Sverige i en åldrande värld framtidsperspektiv på den demografiska utvecklingen

Sverige i en åldrande värld framtidsperspektiv på den demografiska utvecklingen Thomas Lindh Underlagsrapport nr 13 till Globaliseringsrådet

UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET GLOBALISERINGSRÅDET 2008 FÖRFATTARE Thomas Lindh GRAFISK FORM Nina Rosenkvist TRYCK Edita, Västerås 2008 ISBN 978-91-85935-12-3 ISSN 1654-6245 BESTÄLLNING Globaliseringsrådet TFN 08-405 10 00 E-POST globaliseringsradet@education.ministry.se www.regeringen.se/globaliseringsradet

Förord Världen åldras. Vi ser i dag en demografisk förändring från höga födelsetal och dödstal till låga dödstal och födelsetal. Dessa förskjutningar i åldersstrukturen har präglat vår svenska ekonomiska och sociala historia. Även idag måste politiken utformas mot bakgrunden av de demografiska förändringarna Sverige står inför. Det handlar bland annat om reformer för att effektivisera högre utbildning och att åstadkomma en snabbare arbetsmarknadsetablering. Detta förutsätter att utbildning uppfattas som en långsiktigt lönsam investering på individnivå. Globalt skapas också förutsättningar att dra nytta av olika länders åldersstruktur. Genom handel, kapitalöverföringar till andra länder och immigration underlättas omställningen till ett äldre samhälle. Vidare diskuterar författaren åtgärder som gränsöverskridande integration och åldersbaserade skatter. Författaren Thomas Lindh är forskningsledare på Institutet för Framtidsstudier, Stockholm och professor i nationalekonomi vid Växjö universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde har under senare år varit åldersstrukturens effekter på makroekonomin och andra relationer mellan demografin och ekonomin, t ex överföringar mellan generationer. Författaren svarar helt och hållet för de analyser och rekommendationer som lämnas i rapporten. Stockholm i maj 2008 Pontus Braunerhjelm Huvudsekreterare i Globaliseringsrådet

Globaliseringsrådets ledamöter I januari 2007 kom arbetet i regeringens Globaliseringsråd igång. Rådets målsättning är att utforma en strategi som leder till att Sverige ska kunna tillgodogöra sig de potentiellt stora välfärdsvinsterna som globaliseringen innebär. Vidare är Globaliseringsrådet en arena för dialog med syfte att fördjupa kunskaperna och bredda det offentliga samtalet kring globaliseringens effekter. Rådets arbete, som ska vara avslutat i god tid före valet 2010, kommer att sammanfattas i en slutrapport med rekommendationer främst avseende den ekonomiska politiken. Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts huvudsakligen från forskare men också från myndigheter och andra aktörer med djuplodande kunskaper kring globaliseringen, dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter kommer att utgöra underlag till slutrapporten. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är Globaliseringsrådets ordförande och professor Pontus Braunerhjelm, som leder rådets kansli, är huvudsekreterare. Övriga ledamöter är: Kristina Alsér, Mercatus Engineering AB och landshövding i Kronobergs län Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap Carl Bildt, utrikesminister Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv Lars Calmfors, professor internationell ekonomi Per Carstedt, koncernchef SEKAB-gruppen Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare Anna Ekström, ordförande Saco Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB Sture Nordh, ordförande TCO Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson Lena Treschow Torell, VD IVA Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet Marcus Wallenberg, ordförande Internationella Handelskammaren (ICC) Olle Wästberg, GD Svenska Institutet

Innehåll 1 Åldrande befolkning och globalisering 3 1.1 Demografisk variation och ekonomin 7 1.2 Demografiska transitionen 7 1.3 Makroekonomin i stort, kort översikt 19 2 Sveriges demografi och framtidsval 29 2.2 Generationsväxling 32 2.3 Eurostat prognoser och vår relation till EU 40 2.4 FN prognoser och vår relation till världen 44 3 Tre scenarion för humankapitalet 52 3.1 Aktiv ålderdom och längre arbetsliv 52 3.2 Barnrikehemmet 61 3.3 Varför är en kompromiss mycket bättre? 64 4 Slutsatser 68 4.1 Ekonomisk politik bör variera med befolkningsstrukturen 68 4.2 Konstitutionella regler för långsiktigt verkande beslut 70 4.3 Nya möjligheter i en åldrande värld 70 4.4 Slutord 71 4.5 Referenser 73

6 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

1 Åldrande befolkning och globalisering Sveriges befolkning åldras. Den europeiska befolkningen åldras. Alla högindustrialiserade ekonomier åldras. Även de flesta utvecklingsländer åldras fastän från en låg nivå. Undantagen är i dag få 1. Men länderna åldras från olika utgångspunkter och takten i förändringen varierar kraftigt. Katastrofrop om åldersbomber, köttberg och befolkningskris har haglat i populärdebatten och mer sansad forskning har haft svårt att göra sig hörd. I den här rapporten samlas en del av den befintliga kunskapen om befolkningsförändringarnas effekter på ekonomi och samhälle för att utifrån ett globalt perspektiv ge en bild av Sveriges valbara framtidsalternativ. Det blir en bild av både problem och möjligheter, men framförallt en bild av hur åldrandet kräver ständig anpassning och samtidigt ger nya öppningar att hantera gamla problem. I och för sig är en åldrande befolkning en mycket bra sak. Det innebär en avsevärd höjning av mänsklig välfärd att få leva längre med bra hälsa. Det är något att fira snarare än att beklaga. Varför har det då larmats om kris och katastrof? Ja, för det första säljer dåliga nyheter alltid bättre än goda. Böcker som Petersons (1999) Gray Dawn har förmedlat en undergångs-stämning som är fullständigt obefogad. MacKellars (2000) recension av Petersons bok i Population and Development Review nyanserar bilden och visar på hur det finns många olika anpassningsmarginaler utan att för den skull sticka under stol med att det finns en del verkliga problem. För det är verkligen inte givet hur anpassningen till en åldrande befolkning sker utan det handlar till stor del om val vi och våra politiker gör. Val som bör göras i god tid eftersom effekterna ligger decennier och ibland sekel framför oss. Hur vi hanterar dessa val idag kommer att avgöra om vi får en lugn och sansad utveckling eller tvingas till då- 1 Enligt World Population Prospects (UN 2007) från FN:s befolkningsdivision stiger medianåldern i alla länder förutom Samoa och något halvdussin länder i Afrika. Östasien ökade sin medianålder med 2.4 år mellan 2000-2005, Europa med 1.1 år och Nordamerika med bara 0.8. Men Europa är fortfarande äldst med en medianålder på 38.9 år mot Nordamerikas 36.3 år och Ostasiens 33.5. I Afrika är medianåldern 2005 ynka 19 år, dvs halva befolkningen är vad vi skulle kalla barn. Sverige i en åldrande värld 7

