Hur är läget? Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2012

Hur är läget? Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2012

Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, 2012 Titel: Hur är läget? Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2012 Handisam Serie A 2012:3 (diarienummer 2011/0135) ISBN-nummer: 978-91-980064-1-4 Utredare: Anna Dahlberg, Magnus Lagercrantz, Anna-Klara Mehlich, Karin Åslund Rapporten finns att ladda ner från Handisams webbplats www.handisam.se. Alternativa format kan beställas från Handisam. Postadress: Handisam, Arenavägen 63, 121 77 Johanneshov E-post: info@handisam.se Fax: 08-600 84 99 Telefon: 08-600 84 00

Förord Regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken sjösattes sommaren 2011. De av riksdagen beslutade funktionshinderspolitiska målen ligger fast sedan drygt tio år. Den här strategin har fokus på genomförande. Ett tjugotal myndigheter fick formulera egna delmål med syfte att genomföra politiken inom respektive samhällsområde. Fler och fler samhällsområden blir en del av politiken. Ett särskilt prioriterat samhällsområde är arbetsmarknaden. Handisam har i uppdrag att skapa ett samlat uppföljningssystem med myndigheternas rapportering som utgångspunkt. Det är resultatet av det uppdraget du nu håller i din hand. Tanken är att uppföljningen framöver ska användas som underlag för den svenska rapporteringen till Förenta Nationerna kring konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Uppföljningen är en omfattande genomgång av myndigheternas verksamhet för att skapa bättre tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Även om myndigheternas delmål varierar stort har det varit en viktig förutsättning att målen är mätbara och uppföljningsbara. Den här rapporten och uppföljningen är i första hand en så kallad nollmätning. Det är nödvändigt att slå fast en utgångspunkt för hur långt samhällsutvecklingen nått för personer med funktionsnedsättning. Genom åren har många insatser sett dagens ljus. Samhället har tagit stora steg framåt, men insatserna har inte följts av en konsekvent uppföljning. Nu har vi möjlighet att bättre följa politikens utveckling. Vi vet att det kommer att krävas kompletteringar kommande år för att uppföljningen ska bli säker och trovärdig. Befintliga enkäter och andra statistiska källor räcker inte. Det behövs en kraftsamling från många myndigheter för att underlaget ska bli ännu bättre. Eftersom det är situationen i hela samhället som är intressant kommer Handisam att komplettera uppföljningen med arbetet i landets kommuner. Handisam har kontinuerlig dialog med myndigheterna och har stämt av arbetet med företrädare för funktionshindersorganisationerna och ungdomsorganisationerna. Uppföljningen kommer att utvecklas med en analys av hur de politiska insatserna påverkar livssituationen för personer med funktionsnedsättning. Det ska vi göra genom paneler och fokusgrupper. Först då har vi skapat ett mer heltäckande uppföljningssystem som säger något om hur samhället utvecklats. Det här är början på något större, på något bättre. Carl Älfvåg Generaldirektör

Innehåll Sammanfattning och förslag 6 Strategin och konventionen 9 Arbetsmarknad 19 Utbildning 27 Socialpolitik 35 Folkhälsa 41 Fysisk tillgänglighet 45 Transport 51 It-politik 57 Kultur 63 Medier 67 Idrott 73 Rättsväsendet 77 Konsumentpolitik 83 Strategiska myndigheters arbete 87 Jämställdhet 95 Barn och unga 97 Funktionshindersorganisationerna 99 Kommuners arbete 103 Förutsättningar för tillväxt 109 Referenser 113

Sammanfattning och förslag Det här är Handisams första lägesbedömning och uppföljning i förhållande till regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016. Uppföljningen visar att personer med funktionsnedsättning har sämre villkor för delaktighet i samhället. Samtidigt genomförs mycket för att förbättra förutsättningarna. Exempel på förbättring och utveckling är att fler får arbetshjälpmedel och andra stöd från Arbetsförmedlingen. Fler hinder i den fysiska miljön är avhjälpta. Andelen tillgängliga fordon i kollektivtrafiken ökar. Tv-program textas, syn- och teckentolkas i högre utsträckning än tidigare. Två områden som spelar stor roll för att förbättra levnadsvillkor är arbetsmarknad och utbildning. Ett arbete är en förutsättning för att få en hyfsad ekonomi. För att få ett arbete behövs oftast utbildning. Men alla politikområden hänger ihop och är förutsättningar för varandra. Arbetsplatser, skolor, teknik och kollektivtrafik måste vara tillgängliga för alla. Tillgänglighet skapar bättre förutsättningarna för social samvaro och för att man ska må bra. Några fakta från rapporten är att det är dubbelt så vanligt att personer med funktionsnedsättning har grundskola som högsta utbildning. 25 procent av personer med funktionsnedsättning har varit i ekonomisk kris jämfört med 13 procent i övrig befolkning. Personer med psykisk funktionsnedsättning får sämre vård av fysiska sjukdomar än andra. Barn och unga med funktionsnedsättning motionerar mindre än andra barn. Resultaten är ibland nedslående, men genom att de synliggörs skapas förhoppningsvis en större vilja till förändring. För många områden finns det fortfarande brister i uppföljningen. Om det inte förbättras kommer det inte vara möjligt att år 2016 lyfta de förbättringar som har skett, utan effekterna förblir osynliga. Myndigheterna är bättre på att redovisa vad man gjort jämfört med att mäta hur läget ser ut idag. Det finns en mätning på endast 30 procent av delmålen. Då är det svårt att veta om utveckling skett och att man gör rätt saker. Uppföljningens syfte är att skapa förbättring. En positiv utveckling förutsätter både insatser och kontinuerlig uppföljning. Det är fyra år till strategin ska utvärderas. Nu är grunden lagd för att börja förbättra. Det här är läget. 6

