Arbetskraftsförsörjningen i Umeåregionen

Arbetskraftsförsörjningen i Umeåregionen Utblick mot 2015 Torbjörn Israelsson Tel: 070-321 92 66 Epost: Torbjorn Israelsson@ams.amv.se

2 Innehållsförteckning Sid Sammanfattning...3 Inledning...12 1.0 Arbetsmarknaden i Sverige i början av 2000-talet...13 1.1 Efterfrågan på arbetskraft...11 1.2 Utbudet på arbetskraft...14 2.0 Arbetsmarknad i Umeå arbetsmarknadsområde...17 2.1 Aktuell arbetslöshetsutveckling...17 2.2 Arbetslöshetens struktur...18 2.3 Tillväxt, sysselsättningsmål och arbetskraftsreserv...20 2.4 Arbetspendling i Umeåregionen...24 3.0 Åldersavgångar och framtida tendenser på arbetsmarknaden i Umeåregionen...26 3.1 Befolkningsstruktur...24 3.2 Tillträdande och avgångar...27 3.3 Näringsstruktur...29 3.4 Åldersavgångar inom olika verksamheter...30 3.5 Efterfrågan på arbetskraft inom branscher och yrken...31 3.7 Slutsatser och aktuella tendenser...48 4.0 Behov av insatser inom och utom arbetsmarknadspolitiken...50 5.0 Arbetsmarknaden i Nordmaling...62 6.0 Arbetsmarknaden i Bjurholm...65 7.0 Arbetsmarknaden i Vindeln...68 8.0 Arbetsmarknaden i Robertsfors...71 9.0 Arbetsmarknaden i Vännäs...74 10.0 Arbetsmarknaden i Umeå...77 Bilaga...81

3 Sammanfattning Tillväxt kräver arbetskraft Arbetskraftsförsörjningsfrågan kommer att bli en allt större fråga på framtidens arbetsmarknad. En anledning är en åldrande befolkning med stora åldersavgångar när alla 40-talister lämnar arbetsmarknaden De lämnar då ett stort antal vakanser efter sig och som i många fall ska fyllas med utbildad arbetskraft. Det blir fler som lämnar arbetsmarknaden än som tillträder och det fenomenet har inte inträffat i modern tid. Tillgången på utbildad arbetskraft blir även en viktig faktor för att klara en stark regional tillväxt i framtiden. De regioner som har god tillgång på efterfrågad arbetskraft kommer att bli de mest attraktiva i fråga om nyetablering och utbyggnad. Det är därför av flera anledningar väsentligt att aktivt arbeta med arbetskraftsfrågan. Arbetet är långsiktigt där de inblandade aktörerna måste vara medvetna om att efterfrågeläget kortsiktigt kan störas av konjunkturmässiga svackor med tillfälligt ökad tillgång på arbetskraft inom väntade bristyrken. Tillväxten hög och arbetslösheten är låg Arbetsmarknaden i regionen har utvecklats mycket gynnsamt i Umeåregionen under de senaste åren. Umeåregionen (arbetsmarknadsområdet) innefattar Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Vindeln, Vännäs och Umeå kommuner. Sysselsättningen har ökat kraftigt eller med mellan 1 000 och 2 000 arbetstillfällen per år, vilket bidragit till en avsevärd nedgång av arbetslösheten i samtliga kommuner. Umeåregionen tillhör de ekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt starkast växande i landet. Mellan 1990 och 1998 intog regionen tredje plats i ekonomisk tillväxt bland landets samtliga 81 arbetsmarknadsregioner. Sysselsättningen har under senare delen av 1990-talet ökat inom datakonsultverksamheten, företagsservice, industrin (huvuddelen inom verkstadsindustrin), utbildningsväsendet och inom rekreation, sport och personlig service. Mellan 1993 och 1999 tillkom ca 4 400 arbetstillfällen inom alla nämnda näringar. Under de senaste åren har sysselsättningen även ökat tydligt inom byggnadsverksamhet, handeln och hotell och restauranger. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden i Umeåregionen har medfört att tillgången på arbetskraft minskat, arbetslösheten har fallit kraftigt till en betydligt lägre nivå än i riket och det finns numera en begränsad potential av arbetslösa att tillgå inom flera yrken. En fortsatt stadig efterfrågan på arbetskraft kommer att leda till ökade rekryteringssvårigheter, en utveckling som på sikt riskerar att bromsa den ekonomiska expansionen i regionen. Sysselsättningen behöver öka Befolkningens förändring visar att andelen personer i arbetsföra åldrar minskar de närmaste 30 åren. Det blir således fler i åldrar utanför intervallet 20-64 år. Eftersom det blir färre i yrkesaktiva åldrar finns en uppenbar risk för att det även blir färre förvärvsarbetande i regionen och att de ska bära en växande försörjningsbörda (att färre måste försörja allt fler). Den enda vägen för att underlätta den situationen är att höja sysselsättningsgraden, att fler deltar i arbetslivet. Andelen yrkesverksamma i Umeåregionen (sysselsättningsgraden i åldrarna 20-64 år) låg uppskattningsvis på något under 77 procent 1 år 2000, vilket kan jämföras med 78 procent i riket. Den främsta anledningen till den lägre andelen än i riket är att en högre del av befolkningen befinner 1 Uppräknat till SCB:s AKU-definition.