liga nödlösningar. Inte minst kommer våra val också att bli avgörande för hur den demografiska utvecklingen faktiskt blir, dvs om befolkningsprognoserna faktiskt slår in. Realistiska uppskattningar av de demografiska effekterna på ekonomin antyder att de negativa effekterna snarare är en fråga om hur snabbt välfärden kommer att växa i framtiden och inte någon verklig minskning av välfärden. Andra problem som klimatfrågan, militära konflikter och annat kan förstås förvärra läget, men det sker i så fall trots åldrandet snarare än på grund av det. Det är tämligen sannolikt att en äldre befolkning belastar miljön mindre (Prskawetz m fl 2004) och den är definitivt mindre konfliktbenägen (Urdal 2006). Istället för att se ett stort olösligt åldrandeproblem framför oss som hotar välfärden bör vi göra klart för oss att vi lever i en stor värld där det huvudsakligen är alltför unga befolkningar som är problemet och där världens åldrande istället kommer att vara en välkommen hjälp för att åstadkomma mer människovärdiga levnadsvillkor. Globaliseringen kommer att hjälpa de mest ålderstigna länderna att hantera sina problem. Vad gäller våra svenska problem är de inte heller särskilt allvarliga i jämförelse med det mycket snabbare åldrandet i andra länder. Eftersom vår befolkning åldras jämförelsevis mera balanserat kommer vi att få relativa fördelar gentemot länder som Japan och Tyskland 2. Vi ska också komma ihåg att vi redan har gått igenom ett betydande åldrande och Sverige var pionjär i den utvecklingen. Under 1970-talet ökade vi snabbt vår befolkningsandel över 65 så att vi under 1980-talet kom att bli världens äldsta land i denna mening. Även om vi halkade efter en smula i BNP-ligan kan man verkligen inte påstå att vi hamnat i någon misär på grund av detta. 3 Med en bättre förståelse av hur denna strukturförändring i befolkningen påverkade ekonomin hade vi kanske kunnat klara oss ännu bättre. Vi ligger fortfarande i 2 FN:s medelprognos av medianåldern i Sverige pekar på en höjning från 40.2 år 2005 till som mest 43.8 2040. Samma prognos anger medianåldern i Tyskland 2040 till 49.5 och i Japan 54.3. 3 Man kan notera att vi hade den högsta medianåldern i världen (förutom Kanalöarna) 1960-1970 (32.6 år till 35.4) och återerövrade förstaplatsen 1980-1995 (38.1 till 38.5). Sedan gick Tyskland upp i ledningen och är 2005 uppe i 42.1 år mot våra 40.2. 8 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

topp när det gäller en massa andra sätt att mäta välfärden som räknar in förväntad livslängd, barnadödlighet och andra väsentliga faktorer för välbefinnandet. Inte heller befolkningsutvecklingen är given. Befolkningsstrukturen i allmänhet förändras trögt och långsamt, så att vi kan ge ganska goda prognoser för hur den kommer att se ut om något årtionde. Osäkerheten är dock mycket stor när vi kommer ytterligare ett par decennier framåt i tiden. När vi tittar framåt mot en horisont runt 2050 så kan vi säga ganska mycket om nästa årtionde. Därefter blir kristallkulan dimmigare men vi kan fortfarande vara ganska säkra på hur den äldre befolkningen ser ut fram till 2030-talet medan vi börjar förlora sikten beträffande den yngre delen av befolkningen. När vi når fram till 2050-talet börjar även den äldre befolkningen bli mycket vag i konturerna och den yngre vet vi knappast någonting säkert om eftersom de alla kommer att vara födda i vår framtid. Befolkningsutvecklingen är inte opåverkbar utan vi har goda möjligheter att på lång sikt välja vilken befolkningsutveckling vi vill ha. Inte obegränsade möjligheter förstås och de alternativ som finns kommer naturligtvis att påverkas av de val som görs i vår globala omgivning. Men åldrandet är inte ödesbestämt utan en följd av en mängd tidigare val vi gjort både individuellt och kollektivt. Det är ingen överdrift att säga att vi i dag redan har börjat välja hur den svenska befolkningen ska se ut 2050 även om vi inte är riktigt medvetna om det. För många människor är det naturligt att i första hand tänka på åldrandet som en följd av att vi lever allt längre. Delvis är det förstås så, men en befolknings åldrande beror i minst lika hög grad av födelsetalen. Dagens europeiska åldrande är till mycket stor del en följd av lågt barnafödande, liksom Sveriges tidiga åldrande var ett resultat av befolkningskrisen på 1930-talet med dess mycket låga födelsetal. Till detta kommer in- och utvandring som har börjat påverka våra befolkningsstrukturer alltmera. Migranter är till övervägande del yngre människor och bidrar därför också till att förändra ålderssammansättningen i befolkningen. Sverige i en åldrande värld 9

Som kommer att framgå längre fram påverkar åldrandet ekonomin och samhället på alla tänkbara sätt och det är därför viktigt att förbättra förståelsen av hur olika system samverkar med varandra för att kunna fatta beslut som verkligen leder till det man avser. Den populära idén att isolera politikområden från varandra är verkligen ingen bra idé då vi diskuterar befolkning. Inom utrymmet för denna rapport finns inte möjlighet att utförligt behandla all den forskning som pågår kring dessa och relaterade frågor. I många fall får jag nöja mig med att bara antyda olika aspekter. Dispositionen av rapporten innebär att jag först diskuterar den demografiska transitionen från höga födelsetal och dödstal till låga dödstal och födelsetal. Denna förändring av de demografiska mönstren har präglat inte minst vår svenska ekonomiska och sociala historia. Kopplingar mellan demografi och ekonomi finns på många plan men det är den intergenerationella omfördelningen och dess utveckling som ligger i grunden för demografins och ekonomins ömsesidiga påverkan. En mycket kortfattad översikt över hur makroekonomin påverkas får ligga till grund för den följande översikten över hur Sverige förhåller sig demografiskt till omvärlden och vilka problem och möjligheter som därigenom öppnar sig. För att illustrera vad olika befolkningsval innebär diskuteras tre möjliga scenarion: ett lågfertilitets- och lågmigrationsalternativ; ett höginvandringsalternativ och ett högfertilitetsalternativ. Slutsatsen är att vi bör kompromissa på ett intelligent sätt mellan dessa alternativ. I avsnittet Slutsatserna föreslår jag därefter ett antal policyåtgärder som jag tror är viktiga att föra ut både till allmän diskussion och som utgångspunkt för vidare utredning och forskning, men som i dagsläget inte kan betraktas som helt vetenskapligt underbyggda. Dock bättre underbyggda än det mesta som sägs i debatten om åldrandet. 10 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

