ATT FÖREBYGGA HIV OCH ANDRA SEXUELLT ÖVERFÖRBARA INFEKTIONER I VÄSTRA GÖTALAND

ATT FÖREBYGGA HIV OCH ANDRA SEXUELLT ÖVERFÖRBARA INFEKTIONER I VÄSTRA GÖTALAND

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. OM DEN GEMENSAMMA STRATEGIN 2 2. MÅLBESKRIVNING 3 3. RISKUTSATTA GRUPPER - ANALYS OCH INSATSER 4 3 3.1 Män som har sex med män 4 3.2 Personer med utländsk härkomst 5 3.3 Särskilt riskutsatta grupper 6 3.3 Ungdomar och unga vuxna 7 3.4 Utlandsresenärer 8 3.5 Gravida kvinnor 8 4. HIV-POSITIVA ANALYS OCH INSATSER 9 5. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING 10 BILAGA - separat bilaga medföljer dokumentet. 1

1. OM DEN GEMENSAMMA STRATEGIN Målgruppen för den gemensamma strategin är politiker, regionala och kommunala ledningsorgan, berörda verksamheter och frivilligorganisationer i Västra Götaland. Strategin gäller för 2009 och kommer att följas upp för följande år. Strategin, som utgår från den regionala enheten hivprevention i Västra Götaland, är av rådgivande karaktär och är tänkt som ett stöd för det lokala arbetet med att förebygga hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, STI. Strategin består av information och förslag till insatser som riktar sig till såväl verksamhet som projekt och berör framför allt områden som kräver förändrings- och utvecklingsarbete. Behov av insatser har bedömts från regionala behov och från den regionala epidemiologin, se bilaga. Regeringsproposition 2005/06: 60, antagen av riksdagen 2005, Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar ligger också till grund för dokumentet. Till skillnad från den nationella strategin beskriver den här strategin inte specifikt arbetet kring prevention av hepatiter. Socialstyrelsen har i december 2008 presenterat Nationell kommunikationsstrategi (2008-2013) för det förebyggande arbetet mot hiv, sexuellt överförda infektioner och vissa blodburna sjukdomar. Denna nationella plan beskriver hur olika aktörer på nationell, regional och lokal nivå kan genomföra kommunikationsinsatser för att nå målen i regeringspropositionen. Arbetet med strategin har letts av Karin Stenqvist, regionöverläkare med ansvar för prevention av STI och hiv och Manijeh Mehdiyar, verksamhetsutvecklare/ hiv-samordnare, hivprevention i Västra Götaland. Den epidemiologiska delen har tagits fram av smittskyddsenheten, epidemiolog/smittskyddssjuksköterska Anna Lindqvist. För senaste statistik hänvisas till www.vgregion.se/smittskydd. Strategin har utarbetats i samarbete med referensgruppen för det STI/hiv- förebyggande arbetet i Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Gruppen har en bred sammansättning och under arbetsperioden har följande personer deltagit: Eva Bona, beroendekliniken SU, Ing-Marie Bergbrant och Petra Tunbäck, hud- och könssjukvård SU, Magnus Gisslén, infektionskliniken SU, Anita Kruse, ungdomsmottagningen Partille, Lena Samuelsson, folkhälsokommitténs kansli, Hans Kolmodin, Anette Ohlin-Johansson, Gunnel Sjöberg, AnnCatrin Studahl, och Jörgen Hansson, hälso- och sjukvårdskanslierna Göteborg, Mariestad, Borås och Uddevalla, Solveig Blomstrand, Geza Nagy, Marianne Hallbert, Michael Ivarson, Ulrika Lantz, Anders Lindskog och Anna Pallarp, Göteborgs stad, Carl Heath, Göteborgsregionens Utbildningsavdelning, Carin Ek och Malin Östling, kriminalvården, Ronny Tikkanen, institutionen för socialt arbete och Fredrik Spak, enheten för socialmedicin, Sahlgrenska akademin. Innehållet har förankrats i Västra Götalandsregionen genom remiss till hälso- och sjukvårdsavdelningen, hälso- och sjukvårdskanslierna, Smittskyddsenheten, de lokala STI-grupperna, infektionsklinikerna, mikrobiologiska laboratorierna och sektorsråden för allmänmedicin, dermatovenereologi, infektion, kvinnosjukvård och psykiatri. Remissen har också gått ut till samtliga 49 kommuner i Västra Götaland och till berörda frivilligorganisationer. Sammanlagt har 43 instanser besvarat remissen. 2