4 sig i studier. För att nå upp till 80 procent i sysselsättningsgrad behövs en ökning på drygt 1 000 sysselsatta varje år i regionen under perioden 2001 till 2004. Tillgången på arbetskraft påverkas av utslagning Den största potentialen för att höja sysselsättningsgraden finns i åldrar 50-64 år. Ett problem är att huvuddelen av de som lämnar arbetslivet efter 50 års ålder förtidspensioneras. Andelen förtidspensionerade i dessa åldrar uppgår till knappt 20 procent i Umeåregionen, dvs ungefär som i riket. I vissa kommuner i regionen är emellertid andelen betydligt högre, eller omkring 25 procent. Ett viktigt arbete för att öka tillgången på arbetskraft blir att hejda tillflödet i långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Västerbotten och Umeåregionen har för närvarande en mycket ogynnsam utveckling när det gäller långtidssjukskrivningar och den kan leda till att ett ytterligare stort antal yrkesverksamma slås ut ur arbetslivet långt före 65 års ålder. Långtidssjukskrivningarna finns främst inom yrkesområden där bristen på arbetskraft ökar, bl a avseende lärare och vård och omsorgspersonal. Utslagningsproblemet visar sig också bland de arbetslösa anmälda vid Arbetsförmedlingen, vilket betyder att arbetsmarknadspolitiken i allt högre grad måste inriktas mot sådana grupper av arbetslösa. Åldersavgångarna ökar Fram till år 2015 kommer knappt 40 procent av de yrkesverksamma i Umeåregionen att lämna arbetsmarknaden av åldersskäl, vilket är ungefär lika stor andel som i riket. Den motsvarar ca 23 000 av ca 60 000 förvärvsarbetande. Det innebär att det behövs ett nytillskott av ca 1 500 personer per år om alla åldersavgångar ska ersättas. Näringsstrukturens inriktning mot tjänster talar för att en stor del av avgångarna kommer att behöva ersättas med ny arbetskraft eftersom tjänsteproducerande verksamheter - vilka dominerar kraftigt i regionen - är vanligtvis mer arbetskraftsintensiva än varuproducerande. Åldersavgångarna kommer att bli störst i Vindeln följt av Robertsfors och Vännäs fram till år 2015 mätt som andel av samtliga yrkesverksamma. Det är också dessa tre kommuner som får de största åldersavgångarna fram till år 2030. Yrkesområden där bristen kan bli särskilt stor Det kommer att uppstå en stigande brist på utbildade inom följande yrkesområden utifrån dagens utbildningsdimensionering: 1. Vård och omsorgsyrken 2. Vissa lärarkategorier 3. Tekniska tjänstemän/civilingenjörer/it-specialister 4. Industriarbete 5. Byggnadsyrken Alla dessa yrkesområden har en stor betydelse för Umeåregionen i framtiden och det behövs ökade ansträngningar för att klara de framtida rekryteringsbehoven och för att regionen ska bibehålla en tätposition i ekonomisk tillväxt bland landets alla regioner. Det skall understrykas att denna rapport är ingen prognos utan ett scenario om vad som händer om inga åtgärder vidtas i arbetskraftsfrågan. Förhoppningen är dock att olika insatser vidtas i syfte att eliminera underskotten på utbildad arbetskraft inom olika branscher och yrken, vilket i sådana fall leder till att detta scenario inte blir verklighet. Det ska dock framhållas att Umeåregionen ligger bättre till i många avseenden än andra regioner i landet i arbetskraftsförsörjningsfrågan, framför allt på grund av att utbildningssektorn är mycket stor men även genom att andelen åldersavgångar blir lägre än i många andra regioner. Föreliggande rapport visar dock på behoven av att öka tillgången på utbildade inom särskilt efterfrågade