1.1 Demografisk variation och ekonomin Variation i ålderssammansättningen av befolkningen innebär variation i förhållandet mellan åldersgrupper i befolkningen som befinner sig i olika livsfaser. Eftersom både våra resurser och behov varierar med ålder betyder detta direkt att förhållandet mellan utbud och efterfrågan kommer att skifta. Det sker förstås med olika styrka på olika områden. Vissa saker som baslivsmedel påverkas kanske inte så mycket medan andra områden påverkas mycket mer. Förskola och leksaker är ett väldigt uppenbart exempel där efterfrågan direkt ökar med en babyboom. Det följer att också relativpriserna mellan olika varor och tjänster förändras och leder till strukturförändringar i produktionen. En ekonomi med en obalanserad åldersstruktur kan därför aldrig befinna sig i jämvikt annat än högst temporärt. Hela tiden anpassas ekonomins struktur till den demografiska strukturen som i sin tur påverkas av dessa strukturförändringar genom flyttningar och förändrade förutsättningar för familjebildande och vården av sjuka och äldre. Det är omöjligt att på ett enkelt sätt reda ut eller identifiera alla de effekter den demografiska variationen får på ekonomin. Att försöka summera upp detta till aggregerad nivå genom att analysera individernas beteende är en hopplös Sisyfosuppgift som helt enkelt inte är genomförbar. Vi får därför nöja oss med att, utifrån teoretiskt rimliga grundantaganden, försöka estimera de historiskt observerbara korrelationerna mellan variationer i åldersstrukturen och ekonomiska variabler samt genom olika metoder försöka avgöra hur pass robusta och långsiktiga effekterna kan vara. För purister kan detta förefalla väldigt otillfredställande, men det finns knappast några praktiskt genomförbara alternativ till denna strategi för att förstå demografiska effekter på ekonomin. Sverige i en åldrande värld 11

1.2 Demografiska transitionen Vi har världen över kunnat iaktta att industrialisering och ekonomisk utveckling sker parallellt med en demografisk transition där först dödligheten sjunker och sedan, med kortare eller längre eftersläpning, följs av att fertiliteten också faller. Sverige tas ofta som ett typexempel, se Figur 1 där vi tydligt ser hur fördröjningen i fertilitetsnedgången ger en kraftig befolkningsökning under 1800-talet. Figur 1. Födda och döda per 1000 invånare i Sverige sedan 1749. 60 50 40 30 20 10 0 1749 1774 1799 1824 1849 1874 1899 1924 1949 1974 1999 Födda/1000 Döda/1000 Källa SCB. I figuren ser vi hur variabiliteten i födelse- och dödskvoter också har avtagit. Antalet döda per 1000 invånare stiger litet efter 1950-talet då befolkningen börjar åldras men är tämligen jämn. Antalet födda per 12 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

1000 invånare har i Sverige däremot antagit en närmast cyklisk rörelse med babyboomar ungefär vart tjugonde år. I Figur 2 ser vi samma utveckling i Japan under andra hälften av 1900-talet och i Iran alldeles nyligen. Nedgången i Iran är kanske den snabbaste nedgång som observerats. Inom bara ett decennium mer än halverades födelsetalen. Eftersom befolkningen fortfarande är relativt ung är dödstalen dock låga vilket innebär en fortsatt befolkningstillväxt. I Japan å andra sidan faller födelsetalen i två etapper och blir riktigt låga efter en kortvarig babyboom under 1970-talet. Den mycket äldre japanska befolkningen återspeglas i högre dödstal. Den demografiska transitionen har visat sig vara en empirisk regelbundenhet som direkt kan kopplas samman med att den ekonomiska utvecklingen tar fart. Med början i England på 1700-talet har denna demografiska förändring med vissa variationer dykt upp i land efter land. Praktiskt taget hela världen uppvisar nu en uppgång i medellivslängden med några få undantag och större delen har också inlett fertilitetsnedgången. Figur 2. Demografiska transitioner i Japan och Iran. Japan 25 20 15 10 5 0 1950-1955 1955-1960 1960-1965 1965-1970 1970-1975 1975-1980 1980-1985 1985-1990 1990-1995 1995-2000 2000-2005 Födda / 1000 Döda / 1000 Källa UN 2007. Sverige i en åldrande värld 13

50 Iran 45 40 35 30 25 20 15 10 5 1950-1955 1955-1960 1960-1965 1965-1970 1970-1975 1975-1980 1980-1985 1985-1990 1990-1995 1995-2000 2000-2005 Födda/1000 D öda/1000 Källa UN 2007. Demografer diskuterar knappast längre om jordens befolkning ska sluta växa utan snarare när det ska ske och om födelsetalen i så fall planar ut på reproduktionsnivå eller om de sjunker ner mot 1 barn per kvinna med en därav följande kraftig befolkningsminskning. I Tabell 1 visas FN:s antaganden om förändringar i fertiliteten fram till 2050 då man räknar med att världen som helhet ska ha sjunkit under den nivå som krävs för att reproducera befolkningen. Det är bara de minst utvecklade regionerna som då antas ha en fortsatt naturlig befolkningsökning. 14 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Tabell 1. FN:s prognos för fertilitetsutvecklingen i större världsregioner. Område Summerad fruktsamhet (antal barn per kvinna) 2005-2010- 2015 2020-2025- 2030-2035- 2040-2045- 2010 2015-2020 2025 2030 2035 2040 2045 2050 Världen 2.55 2.46 2.37 2.29 2.21 2.14 2.10 2.06 2.02 Mera 1.60 1.61 1.62 1.64 1.67 1.70 1.73 1.76 1.79 utvecklade Mindre 2.75 2.62 2.51 2.40 2.30 2.21 2.15 2.10 2.05 utvecklade Minst 4.63 4.31 3.99 3.68 3.39 3.12 2.88 2.68 2.50 utvecklade Mindre utvecklade 2.45 2.33 2.23 2.14 2.05 1.98 1.95 1.93 1.91 exkl minst Mindre utvecklade 3.10 2.89 2.70 2.54 2.40 2.28 2.21 2.14 2.09 exkl Kina I Figur 3 ser vi FN:s skattningar av döda och födda per 1000 personer i hela världen samt olika alternativ för befolkningsprojektionerna framåt i tiden. Intervallet för höga och låga alternativprognoser är för födelseprognosen stort medan man är mer säker på dödssiffrorna. Osäkerheten är stor runt 2050. Lutz et al. (2008) har gjort explicita uppskattningar av osäkerheten i prognoser angående åldrandet. De uppskattar t ex att världens befolkningsandel över 80 år 2050 med 95 procents säkerhet ligger mellan 5 procent (ungefär som nu) och 24 procent. Med en sådan osäkerhet bör man naturligtvis vara mycket försiktig med alltför långtgående slutsatser. Följden av den demografiska transitionen är att ålderspyramiderna börjar rektangulariseras eller i vissa fall anta mer eller mindre rombiska former. Med tiden innebär det att beroendetalen 4 i befolkningen börjar stiga på grund av att allt fler blir äldre än 65 år. I Figur 4 illustreras utvecklingen av kvoten Sverige i en åldrande värld 15

