Naturvårdsverket 1981

Naturvårdsverket 1981 SNV PM 1332 Geomorfologiska kartbladet 21 E HAKAFOT. - beskrivning och naturvärdesbedömning Geomorphological map 21 E HAKAFOT - description and assessment of areas of geomorphological importance Ann-Cathrine Ulfstedt

Föreliggande rapport grundar sig på arbeten utförda med ekonomiskt stöd från statens naturvårdsverk. Författaren är ensam ansvarig för rapportens innehåll, varför detta ej kan åberopas såsom representerande naturvårdsverkets ståndpunkt. Solna i maj 1981 Statens naturvårdsverk

SNV PM 1332 naturvårdsverks fjällutredning - description of geomorpholog Stockholms universitet Naturgeografiska institutionen Box 6801 113 86 Stockholm Telefon 08/34 08 60

2

Området för det geomorfologiska kartbladet 21 E Håkafot har hittills legat på sidan av de stora turiststråken. Också forskningsinsatserna inom det mjukt och sällan dramatiskt formade området har varit av mindre omfattning. Den geomorfologiska karteringen av de svenska fjällen befinner sig nu i ett slutskede. Den aktuella situationen, läget av hittills utgivna blad - till vilka bör läggas ett tidigt och delvis i annan teknik karterat större område i nordvästra Dalarna - framgår av översiktskartan, fig l. Kartskalan är liksom hos tidigare utgivna blad 1:250 000. Karteringen har liksom tidigare baserats på flygbildstolkning varvid s k R-fårgfilm - med i vissa hänseenden rikare informationsinnehåll - nu kunnat nyttjas för området. viss utsträckning har dock kontroller företagits i ett storskaligare pankromatiskt filmmaterial. Fältkontroller har företagits i den omfattning som ansetts nödvändig för en riktig identifiering och för att skapa bättre förutsättningar för de värderingar som denna beskrivning mynnar ut i. numera flertalet blad har även myren återgivits. huvudsak har informationen om dess utbredning inhämtats från flygbilderna och den topografiska kartan; av kartskaleskäl har en betydande generalisering här liksom i fråga om andra objekt varit nödvändig. På samma sätt som tidigare har ytor utan klara morfologiska indikationer lämnats vita. En klassificering av dem skulle ha krävt betydande insatser av fåltarbeten och därmed starkt ökade kostnader. Med hänsyn till att det vanligen torde röra sig om ett relativt tunt, odifferentierat moräntäcke, har åtgärden ansetts försvarlig. Till kartan hör en relativt utförlig beskrivning av terrängformerna inom kartbladsområdet och en kortare skildring av deras utvecklingshistoria. Liksom i fråga om kartan är denna presentation koncentrerad till vad som ofta kallas mellanformerna. De allra största formelementen - ytor av peneplantyp, dalgenerationer etc - liksom former av mindre storlek än några kvadratmeter - t ex mindre frostmarksformer - redovisas sålunda ej. Skälen är bl a kart- och reproduktionsmässiga, när det gäller småformerna också begränsningar i flygbildsmaterialets upplösningsförmåga, dvs informationsinnehåll. Det måste vidare understrykas att det inom ramen för tillgängliga resurser inte varit möjligt med en djupgående analys av landskapsutvecklingen. En längre gående presentation av isrörelsen och deglaciationen inom kartbladets norra del hade t ex varit önskvärd. Beskrivningens senare del utgöres aven värdering, som för fram till en sammanfattande översikt i lättillgänglig form. Värderingsprinciperna är desamma som tillämpats tidigare. Svårigheterna att åstadkomma invändningsfria sådana skall åter betonas. Genom redovisningen av de individuella objekten och av gången av värderingen torde andra värderingsgrunder kunna anläggas; väsentligt andra resultat torde dock vid tillämpningen knappast bli följden. För kostnaderna har svarat Statens naturvårdsverks fjällutredning och i mindre utsträckning den naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Gunnar Rappe 3

Sammanfattning o Summary o. Karbladet Håkafot o 1. Geomorfologisk kartering o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 5 o o o o o o o 00 o 00 000 o o o o 00 o o 00 00 00 00 00 00 o o o o o 00 o o o 00 o o 00 o o o 000 00 00 o o o o 6 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 a) Den geomorfologiska kartan o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 b) Karteringens utförande o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 7 2. ljndersökningsområdet o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 8. Fjällkedjans utveckling o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o l 1. Geologisk översikt o o o o o o o o o o o o o o o o. 11 2. Fjällkedjan i kvartär tid o o o o o o o o o o o o o 12 a) stiderna o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 12 b) Glacigenajordarter... o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o. 14 c) Den postglaciala tiden. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 14 d) Växt- och djurliv... o o o o o o o o o o o. o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 15. Kartans innehåll o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 17 1. Berggrundsformer av icke glacialt ursprung o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 17 2. Former av glacialt ursprung o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 17 a) Glaciala erosionsformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 17 b) Moränformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 18 c) Glacifluviala erosionsformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 20 d) Glacifluviala ackumulationsformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 20 skontaktformer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 20 Proglaciala former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 21 3. Postglaciala former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 22 a) Former bildade genom sluttningsprocesser o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 22 b) Strukturmark o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 23 c) Biogena former o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 23 d) Former bildade genom fluviala och lakustrina processer o o o o o o o o o o o o o o o o o o 24 4. Mänsklig påverkan o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 24 V. Naturvärdesbedömning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 25 1. Principerna för naturvärderingen o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 25 a) Poängberäkning för varje enskilt objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 25 b) Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 26 c) Klassificering o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 26 d) Värderingsredovisning o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 27 2. Resultatet av naturvärderingen o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 27 a) Klass -objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 27 b) Klass -objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 28 3. Översikt över geomorfologiskt värdefulla områden o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 32 Slutord o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 35 Tabell över poängsatta objekt o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 36 Litteratur o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 38 Figurförteckning 40 4

Geomorfologiska kartbladet 21 E Håkafot - Beskrivning och naturvärdesbedömning. Ann-Cathrine Ulfstedt Arbetet avses ge en översikt över geomorfologin inom den del av Jämtlandsfjällen som motsvaras av kartbladet Håkafot samt en så välgrundad bedömning som möjligt av områdets geomorfologiska naturvärden. nventeringen, som i huvudsak bygger på flygbildstolkning, redovisas dels i form aven karta i skalan 1 :250 000, dels med hjälp aven tillhörande kartbladsbeskrivning. Denna beskrivning består av två delar; i den första ges en allmän bakgrund till arbetsmetodik och kartinnehåll, i den andra presenteras resultatet av naturvärderingen. De inledande avsnitten behandlar dessutom fjällkedjans utveckling, varvid det berggrunds-geologiska avsnittet har givits litet utrymme, medan den kvartära utvecklingen behandlas mera utförligt. De karterade formgrupperna härrör nämligen huvudsakligen från kvartär tid och är övervägande av glacialt ursprung, även om vissa postglaciala former också har stor betydelse inom undersökningsområdet. Kapitel omfattar en systematisk genomgång av formernas uppkomstsätt och utseende. Deras utbredning inom kartbladet, och om möjligt inom hela fjällkedjan, anges. vissa fall diskuteras formernas betydelse för tolkningen av viktiga naturhistoriska förlopp. arbetets senare del följer naturvärdesbedömningen. Först poängsätts varje enskilt objekt med hänsyn till faktorerna "sällsynthet", "utformning" och "forskningsintresse" (tabell och fig 10). Därefter inordnas objekten i fyra klasser (-V) efter deras sammanlagda naturvärde (fig 11). Klass avser objekt av överregional betydelse, klass objekt av regional och klass objekt av lokal betydelse. Objekt tillhörande de högsta klasserna har utförligt beskrivits. nom kartbladet har 34 objekt blivit föremål för analys. Av dessa har ett ansetts tillhöra klass, nitton klass medan inget har inordnats i klass. Utvärderingen av objekt har slutligen legat till grund för en sammanställning av värdefulla områden (fig 16). Vikten har normalt lagts vid partier tillhörande klasserna och men bristen på sådana i norra Jämtland gör att främst klass -områden har markerats. Dessa utgör här i första hand områden av lokalt intresse. 5

Summary Geomorphological Map 21 E Håkafot - Description and assessment of areas of geomorphological importance. Ann-Cathrine Ulfstedt. The object of the study is to make a survey of the geomorphology of that part of the Jämtland mountains which corresponds to the Håkafot map sheet, and to make as wellfounded an assessment as possible of the natural value of the area. The content of the study, which is mainly based on the interpretation of aerial photographs, is shown on a map, in the scale 1 :250 000, and in an accompanying map description. This description consists of two main parts: in the first, a general background to the method of study and the contents of the map is given, and in the second, the results of the natural value assessment are presented. The development of the mountain rang e is also discussed in the introductory sections, while less space is given to the geological section: Quaternary development is handled in more detail, since the group formations date mainly from the Quaternary period and are mostly of glacial origin, even though certain postglacial formations are also of great importance in the research area. Chapter contains a systematic description of the way in which the formations have come into being and of their appearance. Their extent within the map sheet and, where possible, in relation to the whole mountain range, is indicated. n certain cases, the significance of formations in the interpretation of important stages of natural history is discussed. The assessment of natural value follows in the later part of the study. First, every individual item is awarded prints for "rarity',, "form" and "research interest" (fig 10). The items are the n dassified into one of four dasses (-V) according to their total natural value (fig 11). Class covers items of significance out side the region, dass, items of significance regionally, and dass, items of significance locally. Hems in the first three dasses have been described in detail. 34 items found on the Håkafot map sheet area have been analysed. Of these none has been re garde d as belonging to dass, one to dass and nineteen to dass. Finally, the dassification of items has formed the basis of a compilation of valuable areas (fig 16). Here normally more importance has been given to dass and dass objects, but the lack of valuable objects in northern Jämtland means that most areas belong to the third dass, i.e. to areas of local interest only. 6

l. 1. Geomorfologisk kartering a) Den geomorfologiska kartan En geomorfologisk karta skall så vitt möjligt - demonstrera samtliga terrängformer. Den bör ge uppgifter om geomorfologin inom varje del av kartan (dvs vara heltäckande) och lämna information om formernas utseende, uppkomstsätt och ålder (morfografi, morfogenes och morfokronologi). Vidare bör den illustrera uppbyggnadsmaterialets beskaffenhet (jordart, bergart), belysa terrängens lutningsförhållanden (morfometrin) och samtidigt göra ett så plastiskt intryck som möjligt. Morfologiskt viktiga gränslinjer bör anges - i fjällen t ex skollgränser (se kap ) och trädgränsen (Rudberg 1976). Vid försök att åskådliggöra all denna landskapsinformation på en enda karta blir resultatet emellertid oftast alltför oöverskådligt och svårläst - särskilt om samtliga aspekter dessutom skall tillmätas samma betydelse. De flesta geomorfologiska kartor har därför en något specialiserad inriktning, som underordnar eller helt utesluter viss information. Geomorfologiska kartor har producerats under åtskilliga decennier, men de har kommit att få en starkt varierande utformning. Behovet aven internationell normalisering har snabbt vuxit, och som ett första steg i arbetet inom en skild kommission för ge 0- morfologisk kartering - inom den geografiska världsunionen - eftersträvas därför ett enhetligt symbolspråk (Demek 1972). Vidare rekommenderas att symboler i första hand bör illustrera enskilda former, medan yttäckande fårg bör användas för att ange processer. De redovisningsformer som behandlats har anpassats efter central- och östeuropeiska önskemål. Detta gällde såväl kartskala som kartans utformning. Vid karteringen av fjällen har de internationella riktlinjerna inte helt kunnat följas. Dels har en betydande komplettering av symbolerna varit nödvändig, dels har en mycket mindre kartskala måst tillämpas än den av kommissionen föreslagna. nskränkningar har gjorts i kartans informationsmängd - detta är bl a nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena i Nordsverige: områdena är till stor del okända, jordartskartor saknas och fåltkontrollerna försvåras på grund av områdenas otillgänglighet. Dessutom har syftet varit att framställa en karta som väsentligen tjänar praktiska ändamål. Det har varit nödvändigt att åstadkomma en produkt förhållandevis snabbt, samtidigt som kostnaderna måste hållas låga. Arbetet bygger därför på flygbildstolkning, vilket bl a möjliggör hög karteringshastighet. Den slutgiltiga kartan utges i skalan l: 250 000 dvs samma som den svenska planeringskartan. denna skala är det ofta inte möjligt att låta varje symbol motsvara en individuell form. Symbolerna utgör många gånger en sammanfattande beteckning för hela grupper av likartade former. Vad beträffar symbolernas fårgsättning har de internationella normerna följts. Däremot har det inte varit möjligt att införa yttäckande processfårger. Karteringen betonar särskilt morfografi och morfogenes. Morfometrin demonstreras endast genom höjdkurvorna (i urval från den topografiska kartan) och morfokronologin framhålls inte explicit. (Det bör dock understrykas att åldersfrågan i fjällandskap ofta är av mindre intrikat natur än inom icke tidigare nedisade landskapstyper.) Litologin är i kartan eftersatt - viss upplysning lämnas i och med den geomorfologiska bestämningen av formgrupperna men i övrigt hänvisas endast till det geologiska kartmaterial som redan finns. b) Karteringens utförande Som redan nämnts bygger karteringen på tolkning av flygbilder. Vid de flesta hittills publicerade geomorfologiska kartblad över N orr- och Västerbotten har tolkningen utförts i pankromatiska bilder fotograferade på s k normalhöjd (dvs ca 4 600 m) och i skalan 1:30 000; annat filmmaterial har inte varit tillgängligt. nom Jämtlands län har flygbilder tagna med infraröd-känslig fårgfilm i skalan 1:60 000 kunnat utnyttjas. Båda bildmaterialen har för- och nackdelar, 7

