Halmstads gröna värden. från insektsliv till friluftsliv DEL 2 STYRANDE RIKTLINJER

Halmstads gröna värden från insektsliv till friluftsliv DEL 2 STYRANDE RIKTLINJER Handlingsprogram för att kartlägga, säkerställa och utveckla naturkapitalet i Halmstads kommun

Innehållsförteckning 1. Sammanfattning... 3 1.1. Läsanvisningar... 4 2. Styrande riktlinjer för Halmstads kommun... 4 2.1. Riktlinjer för naturmiljöer... 5 Skogsmiljöer... 5 Öppna miljöer...6 Våtmarker och sumpskogar... 8 2.2. Riktlinjer för rekreationsområden... 9 2.3. Riktlinjer för Halmstads grönstruktur... 11 Grönstruktur... 11 Tillgänglighet... 12 Lek och aktivitet......13 Kopplingen mellan stad och land... 13 Riktlinjer...13 3. Uppföljning... 15 Omslagsfoto: Vitsippor av Patrik Leonardsson Statliga bidrag till lokala och kommunala naturvårdsprojekt är medfinansiär för genomförandet av detta projekt.

1 Sammanfattning Halmstad är fantastiskt med sin rika och omväxlande natur; kusten, de större åarna, slättlandskapet och skogslandskapet. Naturen är en del av vår livsmiljö och utgör en grund för vår hälsa och välfärd. För att möjliggöra fortsatt utveckling av Halmstads kommun utan att tära på det värdefulla naturkapitalet krävs att vi tänker efter före! Halmstads gröna värden - från insektsliv till friluftsliv ska ligga till grund för kommande översiktsplan och för ställningstagande i frågor som rör naturvård, lokalisering och exploatering samt avvägningar dem emellan. Projektet utförs i samarbete mellan Stadskontoret och Tekniska kontoret. Statliga bidrag till lokala och kommunala naturvårdsprojekt är medfinansiär för genomförandet av detta projekt. Halmstads gröna värden belyser naturens värde både för naturens skull och för människans skull. Kommunens värdefulla naturområden och de viktigaste rekreationsområdena, har kartlagts. I staden Halmstad har kommuninvånarnas tillgång till natur- och rekreationsområden samt tillgången till stadens grönområden kartlagts. Arbetet har mynnat ut i en faktadel samt en del med styrande riktlinjer för att säkerställa och utveckla naturkapitalet i Halmstads kommun Halmstads kommun kan i stort sett delas in i tre zoner. Längs kusten med sina sandstränder och flygsandsfält, återfinns många områden med mycket höga naturvärden, där strandängar och ljunghedar tillhör de mest värdefulla. Kusten är dessutom av mycket stor betydelse för rekreation och friluftsliv. Innanför kustremsan vidtar den bördiga jordbruksslätten med talrika märgelgravar. I söder är slätten flack och enhetlig och består av vida dalar med jordbruksmark mellan skogsbeklädda berghöjder. Slättbygden övergår österut i en markerad övergångszon med ett småskaligt odlingslandskap. I det intensiva odlingslandskapet är områden med höga naturvärden ovanliga och det öppna odlingslandskapets värde för rekreation och friluftsliv är mycket begränsat. Höglandet utgörs av skogsbygd som domineras av granskogar och våtmarker. Större bestånd av bok och ek finns främst i den västra delen av höglandet och utmed dalgångarna, dit också jordbruksmarken är koncentrerad. Skogsbygden erbjuder stor variation av naturtyper och goda rekreationsmöjligheter. Här finns värdefulla ädellövskogar, våtmarker och sumpskogar samt ängs- och betesmarker i anslutning till gamla kulturmiljöer. Stadens grönytor har människors rekreation i fokus. Staden innehåller grönytor och naturområden med skiftande karaktär som har olika syften och funktioner. Finparker, bostadsparker och naturparker utgör de rekreativa grönytorna. Här är de sociala värdena viktiga. Staden erbjuder också aktivitetsytor som är avsedda främst för föreningsverksamhet, med vissa begränsningar för allmänheten. Till sist finns övriga ytor som exempelvis kan vara vägmiljöer. Västra delen av staden, som är den äldre stadsdelen, präglas av varierad natur med många och större skogsmiljöer samt öppna naturmiljöer längs kusten. I den östra stadsdelen är skogsmiljöer mer sällsynta och bostadsparker samt nyare naturparker dominerar. I centrum utgör finparkerna och miljön längs Nissan viktiga element. Det är av stort värde för kommunen att säkerställa och utveckla naturkapitalet i Halmstads kommun, vilket lett fram till att riktlinjer formulerats för naturmiljöer, rekreationsmiljöer och för grönstrukturen i staden 3