5 yrken samt att det finns utrymme för att öka utbildningarnas effekt i form av att fler färdigutbildade stannar kvar inom regionen. En ökad tillgång på utbildade inom efterfrågade yrken kan avsevärt öka regionens tillväxtmöjligheter och framtida utveckling inom olika områden. Kraftigt stigande behov av vård och omsorg Underskottet på utbildade riskerar att bli störst inom vård och omsorg. Bakgrunden är de allt större rekryteringsbehoven inom sjukvården och inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen. Behoven är kopplade till att antalet åldersavgångar stiger kraftigt samtidigt som det blir fler i befolkningen över 75 år, dvs i åldrar som har stort behov av vård och omsorg. Antalet personer i dessa i åldrar kommer att öka med hela 80 procent jämfört med 55 procent i riket. Näst efter Haparanda är uppgången i Umeåregionen störst i landet. Ökningen sker framför allt under perioden 2010 till 2030. Befolkningsförändringen kommer tillsammans med de ökade åldersavgångarna att generera en stor efterfrågan på personal inom vård och omsorg i åtminstone 30 år framöver. Under de närmaste åren behövs det ett nytillskott på ca 450 utbildade varje år inom vård och omsorg för att sedan successivt öka till ca 600 om alla åldersavgångar ska ersättas plus att det därutöver uppstår behov av anställningar pga. yrkesbyten och genom att antalet långtidssjukskrivna ökar. Behoven motsvarar de närmaste åren nästan var tredje som kommer in på arbetsmarknaden i regionen respektive år. Mellan åren 2015 och 2030 motsvarar behoven ungefär varannan som kommer in på arbetsmarknaden. Det är en mycket hög andel eftersom området i dagsläget sysselsätter ungefär var fjärde i regionen. Alltefter arbetslösheten sjunker inom vårdyrken kan rekryteringsläget komma att bli mycket ansträngt Rekryteringsläget riskerar i första hand att bli allt svårare när det gäller läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Bristen kan även bli stor inom många andra vårdyrken såsom biomedicinska analytiker, personliga assistenter, tandläkare, apotekare, receptarier m fl. Inom vissa vårdyrken är medelåldern hög och omkring hälften av de yrkesverksamma kommer att lämna arbetsmarknaden fram till år 2015. Utbildningsväsendet Inom skolan har efterfrågan på utbildade lärare ökat kraftigt under fler år. Den främsta anledningen är att antalet unga ökat men en faktor som nu allt mer kommer att påverka rekryteringsbehovet är det stigande antalet åldersavgångar. Ett växande problem är dessutom den ökade sjukfrånvaron, vilket framkallar stora behov av vikarier. Antalet elever kommer dock att börja minska under perioden och hålla tillbaka efterfrågan något. Sannolikt kommer det totala behovet av nyutbildade att ligga mellan 200 till 300 per år relaterat till förändringen av antalet elever inom skolsystemet. Sedan 1992 har antalet elever inom grundskolan ökat och ökningen fortsätter fram till år 2002. I årskurserna 1-7 kulminerar antalet elever år 2001 och för årskurserna 4-9 sker en topp av elevantalet år 2003. I Umeå har antalet utbildningsplatser för grundskollärare 1-7 dragits ner med 60 procent mellan 1994 och 1999 samtidigt som det skett en ökning av antalet utbildningsplatser för grundskollärare 4-9 med knappt 40 procent. Den förskjutningen överensstämmer alltså med den förändring som sker i ungdomskullarnas storlek i regionen. Eftersom antalet unga i grundskolan fortsätter att öka är det troligt att bristen på utbildade grundskollärare blir mer framträdande på kort sikt för att därefter lätta. Åldersavgångarna bland grundskollärare blir stora, ca 51 procent av kåren kommer att lämna arbetsmarknaden av denna orsak fram till år 2015, vilket kommer att hålla uppe rekryteringsbehovet när elevunderlaget minskar.