Förslag till förbättrad uppföljning Handisam föreslår att Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) får i uppdrag att utveckla effektutvärderingar av insatser som syftar till att få personer med funktionsnedsättning i arbete att Skolverket får särskilda medel, med syfte att belysa situationen för elever med funktionsnedsättning i annan uppföljning att Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att återupprepa undersökningen av barn och ungas psykiska hälsa att en ansvarig myndighet utses för tillsyn av tillgängligheten i skolan att Näringsdepartementet ser över ansvaret för återrapportering inom transportområdet för genomförande av funktionshinderspolitiken att trafikmyndigheterna bryter ner målen och anpassar insatserna i förhållande till respektive ansvarsområde att regeringen ger ett uppdrag till relevant aktör att följa möjligheterna för personer med funktionsnedsättning, att delta i, och ta del av idrottslivet att Brottsförebyggande rådet får ett uppdrag att fördjupa kunskapen om våld, otrygghet och rättssäkerhet för personer med funktionsnedsättning. 7

8

Strategin och konventionen Fakta i korthet Regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Strategin gäller för år 2011 2016. Sverige antog FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning år 2008 och lämnade sin första rapport till FN i början av 2011. Det finns även en alternativrapport från funktionshindersorganisationerna. Sveriges regering väntar på att bli granskad utifrån sin första rapport till FN om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nästa gång Sverige ska rapportera är år 2015. De funktionshinderspolitiska målen om full delaktighet, mångfald och jämlikhet ligger fast. Handisam ska varje år göra en samlad beskrivning och analys av utvecklingen av funktionshinderspolitiken. Det här är den första rapporten. Resultaten presenteras också på Handisams webbplats. 9

Inledning Handisam lämnar en första lägesbedömning av hur långt Sverige har kommit i det funktionshinderspolitiska arbetet. De övergripande politiska målsättningarna är ökad delaktighet, mångfald och jämlika förutsättningar. Ytterst handlar det även om att efterleva FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 1 Funktionshinderspolitiken sträcker sig över flera politikområden. Områdena är de som regeringen har prioriterat i En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016. 2 Rapporten bygger delvis på återrapporteringen från 22 myndigheter som utsetts av regeringen som strategiskt viktiga för genomförandet av politiken. Handisam har även kompletterat med andra källor för att kunna göra en mer heltäckande lägesbedömning. I det här kapitlet finns korta slutsatser för varje politikområde. Varje område har ett eget kapitel, som inleds med fakta i korthet och sedan en sammanfattande analys och en lägesbedömning. Längre fram i rapporten finns bland annat bedömningen av de strategiska myndigheternas rapporter och funktionshindersorganisationernas medverkan. Personer med funktionsnedsättning FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning omfattar personer med fysiska, psykiska, intellektuella och sensoriska funktionsnedsättningar. Den slår också fast att det är hinder i miljön som påverkar hur delaktiga personer är i samhället. Samhället har därför ett ansvar att undanröja hindren. Personer med funktionsnedsättning består som grupp av en mångfald av individer med varierande förutsättningar. Hindren varierar beroende på förutsättningarna för individen och vilken miljö personen just då är i. Generellt används begreppet tillgänglighet för att beskriva vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på lika villkor. Definition av funktionsnedsättningar i olika undersökningar I rapporten finns statistik som kommer från flera olika undersökningar och uppföljningar. Det varierar vilka grupper av personer med funktionsnedsättning som ingår. Nedan redovisas undersökningar som ofta återkommer i rapporten. 1 Sveriges internationella överenskommelser SÖ 2008:26 (2008) FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2 Socialdepartementet (2011) En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 10

I Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning om levnadsförhållanden går det att få fram fem sorters funktionsnedsättningar. Dessa är rörelsenedsättning, svåra hälsoproblem, nedsatt syn, svåra psykiska besvär och nedsatt hörsel. Eftersom grupperna är små slås de i de allra flesta fall samman till en grupp. Det finns ibland undantag där man kan se säkra skillnader mellan personer med olika funktionsnedsättningar. Statistiken är från 2008 2009. 3 I Folkhälsoinstitutets undersökning om folkhälsa finns personer som har nedsatt syn, nedsatt hörsel, nedsatt rörelseförmåga och långvariga hälsoproblem som hindrar i vardagen. De här grupperna slås ihop och presenteras som personer med funktionsnedsättning. Uppgifterna är för åren 2009 till 2011. 4 När det gäller barn och unga i Folkhälsoinstitutets undersökning ingår barn som anser att de har en funktionsnedsättning som till exempel nedsatt syn, nedsatt hörsel, dyslexi, ADHD eller diabetes. Det går inte att dela upp på några sorter av funktionsnedsättningar. Studien gjordes hösten 2009. 5 I Arbetsförmedlingens statistik redovisas endast personer som har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. I deras egen rapport finns statistiken uppdelad på grupper med funktionsnedsättning som exempelvis dyslexi, inlärningssvårigheter, intellektuella funktionsnedsättningar, nedsatt syn, hörsel och rörelseförmåga. Statistiken är från 2012. 6 I SCB:s arbetskraftsundersökning redovisas personer med funktionsnedsättning både med och utan nedsatt arbetsförmåga. Men fokus ligger på personer med nedsatt arbetsförmåga. I undersökningen finns en rad grupper av personer med funktionsnedsättning exempelvis astma, dyslexi, lungsjukdom, nedsatt rörelseförmåga och psykisk funktionsnedsättning. Statistiken avser 2008. 7 Det varierar alltså mellan olika undersökningar hur personer med funktionsnedsättning definieras. För att få en övergripande bild har vi oftast slagit ihop olika funktionsnedsättningar till en grupp och jämför denna med personer som inte har en funktionsnedsättning. Skälet till detta är att om man delar upp statistiken på olika funktionsnedsättningar blir ofta antalet svarande per grupp så få att det blir svårt att dra några säkra slutsatser av resultatet. 3 Socialdepartementet (2012) Levnadsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning mätt med ULF 4 Statens folkhälsoinstitut (2012) Redovisning av regeringsuppdraget om delmål m.m. inom ramen för En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 5 Statens folkhälsoinstitut (2011) Hälsan hos barn och unga med funktionsnedsättning 6 Arbetsförmedlingen (2012) Arbetsförmedlingens återrapportering 2012 En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 7 SCB (2009) Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden 4:e kvartalet 2008 11

