vattendrag som är lika varandra idag med avseende på försurningsrelevanta parametrar också har haft en liknande utveckling de senaste hundra eller tvåhundra åren. Bedömningsgrunderna för MAGIC-biblioteket finns beskrivna i handboken för bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). MAGIC-biblioteket innehåller verktyg för att bedöma okalkade sjöar och vattendrag med avseende på försurningstillstånd och försurningspåverkan samt deras prognos för framtiden. Status med avseende på försurning är beräknad för 24 provpunkter inom området. 18

Resultaten av modelleringarna visade i sju fall att lokalerna bedömdes opåverkade av försurning utan matchning. Detta betyder att det inte finns någon sjö eller något vattendrag som modellerats med MAGIC-biblioteket som bedömts vara påverkad av försurning då koncentrationen av kalcium överstigit 8 mg per liter och/eller ph varit högre än 7,3, vilket gällde för dessa. Status i övriga lokaler bedömdes som god eller hög efter matchning i MAGIC-biblioteket (tabell 7). I provpunkterna Äå 10 och Ka 15 noteras en ph sänkning sedan 1860. Tabell 7. Resultat av statusbedömning med avseende på försurning i undersökningsområdet år 2012. Status enligt MAGIC-biblioteket (www.ivl.se). Vattendrag Delområde Status 2012 Kommentar efter modellering Muonio älv 1 Mu10 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Muonio älv 1 Mu70 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 2 To220 Bedömdes opåverkad utan matchning Torne älv 2 Lj05 Bedömdes opåverkad utan matchning Vittangi älv 2 Vt05 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 3 To141 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 3 To165 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 3 To171 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 3 La10 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 4 To05 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 4 To35 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Torne älv 4 To45 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Kaitum älv 5 Kt10 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Kalix älv 6 Ka100 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Kalix älv 6 Ka15 0,3 ph-enheter i sänkning sedan 1860 Kalix älv 6 Ka50 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Lina älv 7 Li10 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Ängesån 7 Äå10 0,3 ph-enheter i sänkning sedan 1860 Ängesån 7 Äå60 Status efter matchning i MAGIC-biblitoteket Vassara älv 7 525 Bedömdes opåverkad utan matchning Vassara älv 7 526 Bedömdes opåverkad utan matchning Lina älv 7 527 Bedömdes opåverkad utan matchning Lina älv 7 530 Bedömdes opåverkad utan matchning Lina älv 7 532 Bedömdes opåverkad utan matchning Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig 19

5.5 Områdesvis resultatredovisning Nedan presenteras ett antal resultat från recipientkontrollen uppdelad på de sju delområdena enligt tabell 2. 5.5.1 Delområde 1, Muonio älv Provtagning i Muonio älv innefattar fyra provpunkter inom Kiruna och Pajala kommuner. Två stationer har ingått i programmet under en längre tid (Mu 10 och Mu 70), en av dessa ligger norr om Kieksiäisvaara (Mu10) och en station uppströms Karesuando (Mu70). De två andra stationerna (SS38 och SS39) tillkom under 2011 och ligger inom Pajala kommun (figur 9). SS38 och SS39 syftar till att användas för övervakning av Northlands gruvverksamhet. Mellan provpunkterna kommer vatten från verksamheten att tillföras Muonio älv. För att åskådliggöra likheter och eventuella skillnader mellan dessa provpunkter fokuseras redovisning av 2012 års data på de två nya provpunkterna. Jämförelsen utförs på 13 provtagningstillfällen då provtagning Mu 70 utfördes samma dag vid upp- och nedströmsstation. Provpunkterna är förutom vid årets sista provtagningstillfälle opåverkade av gruvverksamhet. Den första bräddningen mot Muonio älv skedde 2012-12-22. Generellt visar resultaten från 2012 på låga kväveoch fosforhalter på samtliga stationer. Status för näringsämnen enligt bedömningsgrunderna är god på Mu 10 och hög vid Mu 70. För Northlands stationer beräknas inte status då underlaget fortfarande är för litet. Alkalinitet och ph är tillfredsställande i området och det finns inget som tyder på någon form av försurningspåverkan, status för både Mu 10 och Mu 70 är hög. Status för metaller, som endast mäts vid Northlands stationer, är god. Mellan de två stationerna i Northlands kontrollprogram noteras i stort sett inga skillnader. SS 38 Mu 10 SS 39 Figur 9. Provtagningsstationer i Muonio älv 2012. 20