mellan ekonomiskt aktiv befolkning 20 64 i nämnaren och 65+ i täljaren i Sverige och jämförs med den totala beroendekvoten där också gruppen 0 19 är med i täljaren. Den befolkningsstruktur som enligt prognoserna kommer att uppstå under det närmaste halvseklet har aldrig iakttagits tidigare i historien. Figur 3. Världens demografiska transition: Döda och födda per 1000 1950 2050 enligt FN:s hög- låg- och mellanscenarion för befolkningstillväxten. Världens demografiska transition 40 35 30 25 20 15 10 5 1950-1955 1960-1965 1970-1975 1980-1985 1990-1995 2000-2005 2010-2015 2020-2025 2030-2035 2040-2045 Döda/1000 medium proj Födda/1000 medium proj Döda/1000 hög bef proj Födda/1000 hög bef proj Döda/1000 låg bef proj Födda/1000 låg bef proj Källa UN 2007. 4 Beroendetal är ett enkelt mått som anger kvoten mellan ekonomiskt aktiva åldersgrupper och grupper som är beroende dessa. Vanligtvis brukar den aktiva befolkningen beräknas ligga i intervallet 20-64 år, eller ibland för mindre utvecklade länder 15-64. Även om måttet är grovt är det lätt att beräkna och ger en indikator på hur många som måste försörjas. 16 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Figur 4. Beroendekvoter i Sverige sedan 1750 och projektion till 2050. 1.2 1 0.8 0.6 0.4 1941 0.2 0 1750 1775 1800 1825 1850 1875 1900 1925 1950 1975 2000 2025 2050 Beroendekvot (aktiva 15-64) Beroendekvot (aktiva 20-64) Äldreberoende (aktiva 20-64) Källa: Human mortality data base och SCB. 1.2.1 Intergenerationella transfereringar Människan som biologisk varelse investerar mycket mer än våra nära släktingar bland primaterna i barnens uppväxt (Robson och Kaplan 2003). Det är sannolikt nära förknippat med att utvecklingen av vår hjärna och inlärningen tar mycket lång tid. Robson och Kaplan visar med antropologiska data där man mätt hur många kalorier var och en förbrukar respektive bidrar med i primitiva samhällen att människan i allmänhet inte blir självförsörjande förrän uppåt tjugoårsåldern för att därefter producera ett överskott under resten av sitt liv som i allmänhet inte överstiger 60 år. Ur biologisk synvinkel är det märkligt att Sverige i en åldrande värld 17

man lever ens så länge, de flesta djur överlever inte sin reproduktiva period. Förklaringen till att människor gör det är just de stora investeringarna i reproduktionen som gör det till en evolutionär fördel att ha åtminstone en del överlevande ur en icke-reproducerande generation som bidrar med ett överskott för att försörja barnen. De intergenerationella resursflödena har därför historiskt sett alltid varit dominerande från de äldre till de yngre som ett villkor för artens reproduktion. Samtidigt har överskottsproduktionen skapat möjligheten att försörja även de få äldre som i undantagsfall har överlevt så länge att de inte längre kan försörja sig själva. Den demografiska transitionen och den förlängda medellivslängden innebär att vi börjat närma oss en punkt där det kan bli så att det intergenerationella flödet i huvudsak går till de äldre. Det har varit en ivrigt debatterad fråga i USA alltsedan Prestons (1984) välkända artikel i Demography där han pekar på att de offentliga resursflödena till äldre ökat snabbare än till barnen. Vi har emellertid inte haft tillgång till särskilt säkra data över privata överföringar genom kapitalmarknaden och familjen så slutsatserna har varit osäkra och bl a Kohli (1999) har pekat på att även de äldre överför en väsentlig del av de offentliga transfereringar (pensionerna) som de erhåller till de yngre genom gåvor och arv. Liknande resultat finns även från Sverige (Fritzell och Lennartsson 2005). Carrol och Weil (1994) har också försökt förklara en del av paradoxerna i sparbeteende med att de äldre i själva verket sparar åt de yngre. Det är med andra ord inte tillräckligt att bara beakta offentliga överföringar mellan generationerna så som görs i generationsräkenskaperna (Auerbach m fl 1992) eller i den mer omfattande Generationsanalys som nyligen gjordes i en ESSrapport (Pettersson m fl 2006). Nu pågår ett internationellt projekt för att ta fram metoder för att dela upp national-räkenskaperna så att flödena mellan generationerna kan bokföras. Dessa National Transfer Accounts (NTA, se Mason 2005) ger nya data för att analysera hur olika åldersgrupper påverkar den aggregerade ekonomin. Eftersom projektet också utarbetar en ge- 18 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