1.1 Läsanvisningar Halmstads gröna värden från insektsliv till friluftsliv är indelad i två delar, en faktadel och en del med styrande riktlinjer. Du håller nu i del 2, styrande riktlinjer. Faktadelen beskriver syftet samt sätter dokumentet i relation till andra målformuleringar som rör kommunen. Här finns en sammanfattning över Halmstads kommuns ursprung och utveckling fram till idag med landskapets framväxt och naturmiljöernas utveckling. I ett separat kapitel behandlas aktuella lagrum som berör detta dokument. I del 1 finns också fakta över nuläget i kommunen vad gäller värdefulla natur- och rekreationsområden i kommunen. För staden Halmstad har en mer detaljerad studie av gröna miljöer genomförts. Områden med höga natur- och rekreationsvärden finns redovisade på två kartbilagor i större skala. Digital kartinformation finns inom Halmstads kommuns databas Solen. En del kartmaterial samt information om uppdateringar finns på www.halmstad.se/natur. Definitioner av begrepp samt källor och bilagor återfinns sist i del 1. Del 2 innehåller förutom styrande riktlinjer, en kort sammanfattning från faktadelen samt de slutsatser som har lett fram till formuleringen av styrande riktlinjer för naturvärden och rekreation i kommunen samt för grönstruktur i staden. Uppföljning finns i del 2. 2 Styrande riktlinjer för Halmstads kommun Halmstads gröna värden - från insektsliv till friluftsliv är ett kommunomfattande handlingsprogram som i första hand ska utgöra ett underlag till översiktsplanen. Dokumentet ska också utgöra vägledning vid övrig fysisk planering och vara ett stöd vid ställningstaganden i park- och naturvårdsfrågor, lokaliserings- och exploateringsfrågor samt avvägningar däremellan. Halmstads gröna värden ska utgöra grund vid diskussioner om olika alternativ, där naturens och grönytornas värde för människan och för naturens egen skull, på ett tydligare sätt ska belysas och vägas in i kommunala beslut. Till stöd för detta har två kartor sammanställs där de mest värdefulla natur- och rekreationsområdena i kommunen redovisas. Kartorna bifogas dokumentet. I de styrande riktlinjerna fastställs den viljeinriktning som ska råda i Halmstads kommun. Viljeinriktningen utgår ifrån de tillgångar och brister på områden med höga natur- eller rekreationsvärden som har konstaterats. I staden belyses framförallt tillgången på grönstruktur och dess olika karaktärer. Dokumentet ger riktlinjer inför ställningstagande i framtiden. Det ger också riktlinjer avseende tillgänglighet, grönstråk samt aktiviteter och funktioner inom de rekreativa grönytorna. De styrande riktlinjerna anges i punktform under respektive område. 4

2.1 Riktlinjer för naturmiljöer Skogsmiljöer Skogen i Halmstads kommun är till största delen koncentrerad till skogsbygden i norr och nordöst. Barrskogen är dominerande och ungefär hälften av kommunens skogsareal består av planterad granskog. Naturvärdena i dessa skogar bedöms som låga. Höga naturvärden knutna till granskog är mycket ovanliga. FAKTA SKOGSMILJÖER Av kommunens skogsareal (51 970 ha) utgör ca 85 % barrskog, 7 % lövskog och 8 % ädellövskog Andel skyddad skog Barrskog 3% (1 472 ha) Lövskog 5% (412 ha) Ädellövskogen 6% (304 ha) Skogsmark inom Natura 2000 Barrskog: 4 % (1 957 ha) Lövskog: 7 % (580 ha) Ädellövskog: 10 % (516 ha) Andel utpekade nyckelbiotoper och naturvärdesområden enligt Skogsstyrelsen Barrskog: 0,4 % (193 ha) Lövskog: 12 % (894 ha) Ädellövskog: 23 % (674 ha) Ca 14 % av kommunens skogareal är tallskog. I kustremsan återfinns större områden med planterad skyddsskog av tall. Skyddsskogarna är av hög ålder men tillhör sällan de mest artrika miljöerna, men är trots detta värdefulla. I Halmstads kommun är ca 8 % av skogsmarken ädellövskog. Andelen ädellövskog är mycket hög i jämförelse med landet i övrigt. Det beror på att ädellövskogen har sin huvudsakliga utbredning i södra Sverige. Halland, Skåne och Blekinge hyser tillsammans 90 % av landets hela bokskogsareal. Av ekbestånden, blandädellöv- och klibbalskogar ligger ungefär en tredjedel av arealen i vår region. Hallands län har därför tillsammans med Skåne och Blekinge län ett särskilt ansvar att bevara dessa skogar. Den halländska ädellövskogen är generellt äldre än både Blekinges och Skånes ädellövskogar. I Halmstads kommun utgör bestånden som är äldre än 80 år 59 % av ädellövskogarealen. Däremot är den unga ädellövskogen underrepresenterad. Skogar yngre än 40 år utgör endast 4 % av den totala ädellövskogsarealen. I kommunens västra delar dominerar odlingslandskapet. Endast ett par större isolerade skogspartier (Rydsbjär och Aggaredsbjär norr om Harplinge samt Västerhagskogen vid Haverdal) och tre skogskilar; Steningebjär, Nyårsåsen och Stjärnarps skog sträcker sig in i det i övrigt öppna landskapet. Det är därför av stor vikt, både ur ekologisk och ur landskapsbildsmässig aspekt att dessa skogsklädda partier bevaras. Kommunen bör sträva efter att inte bryta befintliga kopplingar till skogsområden i kustremsan eller i skogsbygden. Samband/kopplingen till kustmiljöerna bör förstärkas och kommunen bör sträva efter ett sammanhängande nätverk av skogsmiljöer där så är möjligt. För mer detaljerad information och kartor se kap 5.3 i del 1, fakta. Om de mest värdefulla skogsmiljöerna inte bevaras försvinner förutsättningarna för att bibehålla den biologiska mångfalden. Många hotade arter kommer att mista sina livsmiljöer och riskerar att försvinna helt från regionen. Naturen fragmenteras mer och mer när människan tar mark i anspråk för byggnader och övrig infrastruktur. Det har lett till att naturmiljöer splittras upp och minskar i omfattning. Många av de hotade arterna är beroende av lång kontinuitet och ostörda förhållanden. Ett större område ger bättre förutsättningar för dessa arters överlevnad. Ett större område har också generellt bättre förutsättningar att hysa fler arter än ett mindre. Kopplingar och stråk mellan mindre områden kan till viss del kom 5

