Utvecklingsstrategi för tätortsnära fiske

Utvecklingsstrategi för tätortsnära fiske En kartläggning med åtgärdsförslag för utvecklad fiskevård och förvaltning och ett utvecklat sportfiske Sammanfattning Sammanfattning av Rapport 2010:2

Utvecklingsstrategi för tätortsnära fiske En kartläggning med åtgärdsförslag för utvecklad fiskevård och förvaltning och ett utvecklat sportfiske

Sportfiskarna Tel: 08-410 80 600, fax: 08-795 96 73 E-post: info@sportfiskarna.se Postadress: Svartviksslingan 28, 167 39 Bromma Hemsida: www.sportfiskarna.se Sportfiskarna 2010 Tryck: DanagårdLitho 2010

Förord Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna, har under åren 2007-2010 med medel från Fiskeriverket drivit projekten Storstadsnära fiske och Tätortsnära fiskevård och fiske. Syftet med projekten har varit att främja fiskevården, förvaltningen och sportfisket i storstadsområden och andra tätorter. Den här rapporten innehåller resultat från några av de undersökningar som genomförts inom ramen för projekten. Rapporten innehåller också en åtgärdsstrategi som pekar på vilka framtida insatser som krävs för att ytterligare utveckla förutsättningarna för tätortsnära fiske och fiskevård. En rad främjandeinsatser har genomförts inom ramen för projekten. Bland mycket annat har särskilda prova på-aktiviteter genomförts på olika håll i landet vid vilka tusentals barn och unga fått prova att fiska och lära sig mer om fisk och fiske. Andra främjandeinsatser har varit anordnandet av en Fiskebuss som under skolans sommarlov kört ungdomar till olika vatten där fiskelyckan satts på prov, liksom en satsning på båtuthyrning och utökad information om fiskeregler vid fiskevatten i Stockholm. Rapporten Barn och ungdomars fiskevanor (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 2008) har tidigare tagits fram inom ramen för projekten. Slutlig projektledare och redaktör för rapporten har varit Jesper Taube som också utfört kommunundersökningen i storstadsområdena. Christina Lindhagen har utfört kommunundersökningen i de större tätorterna samt tagit fram samlingen med de goda exemplen kring tätortsnära sportfiske och fiskevård. Layout av rapporten har gjorts av Knuts Conny. Sportfiskarna vill med rapporten sammanfatta en flerårig satsning och hoppas samtidigt att rapporten ska bidra till att ytterligare utveckla förutsättningarna för tätortsnära fiske och fiskevård. 3

Innehållsförteckning FÖRORD 3 SAMMANFATTNING 5 INLEDNING 6 BAKGRUND 7 Definitioner 7 Om sportfisket i Sverige 7 KARTLÄGGNING 9 Kommunernas arbete med fiskevård och sportfiske 9 Förutsättningar för fiske för särskilda grupper 13 Barn och unga 13 Funktionshindrade 16 Information om fisket och om fiskeregler 17 ÅTGÄRDSSTRATEGI 20 Nationella åtgärder 20 Sportfisket inkluderas i miljömålsarbetet 20 Regler för sportfisket tillgängliggörs på ett lättförståeligt sätt 21 Regionala åtgärder 23 Sportfiskets och fiskevårdens intressen får större plats i LONA-satsningen 23 Sportfiskets och fiskevårdens intressen får större plats i vattenråden 25 Lokala åtgärder 26 Strategiskt lokalt arbete med sportfiske och fiskevård 26 Barn och unga samt funktionshindrade är särskilt uttalade målgrupper 28 REFERENSER 30 4

Sammanfattning En och en halv miljon svenskar fiskar på fritiden, åtminstone någon gång varje år, och för 100 000-tals svenskar utgör fiske den viktigaste fritidssysselsättningen. En mycket stor del av fisket sker i den tätortsnära naturen. Mer än hälften av alla fiskedagar i Sverige sker inom en radie av tre mil från bostaden, och 80 procent av fisket sker inom 10 mils radie från bostaden. Det ställer krav på fiskevården såväl som på förvaltningen av de tätortsnära vattnen. Därför har Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna, tagit fram Utvecklingsstrategi för tätortsnära fiske en kartläggning med åtgärdsförslag för utvecklad fiskevård och förvaltning och ett utvecklat sportfiske. Rapporten riktar sig i första hand till myndigheter på nationell, regional och lokal nivå med ansvar för frågor om sportfiske och fiskevård. I rapportens kartläggning ingår resultat från två kommunundersökningar: en undersökning riktad mot ett trettiotal kommuner i storstadsområden, och en undersökning riktad mot ett tjugotal större tätorter spridda i landet. Vidare ingår en samling goda exempel på tätortsnära fiske och fiskevård. Kartläggningen visar att det är stora skillnader mellan hur kommunerna arbetar med tätortsnära sportfiske och fiskevård, och hur arbetet på kommunerna är organiserat. En del kommuner lägger ner mycket tid och pengar på frågor kring fiskevård och sportfiske, medan andra kommuner lägger betydligt mindre tid och pengar på frågorna. Många kommuner genomför främjandeåtgärder gentemot gruppen barn och unga kopplat till fiske, och en del kommuner tillgängliggör fiskeplatser så de kan nyttjas även av funktionshindrade. I kartläggningen framgår också att det finns förbättringar att göra avseende hur kommuner informerar om fisket och om fiskeregler i kommunens vatten. Sportfiskarna presenterar i rapporten även en åtgärdsstrategi med sex förslag på åtgärder som, när de genomförs, främjar förutsättningarna för det tätortsnära fisket. Två av åtgärderna genomförs lämpligast på nationell nivå, två på regional och två på lokal nivå. Åtgärderna innehåller förslag om att inkludera sportfisket i miljömålsarbetet samt att ta fram en central webbportal med information om fiskeregler i Sverige. Ytterligare åtgärdsförslag är att tydligare lyfta sportfiskets och fiskevårdens värden i arbetet med vattenråden inom ramen för vattenförvaltningen, samt i arbetet med lokala naturvårdsprojekt. Åtgärdsstrategin innehåller också förslag på framtagande av kommunala friluftsplaner som komplement till kommunernas översiktsplaner, och förslag på att arbeta målgruppsanpassat mot grupperna barn och unga samt funktionshindrade i frågor som rör tätortsnära fiske. 5