och den slutgiltiga produkten varierar något beroende på vilket filmslag som har använts, dock utan att det ena kan sägas ge ett mera rättvisande resultat än det andra. Möjligheterna att uppfatta ytterligare information ökas genom fårgsättningen av flygbilden, medan skalan hos de svart-vita flygbilderna ger en bättre upplösning. De vid flygbilds tolkningen identifierade formgrupperna har överförts till den topografiska kartan (skala l: 100 000) som därefter fått utgöra underlag för den efterföljande fåltkontrollen. Förutom att vara en stickprovsartad kontroll har denna inneburit en viss komplettering av informationen hämtad ur bilderna. första hand har svårtolkade objekt blivit föremål för fåltstudier, men även andra geomorfologiskt intressanta och/eller välutvecklade företeelser har studerats. En ny genomgång av flygbilderna har därefter företagits med stöd av iakttagelser i fålt. samband med detta har det slutgiltiga manuskriptet i skalan l: 100 000 fårdigställts. Detta har renritats och utgjort underlag för tryckningen av kartan (skala 1:250000). Den kartbladsbeskrivning som åtföljer kartan är i första hand avsedd för personer som sysslar med planering. Dessa kan förutsättas ha viss geovetenskaplig skolning, men beskrivningen har utformats så att den även bör kunna läsas av andra än fackmän. Sålunda ges i de inledande avsnitten en översiktlig redogörelse för landskapsutvecklingen och för de karterade formgrupperna. Denna genomgång ligger sedan till grund för den redovisning av områdets geomorfologiska naturvärden som följer beskrivningens senare del. 18 17 16 62 15 14 13 12 11 6 5 4 3 Fig l,' Undersökta områden - Location map (J' 13 12 11 10 9 8 58 6 5 km 3 2 2. Undersökningsområdet Större delen av området (fig 1) ligger under skogsgränsen (fig 2) och barrskogen, ofta med stora kalhyggen, dominerar. Ett smalt björkskogsbälte omger det lågfjällsområde som i SO-NV -lig riktning löper igenom karteringsområdets centrala delar. De flesta toppar ligger strax under 1000 meter, men når i det västligaste partiet ett par hundra meter högre (fig 3). Ytterligare ett kalfjällsområde finns i det isolerade Munsfjället som med sina 1188 meter reser sig som en liten ö upp över skogen. Två större sjösystem förekommer - i norr omfattar detta framför allt Ströms Vattudal som i ungefår ostvästlig riktning löper igenom hela undersökningsområdet. Den tillhör Faxälvens avvattningsområde. söder utgör Rengen - Valsjön de största sjöarna och tillhör norra källområdet för ndalsälven. Ett mestadels tunt morän täcke döljer berggrunden. Pregnanta former har endast undantagsvis byggts upp - terrängen präglas aven relativt otydlig morfologi med övergångar mellan olika former. Blockrikedomen är ofta stor. Berggrundsmorfologin är ibland mycket påfallande - främst i de markerade skollgränserna i områdets norra del (T ex Kalberget och Fågelberget). terrängens lägre partier utgör myrarna ett karakteristiskt inslag. De förekommer ofta i områden med ett småkuperat moräntäcke och fyller då svackorna mellan kullarna. 8

Kalfjäll ~o:~o.,":ol Björkskog :::::j:~] Barrskog Fig 2: Vegetationsregionerna inom Håkafotområdet - Vegetation regions in the Håkafot area (The map by Lars Andersson) Området är relativt otillgängligt. Vägar finns framför allt i bladets norra och södra del, och vandringsleder saknas nästan helt. U r turistsynpunkt torde detta utgöra ett av de minst utnyttjade områdena i fjällkedjan. Den geomorfologiska karteringen av området utfördes under våren och sommaren 1978. den tämligen formfattiga terrängen har insatserna i fålt varit relativt små (routekartan fig 4). 9

>1000m _ 800-1000m le 600-800 m ~ 400-600m ~<400m Fig 3: Höjdskiktskarta - Relief map Fig 4: Routekarta - Grolind contro/s a/o/g continliolis lilles 10

.. Fjällkedjans utveckling Geologisk översikt Den skandinaviska fjällkedjan, Skanderna, är av förhållandevis hög ålder i jämförelse med andra bergskedjor (fig 5). Under urtidens slutskede (dvs för mer än 600 milj år sedan) fylldes en stor sänka, en s k geosynklinal, väster om den nuvarande bergskedjan, med stora mängder avlagringar från omgivningarna. Sedimentationen fortsatte under kambrosilurtiden (ca 600-400 milj år sedan), då dessutom en livlig vulkanism inträdde. Bergskedjeveckningen började i ordovicium, nådde sin kulmen i silur och kan anses avslutad i devon. samband med veckningen kom ofta bergsartsserier att i form av skollor skjutas ut över ofta yngre lager. Exempel på en sådan skolla av stor regional omfattning är seveköliskollan. Med köligruppen menar man då vanligen bergarter dominerade av lågmetamorfa (mindre starkt omvandlade) skiffrar och med sevegruppen skiffrar av högmetamorf natur. Skollstrukturen kommer på grund av lagrens stupning åt väster att ge upphov till branter stupande åt öster; senare kan branterna ha skärpts genom effekten av nedisningarna. U nder senare år har uppfattningen om bergskedjebildning till stor del reviderats. A vgörande betydelse har tillskrivits kontinentalförskjutningen och den s k platt-tektoniken, vilket innebär att bergskedjor skulle uppstå i den zon där stora, rigida sköldar rör sig mot varandra och stöter ihop. För Skandinaviska fjällkedjans del har dessa tankegångar bl a presenterats av Gee (1975). Oberoende av hur bergskedjebildningen gått till, avslutades den i devon. Därefter vidtog en lång period, då Skanderna endast påverkades av nedbrytande krafter. Un- JORDENS NUTD (KENOZOKUM) JORDENS MEDELTD (MESOZOKUM) JORDENS FORNTD (PALEOZO KUM) JORDENS URTD för ca 8000 år sedanl i Jämtland Kvartär, för 2 mi lj. år sedan V Tertiär, Krita Jura för 65 mi lj. år sedan t :",,, Trias f" 225 'l' o '>--------- or mi J. ar se d an Perm Karbon Devon Silur Ordovicium >--...:...K...:...a_m_b_r_iu_m för 600 milj. år sedan Prekambrium,, _ ~ för 3500? mi lj. år sedan, POSTGLACAL TD NEDSNNGAR - BLD NNG AV FJÄLLKEDJANS JORDARTER FJÄLLKEDJAN HÖJS (berg- och dattopografin får sin nuvarande form) FJÄLLKEDJAN NED BRYTS OCH UTPLANAS FJÄLLKEDJAN 81 LDAS l

Seveskollan 2 Särvskollan 3 Offerdalskollan 1 ~ Amfibolit, ljus gnejs, l::===::l glimmerskiffer 2 ~ Sandsten med L..:..d amfibolitgångar E===1i Skiffrig granit, porfyr 3 '~\'~\ Granl 't, sparagmi 't,,1\\/ \ sandsten/ porfyr Gråvackor, lerskiffer, kal ksten Fig 6: Geologisk översikt (SGU, Lars Andersson) - Geological map of the area der tiden fram till tertiär hade sålunda fjällkedjan genom bl a vittring och floderosion brutits ned till en flack berggrunds y ta. Denna yta höjdes sedan upp samtidigt som den bröts sönder. (Därmed uppstod de höjdförhållanden som i stort sett ännu råder.) och med utgången av tertiär hade fjällkedjan erhållit sina morfologiska huvuddrag men därmed inte sitt slutgiltiga utseende. Under kvartärtiden inträffade de stora nedisningarna, vilka haft fundamental betydelse för detaljerna i landskapsbilden och även för större drag i berggrundens morfologi. Geologisk kartläggning pågår inom området, men kartor har ännu inte publicerats. Den karta över geologin som visas i fig 6 är emellertid helt base- rad på den pågående kartläggningen i SGU:s regi, bilden har något förenklats av Lars Andersson för att publiceras på vegetationskartan över dessa fjällavsnitt (L Andersson 1980). A v kartan framgår att tre skollor dominerar kartbilden nämligen Seve- Särv- och Offerdalsskollorna. 2. Fjällkedjan i kvartär tid a) stiderna kvartärtiden försämrades klimatet och stora inlandsisar uppstod i olika omgångar. Euro- 12