Personer som sällan finns med i undersökningar En del personer med funktionsnedsättning finns nästan inte med i några undersökningar alls. Det kan gälla personer som har svårt att svara på enkäter på grund av att de inte har svenska som sitt första språk eller en intellektuell funktionsnedsättning som medför lässvårigheter. Det kan också handla om att en person har koncentrationssvårigheter på grund av psykisk funktionsnedsättning eller att enkäter måste anpassas för att passa barn. Det är viktigt att framtidens statistik utvecklas och att undersökningsmetoderna anpassas så att situationen för fler personer synliggörs. 8 Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Funktionshinderspolitiken bygger på mänskliga rättigheter. För att leva upp till dessa behövs både att skapa strukturer, säkra efterlevnad och att stärka rättigheterna genom insatser. Strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken är ett led i att förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Strategin visar på vilka politikområden och inriktningsmål som är mest prioriterade de närmaste åren. Handisam fokuserar därför uppföljningen främst på dessa områden och svarar på så sätt mot arbetet med konventionen. Sämre levnadsvillkor, men förbättring pågår Rapporten visar på att personer med funktionsnedsättning har sämre villkor att delta i samhället på lika villkor som övrig befolkning. Två områden som spelar stor roll för att förbättra levnadsvillkor är arbetsmarknad och utbildning. Men alla samhällsområden hänger ihop och är förutsättningar för varandra. Exempelvis skapar bra fysisk tillgänglighet, it och transport förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att arbeta och delta i till exempel kulturella och sociala aktiviteter. Att personer har möjlighet att tillvarata sina politiska rättigheter som exempelvis att rösta och delta i politiska diskussioner är utgångsvärden för att personer med funktionsnedsättning ska ha rättigheter på lika villkor som övriga. För att inriktningsmålen i strategin ska kunna uppnås behöver grundprinciperna i konventionen om exempelvis icke-diskriminering, jämställdhetsperspektiv och barn- och ungdomsperspektiv också finnas med. Arbetsmarknad Det pågår många insatser och mycket arbete för att få fler personer med nedsatt arbetsförmåga i arbete. Frågorna har en ökad prioritet i politiken och inom Arbetsförmedlingen. En mer positiv inställning bland arbetsgivare har 8 Handisam (2012) Med rätt att komma till tals 12

skapats bland annat genom kampanjen Se kraften. Det finns goda möjligheter att nå inriktningsmålen om arbetsgivare, både offentliga och privata, i ökad utsträckning börjar anställa personer med funktionsnedsättning. Utbildning Av den knapphändiga uppföljningen framgår att utbildningsnivån är lägre bland personer med funktionsnedsättning. Förutsättningarna för dessa elever är sämre än för övriga elever. Det handlar bland annat om brister i lärarens kunskap och förståelse för elevens förutsättningar och brister i skolornas fysiska miljö. Det pågår också mycket positivt arbete och det finns mycket kompetens hos personal i skolan. Det blir inte synligt på grund av bristande uppföljning. Mer uppföljning och insatser behöver komma till för att inriktningsmålen ska kunna uppnås. Det är färre personer med funktionsnedsättning som har eftergymnasial utbildning, men för de som lyckas ta sig till högskolan är förutsättningarna på vissa områden mer jämlika med övriga studenter. Socialpolitik Dagens analyser av jämlikhet inom hälso- och sjukvård belyser oftare situationen för personer med funktionsnedsättning. Att uppgifterna finns med är första steget till att veta vad som görs bra, öka medvetenheten om förutsättningar och skapa förbättringar. Inriktningsmålet för området handlar om att kunskaperna ska öka, men det är även viktigt att kunskaperna används till att utveckla insatserna. Folkhälsa Uppföljningen inom området är bra och med hjälp av den går det också att säga en hel del om förhållandena inom andra områden. Resultaten är i många avseenden negativa. Personer med funktionsnedsättning skattar sin hälsa sämre, har lägre socialt deltagande, har sämre ekonomiska villkor och har sämre levnadsvanor. Barn med funktionsnedsättning upplever också sin hälsa som sämre än övriga barn. Inriktningsmålen inom området fokuserar på uppföljning och har goda möjligheter att uppnås, men insatser behöver komma till. Här har bland annat kommunerna en viktig roll. Fysisk tillgänglighet Det finns inte tillräcklig uppföljning på området, varken lokalt eller nationellt. När det gäller enkelt avhjälpta hinder är fler hinder undanröjda idag än för några år sedan, men arbetet går fortfarande för långsamt. Eftersom inte ens alla enkla hinder är borta går det att anta att många hinder i den fysiska miljön återstår, även när det gäller ljudmiljö och allergiframkallande ämnen. Trots detta, ett arbete är påbörjat och det finns förutsättningar för att nå inriktningsmålet. 13

Transport Tillgängligheten i transportsystemet har förbättrats de senaste åren, även om det finns mycket kvar att åtgärda. För att hela resan ska fungera för individen är det många aktörer som behöver ta sitt ansvar. Eftersom det saknas uppföljning går det inte att säga om de förbättringar som har skett har lett till ökat resande bland personer med funktionsnedsättning. Det finns förutsättningar för att nå inriktningsmålet, men insatserna behöver intensifieras. It-politik De senaste åren har fler personer med funktionsnedsättning dator i hemmet och bland yngre personer är tillgången nästan jämlik. Det finns ännu stora brister i kunskapen om vilka hinder som användarna av it och internet upplever och hur de påverkas av insatser på området. Mycket arbete pågår för att göra webbplatser och e-tjänster tillgängliga, men samtidigt sker utvecklingen mycket fort så det som var otillgängligt igår är tillgängligt idag eller tvärtom. Det finns bra förutsättningar för att nå inriktningsmålen på området. Kultur Det är mindre vanligt att personer med funktionsnedsättning varit på teater, museum, konsert eller liknande. När det gäller de flesta kulturaktörer som får statliga bidrag finns nu en relativt god bild av hur läget ser ut. Mycket arbete pågår runt om i landet med att göra kulturen tillgänglig för alla. Möjligheterna att själv utöva kultur behöver kunna följas bättre. Förutsättningarna för att nå målen som berör kultur finns på plats. Medier Media har blivit bättre det senaste året i att skapa tillgänglighet, framför allt public service-aktörerna och TV4. Det finns tydliga mål för arbetet och bra möjligheter att följa utvecklingen. Arbetet har kommit längst kring textning av tv, men störst ökning har antalet timmar med teckenspråk på tv. Det finns bra möjligheter att nå målen för området. Idrott Personer med funktionsnedsättning idrottar i mindre utsträckning än övriga befolkningen. Det finns bristande kunskap om bland annat den fysiska tillgängligheten till anläggningar och i vilken utsträckning verksamheter inkluderar personer med funktionsnedsättning. Beslut och insatser behöver komma till för att skapa förutsättningar att nå inriktningsmålen. 14

