Till Regionplane- och trafikkontoret Stockholms läns landsting Stockholm den 28 november 2008 Yttrande om samrådsförslag till Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010 I Samrådsförslaget till Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen, RUFS 2010, behandlas på ett förtjänstfullt sätt skärgårdens unika naturmiljö som är till gagn, nytta och nöje för regionens invånare. Behovet att förstärka möjligheterna att kunna bo, verka och besöka Stockholms skärgård omnämns, men förhållandevis kortfattat. Skärgårdens trafikantförening har studerat samrådsförslaget och anser att det saknas en tydligare vision i Regionplane- och trafikkontorets (RTK) utvecklingsplan. Det är av stor vikt att det finns en målsättning för hur skärgården skall utvecklas. Det skall finnas möjligheter att bo, leva och arbeta på öar utan fast landförbindelse i Stockholms län, varför dessa områden, dess förutsättningar, problem, möjligheter och behov tydligare bör belysas. Ett aktuellt dilemma hösten 2008 är frågan om post- och bankservice i en centralt belägen vattenomfluten glesbygd. Hur skall företagsamheten i skärgården kunna utvecklas i framtiden, vad finns det för lösningar för att underlätta för företag att verka på öar utan fast landförbindelse? Skall Stockholms skärgård framgent kunna utvecklas måste skärgårdstrafiken ytterligare förstärkas, genom fler förbindelser, ej minst i lågsäsong, kvällstid samt genom en större flexibilitet. nnndet kan inte nog betonas att den skärgårdstrafik som Waxholmsbolaget bedriver är kollektiv-trafik. Rederiets verksamhet skiljer sig inte från Stockholms läns landstings andra företag som bedriver kollektivtrafik. Båttrafiken är en integrerad del av Stockholms läns övriga kollektivtrafik med tåg, spårvagn, tunnelbana och buss och måste betraktas som sådan i Regionplane- och trafikkontorets Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen.
Beträffande de för skärgårdstrafiken viktiga platserna för byte mellan kollektivtrafik till lands och till sjöss, de s.k. replipunkterna, som anges i RUFS 2010 nämner RTK ett antal viktiga bryggor och kajer; Årsta havsbad, Dalarö, Stavsnäs, Sollenkroka, Boda, Vaxholm, Åsättra, Räfnäs och Simpnäs. Föreningen observerar att flera bryggor av stor betydelse med goda omstigningsmöjligheter mellan kollektivtrafik på land, bland annat några med god spårtrafik, saknas i RUFS 2010. Även om alla dessa inte är att betrakta som replipunkter bör fler ges en motsvarande status för att ej riskera en alltför snäv och inflexibel bedömning av skärgårdstrafiken. Till omstigningspunkter av betydelse önskar föreningen framhålla Ankarudden, Lillsved, Björkvik, Gåshaga, Saltsjöbaden liksom även Nynäshamn, Hasseludden, Solö och Furusund. Då RUFS 2010 kommer att vara giltig under en lång tid framöver bör också framtida replipunkter ges en viss uppmärksamhet. Ett framtida alternativ till Dalarö och Årsta bör tas med i planen även om denna fråga är alltför komplicerad för att finna sin lösning i en utvecklingsplan. Till lokaliseringar av fastlandsbryggor av betydelse för utveckling av skärgårdsområden som ur fastboende och skärgårdstrafikperspektiv har varit underprioriterade, men har därför stor utvecklings-potential, kan även som exempel Östanå, Vättershaga och Spillersboda i framtiden bli aktuella fastlandsbelägna bytespunkter. Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen borde uppmärksamma hur kollektivtrafiken på land till replipunkter skulle kunna förbättras, vilket skulle bidra till en positiv utveckling i en stor del av skärgården. I vad mån skulle en infrastrukturinvestering, framförallt vad gäller spårtrafik, till ytterligare replipunkt än de fastlandsbryggor som för närvarande har detta; Nynäshamn, Gåshaga och Saltsjöbaden kunna bidra till en utveckling för skärgården? De öar i Stockholms skärgård med störst bofast befolkning betecknas Kärnöar, dessa är enligt Regionplane- och trafikkontoret Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, Sandön, Möja, Gällnö, Svartsö, Ingmarsö, Tynningö, Tjockö och Arholma. Skärgårdens trafikantförening noterar att definitionen av begreppet kärnö i RUFS ej ger utrymme för tillräcklig flexibilitet i bedömning av frågor som berör öar. Föreningen
