Hur mår Bollebygds kommun?

Hur mår Bollebygds kommun? - En beskrivning av folkhälsan och folkhälsoarbetet i Bollebygds kommun 2003

Innehållsförteckning INLEDNING...1 LÄSINSTRUKTIONER... 2 BAKGRUND...4 SAMBANDET MELLAN SAMHÄLLE, INDIVID OCH HÄLSA... 4 Folkhälsoarbete - inget nytt fenomen...4 Sjukdomsbilden har förändrats...4 Samhällsförändringar ger effekt på hälsan...5 Hälsan ojämlikt fördelad...5 Behöver känsla av sammanhang...6 NYA PERSPEKTIV GER NYA ARBETSSÄTT OCH NYTT FOKUS... 6 Arenatänkande och stödjande miljöer...6 Hälsans bestämningsfaktorer i centrum...7 OLIKA BEGREPP I FOLKHÄLSOARBETET... 8 Skillnader mellan hälsa och folkhälsa...8 Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande...9 FOLKHÄLSOARBETET FRÅN NATIONELL TILL KOMMUNAL NIVÅ... 9 Nationell folkhälsopolitik...9 Västra Götalandsregionens folkhälsopolitik och mål...11 Folkhälsoarbetet i Bollebygds Kommun...12 PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH AVGRÄNSNING...14 REDOVISNING AV UPPGIFTER OCH STATISTIK...15 OMGIVNINGSFAKTORER... 15 Basfakta om Bollebygds kommun...15 Omgivande miljö...20 LIVSVILLKOR... 21 Arbetets betydelse för hälsan...21 Arbetsohälsa...22 Socio-ekonomiskt perspektiv...24 Utbildning...25 Vård och social service...26 Kultur, fritid och rekreation...26 Arbete för att förbättra barns och ungdomars livsvillkor...27 LEVNADSVANOR... 27 Kost...28 Fysisk aktivitet...28 Beroendeproblematik...28 Trygg och säker sexualitet...31 Förebyggande aktiviteter i kommunen...32 SOCIALT STÖD / SOCIALT NÄTVERK... 32 TRYGGHET OCH SÄKERHET... 33 Insatser för att främja tryggheten och säkerheten i Bollebygds kommun...33 DISKUSSION OCH AVSLUTANDE KOMMENTARER...35 FOLKHÄLSAN I BOLLEBYGDS KOMMUN... 35 BRIST PÅ FAKTA FÖRSVÅRAR ANALYS AV HÄLSOLÄGET... 36 MOTSÄGELSEFULLA FÖRHÅLLANDEN... 37 UTGÅNGSPUNKTER FÖR DET LOKALA FOLKHÄLSOARBETET... 38 AVSLUTANDE ORD... 40 REFERENSER...41 BILAGA 1...43 ORGANISATION FOLKHÄLSORÅD... 43

1 Inledning Vi lever allt längre och folkhälsan har stadigt förbättrats de senaste årtiondena, åtminstone om man ser till medellivslängd och dödlighet. Jämfört med många andra länder är folkhälsan god i Sverige och i Bollebygds kommun kan vi stoltsera med att hälsan här är bättre än på många andra håll i landet. Den goda hälsan vill vi i folkhälsorådet arbeta för att behålla och förbättra. De goda förutsättningarna gör arbetet stimulerande och roligt men det sköter sig inte självt och är heller inget folkhälsorådet själva kan klara av. Nyckeln till framgång är samverkan och det behövs fler aktörer om den goda folkhälsan skall kunna behållas vilket gör folkhälsoarbetet till en utmaning för hela samhället. Att arbetet i vårt fall snarare handlar om utveckling, än att komma tillrätta med tyngre problem, hoppas vi i folkhälsorådet skall leda till ett gemensamt och stort lokalt engagemang med ett fokus på att skapa en attraktiv kommun där invånarna erbjuds bästa tänkbara möjligheter att uppnå en god hälsa. Om det nu finns någon "risk" med att bo i en kommun där folkhälsan är god skulle det i så fall vara att det kanske kan tyckas att det inte finns någon särskild anledning att uppmärksamma folkhälsofrågorna. Att anlägga ett kritiskt förhållningssätt är alltid på sin plats eftersom det utmanar och manar till eftertanke. Nu handlar folkhälsoarbetet inte bara om att hälsan skall vara så god som möjligt, den skall också vara så jämlikt fördelad som möjligt. Så förhåller det sig emellertid varken på internationell, nationell, regional eller lokal nivå. Även om det totala hälsoläget i Bollebygds kommun är bättre än i många andra kommuner finns här även skillnader i hälsa som bör jämnas ut. Skillnaderna i hälsa anses angelägna att jämna ut, särskilt som den ojämna hälsan snarare anses bero på de omgivningsfaktorer och levnadsvillkor som samhället ger än på enskilda människors val av levnadsvanor och livsstil. De senare väljs också utifrån ett socialt och kulturellt sammanhang vilka till stor del påverkas av såväl omgivningsfaktorer som levnadsvillkor. Med dessa utgångspunkter blir tveksamt att jämföra hälsoläget i vårt land och i vår kommun med andra länder eller kommuner där det råder andra förutsättningar. Visserligen bör man i sitt kommunala folkhälsoarbete ta hänsyn till det nationella och regionala hälsoläget, men t. ex. skiljer sig kommunens integrationssituation från både rikets och regionens. Att då lägga lika mycket kraft på detta som exempelvis ett invandrartätt område Göteborg vore tveksamt, även om man naturligtvis bör underöka hur situationen för de utrikes födda som bor i Bollebygds kommun ser ut. För att få rätt precision gäller det att utgå från lokala fakta och förutsättningar. En annan fråga man bör ställa sig i sammanhanget är vad de indikatorer som används egentligen visar. I Bollebygds kommun lever vi visserligen längre än andra, men hur står det i relation till hälsan? Den ökande medellivslängden och den minskade dödligheten talar om att vi lever längre och att vi blivit bättre på att bota sjukdomar, men det säger inte något om hur vi mår under tiden vi lever. Även om vi blir allt bättre på att behandla sjukdomar osv. talar den ökande psykiska ohälsan, som bl. a. yttrar sig i allt fler långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar, sitt tydliga språk. Den psykiska ohälsan rör sig inte bara runt arbetsliv och vuxenliv utan breder också ut sig bland barn, unga och gamla. Indikatorerna är viktiga och talar om hur vinden blåser, men de går först att värdera när de sätt i ett sammanhang.