mensam metodologi blir resultaten jämförbara mellan länder vilket gör det möjligt att analysera hur institutionella faktorer påverkar dessa flöden. I Figur 5 jämförs per capita flödena över livscykeln med varandra för några av de länder som ingår i NTA-projektet. 5 Linjerna är interpolerade eftersom data kan vara osäkra för vissa åldersgrupper. För jämförelsens skull är talen normaliserade med landets genomsnittlig arbetsinkomst mellan 30 49. Trots en rad olikheter ser vi samma grundläggande mönster som antropologerna finner i primitiva samhällen med en lång beroendeperiod upp till tjugoårsåldern innan man börjar kunna försörja sig själv och producera ett överskott fram till någon gång mellan 55 och 65. Därefter blir individerna allt dyrare, speciellt i högutvecklade samhällen, något som i första hand återspeglar vårdkostnaderna. Det finns osäkerheter i de här beräkningarna, t ex är det svårt att åldersfördela vårdkostnaderna i de högre åldersgrupperna. Sverige skiljer sig från andra EU-länder genom att genomsnittsindividen inte är självförsörjande förrän över 25 och fortsätter producera överskott ända upp till i närheten av 65. Japan och USA har en ännu senare självförsörjningsålder för de unga men de slutar likväl försörja sig själva tidigare i genomsnitt än Sverige. Man kan också notera att det är relativt stora skillnader i per capita överföringarna mellan olika länder. Medan Japan och USA liksom Sverige uppvisar ett mönster där per capita överföringarna ökar med stigande ålder har Frankrike och Österrike en mer jämn fördelning. 6 Förutom de extremt låga per capita överföringarna i Frankrike till barn och ungdomar spenderar de flesta länder mer på skolungdomar (inkl högskola) än vad Sverige gör. För förskolebarn ligger vi emellertid i topp. 5 Den intresserade kan hitta fler exempel på www.ntaccounts.org Sverige i en åldrande värld 19

Figur 5. Livscykeltransfereringar per capita över åldersgrupper. Livscykeltransfereringar 1.5 1 0.5 0-0.5-1 Ålder Österrike (2000) Frankrike (2001) Japan (2004) Sverige (2003) USA (2003) Källa: NTA 2008. I Figur 6 nedan redovisas per capita konsumtionen över ålder uppdelat på offentligt och privat så som det såg ut i Sverige 2003. Det är en ganska jämn fördelning av konsumtionen upp till 70 år. De som överlever så länge börjar öka sin konsumtion av offentliga tjänster. Det är ändå ganska få som blir riktigt gamla och kostnadskrävande så trots att det inte ser så ut sker den huvudsakliga överföringen i samhället 20 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

ändå nedåt i fördelningen. I Sverige är de offentliga transfereringarna dominerande men de privata är fortfarande betydande. Figur 6. Fördelning av privata och offentliga överföringar per capita i Sverige. 1.4 Sverige 2003 1.2 1 0.8 0.6 0.4 0.2 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90+ Ålder Källa NTA 2008. Offentlig konsumtion Privat konsumtion 6 Det ska noteras att detta kan bero på metodproblem i att fördela dessa utgifter över åldersgrupper, men beloppen är i vilket fall som helst mindre. Sverige i en åldrande värld 21

Figur 7. Fördelning av privata och offentliga överföringar per capita i Taiwan. 1.4 Taiwan 2003 1.2 1 0.8 0.6 0.4 0.2 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90+ Offentlig konsumtion Privat konsumtion Källa NTA 2008. Som kontrast finns i Figur 7 motsvarande bild från Taiwan. I Taiwan är fortfarande överföringarna inom familjen dominerande och man satsar kraftigt på högre utbildning. Någon uppgång i tjänstekonsumtionen får man inte heller med hög ålder eftersom vården i huvudsak sker inom familjen, dvs det är obetalt hushållsarbete som inte syns i bokföringen. Men det är slående att konsumtionsnivån som andel av genomsnittlig arbetsinkomst mellan 30 och 49 ligger på ungefär samma nivå som i Sverige. 22 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Ytterligare en jämförelse finns i Figur 8 där samma diagram för USA visar en stadigt stigande privat konsumtion upp till 60-årsåldern, varefter den offentliga konsumtionen ökar igen. I Sverige spelar offentliga överföringar både direkt och i form av offentlig konsumtion huvudrollen medan kapitalmarknaden är mycket viktigare i USA och familjen är dominerande i Taiwan. Oavsett de institutionella formerna är emellertid dessa överföringar ett helt dominerande inslag i ekonomin. Problemet med åldrandet är därför i första hand att balansen i dessa överföringssystem rubbas. Med andra ord är åldrandet i huvudsak en fördelningsfråga. Figur 8. Fördelning av privata och offentliga överföringar per capita i USA. USA 2003 1.4 1.2 1 0.8 0.6 0.4 0.2 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90+ Offentlig konsumtion Privat konsumtion Källa NTA 2008. Sverige i en åldrande värld 23

1.2.2 Problemformulering Ofta ser man i debatten påståendet att åldrandet inte är något problem om tillväxten bara är tillräckligt hög, och i en viss mening är det förstås sant. Om det finns mer att dela av är det alltid lättare att lösa alla problem. Den första invändningen är då att tillväxten nog inte blir så hög i ett åldrande samhälle. Tvärtom talar mycket för att tillväxttakten i ekonomin kommer att sjunka. Vi ska återkomma till detta längre fram. För vilken given tillväxttakt som helst kvarstår emellertid fördelningsproblemet. Om vår målsättning är att bara bibehålla den nuvarande reala nivån på pensionärernas konsumtion så kan tillväxt mycket riktigt vara lösningen, men detta är knappast politiskt acceptabelt. Vårt pensionssystem är indexerat med lönetillväxten just för att samtliga partier i pensionsöverenskommelsen ansåg det moraliskt oförsvarbart att inte också pensionärerna får del av tillväxten. Den normen får väl då antas gälla även konsumtionen av vårdtjänster o dyl. Därmed blir åldrandet ett fördelningsproblem där de proportionellt färre aktiva måste avstå en större andel av sin inkomst och disponera en mindre andel för egen konsumtion (Lindh 2004). Med dagens svenska system innebär det skattehöjningar, med ett mera privat system innebär det högre sparande och mera privata försäkringar, med ett traditionellt familjesystem innebär det en högre försörjningsbörda för de aktiva som också måste försörja sina åldrande föräldrar och stå för vården av dem. Mer privata lösningar kommer att innebära ökad ojämlikhet inom en given åldersgrupp men också möjlighet att utnyttja marknadsmekanismer för att få bort köer och eventuellt överutnyttjande. Balansen mellan ökad effektivitet och minskad omfördelning inom åldersgrupperna är tyvärr svår att kalkylera på något precist sätt. Valet beror därför huvudsakligen på de preferenser svenska folket visar i val. Mer problematiskt kan vara att detta också kommer att påverka omfördelningen mellan åldersgrupper. Det finns en risk att ökande konkurrens om det befintliga överskottet leder till nedprioritering av utgifter rik- 24 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