2. MÅLBESKRIVNING Det övergripande målet är att smittspridningen av STI/hiv och konsekvenserna av dessa infektioner för individen och samhället ska begränsas. Målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Samhällets insatser för att förebygga STI/hiv ska samordnas med folkhälsoarbete på alla nivåer. Folkhälsoarbetets mål Gott skydd mot smittspridning innefattar bland annat STI/hiv. Vidare bör insatser samordnas med folkhälsomålet Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa. Hälso- och sjukvårdens roll lyfts fram i målområdet En mer hälsofrämjande hälsooch sjukvård. De mest utsatta grupperna när det gäller hiv/aids har många gånger också en utsatt hälsosituation. Det övergripande folkhälsopolitiska målet, god hälsa på lika villkor, bör därför komma till uttryck också när det gäller insatserna mot hiv/aids. Vidare ska samtliga insatser bedrivas med ett genusperspektiv och med hänsyn till kulturella och etniska aspekter. Enligt regeringsproposition 2005/06:60 är ansvaret för de samlade insatserna uppdelat på många olika aktörer och huvudmän. Insatserna kräver strukturell samverkan och omfattande samarbete. Ett ökat samarbete mellan olika huvudmän på nationell, regional och lokal nivå är en förutsättning för framgångsrika och hållbara insatser. 3

3. RISKUTSATTA GRUPPER ANALYS OCH INSATSER 3.1 Män som har sex med män (MSM) Under 2007 konstaterade Smittskyddsinstitutet en ökning av antalet anmälda fall av hiv i gruppen MSM. Antalet fall av klamydia hos MSM ökar också i Sverige vilket talar för en ökad förekomst av oskyddade samlag. Det tycks finnas ett glapp mellan kunskap/prevention kring säkrare sex och hur man i praktiken handlar. En svensk studie visar att oskyddade samlag är vanligt förekommande och att budskapet om säkrare sex tolkas om för att passa det egna beteendet. En förklaring till den ökade förekomsten av oskyddade samlag och omtolkning av säkrare sexbudskap, är att hiv-infektionen ses som mindre allvarlig efter det att bromsmediciner börjat användas. Den internationella forskningen visar samma resultat. I många länder är homosexualitet belagt med tabu. MSM med invandrarbakgrund kan därför vara särskilt utsatta för utanförskap, stigmatisering och därmed också isolering och en ökad riskbenägenhet. Internationell erfarenhet visar att platser för hiv-test, rådgivning och information av så kallad lågtröskelkaraktär (lättillgängligt, kvällsöppet, centralt och gärna utanför sjukhusmiljö) är av avgörande betydelse för att eventuellt smittade tidigt ska kunna identifieras och därmed erbjudas lämpligt stöd och behandling. Platserna för hiv-test måste ha en stark egen dragningskraft och ha en tydlig profilerad verksamhet för att nå denna grupp av män. Internet underlättar möjligheten att knyta både sexuella och sociala kontakter. Internet erbjuder också en möjlig arena för hiv-preventiva insatser och budskap. Det är viktigt att nå unga MSM med preventiva åtgärder då det har visat sig att många unga MSM saknar kunskap om smittvägar, riskbedömningar och säkrare sexstrategier. Förslag till insatser All sexuell läggning ska finnas med i den undervisning som bedrivs i skolan. Informera via massmedia för att nå MSM. Använda Internet som kanal för att nå MSM. Fortsatt samarbete med frivilligorganisationer med särskild uppmärksamhet på stöd till MSM med utländsk bakgrund. Kartläggning av målgruppens testresultat, vilka mottagningar som testar och testfrekvens. Fortsatt stöd till och utveckling av särskild mottagningsverksamhet för målgruppen. Fortlöpande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal om homo- och bisexualitet, med fokus på hälsoaspekter, hiv/aids och bemötandet av MSM. Utbildning genomförs i samarbete med beteendevetare, hälso- och sjukvård och frivilligorganisationer. Kontinuerlig information till berörd vårdpersonal om målgruppens kunskap om hiv och smittorisker, beteende, attityder och vikten av rådgivning i samband med test. 4