2 Folkhälsoarbetet har under senare år fått större nationell uppmärksamhet. I Sverige har vi sedan april 2003 elva målområden för folkhälsoarbetet. Propositionen "Mål för folkhälsan" antogs då av riksdagen. Målen är ett resultat av att Sveriges riksdag 1995 beslutade att en kommitté bestående av ledarmöter från samtliga riksdagspartier, sakkunniga och experter från olika organ och sektorer i samhället, skulle tillsättas för att utarbeta förslag till nationella folkhälsomål och hur de skulle kunna uppnås. Kommittén sammanställde rapporter som tillslut mynnade ut i en proposition om de tidigare nämnda målområdena. Målen utgår från faktorer, s.k. bestämningsfaktorer, som kan påverkas och som på olika samhällsnivåer anses kunna leda till antingen hälsa eller ohälsa. Folkhälsorådet i Bollebygds kommun har i sin nuvarande form funnits sedan 2001 och lika länge har man bedrivit ett lokalt folkhälsoarbete. Folkhälsoarbetet har kommit en bit på väg och för att kunna samla ihop och vidareutveckla detsamma har folkhälsorådet beslutat sig för att ta fram en folkhälsoplan, vilket också står i samarbetsavtalet med Västra Götalandsregionen. Planen skall ange vision, målsättning, inriktning, prioritering m.m. för de närmsta årens folkhälsoarbete. Innan planen görs behöver dock läget för Bollebygds kommun sammanställas. Det är om detta kommunprofilen, eller berättelsen om Bollebygdbornas hälsa, handlar. Läsinstruktioner Inledningsvis kan sägas att arbetet med kommunprofilen kom att bli långt mer omfattande än vad som initialt var planerat. Den ursprungliga tanken att sammanställa de siffror som fanns tillgängliga för Bollebygds kommun, och utifrån det dra upp riktlinjer för kommunens långsiktiga folkhälsoarbete, höll inte hela vägen. Eftersom folkhälsofrågorna berör så många olika samhällsaktörer är det orimligt att tro att alla de som fattar beslut på olika samhällsnivåer och i olika sammanhang känner till hur deras beslut kan tänkas påverka hälsan. Därför valde vi att sätta siffrorna i ett sammanhang och att avslutningsvis också diskutera kring Bollebygds kommuns allmänna hälsoläge. Förhoppningsvis kan kommunprofilen väcka tankar bland beslutsfattare och kommuninvånare och även fungera som ett kunskapsdokument i folkhälsosammanhang. För att förenkla för den som vill få en överblick över materialet, eller endast önskar bekanta sig med vissa delar av det, följer här läsinstruktioner. För den som vill ha djupare förståelse för, och kunskap om, folkhälsa och folkhälsoarbetet rekommenderas läsning av kommunprofilen i sin helhet. En kortversion kommer också att arbetas fram till den som nöjer sig med att studera indikatorer och siffror. Den läsare som väljer den kortare versionen, och som inte är insatt i folkhälsoarbete och folkhälsofrågor, bör dock vara medveten om att siffror och indikatorer som inte ses i sin helhet eller i sitt sammanhang, kan feltolkas. Läsaren lotsas inledningsvis i bakgrunden igenom sambandet mellan samhälle, individ och hälsa. Här berörs kort sjukdomsutvecklingens förändring över tid, sambandet mellan samhällsutveckling och hälsoutveckling, fördelning av hälsan i samhället och vad som ur ett individuellt perspektiv är viktigt för hälsan. Det blir också en historisk tillbakablick om folkhälsoarbetets framväxt och hur det i dag ser ut på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Därefter sker en tydligare förklaring om vad syftet med kommunprofilen är. Eftersom det finns många olika uppfattningar om hälsa och hälsoarbete diskuteras och definieras vissa av de begrepp som förekommer i profilen. Vi gör inga anspråk på att våra definitioner skulle vara bättre eller mer korrekta än andras. Syftet med definitionerna i

3 kommunprofilen är att läsaren att så bra som möjligt skall kunna värdera, bedöma och ta ställning till innehållet. Folkhälsoarbetet berör faktorer som i mer eller mindre utsträckning kan påverkas och kommunprofilens struktur börjar med de faktorer som finns i vår omgivning för att sedan närma sig de som hamnar på individnivå. Rubriken "Trygghet och säkerhet" har lagts utanför stukturen. Anledningen till detta är att de frågor som rör brottsförebyggande inte skall komma bort i folkhälsoarbetet sedan folkhälsorådet och det brottsförebyggande rådet slagits samman. För att underlätta läsningen har vi valt att inte ta med referenserna i den löpande texten. Texten i kommunprofilen, förutom inledning samt diskussion och avslutande kommentarer, kommer från litteratur och rapporter m.m. och är inte gruppens egna åsikter eller tyckanden. Den litteratur m.m. som vi använt redovisas under rubriken "Referenser".

4 Bakgrund Sambandet mellan samhälle, individ och hälsa Folkhälsoarbete - inget nytt fenomen Folkhälsoarbete är inget nytt fenomen i Sverige och arbetet med folkhälsa startade redan på 1700-talet. Befolkningsstatistiken som då presenterades för riksdagen var så nedslående att den hemligstämplades för rikets fiender. Krig och epidemier hade gjort att befolkningssituationen var ett stort samhällsproblem och myndigheterna oroade sig för landets framtid. Hur hälsofrågorna tacklats har varierat under århundradena. Redan på 1700-talet fanns en medvetenhet om att flera faktorer samverkade och påverkade hälsan. Trots vetskapen att samhällets struktur spelade en stor roll lades skulden i huvudsak på befolkningen. Under 1700-talet gällde det i stor utsträckning att arbeta med förebyggande åtgärder eftersom det fanns små möjligheter att bota de som redan insjuknat. Prevention ansågs samtidigt vara en billigare och mer framkomlig väg. I mitten av 1800-talet fanns det dessutom bara ett par fungerande behandlingsmetoder. Medicinen och vetenskapen tog över allt mer för att kulminera på 1950-, 60- och 70-talet. Hälsa och sjukdom definierades i huvudsak under denna period som ett medicinskt problem och hälsoarbetet sköttes mer eller mindre helt inom hälso- och sjukvårdssektorns ramar. Det förebyggande arbetet på samhällsnivå upphörde i princip och ersattes istället av kollektiva medicinska insatser som hälsokontroller, BVC och liknande. I mitten av 1970-talet försämrades ekonomin och förebyggande insatser på samhällsnivå blev åter aktuella. Man insåg också att många av de senare årens sjukdomar berodde på miljö- och livsstilsfaktorer, faktorer som låg utanför hälso- och sjukvårdens möjlighet att påverka. För att komma till rätta med denna problematik behövdes ett samhällsbrett engagemang jämte ett tvärvetenskapligt angreppssätt och ett sektorsövergripande samarbete. Sjukdomsbilden har förändrats Framför allt kan tre skeden urskiljas i 1900-talets utveckling på folkhälsans område i Sverige. Fattigdomssjukdomarnas epok har rötter långt tillbaka i tiden och var fram till 1900-talets början de vanligaste orsakerna till sjukdom, lidande och för tidig död. De orsakades många gånger av infektioner som till stor del hade samband med dåliga levnadsförhållanden. I dag är de klassiska infektionssjukdomarna i stort sett under kontroll men har ersatts av de s k vällevnadssjukdomarna (bl. a. hjärt-, kärl- och vissa tumörsjukdomar) som orsaker till för tidig död. Ett tredje skede, tillitsbristsjukdomarnas epok, tycks ha infunnit sig. Ett uttryck för detta är att många som söker läkare i dag i första hand inte bedöms lida av någon kroppslig sjukdom. Orsakerna är emellertid sammansatta och den upplevda ohälsan kan ha flera bakgrundsorsaker; psykisk, känslomässig, social och kroppslig. I många fall är själva livssituationen konfliktfylld och för betungande vilket kan avläsas på flera håll i samhället, inte minst genom den ökande psykiska ohälsan som visar sig hos befolkningen. Mer konkret visar sig detta genom sömnstörningar, vag ängslan, huvudvärk, ledvärk och trötthet. Vi kan också se att fler blir långtidssjukskrivna, fler känner att de inte kan påverka och styra över