pensera behovet av stora områden då detta ger viss spridningsmöjlighet för arter. Även människan har behov av större sammanhängande grön- och naturområden, och nätverk av grönska för rekreation och som landskapsbildande element är viktiga. En variationsrik natur erbjuder kommuninvånarna och besökande ett rikare utbud av naturupplevelser. Riktlinjer Trots att barrskogen är den klart dominerande skogstypen i Halmstads kommun är höga naturvärden knutna till barrskog mycket ovanliga. Generellt bör arealen lövskog i kommunen ökas på bekostnad av granskogen. Andel ädellövskog är mycket hög i jämförelse med landet i övrigt, men den unga ädellövskogen är klart underrepresenterad. För att bibehålla den biologiska mångfalden i kommunen krävs att livsmiljöer som kan hysa hotade arter bibehålls och att kontinuiteten i skogsmiljöer upprätthålls. Det är av stor vikt, både ur ekologisk och ur landskapsbildsmässig aspekt att större skogsklädda partier i det i övrigt öppna jordbrukslandskapet bevaras. Inslaget av stråk och kopplingar är mycket viktiga som tillflyktsort och spridningsvägar för djur och växtlivet. För kommunen har därför följande riktlinjer, med fokus på de ovanliga och mest värdefulla skogsmiljöerna samt de naturtyper vi har ett uttalat nationellt bevarande ansvar för, formulerats: De barrskogsmiljöer med höga naturvärden som kommunen äger ska bibehålla sina värden. Kommunen ska prioritera föryngring med lövskog, framför allt ädellövskog, inom det egna skogsinnehavet. Kommunen ska där möjlighet finns inom det egna markinnehavet, tillskapa sammanhängande stråk och korridorer mellan befintliga ädellövskogsbestånd Kommunen ska i den fysiska planeringen, bygglovshanteringen och tillståndsprövningen ta hänsyn till vikten av att bevara av kopplingarna mellan de större skogspartierna och angränsande skogsområden i kustremsan och i skogsbygden. Om tillkommande bebyggelse eller utveckling av infrastrukturen kan medföra ingrepp på natur- eller rekreationsområde som innebär stor påverkan eller påtaglig skada ska krav ställas på kompensationsåtgärder vid genomförandet. Öppna miljöer Kommunens slättbyggd i väster präglas av öppen jordbruksmark. Den öppna marken domineras av ett intensivt och rationellt skött jordbruk. En försvinnande liten del, endast 2 %, av den öppna marken i Halmstads kommun är ängs- och betesmarker. Av dessa har 645 ha bedömts vara mycket värdefulla. I kommunen finns större sammanhängande strandängar längs kustremsan. De är till stor del skyddade genom reservat eller utpekade som Natura 2000-områden. I Halmstad finns större arealer ljunghed av mycket högt värde på Ringenäs och Tönnersjö skjutfält. Vid Hagön och Steninge finns också ljunghedslandskap med höga naturvärden som hävdas genom bete. Ljunghedarna har sin huvudutbredning i landet koncentrerat till Halland och Skåne som därmed har ett nationellt bevarandeansvar för denna naturtyp. Enligt det regionala miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap ska arealen ljunghed i Halland öka från dagens ca 1500 ha till 1900 ha till år 2010. I jordbrukslandskapet är ängar underrepresenterade medan betesmarkerna återfinns i anslutning till skogsområden. Ängsmarkerna 6