Kväve och fosfor Ett näringsrikare (eutrofare) tillstånd skapas av ökad tillförsel av växtnäringsämnen, i detta fall kväve och fosfor i olika fraktioner. Eutrofiering resulterar i ökad produktion (biomassa) av växter och djur, ökad grumling, ökad syrgasförbrukning samt förändrad artsammansättning. Normalt så begränsas produktionen i sötvatten av tillgången på fosfor framför tillgången på kväve. Totalkvävehalterna i de fyra provpunkterna är låga och indikerar relativt opåverkade nivåer. Mellan provpunkterna SS38 och SS39 noteras en haltökning vid den sista oktoberprovtagningen (figur 10) på nedströmsstationen. Halten vid nedströmsstationen är nästintill dubbelt så hög. Då detta inträffade före den första bräddningen till älven kan den inte kopplas till gruvverksamheten utan visar på naturliga variationer i halter eller alternativt på ett analys- eller provtagningsfel. Totalfosforhalterna är generellt låga och klassificeras enligt bedömningsgrunderna som god i Mu10 och hög vid Mu 70 för perioden 2010-2012. När det gäller fosforhalter vid Northlands provpunkter är de genomgående låga och det finns inga noterbara skillnader mellan dem (figur 11). Figur 10 och 11. Halter av totalkväve och totalfosfor vid SS38 och SS39 under år 2012. Vattenfärg Vattnets färg påverkar livsbetingelserna för många organismer. Ett kraftigt färgat vatten påverkar exempelvis ljusets förmåga att tränga ned i vattenmassan och därmed begränsas bland annat de fotosyntetiserande växternas utbredning. Vattnets färg bedöms utifrån mätningar av absorbans eller mätningar gjorda i färgkomparator. Vattnet i provpunkterna i Muonio älv är måttligt till betydligt färgat. Mellan upp- och nedströmstationen är skillnaderna i vattenfärg genomgående mycket liten under året (figur 12). COD Mn COD Mn är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Naturligt består dessa organiska ämnen framförallt av humusämnen. Tillförsel av humusämnen från omgivande mark bidrar till vattnets färg och halterna av organiskt material i vattnet. Då syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen kan höga halter av organiskt material leda till syrgasbrist under perioder av året. Halten COD Mn är därför ett indirekt mått på halten syretärande ämnen. Höga humushalter kan också vara fördelaktigt då det har kapacitet att komplexbinda metaller och därigenom minska deras giftighet. 21

Halten organiskt material, mätt som COD Mn är låg vid samtliga fyra stationer. När det gäller upp- och nedströmsjämförelsen av SS38 och SS39 finns inget i 2012 års resultat som skulle indikera att halterna naturligt skulle vara högre vid någon punkt (figur 13). Figur 12 och 13. Vattenfärg som absorbans och COD Mn vid SS 38 och SS 39 år 2012. Alkalinitet och ph Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph-värdet är ett mått på dess absoluta surhet. Vattnets surhet är av stor betydelse för vattenlevande organismer då den direkt påverkar balansen mellan organismernas inre och yttre miljö och indirekt reglerar i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. Årsmedianvärden av både alkalinitet och ph visar på nära neutrala förhållanden med en mycket god buffertkapacitet i samtliga provpunkter. Status med avseende på försurningspåverkan är hög i både Mu 10 och Mu 70. I jämförelsen mellan Northlands provpunkter finns inga noterbara skillnader mellan lokalerna (figur 14 och 15). Figur 14 och 15. ph och alkalinitet vid SS 38 och SS 39 år 2012. 22