5 sina liv och sin livssituation och allt fler känner ett ökat utanförskap i samhället. Hos många finns i dag också en känsla av social och politisk maktlöshet. Känslan av att påverka, liksom möjligheterna till delaktighet och inflytande, är vikigt för att människor skall känna gemenskap, framtidstro och finna mening i tillvaron. Det är också viktigt för att bevara tron på demokratin. De personer som löper störst risk att drabbas av tillitsbristohälsa är de som saknar trygg förankring i en kulturtradition, som är utan fasta normer och som inte kan finna social identitet. Ett av de tröstemedel många använder är konsumtion. Samhällsförändringar ger effekt på hälsan Synen på förebyggande hälsoarbete och folkhälsa har förändrats över tiden. Kunskap finns nu om att de stora förbättringarna i hälsa på befolkningsnivå åstadkommits genom breda samhällsförändringar och inte främst genom medicinska insatser. Sjukhus, vårdcentraler och behandlingshem spelar visserligen en viktigt roll när det gäller att återfå hälsan för många människor, men hälsa ur ett folkhälsoperspektiv skapas primärt inte inom dessa ramar. Hälsa skapas i människors vardagsliv; i det goda samhället, i närsamhället som fungerar väl, på den goda arbetsplatsen, i det fungerande hemmet, bland vänner, i den fungerande föreningen och genom vårt eget sätt att tänka och agera. Att det generella folkhälsoarbetet främst handlar om insatser som syftar till att förändra samhällsstrukturen och livsvillkoren framkommer mycket tydligt i WHO:s mål för en bättre hälsa och i Nationella folkhälsokommitténs betänkanden/rapporter. De senare har mynnat ut i regeringens proposition om mål för folkhälsan vilka antogs av Sveriges riksdag i april 2003. Vidare finns konsensus om att folkhälsoarbetet bara i begränsad utsträckning handlar om individuellt förebyggande insatser, information eller försök att ändra människors livsstil. Att detta dock kan vara effektivt visar de faktum att andelen rökare i den svenska befolkningen sjunkit väsentligt sedan 1960-talet. Även om antalet rökare har minskat förekommer det fortfarande en ökning hos unga flickor liksom att det finns vissa grupper i befolkningen (t. ex. ensamma mammor) som röker mer än andra. Det gör att det finns anledning att angripa problemet ur ett genus- och socioekonomiskt perspektiv. Rökningen är fortfarande den enskilt största hälsorisken i västvärlden och ett av de allvarligaste hälsoproblemen som ökar globalt. Därför är det går det inte att slå sig till ro utan det förebyggande arbetet måste fortsättas. Hälsan ojämlikt fördelad Eftersom hälsa är en resurs, precis som utbildning, socialt nätverk, inkomst etc. bör hälsan, såsom andra resurser i ett demokratiskt samhälle, vara rättvist fördelad. Målet med folkhälsoarbetet är därför inte bara att befolkningens hälsa skall vara så god som möjligt, den skall också vara så jämlikt fördelad som möjligt. Så förhåller sig det varken internationellt, nationellt, regionalt eller lokalt och det viktigaste målet för folkhälsan är därför att på samtliga nivåer jämna ut de skillnader i hälsa som går att påverka. Detta är i första hand inte ett medicinskt problem utan utgör en socialpolitisk fråga; alla människor bör få optimala förutsättningar för en god hälsa. Folkhälsoarbetet handlar om att skapa goda samhälleliga förutsättningar så att barn får en gynnsam start i livet, att barns och ungas uppväxtvillkor är hälsosamma, att ungdomar ges möjlighet till ett inträde i vuxenlivet, att vuxen- och arbetslivet främjar hälsan och att ålderdomen blir så bra som möjligt. Det handlar t. ex. om att göra det möjligt för människor att kunna påverka och vara delaktiga i samhället, att se till så de upplever att närsamhället erbjuder trygghet och säkerhet, att barnen kan ta sig till och från skolan utan att förolyckas, att