finns koncentrerade till de gamla odlingsmiljöerna i skogsbygden med tydlig ansamlig i kommunens östra del. Här ligger bla Hästilt, Bögilt, Timrilt och Gårdshult vilka är områden med ovanligt artrika ängs- och betesmarker. I Halmstads kommun har Gårdshult, Hästilt, Laxvik-Påarp, Sperlingsholm och Tolarbo- Bögilt utpekats som odlingsmiljöer med så höga värden att de är värda att bevara ur ett nationellt perspektiv. Dessa odlingsmiljöer och deras omgivningar bör prioriteras med aktiva skötselåtgärder i skyddsarbetet. I det öppna jordbrukslandskapet är mindre skogspartier, trädridåer längs åar och vattendrag, småbiotoper som märgelgravar, diken, åkerholmar mycket viktiga tillflyktsplatser och spridningskorridorer som gynnar både djur och växtlivet. Dessutom är inslaget av trädvegetation i det i övrig öppna odlingslandskapet viktigt för landskapsbilden. För mer detaljerad information och kartor se kap 5.4 del 1, fakta. FAKTA ÄNGS- OCH BETESMARK Total yta öppen mark (inkl åkermark) är i kommunen. 31 976 ha Värdefulla ängs- och betesmarker 645 ha av dessa är: Ängar ca 5 % 34 ha Betesmarker ca 83 % 537 ha Restaurerbara marker ca 11 % 74 ha Skyddad ängs- och betesmark Totalt 178 ha vilket motsvarar ca 28 % av de värdefulla ängs och betesmarkerna Ängs- och betesmark inom Natura 2000 värdefull ängs- och betesmark som ingår i Natura 2000-område 149 ha Ängs- och betesmarker har stor betydelse för den biologiska mångfalden eftersom de tillhör de mest artrika biotoperna i landet. Värdefulla ängs- och betesmarker är ovanliga i kommunen. De är helt beroende av rätt skötsel för att bibehålla sina värden. Om värdet hos dessa marker minskar påverkar detta den biologiska mångfalden drastiskt. Riktlinjer Även en liten minskning av arealen värdefull ängs- och betesmark kan få stora konsekvenser för de ovanliga och i många fall hotade arter som är helt beroende av dessa områden. De värdefulla ängs- och betesmarkerna utgör endast 2 % av den öppna marken, till dessa områden räknas ljunghedar. Halmstad har ett nationellt bevarandeansvar för att värdefulla ljunghedsområden som ska bibehållas, och för att arealen ljunghed med ändamålsenlig skötsel ska utökas. I det öppna jordbrukslandskapet är mindre skogspartier och småbiotoper, mycket viktiga tillflyktsplatser och spridningskorridorer som gynnar både djur och växtlivet. För kommunen har följande riktlinjer formulerats: De värdefulla ängs- och betesmarker som kommunen äger ska genom rätt skötsel bibehålla sina höga naturvärden. Dessutom ska kommunen sträva efter att utöka arealen värdefull ängs- och betesmark inom det egna markinnehavet. Halmstads kommun ska särskilt prioritera arbetet med att bibehålla och om möjligt utöka arealen ljunghed med höga naturvärden inom det egna markinnehavet. Det motsvarar 23 % av totalytan värdefulla ängsoch betesmarker

Våtmarker och sumpskogar I Halmstads kommun finns en mycket tydlig koncentration av våtmarker på höglandet i öster. Här återfinns också de mest värdefulla våtmarkerna, ofta i hela komplex med stor sammanlagd yta. Ca 26 % av de våtmarker i Halmstads kommun som ingick i våtmarksinventeringen är av nationellt intresse och ingår i Myrskyddsplan för Sverige. Våtmarker som är utpekade i Myrskyddsplanen prioriteras i Länsstyrelsen skyddsarbete. 6 840 ha av de naturliga våtmarkerna i Halmstads kommun har enligt Länsstyrelsens våtmarksinventering 1994 bedömts ha mycket höga naturvärden (klass 1 och 2) och bedöms vara helt opåverkade eller obetydligt påverkade av mänskliga ingrepp. Det är av stor vikt att dessa områden bibehåller sina höga naturvärden. I övergångsbygden mellan jordbruksbygden och skogsmiljöerna på höglandet är tillgången till naturliga våtmarker också stor, men naturvärdet och storleken hos dessa är generellt något lägre än i våtmarkerna på höglandet i öster. Övergångsbygden är mer präglat av en mosaik av olika biotoper med stort inslag av sumpskogar. I skogsbygden i kommunens norra och nordöstra del är sumpskogarna vanligtvis små och spridda i skogsmiljöerna. I jordbrukslandskapet är sumpskogar ovanligare och deras utbredning begränsas här till åar och vattendrag. Naturliga våtmarker är ovanliga inslag i det öppna landskapet. På grund av bristen på naturliga våtmarker och sumpskogar i kustområdet och jordbrukslandskapet ökar betydelsen av förekomsten av småvatten, exempelvis märgelgravar och diken samt anlagda dammar i dessa områden. Halmstads kommun har sedan i slutet av 1980 talet anlagt våtmarkerna i jordbruksmark för FAKTA VÅTMARKER OCH SUMPSKOG Areal naturlig våtmark och sumpskog Våtmark 13 429 ha Sumpskog 7 323 ha Varav ca 48 % ingår i våtmarkerna Våtmarkernas fördelning mellan naturvärdesklass enligt Våtmarksinventeringen 25 st klass 1 4 312 ha 54 st klass 2 2 528 ha 108 st klass 3 4 859 ha 56 st klass 4 1 730 ha Andel skyddad våtmark och sumpskog Våtmark 12 % Sumpskog 8 % Våtmarker och sumpskog inom Natura 2000 Våtmark 18 % Sumpskog 10 % att minska utsläppet av gödande ämnen till Laholmsbukten. Även ekologiska dagvattendammar har anlagts för att rena förorenat dagvatten i tätorterna. Både anlagda våtmarker och till viss del dagvattendammar gynnar bland annat fågellivet och utgör uppskattade inslag i naturmiljön. För mer detaljerad information och kartor se kap 5.5 del 1, fakta. Naturliga våtmarker och sumpskogar är artrika miljöer med många specialiserade arter. Många av dessa arter är känsliga för förändrade vattenförhållanden och påverkan på hydrologin kan får stora konsekvenser för djur och växter på platsen. Dessutom är våtmarkerna mycket viktiga vattenhållande element i landskapet. Riktlinjer Naturliga våtmarker som är opåverkade av människan har mycket höga naturvärden och dessa områden ska bibehålla sina höga naturvärden. Största hotet mot våtmarkerna och 8