Inledning Fokus i den här rapporten är på det tätortsnära fisket och den därtill hörande fiskevården och förvaltningen av fiskevatten. I det sammanhanget spelar den kommunala förvaltningen en viktig roll, dels som markägare och dels som ansvarig för samhällsplanering och lokalt naturvårdsarbete. Men det tätortsnära fisket är inte bara avhängigt lokala förutsättningar. Insatser behövs av flera aktörer på flera nivåer i samhället för att förutsättningarna för fisket ska utvecklas. Rapporten vänder sig främst till myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, med ansvar för frågor kopplade till fiskevård, förvaltning av fiskevatten och sportfiske. Även företrädare för fiskevårdsområden, fiskeklubbar och den fiskeintresserade allmänheten får i rapporten kunskapsunderlag inför fortsatt arbete med frågorna. I det följande presenteras Sportfiskarnas utvecklingsstrategi för det tätortsnära fisket. Utvecklingsstrategin inleds med en kort Bakgrund i form av tillgänglig kunskap om sportfisket i Sverige generellt, liksom sportfisket i och nära tätorter. I bakgrunden definieras också ett par för utvecklingsstrategin centrala begrepp. I Kartläggning redogörs för det tätortsnära fisket utifrån tillgänglig kunskap med särskild fokus på de undersökningar som ingått i Sportfiskarnas två projekt Storstadsnära fiske och Tätortsnära fiskevård och fiske. Syftet med kartläggningen har varit att förmedla en bild av hur förutsättningarna för tätortsnära fiske och fiskevård ser ut utifrån ett antal frågeställningar, samt vilka hinder och möjligheter som kan identifieras. Utvecklingsstrategin avslutas med en Åtgärdsstrategi som specificerar vad som behöver åtgärdas för att det tätortsnära fisket ska utvecklas och vilka aktörer som mest effektivt bör genomföra åtgärderna. Åtgärdsstrategin är uppdelad i insatser på nationell, regional och lokal nivå. En Referenslista avslutar utvecklingsstrategin. Resultaten av de undersökningar som utvecklingsstrategin bygger på finns som bilagor till fullängdsversionen av rapporten via www.sportfiskarna.se. 6

Bakgrund I det följande definieras ett antal i rapporten vanligt förekommande begrepp och en kort bakgrund ges till sportfisket i Sverige. Definitioner Enligt svensk fiskelagstiftning är allt fiske som inte är yrkesfiske och som inte sker med stöd av enskild rätt att betrakta som fritidsfiske. Fritidsfiske kan delas upp i sportfiske, det vill säga fiske med handredskap som spö, lina och krok, samt husbehovsfiske som kan bedrivas såväl med handredskap som med mängdfångande redskap som nät och bur (Fiskeriverket 2009). När begreppet friluftsliv används i rapporten avses vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling. Definitionen är hämtad ur förordningen om statsbidrag till friluftsorganisationer (SFS 2003:133). Med fiskevård menas i rapporten åtgärder som syftar till ett uthålligt nyttjande och vård av fiskbestånd (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 2002). Exempel på fiskevård är restaurering av vattenmiljöer, biotopvård, utsättning av fisk, eliminering av vandringshinder, fiskereglering och kalkning. En tätort är en hussamling med minst 200 invånare, om avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter (Statistiska centralbyrån 2001). I denna rapport görs ingen exakt definition av hur många meter den tätortsnära miljön sträcker sig (för avståndsförslag, se Naturvårdsverket 2009). Syftet med undersökningarna har varit att kartlägga förutsättningarna för fiske i och i anslutning till ett antal storstäder och större tätorter. De i undersökningarna tillfrågade kommunerna har dock många gånger uttalat sig för kommunala förhållanden i stort, det vill säga kanske även sådana områden inom kommunen som inte definieras som tätort eller tätortsnära. De åtgärder som föreslås i åtgärdslistan i slutet av utvecklingsstrategin fokuserar dock på fiske i tätorter, inklusive den omkringliggande tätortsnära miljön. Om sportfisket i Sverige Cirka en och en halv miljon svenskar fiskar någon gång varje år på sin fritid, vilket gör fiske till en av de vanligaste fritidssysselsättningarna. För 100 000-tals svenskar utgör fiske den allra viktigaste fritidssysselsättningen. Sportfisket dominerar fritidsfisket i Sverige. I en undersökning om svenskars fiskevanor framkom att drygt 90 procent av de fiskande använder handredskap och att endast några procent uteslutande fiskar med mängdfångande redskap (se definition ovan) (Fiskeriverket 2009; Fiskeriverket 2010). Fritidsfisket omsätter cirka 1,7 miljarder kronor årligen i Sverige (Fiskeriverket 2008), det är betydligt mer än yrkesfisket. 7

Sportfiske ger avkoppling från vardagen, möjlighet till naturupplevelser och att själv fånga fisk för konsumtion. Sportfisket ger också en arena att umgås med familj och vänner. Sportfiske är vidare en tydlig källa till ideellt miljöoch naturvårdsarbete. I Fiskeriverkets studie av svenskars fiskevanor framkommer att sportfiskare tillsammans lägger omkring 900 000 frivilligdagar årligen på fiskevårdsåtgärder. Fler män än kvinnor fiskar. Sett till bedömningen av ett fiskevattens kvalitet gäller att fångstmöjligheter, närmiljön kring fiskevattnet och vattnets kvalitet såväl som tillgänglighet och möjligheter till ostördhet vid fisket är viktigt. Faktorer som skulle bidra till ökat fiske är bättre fångstmöjligheter och bättre information om fisket och regelverket kring fisket, tillgången på sällskap att fiska med och förbättrade kunskaper om fiske (Fiskeriverket 2008). Det finns idag väldigt lite forskning och annan kunskapsframtagning om det fiske som särskilt bedrivs i och nära tätorter i Sverige. Fiskeriverkets undersökningar om svenskars fritidsfiske har inkluderat frågor om var man fiskar och svaren visar att det mesta fisket bedrivs nära hemmet. Mer än hälften av alla fiskedagar i Sverige sker inom en radie av tre mil från bostaden och 80 procent av fisket sker inom 10 mils radie från bostaden. Det betyder att det högsta fisketrycket är i och nära tätorter där de fiskande bor (Fiskeriverket 2008). Det stora intresset för sportfiske medför att trycket på fiskevattnen ökar i många avseenden och på många platser. Därför är en väl genomtänkt fiskevård och förvaltning central för ett långsiktigt hållbart fiske. Förr syftade fiskevården i regel till att öka avkastningen och kvaliteten på fisket samt till att motverka skada på fiskbestånden. Dagens fiskevård är snarare inriktad på att vidta åtgärder som syftar till ett uthålligt nyttjande och vård av fiskbestånd på naturens villkor. I det följande avsnittet presenteras en kartläggning byggd bland annat på det empiriska material som Sportfiskarna tagit fram inom ramen för projekten Storstadsnära fiske och Tätortsnära fiskevård och fiske. Undersökningarna har sin utgångspunkt i det tätortsnära landskapet. 8