6 människor kan träffas och umgås osv. Om det skall vara möjligt behövs forum så att människor kan och vill vara delaktiga, att det finns tillräcklig belysning där människor vistas, att barnen har säkra cykelvägar, att det finns lokaler som upplåts åt allmänheten osv. Förutom att folkhälsoarbetet med ovannämnda angreppsätt blir ett arbete för hela samhället gäller det samtidigt att uppmärksamma de faktorer som går att påverka (se hälsans bestämningsfaktorer), vilka skillnader i hälsan som finns samt vilka grupper som är särskilt utsatta. Det gäller att uppmärksamma skillnader inom socioekonomiska grupper, etniska grupper, geografiska områden och mellan könen. Ett tydligt uttryck för den ojämlika hälsan i Sverige är att en sammanslagning av fakta avseende för tidig död och andra mått på ohälsa visar påtagliga sociala skillnader. Bl. a. lever människor, såväl kvinnor som män, med lång utbildning i genomsnitt åtta år längre med full hälsa än människor med kort utbildning. De människor som redan har goda förutsättningar och en god hälsa har lättare att ta till sig hälsoinformation, men för grupper som har den sämsta hälsan är information sällan ett tillräckligt effektivt instrument för att påverka hälsan. Behöver känsla av sammanhang För att knyta ihop sambandet mellan samhälle, individ och hälsa behövs också det individuella perspektivet synliggöras. På den individuella nivån visar forskningen att personer som upplever livet som begripligt, hanterbart, meningsfullt och känner att de har kontroll över sitt liv och möjlighet att påverka sin livssituation, klarar påfrestningar bättre än andra. Signifikativt för dem är att de känner mening i livet och finner även i svåra situationer motivation att gå vidare. Denna "känsla av sammanhang" (KASAM) utgör en viktig grund för människors hälsa. Nya perspektiv ger nya arbetssätt och nytt fokus Arenatänkande och stödjande miljöer Synen på att hälsa skapas i människors vardagsmiljöer har påverkat hur folkhälsoarbete bedrivs. Istället för att rikta in arbetet på att försöka få enskilda personer att ändra levnadsvanor och livsstil, eller att försöka förebygga vissa sjukdomar, riktas arbetet in på att förbättra villkoren på människors vardagsarenor så att de där får bästa möjliga stöd och förutsättningar för att kunna erövra en god hälsa. Man talar här om att skapa "stödjande miljöer". Själva begreppet stödjande miljöer syftar till att förflytta fokus från ett sjukdomstänkande till hälsotänkande och från ett förebyggande arbete (baserat på risktänkande) till hälsofrämjande möjligheter på vardagsarenorna. Samtidigt flyttas också fokus från det individinriktade perspektivet till en "helhetssyn". Våra vardagsmiljöer brukar delas in i olika s.k. arenor som hemmet, arbetsplatsen, skolan, föreningen m.m. Fördelen med att dela in arenor är att arbetet avgränsas och det går att identifiera vilka aktörerna inom den utvalda arenan är. Genom att identifiera aktörerna kan man också klargöra aktörernas olika roller och uppgifter. På så vis kan ett samarbete över sektorsgränserna möjliggöras. Ett exempel på detta är att folkhälsoarbetets arbetsområde till största del rör sig på samhällsnivå medan omsorgens rör sig på individnivå. Genom gruppnivån, som är områdenas gemensamma minsta nämnare, kan bådas arbetsområden knytas samman och komplettera varandra.

7 Även om folkhälsoarbetet avgränsats och delats in i olika arenor får man komma ihåg att de individer som befinner sig på den utvalda arenan inte är en homogen grupp vilket man behöver ta hänsyn till. Folkhälsoarbetet försöker därför använda fler perspektiv än arenaperspektivet i syfte att knyta samman mål, aktörer och åtgärder. Hälsans bestämningsfaktorer i centrum Det finns flera olika faktorer på flera olika nivåer som påverkar människors hälsa. I folkhälsoarbetet utgår man numera vanligtvis från hälsans bestämningsfaktorer, dvs. påverkbara faktorer som antingen kan leda till hälsa eller ohälsa. Till dessa räknas människors omgivande miljö, livsvillkor, levnadsvanor m.m. Fördelen att utgå från hälsans bestämningsfaktorer är flera; alla som utsätts för samma risker utvecklar t. ex. inte sjukdom - det finns individuella skillnader. Forskning har också visat att flertalet av dagens sjukdomar och hälsoproblem beror på samverkande faktorer. Därför är det mer effektivt att rikta in folkhälsoarbetet på de faktorer som bestämmer hälsan, dvs. som påverkar folkhälsan, än på enskilda sjukdomar. Det är också lättare att följa bestämningsfaktorernas utveckling än att följa sjukdomsutvecklingen eftersom tiden fram till att sjukdomar eller annan ohälsa visar sig ibland kan ta flera decennier. Hälsans bestämningsfaktorer hänger samman och påverkar varandra och behöver därför ses i relation till varandra för att kunna ge en korrekt bild. Livsstilen påverkas t. ex. i hög grad av de livsvillkor som finns och som i sin tur styrs av den samhällspolitik som förs. Om faktorerna främjar hälsan eller leder till sjukdom beror på en rad olika faktorer som samhällets struktur, befolkningssammansättningen, de samhällsekonomiska strategierna samt hur vår omgivande miljö, våra livsvillkor och vår livsstil ser ut. En del bestämningsfaktorer kan påverkas genom individuella ställningstaganden men i allmänhet behövs politiska beslut och kollektiva åtgärder. Som exempel kan nämnas att ekonomiska ojämlikheter är svåra att påverka individuellt, men vi kan besluta om att dricka mindre eller äta bättre. Vi påverkas dock i våra val av vår omgivning, våra relationer, priser, marknadsföring m.m. Hälsans bestämningsfaktorer (Bild 1) kan delas in i olika nivåer i förhållande till de enskilda individerna. Ytterst finns samhällets struktur på global nivå. Nästa nivå handlar om livsvillkoren, dvs. de omständigheter som vi människor till vardags inte så lätt kan påverka och som ofta bestäms politiskt på nationell, regional och/eller lokal nivå. Därefter kommer den nivå som främst handlar om individens livsstilsfaktorer. Närmast människorna finns den nivå som handlar om sociala nätverk, socialt stöd m.m. Familjen och nära anhöriga är grundläggande faktorer för en god hälsa. Faktorerna ålder, kön och arv kan inte påverkas utan ger oss endast våra individuella förutsättningar. Även om faktorer som ålder, kön eller arv inte kan påverkas har de stor betydelse för hälsan vilket man tar hänsyn till i folkhälsan t. ex. genom att anlägga ett genusperspektiv och ange grupper som bör prioriteras.

8 Bild 1 Vidareutveckling av struktur ur Folkhälsovetenskap- en introduktion, Haglund & Svanström, (1992) Olika begrepp i folkhälsoarbetet Skillnader mellan hälsa och folkhälsa Det finns många olika uppfattningar om vad hälsa är och om man skall bevara eller förbättra någons hälsa bör man först slå fast vilken sorts hälsa det är som skall bevaras eller förbättras. Det är också en förutsättning för att kunna arbeta mot samma mål. I litteraturen nämns två olika huvudinriktningar, den biomedicinska och den humanistiska. Enligt det biomedicinska synsättet har en människa hälsa om, och endast om, hon helt saknar sjukdom. Detta synsätt fungerar bra när det handlar om att värdera och ta ställning till hur den fysiska hälsan är. I folkhälsoarbetet, där hälsa ses som en resurs som man erövrar genom att kontrollera eller bemästra sin livssituation, fungerar det biomedicinska synsättet sämre. Den humanistiska modellen passar bättre in i sammanhanget och inom den finns det olika syn på sambandet mellan hälsa och sjukdom; hälsa och sjukdom som motpoler på ett kontinuum respektive sjukdom och hälsa som olika dimensioner. Hälsa och sjukdom enligt kontinuummodellen är inte ett "antingen-eller"-koncept, utan en person befinner sig vid varje tidpunkt någonstans på linjen mellan två ändpunkter- hälsa och ohälsa. Man kan allstå tänka sig en gradering av sjuklighet och hälsa där man i bland har mer hälsa och ibland mer ohälsa. Hälsa är inte statiskt utan varierar över tid. Om man ser hälsa och sjukdom som två olika dimensioner innebär det inte att de är varandras motsatser. En person kan enligt detta synsättet samtidigt ha både hälsa och sjukdom; hälsa är inte detsamma som frånvaro av sjukdom och frånvaro av sjukdom innebär inte automatiskt att en person har hälsa. Om hälsan är god eller inte beror enligt de humanistiska synsätten på individens egen upplevelse.