sumpskogarna är förändrade vattenförhållanden på platsen, vilket kan ge stora konsekvenser för djur och växtlivet. Våtmarkerna har ett lagligt skydd tack vare förbud mot markavvattning enligt 11 kap miljöbalken och förordningen om vattenverksamhet (1998:1388) och riktlinjer angående dessa har därför inte formulerats. Naturliga våtmarker och sumpskogar är ovanliga i kustområdet och i jordbrukslandskapet vilket ökar betydelsen av förekomsten av småvatten, exempelvis märgelgravar och diken i dessa områden. Även anlagda våtmarker och dagvattendammar har stor betydelse för djur och växtlivet lokalt. Dessutom har de positiv inverkan på vattenkvaliteten och minskar bl.a. utsläppet av kväve och andra förorenande ämnen. För kommunen har följande riktlinjer formulerats: Kommunen ska lägga ett ekologiskt perspektiv på utförandet av dagvattendammar. Kommunen ska öka andelen dagvattendammar inom kommunal mark. Kommunen ska verka för att öka arealen anlagd våtmark inom kommunen 2.2 Riktlinjer för rekreationsmiljöer De viktigaste rekreationsområdena i Halmstads kommun ligger vid kusten och i anslutning till de större åarna och vattendragen. 21 rekreationsområden har bedömts vara av högsta värde som rekreationsområde och 61 områden har bedömts vara värdefulla som rekreationsområden. Parkmark och övriga grönområden inom respektive samhälle har inte tagits med i denna bedömning. Detta kan innebära att park eller grönområden inom samhällen eller tätorter utgör värdefulla rekreationsområden utan att dessa pekas ut här. Boende i kommunen har generellt mycket god tillgång till rekreationsområden inom 500 m från sin bostad. Majoriteten av boende i tätorter och mindre samhällen har god tillgång till rekreationsområden. Störst brister har samhällen som ligger i det utpräglade odlingslandskapet. Tre av dem har markant sämre tillgång till rekreationsområden inom 500 m än övriga tätorter; Eldsberga, Getinge och Trönninge. För mer detaljerad information och kartor se kap 6.2 faktadelen. Tillgången till rekreationsområden eller grönområden har vetenskapligt bevisats ha stor inverkan på folkhälsan. Avståndet till dessa områden spelar en avgörande roll för människors benägenhet att vistas ute och för den dagliga motionen. Områden med tillgång till grön- eller rekreationsområden ger attraktiva boendemiljöer. Ett varierat utbud av kvalitativa anlagda grön- och parkmiljöer ska finnas liksom naturliga skogsmiljöer eller andra rekreationsområden. Tillgången till naturliga rekreationsområden i anslutning till tätorter minskar behovet av anlagda grön- och parkområden. Resonemanget ger också att i bristområden är behovet av anlagda grön- och parkområden större, vilket kan ställa större krav på kvaliteten och skötseln av dessa miljöer. 9

Riktlinjer Majoriteten av boende i tätorter och mindre samhällen i Halmstads kommun har god tillgång till rekreationsområden. 67 % av alla kommunens invånare som bor utanför staden Halmstad har tillgång till rekreationsområden av hög kvalitet inom 500 m. Samhällen i det utpräglade jordbrukslandskapet har lägre tillgång till rekreationsområden än övriga tätorter och mindre samhällen. Sämre tillgång till rekreationsområden ger en negativ inverkan på folkhälsan. Tillgången till och kvalitén av rekreationsområdena ska främst stärkas i de tätorter och mindre samhällen som har brister. Samtliga tätorter och mindre samhällen behöver studeras var för sig och studien ska omfatta även parker och gröna miljöer för att ge en fullständig bild av tillgången till rekreationsområden. Vid kommunens handläggning av exploateringsfrågor ska höga naturvärden och rekreationsvärden vägas in och jämställas med andra intressen. För kommunen har följande riktlinjer formulerats: Andelen kommuninvånare som har tillgång till rekreationsområden av hög kvalitet inom 500 meter får inte minska från år 2007 års nivå. Andel invånare med tillgång till värdefulla rekreationsmiljöer inom 500 m 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% Eldsberga Getinge Gullbrandstorp Gullbranna Harplinge Haverdal Holm Johansfors Kvibille Laxvik-Påarp Oskarström Sennan Skedala Simlångsdalen Slättåkra Steninge Trönninge Tönnersjö Villshärad Åled/Spånstad Boende på landsbygd Diagram 1. Kommuninvånarnas tillgång till rekreationsområden inom 500 m fördelat mellan tätorter, mindre samhällen och landsbygden. 10