Rättsväsendet De få uppföljningar som finns visar på allvarlig problematik, som behöver belysas bättre. I allt från att känna otrygghet till en högre utsatthet för vissa brott och brist på stöd och tillgänglighet i rättskedjan så är förutsättningarna sämre för personer med funktionsnedsättning jämfört med övrig befolkning. Det finns förutsättningar att nå inriktningsmålet. Men målet berör bara en ökning av kompetensen inom området. För att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska förbättras krävs ytterligare insatser. Konsumentpolitik Bristande tillgänglighet i handeln är ett stort problem för konsumenter med funktionsnedsättning. Det pågår ett aktivt utvecklingsarbete med att förbättra tillgängligheten men kunskapen i branschen behöver utvecklas. Positivt är att branschorganisationen samverkar med Konsumentverket för att få till bättre tillgänglighet och uppföljning av den. Det kanske kan inspirera fler branschorganisationer inom området. Det finns bra förutsättningar att nå målen som berör konsumentpolitiken. Generella slutsatser Bra uppföljning är första steget till förbättring Resultaten av nuläget är ibland nedslående, men de skapar diskussion och en större vilja till förändring. Inom de områden som har relativt bra uppföljning exempelvis folkhälsa, socialpolitik och kultur finns nu en bra utgångspunkt för att göra insatser i syfte att förbättra de ibland negativa resultaten. Flera myndigheter har vittnat om att uppföljningarna har blivit ett bra inspel i den egna verksamhetsutvecklingen. Brist på uppföljning och analys För många områden finns det fortfarande brister vad gäller uppföljning. Om uppföljningen inte förbättras kommer det heller inte att år 2016 gå att lyfta de förbättringar som har skett, eftersom det inte finns något utgångsläge att jämföra med. Där det finns bra uppföljning i form av statistik saknas nästa steg analysen. Vad betyder statistiken? Görs rätt insatser, behöver något ändras, kan det finnas andra orsaker än vad som har antagits tidigare? 15

Bra insatser syns inte Mycket av det material som presenteras i rapporten för varje område återfinns inte i myndigheternas egna rapporter och i flera fall är det svårt att visa på att en förbättring har skett trots att mycket tyder på det. Ett exempel är transport där det har gjorts en rad insatser för att förbättra tillgängligheten, men det är svårt att få fram resultatet av dessa och vad det betyder för förändring. Eftersom det inte kommuniceras vilka förbättringar som har gjorts så känner inte heller personer med funktionsnedsättning till att de numera kanske kan göra en resa som tidigare var omöjlig. Ett annat exempel är arbetsmarknad, många personer med funktionsnedsättning har jobb och det görs mycket i exempelvis arbetsmiljön för att underlätta för medarbetare med funktionsnedsättning. Det finns inte samlat och följs inte upp på ett strukturerat sätt. Det hindrar i viss mån att goda exempel sprids Det pågår också ett arbete med kompetensutveckling inom flera områden, några exempel är rättsväsendet och transport. Det här är positivt, men för att kunskapen ska kännas meningsfull att ta till sig behöver den också bygga på uppdaterade och relevanta fakta. Vad den nyvunna kompetensen leder till i verksamheten behöver myndigheterna också kunna visa på i nästa års rapport. Ett flertal myndigheter behöver bli bättre på att lyfta fram det positiva arbetet som pågår. Kommunerna är viktiga för förändringar i vardagen Kommunerna återkommer inom många av områdena. För att funktionshinderspolitiken ska ha effekt i människors vardag behöver kommunerna förbättra sitt arbete. Det handlar om att i högre utsträckning än idag använda sig av den tillsyn och regelverk som finns, exempelvis inom fysisk tillgänglighet. Men det handlar också om att förbättra styrning och uppföljning. Inom utbildning är det kommunen som har ansvaret för att elever med funktionsnedsättning i de kommunala skolorna får utbildning på lika villkor. Det ska börjas i tid Vill man se positiva resultat om fyra år är det viktigt att göra insatser och kontinuerligt följa upp dessa. För barn och unga är det ännu viktigare att insatser och uppföljning förbättras. Barn som ges likvärdiga och starka förutsättningar att växa upp är grunden för samhällets fortsatta utveckling. Så här är läget! Nu börjar vi förbättra. 16

Förslag till förbättrad uppföljning Inom arbetsmarknad saknas det effektutvärderingar av vilka riktade insatser för personer med funktionsnedsättning som ökar möjligheten att få arbete. Handisam föreslår att Institutet för arbetsmarknadsoch utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) får i uppdrag att utveckla effektutvärderingar av insatser som syftar till att få personer med funktionsnedsättning i arbete. För att det ska gå att följa förutsättningar för barn och unga med funktionsnedsättning måste uppföljningen av grund- och gymnasieskola förbättras. Handisam föreslår att Skolverket får särskilda medel med syfte att förbättra möjligheterna till statistik och annan uppföljning kopplat till funktionshinderspolitiken. År 2009 genomförde Statens folkhälsoinstitut en undersökning som omfattande 172 000 elever i årskurs 6 och 9 om barn och ungas psykiska hälsa. Denna undersökning har varit till stor hjälp i att beskriva situationen även för elever med funktionsnedsättning. Handisam föreslår att Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att återupprepa undersökningen. I dag saknas en tydlig aktör som har det övergripande ansvaret för tillsyn och uppföljning av tillgängligheten i grund- och gymnasieskolan. Handisam föreslår att en ansvarig myndighet utses för tillsyn av tillgängligheten i skolan. I och med översynen av vissa arbetsuppgifter mellan trafikmyndigheterna som träder i kraft 1 juli 2012 föreslås att Näringsdepartementet ser över ansvaret för återrapportering och genomförande av funktionshinderspolitiken. Handisam föreslår att trafikmyndigheterna bryter ner målen och anpassar insatserna i förhållande till respektive ansvarsområde 17