Kartläggning Arbetet med att kartlägga förutsättningarna för tätortsnära fiske har utgått från tre frågeställningar: Hur prioriterar kommunerna arbetet med sportfiske och fiskevård generellt och hur arbetar kommunerna med fysisk planering kopplat till sportfiske? Hur ser kommunernas arbete ut gentemot grupperna barn och unga samt funktionshindrade och hur ser fiskemöjligheterna ut för dessa grupper i kommunerna? Hur informerar kommunerna om fisket och om regler för fisket? Frågeställningarna är valda utifrån dess relevans för ett utvecklat tätortsnära fiske. Frågeställningarna finner dessutom stöd i propositioner, regeringsskrivelser och vägledande dokument från myndigheter, vilket även påvisas i kartläggningen. För att kunna svara på frågeställningarna har ett antal undersökningar genomförts. En undersökning har genomförts med cirka trettio kommuner i storstadsområdena Stockholm och Malmö, och en undersökning har genomförts med ett tjugotal större kommuner skilda från storstadsområdena. Svarsfrekvensen låg på cirka 90 procent respektive 75 procent i de två undersökningarna. Slutligen har en samling goda exempel på tätortsnära fiske och fiskevård inhämtats från olika håll i Sverige. Resultaten av de undersökningar som utvecklingsstrategin bygger på finns som bilagor till fullängdsversionen av rapporten via www.sportfiskarna.se. I den följande kartläggningen diskuteras resultaten av undersökningarna. Kartläggningen ger således bara svar på hur de i undersökningarna medverkande kommunerna arbetar med frågor kopplade till tätortsnära fiske och fiskevård. Kartläggningen bygger även på för sammanhanget centrala propositioner och skrivelser samt myndigheters vägledande dokument. (Propositionen 2009/10:238 Framtidens friluftsliv kom först efter att undersökningarna inom projektet genomförts. Därför refereras även till den tidigare regeringsskrivelsen 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik.) Kommunernas arbete med fiskevård och sportfiske Fiskevård kan ge förutsättningar för arters överlevnad såväl som möjligheter till ett bra sportfiske. Att bereda möjligheten för sportfiske innebär, som för så många andra typer av friluftsliv, att man främjar förutsättningarna för en ökad folkhälsa, ger människor en möjlighet till en aktiv fritid och en arena för social gemenskap inte sällan med människor från andra kulturer. Intresset för sportfiske ökar dessutom sannolikt förståelsen för fiskens miljö. Den förståelsen kan leda till en vilja att vårda och skydda fisken genom aktivt fiskevårds- och miljövårdsarbete. En undersökning genomförd av 9

Fiskeriverket visar att sportfiskare landet runt tillsammans lägger cirka 900 000 dagar årligen på oavlönat fiskevårdsarbete (Fiskeriverket 2008). Regeringen skriver i proposition 2009/10:238 Framtidens friluftsliv att staten och frivilligorganisationerna genom sina förutsättningar och verksamheter har ett ansvar att främja friluftslivet i Sverige. Men även kommunerna har ett ansvar för friluftslivet, och då särskilt i den tätortsnära naturen. Inte minst gäller detta kommunernas roll i den fysiska planeringen. Regeringen skriver att det är viktigt att det finns lätt tillgänglig natur nära där människor bor. Här har kommunerna ett ansvar i att verka för att långsiktigt tillgodose behovet av tätortsnära natur i den kommunala fysiska planeringen, särskilt i arbetet med översiktsplanen och särskilt i tätorter där konkurrensen om mark- och vattenresurserna är hög. Det finns ett behov av en strategisk planering och säkerställande av tätortsnära natur. I kommunernas arbete med den fysiska planeringen bör även tas upp frågor om skötsel och om tillgänglighet i naturområdena. Vikten av planering för friluftsliv lyfts även av Fiskeriverket. Verket menar att det idag saknas ett tydligt ansvar för allmänhetens fiske i den fysiska planeringen, och att det leder till att fisket nedprioriteras i den kommunala planeringen. Ökad urbanisering leder till ett behov att utveckla förutsättningarna för friluftslivet och däribland allmänhetens möjligheter att fiska. Fiskeriverket menar vidare i visionsskriften Fiske 2020 att det är det offentligas ansvar att naturen i och nära våra tätorter utvecklas på ett kvalitativt sätt, och att fiskevatten för allmänheten prioriteras i den kommunala planeringen. Fisket bör beaktas i den kommunala planeringen som en del av det rörliga friluftslivet (Fiskeriverket 2010). Ett exempel på praktisk fiskevård elfiskeundersökning i ett tätortsnära vattendrag. Foto: Linus Meyer 10

Denna rapport bygger på undersökningar som riktats mot ett trettiotal kommuner i storstadsregionerna Stockholm och Malmö liksom ett tjugotal större kommuner spridda över hela Sverige. Vidare har ingått en exempelsamling där goda exempel på tätortsnära fiske och fiskevård behandlas. Som bakgrund till kommunundersökningarna har ett par frågor ställts om huruvida kommunerna äger vatten och om de i så fall upplåter fisket i dessa vatten. I svaren framgår att en majoritet av kommunerna äger vatten och att de upplåter fisket i åtminstone en del av dessa. Kommunernas ansvar för friluftsliv avser således inte bara den fysiska planeringen utan i förekommande fall rimligen även skötsel, tillgängliggörande och information om fiskevatten. Det framgår av undersökningarna att det finns stora skillnader mellan kommunerna hur arbetet med fiskevård och sportfiske är organiserat, samt vilka personella och ekonomiska resurser som vigs åt arbetet på kommunerna. På frågan om vilken tjänsteman i den kommunala förvaltningen som ansvarar för frågor kopplade till sportfiske var svaren kommunerna emellan mycket olika. På flera kommuner är kultur- och fritidskontoret ansvarigt, på andra kommuner ligger ansvaret på miljö- eller naturvårdssidan. I flera kommuner ansågs ingen ha ansvar för frågor om sportfiske. Få av de kommuner som ingick i undersökningen riktad mot storstadsområdena Stockholm och Malmö hade någon uttalad fiskevårdsansvarig tjänsteman. Däremot svarade flera kommuner att fiskevård ingår i kommunekologens arbete. En del kommuner hänvisar till att det är fiskeklubbar och fiskevårdsområden verksamma i kommunen som är ansvariga för fiskevården. I de större tätorterna saknade cirka hälften av kommunerna en uttalad fiskevårdsansvarig tjänsteman. Flera av de tillfrågade kommunerna anger att de lägger ner endast lite arbetstid på fiskevård och frågor kopplade till sportfiske. Mer tid läggs ner i de större tätorterna än i storstadsområdena. Bland större tätorter anger drygt hälften av de svarande att de lägger ner uppemot en halvtidstjänst på frågor kopplade till fiskevård och sportfiske. I flera kommuner i storstadsområdena vigs mycket lite eller ingen tid åt frågor kopplade till sportfiske och fiskevård. På frågan huruvida kommunerna samarbetar med andra kommuner i frågorna svarar ungefär hälften av kommunerna att sådant samarbete finns. Den andra hälften är osäker eller menar att sådant samarbete inte förekommer. Flera kommuner samarbetar i vattenfrågor och i det arbetet ryms även fiskefrågor. Enstaka kommuner samarbetar via länsstyrelsen. En tredjedel av kommunerna i undersökningen riktad mot större tätorter anser att det inte finns tillräckligt med resurser för arbete med fiskevård och främjandeaspekter kring sportfiske. En tredjedel anser att det inte råder brist på medel inom kommunen för att kunna arbeta med de frågorna. Sett till storstadsområdena uppger ungefär hälften av de svarande att de ser en brist i medelstilldelningen och att arbetet skulle kunna vara mer omfattande och 11