2.3 Riktlinjer för Halmstads grönstruktur Grönstruktur Halmstads grönstruktur delas in i fem karaktärer; finparker och kyrkogårdar, bostadsparker, naturparker vilket inkluderar större naturområde med högre natur- och rekreationsvärde, aktivitetsytor med begränsad tillgänglighet samt övriga ytor. Finpark, bostadspark och naturpark inkluderas i detta dokument i definitionen rekreativa grönytor, där sociala och rekreativa värden är i fokus. De rekreativa grönytorna är mätbara och jämförbara. Staden Halmstad har med gällande områdesavgränsning en totalyta på 6 480 hektar. Andelen rekreativa grönytor av stadens totalyta ligger på 28 procent. 54 procent av stadens invånare har tillgång till större naturområde (>6 ha). De områden som har sämre tillgång till naturområden är i västra stadsdelarna Mickedala, norra delen av Rotorp, norra delen av Eketånga samt Centrum. I östra delarna har stora delar av Nyhem-Andersberg, södra delen av Furet i delområde Frennarp-Furet samt Fyllinge-Kistinge låg tillgång till större naturområden. Västra delen av staden, (exklusive delområde Centrum) som är den äldre stadsdelen, präglas av ursprunglig varierad natur med många skogsmiljöer. De boende inom västra delen har en varierad grön miljö och nära till naturen och kusten. 80 procent av västers invånare har tillgång till större naturområde. Variationerna avseende tillgången till rekreativa grönytor är stora inom västra stadsdelen. Östra stadsdelen är uppbyggt på jordbruksmark och bebyggdes till stora delar under miljonprogrammet på 60- och 70-talen och framåt i tiden. De gröna miljöerna präglas av denna tidsepoks ideal med stor fokus på funktioner. De naturliga skogsmiljöerna är mer sällsynta i de östra delarna av staden av naturliga skäl och bostadsparker samt nyare naturparker dominerar. 48 procent av östers invånare har tillgång till större naturområde. Variationerna avseende tillgången till rekreativa grönytor är stora inom östra stadsdelen. Andelen rekreativa grönytor utgör endast 12 procent av centrums totalyta och 28 procent av invånare här har tillgång till större naturområde. I delområde Centrum råder det brist på större natur- och parkytor. Galgberget, Frennarps skog och hela kuststräckan vilka klassas som större naturområde anses ändå ligga centralt och är tillgängligt för många människor. Dock ligger de utanför 500-metersgränsen för många människor inom de centrala delarna av staden. Tillgången till finparker i centrum kompenserar till viss del frånvaron av större naturområden och har andra sociala och rekreativa ärden. Dessutom utgör promenadstråken utmed Nissan ett viktiga rekreativa element för boende i centrum. Invånare och besökare kan förutom att vistas på de rekreativa grönytorna även besöka aktivitetsytor riktade för främst föreningsverksamhet som innefattar idrottsplatser, golfbanor, koloniområden, småbåtshamnar och campingplatser. Dessa ytor har dock vissa begränsningar och är inte tillgängliga för alla människor eller tillgängliga alla tider på dygnet och året och har därför valts bort vid jämförelse av grönytorna i staden. Övriga ytor innefattar gröna miljöer längs vägar som upplevs när man färdas genom staden; alléer, restytor vid parkeringsplatser, industriområde, cirkulationsplatser mm och har inte rekreation som huvudsyfte men upplevs ändå ofta som positivt för människan och bidrar till en attraktiv stadsmiljö. Speciellt alléer har stort värde, både visuellt, historiskt och kulturellt. De övriga ytorna är ej ytbestämda eller mätbara i detta dokument och lämnas därför utanför när grönytorna i staden uppskattas och jämförs. 11