pa finns belägg för minst 4-5 större nedisningar (glacialer): de avlöstes av perioder med varmare klimat (s k interglacialer). Dessa europeiska inlandsisar hade motsvarigheter på andra kontinenter, t ex i Nordamerika. Sverige har var och en av dessa istider förstört det mesta av spåren av den föregående, varför de former som nu kan iakttas till övervägande del hörrör från den senaste istiden - Wiirm- eller Weichselistiden. Undantag utgör främst de större erosionsformerna i det fasta berget, som bör ses som resultatet av upprepad glaciation. sina huvuddrag har den senaste nedisningen troligen haft samma förlopp som sina föregångare, även om t ex is mäktighet och istidens varaktighet har varierat. Så har glaciärnischerna spelat samma roll i inledningsskedet av varje istid; glaciationsgränsen sänktes och därmed ökade småglaciärerna i storlek, samtidigt som nya uppstod. Många av de tomma glaciärnischerna, som i våra dagar kan iakttas också på förhållandevis låg höjd över havet, anses härröra från dessa inledningsskeden. Det finns emellertid flera hypoteser angående denna inledningsperiod; den kan eventuellt också ha inneburit en mycket snabb is tillväxt över stora arealer samtidigt (men då borde ej lågt liggande nischer ha uppstått). Vanligtvis har man dock tänkt sig en successiv tillväxt av nischglaciärer till dalglaciärer, vilka i sin tur växte samman till isströmnät. sen fortsatte att utvidgas och bredde ut sig över det nuvarande skogslandet. För 18 000-20 000 år sedan nådde den sin maximala utbredning under senaste istiden - isfronten låg då över norra Tyskland. Glacialperioderna fortgick emellertid inte utan störningar. Tidvis avtog isens tillväxt eller ersattes t o m av avsmältning, så att istäcket decimerades. (Omfattningen av sådana s k interstadialer är dock fortfarande oklar.) Weichselisens utbredning är, åtminstone söderut, i huvudsak känd. Betydligt större osäkerhet råder beträffande isens tjocklek och rörelsemönster. Under högglacialen låg, enligt gängse uppfattning, isens kulmen, den s k isdelaren, öster om fjällkedjan, möjligen ända ute över Bottenhavet. Från denna zon strömmade isen ut i alla riktningar och - på grund av isens betydande tjocklek - förmodligen utan större hänsyn till den underliggande markytans topografi. Efter hand som isen blev tunnare skedde emellertid en förändring, och isens rörelser blev mer och mer beroende av underlaget, som i deglaciationens slutskede, i betydande utsträckning styrde isströmmarna. sens rörelseriktning kan studeras bl a i berggrundsmorfologin; rundhällarna, och särskilt då isräfflor som kan finnas på hällarna, ger upplysningar om strömningsriktningarna. Räfflorna återspeglar i allmänhet endast isrörelsen i det senaste skedet av deglaciationen, medan äldre räfflor, som kan demonstrera tidigare isrörelser, endast förekommer sparsamt. Efter hand som inlandsisen började smälta, kom isdelarzonen att förskjutas tillbaka in mot fjällen. Uppfattningarna om hur långt västerut den kom att ligga i slutskedet har varierat. nordligaste Sverige finner man belägg för att de högsta massiven skulle ha utgjort s k lokala glaciations centra, dvs isen skulle ha retirerat in mot massiven, som samtidigt var aktivt nedisade. Detta förlopp är påvisat inom t ex Kebnekaise och Sarek (Hamberg 1910, Enquist 1918, Hoppe 1956, Holdar 1957, Melander 1980). nom sydliga fjälltrakter tänker man sig en typ av isavsmältning där de högsta partierna först blev isfria, medan dalgångar och skogsland ännu var nedisade. Detta har bl a skapat möjligheter för uppkomsten av issjöar - dvs smältvatten från isen har stängts in mellan de västliga fjällen och den i öster liggande isen. Enligt äldre uppfattning skulle isen vara mer eller mindre död under avsmältningen (Mannerfelt 1945) medan man under senare år föreställer sig en isreträtt mot öster aven aktiv is (1 Lundqvist 1973, A-C Ulfstedt 1980). En övergripande rekonstruktion av isreträtte n inom området har framförallt gjorts av 1 Lundqvist 1973. korthet innebär denna att man till en början haft en lokal isdelare ungefår över Munsfjället - Ströms-Vattudal. Denna har styrt isströmmen solfjäderformat söderut. När detta centrum förlorar kontakten med den mäktigare isen längre norrut upphör det att fungera och isen smälter då ned som "dödis". Detta skulle inträffa när isytan sjunkit ned under kalfjällens nivå. Spåren av issjöar skulle härstamma från obetydliga vattensamlingar marginellt till den hopsjunkande dödisen. Den enda öppna issjö som förekommit skulle ha funnits över Gnibbdalen. Enligt 1 Lundqvists mening skall den i västra delarna ha varit öppen medan de östra sannolikt varit isfyllda. Frödin (1914) 13

~~ \~ \ \~ ) / ~~ ;' f Fig 7. Räffelkarta (ur J. Lundqvist 1973) - Glacial striae (from J. Lundqvist 1973) -- tänker sig en öppen sjö i full utsträckning och en markerad isfront med reträtt mot NO. Att isrecesionen över området har varit komplicerad framgår av räffelkartan (fig 7). Den bild som erhålls på basis av landformerna är mera entydig och visar i de västra delarna en is reträtt mot NO. Drumlins, drumlinisering och glacifluviala riktningselement är sällsynta i de östra delarna. Här förekommer bl a Rogen-morän, och om denna är strikt orienterad vinkelrätt mot is rörelsen skulle den indikera en tillbakaryckning av isen mot NV. J Lundqvists modell skulle alltså vara trolig vad gäller informationen i det lösa jordtäcket. Det finns emellertid exempel på Rogen-morän som inte orienterats i förhållandet till sista isrörelse och därmed är det vanskligt att använda denna morän typ, utan stöd av andra former, vid rekonstruktion av deglaciationen. Men inte bara händelseförloppet vid deglaciationen utan också den exakta tidpunkten för isens försvinnande från fjällen har varit föremål för diskussion. För en sådan någorlunda preciserad tidsangivelse krävs ett stort antal 14C-dateringar (dvs man bestämmer åldern hos det äldsta organiska material, som deponerats efter isens försvinnande). Sådana dateringar har emellertid endast i ytterst begränsad omfattning utförts i dessa delar av landet; de som finns tyder på att fjällen här troligen var isfria för 8 500-9 000 år sedan (muntlig upplysning av W Karlen). b) Glacigena jordarter samband med Weichselistiden uppstod huvuddelen av de lösa jordarter som nu täcker landet. Den vanligaste - moränen - avsattes direkt av isen och utgörs i princip aven blandning av alla kornstorlekar från ler till block. En mycket stor del av de former, som skall beskrivas mera ingående i nästa avsnitt, är uppbyggda av morän. Jordarter, som omfattar främst en eller ett par olika kornstorlekar, har vanligen avlagrats av rinnande vatten, genom vindverkan eller i samband med strandprocesser. Arealmässigt sett är det rinnande vattnet viktigast som transportmedium. Så har det smältvatten som strömmade ut från isen orsakat en sortering av det medtransporterade materialet. sälvarna hade en hög vattenhastighet i närheten av mynningarna, vilket medförde att de grövsta fraktionerna vanligen sedimenterade där. Efter hand som vattenhastigheten (och därmed transportförmågan) avtog, avlagrades allt finare partiklar. Med glacifluviala sediment (eller isälvsavlagringar) menar man dels det grova material (sand, grus, sten, block) som företrädesvis avsattes nära isfronten, dels de finare sediment (mo, mjäla, lera) som fördes ut av vattendragen till sjöar eller hav. fjällen har ofta transportsträckan för det grova materialet varit mycket kort, vilket har medfört en dålig sortering. Huruvida en form skall karakteriseras som en glacifluvial avlagring eller inte, måste därför icke sällan bestämmas snarare med ledning av formens utseende (morfologi) än med ledning av kornstorlek och sorteringsgrad. c) Den postglaciala tiden Jordartsbildningen upphörde inte i och med att inlandsisen smälte bort. Älvar och vattendrag har fortsatt att avlagra olika typer av sediment: deltan bildas, sjöar slammar igen. Medan de fluviala processernas betydelse för utformningen och utvecklingen av landskapet knappast har minskat under postglacial tid har dock andra processers inverkan gradvis avtagit. Detta gäller t ex vindverkan, som var störst strax efter deglaciationen då den vegetationsfria markytan var speciellt lätteroderad. Stora mängder material, framför allt från sandrika glacifluviala avlagringar, har omlagrats i form av dynfålt. Dyner förekommer speciellt i det norrländska inlandet 14

Fig 8: Stora ytor är kalhuggna i området - The forest has been removed in large areas men finns i undantagsfall ända uppe i fjällen. Växelvis frysning och upptining har en sorterande effekt på moderjordarten. En vegetationsfri yta påverkas i högre grad, eftersom nedfrysningen då går djupare. Frostpåverkan, både i form av jordflytning och bildande av strukturmark (se vidare kapitel :3a) är i nutid att betrakta som en landskapsförändrande faktor framför allt i fjällen. Efter hand som det organiska livet ökade, tillkom nya element av betydelse för landskapsutvecklingen. Förmultningen av växter och djur kom att bli faktorer av vikt för jordartsbildning. De s k organogenajordarna började uppstå vanligen i form av torvjordar, men även gyttja och dy räknas hit. Sammansättningen och graden av tillväxt hos de organiska jordarterna har varierat, vilket hänger samman med organismernas klimatberoende. postglacial tid har nämligen varma perioder avlösts av kalla, och fuktiga av torra. Dessa fluktuationer återspeglas i de organogena jordarna. En utpräglad värmetid inföll under tiden 5 000-2 500 f Kr. Sommarens medeltemperatur var då minst l,so högre än i våra dagar. - Men det har också förekommit perioder med kallare klimat än det nuvarande. Välkänd är den subboreala perioden som inleddes för ca 2 700 år sedan (ca 800-300 f Kr) under järnålderns inledningsskede. Mindre variationer i klimatet är svåra att avläsa i fjällsluttningarnas torvlager. De 10- kalklimatiska förhållandena tenderar att ha större betydelse. (Beträffande klimatutvecklingen i fjällen under postglacial tid se t ex Karlen 1976.) kalla klimat avtar hastigheten hos många processer och under en stor del av året råder ett stillastående. Men man kan också se prov på snabba förlopp - skred, ras, ravinbildning och laviner är exempel på fenomen som på kort tid kan förändra sluttningarnas utseende. d) Växt- och djurliv Vegetationskarteringen över detta kartbladsområde är avslutad och området är täckt av en karta i l: 100 000 (L Andersson, C Kjellin 1980). Av karteringen framgår botaniskt intressanta områden, t ex kalkhaltiga och därmed artrika partier (där Munsfjället är det mest kända) eller områden med utpräglad sydbergsflora (Kalberget, Fågelberget t ex). Medan skogsbruket är intensivt vid Faxälvens dal (fig 8) är barrskogarna bättre bevarade i söder och avsnitt med gammal naturskog förekommer. 15

En stor del av området har av naturvårdsverkets fjällutredning (som har som syfte att åstadkomma en dispositionsplan av marken i fjällen) klassificerats som ett konfliktområde, där intressen från friluftslivet är svåra att förena med biologiska skyddsintressen. Enligt utredningen (SNV PM 751) kan de senare motiveras enligt följande: "Området har lokaler för utrotningshotade rovfågelarter. Det utgör även tillhåll för utrotningshotade rovdjur." 16

lo Kartans innehåll det följande ges en mer detaljerad presentation av den geomorfologiska kartan. Avsikten är att kort beskriva de karterade formgruppernas utseende och bildningssätt samt att hjälpa läsaren till en överblick över kartan - främst då vad gäller olika formers utbredning. Likaså görs ett försök att betrakta de karterade formerna i ett större sammanhang än vad som medges inom den begränsade ytan av ett kartblad. Detta är av betydelse för den naturvärdesbedömning som följer i nästa avsnitt. Kartorna har tryckts i sex färger. Anledningen till detta är att man i ett flerfärgstryck kan öka informationsmängden utan att för den skull göra avkall på läsbarheten. Samtidigt representerar emellertid var och en av de sex färgerna, enligt internationella rekommendationer, en typ av processer dvs med färgsättningen följer en genetisk förklaring. Sålunda innebär t ex röd färg, att den karterade formen utgör en ', ackumulationsform uppbyggd av material avsatt av inlandsisar och glaciärer". bland kan en färg ange till synes vitt skilda genetiska förlopp: t ex lila som markerar "former bildade genom isens erosion" men också ' 'periglaciala former". Gemensam faktor för dessa är emellertid frosten som ju i båda fallen varit orsak till uppkomsten, även om det i det första fallet rör sig om former bildade under istiden och i det senare om former huvudsakligen från vår egen tid. Följande uppställning anger i huvudsak vilka färger som använts i kartan samt vilka processer de representerar: Rött: Brunt: teckenförklaring att följas. stället redovisas i de olika avsnitten berggrundens preglaciala och glaciala former samt glaciala, postglaciala, biogena och antropogena former. Detta innebär alltså att textdelen i stort sett är uppställd i morfokronologisk ordning, medan uppställningen i kartbladets teckenförklaring följer processfärgerna. 1. Berggrundsformer av icke glacialt ursprung Under denna rubrik skall nämnas några av de berggrundsformer som i huvudsak utformats före de kvartära nedisningarna. Den geomorfologiska fjällkartan brukar endast visa markanta förkastningar och karstfenomen (utlösning av kalkberggrund, grottor o dyl). Former av detta slag är av underordnad betydelse i området. Däremot förekommer andra berggrundsformer med pregnant utformning. Detta gäller Fågelberget och Kalberget i första hand (fig 9). Ängeby (1947) beskriver dessa som restberg, dvs en homogen och hård berggrund (amfibolit) har gjort dem mer motståndskraftiga än omgivningen för nedbrytande krafter. De branta syd- och östsidorna skulle (enligt Ängeby) vara tektoniskt betingade. 2. Former av glacialt ursprung moränformer bildade genom acku- mulation från inlandsisar och a) Glaciala erosionsformer glaciärer sluttningarnas och flodernas erosionsformer Grönt: glacifluviala och fluviala acku: mulationsformer Lila: glaciala, nivala och periglaciala erosionsformer Blått: Svart: littorala former biogena och antropogena former. Vid presentation av de karterade formgrupperna kommer inte ordningen i kartans Enligt de flesta forskare har det kala berget inom fjällkedjan blottats till följd av isens och isälvarnas eroderande och transporterande förmåga. Berggrundsytornas areal ökar successivt mot väster, vilket givit upphov till mycken diskussion (t ex Holdar 1957, Svensson 1959, Rudberg 1967). flygbilden kan det vara svårt att säkert bedöma den exakta utbredningen av kalt berg och därför kan det grå rastret på kartan även 17