9 I den av riksdagen antagna propositionen definieras inte vilken sorts hälsa som avses utan hälsa förklaras istället som en subjektiv värdering där varje individ har sin egen syn. De förslag som läggs fram syftar till att förebygga den ohälsa som innebär att individens frihet hämmas. Vår syn på hälsa i kommunprofilen utgår från att hälsan är självupplevd och varierar mellan olika individer och skiftar i olika skeden av livet, att hälsan är en resurs samt, att hälsan är en väsentlig förutsättning för en människas liv samt att hälsan påverkas av hur man kan kontrollera eller bemästra sin livssituation, alltså en fråga om handlingsutrymme och handlingsförmåga. För att definiera vår syn på hälsa tar vi hjälp av följande citat: Hälsa är att må bra och att ha tillräckligt med resurser för att klara av vardagens krav och för att kunna förverkliga sina personliga mål (Rydqvist & Winroth,2002, s. 16.) Denna definition av hälsa vill peka på att hälsa har ett egenvärde att må bra men också att hälsa utgör en resurs som bidrar till handlingsförmåga hälsa som instrumentellt värde. Viljan att handla lyfts också fram, där meningsfrågan utgör den viktigaste drivkraften. För att klargöra skillnaden mellan hälsa och folkhälsa kan man säga att om hälsa är en resurs för individen är folkhälsan är ett mål för samhället. Med folkhälsoarbete avses målinriktade och organiserade hälsofrämjande och primärpreventiva sjukdomsförebyggande insatser riktade till samhälle, befolkningsgrupper eller enskilda individer för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen. Även om folkhälsoarbetet i sin yttersta del syftar till att förbättra individernas enskilda hälsa handlar det om att bevara och utveckla befolkningens hälsa. Folkhälsa är således ett uttryck för befolkningens hälsotillstånd och tar hänsyn till såväl nivån som fördelningen av hälsa. En god folkhälsa handlar som sagt följaktligen inte bara om att hälsan bör vara så bra som möjligt, den bör alltså också vara så jämlikt fördelad som möjligt. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande I folkhälsoarbete används framför allt två arbetsmetoder komplementärt; förebyggande och främjande. Det förebyggande arbetet tar sin utgångspunkt i vad som skapar sjukdom och det främjande i det som främjar och skapar hälsa. Sjukdomsförebyggande arbete är ofta inriktat mot att förebygga specifika sjukdomar medan det hälsofrämjande handlar om den process som ger människor möjlighet att själva öka kontrollen över sin hälsa och på så vis förbättra den. Detta förutsätter att de omgivande miljöerna är stödjande, dvs. att omgivningen ger utrymme och möjligheter för individen att påverka den egna situationen och att de samhällsbetingelser som är avgörande för en god hälsa kan kontrolleras och bemästras. Det gäller alltså att arbeta både med ett individperspektiv eftersom det endast är människor själva som kan ändra sina vanor, men samtidigt också med ett omgivningsperspektiv eftersom människors val beror på vilka möjligheter till val som finns. Folkhälsoarbetet från nationell till kommunal nivå Nationell folkhälsopolitik 1995 beslutade Sveriges riksdag att en kommitté bestående av ledarmöter från samtliga riksdagspartier, sakkunniga och experter från olika organ och sektorer i samhället, skulle tillsättas för att utarbeta förslag till nationella folkhälsomål och hur de skulle kunna uppnås. Deras arbete ledde fram till den proposition (2002/03:35) som antogs av riksdagen i april 2003.

10 Propositionens övergripande mål för det nationella folkhälsoarbetet är "att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen", vilket uttrycker en strävan efter att komma tillrätta med den ojämnt fördelade folkhälsan. Det betonas också att det är särskilt angeläget att folkhälsan förbättras bland de grupper i befolkningen som är mest utsatta. Arbetet bör vidare beakta skillnader inom socioekonomiska grupper, etniska grupper, geografiska områden och mellan könen. De elva antagna målområdena utgår från bestämningsfaktorer som både kan främja hälsa och leda till sjukdom. Målområdena som valts ut anses särskilt viktiga för folkhälsan. De sex första målen handlar om vad man brukar beteckna som strukturella faktorer, dvs. förhållanden i samhället och omgivningen som i första hand kan påverkas genom opinionsbildande insatser och politiska beslut på olika nivåer. De fem sista målen rör levnadsvanor som individen själv påverkar, men där den sociala miljön ofta spelar en mycket stor roll. 1. Delaktighet och inflytande i samhället Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande samhälleliga förutsättningarna för folkhälsan. För att nå det övergripande nationella folkhälsomålet skall särskild vikt läggas vid att stärka förmågan och möjligheten till social och kulturell delaktighet för ekonomiska och socialt utsatta personer samt på barns, ungdomars och äldres möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället. 2. Ekonomisk och social trygghet Ekonomisk och social trygghet är en av de mest grundläggande samhälleliga förutsättningarna för folkhälsan som därför skall utgöra ett särskilt målområde. 3. Trygga och goda uppväxtvillkor Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars hälsa och för folkhälsan på lång sikt. Den ökande psykiska ohälsan bland barn bör särskilt uppmärksammas liksom utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor. 4. Ökad hälsa i arbetslivet Ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor minskar den arbetsrelaterade ohälsan och kan därmed bidra till en allmänt förbättrad folkhälsa samt minska de sociala skillnaderna i hälsa som finns. 5. Sunda och säkra miljöer och produkter Sunda och säkra miljöer och produkter är av grundläggande betydelse för folkhälsan. De framtida insatserna inom området skall utgå från de av riksdagen beslutade miljö- och kvalitetsmålen och en kretsloppsstrategi som inkluderar en miljöorienterad produktpolitik samt de av riksdagen beslutade konsumentpolitiska målen. Insatserna för att skapa en säker trafikmiljö skall på samma vis utgå från de av riksdagen beslutade målen för transportpolitiken. 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvården har betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen. Ett hälsofrämjande- och sjukdomsförebyggande perspektiv skall genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling.