önskar att även öar med ett förhållandevis stort antal fastboende samt öar med stor betydelse för turism året runt och som därmed är betydelsefulla för den fastboende befolkningen i form av arbetstillfällen, borde få samma status. Sådana öar har en så stor betydelse för skärgården att de bör jämställas med den hittillsvarande definitionen av kärnö. Till dessa viktiga öar hör bland annat Lådna, Finnhamn, Husarö, Ramsö, Grinda, Kungshatt, Storholmen, Tranholmen, Högmarsö och Fejan. Sträckor, trader och områden i Stockholms skärgård kan riskera att lämnas utanför om fokus helt riktas på ett fåtal öar. Till områden av stor betydelse och utvecklingsmöjligheter, men där enskilda öar inte närmar sig begreppet kärnö, ens i en vid tolkning, hör Stockholms sydligaste skärgård, öarna i Norrleden, Saxarfjärden, Trälhavet, Lindalssundet, öarna kring och innanför Vaxholm och delar av den norra skärgården. Dessa områden bör uppmärksammas för att i framtiden kunna utvecklas. Öar med stor deltidsbefolkning och till och med fastboende befolkning saknar trafik året runt och det finns även exempel på öar med fastboende som helt saknar reguljärtrafik. Detta problem, än mindre en lösning, behandlas inte alls i utvecklingsplanen. Båttrafiken för passagerare och gods till öar utan fast landförbindelse i Stockholmsregionen behandlas ytterst kortfattat, endast med ett kortare stycke om Bastrafik, vilket reglerar den viktiga trafiken mellan replipunkter och skärgårdens kärnöar. Det bör dock betonas att ett flexibelt trafiksystem främjar skärgårdens utveckling i positiv riktning. Tre önskemål framförs ofta till Skärgårdens trafikantförening från heltidsboende skärgårdsbor. Först och främst önskas turer kvällstid. Få trader har för närvarande förbindelser kvällstid. Onsdagar finns trafik med taxibåt Möja-Sollenkroka-Möja, vidare finns förbindelse med taxibåt tisdagar och torsdagar Stavsnäs-Styrsvik och torsdagar förlängs denna tur till Sandhamn, onsdagar Räfsnäs-Tjockö, dagligen Simpnäs-Arholma samt daglig kvällstrafik Vaxholm- Tynningö-Ramsö där dock turerna med taxibåt sköts på uppdrag av Vaxholms stad och inte Waxholmsbolaget. Trafiken med taxibåt förutsätter isfria farleder, en omständighet som innebär en begränsning för den fastboende befolkningen. Så snart isen lägger sig, upphör turerna. Det är angeläget att behandla frågan hur denna viktiga trafik kan göras mer isoberoende.
Ett önskemål som ofta framförs är möjligheter till ett resande inom skärgården, det vill säga inom olika skärgårdsområden som ligger utefter olika trader. I ytterst begränsad utsträckning finns sådana resmöjligheter, exempelvis taxibåtstrafiken från och till Åsättra som binder samman norra husarötraden, södra ingmarsötraden och Möja. Ett annat exempel på ett flexibelt system är möjligheter till resande utefter husarötraden och möjatraden genom båtbyte i Boda, och sådana resmöjligheter bör ytterligare utvecklas. Möjligheten för skärgårdens fastboende befolkning att besöka till och med näraliggande öar i skärgården är begränsad, eller oftast obefintlig. Skall man från Ornö till Nämdö, vilket båtledes tar mindre än en halvtimme, måste resenären åka via Dalarö, buss och pendeltåg till centrala Stockholm samt vidare med buss till Stavsnäs och därifrån med båt till Nämdö, en restid om tre timmar och tjugo minuter. Fler förbindelser kvällstid och på fler trader än vad som för närvarande är fallet. Trafik som för närvarande bedrivs med taxibåtar bör framgent fungera oberoende av om isen ligger eller ej. Skall Stockholms skärgård framgent kunna utvecklas, måste skärgårdstrafiken ytterligare förstärkas med fler förbindelser inom och mellan skärgårdsområden. RUFS behandlar delar av länets behov av kollektivtrafik och hur denna kan utvecklas. I samrådsförslaget finns en passage, sidan 130, Sjönära bebyggelse och besöksmål kan ge underlag för en utvecklad båttrafik och vidare konstateras på samma sida att...båttrafiken samtidigt kan komplettera kollektivtrafiken på land. På sidan 60-61 i samrådsförslaget finns förslag till åtagande beträffande regional kollektivtrafik Utveckla en attraktiv och kapacitetsstark kollektivtrafik som är tillgänglig för alla men här omnämns inte möjligheten till en utvecklad kollektiv båttrafik. Under hundra år och fram till mitten av 1900-talet fanns ett vitt förgrenat linjenät med ångslupar och ångfärjor som stod för en betydande del av huvudstadens kollektivtrafik, i innerstaden, hamnområden, till förstäder och mindre samhällen från Botkyrka och Hässelby i väster till Halvkakssundet i öster. Vad som ännu idag återstår av denna trafik, är färjetrafiken till Djurgården.