tade till familjer, barn och unga. Det får i sin tur demografiska effekter som riskerar att erodera den framtida skattebasen. Vi återkommer till detta i mera detalj senare. Först är det viktigt att betrakta den historiska utvecklingen. 1.2.3 Historisk utveckling och offentlig sektor I Sverige kan vi följa den demografiska transitionen (se Figur 1) under lång tid och se hur vi under 1800-talets kraftiga befolkningstillväxt fick ett allt större överskott av unga människor som inte kunde hitta försörjning utan emigrerade, huvudsakligen till USA men även till andra länder. När födelsetalen började vika ner på allvar i början av 1900-talet ebbade så småningom emigrationen också ut. Invandringsrestriktioner i USA efter första världskriget bidrog förstås också. Redan innan födelsetalen börjat gå ner på 1800-talet införs folkskolan i Sverige men det är först senare som utbildningssystemet börjar bli mer omfattande för att under 1950-talet kraftigt utvidgas och reformeras (De la Croix m fl 2008). Samtidigt med emigrationen börjar offentliga institutioner utvecklas för att ta hand om åldringar och i början av 1900-talet införs ett offentligt pensionssystem. Under 1930-talet utvecklas socialpolitiken ytterligare. Under 1970-talet utvecklas offentlig barnomsorg, högskolan expanderar och äldreomsorgen byggs ut. Som Peter Lindert (2004) mer allmänt argumenterat för är det lätt att sätta olika delar av offentlig sektors expansion i samband med att vissa åldersgrupper fått ökade behov samtidigt som andra åldersgrupper har kunnat generera resurserna för utbyggnaden. Detta har skett på olika sätt i olika länder. Generellt kan man argumentera för att det varit fråga om en utvidgning av transfereringssfären från den egna släkten, byn, gillet eller skrået till en omfördelning via en skatteindrivande stat. Sverige är tillsammans med de övriga Sverige i en åldrande värld 25

skandinaviska länderna ett exempel på en mer långtgående sådan utveckling, men även det övriga kontinentala Europa har i hög grad gjort de intergenerationella överföringarna till en offentlig angelägenhet. Detaljerna i den här processen skiftar och det är ofta oklart vad som är hönan och ägget men trenden är omisskännlig. Offentliga utbildningssystem för den breda massan börjar utvecklas när barnrikedomen är som störst och behovet av nya utkomstmöjligheter växer. Pensionssystem och åldringsvård utvecklas när även de fattiga börjar överleva sin produktiva ålder i större utsträckning. Omfattningen och generositeten varierar men den demografiska transitionen i kombination med industrialiseringen och de därav följande omflyttningarna med ökad urbanisering utövar ett starkt tryck för att vidga de offentliga transfereringssystemen när de gamla systemen inte längre hänger med. Där man av olika anledningar föredragit privata system har nya försäkringslösningar och finansiella system utvecklats för att ta hand om den intergenerationella omfördelningen. I de länder i Asien där familjesystemen är starkt dominerande har man nu börjat upptäcka att de i många fall inte längre håller. 1.2.4 Utvidgning av transfereringssfären Transfereringssfären vidgas också utanför den nationella ramen, migration och kapitalexport blir medel för att återförsäkra sig utom hemlandets gränser. Taylor och Williamson (1994) beskriver den avgörande roll som kapitalexport från det åldrande Storbritannien och immigration från länder som ännu var i början av den demografiska transitionen spelade för den ekonomiska utvecklingen i USA. Börsch- Supan m fl (2002) liksom många andra pekar på att avkastningen av kapitalexport till mer arbetskraftsrika länder kommer att spela en avgörande roll för hållbarheten i fonderade pensionssystem. Vi upplever 26 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

för närvarande en globalisering där Kina och Indien bl a övertar produktion via handel och försörjer västvärlden med billiga fabriksvaror under arbetsförhållanden som starkt påminner om förhållandena i sweat shops i USA runt förra sekelskiftet. Det är inte alltför spekulativt att se framför sig en alltmer omfattande global sammanflätning av de intergenerationella resursflödena som en följd av åldrandet i befolkningen i de industrialiserade länderna. Utvecklingen faller sig naturlig för länder som utnyttjar den demografiska gåvan som följer då världens befolkning börjar mogna och inte längre har sin tyngdpunkt under 15 år. Med en allt rörligare arbetskraft blir finansieringen av socialförsäkringar och utbildning genom skatterna också mer problematisk eftersom systemen i olika länder inte är anpassade till varandra och det uppstår frågor kring överförbarheten inte bara av pensionsförmåner, utan även av utbildningsrättigheter och hälsovårdsförsäkringar. Men självklart är det inte heller något oundvikligt. Globaliseringen under 1800-talet vändes under 1900-talet till isolationism och kamp om världsherraväldet innan pendeln i slutet av seklet hade vänt igen. Det kan naturligtvis hända igen om några nationer ser sig missgynnade av utvecklingen. Så kan mycket väl vara fallet, och det behöver inte bero på varken politiska och militära skäl eller rovkapitalism. Olikheterna i demografisk utveckling bidrar också till att öka spänningarna mellan länder. För att få litet mera nyanser i hur detta går till behöver vi gå in lite närmare på hur makroekonomin i stort påverkas av demografisk förändring. Nedan ska vi kortfattat gå igenom hur ett antal viktiga makroekonomiska variabler påverkas och diskutera hur de empiriskt har samvarierat med åldersstrukturen och tänkbara förklaringar till detta. Sverige i en åldrande värld 27

1.3 Makroekonomin i stort, kort översikt I överlappande generationsmodeller (OLG) som är det teoretiska verktyget för att förstå effekterna av obalanserade åldersstrukturer, nöjer man sig i allmänhet med att modellera två skeden av livet: arbetet och pensionen. Barndomen anses ekonomiskt betydelselös (en del av föräldrarnas konsumtionsbehov). Denna typ av modeller har utgjort ett mycket framgångsrikt analysverktyg i många sammanhang men det säger sig självt att det är ganska trubbigt. Först av allt ignorerar man reproduktionens centrala betydelse för individernas beteende (som i konsekvensens namn är könlösa och förökar sig genom att automatiskt och kostnadsfritt ge upphov till 1+n ytterligare individer). Men man ignorerar också många andra skillnader i livsfaserna som utbildningsfasen, familjebildningsfasen och den fas av kapitalackumulering som inträder då barnen blivit vuxna. Det är förstås fullt möjligt att införa flera generationer i OLG-modellen och t o m göra åldersfördelningen till en kontinuerlig funktion. Med en mindre grovt förenklad bild av hur beteende och resurser förändras över livscykeln uppstår då många fler marginaler för anpassningen och resultaten från OLG-modellerna blir alltmer känsliga för olika parameterantaganden. De blir också alltmer svåra att lösa analytiskt och för det mesta får man tillgripa kalibrerade simuleringar. Det finns dock en del teoretiskt intressanta resultat (Lee 1994, Willis 1988) bl a visar det sig att de intergenerationella överföringssystemen ger budgetrestriktioner på den aggregerade ekonomin som styr aggregerat sparande oberoende av individernas egna val. De la Croix och Michel (2002) har sammanställt många av de resultat som är policyrelevanta. Ett problem med teorins tillämpbarhet är emellertid att resultaten som regel gäller stabila tillväxtbanor. Befolkningens åldrande innebär emellertid att vi inte är i närheten av en sådan bana utan bara i början av en lång transition mot en eventuell okänd framtida jämvikt. I simuleringsstudier är det vanligt att förlägga tidpunkten för en sådan jämvikt någonstans runt år 2300. Om man vill veta något om hur 28 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