3.2 Personer med utländsk härkomst Drygt hälften av de som lever med hiv i Västra Götaland är av utländsk härkomst. Invandrare från länder där hiv är vanligt förekommande löper ökad risk att utsättas för smitta i samband med exempelvis resor till hemlandet. Nyanlända invandrare känner ibland inte till de normer, lagar och rättigheter som råder inom sex och samlevnadsområdet i Sverige och har ibland otillräckliga kunskaper i ämnet STI/hiv. Bristande kunskap om hiv hos många invandrargrupper ställer högre krav på metoder för informationsinsatser. Hiv-information är förknippad med sexualiteten och kännedom krävs om kulturella och religiösa värderingar för effektiv hiv-prevention riktad till personer av utländsk härkomst. Det är viktigt att berörd personal i hälso- och sjukvården och i kommuner känner till dessa förhållanden. Asylsökande och andra nyanlända invandrare är en högprioriterad grupp för hiv-prevention i Västra Götaland. Ett viktigt verktyg i arbetet med hiv-prevention är hälsoundersökningar där hivtester ingår. Smittrisken är större om en person inte känner till sin hiv-status samtidigt som många personer går miste om vård och behandling. Förslag till insatser Bemötandet av och attityder mot personer av utländsk härkomst bör belysas i det preventiva arbetet. Fortbildning av berörd personal om hur olika kulturer och religioner påverkar synen på sexualitet och reproduktion. Utbilda tolkar om STI/hiv, etiska frågor, fördomar och risk för diskriminering kopplat till hiv. Erbjuda hälsoundersökning med hiv-test till samtliga asylsökande, anknytningsfall och kvotflyktingar inom två månader efter ankomst till Sverige. Verka för uppföljning och utvärdering av hälsoundersökningar av invandrare. Arbeta för att STI/hiv-undervisning ingår i svenska för invandrarundervisningen, SFI, samt ge lärarna stöd och metoder för denna undervisning. Elever på högstadiet och gymnasiet som går i s.k. förberedelseklasser för nyanlända invandrare erbjuds undervisning om sexualitet och samlevnad. Hemspråkslärare/modersmålslärare erbjuds kostnadsfri utbildning i sexualitet och samlevnad. 2004 bildades enheten för asyl och flyktingfrågor i Västra Götalandsregionen. Enheten har bland annat målet att samordna och effektivisera hälsoundersökningar av asylsökande och nyanlända invandrare i Västra Götaland. Andelen utförda hälsoundersökningar i målgruppen i regionen ökade från 50 till 80 procent mellan 2004 och 2007. 5