6 Rekryteringsbehoven för gymnasielärare kommer att öka till år 2010. Inom gymnasieskolan ökar antalet elever fram till år 2008 men stora åldersavgångar kan hålla uppe efterfrågan på lärare ytterligare ett par år. Fram till 2015 kommer hela 60 procent av ämneslärarna att lämna arbetsmarknaden, och rekryteringsproblemen riskerar därför att bli stora. Antalet utbildningsplatser för gymnasielärare har endast ökat marginellt under de senaste åren. Här behövs en överbryggning så att grundskollärare snabbt kan vidareutbildas till gymnasielärare i samband med att lärarbehoven sjunker inom grundskolan om några år. Rekryteringsproblemen bedöms även bli stora bland yrkeslärare och dessa förstärks genom stora åldersavgångar, ca 73 procent. Finanssektorn och uppdragsverksamhet Inom finansiell verksamhet, företagstjänster och uppdragsverksamhet väntas en fortsatt stark utveckling av sysselsättningen. Branschområdet har ökat sin sysselsättning både i låg- och högkonjunktur. Ett tillskott av jobb sker främst inom företagsservice samt uppdrags- och konsultverksamhet. De stadigt ökande personalbehoven får också ett tydligt genomslag i rekryteringsläget inom olika data- och teknikyrken. Det bedöms bli brist på dataspecialister samt för vissa grupper av civilingenjörer och tekniker i både Umeåregionen och landet som helhet. Detta underskott på utbildade riskerar att öka kraftigt på lång sikt. För nämnda yrkeskategorier är det viktigt att berörda aktörer försöker finna gemensamma strategier för att regionen så långt som möjligt kan bli självförsörjande på utbildade. Uppdragsverksamheten är civilingenjörernas största arbetsmarknad. Ungefär var tredje civilingenjör arbetar inom denna näringsgren. Industrin kommer andelsmässigt därnäst med en femtedel av de yrkesverksamma. Förhållandevis många utbildar sig till civilingenjörer i regionen. Om merparten av dessa väljer att arbeta i länet kan rekryteringsläget bli gott och att det t om skulle kunna uppstå överskott. Verkligheten är dock en annan genom att mer än 80 procent av de som utbildar sig till civilingenjörer bosätter sig i annan region. En anledning kan vara att ett för svagt samarbete mellan universitetet och regionens arbetsgivare. Civilingenjörer är ett yrke som genererar sysselsättning i stor omfattning inom andra kringliggande yrken och om fler skulle stanna i regionen efter avslutad utbildning skulle det ge en mycket positiv effekt på sysselsättningen i stort. Industrin Inom industrin blir åldersavgångarna inte lika framträdande som inom många andra näringar. Under de kommande 15 åren behöver branschen trots allt ett tillskott på ca 250 utbildade varje år för att ersätta åldersavgångar och yrkesbyten mm. Inom verkstadsindustrin är motsvarande tal 150 personer. Det är dock svårt att bedöma de framtida arbetskraftsbehoven inom industrin eftersom ny teknik och rationaliseringar - i högre grad än i andra sektorer - kan påverka efterfrågan på arbetskraft. Sannolikt kan behoven komma att bli något lägre än vad ovan angivna tal anger. Rationaliseringar och införande av ny teknik innebär en kontinuerlig efterfrågan på utbildad arbetskraft inom industrin (bl a personal med ny kompetens) och som i en hel del fall kan bli svår att tillgodose, inte bara i Umeåregionen utan även i andra delar av landet. Det gäller framför allt civilingenjörer, teknisk utbildad arbetskraft samt för vissa befattningar avseende yrkesarbetare. Bristen de senaste åren har bl a avsett verkstadsmekaniker, svetsare och NC/CNC-operatörer inom främst verkstadsindustrin. Antalet som utbildas behöver ungefär fördubblas under den undersökta perioden för att möta kommande arbetskraftsbehov. Behov av ingenjörer på mellannivå I takt med att kompetensbehoven ökar och att produktionen blir mer avancerad kommer det att behövas fler utbildade ingenjörer. Dessutom blir åldersavgångarna stora bland ingenjörer

