Att se vårdmiljön med dementes ögon Teori sätts i praktiskt sammanhang på äldreboendet Almen Evelyn Vilkman: vilkman@kth.se 1 oktober 2009
Sammanfattning När vi talar om livskvalitet är känslan av sammanhang ett viktigt begrepp, alltså att vi uppfattar tillvaron som begriplig och hanterbar. Demens leder bland annat till nedsatt kontrastseende och svårigheter att skilja nyanser åt, därför är det viktigt att vi skapar en omgivning som är tydlig. Detta kan bland annat göras genom att färgsätta områden som ska uppmärksammas och genom att minska kontrasten mellan objekt och bakgrund där det nns risk för oönskad uppmärksamhet. Det kan vara svårt att se en stol i en neutral ton eftersom den smälter in i omgivningen, lite färg gör den tydligare. På omvänt sätt kan en dörr som leder ut målas med samma färg som vägget så att den inte drar till sig uppmärksamhet. Med bilder tagna på äldreboendet Almen kommer jag att exempliera hur det praktiskt går att använda forskningen inom området. Nyckelord: demens, syn, vårdmiljö
Innehåll 1 Inledning 1 2 Metod 2 2.1 Avgränsningar........................... 2 3 Demens 3 3.1 Alzheimers sjukdom, kort historik................ 3 3.2 Alzheimers sjukdom, visuella disfunktioner........... 4 4 Utforming av boendemiljlöer för personer med demens 4 4.1 Hemlikhet............................. 5 4.2 Almen............................... 5 4.3 Slutsatser............................. 9 5 Referenser 10
1 Inledning Min farfar tycker det är onödigt att ha lamporna tända inomhus, det drar så mycket el säger han och famlar fram i mörkret. Han är fortfarande friska och kry för sina 80 år. I dag lever vi allt längre och längre, men med ökad ålder ökar också riskerna för att drabbas av era olika ålderrelaterade sjukdomar. Här är i Sverige får till exempel över 20 000 personer någon typ av demens varje år, Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen. I början klarar sig en dement person ganska bra i vardagen, men allt eftersom sjukdomen fortskrider ökar vårdbehovet 1. Idag nns det speciella avdelningar anpassade för demenshandikapp på äldreboenden. Jag har besökt en sådan avdelning på äldreboendet Almen i Järfälla kommun. Grupperna där är små, åtta personer på varje avdelning och atmosfären är varm och välkomnande. Jag kom mitt under en samvaro med sång och gitarr, där de esta boende aktivt deltog. För att kunna stödja en demensdrabbad person är det viktigt att ha förståelse för vilka svårigheter som sjukdomen för med sig. Helle Wijk 2 har forskat om hur personer med demens uppfattar färger med syfte att förbättra orienteringsmöjligheterna för dessa personer i vårdmiljöer. Det nns mycket kunskap, men den behöver sättas i ett sammanhang har hon en gång sagt, under seminariet Spaning på framtidens äldreboende som Socialförvaltningen i Järfälla ordnade 2005. 3 Denna uppsats kommer att behandla aktuell forskning rörande den visuella disfunktionen som demens ofta medför. För att få ett sammanhang kommer detta kopplas till några utvalda detaljer som jag uppmärksammade under mitt besök på Almen. Efter introduktionen följer ett avsnitt om demens och Alzheimers sjukdom, här redovisas bland annat resultat från fyra olika artiklar som undersökt hur demensen påverkar visuella funktionen. Följande avsnitt är själva kärnan i uppsatsen. Först ges en allmän bild av vad som är viktigt att tänka på vid utformningen av boendemiljöer för dementa, begrepp som hemlikhet tas upp. Sen går jag djupare in i ämnet, jag använder bilder från Almen och tar fasta på vad jag hittills presenterat för fakta inom området för att ge en praktisk exempliering av de funna resultaten. Diskussionen i slutet tar upp viktiga slutsatser. 1 L-E. Larsson, 2000. Neurofysiologi- en bok om hur hjärnan fungerar. 2 Leg. Sjuksköterska, Universitetslektor, Doktor i Medicinsk vetenskap, Docent i omvårdnad vid Göteborgs Universitet 3 G. Wallin, 2005 1