görs på den geomorfologiska kartan en indelning av det ostrukturerade moräntäcket i tre kategorier: 1) Moränen ligger i någorlunda jämnt lager som oftast är tunt, men ibland kan vara ganska mäktigt. ngen speciell symbol har använts - denna terrängtyp utgör huvuddelen av de vita ytorna på kartan. 2) Moränen förekommer i form av ett småkuperat täcke, där den relativa höjdskillnaden vanligen understiger 5 meter. 3) Kuperad moränterräng med nivåskillnader större än 5 meter. Terrängtyper som kan hänföras till de två sistnämnda grupperna har ofta givits beteckningen dödismorän. Man avser därmed nämligen att de oregelbundet kuperade landskapen har smält fram ur en inaktiv is, som helt saknat rörelser vilka kunnat påverka materialet. Det torde emellertid vara fullt möjligt att erhålla dessa terrängformer även i områden med aktiva isar. Kuperad morän påträffas i lägre liggande partier inom hela kartbladsområdet, och utgör den helt dominerande formen i det lösa jordtäcket. bland övergår den oregelbundna kulligheten i riktningsorienterade bildningar, främst Rogenmorän och drumlins. Rogenmorän förekommer tämligen allmänt inom området, också i västliga lägen, vilket är ovanligt, åtminstone i nordligare avsnitt av fjällkedjan. Här fortsätter formen även på norsk sida om gränsen, vilket framgår av Sollids och S~rbels karteringar i dessa områden. Formen kan karakteriseras som bestående av oregelbundna ryggar orienterade mer eller mindre vinkelrätt mot den sista isrörelseriktningen och lokaliserade i första hand till terrängens lägsta partier. Granskar man ryggarna mera i detalj ser man att mycket stora olikheter råder mellan olika lokaler t ex vad gäller blockhalt, ryggarnas längd- och breddförhållande eller inbördes avstånd, relativa höjd osv. Dessa stora variationer har i viss mån försvårat tolkningen av genesen. Efter att vid seklets början ha beskrivits som en typ av ändmoränbildningar (se vidare nedan) ändrades uppfattningen senare till en tolkning närmast som "dödismorän ", där man föreställde sig tämligen inaktiva isrester som fyllts av morän i de omfattande spricksystemen. Rogenmoränen skulle alltså återspegla detta sprickmönster. Under senare år har emellertid åtskillig kunskap om formen tillkommit vilken tyder på en uppkomst under isen (subglacialt) som med största sannolikhet har befunnit sig i rörelse. Bland annat skulle den drumlinisering (se vidare nedan) som på vissa platser kan iakttas ovanpå Rogenmoränryggarna vara ett belägg för den senare uppfattningen. De genetiska diskussioner som för närvarande är aktuella kan summeras enligt följande: J Lundqvist har (1969b) framfört uppfattningen att formen är resultatet av, och återspeglar strukturer i isens botten, vilka uppstår till följd aven kraftig sträckning, som skulle inträffa när isen pressas över svackor i terrängen. Mot denna hypotes står Shaws åsikt (1979) att isen istället varit utsatt för kraftig kompression, varvid material i isens nedre delar anhopats och utformats inne i isen. Drumlins uppbyggs normalt av morän och utgörs av regelbundna strömlinjeformade ryggar, vilka återspeglar isens rörelseriktning. Det sker en kontinuerlig övergång från dessa välutvecklade former mot mer irreguljära moränryggar. Mindre välutvecklade spår av isens rörelse brukar betecknas drumlinisering och är synliga framför allt i flygbild. Endast undantagsvis uppträder drumlins i enstaka exemplar normalt förekommer de i svärmar med de bäst utvecklade formerna i de centrala delarna. Sådana drumlinsfålt omges ofta av drumliniserade ytor, men drumliniseringen kan uppträda utan anknytning till de mera markanta formerna. Detta är fallet inom kartbladsområdet, där egentliga drumlinsformer är sällsynta, men där drumlinisering är allmänt förekommande. Det exakta förloppet vid bildningen av drumlins är ännu oklart. Att en rörlig is är ansvarig för genesen är man enig om, men uppfattningarna om hur isen sedan har arbetat varierar. Enligt någras mening skulle isen genom en förnyad framstöt, framför allt genom erosion, ha omvandlat sina tidigare avlagringar, medan andra författare ansett att drumlins bildats vid direkt ackumulation av morän från den aktiva isen. Numera anser man sig förfoga över iakttagelser som tyder på att bildningen av drumlins har skett förhållandevis nära isfronten och i ett sent skede av nedisningen (Smalley, Unwin 1968). Bland annat skulle drumlinsriktningen, som återspeglar en sen rörelse tyda på detta (åsikter som framförts av bl a Hoppe 1951). nom kartbladet förekommer rik- och stor- 19

blockiga områden. Dessa kan dels klassificeras som ytor med rikblockiga moräner, dels som blockområden där vittring in situ har orsakat hög blockhalt. Det senare är förhärskande för kalfjällsområdenas toppytor, men eftersom dessa utgör en mycket liten andel av totala arealen i detta område, är sådan blockterräng av underordnad betydelse. stället hör blockrikedomen i första hand ihop med moräntypen, men t ex i det rikblockiga partiet söder om Valsjöbyn är lösa jordtäcket tunt, berg i dagen vanligt och samtidigt är blockhalten hög. Ursprunget hos dessa block är därför oklart - det kan både röra sig om en ren blockrik morän eller vittringsprodukter. Framför en glaciär bildas än d- och sidomoräner. En viss likhet med sådana har s k moränryggar av komplext ursprung, som har iakttagits vid Tjalmetskliepe och A vansfjället. Här är det emellertid inte fråga om former bildade i anslutning till nischglaciärer, utan ryggarna har ett mer komplicerat uppkomstsätt. Materialet har troligen sitt ursprung dels i den ovanförliggande fjällsluttningen, dels i en istunga i dalens botten. Flera olika faktorer har sedan samverkat och givit ryggen dess slutgiltiga utseende. Formen har beskrivits framför allt från Ammarnästrakten där mycket markanta ryggar har utbildats på flera ställen (Ulfstedt 1978). Dessa komplexa ryggar är emellertid i övrigt tämligen sällsynta inom fjällkedjan. Smältvattnet har då runnit under isen i en sträckning påminnande om de laterala rännornas - de kan alltså till sitt utseende likna lateralrännorna, men lämnar inga säkra upplysningar om isens lutningsförhållanden. De subglaciala rännorna slutligen är bildade helt under isen och är troligen typiska för stagnerande isar. Exempel på glacifluvial erosion förekommer inom undersökningsområdet. Oftast är det fråga om rännor av subglacial typ vilket gäller t ex det komplex som följer kalfjällsområdets södra kant (mellan topp 1035 och Hussekåjja). De ovan nämnda erosionsrännorna utgör i våra dagar huvudsakligen torrdalar. Ofta kan emellertid vanliga vattenförande strömfåror vara mycket djupt nedskurna. sådana fall är det svårt att bedöma under vilken tid bäckfåran skall anses vara bildad, även om den troligen till största delen måste betraktas som glacial (då ju vattenerosionen under isavsmältningen på grund av de stora vattenmängderna hade avsevärt större betydelse än i nutiden). Också denna typ av rännor har markerats på kartan, och om det har utformats skarpa erosionskanter längs bäcken har dessa särskilt poängterats. Exempel på sådana nedskurna bäckar kan ses på några ställen, mest imponerande är den kanjondal som har bildats söder om Hällingsåfallet, och som utgör en av de mest välbekanta i landet (Ängeby 1947). c) Glacifluviala erosionsformer När isen smälte uppkom stora mängder smältvatten som sökte sig ut från isen på olika sätt. Så länge vattnet befann sig i snabb rörelse verkade det vanligen eroderande på sitt underlag. Spår av denna vattenerosion är vanliga inom Skanderna. Man brukar klassificera smältvattenströmmarna, och deras erosions spår, efter deras läge i förhållande till isen. Sålunda talar man om laterala, sublaterala samt subglaciala rännor (Mannerfelt 1945). Med laterala rännor menar man erosionen av de vattenströmmar som följt isens överyta i kontaktzonen mellan is och frilagd mark. De återspeglar ganska nära isytans lutning och har därför betydelse för rekonstruktionen av isens tillbakaryckning. Dessa laterala rännor är emellertid tämligen sällsynta - numera anses de sublaterala vara betydligt vanligare. d) Glacifluviala ackumulationsformer Detta är en formrik grupp, där det råder en viss brist på entydig och uttömmande klassifikation och där den ena formen kan övergå i den andra utan tydlig gräns. Vid slutet av förra seklet gjordes ett försök till systematisering, där de glacifluviala bildningarna indelades i proglaciala former och iskontaktformer (Chamberlin 1894); denna indelning kommer här att följas, trots att den inte kan betraktas som helt invändningsfri med hänsyn till att övergångsformer mellan de två kategorierna inte är ovanliga. skontaktformer Den mest bekanta avlagringen tillhörande denna kategori utgör rullstensåsarna. De uppbyggs av 'ett vanligen välsorterat material, 20

företrädesvis av sand, grus och sten. Man anser numera att ett subglacialt eller englacialt bildnings sätt (dvs under eller inne i isen) är det normala. Dessa slutsatser grundar sig bl a på studier av recent åsbildning i anslutning till nutida glaciärer. Åsarnas varierande utseende anses bero på att flera processer varit verksamma. Den slutgiltiga utformningen är dessutom avhängig av olika faktorer som t ex materialmängd, läge i isen osv (se vidare t ex Flint 1928, Bergdahl 1953, Kujansuu 1967). Rullstensåsens riktning återspeglar vanligen de lokala isrörelserna vid deglaciationen. fjällen är materialet ofta korttransporterat och har därför sällan samma grad av sortering som utmärker t ex mellansvenska rullstensåsar. Det finns ett litet antal åsar inom området och de flesta är av blygsam dimension. De är koncentrerade till samma områden som rännsystemen och markerar alltså en zon med stor smältvattenaktivitet. Ett illa sorterat material bygger upp flertalet slukåsar, men man kan även se exempel på mycket god sortering i denna formgrupp. Ryggarnas utseende är emellertid oberoende av materialets beskaffenhet: de utgörs oftast av några meter höga åsar, som har obetydlig längd och ett slingrande förlopp nedför fjällsluttningen. Uppkomsten har satts i samband med uppträdandet av slukrännor (Mannerfelt 1945); det vatten som runnit längs iskanten har sökt sig ned under isen och efterhand har vattenhastigheten avtagit med en sedimentation som följd. Andra uppkomstsätt torde emellertid också ha förekommit. fjällen förekommer slukåsar tämligen allmänt. detta område finns de runt kalfjällen och främst då vid Munsfjället och på Murfjällets nord- och östsluttning. Om smältvattnet från en istunga rör sig med icke alltför hög hastighet och terrängförhållandena är gynnsamma, kan sedimentation ske i direkt anslutning till isen. Enligt engelskt språkbruk brukar ofta sådana avlagringar kallas kames, varvid man principiellt skiljer mellan två typer, nämligen former bildade vid isfronten (egentliga kames) och for-o mer bildade lateralt längs iskanten (kameterrasser). Eftersom termen kames emellertid har olika innebörd hos olika författare har den undvikits här och begreppet ersatts med beteckningen kuperade glacifluviala ackumulationer respektive glacifluvial terrass. Särskilt den förra gruppen innefattar former som sekundärt kan ha fått sitt nuvarande utseende och den bör därför alltså inte betraktas som genetiskt enhetlig. Kuperade former förekommer ofta vid ungefår samma lägen som slukåsar. Bildningar av dessa typer är dock tämligen ovanliga inom undersökningsområdet. Proglaciala former De proglaciala formerna är uppbyggda av det material som transporterats med isälvarna och som oftast avsatts fritt utanför isen. Hit räknar man t ex sandurfålt, svämkäglor och subakvatiska deltan, dvs former som sedimenterat såväl på land som i vatten. En sandur är uppbyggd av ett tämligen dåligt sorterat material där de grövsta fraktionerna återfinns i delarna närmast isfronten. För att en fullt utvecklad sandur skall bildas, krävs att isfronten ligger i ett flackt område, där smältvattenströmmarna fritt kan sprida ut sig och ständigt växla sitt lopp. de svenska fjällen är detta krav sällan uppfyllt, varför en s k dalsandur (eller valley train) är betydligt vanligare. detta fall förhindras den fria depositionen av dalsidorna och sandurn blir långsträckt. Ett fåtal sandurytor finns inom området. De ligger inom samma områden som övriga glacifluviala ackumulationer (som åsar och kuperade avlagringar). ngen sandur har här särskilt betydande mått eller mönstergill utformning. Liksom sandurfålt avsätts även svämkäglor (eller alluvialkoner) supra-akvatiskt. Där en starkt sluttande bidal mynnar i en planare huvuddal avtar plötsligt den transporterande förmågan hos vattendraget med sedimentation som följd. Bildningarna blir solfjäderformade och lutar brantare än sandurn. De kan givetvis vara under uppbyggnad även i nutid, men troligt är att de till största delen utgör istida bildningar, eftersom materialtillgången då var oerhört mycket större. En terräng med stora nivåskillnader befrämjar naturligtvis utvecklingen av svämkäglor och den flacka land ytan i dessa områden gör att svämkäglor är relativt sparsamt förekommande. De enda större alluvialkonerna finns vid Gunnarsvattnet samt vid Stensjöåns utlopp. A v speciellt intresse är de issjöstrandlinjer som härstammar från tiden för deglaciatio- 21