7 på mellannivå, t ex för maskiningenjörer. För vissa grupper uppgår andelen avgångar till över 50 procent av de yrkesverksamma. Antalet som utbildar sig till ingenjörer i regionen ligger dock på en högre nivå än antalet åldersavgångar under förutsättning att alla som utbildar väljer och erhåller arbete i regionen. Ett stort problem är dock att två av tre som utbildar sig till högskoleingenjörer bosätter sig i annat län. Det innebär att det kan uppstå stora rekryteringssvårigheter om inte företagen förmår locka till sig utbildade i högre grad än tidigare. Bygg- och anläggningsverksamheten Bygg- och anläggningssektorn är inne i en uppåtgående konjunktur. Bostadsbyggandet beräknas öka under de närmaste åren samtidigt som det finns en stadig bas av många mindre projekt. Uppgången i nybyggandet förutses gälla såväl småhus som flerbostadshus och byggandet behöver fortsätta att öka på sikt om regionen ska expandera långsiktigt. Byggnadskåren har en hög medelålder och åldersavgångarna blir stora framöver. Det behöver rekryteras ca 70 personer varje år för att ersätta de åldersavgångar som uppstår. Det kan dock behövas ett sammanlagt nytillskott på långt mer än 100 personer varje år inom byggnadsverksamheten för att täcka yrkesbyten och möjliggöra en ökning av sysselsättningen. Behovet av nyutbildade antyder att det kan bli svårt att finna den arbetskraft som behövs. Det utbildas ett 40-tal ungdomar inom byggprogrammet i Umeå varje år och det antalet är alldeles för litet för att regionen ska klara de rekryteringsbehov som uppstår i framtiden. Det finns en uppenbar risk att rekryteringsläget kan bli mycket bekymmersamt redan inom ett par års sikt. Arbetslösheten har sjunkit markant under de senaste åren och det finns få arbetslösa inom olika slag av byggnadsyrken i Umeå. En stor del av de som genomgår byggprogrammet väljer inriktning mot byggnadsträarbete, vilket till viss del är oroande med tanke på att den brist som nu börjar skönjas främst avser murare och betongarbetare. Det är därför viktigt att försöka bredda byggnadsarbetarnas yrkesprofil. Bristen på byggnadsarbetare kommer av allt att döma inte bara att öka i Umeåregionen utan även i en stor del av landet. Det finns även en stigande brist på byggnadshantverkare såsom elektriker, VVS-arbetare, golvläggare mm samt för byggnadsingenjörer. För att klara hela den framtida efterfrågan på byggarbetskraft behövs fler utbildningsplatser, ett bredare utbildningsinnehåll i utbildningarna samt en samordning av utbildningsinsatser mellan kommuner. Vad kan påverkas och vilka insatser bör vidtas? Det finns flera typer av insatser som behöver vidtas för att underlätta arbetskraftsförsörjningen i framtiden. I första hand handlar det om att nyttja den arbetskraftsresurs som finns inom regionen, se punkterna ett till tre nedan. Det kommer säkerligen även att bli nödvändigt att locka arbetskraft från andra regioner genom inflyttning, inpendling eller genom arbetskraftsinvandring. Befintliga arbetskraftsresurser 1. Arbetslösa och deltidsarbetslösa som viktig tillgång - Omställningsinsatser och ökad yrkesrörlighet undvika strukturarbetslöshet 2. Ta tillvara de äldre som arbetskraftsresurs undvik utslagning 3. Tillträdandes utbildningsinriktning utbildningar riktas mot behoven Möjligt tillflöde av arbetskraft till regionen Inflyttning Inpendling