3.3 Särskilt riskutsatta grupper Till gruppen räknas personer som är utsatta för prostitution, trafficking, personer med drogmissbruk och socialt utsatta personer. Man bör vara särskilt uppmärksam på förekomsten av hiv bland illegala invandrare, personer utsatta för trafficking och prostituerade. Bland intravenösa missbrukare är risken stor för att hiv-smitta kan komma in i landet och kan då spridas i större omfattning. Det pågående missbruket av heroin och den allvarliga utvecklingen av hivepidemin i Baltikum och Ryssland är ett påtagligt hot. Tillgänglighet till vård är ofta otillräcklig för målgruppen. Det är vanligt att personer i gruppen inte självmant söker vård. Risken finns att målgruppen inte nås av information och hiv-tester i tillräcklig utsträckning. Det kan finnas brister i omhändertagandet på grund av att kommunikation och samverkan mellan olika huvudmän och verksamheter inte fungerar. Patienter/klienter riskerar därför att bollas mellan verksamheterna. Rutiner och attityder på mottagningar och enheter är ofta inte anpassade till det faktum att STI/hiv förekommer samtidigt med missbruk och social problematik. Det förebyggande hiv-arbetet måste nå målgruppen oberoende av om de söker vård inom socialtjänst eller hälso- och sjukvård. Det saknas lågtröskelmottagningar där hiv-tester kan göras. Förslag till insatser Särskilt riskutsatta grupper bör nås med STI/ hiv-test och rådgivning i högre grad än allmänheten i övrigt. Riktlinjer för provtagning på berörda mottagningar och enheter bör tydliggöras. Tester och rådgivning i kriminalvården bör förstärkas. Arbetet på könsmottagningar, missbruksmottagningar och andra berörda mottagningar måste utgå från en helhetssyn med tanke på sambandet mellan social problematik och missbruk å ena sidan och risk för STI/hiv å andra sidan. Inriktningen bör avspegla sig i personalens attityder och verksamheternas rutiner. Personal på missbruksenheter bör ha goda kunskaper i ämnet och kunna informera målgruppen om smittrisker och om symtomen vid STI/hiv, behandling av sjukdomarna och om hur man undviker att smittas. Personal på STI-mottagningar måste tänka på den ökade risken för STI/hiv hos personer med missbruk och överväga stöd och uppföljning av personer med missbruk och STI/hiv. Verka för bättre etik i bemötandet och omhändertagandet av individer inom denna målgrupp. Det innebär bland annat att man minimerar bollandet av patienter/klienter mellan olika huvudmän och att varje verksamhet tar ansvar för en individ till nya kontakter etablerats. Utforma kontakter och utse kontaktpersoner i syfte att handlägga enskilda ärenden enligt gemensamma rutiner där olika huvudmän och verksamheter är inblandade. För att underlätta samarbete bör en inventering göras av mottagningar och enheter i Västra Götaland, hos socialtjänsten, frivilligorganisationerna och privata verksamheter som arbetar med målgruppen. Bedriva uppsökande arbete i miljöer där de utsatta grupperna vistas i syfte att etablera kontakt, erbjuda rådgivning och möjlighet till hiv-tester. Verka för att bilda lågtröskelmottagningar där bland annat hiv-tester kan göras. En sådan lågtröskelmottagning ska ha nära samarbete med missbruksenheter. 6

3.4 Ungdomar och unga vuxna Med ungdomar menar vi åldrarna 13-19 år och unga vuxna åldrarna 20-29 år. Antalet klamydiainfektioner har ökat sedan 1997 och går samtidigt ner i åldrarna. Det finns flera orsaker till ökningen: bristande kondomanvändning och ökat antal partners är de viktigaste. Alkohol, droger och psykosocial ohälsa bedöms också öka risken för STI/hiv. Ett trettiotal hiv-positiva ungdomar finns i Västra Götaland, de flesta har smittats i sitt hemland före ankomsten till Sverige. Kunskaper, attityder och beteenden som motverkar smittspridning av STI/hiv behöver förstärkas eftersom medvetenheten om hiv är låg bland ungdomar i Sverige. Sex- och samlevnadsundervisningen är av ojämn omfattning och kvalitet. En viktig anledning är att det saknas grundutbildning i ämnet för lärare. Inom gymnasieskolan får cirka 25 procent av ungdomarna någon form av undervisning i sexualitet och samlevnad. På grundskolan är kvalitén på undervisningen mycket varierande och, enligt flera rapporter, bland annat skolverkets granskning 1999 och RFSU:s senare granskningar, är det ett mindre antal skolor som når upp till godtagbar standard. Det finns behov av att strukturera kunskapsöverföringen från hälso- och sjukvården till skolan om STI/hiv, till exempel genom regelbunden vidareutbildning av lärare och personal inom skolhälsovården. Ungdomsmottagningarnas resurser varierar. Läkarresurserna är ofta låg jämfört med andra verksamheter inom hälso- och sjukvården och behöver definieras i förhållande till den medicinska verksamheten. Analys av klamydiaprovtagning i Göteborgsområdet visar att testning av tonåringar är förhållandevis låg, särskilt för unga män. Männen nås inte i tillräcklig hög grad av preventiva åtgärder. Cirka 15 procent av besökarna på ungdomsmottagningarna är pojkar/unga män. Tillgängligheten av mottagningar bör öka för unga män. Gruppen unga vuxna ökar och singellivet blir allt längre. Det finns behov av nya arbetssätt och ökade resurser för att möta gruppen. Helhetssynen i arbetssättet på ungdomsmottagningarna ska kunna överföras till gruppen unga vuxna. Förslag till insatser Ungdomar och unga vuxna i Västra Götaland ska ha likvärdig och god tillgänglighet till ungdomsmottagningar och STI-mottagningar eller motsvarande. Ungdomsmottagningarna ska arbeta med ett genusperspektiv, bemöta pojkars /unga mäns behov i lika hög grad som flickors/unga kvinnors behov. Läkare och sjuksköterskor på ungdomsmottagningar bör ha kompetens i såväl gynekologi som venereologi. Fler män bör testas mot klamydia. Kvalitetssäkring av smittspårning av klamydia bör påbörjas. Ungdomsmottagningar och STI-mottagningar/könsmottagningar bör utveckla metoder för att identifiera, erbjuda extra stöd och uppföljning av ungdomar och unga vuxna som utsätter sig för risk för STI/hiv. Utveckla samarbete och gemensamma strategier mellan de verksamheter som arbetar med förebyggande av STI/hiv och oönskade graviditeter. Beakta gruppen unga vuxnas behov på liknande sätt som ungdomsmottagningar tillgodoser ungdomars behov. Såväl skolhälsovård som ungdomsmottagningar bör i någon form delta i skolans sex- och samlevnadsundervisning och samarbeta med varandra. Ungdomsmottagningar och skola bör verka för ett strukturerat samarbete och ytterligare lokal 7