nen. På grund av att isen dämde avrinningen mot öster uppstod sjöar som i nutid kan spåras genom strandlinjer, sediment och deltan. Detta område som antas ha hyst flera issjöar, har förhållandevis få former av detta slag. Kartan upptar endast en strandlinje vid Hetögeln. Enligt äldre uppfattning täckte omfattande issjösystem stora delar av fjällen vid isavsmältningen. motsats till den uppfattning som dominerade vid seklets början föreställer man sig numera sällan några stora öppna vattenytor, utan istället randsjöar instängda mellan dalsidan och isen i dalens botten. Denna bild skisseras av J Lundqvist även för den s k Hotags-issjön, som omfattat dalsystemet i karterings områdets södra del. Han anser att den mot NO retirerande isen kvarlämnat iskroppar i dalsänkorna, som sedan fyllts aven serie sjöar kring dödisen. delar av issjökomplexet, vilka inte infaller under detta undersökningsområde, utesluter Lundqvist inte möjligheten av öppna sjöar, ungefår av den omfattning som Frödin (1914) skisserat. För undersökningsområdets del skulle endast Grubbdalen ha utgjort en öppen issjö där "öppet vatten förelegat i dalens västra, övre del, medan issjöspåren österut försvinner eller får en avvikande karaktär". (Lundqvist 1973, s 138). 3. Postglaciala former Under denna rubrik skall de former behandlas som har sitt ursprung i tiden efter deglaciationen. nledningsvis har nämnts att denna i första hand domineras av sluttningsprocesser, fluviala processer samt av olika fenomen förknippade med låga temperaturer. Resultatet av frostverkan brukar omtalas som periglaciala former: termen har länge varit oklart definierad - därmed menades till en början de former som uppstod i anslutning till inlandsisens marginala delar (Lozinski 1912). Senare har begreppet vidgats till att omfatta även former bildade vid recenta glaciärer och under betydligt mildare klimatiska förhållanden (t ex Blidel 1959). Washburn (1973) har givit den nu allmänt accepterade definitionen och betecknar som periglaciala sådana icke glaciala processer (och former) av alla åldrar som bildats i kalla klimat, men oberoende av närheten till is. Försök har även gjorts att klimatologiskt definiera de förhållanden som krävs för periglaciala formers uppkomst (Peltier 1950). Att i exakta siffervärden ange den temperatur och nederbörd som är förutsättningen för olika frostmarksfenomens bildande är dock ytterst vanskligt. detta avsnitt skall förutom ovan nämnda formgrupper även anges former, uppbyggda av organiskt material. a) Former bildade genom sluttningsprom cesser De olika sluttningsprocesserna resulterar i erosions- och ackumulationsformer. Till de vanligaste ackumulationsfenomenen i fjällen hör taluskonerna, vilka uppbyggs av ett blockrikt material som framför allt genom frostsprängning har lösgjorts från den ovanförliggande bergväggen. Terräng med brant relief krävs för utformning av talusbildningar, och formen finns spridd över hela undersökningsområdet på platser med lokalt branta sluttningar. Tydligast är formerna vid Kalberget och Fågelberget. Vid Munsfjället förekommer en normalt vanlig sluttningsform i fjällen, nämligen rasrännorna. Vid deras bildning har material lösgjorts från bergväggen och rört sig ned längs bestämda stråk, så att särskilda transportvägar har utformats. Speciellt välutvecklade blir ras rännorna i de områden där en snabb borttransport av vittringsmaterialet är möjlig. Detta är sällan fallet inom lågfjällsområden av nordjämtländsk karaktär. några enstaka fall har slamströmmar utlösts på fjällsluttningarna. Till skillnad från ovan nämnda sluttningsformer är slamströmmarna helt beroende av vatten för att kunna utlösas. De består av ett vattenbemängt material som i ett samlat och förhållandevis snabbt flöde rinner nedför en sluttning. Resultatet blir en smal kanal omgiven av upphöjda sidovallar (leveer). Slamströmmar kan ofta förekomma ovanpå talusbranter, alluvialkoner eller andra ackumulationsformer på en sluttning. nstabila förhållanden i det lösa jordtäcket på en fjällsluttning kan ge upphov till raviner. Dessa är i sin helhet utbildade i lösrnateria och uppträder företrädesvis då jordtäcket består av mo och mjäla. Ravinens väggar stupar brant ned mot botten, där efemära vattenflöden sörjer för borttransporten av materialet. fjällen kan ravinformer uppträda även 22

i grövre fraktioner, troligen beroende på den effektivare vattenerosionen. Raviner förekommer inom de områden där finsediment avsatts i issjöarna. De bästa exemplen finns i Grubbdalen, men formen förekommer också längs Hetögelns stränder. En av de betydelsefullaste sluttnings processerna i fjällen är jordflytningen. Dess existens brukar tillskrivas en djupgående tjäle: på våren tinar det översta lagret upp först varvid det övermättas med vatten och kommer sedan att kunna glida fram på det ännu hårdfrusna underlaget. Processen kan resultera i former med olika utseende beroende på växttäcke och materialets beskaffenhet. G Lundqvist (1944) har gjort följande sammanställning (grundad på Beskows arbeten 1930): Blockrik mark Blockfattig mark Rik vegetation Flytvalkar med Flytvalkar blockfront ngen eller obetydlig vegetation Stenströmmar Vågig flytjord En solifluktionsvalk utbildas bäst i en finkorning jordart; den är ofta några meter bred och kan bli ett par meter hög vid fronten. nom större delen av fjällkedjan uppträder välutvecklade former rikligast på nivåer mellan 800 och 1000 meter och de är företrädesvis lokaliserade till nord- och ostsluttningar, där snösmältningen och upptorkningen går långsammare, vilket stimulerar deras utveckling. Mer pregnant utvecklade jordflytningsvalkar saknas i huvudsak i dessa trakter. Den enda lokalen med representativa former finns på Murfjällets sluttning. b) Strukturmark Ständigt upprepad frysning och upptining av markytan kommer att resultera i utveckling a v karakteristiska mönster i densamma. Denna s k strukturmark kan uppträda både som fossilt och recent fenomen. Genesen är till stor del oklar, varför de klassificeringar som oftast tillämpas har baserats på utseendet. Sverige används traditionellt Beskows och G Lundqvists tidigare nämnda indelning, där hänsyn dessutom tagits till blockhalt och vegetation: Blockrik mark Rik vegetation Stengropar Blockfattig mark Jordtuvor ngen eller Stenringar Jordrutor obetydlig vegetation Markens lutningsförhållanden är av fundamental betydelse för strukturmarkens utseende. Därför finns flera övergångstyper mellan de här presenterade formerna och dem som medtagits vid redogörelsen av frostberoende sluttningsprocesser. Vanligen är samtliga dessa former, om man betraktar varje enhet fristående, av så små dimensioner att de inte kan uppfattas i flygbilderna. När större sammanhängande ytor täcks av strukturmark, kan under gynnsamma förhållanden emellertid ett karakteristiskt mönster uppfattas i flygbilden. Frostmarkens utseende förändras ju med material och vegetation och därmed följer vissa regionala variationer. dessa områden är jordtuvorna de förhärskande. De bäst utvecklade formerna finns kring Murfjället. c) Biogena former Marken i fjällen är ofta fuktig. På grund av detta försvåras en normal förmultning av växterna, vilket leder till torvbildning. Torvlagrets tjocklek varierar, men det är ofta tillräckligt mäktigt för att myrmark skall kunna utbildas (vanligen i form av kärr med tämligen rik vegetation). fjällen påträffas sällan större sammanhängande myrar, men den sammanlagda myrytan har här trots detta en betydande omfattning. På den geomorfologiska kartan har myren återgivits i generaliserad form. Riktlinjen har varit att påpeka myrförekomst, där den är av avsevärd betydelse för landskapskaraktären, utan att återge dess faktiska utbredning i detalj. Tolkningen i flygbild har huvudsakligen utgjort underlag för framställningen, men med visst stöd av topografiska kartan. Myrmarker förekommer allmänt inom hela undersökningsområdet. högre terrängavsnitt ligger ofta smala myrsträngar mellan 23

höjdpartierna medan större sammanhängande myrar främst finns nedanför skogsgränsen. Särskilt kan nämnas myrområdena i zonen närmast kalt]ällsryggen, där landskapsbilden helt präglas av sankmarker. d) Former bildade genom fluviala och lam kustrina processer Såväl ackumulations- som erosionsformer kan hänföras till denna rubrik. Flera av dem har redan behandlats i avsnittet om former av glacialt ursprung - det föreligger alltså ofta svårigheter vid dateringen, eftersom en kontinuerlig utveckling av formen från istidens slut fram till våra dagar inte är ovanlig. Till recenta ackumulationsformer kan framför allt räknas deltan. På kartan särskiljs de små deltan som finns vid många mindre bäckutflöden från de stora deltaytor som har byggts upp till nivåer av betydande omfattning också ovanför vattenytan. nom denna del av fjällkedjan förekommer endast mindre former. Glacifluviala avlagringar finns ofta i anslutning till recenta vattenflöden med fluviala avlagringar från postglacial tid. Genes och ålder hos alla dessa avlagringar kan vara svåra att bedöma, inte minst på grund av den sekundära omvandling av sedimenten som troligen är vanlig. Alla dessa avlagringar av olika ålder har därför sammanfattats under den gemensamma beteckningen annan glacifluvial/fluvial avlagring och innefattar då även t ex igenfyllda sjöar o dyl. Ackumulationer av detta slag finns i anslutning till många vattendrag i området. vissa fall kan här även inkluderas issjöavlagringar närmare analys av ackumulationerna längs Ströms Vattudal och Gunnarsvattnet har ej företagits. Meandrande flodiopp förutsätter såväl ackumulation som erosion; i meanderbågens utsida eroderar vattenströmmen, medan en avlagring av material sker på bågens insida. Flodloppets utseende är alltså under ständig omvandling. Typiskt för ett välutvecklat meandersystem är också korvsjöarna, dvs tidigare meanderslingor som övergivits och nu kvarstår som små nymånformade sjöar. Endast ett fåtal exempel på dessa fluviala former finns inom kartbladsområdet. Kortare meandersträckor finns t ex längs biflödena till Grubbdalsån. Sjöarnas stränder påverkas av vågor och strömmar. exponerade lägen överväger deras nednötande förmåga, medan sedimentation sker i skyddade partier. Ackumulationsformer av olika slag innefattas under beteckningen recenta strandformer; sådana kan studeras i första hand längs Gunnarsvattnets stränder. 4. Mänsklig påverkan Detta fjällområde är föga utnyttjat för turism och friluftsliv. Stora ingrepp har gjorts i den terräng som ligger inom räckhåll från vägarna. Här har omfattande kalhyggen företagits. Dessutom är vattenkraften utbyggd i Ströms Vattudal. Avsnitten nedanför skogsgränsen, och främst då nedanför barrskogsgränsen, är alltså mycket hårt exploaterade. Fjällområdena är emellertid orörda. 24