Konduktivitet Konduktivitet är ett mått på antalet lösta joner i vatten. Ju fler lösta joner desto högre är konduktiviteten och därmed vattnets förmåga att leda elektricitet. I svenska insjöar ligger konduktiviteten i vanliga fall mellan 2-20 ms/m. Hög konduktivitet i ett vattendrag är ofta en indikator på föroreningar. Inom delområdet mätas konduktivitet endast vid SS38 och SS39. Resultaten visar på genomgående låga halter lösta joner i Muonioälvens vatten, det finns inga noterbara skillnader mellan upp- och nedströmspunkten (figur 16). Figur 16. Konduktivitet vid SS38 och SS39 år 2012. 5.5.2 Delområde 2, Torne älv övre delen Delområde 2 innefattar en provpunkt i Torne älv, en i Luossajoki och en provpunkt i Vittangi älv. Samtliga tre provpunkter ligger inom Kiruna kommun. I resultaten från området avviker liksom tidigare provpunkten i Luossajoki med högre halter av näringsämnen och en betydligt högre konduktivitet. Status för fosfor beräknas som måttlig i Luossajoki och hög på övriga provpunkter. Metallhalterna i området är generellt låga men föreslaget gränsvärde för zink överskrids vid To 220. I området finns ingen påverkan från försurning efter modellering i Magic-biblioteket. Kväve och fosfor I två av provpunkterna (T0 220 och Vt 05) är totalkvävehalterna mycket låga och visar på relativt opåverkade nivåer (figur 17). I den tredje provpunkten, Luossajoki, är halterna många gånger högre. I provpunkten uppmäts också höga totalhalter av kväve som en följd av de höga halterna av kvävefraktionerna nitrit- och nitratkväve. Noterbart är de till synes minskande halterna av kvävefraktionerna nitrit- och nitratkväve de sista åren (figur 18). 23

Figur 17 och 18. Till vänster visas årsmedelhalter av totalkväve i Torne älv och Vittangi älv under perioden 2003-2012. Till höger visas totalhalter och nitrat-nitrithalter i Luossajoki under samma tidsperiod. Observera skillnader i skala på y-axel mellan figurerna Fosforhalterna för de tre senaste åren statusklassificeras enligt bedömningsgrunderna (NFS 2008:1) som måttlig vid Lj 05 och hög vid övriga provpunkter. I data från Luossajoki finns inget som tyder på minskande fosforhalter över tid, vilket skulle krävas för att höja statusen (Figur 19). Figur 19. Halter av totalfosfor under perioden 2003-2012. Konduktivitet Tidigare år har provpunkten i Luossajoki uppvisat ca fyra gånger högre konduktivitet än vid övriga stationer, något som var fallet även under år 2012. Årsmedelvärdet uppgick till 18 ms/m i provpunkt Lj05, jämfört med 4,6 och 4,8 i de två övriga (Vt05 och To220). 24

Vattenfärg och COD Mn Vattenfärgen uppvisar högre årsmedelvärden på stationerna i Luossajoki och Vittangi älv i jämförelse med Torne älv (figur 20). I Torne älv är vattnet i stort sett klart i motsats till Vittangi älv där vattnet är tydligt färgat av humussyror. COD Mn följde som förväntat vattenfärgen och är mycket låg i To 220 och måttligt hög i Luossajoki och Vittangi älv (visas ej i figur). Kiruna Figur 20. Årsmedelhalt för vattenfärg under perioden 2003-2012. 5.5.3 Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområde 3 omfattar fyra provtagningsstationer i Torne älv (To 141, 165, 171) och en i Lainio älv (La 10), samtliga inom Pajala kommun (Figur 21). Sammanfattningsvis visar resultaten på låga totalkväveoch totalfosforhalter i delområdets samtliga provpunkter. Status för näringsämnen enligt bedömningsgrunderna är hög på provpunkten To 165 och god på övriga. EQS-värden för metaller visar på god kemisk status i Torne älv. I området finns ingen påverkan från försurning efter modellering i Magic-biblioteket. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen och ett måttligt till tydligt färgat vatten. 171 165 La 10 Torne älv 141 Figur 21. Provtagningsstationer inom delområde 3. 25