Inom idrottsområdet finns ingen ansvarig aktör för uppföljning av funktionshinderspolitiken. Centrum för idrottsforskning har ett uppdrag att följa bidragsgivningen till idrotten. I uppföljningen ska barn och unga med funktionsnedsättning beaktas. Riksidrottsförbundet följer också upp idrotten på många sätt, men det saknas relevanta uppgifter. Handisam föreslår att regeringen ger relevant aktör ett uppdrag att följa möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta i, och ta del av, idrottslivet. Kunskap om utsatthet och rättssäkerhet för personer med funktionsnedsättning behöver förbättras. För att skapa förutsättningar att nå inriktningsmålet om rättsväsendets kompetens finns ett behov av att kontinuerligt kunna följa utvecklingen inom området. Handisam föreslår att Brottsförebyggande rådet får ett uppdrag att uppdatera och fördjupa kunskapen om våld, otrygghet och rättssäkerhet för personer med funktionsnedsättning. 18

Arbetsmarknad Fakta i korthet 55 av 100 personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga har ett arbete. För personer i övrig befolkning är det 81 av 100 personer som har ett arbete. 45 500 personer med funktionsnedsättning, som medför nedsatt arbetsförmåga, fick under år 2011 arbete, med eller utan lönestöd. Personer med funktionsnedsättning som har arbete är mer oroliga för att förlora jobbet än övrig befolkning. Det gäller för både kvinnor och män. Från 2007 till 2011 ökade antalet sociala företag från 150 till cirka 300. Antalet verksamma i företagen ökade från 4 500 till 9 000 under samma period. 31 100 personer hade insatsen daglig verksamhet den 1 oktober 2011, en ökning med 900 personer det senaste året. Daglig verksamhet är en sysselsättningsform för vissa personer med funktionsnedsättning. 19

Inriktningsmål för arbetsmarknadspolitiken Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska öka. Matchningen mellan arbetssökande personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och lediga arbeten ska vara effektiv. Sammanfattande analys Att arbeta, eller ha en meningsfull sysselsättning, är en av de viktigaste förutsättningarna för delaktighet i samhället. Färre personer med funktionsnedsättning har ett förvärvsarbete och en större andel är arbetslösa, och långtidsarbetslösa, än övrig befolkning. Det finns stora skillnader när det gäller att ha ett förvärvsarbete inom gruppen med funktionsnedsättning. Många personer med funktionsnedsättning har självfallet ett arbete. För en hel del av dessa personer finns det inga som helst hinder. För en del av dessa personer är det extra viktigt med en bra arbetsmiljö och att de får det stöd och arbetshjälpmedel som de har behov av. Användningen av bland annat arbetshjälpmedel och personligt biträde har ökat de senaste åren. Det finns en större rädsla att förlora sitt arbete bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övrig befolkning. Fler personer får insatsen daglig verksamhet och övergången till den övriga arbetsmarknaden sker inte i den omfattning som var ett av målen med insatsen. Några förklaringar är fler inskrivningar i särskolan, fler personer med neuropsykiatriska diagnoser och att villkoren på arbetsmarknaden har blivit tuffare. Arbetsgivare som redan har anställt en eller flera personer med funktionsnedsättning är mer positiva till att anställa igen. Det finns en rad stöd riktade till arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. FunkA-utredningen har bland annat förslag för att förenkla användningen av stöden. Det görs många insatser riktade till personer med funktionsnedsättning inom området. Däremot finns det för lite uppföljning och analys kring vilka som är de mest effektiva metoderna för att få ut fler personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och vilket stöd arbetsgivare behöver för att våga anställa fler, både inom offentlig och privat sektor. Det är inte en brist på statistik inom området som är utmaningen utan hur uppföljningen ska kunna användas för att fler personer med funktionsnedsättning ska komma i, och få behålla, jobb. 20

Om fler personer med funktionsnedsättning får och behåller arbete förbättras förutsättningarna för delaktighet inom många andra samhällsområden. Precis som att bättre utbildningsnivå bland personer med funktionsnedsättning förbättrar möjligheterna att få arbete. Artikel 27 i FN-konventionen slår fast rätten till arbete och sysselsättning på lika villkor som andra. Lägesbeskrivning Ett arbete, eller meningsfull sysselsättning, är en av de viktigaste förutsättningarna för delaktighet i samhället. Den grundläggande utgångspunkten för regeringens politik är att alla människors kompetens och vilja att arbeta ska tillvaratas. Alla människor ska beredas möjlighet att delta i arbetslivet utifrån sina förmågor och förutsättningar. 9 Arbete Det var 45 500 personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga (20 500 kvinnor och 25 000 män) som under 2011 fick ett arbete, med eller utan lönestöd. Utöver det var det 2 000 personer som gick vidare till utbildning. Resultatet visar att samtidigt som det totala antalet arbetssökande har minskat, har antalet arbetssökande personer med funktionsnedsättning ökat. När det gäller personer upp till 30 år, med nedsatt arbetsförmåga, fick cirka 9 500 arbete förra året. Totalt var det var dubbelt så många unga män som unga kvinnor som fick arbete. Nästan 1 300 personer gick vidare till utbildning, antalet jämnt fördelat mellan kvinnor och män i gruppen unga under 30 år. 2011 var det 71 000 personer med funktionsnedsättning som hade en anställning med någon form av lönestöd till arbetsgivaren. Det kan exempelvis vara utvecklingsanställning eller anställning med lönebidrag. Arbetshjälpmedel, stöd av en personlig konsulent (SIUS) och stöd för start av egen näringsverksamhet är andra stöd som Arbetsförmedlingen erbjuder personer med funktionsnedsättning. Det har skett en ökad användning av dessa stöd från 2007 till 2011 för samtliga kvinnor och män samt även för unga. Det är positivt att insatserna används i högre utsträckning. Antalet personer som fick arbetshjälpmedel ökade med 15 procent på bara ett år. En förklaring är att det finns tillgång till fler kognitiva hjälpmedel. En annan är att frågan har fått ett ökat fokus. Stöd till personligt biträde omfattade 11 500 personer under 2011, vilket är en ökning med 3 000 personer på ett år. En ökad marknadsföring gentemot skolor har bidragit till att omfattningen av stödet har ökat särskilt för gruppen ungdomar med funktionsnedsättning. 10 9 Socialdepartementet (2011) En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 10 Arbetsförmedlingen (2012) Arbetsförmedlingens återrapportering 2012 En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 21