samverkan med socialtjänsten samt kultur och fritid. Sex- och samlevnadsundervisningen bör nå alla elever, vara av jämn kvalitet och ha ett tydligt STI/hiv-preventivt innehåll. Struktur för kontinuerlig kunskapsöverföring mellan hälsoochsjukvården och skola ska byggas upp, till exempel genom hemsidor och vidareutbildning av lärare och personal i skolhälsovården. Skolans sex- och samlevnadsundervisning bör arbeta med metoder som är anpassade för att nå elever av olika etniskt ursprung, religion och sexuell läggning. Kostnadsfri vidareutbildning i sex och samlevnadsundervisning bör erbjudas lärare i hela Västra Götaland. Särskild tonvikt läggs vid kompetensutveckling av personal i klasser för nyanlända invandrare. Lärarutbildningen inom länet bör innehålla moment om sexualitet och samlevnad. 3.5 Utlandsresenärer Enligt regeringens proposition 2005/ 06:60, kan riskgruppen utlandsresenärer beskrivas i fem huvudgrupper: ungdomar, heterosexuella män och kvinnor som reser ensamma, personer som arbetar eller studerar längre tid utomlands, män som har sex med män och personer av utländsk härkomst som återvänder för längre eller kortare tid till det tidigare hemlandet. Cirka 20 procent av alla rapporterade hiv-fall utgörs av personer som är bosatta i Sverige men som har smittats under vistelser utomlands. Förslag till insatser Hiv-information till utlandsresenärer. Mobilisera föreningar, närradio- och TV, nyckelpersoner och religiösa ledare i det STI/ hivförebyggande arbetet för att nå personer av utländsk härkomst som reser till hemländer där hiv är vanligt förekommande. Etablera informationsprojekt till gäststudenter och utlandsstudenter, till exempel genom STI/ hiv-information på högskolor och universitetet. 3.6 Gravida kvinnor Hiv-behandling av gravida kvinnor har en avgörande effekt för att minska risken för smittoöverföring till barnet. Alla gravida kvinnor erbjuds hivtest. Gravida kvinnor från högendemiska områden är en prioriterade grupp för information. Förslag till insatser Gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder från högendemiska områden bör i samband med erbjudandet om hiv-test informeras om riskerna med smittöverföring till barnet om modern har hiv. Möjligheter till hiv-behandling som förebygger överföring av smittan till barn ska ingå i informationen till kvinnorna. Information till gravida kvinnor med utländsk härkomst bör ske med kulturanpassade metoder. Trots att många av kategorierna inom målgruppen ingår i andra målgrupper för hiv-prevention bör specificerade insatser vidtas riktade mot utlandsresenärer, särskilt de som reser till länder där hiv är vanligt förekommande. 8