2 Metod De artiklar jag använt mig av har hittats via en sökning på databasen PubMed med hjälp av sökorden color vision alzheimers disease. Denna sökning gav 27 resultat, varav tre valdes ut. Att dessa tre artiklar valdes ut berodde på relevansen i titeln samt att hela artikeln fanns tillgänglig. Vidare kommer artiklar av och intervjuer med Helle Wijk att användas i uppsatsen, samt kurslitteratur jag tidigare bekantat mig med under mina studier inom kognitionsvetenskap. Inspiration har jag även fått från föreläsningar i kursen Arkitektur för ett åldrande samhälle inom vilken denna uppsats skrivs som examensuppgift. 2.1 Avgränsningar Eftersom detta, tidsmässigt, är en liten uppsats samt att uppsatsens målgrupp antas vara oinsatta både inom demensforskningen och vårdmiljöer kommer många förenklingar av begrepp att ske. Av de redovisade artiklarna kommer endast de resultat som är relevanta för uppsatsens omfång att presenteras. För den intresserade rekommenderar jag läsning av artiklarna i sin helhet. 2
3 Demens Det är ingen som riktigt vet varför en person drabbas av demens. Det nns mängder av faktorer som ökar risken; minskad blodcirkulation i hjärnan och vitaminbrist är två exempel. En sak är säker, med ökad ålder ökar risken att drabbas av någon typ av demens. Den vanligaste typen av demenssjukdom är Alzheimers sjukdom 1. 3.1 Alzheimers sjukdom, kort historik Under mitten av 1800-talet började psykiatriforskningen i Tyskland ta fart. Det fanns två olika institutioner, de större klinikerna där demensdrabbade vårdades och de mindre klinikerna på universitetssjukhus där forskning och utbildning var centralt. En psykiater och neuropatolog vid namn Alois Alzheimer arbetade med demenspatienter på en stor klinik i Frankfurt. Efter några år yttade han till München för att forska. Hans största intresse låg inom den traditionella demensvården och därför behöll han kontakt med sin tidigare arbetsplats 4. När en av A.Alzheimers tidigare patienter avlidit ck han hennes hjärna skickad till sig för obduktion. Han kom mycket väl ihåg patientens märkliga symptom och ville undersöka de bakomliggande orsakerna. Då kvinnan levde visade hon märkliga demenssymptom, hon var i början glömsk, led av hallucinationer, orolig och misstänksam. Till sist förlorade hon även tids-och rumsuppfattningen. Alzheimer upptäckte att hjärnan var mindre än vanligt, och upptäckte proteinförändringar i hjärnbarken. Han kallade tillståndet för senil demens, senare beskrev hans kollegor och många andra detta symptom som Alzheimers sjukdom 5. 4 Alzheimers Disease International www.alz.org 5 American Health Assistance Foundation, www.ahaf.org 3
3.2 Alzheimers sjukdom, visuella disfunktioner En litteraturstudie omfattande fyra artiklar visar på att personer med Alzheimers sjukdom i vissa fall kan ha nedsatt konstrastseende och svårigheter att skilja nyanser åt 6,7,8,9. A. Cronin-Golomb et al (1991) hävdar att de har speciellt svårt att skilja olika gröna och blåa färg nyanser åt, samtidigt som M. Pache et al. (2003) och även Helle Wijk (2003) inte ser att vissa färger skulle vara svårare än andra att skilja åt. Denna förmåga skulle snarare vara väl bevarad långt upp i åldrarna, vilket M. Rizzo et al (2000) motsätter sig. Av detta går det alltså inte att ge något råd om vilka färger som skulle vara lämpliga att använda i en vårdmiljö. Men att det nns visuella svårigheter och att de troligtvis inte beror på retinala förändringar utan snarare på patologiska förändringar i primära och associativa områden i kortex (som tolkar färg och form) är de alla överrens om. 4 Utforming av boendemiljlöer för personer med demens Allt eftersom en demenssjukdom fortskrider, får den drabbade personen svårare att uttrycka sina upplevelser. De har inte