åldrandet kan påverka ekonomin här och nu är man därför i hög grad hänvisad till att studera makroekonomiska effekter av ändrad åldersstruktur empiriskt med begränsad vägledning av OLG-teorin. Sparande, prisbildning, humankapital och efterfrågestruktur Sparande är en del av det intergenerationella överföringssystemet. Denna aspekt av sparandet förbises ofta men är av mycket stor vikt för ekonomin i sin helhet. När en person sparar innebär det att omfördela resurser över tiden, antingen till sig själv vid ett senare tillfälle eller till någon annan som säljer en framtida fordran som kan inkrävas vid en senare tidpunkt. Inom en sluten ekonomi innebär detta att det krävs en jämvikt mellan de som sparar och de som lånar. Priset på den marknaden sätts av räntan. Räntan behöver inte nödvändigtvis vara positiv, utan kan mycket väl vara negativ. Om sparandet sker genom att t ex lagra livsmedel kommer med stor sannolikhet en del att förstöras under lagringen och därmed ge upphov till en negativ ränta. I vissa speciella fall som vin och ostar kan lagringen ge upphov till ett större värde och ge en positiv avkastning. Genom att investera i vidare bearbetning eller distribution av varor ökar möjligheterna att få en positiv förräntning av sparkapital. Men förutsättningen är hela tiden att en del av befolkningen producerar ett överskott som andra delar av befolkningen kan och behöver konsumera. Den intergenerationella omfördelning som därmed sker är inte bara en slump. I slutänden måste sparande och investeringar balansera. Om antalet sparare blir för stort i förhållande till de som konsumerar så sjunker räntan och omfördelningen minskar. Förändringar i åldersfördelningen är därför av stor vikt för såväl räntan som sparandets utveckling. Sparandet i en ekonomi utgör grundvalen för kapitalbildningen medan fertilitet, invandring och utbildning bildar humankapitalet för Sverige i en åldrande värld 29

den framtida produktionen. Balansen mellan dessa aktiviteter kan bara till en del ske genom marknaden eftersom många aktiviteter utgör en del av den privata hushållssfären eller den offentliga sektorn där intergenerationella överföringar sker utanför marknaden och utan prissättning. Med andra ord saknar vi en osynlig hand som kan ge ekonomiskt effektiva allokeringar. Sparande i olika kapitaltillgångar kan ha en rad olika motiv men livscykelhypotesen bygger på att man vill jämna ut konsumtionen över livet, därför sparar man under sina aktiva år och mer då inkomsterna höjs för att sedan när man blir gammal och svag äta upp kapitalet igen. Empiriskt ser det inte riktigt ut så, många fortsätter att spara även när de blir äldre och lämnar kapitalet i arv. Det kan förklaras av altruism gentemot de efterlevande eller bara som en försäkring ifall man skulle överleva för länge. Det är svårt att beräkna hur länge man ska leva och det är svårt att återinträda på arbetsmarknaden när man väl lämnat den. Därför tar man till kapitalet så att det räcker även om man blir 110. Men de flesta dör ju långt innan dess och lämnar då arv mest som en olyckshändelse. Livscykelhypotesen är baserad på att individen sparar ihop till sin pension, vilket inte är så realistiskt i Sverige där huvuddelen av pensionen är baserad på PAYG system 7 som bara nominellt kan betraktas som sparande. 8 Huvuddelen av pensionsavgiften går till att betala pensioner för nuvarande pensionärer och bara en mindre del fonderas i verkliga kapitaltillgångar. Förutsättningen för systemets funktion är att ekonomin reproducerar arbetskraften för att fordringarna verkligen ska kunna betalas. Detta har tidigare tagits för givet utan att man funderat närmare på hur så ska ske, men åldrandet har tvingat fram ett mer realistiskt förhållningssätt. Större delen av östra Europa samt Tyskland har redan i dag en naturlig befolkningsminskning (dvs antalet födda understiger antalet döda) vilket innebär att Europa som helhet har en naturlig befolkningsminskning. FN:s befolkningsprognos förutsätter att denna trend kommer att fortsätta så att endast Island, Luxemburg och Alba- 30 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

nien fortfarande har en naturlig befolkningsökning år 2050 och då är medelprognosen ändå relativt optimistisk angående fertiliteten som förutsätts öka i de flesta länderna. Migration modifierar förstås den faktiska befolkningstillväxten, i många länder i östra Europa minskar den faktiska befolkningen snabbare genom utvandring medan de rikare länderna i väster får ett tillskott så att t ex Tyskland ändå har en positiv faktisk befolkningstillväxt Då skulle man kunna tänka, och många gör det, att det är väl säkrast att spara själv till pensionen, då vet jag vad jag får och dessutom bidrar jag till kapitalbildning som ger ekonomisk tillväxt. Men en övergångsgeneration kommer att tvingas spara till sin egen pension samtidigt som de betalar löftena till föregående generation vilket med stor sannolikhet innebär att man inte gör någon vinst alls (Lindbeck och Persson 2003). Låt oss bortse från övergångsproblemet, om vi hittar olja kanske det kan finansiera övergången. I en sluten ekonomi får emellertid ett fonderat pensionssystem också problem om befolkningen minskar. När pensionärerna ska sälja sina tillgångar finns det inte tillräckligt många köpare så priserna sjunker allt annat lika. Om realkapitalet har genererat tillräckligt med tillväxt så kanske det inte behöver betyda att det nominella priset sjunker men relativpriset i förhållande till konsumtionsvaran sjunker. Det finns heller ingen garanti för att mer kapital verkligen ökar tillväxten. En ekonomi kan mycket väl bli överkapitaliserad med en lägre tillväxt om tillgången på arbetskraft sjunker. En väg ut ur det dilemmat är emellertid att investera i andra länder med en mer gynnsam demografi, men det kan förstås inte ge någon extra tillväxt här hemma. Eftersom i stort sett alla högt utvecklade industriländer står inför en åldrande befolkning så är det Kina och Indien och kanske Latinamerika som framstår som alternativ i detta avseende. Men investeringar i sådana tillväxtländer har en hög politisk 7 Pay-As-You-Go dvs att dagens pensionärer betalas ur de pensionsavgifter och skatter som den aktiva befolkningen bidrar med idag. 8 Men likväl skapar en pensionsförmögenhet i form av fordringar på systemet som utgör huvuddelen av de flesta svenskars tillgångar, se Klevmarken m fl (2002). Sverige i en åldrande värld 31