8 Arbetskraftsinvandring Arbetslösa en resurs Det gäller att ta tillvara den arbetskraftsresurs som de arbetslösa utgör både genom rörlighetsstimulerande insatser men även genom kompetenshöjande insatser. Det finns enligt Arbetsförmedlingens bedömning - förutom de som är redo att ta ett arbete omedelbart - en relativt stor grupp som är i behov av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av grundläggande utbildning och/eller i behov av en helt ny yrkesinriktning för att de ska kunna gå vidare till nya arbeten. Under det senaste året var 19 000 personer inskriva någon gång vid Arbetsförmedlingen inom arbetsmarknadsområdet. Av dessa hade 3 400 en sammanlagd inskrivningstid på mer än två år. Denna grupp med långa inskrivningstider består till stor del av personer som har återkommande inskrivningsperioder och har svårt att finna en fast förankring i arbetslivet. Det finns dessutom många, främst kvinnor, som arbetar deltid och som skulle vilja arbeta mera, och även deltidsarbetande är en viktig resurs inför framtiden. Inom arbetsmarknadspolitiken riktas ansträngningarna mot att bekämpa arbetslösheten och i kombination med att finna lösningar i arbetskraftsförsörjningsfrågan. I detta arbete ingår - förutom att bedriva utbildningar för arbetslösa inom erforderliga yrkesområden på gymnasial nivå - också att finna nya och mer långsiktiga lösningar för att tillvarata den stora arbetskraftsresursen inom grupper som har svårast att erhålla arbete. Många av dem har en kort skolutbildning, d v s högst grundskoleutbildning eller kort gymnasieutbildning. Överrepresenterade i gruppen som har särskilt svårt att snabbt finna arbete är personer 50-64 år, utlandsfödda, arbetshandikappade och ungdomar som lämnat skolan utan godkända betyg. Det är viktigt att det ges utrymme att fullfölja de långsiktiga satsningar som nu har inletts genom aktivitetsgarantin för de som har särskilt svårt att snabbt finna arbete för att de ska få den bas av kunskaper som behövs för att komma ut i arbetslivet. Att helt sadla om till en ny yrkesinriktning kräver idag stora insatser under en lång omställningsperiod, men det arbetet är en mycket central uppgift om regionen ska undvika en ökad strukturell arbetslöshet (att arbetslösa finns kvar inom tillbakagående yrken). En omställning till ett nytt yrke kräver idag tidsmässigt längre och betydligt mer omfattande insatser än för exempelvis 10-15 år sedan pga de höjda kompetenskraven. Ett framgångsrikt arbete inom aktivitetsgarantin och med andra långsiktigt inriktade insatser, blir nödvändiga inslag för att lyckas i detta omställningsarbete. Det finns för närvarande en mycket oroande tendens till att antalet långtidssjukskrivna ökar dramatiskt och Umeåregionen har drabbats hård. En del av dem blir förtidspensionerade, men med de striktare regeltolkningar som Försäkringskassan tillämpar för att bevilja förtidspension kvarstår många istället som inskrivna inom Arbetsförmedlingens verksamhet, en grupp som har mycket svårt att komma tillbaka i arbetslivet. Det innebär tyngre ärenden och större påfrestningar inom verksamheten. Här gäller det naturligtvis även att utveckla samarbetet mellan berörda parter, inte minst dialogen med Försäkringskassan. En allvarlig trend som kan påverka arbetsmarknaden på sikt är att allt fler ungdomar slussas in i gymnasieskolans individuella program, d v s ungdomar som inte lyckats fullfölja eller kommit in på något av de ordinarie utbildningsprogrammen. Dessutom finns en tendens till att fler lämnar både grund- och gymnasieskolan utan godkända betyg i viktiga ämnen. Denna andel ungdomar har ökat de senaste åren och uppgår för närvarande till mellan 20 och 25 procent inom varje årskull. Många av dessa har bristande utbildningsbakgrund och när de ska söka arbete har de vanligvis svårt att etablera sig i arbetslivet. Denna grupp riskerar att få en lös anknytningsgrad till arbetslivet och bli återkommande arbetslösa.