" Naturvärdesbedömning 1. Principerna för naturvärderingen Ändamålet med denna utvärdering är att åstadkomma ett lämpligt underlag för den pågående planläggningen inom våra fjällområden. Eftersom delar av fjällen fortfarande är bristfälligt undersökta saknas tills vidare den överblick som är nödvändig för en rättvisande bedömning av ett områdes naturvärden. Det är därför av avgörande betydelse att vid denna tidpunkt tillämpa metoder som senare - utan omfattande arbetsinsatser - medger en revidering av värderingen. Det förslag till värderingsnormer som utarbetades 1974 (Ulfstedt, Melander) är ett försök att så långt som möjligt uppnå en öppen och objektiv redovisning. Även om metodiken i detta förslag har svagheter, torde den likväl kunna uppvisa flera betydande praktiska fördelar. När principerna tillämpats och prövats bör man kunna anta att förändringar och förbättringar i systemet blir aktuella. Tills vidare följs emellertid i huvudsak de riktlinjer som presenteras i det angivna arbetet. Uppläggningen av naturvärderingen blir då följande: a) Poängberäkning för varje enskilt objekt. b) Bedömning av objekt enligt enskilda värderingsgrunder. De enskilda värderingsgrunderna är: sällsynthet, utformning och forskningsintresse. (Presentation av objekten faktorsvis.) c) Klassificering av objekten i fyra klasser (-V) med hänsyn till respektive objekts sammanlagda naturvärde (poäng). a) Poängberäkning för varje enskilt objekt Värderingen bygger på en redovisning av flera inbördes oberoende steg. Varje kartlagt objekt har därvid värderats, vilket i största möjliga mån har skett utan att ställa objekten i relation till deras omgivning. (Med objekt avses här enstaka eller naturligt sammanhängande grupp av formelement - t ex strandlinje eller Rogenmoränområde.) Med ledning av tidigare geovetenskapliga inventeringar och egna överväganden har faktorerna (värderingsgrunderna) " sällsynthet", "utformning" och "forskningsintresse" bedömts vara grundläggande. Poängen för dessa faktorer har fördelats sålunda: 1. Sällsynthet unik mycket ovanlig ovanlig vanlig 2. Utformning ytterst välutbildad välutbildad någorlunda typisk otydlig 3 2 (9) poäng 2 2 (4) poäng P(l) poäng O poäng 3 poäng 2 poäng 1 poäng O poäng 3. Forskningsintresse a) ytterst intressant 2 poäng intressant l poäng ointressant O poäng b) betydande tidigare forskningsinsatser 2 poäng tidigare forskningsinsatser poäng inga tidigare forskningsinsatser O poäng Begreppen har definierats och indelats enligt följande principer: Sällsynthet: här bör så vitt möjligt beaktas jämförbara objekts förekomst och spridning inom hela fjällkedjan. Unik. Ett till tre exemplar finns inom hela fjällkedjan. Mycket ovanlig. Endast ett fåtal exemplar finns inom ett större område (ca 4 kartblad - dvs 10 000 km 2 ). Ovanlig. Endast ett fåtal exemplar finns inom ett mindre område (ca l kartblad - dvs ca 2 500 km 2 ). Vanlig. Formen vanligt förekommande inom 25

stora delar av fjällkedjan. (Objekt som allmänt förekommer inom ett mindre område, men som i övrigt är mycket sällsynta, räknas dock som" ovanliga"). Utformning: Endast den yttre morfologin har bedömts. Ytterst välutbildad. Formen perfekt utbildad, väl bibehållen och av förhållandevis stor dimension. Välutbildad. Formen tydlig och väl bibehållen. Någorlunda typis/c Formen otvetydig, men kan exempelvis ha utsatts för viss sekundär påverkan. Otydlig. Formen illa utvecklad och/eller utsatt för betydande sekundär påverkan. Forskningsintresse avser objektens betydelse för beskrivningen av t ex aktiva processer, landskaps- eller klimatutvecklingen. a) Ytterst intressant. Objektet är avgörande för tolkningen av formgruppens genes, huvuddragen i landskapsutvecklingen e dyl "typlokaler". ntressant. Objektet bedöms ha betydelse för studier av genesen och detaljer i landskapsutvecklingen. Ointressant. Objektet bedöms ha obetydligt intresse för den vetenskapliga analysen. b) Betydande tidigare forskningsinsatser. Objektet har utförligt studerats och beskrivits,, klassiska lokaler". Tidigare forskningsinsatser. Objektet har varit föremål för studium och analys. nga tidigare forskningsinsatser. Objektet har på sin höjd omnämnts eller aldrig varit föremål för studier. Vid poängsättningen har osäkerhet uttryckts genom angivande av ett intervall (t ex "utformning": 1-2 poäng). Speciellt när det gällt sällsynthet har den bristfälliga kunskapen om fjällområdena gjort att en säker bedömning av objekten enligt ovanstående kan ha varit svår att uppnå. Maximalt kan ett objekt tilldelas 16 poäng, men poängen för unik används givetvis sällan och i realiteten kommer de värdefullaste objekten knappast att få en poängsumma som överskrider 10. Detta innebär samtidigt att objekt som endast utmärker sig genom att vara unika, automatiskt uppnår ett slagkraftigt poängtal, vilket har motiverat den exponentiella skalan för faktorn. Normalt tilldelas ett stort antal objekt poängsumman "O". Dessa redovisas aldrig vid naturvärdesbedömningen. b) Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder (presentation av objekten faktorsvis) Denna bedömning har tillkommit för att framhäva objekt som kanske tilldelas en låg summapoäng men som kan ha åtminstone en framträdande och väsentlig egenskap. Redovisningen avser alltså objekt som är "unika", "mycket ovanliga", "ytterst välutbildade", "ytterst intressanta" och/eller "varit föremål för betydande tidigare forskningsinsatser". Momentet, som ju inte innebär någon vidare bearbetning av steget a), presenteras endast i tabellform. c) Klassificering Vid klassificeringen indelas objekten i fyra klasser efter totalpoäng. Klasserna omfattar följande poängsummor: Klass Klass Klass Klass V 7-16 poäng 5-6 poäng 2-4 poäng 0-1 poäng Klassindelningen, som är utarbetad på empiriska grunder, kan förefalla skev. Objekt tilldelas emellertid ytterst sällan höga poäng och denna indelning torde återspegla de verkliga förhållandena, där flertalet objekt kommer att framstå som tämligen ointressanta. De inordnas i de två lägsta klasserna ( och V). Objekt tillhörande klasserna - kan sägas representera objekt av respektive riksläns- och lokalintresse. Denna terminologi är dock icke helt lämplig för fjällkedjan och klasserna definieras därför enligt följande: Klass : Klass : Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som ytterst skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom hela fjällkedjan. (Objekt av över-regional betydelse. ) Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom en region. Med region avses då en yta av minst 10 000 km 2 (Objekt av regional betydelse.) 26

Klass H: Objekt som genom sällsynthet, utformning och/eller forskningsintresse framstår som skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom ett kartblad - dvs inom en yta av ca 2 500 km 2 (Objekt av lokal betydelse.) På grund av den osäkerhet som i vissa fall råder vid poängsättningen av objekt (se under a) inträffar det att klasstillhörigheten inte alltid är självklar. (T ex 4-5 poäng för ett objekt medför läge mellan klass och.) dessa fall har följande regler tillämpats: (i) Medelpoäng har uträknats och fått avgöra inordningen i klass. (ii) de fall medelpoängen ligger mitt emellan två klasser har objektet inordnats i närmast underliggande klass. d) Värderingsredovisning Redovisningen av kartbladets naturvärden görs med hjälp av tabell, kartor och förklarande text. den tabell som ingår i naturvärdesbedömningen uppges samtliga objekt tillhörande klasserna - samt några av objekten i klass V. För varje objekt anges summapoäng samt fördelningen av poängen mellan de olika faktorerna. Vidare redovisas i en särskild kolumn b) de värdefullaste objekten för varje faktor. Slutligen lämnar tabellen besked om klassindelningen. Några av uppgifterna i tabellen lämnas även i form av kartor. Sålunda anges på den första kartan (fig 10) läge för och utbredning av de i tabellen upptagna objekten, medan den andra (fig 11) avser att ge en översikt av objektens fördelning på de tre första klasserna och den regionala fördelningen. Den textdel som åtföljer klassificeringen avser att lämna utförliga beskrivningar av de viktigaste objekten och därmed att även ge en motivering till givna poängtal. Eftersom värderingen bygger på objektens egenvärde, kommer en inte betydelselös faktor att utelämnas - nämligen det enskilda objektets samband med omgivningen. nom vissa områden finns anhopningar av objekt där enstaka objekt kan ha tillskrivits en relativt låg summapoäng, men där sambandet och närheten mellan objekten gör lokalen intressant. Sådana områden har ofta sin betydelse i pedagogiskt hänseende, men kan även rent vetenskapligt komma att utgöra nyckellokaler t ex genom att ge en totalbild av ett händelseförlopp. Det är därför av vikt att inte utelämna sådana områden och naturvärderingen avslutas med en kort presentation av dem i text och kartor. Resultatet av naturvärderingen Samtliga objekt inom det geomorfologiska kartbladet har värderats enligt de riktlinjer som angivits i föregående avsnitt. Resultatet har redovisats i fig 10 som omfattar 34 objekt som tillskrivits minst en poäng. Det bör understrykas att bedömningen endast gäller objekt som medtagits på den geomorfologiska kartan. Undantag utgör vattenfall som karterats men ej värderats (obj nr 18 och 19). Ett av de 34 objekten har placerats i klass och nitton i klass. De siffror som ligger till grund för inordningen i klasser bör inte betraktas som numeriska värden. Vid poängsättningen ställs objekten endast i relation till likartade objekt, vilket gör att poängsummorna för objekt av olika slag inte är kommensurabla. En inbördes gradering inom klasserna med ledning av summapoängen är alltså inte avsedd. Poängfördelningen och klassindelning framgår av tabellen på sid 36. De klassificerade objekten i och skall i det följande närmare presenteras. Deras läge anges i fig l. Håkafot-området är fattigt på intressanta former. De kanske mest påfallande inslagen i landskapsbilden faller utanför denna värdering. Det gäller vattenfallen - främst då Hällingså-fallet - och de pregnanta bergbranterna vid Kalberget och Fågelberget. Dessa behandlas emellertid närmare vid presentationen av värdefulla områden. a) Klass -objekt 16. Hällingsåns kursudal (H) 5-7 p fig 12, 13 Det djupt nedskurna vattendraget utgör en av de mest välkända kursudalarna i landet. De Geer beskrev den redan 1896 och ansåg att den utformats genom erosion aven spricka i berggrunden. Ängeby publicerade 1946 en karta över kanjondalen (fig 12). Också han anser att en sprickzon i den hårda skiffern 27