sällan problem med varseblivning, aktivitet, minne, tänkande, kommunikation etc 10. För personer i omgivningen handlar det därför om att tolka, se och agera från budskap förmedlade med icke verbala medel, trots att handlingarna ibland kan te sig svårbegripliga och märkliga. Det är inte bara vi som upplever det så, den drabbade kan också uppleva ett främlingskap med sig själv. Med kunskap om hur demenssjukdomar påverkar den drabbade kan vi försöka föreställa oss hur det kan vara i en dement persons situation och agera därefter. Som Helle Wijk säger har omgivningen stor påverkan, när miljön runt omkring förändras så förändras även den demensdrabbades beteende. Därför är det viktigt att skapa miljöer som inte stör, utan snarare stödjer 11. 6 M. Rizzo, S. W. Anderson, J. Dawson M. Nawrot, 2000. Vision and cognition in Alzheimers 7 A. Cronin-Golomb, S. Corkin, J.F. Rizzom, J. Cohen, J. H. Growdon K. S. Banks, 1991. Visual Dysfunction in Alzheimer's Disease: Relation to Normal Aging 8 M. Pache, C. H. W. Smeets, P. Fontana Gasio, E. Savaskan, J. Flammer, A. Wirs- Justice H. J. Kaiser, 2003. Colour vision deciencies in Alzheimers disease 9 H. Wijk, 2003. Att anpassa vård och boendemiljöer för personer med demens 10 A-K Edberg, 2002. Att möta personer med demens 11 H. Wijk, 2005. Bra färgval ger bättre vårdmiljöer 4
Den fysiska säkerheten är också viktig, miljön måste vara utformad så att patienten inte går vilse eller skadar sig själv. Här gäller det visserligen alla omsorgsboenden, men vi bör lägga extra vikt vid utformningen av demensboendet eftersom de boende kan ha beteenden så som vandring-eller plockbeteenden. Att skapa en tydlighet i rummet skapar trygghet. Genom att eliminera uppmärksamhet från mindre lämpliga områden, ytterdörren eller papperskorgar, och istället rikta uppmärksamheten mot andra områden, en sogrupp i allrummet, behöver den demensdrabbade inte känna oro 10. Något som sällan uppmärksammas är golven. Hala golv ökar fallrisken. Skuggor och glans på golven kan uppfattas som farliga och läskiga att gå på 10. Detta kan lätt undvikas genom att använda matta ytor och jämn, stark belysning. Det härliga solljuset som kommer in från balkongdörrar och fönster kan skapa re- ektioner på blanka ytor, därför bör korridorer och rum vara upplysta även på dagtid. Även då de boende vilar, på eftermiddagen eller för den nattliga sömnen, ska belysning i korridoren nnas även om intensiteten bör vara lägre. Många äldre sover dåligt 1 och när de vaknar kan belysningsintensiteten användas som en tidsindikator. Ett nedsläckt rum eller korridor säger inte så mycket, varken om tid eller ger ingen rumslig information om vart den boende benner sig. Sänkt ljusintensitet kan istället relateras till skymning vilket indikerar att det inte är tid för att gå upp, utan fortsätta sova men samtidigt ge möjligheten att uppfatta hur omgivningen ser ut. Att vara tillsammans i ett allrum ökar den sociala interaktionen mellan boende och personal, det är därför viktigt att miljön där är inbjudande och att de boende lätt hittar dit 10. I ett större boende bör det även nnas samlings- och sittytor i korridorerna. På så vis får de boende inte bara ställen att vila på, utan har större möjlighet att välja sitt umgänge. 4.1 Hemlikhet Hemlikhet är ett ord som ofta används då vi talar om goda vårdmiljöer. Hemlikhet kan beskrivas på många sätt och ord som harmoni, glädje, igenkännande och kontroll är några. Att inte känna sig hemma kan istället vara känslan av att inte vara relaterad till sig själv och omgivningen. Hur vi skapar känslan hemlikhet nns era teorier om, vi kan göra så att omgivningen ser ut som hemma, foton och andra personliga föremål, vi kan skapa dofter som påminner om hemma eller använda olika material som skapar hemlikhet. 4.2 Almen Vi ska titta närmare på några illustrerande exempel på hur omgivningen kan se ut inuti ett helt vanligt boende. Figur 1 visar tre stolar, två vilka 5