9 Viktigt att stimulera arbetskraftens rörlighet Ett annat sätt att förbättra tillgången på arbetskraft är att öka rörligheten på arbetsmarknaden, dvs att stimulera arbetskraften att byta yrke (från tillbakagående yrken till expanderande yrken) eller arbetsort. Sådana åtgärder är utomordentligt viktiga för att möta rekryteringsproblem. Här behöver Arbetsförmedlingen arbeta aktivt med att arbetssökande ska kunna ta arbeten på andra orter än hemorten. Arbetspendling är en väg som har en stor potential att utvecklas i framtiden, i synnerhet i Umeåregionen. Mycket tyder på att benägenheten att pendla är lägre i Umeåregionen än i andra jämförbara regioner i landet. Arbetspendling ger vinster både för hemkommunen och kommunen där arbetsplatsen är belägen. Det finns starka skäl att inleda fördjupade diskussioner/analyser, t ex i Arbetsförmedlingsnämnderna, när det gäller arbetskraftens rörlighet i syfte att väcka frågor om att finna ytterligare stimulanser än de som för närvarande står till buds. Det kan ta sig i uttryck i att understödja ett införande av ett pendlingsstöd 2 till arbetslösa som villig att ta ett arbete i annan kommun, men som vill bo kvar på hemorten. Rörlighetsstimulanser kan även innefatta frågor kring skattemässiga avdragsmöjligheter vid arbetspendling, att inrätta särskilda flyttstöd/pendlingsstöd till nyckelpersoner och skapa utökade möjligheter att hjälpa medflyttande. Tillgången på arbetskraft riskerar att bli otillräcklig Inom många yrken på universitets- och högskolenivå har arbetsmarknadsläget både i Umeå och i landet i övrigt nått till en punkt där det nästan råder en generell brist på utbildade. Vidtas inga insatser för att förändra nuvarande utvecklingstendenser kommer det att uppstå stor brist på utbildade inom vissa yrkesområden och som i sådana fall kommer att påverka rekryterings, arbetsmiljö- och produktions/servicesituationen inom både delar av näringslivet och offentlig sektor. För att möta den hotande bristen behövs fler utbildningsplatser på gymnasienivå inom gymnasieskolan eller vuxenutbildning - inom framför allt vård och omsorg samt naturvetenskap och teknik. Utbildningsvolymen måste även successivt byggas ut inom dessa områden på högskolenivå. Det behövs även fler utbildningar för vissa kategorier av lärare. De som påbörjar studier vid Umeå Universitet väljer främst humaniora eller samhällsvetenskap, vilket är en mycket hög andel och som inte står i proportion till de behov som finns på arbetsmarknaden. Det råder således en missöverensstämmelse både avseende utbildningarnas inriktning och dimensionering i förhållande till arbetsmarknadens behov i Umeåregionen. Det finns dessutom en missmatch mellan gymnasieskolan och universitetet när det gäller utbildningsinriktningen. En förändrad inriktningen inom universitetet innebär att det även behövs kursändringar av utbildningsinriktningen på gymnasienivå. Det behövs i första hand fler utbildade inom naturvetenskap och teknik. För att det ska vara möjligt att genomföra nödvändiga förändringar av utbildningar på gymnasienivå behövs betydligt mer information om yrke och arbetsliv, både bland föräldrar och elever redan i grundskolan, men också genom ökad information till vuxenstuderande. Informationen behövs för att påverka attityder och ge studerande möjlighet att få en bättre bild av innehållet i olika slags arbeten. Fler examinerade behövs i regionen Regionens förmåga att tillgodogöra sig den utbildade arbetskraft som lämnar Universitetet i Umeå blir än mer central i en utveckling på arbetsmarknaden där bristen på utbildade riskerar att öka. Umeåregionen uppvisar sämre resultat än andra högskoleregioner när det gäller graden av att studenter stannar kvar i regionen efter avslutad utbildning. Bl a har utbildningarnas 2 From 1:a januari 2002 införs ett veckopendlingsstöd på försök.