11 7. Gott skydd mot smittspridning Samhällets skydd mot smittsamma sjukdomar måste bibehålla en hög nivå för att inte de framsteg som gjorts i fråga om att minska förekomsten av smittsamma sjukdomar skall gå förlorade. Insatser för att förebygga smittspridning är en del av folkhälsoarbetet och därmed viktigt för att nå det övergripande folkhälsomålet. 8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa Möjligheten till trygg och säker sexualitet är grunden för individens upplevelse av hälsa och välbefinnande vilket gör det angeläget för samhället att värna om de framsteg som gjorts inom områden som sex- och samlevnadsundervisning, familjeplanering och mödrahälsovård. 9. Ökad fysisk aktivitet Fysisk aktivitet är en förutsättning för en god hälsoutveckling. Målet för de samlade insatserna inom detta område skall därför vara att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet för hela befolkningen. Detta skall främst ske genom insatser som stimulerar till: mer fysisk aktivitet i förskola, skola och i anslutning till arbetet mer fysisk aktivitet under fritiden, att äldre, långtidssjukskrivna och funktionshindrade aktivt erbjuds möjligheter till motion eller träning på sina egna villkor. 10. Goda matvanor och säkra livsmedel Goda matvanor och säkra livsmedel är förutsättningar för en god hälsoutveckling hos befolkningen. 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande Bruket av beroendeframkallande medel är en viktig bestämningsfaktor för hälsan. Även spelberoende kan leda till ohälsa. Åtgärder mot skador på grund av tobak, alkohol och spel samt för ett samhälle fritt från narkotika och dopning är nödvändigt för att nå det övergripande folkhälsomålet. Riksdag och regering har tidigare beslutat om samhällets insatser och mål för alkohol- och narkotikapolitioken. Dessa mål skall ligga fast. Målet för samhällets insatser inom tobaksområdet skall vara att minska tobaksbruket. Målet avseende dopning skall vara ett samhälle fritt från dopning. Målet för samhällets insatser mot spelberoende skall vara att minska skadeverkningar av överdrivet spelande. Västra Götalandsregionens folkhälsopolitik och mål För Västra Götalandsregionen finns två styrdokument för folkhälsoarbetet, båda antagna av regionfullmäktige, policyn Det goda livet och Handlingsprogrammet för folkhälsoarbetet 2002-2006. Dokumenten anger de områden och inriktningar som anses som viktiga i arbetet för att förbättra folkhälsan i regionen.

12 I Det goda livet står att Västra Götalandsregionen ska verka för att främja livsvillkoren och livsbetingelserna för hela befolkningen i syfte att skapa jämlika förutsättningar för att nå en god hälsa. Speciell uppmärksamhet skall ägnas de grupper i befolkningen som idag uppvisar en sämre hälsa. Inriktningen på regionens folkhälsoarbete stämmer således väl överens med det nationella som internationella. Regionen har också tagit fram en vision för folkhälsoarbetet: Västra Götaland ska vara en region där människor kan leva ett bra liv. Det övergripande målet med folkhälsoarbetet är att öka jämlikheten i hälsa och syftet med själva handlingsprogrammet är att snabbare nå målet. Genom politisk kraftsamling kring folkhälsoarbetet, ett professionellt stöd inom Västra Götalandsregionen samt hos kommuner, myndigheter, näringsliv och organisationer, hoppas man kunna klara av detta. Detta, tillsammans med ett brett engagemang hos medborgarna, stödjande samhällsfunktioner, ett rikt och varierat kulturliv samt en fördjupad demokrati, anses ge de goda förutsättningar som behövs för ett långsiktigt, hållbart och framgångsrikt folkhälsoarbete. Förutom att hälsan varierar mellan olika grupper av befolkningen varierar den också starkt mellan olika geografiska områden. I det kortare perspektivet har livsvillkoren, de socioekonomiska förhållandena, vår livsstil och våra levnadsvanor en avgörande betydelse för folkhälsan. Regionens folkhälsoarbete har därför sin utgångspunkt i det hälsofrämjande synsättet där gemensamma insatser på grupp- och samhällsnivå görs för att ge enskilda människor möjlighet att bruka sin egen kraft och kunskap. Självklart finns också det sjukdomsförebyggande perspektivet med i folkhälsoarbetet. Inom ramen för ett s.k. livscykelperspektiv, som innebär att förhållanden och behov skiftar över tid och under livets gång, vill man knyta samman det hälsofrämjande arbetet med det kompletterande sjukdomsförebyggande insatserna på samhälls-, grupp- och individnivå. Livscykelperspektivet delar regionen in i fem olika stadier: en gynnsam start i livet hälsosamma uppväxtvillkor för barn och unga förutsättningar för ungdomars inträde i vuxenlivet ett hälsosamt vuxenliv och arbetsliv och en hälsosam ålderdom Regionens Folkhälsokommitté för också fram folkhälsoarbetets infrastruktur och förutsättningar som viktiga. Med det vill de poängtera att det inte räcker att påverka den individuella livsstilen utan att det också är nödvändigt att anpassa de övergripande strukturella förhållanden vilket kräver gemensamma insatser på alla nivåer. Folkhälsoarbetet måste också drivas med tillräcklig kunskap och kompetens för att bli effektivt. Folkhälsoarbetet i Bollebygds Kommun De lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna i Västra Götaland fick 1999 i uppdrag av Hälsooch sjukvårdsstyrelsen och Folkhälsokommittén att med regionala medel tillse att varje kommun i regionen skulle ges möjlighet att anställa en folkhälsosamordnare på heltid. Man beslutade också att basen för folkhälsoarbetet skall utgå från den lokala nivån dvs. att det är de lokala behoven och förutsättningarna skall styra det gemensamma folkhälsoarbetet. Som motprestation för att ge bidrag till en folkhälsosamordnare ställde regionen krav på att kommunen skulle inrätta ett folkhälsoråd. Folkhälsorådets uppgift är att vara ett aktivt forum där idéer formas till konkreta förslag som sedan skapar förutsättningar för välfärdsutveckling genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser i kommunen. Vidare är