SCB:s undersökning om arbetskraften visar att 55 av 100 personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga har ett arbete. För personer i övrig befolkning är det 81 av 100 personer som har ett arbete. För personer med funktionsnedsättning utan nedsatt arbetsförmåga är det lika stor andel som har arbete som i övrig befolkning. 11 En annan undersökning från SCB, där nedsatt arbetsförmåga inte finns med visar att sju av tio personer med funktionsnedsättning i åldern 25 64 år har ett förvärvsarbete jämfört med nästan nio av tio i den övriga befolkningen. Inom gruppen personer med funktionsnedsättning finns stora skillnader. Bland personer med nedsatt hörsel är det åtta av tio som har ett förvärvsarbete medan det för personer med svår rörelsenedsättning är två av tio som har förvärvsarbete. 12 Folkhälsoinstitutets undersökning visar också på skillnader. Det är en betydligt mindre andel bland både män och kvinnor med funktionsnedsättning som hade ett förvärvsarbete jämfört med övrig befolkning. Av männen med funktionsnedsättning i åldern 16 64 år hade 61 procent ett arbete, jämfört med 77 procent av män i övrig befolkning. Av kvinnor med funktionsnedsättning i åldern 16 64 år hade 54 procent ett förvärvsarbete, jämfört med 74 procent av kvinnorna i övrig befolkning.. Det framgår också att oron större för att förlora jobbet bland personer med funktionsnedsättning. Ungefär 20 procent är oroliga att förlora arbetet, jämfört med 16 procent i övrig befolkningen. 13 Arbetslöshet I december 2011 var cirka 175 000 personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga (82 440 kvinnor och 94 240 män) inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det motsvarar 26 procent av samtliga inskrivna. För personer under 30 år var det 13 procent av de inskrivna som hade nedsatt arbetsförmåga. Resultatet för 2011 visar att samtidigt som totala antalet arbetssökande har minskat har antalet personer med nedsatt arbetsförmåga ökat. Av dem som hade varit öppet arbetslösa, eller i program med aktivitetsstöd, i mer än två år hade 33 procent funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga. Arbetsmiljö I Arbetsmiljöverkets tillsynsutbildningar för inspektörer och handläggare ingår idag ett tillgänglighetsperspektiv. 14 De aktiviteter som finns behöver fördjupas, kompletteras och utvecklas. 11 SCB (2009) Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden 4:e kvartalet 2008 12 Socialdepartementet (2012) Levnadsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning mätt med ULF 13 Statens folkhälsoinstitut (2012) Redovisning av regeringsuppdraget om delmål m.m. inom ramen för En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016 14 Arbetsmiljöverket (2012) Återrapportering Arbetsmiljöverkets delmål för funktionshinderspolitiken 2012 2016 22

Varannan arbetstagare har problem med ljudmiljön på jobbet. Hela 44 procent har svårt att höra vad andra säger. Två av tre lärare och förskollärare tycker att ljudmiljön är ett problem varje dag eller varje vecka. Över hälften har ofta eller ibland svårt att höra eleverna i klassrummet. 15 Rökfri arbetstid är något som många kommuner och landsting arbetar med för att värna om både personalens och brukarnas hälsa. År 2011 hade sex av tio kommuner beslutat om rökfri arbetstid jämfört med två av tio år 2007. I 15 av 17 landsting finns en policy om rökfri arbetstid. 16 Attityder hos arbetsgivare Arbetsförmedlingen bedrev under hösten 2011 kampanjen Se kraften med det långsiktiga målet att fler personer med funktionsnedsättning ska få anställning. Kampanjen har som helhet fått mycket positiv respons från såväl arbetsgivare som allmänhet och har haft ett stort och positivt genomslag i både etermedia och lokalpress med hundratals medieinslag. I en undersökning till arbetsgivare uppger 70 procent att de har uppmärksammat kampanjen. Av dem kan åtta av tio tänka sig att anställa personer med funktionsnedsättning. En undersökning från kampanjen (H)järnkoll visar att mer än varannan chef med personalansvar tror att 10 procent eller färre av deras anställda kommer att utveckla psykisk ohälsa någon gång under sitt yrkesliv. Det är en ganska stor missbedömning med tanke på att Socialstyrelsen beräknar att 20 till 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa. Studien visar också att ju oftare det finns rutiner desto bättre kunskaper har cheferna att hantera den psykiska ohälsan. Ju bättre kunskaper cheferna har desto bättre attityder har man till personer med psykisk ohälsa. Till exempel kan 82 procent av de chefer som har anställda med psykisk ohälsa tänka sig att arbeta tillsammans med en person med psykisk ohälsa även i framtiden. Motsvarande siffra för chefer utan anställda med psykisk ohälsa är 62 procent. 17 En annan studie visar att det registreras fler personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga hos Arbetsförmedlingen i kommuner som har ett sämre företagsklimat. Effekten kvarstår när hänsyn tas till andra förklarande faktorer som ålder och utbildningsnivå. 18 En undersökning bland butikschefer visar att 30 procent hade minst en anställd med funktionsnedsättning. Resultaten visar samtidigt att nästan hälften, 45 procent, av butikscheferna inte alls var informerade om vilket stöd Arbetsförmedlingen kan ge vid anställning av en person som har nedsatt arbetsförmåga. 19 15 Hörselskadades riksförbund (2010) Kakofonien En rapport om störande ljud och samtalsvänliga ljudmiljöer 16 Kommunernas och landstingens arbetsmiljöråd (2012) Rökfri arbetstid 17 Hjärnkoll (2012) Pressmeddelande Chefer underskattar psykisk ohälsa www.mynewsdesk.com/se/pressroom/hjarnkoll 18 Svenskt näringsliv (2010) Handikappolitiken en björntjänst i all välmening 19 Konsumentverket (2012) Butikschefers syn på tillgänglighetsfrågor 23