God tillgång till rekreativa grönytor inom staden ökar attraktiviteten hos bostadsområden. Tillgången till rekreativa grönytor i närheten till hemmet är för många människor en viktig del vid val av bostadsområde och boendemiljö. För att undvika snedfördelning mellan olika stadsdelar är det viktigt att prioritera de områden som lider brist avseende grönstrukturen. Det är också viktigt att ta hänsyn till barns, äldre människors och funktionshindrade människors behov. I områden med sociala problem, där de östra delarna av staden står för en stor del, är det också viktigt att de rekreativa grönytorna har aktiviteter, funktioner och upplevelsevärden som är anpassade efter de förutsättningar och sociala förhållanden som råder. Bostadsparkerna och naturparkerna är dessutom för en del människor i dessa områden den enda natur som upplevs då man oftast vistas i en begränsad del av området. Tillgänglighet I vissa stadsdelar är natur och andra rekreativa grönytor närbelägna men olika barriärer kan göra dessa svårtillgängliga. Nissan och Fylleån är större barriärer i staden men också rekreativa naturtillgångar. Större barriärer är järnvägen och infartslederna E:6:an, Nya Kustvägen, väg 26 Norra infarten, väg 25 Växjövägen, väg 117 Laholmsvägen. Andra större vägar som utgör barriärer i staden är Kungsvägen-Frösakullsvägen, Tylösandsvägen, Karlsrovägen, Magnus Stenbocks väg, Kornhällsvägen, Järnvägsleden, Slottsjordsvägen och Wrangelsgatan. Grundläggande i grönstrukturen för staden är strävan att skapa natur- och promenadförbindelser, gröna stråk, till och mellan grönområdena, framförallt mellan de rekreativa grönytorna, så att ett sammanhängande system bildas, och de övriga ytorna är viktiga i denna process. De gröna stråken kan ha karaktären av gröna korridorer med ökad framkomlighet, parkstråk eller förbättrade gatumiljöer. Genom att bryta och överbrygga barriärer som finns i staden kan natur och de rekreativa grönytorna länkas samman. Staden och framför allt centrum är attraktiva boendemiljöer med stort exploateringstryck. Byggstrukturen i staden riskerar en utarmning av grönytorna. Utan ett helhetstänkande avseende grönstrukturen med långsiktig hållbarhet där strävan är att skapa gröna oaser i form av samlade parkytor och gröna stråk så att ett sammanhängande system bildas, är risken stor att de rekreativa grönytorna uppfattas som lösa fragment i staden och inte blir tillgängliga för alla grupper av invånarna och övriga människor i Halmstad. FAKTA STADEN Areal Totalt staden: Väster: Öster: Centrum: 6 480 ha 3 328 ha 2 894 ha 258 ha Areal rekreativa grönytor Staden: 1 796 ha Väster: 1 007 ha Öster: 742 ha Centrum: 32 ha Andel rekreativa grönytor: Staden: 28 % Väster: 30 % Öster: 26 % Centrum: 12 % Grönyta per invånare Staden: 292 m 2 / inv Väster: 528 m 2 / inv Öster: 245 m 2 / inv Centrum: 27 m 2 / inv Andelen invånare som har tillgång till större naturområde>6 ha: Staden totalt: 54 % Väster: 80 % Öster: 48 % Centrum: 28 % Andel invånare som har tillgång till finparker (inkl kyrkogårdar) inom 500 m: Innerstadens finparker: 30 % 12

Lek och aktivitet De rekreativa grönytorna rymmer kommunala lekplatser och fria aktivitetsytor såsom bollplaner, tennisbanor och bouleplaner samt hundrastplatser. Övervägande av lekplatserna och de sk fria aktivitetsytorna är belägna i de östra stadsdelarna där behovet också är stort. Många av dessa ytor är idag eftersatta när det gäller drift och skötsel och uppfyller ej dagens krav och behov avseende funktion, upplevelsevärden, säkerhet och trygghet. Liksom grönstrukturen för staden i stort skall tillgången till och kvaliten på lekplatser och fria aktivitetsytor anpassas efter de behov och krav som råder i respektive område. De områden som lider brist på lekplatser och fria aktivitetsytor skall prioriteras. För mer detaljerad information se Lekplatsplan och pågående arbete med Aktivitetsplan, Tekniska kontoret. Utemiljön och de rekreativa grönytorna måste locka halmstadborna och framför allt barn och ungdomar med aktiviteter och funktioner som är roliga och spännande för att kunna konkurrera med stillasittande aktiviteter inomhus såsom datorer och tv-spel. Vistelse utomhus och aktiviteter i gröna miljöer gynnar folkhälsan. Kopplingen mellan stad och land I vissa delar av staden når landskapet likt gröna kilar långt in i tätortsbebyggelsen, ibland i direkt kontakt med stora grönområden i staden. Tätortsstrukturen i Halmstad kan liknas vid en hand med fem fingrar, sk fingerstruktur. Utmed kommunikationsstråken ligger tätorterna som pärlband, väl avgränsade från varandra med tydliga mellanrum med gröna bälten i landskapet. Västra kustremsan med fortsättning mot Haverdalreservatet är en viktig kil som sträcker sig in mot staden liksom östra kustremsan. Nissan är ett viktigt stråk mellan stad och landsbygd som bör utvecklas. Här ligger exempelvis Sperlingsholm med höga natur- och kulturvärden. Fylleån är ännu ett stråk som ger goda förutsättningar att länka samman staden med naturområden på landsbygden. Skedala skog och Stjärnarpsskogen är exempel på naturområden som bör knytas starkare till staden. Galgberget är idag endast svagt kopplat till det småbrutna odlingslandskapet norr om och bör tydligare kopplas samman med landskapet utanför och med befintliga grönytor i staden. Det är viktigt att behålla och utveckla denna finger- och pärlbandsstruktur för att integrera stad och land, ge de bästa förutsättningarna för närhet till natur och rekreation och för att gynna växt- och djurliv och biologisk mångfald. Utan finger- och pärlbandsstrukturen är risken att de väl tilltagna gröna bältena mellan kommunikationsstråken och bebyggelsen som finns idag minskar och tätorterna växer samman. Tillgängligheten minskar till landskapet utanför om inte grönstråken utvecklas mellan stad och land. För mer detaljerad information och kartor se kap 7.3 del 1, fakta. Riktlinjer Stora skillnader avseende tillgången till och kvalitén i de rekreativa grönytorna finns vid jämförelse mellan de västra och östra stadsdelarna samt centrum. Den sociala situationen i olika områden är viktig och bör utredas för att öka integrationen. De rekreativa grönytorna ska ha kvalitativa värden och anpassas efter områdets specifika behov. Lekplatser och fria aktivitetsytor, som främst består av bollplaner, tennisbanor och bouleplaner, ingår i de rekreativa grönytorna. Dessa ska vara stimulerande, utvecklande och pedagogiska miljöer och utformas utifrån de behov och krav som efterfrågas. 13