Det senaste kvartsseklet har nya förbindelser tillkommit, främst på privat initiativ och om än i liten skala. Härutöver finns väletablerad trafik mellan Norra och Södra Hammarbyhamnen samt Waxholmsbolagets trafik sträckan Stockholm-Vaxholm. Skärgårdens trafikantförening önskar att RUFS 2010 presenterar förslag på utvecklad kollektiv trafik till sjöss, inom och mellan kommunerna Stockholm, Nacka, Lidingö, Danderyd, Täby, Värmdö, Vaxholm samt Stockholm, Ekerö, Huddinge och Botkyrka. I Regionplanekontorets fortsatta arbete med RUFS bör möjligheterna att utveckla sjötrafiken som en integrerad del av länets övriga kollektivtrafik uppmärksammas. Båttrafik kan skapa nya resvägar på sträckor där det idag inte finns något alternativ på land. Sjöförbindelser kan förverkligas tämligen snabbt då fartyg, bryggor, kajer och farleder redan nu finns att tillgå. Skärgårdens trafikantförening föreslår därför att nedanstående text om kollektiv båttrafik, pendelbåts-trafik, införs under åtagandet Utveckla en attraktiv och kapacitetsstark kollektivtrafik som är tillgänglig för alla, allt i enlighet med samrådsförslaget till RUFS 2010. Utöka kollektiv båttrafik för passagerar- och cykeltrafik i Stockholms inre farvatten. En utökning av existerande båttrafik är nödvändig när Stockholm växer längs sjösidorna mycket mer än som beräknades i RUFS 2001. Pendelbåtstrafiken görs, genom nytänkande i offentliga organisationer, till en integrerad del av Landstingets totala kollektivtrafiksystem med samma tidtabeller, månadskort och taxesystem som gäller på pendeltåg, tunnelbana, spårvagnar och bussar som drivs av SL. Knutpunkter och anslutningspunkter anpassas till övrig kollektivtrafik som tåg, tunnelbana, spårvagn och bussar vilket är viktigt för att minska restiderna och göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Allt måste hänga ihop i ett system genom samspel mellan bebyggelse- och trafikplanering. Utökad pendelbåtstrafik kan bli en del av ett regionalt cykelvägnät; det begränsar trängsel samt förbättrar framkomligheten i centrum och det skapas ett strategiskt placerat landmärke i centrala Stockholm. Utökad pendelbåtstrafik skulle även bidra till Stockholmsregionens attraktionskraft, skapa en attraktiv stadsmiljö och skapa förutsättningar för en dynamisk kvällsekonomi i Stockholms inre farvatten. nnnparallellt med Regionplane- och trafikkontorets arbete med RUFS 2010 har Vägverkets
Färjerederi undersökt möjligheterna till nya färjeförbindelser i Stockholmsområdet. Dessa planerade trader kommer att bidra till en ökad kollektivtrafik till sjöss, de kommer att bidra till nya resmönster och bör inkluderas i RUFS 2010. Till dessa förslag hör bland annat en linje Nacka-Frihamnen alternativt Lidingö samt en förbindelse Slagsta-Bromma. I samrådsförslaget finns en färjelinje över Himmerfjärden söder om Södertälje men alltför långt norr ut för att på allvar bli ett komplement och alternativ för resande till och från Södertörn. Skärgårdens trafikantförening önskar att RTK närmare studerar möjligheter att etablera färjeförbindelse söderut, exempelvis i området Grimsta/Stenkulla strand-oaxen-mörkö vilket skulle förkorta resvägar för bil- och framförallt långtradartrafik åtskilliga mil. I likhet med den mycket uppskattade förbindelsen Ekerö Jungfrusund-Botkyrka Slagsta, bör också ett norralternativ etableras, mellan Ekerö kommun och Brommalandet, ett nordvästligt alternativ till mälaröarnas enda landförbindelse; Nockebybron. Skärgårdens trafikantförening värnar om den reguljära kollektivtrafiken med passagerarfartyg i Stockholms skärgård, hamn och Mälaren men engagerar sig också för spörsmål som rör skärgården och dess hel- och deltidsboende befolkning. Likaså arbetar föreningen för ökad båttrafik i Stockholm som en del av kollektivtrafiken. Trafikantföreningen uppmärksammar också betingelserna för sjöfarts-näringen i stort vilket också i hög grad påverkar skärgårdstrafiken. I kapitel 3:1 om utbildning, sidorna 45-57, konstateras att den högre utbildningen behöver byggas ut kraftigt om utbildningsnivån hos befolkningen ska kunna vara en drivkraft för regionens utveckling. Vidare noteras en brist på högutbildad arbetskraft och dessutom konstateras att lärosäten attraherar företag att lokalisera sig till regionen. Det är en synnergieffekt, väl värd att uppmärksamma. En betydande del av fartygen i den svenska handelsflottan, stora och små fartyg, har sin hemmahamn i Stockholms län. I detta område finns möjligheter att gå en gymnasieutbildning med sjöfartsinriktning. Det finns också skolor som erbjuder eftergymnasiala utbildningar i stockholmsområdet vilket syftar till utbildning för lägre grader av sjöbefäl. Det är dock anmärkningsvärt att det i huvudstadsregionen inte finns någon högre sjöbefälsutbildning sedan Stockholms sjöbefälsskola avvecklades i början av 1980-talet. Önskas en högre utbildning