Staten som arbetsgivare 14 procent av myndigheterna som nyanställde personal under 2010, anställde en eller flera personer med funktionsnedsättning och som hade behov av anpassning från arbetsgivarens sida. Det är 41 procent av myndigheterna som uppger att de har gjort generella åtgärder för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få anställning. Det handlar främst om förbättringar i rekryteringsprocessen och förbättringar i den fysiska miljön. 20 Kommuner och landsting som arbetsgivare Mer än två tredjedelar av arbetsgivarna i kommuner och landsting har åtgärdat sina lokaler för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att jobba. Det pågår ett arbete hos nästan hälften av arbetsgivarna för att skapa fler jobbmöjligheter för denna målgrupp. Kommunernas andel av arbetsmarknaden är 19 procent och landstingen 6 procent. Av anställningar med lönestöd från Arbetsförmedlingen svarar kommunen för 22 procent och landstingen för 1 procent. 21 Socialt och kooperativt företagande Från 2007 till 2011 fördubblades antalet sociala företag, till cirka 300. Antalet verksamma i företagen ökade från 4 500 till 9 000 personer under samma period, en stor del av personerna har någon funktionsnedsättning. 2011 beviljade Tillväxtverket 6 miljoner kronor till drygt 20 projekt. Projekten syftar till affärsutveckling och sociala innovationer. Tillväxtverket ger också verksamhetsbidrag till Coompanion, som verkar för att utveckla det kooperativa företagandet. Coompanions insatser under 2011 resulterade i att 575 nya kooperativa företag och verksamheter startades. 22 Samhall Det är Arbetsförmedlingen som anvisar personer till en skyddad anställning inom Samhall AB. Vid slutet av 2011 var 18 614 personer med funktionsnedsättning anställda i Samhalls kärnuppdrag. Regeringen har som mål för Samhall att 6 procent av de anställda ska övergå till andra anställningar, för 2011 var andelen 5,7 procent. 23 20 Handisam (2011) Vad gör myndigheter för att anställa personer med funktionsnedsättning 21 Sveriges Kommuner och Landsting (2012) Funktionsnedsättning och arbete 22 Tillväxtverket (2012) Årsredovisning 2011 23 Samhall (2012) Års och hållbarhetsredovisning 2011 24

Daglig verksamhet Allt fler personer beviljas LSS-insatsen daglig verksamhet. 24 I oktober 2011 hade 31 100 personer daglig verksamhet. Det är en ökning med 3 procent det senaste året och med 24 procent jämfört med 2005. 25 Det finns flera förklaringar till ökningen. En förklaring är att fler elever placeras i särskola. I flera studier konstateras att personer som gått i särskola i praktiken utestängs från arbetsmarknaden. De erhåller med automatik en plats inom daglig verksamhet och Arbetsförmedlingen prioriterar inte heller denna grupp. Andra förklaringar till ökningen inom daglig verksamhet är att fler personer fått en neuropsykiatrisk diagnos, att arbetsmarknad blivit kärvare, samt högre krav på arbetsförmåga hos Samhall. 26 FunkA-utredningen FunkA-utredningen har bland annat lämnat förslag till hur arbetsmarknadspolitiska insatser bättre ska bidra till att personer med funktionsnedsättning, som medför nedsatt arbetsförmåga, kan få och behålla ett arbete. Förslagen bygger på att förenkla de stöd som finns idag. 27 Utredningen ska till december 2012 lämna förslag kring regelverket för arbetshjälpmedel och försäkringsfrågor. Det här kan påverka uppföljningen inom området framöver. 24 LSS är lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Insatsen daglig verksamhet har personer med utvecklingsstörning, autism och förvärvad hjärnskada rätt till (de tillhör personkrets 1 och 2 i lagen) 25 Socialstyrelsen (2012) Personer med funktionsnedsättning insatser enligt LSS år 2011 26 Socialstyrelsen (2011) Bostad med särskild service och daglig verksamhet En forskningsöversikt 27 Statens offentliga utredningar (2012) Sänkta trösklar, högt i tak Arbete, utveckling, trygghet SOU 2012:31 25

26

Utbildning Fakta i korthet Det är dubbelt så vanligt att personer med funktionsnedsättning har förgymnasial utbildning som högsta utbildning. 59 procent av lärarna anser sig ha tillräcklig kompetens för att stödja elever i behov av särskilt stöd. En undersökning bland föräldrar visar att 73 procent anser att de flesta lärare saknar kunskap för att kunna anpassa undervisningen till sina barns behov. Sex av tio grundskolor anser att de har tillgängliga klassrum samt tillgänglig expedition och matsal. Det är fyra gånger vanligare att elever med funktionsnedsättning utsätts för kränkande behandling jämfört med andra elever. Högskolestudenter med funktionsnedsättning studerar i stort sett i samma utsträckning på heltid som studenter utan funktionsnedsättning. 27

Inriktningsmål för utbildningspolitiken Varje barn, elev och vuxenstuderande ska ges förutsättningar att utveckla sina kunskaper så långt som möjligt. Med utgångspunkt i de förtydligade bestämmelserna i plan- och bygglagen och i skollagen ska tillgängligheten samt uppföljningen av tillgängligheten för elever med funktionsnedsättning i förskola och samtliga skolformer förbättras. Kunskaperna om funktionsnedsättningar och hur undervisningen kan utformas efter varje barns, elevs eller vuxenstuderandes behov ska förbättras. Sammanfattande analys Elever som får en god utbildning ges förutsättningar att fortsätta utvecklas och få ett bra liv som vuxen. Det pågår många ansträngningar att förbättra elevernas skolmiljö och utbildning, både nationellt och lokalt. Funktionshindersperspektivet kan förstärkas i detta arbete. En förutsättning för detta är att det finns goda kunskaper om hur förutsättningarna för elever med funktionsnedsättning ser ut. Då behövs det bättre uppföljning än idag. Personer med funktionsnedsättning har en lägre utbildningsnivå än övrig befolkning. Uppföljningen inom området, i synnerhet för-, grund- och gymnasieskolan, är bristfällig. De undersökningar som genomförts indikerar att elever med funktionsnedsättning inte alltid får det stöd de behöver. Lärarna har inte alltid kunskap om hur utbildningen kan anpassas efter individens behov. Det finns även brister i de lokaler där utbildning genomförs som hindrar att eleven kan tillgodogöra sig utbildningen på lika villkor. Det tyder på att det finns många hinder som försvårar möjligheten att nå utbildningarnas mål i samma utsträckning som övriga elever. Uppföljningen av de skolformer, exempelvis särskolan, som är särskilt riktade till elever med funktionsnedsättning visar att det finns brister och hinder även inom dessa skolformer. Det är färre personer med funktionsnedsättning som har eftergymnasial utbildning och det finns brister i utbildningarna. Här kan man dock se, på vissa områden, att jämlikheten mellan studenter med funktionsnedsättning och övriga är bättre. Artikel 24 i konventionen slår fast rätten till utbildning. Där står bland annat att alla har rätt till utbildning och att elever med funktionsnedsättning har rätt till anpassning och stöd. 28