För att tillgodose halmstadbornas behov av grönytor ska samordning ske i högre utsträckning mellan de kommunala rekreativa grönytorna och grönytor inom kvartersmark. Invånare i Halmstads kommun bör ha tillgång till större naturområden inom 500 meter och är en av anledningarna till att värdefull tätortsnära natur bör säkerställas. Detta kan ske genom avtal med markägare om lämplig skötsel, genom bestämmelsen natur i detaljplan eller genom kommunalt ägande. I staden ska det finnas en strävan att skapa natur- och promenadförbindelser, grönstråk, till och mellan de rekreativa grönytorna så att ett sammanhängande system bildas. Risken är annars att grönytorna ligger utslängda som fragmenterade öar i staden. De övriga ytorna, framför allt miljöer längs vägar såsom alléer, har betydande roll som sammanhållande länkar i detta system. Prioritering av åtgärder skall ske i de områden där tillgången på rekreativa grönytor är bristfällig. Särskild hänsyn i planerings- och byggprocessen skall tas till speciellt utsatta grupper som barn, äldre och funktionhindrade människor. Om tillkommande bebyggelse eller utveckling av infrastrukturen kan medföra ingrepp på grönstrukturen som innebär stor påverkan eller påtaglig skada ska krav ställas på kompensationsåtgärder vid genomförandet. På vilket sätt sådana kompensationsåtgärder bör ske ska vidare utredas. från varandra med tydliga mellanrum och gröna bälten i landskapet. Denna struktur ger goda förutsättningar för en sammanhängande grönstruktur och skall bevaras och utvecklas. För kommunen har följande riktlinjer för grönstrukturen inom staden formulerats: Vid kommunens handläggning av exploateringsfrågor ska grönstrukturen i staden vägas in och jämställas med andra intressen. Kommunen ska som minimum bibehålla men också ha som målsättning att öka arealen rekreativ grönyta (finpark, bostadspark, naturpark) jämfört med 2007 års siffror. De rekreativa grönytorna, med tillhörande lekplatser och fria aktivitetsytor, skall utvecklas så att de överensstämmer med de behov som efterfrågas avseende funktion, uppleveslevärden och trygghet. Behovet hos barn, äldre människor och människor med funktionshinder ska särskilt beaktas. Grönstråk mellan framför allt de rekreativa grönytorna ska stärkas och utvecklas för att uppnå en mer sammanhållen grönstruktur. Tillgången till och kvalitén av de rekreativa grönytorna ska främst stärkas i de områden som visar på brister. Dessa områden ska utredas på ett fördjupande sätt. Kopplingen mellan stad och land är viktig och finger- och pärlbandsstrukturen, som enligt översiktsplanen 2000 är den övergripande strukturen i kommunen, behålles. Denna innebär att tätorterna i kommunen är grupperade längs de stora kommunikationsstråken som strålar ut från staden, och är väl avgränsade 14

3 Uppföljning Halmstads gröna värden har en uppskattad livslängd på ca 10 år och resultatet ska vara uppföljningsbart. Den digitala informationen knuten till projektet ska uppdateras regelbundet av stadskontoret. Stadskontoret ansvarar för att uppdaterade kartskikt från Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen etc införs i kartdatabasen och att revideringar i naturvärdeskartan till följd av ny information genomförs. Stadskontoret ansvarar också för eventuella revideringar av rekreationskartan. Tekniska kontoret ansvarar för att ny information om staden Halmstad införs och att revideringar av kartor genomförs. År 2007 hade 67 % av kommuninvånarna, boende utanför Halmstad stad, tillgång till rekreationsområden av högt värde inom 500 m. Andelen kommuninvånare med god till gång till rekreationsområde av högt värde? År 2007 hade 54 % av invånarna i Halmstad stad tillgång till naturområden större än 6 ha inom 500 m. (I staden innefattar begreppet naturområde även park och anlagda gröna miljöer större än 6 ha, se kapitel 6.1) Andelen invånare i staden Halmstad med god tillgång till naturområden? Halmstads gröna värden ska årligen följas upp och avrapporteras till kommunstyrelsen. Stadskontoret sammanställer och rapporterar till kommunstyrelsen. Tekniska kontoret ansvarar för att ta fram nödvändig information till uppföljningen och rapportera detta till Stadskontoret. Följande frågeställningar ger en indikation på om intentionerna med de styrande riktlinjerna följs och om trenden är positiv eller negativ. År 2007 var 1 472 ha barrskog (3%), 412 ha lövskog (5 %) och 304 ha ädellövskog (6 %) skyddad som naturreservat, naturminne, naturvårdsavtal eller som biotopskyddsområde. Av ängs- och betesmarkerna var 178 ha (ca 28 %) skyddade och av våtmarker och sumpskog var siffrorna år 2007; 12 % (1 599 ha) respektive 8 % (703 ha). Bibehålls de höga naturvärdena i kommunen? Andel skyddad skog? Andel skyddad ängs- och betesmark? Andel skyddad våtmark och sumpskog? 15