Fig 10: Poängsatta objekt - Landforms to which points have been assigned utgjort grundförutsättningen för formens uppkomst. Därefter har vattenfallet fördjupat sprickan, samtidigt som det har förflyttats bakåt. Ängeby (1947) anser kanjondalen vara av postglacial ålder. Kanjonen är ca 800 m lång och djupet vid vattenfallet 43 meter. Dalens bredd varierar mellan 15 och 60 meter. Branterna är på nordsidan starkt vittrade, medan sydsidan är m e m lodrät (fig 13). Kanjondalar är tämligen vanliga i landet, främst då i skogslandet. Närmast finns vid Stora Blåsjön ytterligare exempel (dock av betydligt blygsammare dimensioner) samt söderut vid Jänsmässholmen där en hel svit av kursudalar ligger sida vid sida. b) Klass H -objekt 1. Glaciärnisch i Munsfjället () 2-3 p Denna del av fjällkedjan har en flack relief och glacialskulptur är sällsynt. Nischen i Munsfjället utgör det enda exemplet på en distinkt utformad glaciärnisch. Bakväggen når drygt 1100 meter ö h medan den tämligen dåligt utbildade botten är nere vid 800 meters nivån. 28

l l Murfjället.r. l tmunsfjället Fig 11: Klassificerade objekt - Classifted landforms 2. Glaciärnisch väster om Skalnge () 2 P Ytterligare en nischform, denna med en sämre utbildad bakre vägg än obj l. Höjdförhållandena är de samma som i Munsfjället. 4. Moränterräng mellan Storbäcken och Guoslobielejukke () 3-5 p fig 14. Den låga fjällryggen täcks av flacka moränkullar, vilka kan hänföras till flera olika formgrupper. Dominerande är drumlins och drumliniserade ytor. De förra har av J Lundqvist (1969) beskrivits som "några hundra meter långa, relativt breda, flacka kullar. De- ras ändar är tvärare än i de flesta andra drumlinområden ". De drumlinoida formerna övergår i dels kulliga moränformer dels i Rogenmoränlika ryggar (se även Lundqvist 1973). Formerna växlar över små ytor men har hela tiden en relativt flack topografi. 5. Rogenmorän norr om Bäverfjället () 2-3 P Det till ytan mest omfattande Rogenmorän-området inom Håkafotområdet. Ryggarna är aven ansenlig dimension och fyller dalgången i en orientering vinkelrätt mot den 29

HÄLLNSÅFALLETS KANJON sista isrörelsen. Fältet utgör den västliga utlöparen aven förekomst med fortsättning i dalbottnar längre in i skogslandet (närmast objekt 6). 6. Rogenmorän vid Skalfjället () 2 P Rogenmorän-ryggar med samma orientering som objekt 5. Formerna här är dock mindre distinkta och kan ha påverkats av vattenströmmar mellan ryggarna. al o 7. Rogenmorän nordost om Murfjället () 2p Ytterligare ett exempel på Rogenmorän inom undersökningsområdet. Denna förekomst har ett mycket västligt läge. Enligt J Lundqvists karakteristik (1969, är "ryggarna relativt stora men ej så skarpt begränsade och väl utbildade som i många andra områden". 8. Moränrygg av komplext ursprung vid Tjalmetskliepe () 1-3 p Formen har beskrivits i kapitel. Den utgör, jämte ryggen vid Avansfjället, det enda exemplet på komplexa moränryggar i kartbladsområdet. De är emellertid inte speciellt välutvecklade och deras genes kan tänkas vara en annan än den som skisserats för distinktare former (Jfr Ulfstedt 1978). 12. Glacifluviala rännor mellan Lillfjället och Skalnge () 2 P Ett till ytan omfattande rännsystem, som indikerar en isreträtt mot nordost. Rännorna är av subglacial typ och av varierande mäktighet. De största formerna finns längst i väster. 13. Glacifluviala rännor söder om Hetögeln () 2 P Ä ven här rör det sig om rännor av subglacial typ. Komplexet, som följer hela sydstranden av sjön, är delvis mycket djupt nederoderat. Detta gäller främst Hällingsåfallets kanjondal (objekt nr 16), som utgör en del i detta rännsystem. o 50 100m 1...' -,- --, Fig 12: Hällingsåns kursudal. Kartan är framställd efter Ängeby 1946. - The Hällingså valley (af ter map by Ängeby 1946) 30

Fig 13: Hällingsåns kanjon - The Hällingså canyol1 21. Rullstensås väster om Lilfjället () 2-3 p Detta utgör den största åsen i området; den är ca 6 km lång och löper runt Lillfjällets västra sida. Liksom rännsystemet (objekt 12) indikerar den isens reträtt mot nordnordost. Se även objekt 30. 22. Rullstensås i Grubbdalen () 1-3 p En några kilometer lång rullstensås löper längs dalbotten, i den del där ett stadium av öppen issjö en gång existerat. Sedimentmängden i dalen tilltar dock i området väster om åsen. 23. Slukåsar vid Avansfjället () 2 p På Avansfjällets sluttningar finns serier av slukåsar, uppbyggda av ett välsorterat material. Mycket tyder på att inlandsisen i Faxälvens dal (och omgivande lågfjällspartier) varit inaktiv, vilket lett till subglacial dränering och ackumulation kring ur isen uppstickande höjdområden. 24. Slukåsar runt Munsfjället () 2 p Vad som sagts beträffande objekt 23 gäller även för Munsfjället. Också här består slukåsarna av ett välsorterat material. 27. Svämkägla vid Stensjöån () 2 p Detta utgör den största alluvialkonen i området. 28. Svämkägla vid Gunnarsvattnet () 1-3 P Ytterligare en svämkägla inom karteringsområdet, men denna är sämre utvecklad än objekt 27 och har en något oklar genes. J Lundqvist (1969) har beskrivit den som ett delta avsatt i Gunnarsvatten-issjön, men även han anser bildningssättet svårtolkat. 31. ssjöstrandlinje vid Hetögeln () 3 p Det enda säkra spåret av ett issjöstadium vid ' Hetögeln, som via flygbilder kunnat upptäckas i detta område. Den har karaktären av erosionsstrand. 32. Talus vid Kalberget () 2 P Mäktiga talusbildningar följer sluttningarna av branterna vid Kalberget och Fågelberget. De har av Ängeby (1947) beskrivits som fort- 31

Fig 14: Drumlins i Hotagsfjällen O om Penningkejsen, som syns i bakgrunden. De största drumlins har en längd av ca 500 m. Man lägger märke till dels de plockmärkesformade, av tjärnar intagna groparna, dels att drumlins mot svackan i bildens högra del blir ofullständiga. Sådana ofullständiga drumlins bildar tillsammans ryggar vinkelräta mot isrörelseriktningen, vilka kan övergå i normal Rogenmorän. Foto och text J. Lundqvist (ur Jordarts karta över Jämtlands län 1969) - D/'lm/in cluster in the HotagsjJällen molll1lains. The greatest /ength is about 500 m. The erosive scars occupied by tams are noticeab/e. TOl'ards a flat depression to the right the drul11/ins are less comp/ete. Such incomp/ete drum/ins for/11 ridges transverse to the direction of ice-/11o\'ement 'hich can be typic'a/ Rogel1/11oraine. Photo and text bv J. Lundqvist 1969. farande aktiva, dvs under kontinuerlig uppbyggnad. 33. Talus vid Fågelberget () 2 P fig 15 Här följer talusbranterna bergets södra och östra vägg. Förhållandena är de samma som vid Kalberget (objekt 32). 34. Raviner vid Grubbdalsån () 2 P Endast den allra östligaste delen av ravinsystemet infaller under detta karteringsområde. Komplexet är stort och välutbildat och har uppstått i issjösedimenten från den troligen öppna issjön i Grubbdalens västra dej. 3. Översikt över geomorfologiskt värdefulla områden Vid naturvärdesbedömningen har objekten behandlats tämligen oberoende av sina relationer till andra geovetenskap liga objekt (se kap V: la). Ofta råder emellertid ett nära samband mellan olika former och just detta 32

Fig 15: Talus vid Fågelberget - Ta/us s/opes at Fågelberget kan vara av särskilt intresse. De enskilda objekten kan vara förhållandevis oansenliga, men sedda i sitt sammanhang kan de få betydelse t ex för tolkningen av ett händelseförlopp. Ofta har dessutom lokaler med anhopningar av många formgrupper ett stort pedagogiskt värde. detta avsnitt är alltså avsikten att framhäva större sammanhängande områden av geomorfologiskt intresse. Klassificeringen av dylika områden får nödvändigtvis en än starkare subjektiv prägel än övriga delar av naturvärderingen: grundläggande är naturligtvis de enskilda objektens värde (enligt tidigare avsnitt) men dessutom har hänsyn tagits till "mångsidigheten", "pedagogiskt värde", "orördhet", "betydelse för den sociala naturvården" - faktorer som har tillskrivits betydelse vid naturvärdesbedömningar (t ex Rudberg, Sundborg 1975). Områdena har indelats i fyra klasser, där endast klasserna - särskilt redovisats (fig 16). Avsikten är att under beteckningen "klass 1- och -områden" ange terrängavsnitt där stora geomorfologiska värden finns samlade, medan klass -områden dels kan utgöra skyddszoner kring partier av högre dignitet, dels representera områden av "lokalt" intresse och ofta då sådana som i pedagogiskt hänseende kan vara av särskilt värde. Klassindelningen är förenad med många svårigheter som inte bara gäller bedömningen av områdenas klasstillhörighet utan även områdesavgränsningen. Särskilt svår är avgränsningen av klass -områden. Undersökningsområdet omfattas i huvudsak av endast lokalt värdefulla terrängavsnitt. Undantag utgör partiet närmast kring Häl ingsåfallet, vilket har betraktats som ett klass -område. Det enda värdesatta objektet utgör kanjondalen (objekt 16), men därtill kommer själva vattenfallet, somju inte har poängsatts, men måste anses vara av stort estetiskt, och i viss mån också, geomorfologiskt intresse. Området är mycket lätt att nå och det är en redan "väletablerad" turistattraktion. Dessutom är dalen bevuxen med en urskogsartad barrskog. Med viss tvekan har området kring Kaberget och Fågelberget betraktats som ett klass -område. Motiveringen till detta finns vid beskrivningen av objekten 32 och 33 samt i 33

Mtm::t:::1 Klass -omr&den Fig 16: Geomorfologiskt värdefulla områden - Geomorphologically valuable areas 1Wf\{M Klass -omr&den!tt:::! Klass -områden avsnittet om berggrundsformer (: 1). De mycket markerade profilerna hos de två bergen syns över stora områden och utgör det mest påfallande inslaget i terrängen kring Håkafotsfjällen. De är, liksom Hällingsåfallet, välbekanta och dessutom i direkt anslutning till väg. Fyra klass -områden har markerats på kartan. Det största av dessa omfattar kalfjällsryggen mellan Murfjället och Lillfjället. Detta är ett område som möjligen har ett större intresse än vad som hittills framkommit. Åtminstone i nordligare delar av fjällkedjan är moränformer ovanliga i lägen motsvarande detta. Dessutom utgör formerna mycket distinkta övergångar mellan olika bildningar, i första hand drumlins och Rogenmorän. området inkluderas också glacifluviala bildningar, såväl rännsystem (objekt 12) som olika ackumulationsformer (objekt 20,21,30). Munsfjället har också betraktats som ett klass -område. Det utgör en klassisk botanisk lokal men kan dessutom betraktas som tämligen intressant ur geomorfologisk synvinkel. Detta främst tack vare de omfattande systemen av slukåsar (objekt 24). Området är 34

mycket lätt att nå och ger en utmärkt överblick över fjällens randzon. Södra stranden av Hetögeln har fått utgöra ett "skyddsområde" till Hällingsåfallets klass -område. Ett flertal nederorderade bäckar (objekt 13) med samma riktning och genes finns i zonen, men de når aldrig samma djup som Hällingsåns kanjon. Nedanför rännorna har ofta ackumulerats sediment avsatta av vattenströmmarna igenom kursudalarna (objekt 25). Vidare finns här spår av ett issjöstadium med strandlinjer (objekt 31) och ett nytt, relativt stort delta (objekt 26). Den normala vägen till Hällingsån följer stranden av Hetögeln, dvs den löper igenom hela klass -området. Grubbdalen är skyddsvärd främst p g a issjösedimenten med de aktiva sluttningsprocesserna (objekt 34). Dalen präglas i övrigt av ett småkuperat moräntäcke, en rullstensås som löper parallellt med bäcken och små meandrande sidobäckar. Om dalgången bör betraktas som ett klass -område torde dock först framgå när även den västliga delen blivit granskad (kartbladet Kolåsen). Håkafot tillhör en föga känd del av fjällen, som inom de skogsbevuxna delarna har exploaterats, medan fjällavsnitten knappast alls utnyttjats. Geomorfologiskt är området förhållandevis formfattigt och kan inte mäta sig med länets södra delar. 35