10 inriktning stor betydelse för regionens tillväxt, vilket gör det angeläget att lokala/regionala företrädare är med och påverkar utbildningsutbudet. De lokala/regionala behoven på utbildade i detta fall står heller inte i konflikt med de nationella behoven på arbetskraft. Den höga andelen studerande inom samhällsvetenskap är en viktig förklaring till att regionen förlorar högskolestuderande efter avslutad utbildning. Det finns helt enkelt inte någon större arbetsmarknad inom det ämnesområdet i regionen och de som examinerats måste söka arbeten i andra regioner. Bland de samhällsvetare som av avslutat utbildning inom dessa ämnen bosatte sig tre av fyra utanför Umeåregionen. En önskvärd förändring vore att fler platser kunde tillskapas inom vård och omsorg samt inom vissa delar av lärarområdet. Sådana platser rimmar i högre grad med arbetsmarknadens behov och fler utbildningsplatser inom dessa ämnesområden skulle minska utflödet av universitetets- och högskoleutbildade från regionen. Det stora utflödet av utbildade t ex inom teknik väcker även frågan om näringslivets och universitetets förmåga till samarbete. Behovet av arbetskraft inom detta utbildningsområde är stor både inom och utom regionen och resultaten i föreliggande rapport tyder alltså på att det kan finns brister samarbetet. Frågan inrymmer även näringslivets ansträngningar att väcka elevernas intresse för arbete i företagen. Det måste skapas en klart stadigare överbryggningskanal av utbildade från universitetet till näringslivet än den som funnits de senaste åren. Samarbetet måste öka Det är viktigt att på ett brett fält arbeta med frågor kring den framtida arbetskraftsförsörjningen. Kontakter och samordning mellan regionala/lokala utbildningsansvariga måste öka. Det innefattar utbildningsanordnare, näringslivet, Arbetsförmedlingen, Länsarbetsnämnden och kommunen. De regionala/lokala kompetensråden måste ta ett stort ansvar i arbetet med att utveckla strategier för att möta kommande behov av arbetskraft på framtidens arbetsmarknad. Det behövs en långsiktighet i satsningen på utbildningar inom olika ämnesområden i utbildningssystemet för att det ska gå att klara samhällets framtida utbildningsbehov. Under 1990- talet drogs utbildningsvolymen ner kraftigt inom för samhället flera strategiska ämnesområden och det kommer att slå hårt på arbetskraftstillgången inom många yrken under början av 2000-talet. Det som skedde var alltså en mycket olycklig utveckling och som måste repareras de närmaste åren. Det tar med nuvarande arbetsformer mycket lång tid att återta förlorad mark i form av indragna utbildningsplatser. Den snabba utveckling som sker ute på arbetsplatserna kräver ett nära samarbete mellan arbetsliv och skola för att på ett effektivt sätt nyttja begränsade samhällsresurser. Bristfälliga kontakter inverkar inte bara på enskilda utbildningars inriktning utan påverkar även dess innehåll och kvalité. Det visar sig bl a i att de som lämnar skolan ofta har alltför bristfälliga kunskaper i ny teknik och i de kunskapskrav som ställs på personal på dagens arbetsplatser. Kompetensutvecklingen i arbetslivet Arbetsgivare måste även ta ett ökat ansvar i att vidareutbilda sin personal. Kompetensväxlingar av den typ som arbetsgivare tillämpade under 1990-talet - där äldre med låg utbildning inom ett yrke ersattes med unga och mer välutbildade inom samma yrke - kommer bl a mot bakgrund av begränsade arbetskraftsresurser att försvåras. Det verkar dock finnas en större insikt bland arbetsgivare om kompetensutvecklingens stora betydelse. Det som har skett under 1990-talet och den trend som vi tydligt kan se inför framtiden visar på ett stort behov av att finna ett system för kompetensutveckling i arbetslivet. Det finns många arbetsgivare som inte har resurser/möjligheter eller underlåter att kompetensutveckla personalen i tillräckligt stor omfattning. Varsel om uppsägningar - där personer med otill-

11 räcklig utbildning sägs upp - blir i dessa fall ett sätt att förändra personalstrukturen i företagen. Detta tillvägagångssätt är dock knappast bra varken för företaget, samhället eller den enskilt drabbade personen. Det leder till allt större grupper av personer som förlorat sina anställningar och där många saknar den erforderliga kompetens som krävs för att gå in i ett nytt arbete. Det innebär ett växande behov av insatser från samhällets sida, ofta resurskrävande insatser, och inte minst inom arbetsmarknadspolitiken. Exempel på insatser för att förbättra arbetskraftstillgången: Öka tillgången på utbildade inom strategiska yrkesområden. Se över utbildningsinriktning och utbildningsinnehåll inom utbildningsväsendet. Se över formerna för utbildningar (utbildningar med lågt intresse). Förbättra information om arbetsliv och yrken till ungdomar och vuxna (föräldrar lärare vuxenstuderande m fl). Strategiska utbildningssatsningar inom vissa yrken - öka samarbetet mellan kommuner. Utveckla vuxenutbildningen - fler yrkesutbildningar för vuxna (industri, bygg, vård). