Framtidsdrömmar i Sydafrika Thandiwe Mazibuko berättar om fattigdom och flickors makt att få slut på HIVepidemin. Thandiwe Mazibuko Hon är övertygad om att drömmar kan hjälpa människor ur fattigdom och att självförtroende kan bygga upp samhällen. Genom musik och samtal försöker hon stärka ungdomars förmåga att kunna ta sig ur den fattigdom hon själv upplevde som barn. Cwakeme Highschool, Hluhluwe, Kwazulu Natal, Sydafrika. Två elever tittar nyfiket på några utländska gäster som har kommit på besök. De går fram och ger dem en välkomnande kram. Gästerna blir överraskade och är till synes inte vana vid ett sådant mottagande. Ett leende spricker upp i ansiktena. De står och småpratar lite. Luften är brännande varm och fuktig och alla tar snart skydd från solen under det uppspända tältet på skolgården. Idag ska skolan inviga ett program som ska försöka öppna dörrar till en annorlunda framtid. Thandiwe Mazibuko står vid sidan av scenen och pratar med hennes kör. De ska sjunga för eleverna. Hon bär en rosa och turkos klänning, är välsminkad och hennes hår är kortklippt och plattat. En karismatisk kvinna med kraftfull utstrålning. Thandiwe har precis som alla barn här växt upp i fattigdom. Hon berättar om en väldigt ung mamma som aldrig fick chansen till att arbeta. Graviditeterna var så tätt inpå att huset alltid var fullt med småbarn. Hon berättar om en pappa som misshandlade dem därhemma och om hur hon försökte få honom att sluta. -Det fick mig att tänka att jag inte ville bli tillsammans med någon kille, för att de kan behandla oss tjejer såhär illa. Jag tänkte att min pappa såg till att göra mamma gravid så ofta för att hon inte skulle utvecklas till någonting annat och lämna huset. Som fjortonåring började Thanidwe platta kvinnors hår för att betala bussresorna till skolan. Föräldrarna hade inte råd att ta kostnaden. En kväll när Thandiwe var sexton år slängde hennes pappa ut henne på gatan. Det var för att hon hade försökt hindra honom från att slå mamman. Många gånger tidigare hade hon blivit utslängd, men då bara över natten. Nätter då hon sov under bar himmel och sjöng för sig själv för att lätta upp stämningen inombords.
Men den här gången fanns det ingen återvändo. Utan att veta vart hon skulle ta vägen hoppade hon in i en taxi och bad gud om hjälp. Färden slutade hos några släktingar i en närliggande stad som tog emot henne och erbjöd henne boende. Inte lång tid efter den kvällen skiljde sig hennes föräldrar. Hennes mamma kunde då inte försörja något av barnen. Thandiwe hade blivit påverkad. -Jag var desperat att överleva. Jag gjorde allt för att inte råka illa ut, inte bli gravid eller någonting annat dumt. Fattigdomen drev mig till att fatta beslut som skulle hjälpa mig i slutändan. Och varje beslut skulle därefter bli ett medvetet steg att förverkliga en dröm. En dröm om att gå ut skolan, få ett arbete och senare bilda familj. blick från skolgården Att hon idag jobbar med ungdomar från hennes hemprovins är inte av en slump. Hon är utbildad i musik och dans och jobbar som körledare för Star Choir, organisationen Star for Life s kör. Men hon gör mer än att sjunga och dirigera om vilka ämnen som helst. Hon engagerar sig i att få barnen och ungdomarna att ha en dröm och en framtidstro. Det kan låta som en kliché, men i den här provinsen kan det vara livsavgörande. HIV-epidemin är en av världens värsta. Hela 39,1% av de gravida kvinnorna i åldern 15-49 år är infekterade. Det tycks finnas ett samband mellan fattigdomen, ojämna könsroller och HIV-smittan. Kwazulu Natal är en av Sydafrikas fattigaste provinser och kvinnorna på landsbygden är ofta diskriminerade menar Thandiwe. -Kulturellt sett så bör flickor inte inta en ledande roll. De ska stå i köket och vara nästbäst. Eftersom Zulu traditionen ger männen rätt till att ha flera partners blir kvinnorna skuffade åt sidan eller känner sig mindervärdiga. Men det börjar förändras. Tjejer är mer fokuserade och vi börjar ha någonting att säga till om. Hon fortsätter och talar om hur mycket ansvar som vilar just på flickorna. Att det är de som kan få slut på HIV epidemin och att det är de som kan bygga upp samhället.
elever, Cwakeme Highschool Klädda inför ett traditionellt zuluframträdande Epidemin som sprids drabbar framförallt unga tjejer. Många har sexuella relationer med äldre gifta män. Män kan ha flera älskarinnor och fruar och på så vis sprids viruset. Skolpojkarna är inte drabbade i samma utsträckning som flickorna. Utgångspunkten i Thandiwes och Star for Life s arbete är att det är mer givande att arbeta med ungdomar och barn än med den äldre generationen. Det är lättare att påverka elevernas beteenden och perspektiv än de vuxna som redan har invanda mönster. Thandiwe berättar -Vi har ett talesätt, När du utbildar en flicka så bildar du nationen, när du utbildar en kille gör du honom bara rik. Och så är det. Tjejer tenderar att återvända hem när de har utbildat sig och bygger upp samhället och familjen i större utsträckning än killarna. Därför försöker vi att få tjejerna att bli självsäkra och få dem att förstå att de sitter på massor av makt. För om tjejerna blir väl utbildade så är det de som kan få killarna att sluta sprida HIV och aids. De kan till och med få slut på polygamin om de vet hur de ska gå tillväga. Men då måste de vara självsäkra och de måste älska sig själva och förstå att de faktiskt är viktiga. Och dessutom måste de stötta och hjälpa varandra! -När en gift man försöker charma dig och vill ha lite kärlek har du valet att säga nej. På så vis hjälper du hans fru. Så flickor är lösningen, säger Thandiwe. Det har visat sig att det inte räcker att tillhandahålla information i textform om hur man kan skydda sig mot HIV. Det gäller att komma åt känslolivet hos eleverna. Därför är musiken en viktig del av arbetet. Sången kan förmedla information på ett känsloladdat sätt och på så vis sporra ungdomarna i sin tro på ett friskt liv och ett liv där oskyddat sex inte är ett alternativ. I Sydafrika sjunger nästan alla människor. Det är en del av kulturen och en del av vardagen. Det är därför lätt att använda sången som ett verktyg i undervisningen. Och Thandiwe gör det med råge.
dans och sång vid skolinvigningen Tältet på Cwakeme Higschool har fyllts av elever, personal och gäster. Talare och musiker avlöser varandra på scenen och elever framför traditionella dans- och sångnummer. När någon börjar sjunga Pata Pata går ett jubel genom publiken. Händer sträcks i luften, alla börjar dansa och sjunga så det känns som om taket ska lyfta. Skinande leenden, nyfikna och strålande blickar. Sedan går Star Choir på scen och Thandiwe med dem. De börjar sjunga: If you wanna go boom boom with me, you better use a condom baby. Aidsfree that s me! Aidsfree that s me.. Runtom skolgården syns böljande gröna kullar. I dalarna är små runda zuluhyddor med halmtak och på de röda sandvägarna kan man se hur eleverna vandrar till fots i solskenet i skoluniform. Mer än hälften av alla människor här saknar el i hemmet. Mer än en tredjedel saknar rinnande vatten och många av eleverna måste vandra flera kilometer till och från skolan varje dag. Många bilar syns inte till, men desto fler kossor som fridfullt korsar gatan. Som så ofta i socioekonomiskt utsatta områden är livsförväntningarna inte höga. Arbetslösheten är enorm och många familjers ekonomi blir än mer påfrestad om någon blir HIV-positiv. I värsta fall är det familjeförsörjaren som har blivit smittad och därmed går den enda inkomsten förlorad. Redan fattiga områden blir ännu fattigare och livslängden har på vissa områden sjunkit till hälften av vad den var på sjuttiotalet. Vad som händer i människorna rent emotionellt kan inte sammanfattas i statistiken men att det påverkar den mentala folkhälsan kan vi konstatera utan siffror.
elever som ställt sig för att se scenen bättre under tältet Hur ser de ungas framtid ut när deras föräldrar knappt klarar av att få mat på bordet, när deras farbröder, kompisar, politiker och lärare insjuknar och när många som är friska ändå inte får något arbete? Hur ser flickornas framtid ut när de enligt tradition inte ska ta för sig, och inte ifrågasätta? Hur ska den femton eller tjugoåriga tjejen då våga be den trettioårige mannen att han ska använda kondom? När Thandiwe var liten behövde hon inte oroa sig för HIV och aids. Men hon behövde ta sig ur fattigdomen, ifrågasätta hennes pappas auktoritet och formulera ett tydligt mål för att slippa leva som sin mamma. Det kanske inte är så konstigt att hon tror att det går att ändra på fattigdomen och på samhället om man får människor att drömma och tro på sin förmåga. För henne var det drömmen om självförsörjande och en bättre och mer kärleksfull familj som var drivkraften. Utan den hade hon inte varit där hon är idag. Tack vare hjälp från hennes släktingar i stan kunde hon något år efter att hon blivit utslängd börja studera vid universitetet. Hon hade tur, men också tron på sig själv och ett mål i livet. Därför är hennes arbete på skolorna så personligt för henne. Hon vet att det kan gå bra. Vägen kommer dock inte bli lätt och de unga tjejernas beslut idag kommer att vara direkt avgörande för deras överlevnad. Den här generationen kommer att behöva bygga sina egna drömmar och bryta gamla traditionella könsroller Cwakeme Highschool har idag fått nya coacher som ska motivera och hjälpa både lärare och elever att utvecklas konstruktivt och långsiktigt. Estetiska ämnen, sport, framtidsplanering och pepptalk kommer att ingå i deras vardag några år framöver.
Gomede, elev på Cwakeme Highschool På skolgården börjar folk att skingras. Star Choir har gått av scen och invigningen har nått sitt slut. Gästerna måste åka igen och den uppsluppna stämningen och glädjen av delad sång och dans är slut för denna gång. Kvar blir alla elever, lärare och coacher som nu ska förvalta programmet, tro på en bättre framtid, ta till sig av sången aidsfree that s me, hålla gnistan som de tände under tältet vid liv och flickorna måste växa sig oändligt mycket starkare i sitt mod att stå på sig, trotsa och sätta nya mål. Text och Foto: Charlotte Rückl