riskprofil som också måste tas i beaktande. En diversifiering av riskerna genom ett blandat system är därför väl motiverad. 1.3.2 Humankapitalinvesteringarna. Jonathan Swift (1729) föreslår i A modest proposal att 1700-talets överbefolkningsproblem på Irland kan lösas genom att betrakta spädbarnen som en handelsvara som kan utnyttjas för köttproduktion och därmed lösa både svälten och överbefolkningen i ett slag. Det är en synnerligen läsvärd satir som belyser hur omöjlig denna position är ur moralisk synvinkel. Men barnafödandet och nivån på barnafödandet spelar en viktig roll för ekonomin och de intergenerationella omfördelningssystemen. En ofta förbisedd roll är att barnen är själva råmaterialet för den fortsatta humankapitalbildningen i samhället. Därför fattar vi indirekt beslut som påverkar balansen mellan humankapital och fysiskt kapital utan att vi medvetet beaktar konsekvenserna. När vi bestämmer oss för att skaffa eller inte skaffa barn gör vi det utifrån rent privata skäl, men i ekonomin får summan av dessa beslut direkta konsekvenser för framtida ekonomiska jämvikter. Hur vi uppfostrar och utbildar de barn som fötts har också direkta konsekvenser för framtida produktionsresurser. På samma sätt har beslut att ta emot eller inte ta emot invandrare och hur de integreras i samhället direkta framtida konsekvenser. Befolkningsutvecklingen har alltså ekonomiska effekter som till stor del ignoreras i de beslut som avgör befolkningens struktur Omvänt kommer många ekonomiska beslut både på marknaden och i politiken att påverka demografin genom att definiera budgetrestriktionerna för hur många barn vi kan skaffa och vilken grad av utbildning de kan få. Har vi färre barn kan vi spara mera och vice versa. Ur strikt ekonomisk synvinkel skulle vi då vilja avväga dessa 32 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

beslut så att marginalavkastningen på ekonomiska och demografiska investeringar blev lika. Becker och Lewis (1973) har konstruerat en fertilitetsmodell där barn behandlas analogt med varaktiga konsumtionsvaror. Många blir upprörda över detta men det är viktigt att komma ihåg att avkastningen då inte består av pengar utan av den glädje barnen skänker föräldrarna. Genom att också införa en avvägning mellan kvantitet och kvalitet (där marginalkostnaden för kvalitet växer med antalet barn) kan Becker och Lewis också ge en förklaring till att fertiliteten sjunker med graden av ekonomisk utveckling. Föräldrarna kan alltså öka sin glädje av barnen genom att kosta på dem bättre mat, kläder och utbildning, men det är först då de blir tillräckligt välbeställda som de har råd med det. Tillbaka till konsekvenserna för ett PAYG pensionssystem. Då individer bestämmer sig för att skaffa barn tar de inte hänsyn till att det också finns en avkastning i pensionssystemet många år framåt. Det innebär att en externalitet uppstår som motiverar samhälleliga insatser antingen för att minska barnafödandet om det är för högt eller för att höja det om det är för lågt. För att kunna ha en uppfattning om vad som är för högt och vad som är för lågt behöver man veta hur befolkningens struktur påverkar ekonomin i det långa loppet. 1.3.3 Tillväxt och åldersstruktur Befolkningstillväxt har sedan Malthus (1798) betraktats som ett problem för välfärden. Varje litet ekonomiskt framsteg och höjning av reallönerna skulle enligt Malthus snabbt ätas upp av ökad fortplantning. Trots att det faktiskt inte inträffade i dagens industriländer har den malthusianska pessimismen fortfarande sina anhängare som pekar på situationen i Tredje Världen. Det har hela tiden funnits ekonomer Sverige i en åldrande värld 33

med en annan mening alltifrån Adam Smith (1776) som betonade det gynnsamma med marknadstillväxt och koncentration som ökar arbetsdelningen till Esther Boserup (1981) som pekade på hur befolkningstillväxt tvingar fram nytänkande och nya produktionsmetoder. I empiriska data har befolkningstillväxt inte visat sig ha något stabilt samband med ekonomisk tillväxt överhuvudtaget. Först nyligen har man insett det uppenbara att tillväxteffekterna beror på vilken del av befolkningen som växer. Kelley och Schmidt (2005) summerar upp denna forskning och gör en systematisk analys av hur tillväxten i den aktiva befolkningen haft en stor och avgörande roll. Den s k demografiska gåva som en ekonomi får då kvoten mellan den beroende och den aktiva befolkningen sjunker, är till en viss del självklar. Om varje aktiv individ producerar en given mängd så producerar förstås flera aktiva relativt de beroende mera per capita. Det är en ren bokföringseffekt. Vi ser därför hur minskande fertilitet i Indien och Kina hör ihop med en mycket snabb tillväxt i BNP/capita. Det beror emellertid inte bara på att den arbetande befolkningen växer snabbare än den behövande. Med färre barn ökar också utbildningsnivån, kvinnorna kan i större utsträckning förvärvsarbeta utanför hemmet, hälsoläget förbättras och ekonomins sparande skjuter också fart. Ekonomin kommer in i en god spiral som, om andra förutsättningar som en något så när väl fungerande marknad är för handen, kan ge en kraftig skjuts åt tillväxten. 1.3.4 Globala implikationer I global skala leder den demografiska transitionen till att alltfler länder börjar höja sin levnadsnivå, öka utbildningen och närma sig den industrialiserade världens materiella standard. Det är inte någon ödesbestämd utveckling, den kan brytas av krig, klimatproblem och inri- 34 UNDERLAGSRAPPORT NR 13 TILL GLOBALISERINGSRÅDET