4. HIV-POSITIVA ANALYS OCH INSATSER Svensk vård av hiv-positiva är mycket god. I Västra Götaland behandlas patienterna på Västra Götalandsregionens infektionskliniker och på hudkliniken i Göteborg. Sahlgrenska Universitetssjukhuset bedriver forskning av internationell klass. Med bromsmediciner kan många hiv-positiva leva relativt normalt. Behandlingen leder inte till smittfrihet men minskar smittorisken. Det kan i sin tur leda till minskad benägenhet att praktisera säkrare sex och därmed till ett ökat risktagande. Ett gott omhändertagande är en förutsättning för att patienterna med hiv ska kunna hantera smittoriskerna. Missbruk och psykosocial ohälsa kan också påverka det sexuella risktagandet. Hivpositiva med psykisk sjukdom eller missbruk har behov och rätt till ökat stöd för att kunna följa smittskyddslagen och klara medicineringen. Lindrig psykisk ohälsa innebär också en stor påfrestning i kombination med hiv och kräver specialistkompetens. På samma sätt krävs extra kompetens, tid och resurs för att ge vård och behandling till hivpositiva med invandrarbakgrund. Rätt bemötande av personal i hälso- och sjukvården och i kommunerna har en avgörande roll för hiv-positivas välbefinnande och riskbeteende. Behovet av vård och behandlingsinsatser i livets slutskede har minskat. Det finns dock behov av stöd i hemmet för hiv-positiva med psykiskt funktionshinder eller social problematik. För att minska risken för isolering har hivpositiva behov av mötesplatser där de kan träffas och dela erfarenheter. Till exempel lever många hiv-positiva med invandrarbakgrund isolerade och har få nära kontakter att anförtro sig åt. Frivilligorganisationer som Positiva Gruppen Väst, PLUS och självhjälpsgrupper har en viktig roll att spela. Förslag till insatser Motverka diskriminering och särbehandling av hiv-positiva genom att utbilda personal i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan om hiv/aids och om problematik som hiv-positiva är särskilt utsatta för. Arbetet bör ske i samarbete med frivilligorganisationer för hiv-positiva. Hiv-positiva med psykisk sjukdom eller missbruk bör ha tillgång till vård av psykiatrisk sjukdom eller missbruk oberoende allvarlighetsgrad. Särskilt stöd till hiv-positiva med invandrarbakgrund och deras partners. Personer som lever med hiv bör ha tillgång till psykolog. Ge behandlande personal kompetens- och metodutbildning för att kunna föra en konstruktiv och informativ dialog kring smittorisker. Personal som möter patienter med hiv bör ha relevant kunskap i sexologi. I vården av hiv-positiva bör preventiva åtgärder ingå och stöd som syftar till att minska smittorisken. Utbilda frivilligorganisationer om hiv och hivrelaterade frågor och samarbeta med dem i det preventiva arbetet. Stödja bildandet av självhjälpsgrupper. Utveckla de nuvarande psykosociala stödet för hiv-positiva med invandrarbakgrund. Barn och ungdomar som är hiv-positiva eller som lever i närheten av hiv-positiva personer bör ges särskilt stöd för att undvika diskriminering under fritid och i skola. Barn och ungdomar som är hiv-positiva bör erbjudas möjlighet att delta i Hivskolan som drivs av Karolinska universitetssjukhuset. 9

5. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING Uppföljning och utvärdering Strategin kommer att under 2009 kompletteras med en handlingsplan för Västra Götalandsregionen. Planen kommer att innehålla resultatmål och indikatorer och en plan för uppföljning och utvärdering. Strategin kan på motsvarande sätt vara en utgångspunkt för handlingsplaner för kommuner och enskilda verksamheter och projekt. Kontakta gärna Hivprevention i Västra Götaland angående arbete som initieras via strategin, www.hivprevention.vgregion.se 10

Fler exemplar kan beställas på: Adress och Distributionscentrum, tfn 0501-620 84, e-post: adress.distributionscentrum@vgregion.se Grafisk produktion: Tryck: Foto: Hivprevention i Västra Götaland: Informationsavdelning vid regionkansliet och Carat Studios Handelspunkten Merhdad Modiri Karin Stenqvist, regionöverläkare med ansvar för prevention av STI och hiv, tfn 031-346 06 83, e-post: karin.stenqvist@vgregion.se, www.hivprevention.vgregion.se