Kväve I delområdet återfinns avloppsreningsverk i Kangos (La 10) och Junosuando (To 165). Båda provpunkterna ligger nedströms respektive avloppsreningsverk. Trots att mätpunkten 165 ligger nedströms utsläppspunkten för reningsverket är halterna lägre än för uppströmsstationen To 171 (Figur 22). Figur 22. Jämförelse i kvävehalter mellan stationerna 171 och 165 under 2012. 26

5.5.4 Delområde 4 Torne älv, Nedre delen Delområde 4 består av tre provpunkter, samtliga belägna i de nedre delarna av Torneälvens huvudfåra inom Haparanda och Överkalix kommuner. Station To 05 är belägen nedströms avloppsreningsverket i Haparanda och omfattar med sitt läge nästan hela Torneälvens avrinningsområde. Sammanfattningsvis så visar undersökningsresultaten på tillfredsställande ph-värde och en god buffertkapacitet, låga totalhalter av kväve och fosfor, låga halter syretärande ämnen, men ett tydligt till starkt färgat vatten och låga metallhalter. Kväve och fosfor Halterna av totalkväve är låga till måttligt höga i samtliga provpunkter. Skillnaderna i halt mellan de olika provpunkterna är mycket liten (figur 23). Trenden för halten totalkväve är dock att halterna tycks öka över tid, framförallt gäller detta To 35 och To 05. Trenden är dock inte signifikant. Övertorneå Haparanda Figur 23. Medelhalter av totalkväve i mellersta delen av Torne älv under perioden 2003-2012. Totalfosforhalterna för perioden 2010-2012 statusklassificeras genomgående som god i samtliga provpunkter. 27

5.5.5 Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde 5 består av totalt tre provtagningspunkter i övre delarna av Kalix och Kaitum älv. Provpunkterna KVA 03 och KVA04 ingår i LKAB:s kontrollprogram. Samtliga provpunkter återfinns inom Kiruna kommun. Provpunkten i Kaitum älv (Kt 10) är opåverkad av större avloppsreningsverk och tyngre industri. Sammanfattningsvis så visar resultaten att vattnet i provpunkterna karakteriseras av generellt låga halter fosfor, syretärande ämnen och metaller, ett måttligt färgat vatten med god buffertkapacitet och tillfredsställande ph värden. Det finns inga tecken på att området skulle vara påverkat av försurning. Noterbart är de förhöjda kvävehalterna vid KVA 04 som kan kopplas till LKAB:s gruvverksamhet och kommer av kväverester från sprängning. I övrigt är det noterbart att föreslaget gränsvärde för zink överskrids vid KVA04. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna är tydligt högre vid KVA 04 än KVA 03 vilket speglar påverkan från LKAB:s verksamhet (figur 24). Totalfosforhalterna är överlag låga i områdets provpunkter och halterna låg i nivå med närmast föregående år (figur 25). När det gäller fosfor finns inga tecken på förhöjda halter vid KVA 04 jämfört med KVA 03. Figur 24 och 25. Medelhalt av totalhalterna kväve och fosfor i övre delen av Kalix älv och Kaitum älv under perioden 2003-2012. 28

Vattenfärg Vattnets färg inom delområdet mäts sedan 2011 som absorbans. Tidigare mättes vattnets färg med färgkomparator (färgtal) på KVA stationerna. För den relativt korta undersökningsperioden (2 år) har det beräknats medelvärde av de två åren. För aktuella vattendrag gäller att vattnet vid Kt 10 i Kaitum älv är betydligt mer färgat än KVA stationerna och får anses som ett måttligt färgat vatten (figur 26). Mellan KVA 03 och 04 är skillnaderna i absorbans små och vattnet är obetydligt färgat. Figur 26. Medelhalt av vattenfärg (absorbans) under åren 2011 och 2012. 29