13 folkhälsorådets uppgift inte att starta egna verksamheter utan vara initiativtagare, kunskapsspridare och stöd åt ordinarie verksamheter. Folkhälsosamordnarens uppdrag är att samordna det gemensamma folkhälsoarbetet i kommunen, fungera som folkhälsorådets sekreterare, verkställa rådets beslut samt tillsammans med folkhälsorådet utarbeta en folkhälsoplan som fastställer mål och inriktning för lokala folkhälsoinsatser. Till uppgiften tillkommer ytterligare punkter, men detta kan sägas vara det mest övergripande. Bollebygds kommun inrättade ett folkhälsoråd 1996 men arbetet kom aldrig riktigt igång. I och med ovannämnda uppdrag bildades det nuvarande folkhälsorådet 2001 och en folkhälsosamordnare, finansierad med regionens medel, tillsattes. De grupper som i dag prioriteras i kommunens folkhälsoarbete är barn, ungdomar, kvinnor och äldre. Denna inriktning stämmer väl överens med de nationella så väl som de regionala folkhälsomålen liksom att de utvalda och prioriterade grupperna motsvarar de som enligt dem bör prioriteras. Nuvarande folkhälsoinsatserna handlar mes om livsstil och att skapa socialt stöd. En framtida utmaning är att få igång arbetet med att försöka påverka livsvillkoren. Både kommunens verksamhetsplan och budget för folkhälsoarbetet är indelade efter "barn och ungdom", "arbetsliv / vuxenliv" samt "äldres hälsa". Indelning hjälper till att avgränsa och rikta folkhälsoarbetet samtidigt som arbetet till viss del även kan stämmas av mot den av regionen använda strukturen för prioriterade områden och grupper. Förutom att de nationella och regionala målen bör vara vägledande, samt den lokala kunskap som finns, behöver kommunens egen målsättning också vägas in. Framför allt rör följande tre inriktningsmål folkhälsoarbetet: De kommunala verksamheterna skall främja invånarnas hälsa och bidraga till att de känner trygghet. Barnperspektivet skall genomsyra de kommunala verksamheterna. De kommunala verksamheterna skall utveckla sådana arbetsformer så att invånarnas delaktighet och möjligheter att påverka ökar. Själva budgeten för folkhälsoarbetet kommer från Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. De tilldelar folkhälsoarbetet 75 kr per invånare i regionen. En del av beloppet, 25 kr per invånare, går till de tio lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna för deras arbete ute i respektive kommun. Resterande belopp går till den politiskt tillsatta Folkhälsokommittén. Hur de lokala folkhälsomedlen i Bollebygds kommun skall användas beslutas i folkhälsorådet.

14 Problemformulering, syfte och avgränsning Samarbetsavtalet mellan Bollebygds kommun och Västra Götalandsregionen syftar till att förstärka och utveckla folkhälsoarbetet i kommunen. I det ingår bl. a. att upprätta en folkhälsoplan. Denna folkhälsoplan bör bygga på en kartläggning och analys av befolkningens hälsoutveckling en så kallad kommunprofil. Kommunprofilen skall också vara ett underlag för diskussioner inom kommunen, med politiker, befolkningen och andra myndigheter. Den vänder sig till alla verksamheter som på något sätt kan vara delaktiga i ett tvärsektoriellt folkhälsoarbete som föreningar, kommunala förvaltningar, polis, primärvård m.m. Att skapa bra livsvillkor och bra förutsättningar för en god hälsa och livsvillkor inbegriper alla samhällssektorer och förutsätter samverkan mellan individer och samhälle. Syftet med kommunprofilen är att utifrån av oss känd, tillgänglig statistik kartlägga hur hälsoläget ser ut i Bollebygds kommun. Profilen skall i första hand utgöra det underlag som skall ge vägledning vid upprättandet av en folkhälsoplan, men också som stöd till ett framtida visions- och målsättningsarbete. Den statistik och de uppgifter som är tillgängliga täcker inte alla områden varför vissa grupper inte finns med och därmed riskerar att glömmas bort. Syftet att begränsa kommunprofilen enligt ovan är att avgränsa arbetet och göra det någorlunda hanterbart. Detta har också gjort att ett redan omfattande kartläggningsarbete kunnat snabbas på. Syftet är alltså inte att prioritera bort särskilda frågor eller grupper och kommunprofilen kommer ändå att bli omfattande. Personer från olika förvaltningar med olika erfarenhet har funnits med i arbetet med att analysera och diskutera statistik för att siffrorna skall tydas och förstås utifrån sitt sammanhang. På så vis hoppas vi att vi minskat riksken för att viktiga områden förbises eller att statistiken feltolkas. Gruppen som arbetat fram kommunprofilen utsågs av folkhälsorådet. Gruppmedlemmarna är Lars Paulsson (folkhälsosamordnare, kansliavdelningen), Ulla Lyckestam (rektor Komvux, barn och utbildning), Yasmine Ågren (distriktssköterska, hemsjukvården) och Birgitta Gunnarsson (ordförande, PRO).

15 Redovisning av uppgifter och statistik Vi har valt att i möjligaste mån följa stukturen för hälsans bestämningsfaktorer. Ett särskilt avsnitt för trygghet och säkerhet har tillkommit dels för att det varit svår att få in detta under någon passande rubrik och dels för att frågor av brottsförebyggande karaktär inte skall hamna i skuggan av det övriga folkhälsoarbetet. Omgivningsfaktorer Ytterst i halvcirkeln återfinns omgivningsfaktorerna. De är viktiga ur den aspekten att de är avgörande för om samhällets utformning bidrar till hälsoskadliga eller hälsosamma miljöer. En av folkhälsoarbetets målsättningar är därför att försöka bidra till att samhällspolitiken blir mer hälsoinriktad och därmed skapar en god jordmån för ett gott liv. Till omgivningsfaktorerna räknas bl. a. de samhällsekonomiska strategierna och den omgivande miljön. Det finns många faktorer i eller omkring Bollebygds kommun som påverkar hälsan. Vissa av dem kan vi påverka lokalt i kommunen medan andra beror på vad som beslutas i vår omgivning. Det är framför allt det som kännetecknar Bollebygds kommun och det som vi i mer eller mindre omfattning kan påverka som kommande avsnitt handlar om. Ett försök har således gjorts för att anpassa omgivningsfaktorerna till den lokala situationen och de lokala förutsättningarna i Bollebygds kommun. Basfakta om Bollebygds kommun Bollebygds kommun är en av landets yngsta kommuner och delades från Borås den 1 januari 1995 efter en omröstning. Invånarantalet har inte förändrats nämnvärt under åren och ligger fortfarande runt 8000. Kommunen består av fyra geografiska delar Bollebygd, Hultafors, Olsfors och Töllsjö, där Bollebygd räknas som centralort. Hultafors och Olsfors är egna geografiska delar men räknas till centralorten Bollebygd. Genom sitt läge mellan Borås (25 km) och Göteborg (40 km) har Bollebygd sett ur arbetsmarknadssynpunkt ett bra strategiskt läge. Riksväg 40 erbjuder en snabb och bekväm resa åt båda hållen. Läget tillsammans med närheten till Landvetters flygplats (10 min) och till Göteborgs hamn, som för övrigt är Skandinaviens största, ger näringslivet goda utvecklingsmöjligheter. Kommunen har en stor potentiell arbetsmarknad, kvalificerad arbetskraft, tillgång till högskolor, kvalificerad sjukvård, kultur m.m. inom en radie av cirka 40 km. De korta avstånden och de goda kollektivtrafikförbindelserna till städernas olika utbud gör det också lätt att bo och leva i Bollebygd. Förutom möjligheterna att kombinera arbete och familjeliv är annars den varierande och storslagna naturen utmärkande för Bollebygds kommun. Kommunen värnar om naturen och är en så kallad EKO-kommun. Det innebär att man långsiktigt och målmedvetet arbetar i riktning mot ett samhälle med harmoni i såväl ekologi som ekonomi. Kommunen kan också erbjuda en väl utbyggd kommunal service vad gäller barnomsorg, skolor, vårdcentral och äldreomsorg.