återfanns i allrummet på avdelningen och den tredje utanför hissen. Den vänstra stolen har en vit dyna men inga tydliga kontraster. Utifrån det vi tidigare diskuterat inbjuder denna inte till att sitta ner i utan försvinner i omgivningen. Stolsramen har samma färg som bordet samtidigt som dynans färg åter nns i väggar. Den andra stolen i gur 1 (mitten ) har en blå sits. Denna drar uppmärksamheten till sig och personen med demens kan då lättare orientera sig till stolen. Stol nummer tre (se höger gur 1) fanns i ett utrymme utanför hissen. Denna stol har ett mönster i era olika färger och nyanser. Mönster kan uppfattas förvirrande för en person med demens, svårtolkat. I ett utrymme som ska fungera som en vänteplats är detta inte lämpligt, här vill vi skapa lugn och tålamod. Stolen bör svarare vara diskret här, kanske vit för att smälta in i omgivningen. Riktar vi uppmärksamhet nedåt, mot golven, ser vi att stolarna smälter in i den neutrala färgen på de första två bilderna. Det är inte heller bra, vi vill ju att stolarna ska synas tydligt. I den tredje bilden är golvet marmorerat och blankt. Detta bidrar inte till den lugna miljö vi försöker skapa. Figur 1: vänster: vit stol i allrum, mitten: blå stol i allrum, höger: mönstrad stol utanför hiss På Almen var karmarna på dörren i en blågrön kulär. Dörrarna stod därmed ut från omgivningen, se gur 2. Att använda glas i dörrar är inte heller något att rekommendera. Även om det i modern tid kan uppfattas som snyggt med glaspartier i dörrarna skapar det snarare förvirring. För en normalseende räcker dörrkarmen för att tydliggöra, men i det här fallet krävs större tydlighet. En dörr för genomgång bör tydligt vara markerad som just en dörr, samtidigt som en dörr där vi inte vill ha genomgång ska smälta in i bakgrunden. Så här måste vi tänka både på färgen och på utformningen. 6
Figur 2: Dörr ut ur avdelningen på Almen Det kan vara viktigt att tänka på färger även för små detaljer, en kokbok och ett par grythandskar i rödrutig färg kan dra till sig oönskad uppmärksamhet samtidigt som avsaknaden av en kulör kan leda till att den boende går miste om rolig information. I gur 3 ser vi information från kommunen om anhörigträar. Detta står på ett grönt papper, samtidigt som rolig information till de boende står på en vit lapp (se gur 3 mitten). Visserligen nns en ram runt den vita anslagslappen, men här skulle behövts aningen starkare färg. Till höger i gur 3 ser vi en vit lapp på ett vitt kylskåp. Som boende kan det vara mycket lätt att bortse från den roliga informationen som står här! Figur 3: vänster: En rödrutig kokbok och röda grythandskar drar uppmärksamhet till sig. Mitten Grön informationslapp om anhörigträ över vit informationslapp om hårklippning Höger: En informationslapp i som inte sticker ut ur omgivningen uppmärksammas ej 7
Vi ska lyfta fram en aspekt av hemlikhet. Även om detta innefattas av en möjlig förändring kan det vara värt att uppmärksammas. Almen ligger väldigt centralt, vilket vi ser av utsikten i gur 4. För en person som tidigare bott centralt i lägenhet uppfattas utsikten som helt normalt, men för en person bosatt utanför staden är inte miljön utanför lika välkomnande. Den kan kännas främmande och svår, inte alls som hemma. Vad vi också borde uppmärksamma när vi tittar på fönsterna är listen i fönsterrutans underkant. En avbrott på rutan kan lätt misstolkas och uppfattas som ett hål på rutan. De stora rutorna gynnar visserligen ljusinsläppet, men att ha så stora fönster kan även få negativa konsekvenser. En dement person kanske inte vågar gå för nära av rädslan att falla ner. Även i rummen på almen återfanns dessa stora fönster. I era fall täcktes nederdelen av fönsterna av möbler och