åtgärderna fler om det fanns mer pengar avsatt för verksamheten. Undersökningarna visar vidare att en majoritet av kommunerna inte sökt bidrag för insatser specifikt riktade mot sportfiske eller fiskevård inom ramen för LONA-satsningen, som är ett statligt program för lokal naturvård (SFS 2003:598). De kommuner som har sökt och beviljats LONA-bidrag har exempelvis genomfört fiskevårdsåtgärder riktade mot öring, byggt en brygga och tagit fram en fiskevårdsplan. En del kommuner svarade vidare att de genomfört åtgärder med LONA-bidrag som indirekt haft påverkan på möjligheten att sportfiska, som exempelvis anläggandet av en vandringsled runt en sjö vilken tillgängliggjort även för sportfiskare. I en majoritet av kommunerna i undersökningen riktad mot större tätorter finns möjligheten att hyra båt i vatten med upplåtet fiske. I flera fall sker uthyrningen privat av entreprenörer, hotell och campingplatser. Sett till storstadskommunerna var möjligheten mer begränsad till båthyra i för allmänheten upplåtna fiskevatten. Möjligheten att sjösätta egen båt vid kommunala båtramper var högre i kommunerna i tätortsundersökningen än i undersökningen bland storstadskommunerna. Cirka två tredjedelar av samtliga tillfrågade kommuner anger att det är möjligt att hyra eller låna flytväst via kommunen eller brandförsvaret. Norrköping erbjuder ett bra tätortsnära fiske. Gös och storvuxen lax och öring är några av arterna man kan fånga i Motala ström. Foto: Christina Lindhagen Det blir tydligt när man ser till några av de goda exemplen på tätortsnära fiskevård och sportfiske att framgång i dessa ofta breda frågor stavas samförstånd och gemensamma lösningar. Ytterligare framgångsfaktorer är en långsiktig och tydlig finansiering samt en stark drivande part. Ett gott exempel kan hämtas från Norrköping där föreningen Cityfiske sköter den 12

löpande driften av fisket. Kommunen finansierar delar av den löpande verksamheten och utsättningen av fisk. Pengar för verksamheten kommer även från evenemang, caféverksamhet i anknytning till fisket och fiskekortsintäkter. Framgångsfaktorer för verksamheten är en stark förening med en tydlig målbild och med tillräckliga resurser för att ha en person anställd för att driva verksamheten. Fler inblandade parter möjliggör delegering av arbetsuppgifter, exempelvis kan turistbyrån sköta marknadsföringen av fisket och kommunen bidra med kunskapsunderlag. Även vad gäller den fysiska planeringen för sportfiske är skillnaderna mellan kommunerna stora. En del kommuner har tagit fram särskilda planer för friluftslivet i kommunen jämte att inkludera förutsättningar för sportfisket i översiktsplanen. I andra kommuner tas ingen hänsyn alls till sportfisket i den fysiska planeringen. I storstadskommunerna tas hänsyn till sportfiske i framtagandet av översiktsplanen endast i ett fåtal fall. Flera kommuner poängterade att friluftsliv finns beskrivet i översiktsplanerna men att sportfisket inte specifikt gör det. Andelen kommuner som har tagit fram en särskild plan för friluftslivet är liten. Här skiljer sig inte kommunerna i de två undersökningarna åt. Flera kommuner svarar dock att friluftsaspekter ingår i framtagna grönstrukturplaner, naturvårdsplaner, miljöplaner eller idrottspolitiska program. Det betyder att frågorna åtminstone till viss del tas om hand men att de inte tillägnas ett eget planeringsunderlag. En absolut majoritet av kommunerna i undersökningarna saknar en specifik plan för fiskevården och/eller sportfisket i kommunen. Förutsättningar för fiske för särskilda grupper Avsnittet utgår från frågeställningen hur kommunernas arbete ser ut gentemot grupperna barn och unga samt funktionshindrade och hur fiskemöjligheterna i kommunerna ser ut för dessa grupper. Barn och unga Sportfiske främjar folkhälsan, inte minst hos barn och unga, samt ökar kunskapen om och intresset för natur och miljö. Men för att barn och unga ska kunna fiska krävs många gånger förutsättningar anpassade efter just deras behov. Regeringen skriver i proposition 2009/10:238 Framtidens friluftsliv att ansvaret för friluftslivet i Sverige faller tillbaka på såväl staten som kommunerna och frivilligorganisationerna. Dessa har utifrån sina verksamhetsområden ett ansvar att förbättra tillgängligheten till naturen och öka möjligheterna till ett aktivt friluftsliv för alla grupper i samhället. Detta gäller inte minst grupperna barn och unga. Vidare skriver regeringen i propositionen att ett inkluderande friluftsliv kräver att man i planering och utformning utgår från att de som bedriver friluftsliv är en heterogen grupp 13