Lägesbeskrivning En god utbildning är betydelsefull både för individen och för samhället. Utbildning är en förutsättning för individens möjligheter på arbetsmarknaden, den påverkar den ekonomiska situationen och möjligheten till att kunna delta i samhället i stort. Det finns många aspekter som är viktiga för att personer med funktionsnedsättning ska kunna utbilda sig på lika villkor som andra. Det handlar till exempel om lärarnas kompetens, skolors tillgänglighet och rätten till särskilt stöd. Det finns också specialskolor som är särskilt anpassade efter behoven hos vissa elever. Utbildningsnivå Det finns stora skillnader i utbildningsnivå mellan personer med funktionsnedsättning och övrig befolkning. I yrkesverksam ålder är det 20 procent av de med funktionsnedsättning som har förgymnasial utbildning som sin högsta utbildningsnivå. Motsvarande andel i övrig befolkning är 10 procent. Mönstret är omvänt för eftergymnasial utbildning. 27 procent av personer med funktionsnedsättning har eftergymnasial utbildning jämfört med 42 procent i övrig befolkning. Det är något fler som har gymnasial utbildning som högsta utbildning, 53 procent jämfört med 47 procent bland övrig befolkning. 28 För-, grund- och gymnasieskola Det finns cirka 472 000 elever i förskolan, cirka 888 000 elever i grundskolan och cirka 369 000 elever i gymnasieskolan i Sverige. En stor majoritet av elever med funktionsnedsättning går integrerat i dessa skolformer. 29 En undersökning visar att 14 procent av eleverna hade en funktionsnedsättning. Det var fler i årskurs nio än i årskurs sex som hade en funktionsnedsättning. 30 En del går i andra former av skolor. Cirka 10 000 elever med intellektuell funktionsnedsättning går i den obligatoriska särskolan och cirka 9 000 i gymnasiesärskolan. Utöver detta finns specialskolor som till exempel teckenspråkig miljö, där går cirka 500 elever. 31 Hur situationen ser ut för barn med funktionsnedsättning i förskolan finns det mycket lite kunskap om. Specialpedagogiskt stöd Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har fyra verksamhetsområden: specialpedagogiskt stöd, specialskolor, statsbidrag och läromedel. SPSM ska ge stöd i specialpedagogiska frågor som rör barn och vuxna elever med funktionsnedsättning till huvudmän. År 2011 genomfördes 4 083 stycken råd, stöd och 28 Socialdepartementet (2012) Levnadsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning mätt med ULF (särskild statistikframtagning gällande åldersspannet) 29 Skolverkets statistik på webben april 2012 www.skolverket.se 30 Statens folkhälsoinstitut (2011) Hälsan hos barn och unga med funktionsnedsättning 31 Skolverkets statistik på webben april 2012 www.skolverket.se 29

utredningsuppdrag. Av uppdragen var 11 procent i förskolan, 72 procent i obligatoriska skolformer, 10 procent i gymnasiet och 2 procent i vuxenutbildning. SPSM håller också utbildningar kring pedagogiska konsekvenser av funktionsnedsättningar. År 2011 hölls 359 kurser med sammanlagt 13 256 deltagare. 32 Granskningar Skolinspektionen är ansvarig för granskning av skolor. De har genomfört vissa kvalitetsgranskningar om situationen för elever med funktionsnedsättning inom grund- och gymnasieskolan men även tittat på särskolan och specialskolan. Granskningen av grundskolor, utifrån syn-, hörsel- och rörelsenedsättning, visar att det kan vara svårare för dessa elever att nå utbildningsmålen. Detta beror på att personalen inte alltid följer anvisningar och råd, att skolorna saknar ofta rutiner för att informera nya elever och ny personal. Det finns också delar av personalen som saknar tillräcklig kompetens om olika funktionsnedsättningar. Majoriteten av skolornas lokaler är inte heller tillgängliga för alla elever. Det finns också brister i personalens kunskaper i att använda hjälpmedel. Ytterligare en problematik är gränsdragningen mellan lärare och assistenter, där det är otydligt kring ansvar och uppgifter. Slutligen saknas uppföljning och utvärdering av de insatser som görs för eleverna. 33 Liknande brister har upptäckts i granskningen av gymnasieskolor. Dessutom förlitar sig ofta personalen på att eleven tar ansvaret för att skolsituationen fungerar. 34 Skolinspektionen har också granskat grundskolor utifrån elever med läsoch skrivsvårigheter. 35 Även denna granskning visar brister i kompetens och uppföljning. Den visar också att i nästan alla skolorna behöver undervisningen anpassas bättre. En granskning av mottagande i särskolan visar att i samtliga undersökta kommuner brister utredningarna och handläggningen i kvalitet, vilket kan leda till att vissa elever som nu går i särskolan inte skulle behöva gå där. Det i sin tur kan få negativa konsekvenser då särskolan och gymnasiesärskolan är skolformer som försvårar möjligheterna till vidare utbildning och inträde på arbetsmarknaden. Skolinspektionen har ställt krav att samtliga kommuner i granskningen ska gå igenom utredningarna och understryker att elever ska ha rätt till stöd i grundskolan oavsett omfattning. 36 32 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) Årsredovisning 2011 33 Skolinspektionen (2009) Skolsituationen för elever med funktionsnedsättning i grundskolan 34 Skolinspektionen (2010) Skolsituationen för elever med funktionsnedsättning i gymnasieskolan 35 Skolinspektionen (2011) Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i grundskolan 36 Skolinspektionen (2010) Särskolan Granskning av handläggning och utredning inför beslut om mottagande 30