många hade persiennerna neddragna. Det skulle kunna vara en tillämpar åtgärd även i allrummet. Figur 4: Vänster: Utsikt från allrummet, vi ser även en dörr som inte ska uppmärksammas och som har samma kulör som väggen och är dold bakom en växt. Höger: Utsikt från allrummet, uppmärksamma listen på fönstrets nedre del Glansiga ytor, som vi ser i gur 5, är inte bra i ett boende för dementa personer. Ytorna kan uppfattas som vattenliknande, hala. De första två bilderna visar hur solljuset skapat glans på golvet i korridoren. Detta kan förebyggas genom att tänka på materialvalet i golvet (matt yta snarare än blank) eller minimeras genom dämpa ljusinsläppet genom silande tyg. Vi ser också att ljuset från lamporna i korridoren hamnar på väggen och inte ned på golvet. Detta kan åtgärdas genom att ha lampor placerade i taket alternativt andra lampskärmar som riktar ljuset på annat sätt. 8
Figur 5: Vänster: Vi ser en korridor på Almen, belysningen är släkt, dagsljuset ger upphov till reektioner i golvet. Mitten: Denna korridor har spegling på golvet och ljusäckar av lampor på väggarna 4.3 Slutsatser Forskning visar att att vårdmiljöns utformning påverkar patienters välbennande och genom enklare justeringar är det möjligt att ytterligare förbättra miljön på demensavdelningen på Almen. Vi har sett att korridorsbelysningen inte är tillräckligt stark och möjligtvis att lampornas kåpa bör vara av annorlunda utformning för att släcka ut dagsljusets reektioner i golvet. Att kunna minska styrkan på ljuset ger möjligheten att kunna skapa en skymningslik intensitet istället för att ha lamporna helt nedsläkta. Detta skulle kunna leda till att en boende som vaknar efter sömn får en tydligare bild av vilken tid det är och kunna se exempelvis räcket bättre. Att märka ut scheman om roliga aktiviteter kan ge boende en bättre möjlighet att uppmärksamma och se fram emot dessa. På omvänt sätt, att ställa undan föremål i starka färger, fås en mer harmonisk bild av rummet. Tydligt markerade stolsdynor ger en bättre markering än stolsdynor i diskreta färger. Genom att byta tyget kan en demensdrabbad person snabbare få en överblick över vart denne kan sätta sig ner. Vi ser att små medel ibland kan räcka för att tydliggöra omgivningen och på så sätt öka orienterbarheten i en miljö. Genom förbättrad kunskap om hur en dement person uppfattar sin omgivning måste vi börja ställa nya krav på den byggda miljöns utformning. Det är svårt att omsätta teori i praktiken, detta är ett första steg på den långa vägen. 9
5 Referenser. [1] L-E. Larsson, 2000. Neurofysiologi- en bok om hur hjärnan fungerar. Lund: Studentlitteratur. [2] Göteborgs Universitet, 2009-06-05. http : //www.caresci.gu.se/f orskning/forskare/helle W ikh/ [3] G. Wallin 2005. Spaning på framtidens äldreboende. 2009-06-05 http : //www.jarfalla.se/upload/leva/bygga o ch b o/arkitektt [4] Alzheimers Disease International, 2009-05-01 http : //www.alz.co.uk/alzheimers/aa.html [5] American Health Assistance Foundation, 2009-05-01 http : //www.ahaf.org/alzheimers/about/understanding/history.html [6] M. Rizzo, S. W. Anderson, J. Dawson M. Nawrot, 2000. Vision and cognition in Alzheimers disease. Neuropsychologica, 38: 1157-1169. [7] A. Cronin-Golomb, S. Corkin, J.F. Rizzom, J. Cohen, J. H. Growdon K. S. Banks, 1991. Visual Dysfunction in Alzheimer's Disease: Relation to Normal Aging.Ann Neurol, 29: 41-52. [8] M. Pache, C. H. W. Smeets, P. Fontana Gasio, E. Savaskan, J. Flammer, A. Wirs-Justice H. J. Kaiser, 2003. Colour vision deciencies in Alzheimer s disease. Age and Ageing, 32: 422-426. [9] H. Wijk, 2003. Att anpassa vård och boendemiljöer för personer med demens. Vårdinstitutet. [10] A-K Edberg, 2002. Att möta personer med demens. Studentlitteratur, Lund. [11] H. Wijk, 2005. Bra färgval ger bättre vårdmiljöer. Husbyggaren, 4: 22-26.