med olika behov och förutsättningar. Är utgångspunkten i planeringen bred och inkluderande möjliggörs det för fler aktörer att bedriva friluftsliv, däribland barn och unga. Strävan efter att alla grupper ska ha möjlighet att bedriva friluftsliv är emellertid inte ny i politiken. Redan i regeringens skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik redogörs för vikten av att tillgängliggöra naturen för alla målgrupper. Där står att en viktig uppgift för samhället är att upprätthålla goda förutsättningar för naturkontakt för alla barn. Det gäller särskilt för barn och ungdomar i städer och större tätorter. Verksamheterna kan initieras och drivas av frivilligorganisationerna men ansvaret för förutsättningarna för friluftslivet och däribland tillgängliggörande av mark- och vattenområden landar på stat och kommun. I en tidigare studie utförd av Sportfiskarna riktad mot barn och ungdomar i Sverige framgår att intresset för fiske bland barn och ungdomar är stort generellt sätt, särskilt bland pojkar men även bland flickor (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 2008). Sportfiske är den i särklass vanligaste typen av fiske bland de intervjuade barnen. Störst är intresset för fiske i Norrland och minst är intresset i storstadskommunerna. Detsamma gäller för fiskefrekvensen fler barn och ungdomar i Norrland fiskar än i storstadskommunerna. Barn och ungdomar i Norrland har enligt studien bättre fiskemöjligheter. Sämst ser fiskemöjligheterna ut att vara i storstadskommunerna, där också okunskapen om fiskevattnen är större. Bättre förutsättningar ser således ut att ge mer fiske. De flesta barn och ungdomar börjar fiskebanan nära hemmet, så inte i storstadskommunerna där intresset snarare väcks vid sommarstugan eller på semestern (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 2008). Från de undersökningar som ingått i projekten kan ett antal slutsatser dras rörande kommunernas arbete med barn och ungas fiske. Undersökningen som riktades mot ett tjugotal större kommuner spridda i landet innehöll frågor om barn och ungdomars fiske i kommunen. Av de kommuner som svarade angav två tredjedelar att det fanns någon sorts organiserad fiskeverksamhet för målgrupperna i kommunen. Hälften av dessa verksamheter anordnades av sportfiskeklubbar verksamma i kommunen. En klar majoritet av kommunerna svarade vidare att de på något vis tillgängliggör fisket för barn och ungdomar. I många fall gäller det gratis eller rabatterat fiske, men det kan också vara tal om olika typer av fiskearrangemang som exempelvis fiskets dag och sportlovsfiske i samarbete med lokala fiskeklubbar. I två tredjedelar av kommunerna som besvarade enkäten kan ideella lokalföreningar söka pengar hos kommunerna för verksamhet. I flera kommuner är det möjligt att hyra eller låna en lokal där fiskeintresserade barn och ungdomar kan genomföra möten och fisketräffar. Någon kommun svarar att fritidsgårdar ordnar med fiskeresor och en annan att sportfiskeklubbar ser till att lösa transportfrågan vid fisket. I undersökningen riktad mot kommunerna i storstadsområdena Stockholm och Malmö saknades explicita frågor om och hur kommunen arbetar med fiskevårds- och sportfiskefrågor riktade mot barn och unga. Flera kommuner har dock tillgängliggjort fiske- 14

platser genom att anlägga bryggor, grillplatser och vandringsleder. Dessa anordningar tillgängliggör fisket även för barn och unga, åtminstone så länge de inte ligger alltför långt ifrån bostadsområdena och så länge det finns framkomliga gång- och cykelvägar alternativt kollektivtrafik som trafikerar fiskesjön. Flera kommuner väljer att lyfta fram tillgängligheten som en viktig fråga att arbeta vidare med. I vilken utsträckning det avser tillgänglighet riktad mot gruppen barn och unga framgår dock inte av svaren. I flera av de goda exemplen kring tätortsnära fiske och fiskevård finns även goda exempel på arbete gentemot barn och unga. Den ideella föreningen Å! Fiske i Eskilstuna finansieras av kommunen och det lokala företagslivet. Föreningen förvaltar en del av kommunens vatten i centrala Eskilstuna. Å! Fiske anordnar varje vårvinter, sommar och höst fiskeskolor för barn mellan 9 och 13 år. Barnen får bland annat lära sig fiskeetik, råd och tips, naturvett och fiskbiologi. Ungdomssatsningarna är också viktiga för att flera av föreningens samarbetspartners ska stötta verksamheten. Ungdomar upp till 18 år fiskar till rabatterat pris i Eskilstunaån. Tack vare ett speciellt samarbete med Sparbanksstiftelsen har Å! Fiske under flera år kunnat erbjuda ungdomar sommarjobb, där uppgifterna bland annat består av att hjälpa till med fiskeskolor och att starta och driva en ungdomssektion. Målsättningen är att man även fortsättningsvis ska kunna ta emot sommarjobbande ungdomar. Ett annat gott exempel på arbete gentemot barn och unga kan hämtas från Norrköping där den ekonomiska föreningen Cityfiske ansvarar för fiskeförvaltningen. Cityfiske bildades på kommunens initiativ 2002. Föreningen har en omfattande ungdomsverksamhet, sedan 1998 har omkring 5 000 barn och ungdomar deltagit i det så kallade skolfisket. I skolfisket, som alla skolor och förskolor erbjuds gratis, får barnen lära sig mer om fiske, kamratskap, ekologi, biologi och miljökunskap. Dessutom rekryterar verksamheten barn och ungdomar till fiskeklubbarna i Norrköping. En del av verksamheten har varit inriktad på ungdomar med skolproblem som genom att få ta ansvar kan utvecklas som individer och få breddade kunskaper och ett aktivt fritidsintresse. Detta har bidragit till ökat förtroende mellan ungdomar och vuxna, och många elever har sedan fungerat bättre både i skolan och privat. Arbete med integration genomsyrar verksamheten och sportfisket fungerar som ett gemensamt intresse där alla kan delta på lika villkor. Samvaron mellan människor från olika kulturer bidrar till en större förståelse för varandra och har märkbart minskat konflikterna kring Strömmen. Även Cityfiskes styrelse präglas av människor med olika kulturell bakgrund. Cityfiske har också gjort särskilda satsningar på tjejfiske för att locka fler tjejer till att börja fiska. Förutom skolfisket är fiske i Strömmen även till vardags gratis för barn och ungdomar. 15