16 Nutid och framtid I skrivande stund pågår ett visionsarbete inom Bollebygds kommun och ett resultat av detta märks redan på kommunens hemsida (www.bollebygd.se). Läsaren välkomnas med orden "Kommunen där vi bor bra och lever länge". Förutom att förstärka bilden av att vara en bra boendekommun betonar man att de som bor i kommunen lever länge, vilket är ett av hälsomåtten. Vissa av inriktningsmålen knyter också som sagt an till och påverkar folkhälsoarbetet. I kommunens visionsarbete pekas barnfamiljerna ut som en särskilt attraktiv målgrupp och om Banverket anlägger ett nytt stationsläge i eller kring Bollebygds kommun behöver kommunen växa. För att öka sin attraktionskraft kommer behovet av en väl fungerande kommunal service att växa. Därför är det också viktigt för kommunen att se till att de som arbetsgivare kan erbjuda en hälsosam och attraktiv arbetsmiljö. Politik I kommunfullmäktige sitter 31 ledamöter. Kommunfullmäktiges ordförande kommer från Moderata Samlingspartiet. Förutom kommunstyrelsen finns tre nämnder (bokstaven inom parentesen avser ordförandens partitillhörighet): Barn- och Utbildningsnämnden (c), Omsorgsnämnden (fp) och Byggnads- och Miljönämnden (m). Kommunstyrelsens ordförande kommer från Moderata Samlingspartiet. Kommunfullmäktige har möte ca. 8 gånger/år, på torsdagar kl. 18.00. Föredragningslistan annonseras i Borås Tidning och ibland även i den lokala Annons-Markna n. Fördelning av mandaten i kommunfullmäktige 2002: Parti Mandat Moderata Samlingspartiet 7 Folkpartiet Liberalerna 2 Centerpartiet 4 Socialdemokraterna 11 Vänsterpartiet 2 Kristdemokraterna 3 Miljöpartiet de gröna 2 Totalt 31 Valdeltagande Sverige vilar på en demokratisk grund. Valdeltagandet kan därför sägas vara en indikator på människors vilja och tro på att kunna påverka. Det sägs också att demokratin måste erövras av varje ny generation vilket gör demokratiarbetet särskilt viktigt bland barn och ungdomar.

17 Valdeltagande Källa: SCB År Riksdag Landstingsfullm. Kommunfullm. 1994 90,2% 93,5% 88,6% 1998 86,5% 85,1% 84,1% 2002 84,3% 82,2% 83,1% Källa: Bollebygds Kommun Valdeltagandet i Bollebygds kommun ligger över riksgenomsnittet för val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige under åren 1994, 1998 och 2002, men precis som i samhället i övrigt har valdeltagandet sjunkit under perioden. Av de ungdomar i åk 6-9, samt elever 16-18 år som går på det fria gymnasieprogrammet, anser sig 73% inte veta vad politikerna gör, 90% anser att det inte går att påverka beslut och 85% har en känsla av att man i kommunen inte lyssnar på dem. För att skapa en vilja att påverka hos unga behövs kunskapshöjande insatser om demokrati och det politiska systemet, att nya former kompletterar de traditionella samt att ungdomarna själva får vara med och styra formerna. Ekonomi I skrivande stund pågår budgetåtstramningar. Näringsliv I Bollebygd finns en lång småföretagartradition och låga mark- och fastighetspriser. En hantverkartradition lever också kvar inom kommunen med bl. a. möbeltillverkning - Ballebomöbler. Kommunens näringslivsarbete syftar till att ge en god service åt befintliga företag, stödja samverkansformer och projekt av olika slag samt skapa goda förutsättningar för nyetablerade företag. För tillfället finns mer än 500 företag registrerade i Bollebygds kommun. Den största arbetsgivaren är Bollebygds kommun med drygt 500 anställda. Andra stora arbetsgivare i

18 kommunen är Flügger AB, Hultafors AB, Hammar Maskin AB, LampGustaf AB och Skanska Prefab. Natur Naturen med dess rena luft och friska vatten inbjuder till avkoppling, rekreation och ett aktivt friluftsliv. Naturen skiftar i storskog, öppna landskap och längs Nolån och Sörån sträcker sig vackra och bördiga dalgångarna. Sjöar finns det också gott om. I kommunen finns vandringsoch kanotleder, golfbana, ridanläggningar och en av landets sydligaste slalombackar med lift. Befolkningsstruktur: Befolkningssammansättningen påverkar hur hälsoläget i kommunen är och hur hälsan är fördelad. Genom att studera befolkningssammansättningen kan man bl. a. få hjälp när man planerar insatser på kort och lång sikt. Folkmängd efter kön och ålder 31 december 2001 (åldersfördelning) Källa: SCB Familjer med barn under 18 år 2000 Källa: SCB

19 Invånare efter kön och födelseland 2001 Källa: SCB Folkmängden har varit relativt oförändrad under den senaste tioårsperioden. Åldersstrukturen i befolkningssammansättningen skiljer sig från riket i övrigt och regionen på så vis att andelen barn och ungdomar är fler medan andelen äldre och utrikes födda är färre. Det vore intressant att undersöka hur befolkningssammansättning såg ut för tio år sedan, men en stor fördel planeringsmässigt vore att kunna se hur det kommer att se ut om tio år. Hälsan i Bollebygds kommun Återstående medellivslängd vid födseln efter kön Källa: SCB Medellivslängden bland invånarna i Bollebygds kommun, 79,7 år för män respektive 83,4 år för kvinnor, är högre jämfört med övriga rikets 76,2 respektive 81,4. Den psykiska ohälsan i landet är omfattande och bara accelererar. Det finns inga siffror för hur den psykiska ohälsan i Bollebygds kommun är, men allmänt sett ökar den psykiska ohälsan i Sverige och bedöms ligga bakom 56 procent av den totala sjukdomsbördan. De stressrelaterade depressionerna står för den lavinartade ökningen men också existentiella depressioner, självmord och missbruk hos unga ökar. Näst efter hjärt- kärlsjukdomar är psykisk störning den vanligaste sjukdomsorsaken visar Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2001.