5.5.6 Delområde 6 Kalix älv, Mellersta och nedre delen Delområde 6 omfattar provtagning i tre provpunkter i Kalixälven. Provpunkten Ka 100 ligger strax nedströms utloppet från Tärendö avloppsreningsverk. Närmare kusten nedströms Överkalix ligger nästa provpunkt, Ka 50, vilken ligger nedströms Ängesåns inflöde till Kalixälven. Den tredje provpunkten, Ka 15, är belägen strax nedströms Kalix centrum och representerar nästan hela avrinningsområdet. Provpunkterna är fördelade inom Pajala, Överkalix och Kalix kommuner. Ka 15 omfattar vatten från samtliga provpunkter inom delområdena fem, sex och sju. Sammanfattningsvis så karakteriseras vattnet i provpunkterna av låga kväve- och fosforhalter, ett betydligt färgat vatten med tillfredsställande ph, god buffertkapacitet och låga metallhalter. Noterbart är att ph-värdet vid provpunkten Ka 15 enligt modellering sänkts med 0,3 enheter sedan 1860. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna bedöms, liksom de närmast föregående åren, som låga i områdets samtliga provpunkter. Skillnaderna i totalhalter mellan stationerna är liten men noterbart är de till synes högre halterna av kvävefraktionerna nitrit-/nitratkväve (till ca 95 % bestående av nitrat) vid Ka 50 och Ka 15 (figur 27). De högre nitrathalterna beror förmodligen på att vattnet i större utsträckning än Ka 100 påverkats av avlopp eller gödsel. Överkalix Kalix Figur 27. Halter av totalkväve och fraktionerna nitrit- och nitratkväve under året vid de tre stationerna i Kalixälven. 30

COD Mn Halterna organiskt material, syretärande ämnen bedöms som låga i samtliga provpunkter (figur 28). Över en längre tidsperiod tycks halterna av syretärande ämnen ökat något under mitten av 2000- talet för att sedan åter minska fram till 2011. År 2012 uppmättes högre värden än närmast föregående år på samtliga stationer. Vattenfärg Vattnet i samtliga tre provpunkter är tydligt färgat och följer över tid samma mönster som CODhalter (figur 29). Figur 28 och 29. Halter av syretärande ämnen och vattenfärg vid de tre stationerna i Kalixälven för perioden 2003-2012. 5.5.7 Delområde 7 Lina älv/ängesåsystemet Delområde 7 omfattar provtagning i Lina älv och Ängesåsystemet. Totalt provtas tio provpunkter fördelade på Vassara älv, Lina älv och Ängesån. Nio av provpunkterna ligger inom Gällivare kommun och en provpunkt inom Överkalix kommun. Vattendragen utgör samtliga på något sätt recipient till tung industri som till exempel Boliden Mineral AB:s koppargruva i Aitik och LKAB:s järnmalmsgruva i Malmberget. Sammanfattningsvis så karakteriseras vattnet i provpunkterna av relativt höga kvävehalter i Lina älv och förhöjda fosforhalter i Ängesån. Status för näringsämnen med avseende på fosfor för de tre sista åren är måttlig för Äå 60 och god på övriga. För provtagningsstationerna Äå 10, 526 och MVA 02 överstiger zinkhalterna föreslaget EQS-värde för mjuka vatten. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga till måttligt höga halter av syretärande ämnen, ett tydligt till starkt färgat vatten, god buffertförmåga och höga ph värden. Noterbart är att ph-värdet vid provpunkten Äå 10 enligt modellering sänkts med 0,3 enheter sedan 1860. 31

Kväve och fosfor För totalhalterna av kväve gäller att halterna är låga högst uppe i systemet (MVA02) och tydligt högre i påverkanslokaler nedströms densamma (figur 30). Kvävehalterna vid MVA 01 har under perioden varit 3 till 8 gånger högre än vid uppströmsstationen. Nedströms MVA 01 sjunker halterna i systemet genom fastläggning, utspädning och upptag av växtlighet. Vid Äå 10, strax före sammanflödet med Kalix älv, är halterna inte mer än 1,3 till 2 gånger ursprungsvärdet högst upp i systemet. Påslaget av kväve mellan provpunkterna MVA 02 och 01 förklaras av mängden bräddat processvatten vid LKAB:s verksamhet i Malmberget. Gällivare Överkalix Figur 30. Totalhalter av kväve för ett antal strategiska provpunkter inom område 7. När det gäller fosfor är status enligt bedömningsgrunderna måttliga vid Äå 60 och god vid Äå 10 och Li 10. För övriga stationer utförs ingen statusbedömning på grund av brister i underlagsdata. 32