Stor fiskelycka i litet format. Foto: Tobias Fränstam Funktionshindrade En annan grupp med särskilda förutsättningar är den heterogena gruppen funktionshindrade. Som vi redogör för i resonemanget ovan om barn och ungdomar, ska förutsättningar finnas för alla att ta del av naturen. Det gäller såklart även människor med olika typer av funktionshinder. Regeringen skriver i Framtidens friluftsliv (proposition 2009/10:238) att bristande tillgänglighet generellt är ett avgörande hinder för att de 20 procent av Sveriges befolkning som har någon form av funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället. Det gäller även för naturområden. Regeringen trycker på att mycket kvarstår med att fysiskt och psykiskt tillgängliggöra naturområden och betonar att tätortsnära områden särskilt bör prioriteras i arbetet. Det resonemanget bygger i stort på det fört av den tidigare regeringen. I En samlad naturvårdspolitik (skrivelse 2001/02:173) redogörs för vikten av tillgänglighet till naturområden, inte minst för funktionshindrade. Även den tidigare regeringen skriver att det finns mycket att utveckla och förbättra avseende funktionshindrades möjligheter att bedriva friluftsliv. De undersökningar som genomförts av Sportfiskarna visar på stora skillnader mellan hur kommuner prioriterar frågor om tillgänglighet för funktionshindrade. I storstadsområdena Stockholm och Malmö anger cirka en tredjedel av kommunerna att de inte tillgängliggjort fiskevatten för funktionshindrade. Undersökningen gentemot större tätorter visar att det är vanligare att tillgängliggöra fiskevatten för funktionshindrade i dessa än i storstadsområdena. De kommuner som tillgängliggör fiskplatser väljer ofta att anlägga eller tillgängliggöra bryggor att fiska från, att på olika sätt tillgängliggöra strandremsan och att anordna särskilda parkeringsplatser. Att 16

funktionshindersanpassa fiskeplatser uppgavs som exempel på nyckelfaktorer för att uppnå ett framgångsrikt arbete med sportfiske och fiskevård inom flera kommuner. Flera kommuner väljer att lyfta frågan om att tillgängliggöra fiskeplatser som särskilt viktiga insatser för framtiden. Många av de kommuner som uppger att de tillgängliggjort fiskeplatser har gjort det utifrån en generell ansats. Det är här oklart om noggrannheten i utförandet tillåter även för funktionshindrade att ta del av anordningarna. Många gånger gäller särskilda förutsättningar för att funktionshindrade, exempelvis rullstolsburna, ska kunna nyttja anordningarna. Det är viktigt att lyfta fram funktionshindrade som en målgrupp bland andra och ta hänsyn till de förutsättningar som gäller för alla målgrupper om syftet är att tillgängliggöra för alla (Naturvårdsverket 2007a; Skogsstyrelsen 2005). Ett gott exempel på funktionshindersanpassning i fiskemiljö hämtas från Norrköping. Där har föreningen Cityfiske startat ett handikappanpassat fiskecenter med caféverksamhet som fungerar som en mötesplats för sportfiskare i alla åldrar och med olika bakgrunder. Cirka en och en halv miljon svenskar kvinnor som män, unga som gamla fiskar på fritiden åtminstone någon gång per år. Foto: Göran Billeson Information om fisket och om fiskeregler Den fysiska tillgången till platsen fiskevattnet är naturligtvis central för fiskets bedrivande. Men nästan lika viktig är den mentala tillgängligheten, det vill säga att de som vill fiska har tillräcklig information och kunskap för att på ett hållbart sätt nyttja den fysiska miljön och fiskresursen. Rätt anpassad och förmedlad kunskap om fiskevattnet, vilka regler som gäller, hur man tar sig till vattnet och vilka arter man kan fånga tillgängliggör vattnet 17

för fler. Majoriteten av de kommuner som ingått i undersökningarna förvaltar fiskevatten och alla kommuner har inom kommungränserna sjöar eller vattendrag som i någon form upplåts för fiske. Kommunerna svarar på allmänhetens frågor om fiske och många kommuner informerar i olika grad om fisket via kommunens webbplats. Men flertalet kommuner vill göra större och bredare informationssatsningar än vad tillgängliga resurser tillåter. Regeringen skriver i propositionen Framtidens friluftsliv (2009/10:238) att ett inkluderande friluftsliv är ett friluftsliv alla kan ta del av. Och för att alla ska kunna ta del av det krävs tillgängliga naturområden såväl som information om områdena. Regeringen skriver att tillgängligheten till naturområdena behöver förbättras ytterligare, och att en viktig del i det är att utforma informationen så att alla kan ta del av den oavsett förmåga och kunskapsnivå. Ett friluftsområde som inte besöks för att det saknas tillgänglig information om området är inte tillgängligt. Fiskeriverket anger i avsiktsförklaringen Fiske 2020 att ökade krav framöver kommer att ställas på de som nyttjar fiskresursen. För att höja kunskapsnivån bland de som fiskar på fritiden bör lättförståelig information om fisket spridas. Fiskereglerna har med tiden blivit alltmer detaljerade och svåröverskådliga och detta ställer krav på den som fiskar att tillskansa sig aktuell och rätt kunskap om fisket. Överlag gäller att för att människor ska fiska krävs möjligheten att fånga fisk. Det i sin tur ställer krav på ett uthålligt fiskbestånd såväl som en väl genomtänkt förvaltning och väl genomförd fiskevård. Fiskeriverket skriver också att framtidens fiske kräver att statliga såväl som kommunala fiskevatten i högre utsträckning förvaltas så de kan nyttjas av allmänheten, inte minst i tätortsnära lägen. Det ställer särskilda krav på förvaltningen och på informationen om regler och bestämmelser om fisket. I Sportfiskarnas undersökning gentemot storstadskommunerna framgår att de allra flesta kommunerna använder sig av kommunens webbplats för att informera om fisket i kommunen. Det är också via internet kommunerna skulle vilja informera om fisket. Långt färre kommuner väljer att lyfta fram broschyrer, guider och annat tryckt material som bas för kommunens information om fisket. I de fall kommunerna hänvisar till framtaget material om sportfiske och fiskevård finns den informationen att tillgå via kommunernas webbplatser. Det stärker bilden av internet som den viktigaste kanalen för att samla och sprida kunskap om fiske och fiskevård. Några kommuner väljer att lyfta fram aktiviteter och andra publika arrangemang som ett sätt att informera om fisket. I majoriteten av kommunerna är det kommunerna själva som informerar om fisket men i ett par kommuner är fiskeklubbar avsändare av informationen. En majoritet av de storstadsnära kommunerna svarar på frågor om fiske från allmänheten, antingen via mail eller telefon. Frågorna handlar oftast om vilka regler som gäller i vilka sjöar, var man får fiska och vilka arter som ryms i kommunens vatten. Bara enstaka 18

kommuner anger att de inte får frågor från allmänheten som rör fisket i kommunen. På frågan vad som vore den viktigaste insatsen för att främja sportfisket i kommunen svarade många av de tillfrågade mer information om fisket. Det alternativet var mer frekvent än till exempel mer fisk i sjöarna, fler sjöar upplåtna för fiske, billigare fiskekort eller bättre tillgänglighet vid vattnen. Även i de större tätorterna i landet är kommunernas webbplats den viktigaste källan till information om fisket i kommunerna. Flera kommuner hänvisar också till webbplatsen för tillgång till kommunala dokument som planer och guider. På frågan hur kommunerna skulle vilja informera om möjligheterna till fiske i kommunen svarar en stor del att de inte vet. Några föreslår att kommunens tryckta material om fisket skulle kunna digitaliseras och läggas upp på kommunens webbplats. Ett par andra kommuner är nöjda med den information om fisket som kommunen tillhandahåller. Två tredjedelar av de som svarade på enkäten riktad mot de större tätorterna anger att de tar emot mail och telefonsamtal från allmänheten med frågor om fisket i kommunen. De vanligaste frågorna rör var man får fiska och vilka regler som gäller för fisket. Många av svaren på frågan om vad den viktigaste insatsen är för att främja sportfisket i kommunen, och frågan om vilka nyckelfaktorerna är för att uppnå ett framgångsrikt arbete med sportfiske och fiskevård inom kommunen, rör information och kunskapsförmedling. Fiskeregler är en av fiskevårdens hörnstenar. Det finns till exempel särskilda bestämmelser för fisket i Motala ström i Norrköping. Foto: Christina Lindhagen 19