inom sjöfartens område, finns de närmaste skolorna i Göteborg, Kalmar och Mariehamn. Vill Stockholm framgent kunna utvecklas som sjöfartsregion måste förutsättningarna för att kunna rekrytera kompentent personal väsentligen förbättras, detta i en situation där rekryteringsbehovet av högre sjöbefäl och maskinbefäl är enormt. Behov finns för utbildningsmöjligheter både till mer traditionella sjöfartsyrken och till sjöfarts-utbildningar med mer högteknologisk inriktning. Sjötransporter är, jämfört med andra transportslag, ett förhållandevis energieffektivt och miljövänligt sätt att transportera människor och gods. Kostnader i infrastruktur för sjötrafik är begränsade och till stor del redan genomförda i form av farleder, hamnar, kajer och bryggor. Sverige har genom ett bindande EU-direktiv An Integrated Maritime Policy for the European Union COM(2007) 575 förbundit sig att öka andelen transporter till sjöss och förbundit sig att styra över mer av transporter och trafik till sjöss. Detta skall vara genomfört till slutet av nästa decennium. Till detta direktiv finns också ett EU-projekt Naiades, Navigation and Inland Waterway Action And Development in Europe. Stockholmsregionen har utvecklats genom dess strategiska läge ur sjötransportsynpunkt mellan Mälaren och Östersjön. Det har varit en förutsättning för regionens utveckling alltsedan Helgö, söder om Ekerö, var en handelsplats av betydelse för ca. 1.500 år sedan, strategiskt belägen ur kommunikationssynpunkt. Det är angeläget att sjöfartens och sjötransporternas betydelse för regionen poängteras i RUFS 2010. Satsningar på nya stora hamnanläggningar är av största vikt, men de bör kompletteras med att bevara och utveckla redan befintliga mer centralt belägna kajfaciliteter för att möjliggöra lokala och regionala sjötransporter av gods och passagerare som komplement till transporter till en mer avsides belägen storhamn. Skärgårdens trafikantförening Bengt Adamsson Bo Lagerqvist Lars Berglöf Ordf. Ordf. bryggkommittén styrelseledamot
Skärgårdens trafikantförening, en presentation Skärgårdstrafik för alla Skärgårdens trafikantförening bildades 1963 och är en partipolitiskt obunden, ideellt arbetande organisation som företräder alla trafikanter, bofasta, deltidsboende eller turister i Stockholms skärgård och Mälaren. Föreningen har ca 1.700 enskilda medlemmar och därtill över 150 bryggföreningar, tomtföreningar och andra skärgårdsorganisationer. Skärgårdens trafikantförening är remissinstans i trafik- och skärgårdsfrågor, samlar och framför trafikanternas synpunkter på trader, tider, båtar, biljettpriser, fraktpriser, anslutningar och bryggor. I föreningens styrelse sitter representanter för alla passagerarkategorier, bland annat bofasta och deltidsboende från olika delar av skärgården samt representanter för Siko. Föreningen har arbetsgrupper, bland annat en trafikkommitté och en bryggkommitté som är medlemmarna behjälplig bland annat vid ny- eller ombyggnation. Föreningen verkar även för en utökad kollektiv båttrafik i Stockholms hamn och närområde bland annat i samverkan med berörda kommuner. Skärgårdens trafikantförening ger ut Skärgårdsboken som bland annat innehåller sommarens alla turlistor, fartygsförteckning, utflyktsmål i skärgården och Mälaren, skärgårdshandlare, restauranger och artiklar om Stockholms skärgård. Skärgårdsbåtens Dag arrangeras årligen sedan 1964, och firas den första onsdagen i juni månad. Stockholms samtliga ångbåtar deltar och därtill ett flertal motordrivna skärgårdsbåtar i traditionell båtparad till Vaxholm. Skärgårdens trafikantförening arrangerar årligen flera medlemsmöten som behandlar aktuella frågor rörande trafik, bryggor eller föredrag om skärgården. Föreningens tidskrift, Skärgårdstrafikanten, med aktuella förenings-, trafik-, och skärgårdsfrågor utsändes till medlemmarna tre gånger per år.