\.;J 0\ OBJEKT POÄNG FAKTORS DOMNANS KLASS CD.c C >-.5!2 ~ (j) OJ (J) c OJ c c.- () E c (J) ':::<:'(J).2 ~ ~ LL.~ :s o... (J) OJ OJ CD C OJ c.c c et! c c C.:::<:.(J) >..:::<:. E E c ~äi E.5!2.2 ~ :s O O (J) ::::J ~ LL.~ (j) (j) LL V Nr 0-9 0-3 0-2 0-2 0-16 1 Glaciärnisch i Munsfjället 2 Glaciärnisch V om Skalnge 3 Strukturmark och solifluktion på Murfjället 4 Moränterräng mellan Storbäcken och Guoslobielejukke 5 Rogen-morän N om Bäverfjället 6 Rogen-morän vid Skalfjället 7 Rogen-morän NO om Murfjället 8 Moränrygg av komplext ursprung vid Tjalmetskliepe 9 Moränrygg av komplext ursprung Ö om Avansfjället 10 Rikblockig terräng vid Valsjön 11 Rikblockig terräng vid Fiskåvattnet 12 Glacifluviala rännor mellan Lillfjället och Skalnge 13 Glacifluviala rännor S om Hetögeln 14 Glacifluviala rännor vid Stensjöån 15 Glacifluviala rännor vid Gunnarsvattnet 16 Hällingsåns kursudal 17 Meandrande flodiopp vid Grubbdalsån 18 Hälli ngsåfallet 19 Rengsfallet 20 Rullstensås Ö om Lillfjället 21 Rullstensås V om Lillfjället 22 Rullstensås i Grubbdalen 23 Slukåsar vid Avansfjället 24 Slukåsar runt Munsfjället 1 1-1 - - 0-1 0-1 - - - - - 1 - - - 0-1 0-1 0-1 - - 1-2 - 1-1 - 1-2 1 2-3 - 2-2 - 1-2 - 1-1 - 1-1 1 1 1 1-1-2-3 0-1 1 - - - - 1-2 - 1-2 - 2-2 - - 2-3 - 2-1 V 0-1 3-5 - 2-3 - 2-2 - 1-3 - 1-2 V - 1 V - 1 V 2-2 - 1 V - 1-2 V 1-2 5-7 - 1 V - - - - - 1-2 V - 2-3 - 1-3 - 2-2

25 Kuperade glacifluviala avlagringar NV om Hemhöjden 26 Recent delta N om Hemhöjden 27 Svämkägla vid Stensjöån 28 Svämkägla vid Gunnarsvattnet 29 Sandur vid Bäverfjället 30 Sandur N om Lillfjället 31 ssjöstrandlinje vid Hetögeln 32 Talus vid Kalberget 33 Talus vid Fågelberget 34 Raviner vid Grubbdalsån - 1 1-2 2-1-2 0-1 1 0-1 1 1 1-2 - 2-2 - - 1 V - - 1-2 V - - 2 0-1 - 1-3 - - 1-2 V - - 1-2 V 1-3 - - 2-2 - - 2 w -...J

Andersson, L., Kjellin, c., 1980: Vegetationskarta över de svenska fjällen. Kartblad nr 16 Håkafot (21 E). LiberKartor, Stockholm. Bergdahl, A., 1953: srandbildningar i östra Syd- och Mellansverige med särskild hänsyn till åsarna. Medd från Lunds universitets Geogr inst. Avhandlingar 23,208 s. Beskow, G., 1930: Erdfliessen und Strukturböden der Hochgebirge im Licht der Frosthebung. Preliminäre Metteilung. Geol För Förh 52,622-638. Budel, J., 1959: Periodische und episodische Solifluktion im Rahmen der Klimatischen Solifluktionstypen. Erdkunde 13, 297-314. Chamberlin, T. C., 1894: Proposed genetic c1assification of Pleistocene glacial formations. J Geol2. 517-538. Demek, J (ed), 1972: Manual of detailed geomorphological mapping. Prag. 344 s. Enquist, F., 1918: Die glaziale Entwicklungsgeschichte Nordwestskandinaviens. SGU Ser C 285, 142 s. Flint, R. F., 1928: Eskers and crevasse fillings. Am J Sci 235,410-416. Frödin, G., 1914: Glacialgeologiska studier i nordvästra Jämtland. SGU Ser C 253., 1-236. Gee, D. G., 1975: A teetonie model for the central part of the Scandinavian Caldonides, Am J Sci 275 A, 468-515. Hamberg, A., 1910: Die Geomorphologie und Quartärgeologie des Sarekgebirges. Geol För Förh 32, 725-749. Holdar, C-C., 1957: Deglaciationen i Torneträskområdet efter senaste nedisningsperioden med vissa tillbakablickar och regionala jämförelser. Geol För Förh 79, 291-528. Hoppe, G., 1951: Drumlins i nordöstra Norrbotten, Geogr Annaler 33, 157-165. 1956: nlandsisen och dess klimatologiska miljö. : Hoppe, G, Liljequist, G. H., Ymer 76,43-58. Karlen, W., 1976: Lacustrine sediments and tre e-limit variations as indicators of Holocene c1imatic fluctuations in Lappland, Northern Sweden. Geogr Annaler 58, 1-34. Kujansuu, R., 1967: On the deglaciation of western Finnish Lapland. Bull de la Commission Geol de Finlande 232, 98 s. Lozinski, W., 1912: Die periglaziale Fazies der mechanischen Verwitterung. CR 11 th nt Geol Congr Stockholm 1910, 1039-1053. Lundqvist, G., 1944: De svenska fjällens natur. Stockholm, 440 s. Lundqvist, J., 1969: Beskrivning till jordartskarta över Jämtlands län. SGU Ser Ca 45, 418 s. 1969b: Problems of the so-called Rogen-moraine. SGU Ser C 648, 3-23. 1972: lee-lake types and deglaciation pattern along the Scandinavian mountain range. Boreas, 27-54. 1973: savsmältningens förlopp i Jämtlands län. SGU Ser C 681, 187 s. Mannerfelt, C., M:son, 1945: Några glacialmorfologiska formelement och deras vittnesbörd om landisens avsmältning i svensk och norsk fjällterräng. Geogr Annaler 27, 239 s. Melander, O., 1980: nlandsisens avsmältning i nordvästra Lappland. Forskningsrapport 36, Stockholms universitet, Naturgeogr inst, 89 s. Peltier, L. c., 1950: The geographic cyc1e in periglacial regions at it is related to c1imatic geomorphology. Ann Ass Am Geogr 40,214-236. Rudberg, S., 1967: Det kala bergets utbredning i Fennoskandia - en problemdiskussion. Teknik och Natur (Festskrift tillägnad G. Beskow), Göteborg, 339-368. 1976: Uber geomorphologische Kartirung in Nordschweden - Eine Entgegnung. Erdkunde 30:3, 234-236. Rudberg, S., Sundborg, Å., 1975: Vattendragen i norra Norrland. Geovetenskapliga naturvärden. Uppsala universitet, Naturgeogr inst, 117 s. Shaw, J., 1979: Genesis of the Sveg tills and Rogen-moraines of central Sweden: a model of basal melt out. Boreas 8, 401-452. Smalley, 1., Unwin, D., 1968: The formation and shape of drumlins and their distribution and orientation in Drumlin fields. J of 38

Glaciology 7 (51),337-390. Sollid, J. L., Syjrbel, L., Kvartärgeologisk karta 1:50 000. Geografisk nstitutt, Universitetet i Oslo. Svensson, H., 1959: Glaciation och morfologi. Medd från Lunds universitets Geogr inst. Avhandlingar 36,283 s. Ulfstedt, A-C., 1978: Om några komplexa ryggformer i fjällen. Forskningsrapport 31, Stockholms universitet, Naturgeogr inst, 25 s. 1978: Geomorfologiska kartbladen 22 E Frostviken och 23 E Sipmeke. Beskrivning och naturvärdesbedömning. Statens naturvårdsverk, PM 1088, 50 s. 1980: srecessionen i Västerbottens och södra Norrbottens fjälltrakter. Forskningsrapport 43, Stockholms universitet, Naturgeogr inst, 106 s. Ulfstedt, A-C., Melander, O., 1974: Värderingsproblem beträffande två geomorfologiskt inventerade fjällområden. Rapport 34, Uppsala universitet, Naturgeogr inst, 371-383. Washburn, A. L., 1973: Periglacial processes and environments. London, 262 s. Ängeby, O., 1946: Hällingsåfallets kanjon. Svensk geografisk årsbok 22,7-22. 1947: Landformerna i nordöstra Jämtland och angränsande delar av Nord-Tröndelag. Medd från Lunds universitets Geogr inst. Avhandlingar X, 202 s. 39

Figurförteckning Fig 1: Undersökta områden, sid 8 Fig 10: Poängsatta objekt, sid 28 Fig 2: Vegetationsregionerna, sid 9 Fig 11: Klassificerade objekt, sid 29 Fig 3: Höjdskiktskarta, sid 10 Fig 12: Hällingsåns kanjon (Änge by), sid 30 Fig 4: Routekarta, sid 10 Fig 13: Hällingsåns kanjon Foto: H-J Ulfstedt, Fig 5: Fjällkedjans utveckling, sid 11 sid 31 Fig 6: Geologisk översikt (SGU, Andersson och Fig 14: Moräntopografi i Hotagsfjällen. Foto och Kjellin), sid 12 text: J. Lundqvist, sid 32 Fig 7: Räffelkarta (J Lundqvist 1973), sid 14 Fig 15: Talus. Foto: A-C Ulfstedt, sid 33 Fig 8: Kalhyggen. Foto: H-J Ulfstedt, sid 15 Fig 16: Geomorfologiskt värdefulla områden, sid Fig 9: Kalberget. Foto: A-C Ulfstedt, sid 18 34 40

GEOMORFOLOGSKA KARTBLADET GEOMORPHOLOGCAL MAP 21 E HÅKAFOT Utarbetad vid Naturgeografiska n stitutionen Stockholms Universitet av ANN-CATH RNE ULFSTEDT ;;: 7150 g Kalt berg Bedrock outcrops Glacia lt präglad resp. glacialt svagt präglad ka ntlinje Glacially eroded trough edge. weil developed and poorly developed...,_, Glaciärn isch. tydlig resp. otyd lig, V ' Cirque, weil developed and poorly developed Solifluktionsvalkar Solifluction lobes Strukturmark i plan resp. lutande terräng Patterned ground on flat terrain and on slopes Småkuperad moränterräng (i rege l nivåskillnader < 5 m) Hummocky moraine (normally with relative heights < 5 m) n nn Kuperad moränterräng (i regel nivåskillnader > 5 m) Hummocky moraine (normally with relative heights > 5 m) Rogenmorän Moraine of Rogen type Drumlins Drumlins Svag drumlinisering Weak "drumlinisation" in drift Moränrygg av komplext ursprung och i anslutning till bergssida Moraineridgfji of complex origin Rik- och storblockiga områden Blockfields and other blocky areas / Rännor av glacifluvialt/fluvialt ursprung (vanligen torrdalar) resp. ; ; - ~/ diffusa glacifluviala erosionsspår: Gla~iofluvi~l/fluvial channels (normally dry) and traces of glac/ofluvlal eroson N o Tyd liga glacifluviala/fluviala erosionskanter Distinct glaci~fluvial/fluvial erosion scarps R G E Meandrande flodiopp med avskuren meander (korvsjö) Meandering river with abandoned meander loop (oxbow lake) ~ ' o 0 0 o,,~~;' n n n / 10 k m Ekvidista n s Rullstensås Esker Slukåsar och liknande Subglacially engorged eskers and similar features Kuperade glacifluviala ackumulationer Kames and other hummocky glaciofluvial accumulations Glacifluvial terrass Glaciofluvial terrace..4 1: 250 000 Vattenfall Waterfall ~ Recent större resp. mindre delta Recent large delta and recent small delta Svämkägla Alluvialfan 100 m Sandur San dur plain Annan glacifluvial/fluvial avlagring Other glacioflu vial/flu vial accumulation Tydlig resp. otydlig issjöstrandlinje Shoreline of icedammed lake and poorly defined shoreline of icedammed lake Recenta strandformer Recent minor shoreline features Myr Swamp / J \\ Rasrännor Rockfall chutes Talus Talus Slamströmmar Mudflows Raviner Gullies or channels in deposits Grus- och jordtag Gravel-pit 7100 " Karthörnens koordinater i Rikets nät Godkänd ur sekretessynpunkt tör spridning Statens Lantmäteriverk 1979-03-27 21 E Kartritningen utförd av Birgit Hansson Reproduktion och tryckning LiberKartor. STOCKHOLM 1979