Åtgärdsstrategi Sportfiskarna har utifrån kartläggningen ovan identifierat ett antal åtgärdspunkter som, när de genomförs, verkar till att utveckla fisket i och nära tätorter. Vissa av åtgärderna genomförs effektivast lokalt av lokala företrädare, medan andra åtgärder effektivast genomförs regionalt eller nationellt. Det är Sportfiskarnas uppfattning att för att utveckla fisket, fiskevården och förvaltningen av fisket i och nära tätorter krävs genomförda åtgärder på samtliga administrativa nivåer. Nationella åtgärder Här presenteras de åtgärdsförslag som företrädesvis genomförs på nationell nivå. Sportfisket inkluderas i miljömålsarbetet Cirka en och en halv miljon svenskar kvinnor som män, unga som gamla fiskar på fritiden åtminstone någon gång per år, och för 100 000-tals svenskar utgör sportfiske det viktigaste fritidsintresset. Mer än hälften av alla fiskedagar i Sverige sker inom en radie av tre mil från bostaden och 80 procent inom 10 mils radie från bostaden (Fiskeriverket 2008). Vi ser i resultatet av de undersökningar som presenteras i rapportens kartläggningsdel att sportfisket och fiskevården i tätortsnära lägen ofta tvingas nedprioriteras i kommunernas verksamhet. Många kommuner anger att de lägger ytterst lite eller ingen tid alls på frågor kopplade till sportfiske och fiskevård. Trots att sportfiske utgör ett så stort och viktigt intresse för så många människor, och trots att detta intresse förutsätter tillgång till mark och vatten av god kvalitet, finns inte förutsättningarna för sportfiske med i det för många aktörer så viktiga miljömålsarbetet. Bristen på uppmärksamhet i miljömålssammanhang gäller dock inte bara för sportfisket, utan i hög utsträckning även för andra friluftsaktiviteter. Detta påpekar också Svenskt Friluftsliv i skriften Friluftslivet och samhället (Svenskt Friluftsliv 2008). Vikten av att integrera friluftslivsaktiviteter såsom sportfiske i miljömålsarbetet vilar först och främst på ett högst rimligt antagande: intresse för och kunskap om sportfiske ökar sannolikt viljan och förmågan att skydda och vårda de förutsättningar som ligger till grund för sportfisket. Kan således förutsättningarna för sportfiske förbättras, och fler blir intresserade av att sportfiska, resulterar det i att fler är beredda att långsiktigt skydda och vårda livet längs stränderna såväl som under vattenytan. Därtill är det relevant att integrera friluftslivsaktiviteter som sportfiske i miljömålsarbetet för att tydligt kunna lyfta de problem längs kusten, i haven, sjöarna och vattendragen som utgör hinder för utvecklat friluftsliv, såsom sportfiske. Här kan nämnas extensivt byggande i direkt anslutning till strandområden, höga halter av närsalter och 20

svaga bestånd av rovfisk i haven liksom utfiskade sjöar och reglerade vattendrag. Friluftsliv i allmänhet och sportfiske i synnerhet är idag nästan helt frånvarande i miljömålsarbetet. Det betyder att dessa intressen saknas i det viktiga arbete som bedrivs gemensamt av flera samhälleliga aktörer, på nationell såväl som lokal nivå, för att systematiskt följa upp och utvärdera tillståndet i miljön, samt att föreslå och genomföra åtgärder med syfte att förbättra tillståndet. Förslag Övergripande förslag Sportfiske, som en av många friluftsaktiviteter, inkluderas tydligare i miljömålsarbetet. Detaljerat förslag Sportfiske, som en av många friluftsaktiviteter, tar tydligare plats i huvudmålen eller i preciseringarna till huvudmålen. Alternativt tar sportfiske tydligare plats i etappmålen, och uppföljningen av miljökvalitetsmålen omfattar även förutsättningar för sportfiske, som en av många friluftsaktiviteter. Exempel på detaljerat förslag 1. Sportfiske, som en av många friluftsaktiviteter, arbetas explicit in i naturtypsmålen Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård samt i målet God bebyggd miljö: I huvudmålstexten, eller i precisering till huvudmålet, eller i etappmål till huvudmålet, och uppföljningen av miljökvalitetsmålet omfattar uppföljning även av förutsättningar för sportfiske, som en av många friluftsaktiviteter. 2. Sportfiske, som exempel på friluftsaktivitet, arbetas in i det för flera naturtyper övergripande målet om Ett rikt växt- och djurliv, under det tidigare föreslagna delmålet Tätortsnära natur (Naturvårdsverket 2007b; Miljömålsrådet 2008). Det innebär också att uppföljningen av delmålet omfattar olika dimensioner av förutsättningar för tätortsnära sportfiske. Regler för sportfisket tillgängliggörs på ett lättförståeligt sätt Genomtänkta fiskeregler och kunskap om fiskbestånden är grundpelarna för adaptiv förvaltning inom fiskevården. Lättförståelig, anpassad och tillgänglig information om regler för fisket är centralt för ett hållbart fiske och en framgångsrik fiskevård. Detta gäller inte minst för fiskevatten med högt besöks- och fisketryck, som tätortsnära fiskevatten. Av de undersökningar som ingår i projekten framgår att en majoritet av de tillfrågade kommunerna 21

anger kommunens webbsida som den enskilt viktigaste och mest använda kanalen för information om fiskeregler och om fiskevattnen och fisket. Vid en genomgång av kommunernas webbsidor framgår dock att det i många fall finns plats för flertalet förbättringar. Dessa gäller såväl information om regler som information om fiskfauna, vägbeskrivningar till fiskevatten och annan platsspecifik information. Förbättringspotentialen för information om fiskeregler gäller emellertid inte enbart den lokala nivån. Reglerna för fisket i Sverige är svårförstådda för den fiskande allmänheten och det saknas en samlad informationsportal om fiskeregler. Förslaget om en ny fiskevårdslag (SOU 2010:42) och förslag till ändringar i lagen om fiskevårdsområden (SOU 2009:53) kommer att innebära förändringar för sportfiskare. Här gäller att tidigt och lättförståeligt informera om dessa förändringar och hur de kan komma att påverka sportfisket. Förslag Sportfiskarna föreslår att en webbportal för fiskeregler tas fram och tillgängliggörs för kommuner och andra ägare av fiskevatten såväl som för den fiskande allmänheten. Informationen i portalen ska täcka för sportfisket relevanta regler ur fiskelag, fiskeförordning och föreskrifter och omfatta reglerna för fisket i haven, i de stora sjöarna och i inlandsvatten. Syftet med portalen är att svara på den sportfiskande allmänhetens frågor om hur, var och när, kopplat till sportfiske. Syftet bör också vara att öka sportfiskares förståelse för varför fiskeregler måste följas, det vill säga vilken nytta reglerna har. Mer specifikt bör en webbportal med fiskeregler innehålla: Information om nationella såväl som regionala fiskeregler. Mall för presentation av regler på lokal nivå som ska gå att fylla på och använda på exempelvis en kommuns webbsida. Mall för information om andra för fisket centrala förutsättningar, som hur man tar sig till fiskevattnet, vilka fiskar som finns i vattnet, vad som är tillåtet enligt allemansrätten respektive vad som inte är tillåtet. Länkar till för sportfisket och fiskevården centrala aktörer. All information om fiskeregler ska följa en standardiserad mall som ökar igenkänningsfaktorn oavsett om informationen rör regler på nationell, regional eller lokal nivå. Informationen ska anpassas till den heterogena målgrupp som sportfiskare är, och särskild vikt ska läggas vid att barn och unga kan ta till sig informationen om fiskereglerna. En central portal med information om fiskeregler bör kompletteras med lokal information, exempelvis via kommunernas hemsidor som redogörs för ovan, såväl som information om fiskeregler på plats vid fiskevattnen. Skyltar och broschyrer är exempel på material som kan användas vid fiskevattnen för att informera besökarna om gällande fiskeregler. Förslagsvis 22

används samma standardiserade mall för den informationen som för annan information om fiskeregler. Materialet kan med fördel inkludera även information om fiskevattnet och dess fauna och särskilda förutsättningar. Lokala företrädare bör kunna söka bidrag för uppsättande av informationsskyltar och för tryck av broschyrer. Här kan exempelvis bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA) vara tillämpliga. Mer information om den lokala naturvårdssatsningen följer nedan. Fiskeregler kan bland annat omfatta minimimått på fisk som tas upp. Foto: Linus Meyer Regionala åtgärder Här presenteras de åtgärdsförslag som företrädesvis genomförs på regional nivå. Sportfiskets och fiskevårdens intressen får större plats i LONAsatsningen En framgångsrik tätortsnära fiskevård och goda förutsättningar för sportfiske kräver prioritet, engagemang och tillgång till ekonomiska medel. De undersökningar som genomförts i projekten och vars resultat presenteras i rapportens kartläggning visar att många kommuner ser svårigheter i att genomföra satsningar för fiskevård och sportfiske just till följd av knappa ekonomiska resurser och hård prioritering i den kommunala verksamheten. De flesta kommunerna hade dock fått beviljat statliga bidrag genom den lokala naturvårdssatsningen (LONA) för att genomföra åtgärder för lokal naturvård. 23

LONA (SFS 2003:598) är ett program för lokal naturvård. Sedan starten 2004 har drygt 700 miljoner kronor, varav ungefär 300 miljoner kronor i statliga bidrag, gått till insatser för lokal naturvård. Under åren 2004-2006 beviljades bidrag till cirka 1 500 naturvårdsprojekt i 261 kommuner. Det betyder att satsningen nått ungefär 90 procent av landets kommuner. Åtgärder inom satsningen ska genomföras på lokal nivå och projektägare är alltid en kommun eller flera kommuner i samverkan. Kommunen kan dock samverka med till exempel en ideell organisation vid genomförandet av ett projekt. Åtgärder inom ramen för LONA ska bidra till uppfyllandet av miljökvalitetsmålen och stöd kan ges till åtgärder som kunskapsuppbyggnad, framtagande av underlag, områdesskydd, vård och förvaltning, restaurering av områden samt information/folkbildning. Sökande ska i ansökan ange dels vilket miljökvalitetsmål åtgärderna i projektet avser att bidra till att uppnå, och dels vad det övergripande arbetet avser. Sökanden kan få upp till 50 procent av kostnaderna för genomförandet i statligt bidrag. Resterande minst 50 procent av kostnaderna kan komma från till exempel kommun eller företag. Ideellt arbete i projekten kan räknas som medfinansiering. Sedan LONA-satsningen sjösattes har den tätortsnära naturen särskilt lyfts fram i satsningen (regeringsskrivelse 2001/02:173; proposition 2008/09:214). För 2010 är 47 miljoner anslaget för lokala naturvårdsprojekt. Ett par förhållanden blir synliga i LONA-satsningen utifrån ett fiskevårdsoch sportfiskeperspektiv. Omkring 20 procent av projekten har starkast koppling till de två miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård. God bebyggd miljö är det enskilda miljökvalitetsmål som fungerar som huvudsakligt mål för flest projekt i LONA-satsningen (drygt 500 projekt). Vid en genomgång av LONAprojekten inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö framgår dock att väldigt få projekt har tydlig bäring på fiskevård eller sportfiske. Överlag är de limniska och marina miljöerna ofta frånvarande i projekten och långt fler projekt har terrestra miljöer i fokus. Det finns inget i miljömålet eller i preciseringen till miljömålet som undantar åtgärder i söt- och saltvattenmiljöer. Det finns heller inget som säger att behovet av vård och goda förutsättningar för friluftsliv i limniska och marina miljöer är mindre än behovet i terrestra miljöer. När åtgärderna inom LONA-projekten omfattar fisk och fiske sker så oftast inom ramen för annan verksamhet. Fisken och fisket kommer så att säga med på ett hörn snarare än att vara den nod kring vilken projekten bygger. LONA-satsningen är mycket lovvärd och betyder mycket för lokal naturvård. Men fokus bör i högre utsträckning flyttas till de tätortsnära förutsättningarna för sportfiske och fiskevård. Förslag Sportfiskarna ser möjligheten att med medel från den lokala naturvårdssatsningen ytterligare utveckla förutsättningarna för tätortsnära fiske. Sportfiskarna vill därför uppmana länsstyrelserna som beslutar om LONA- 24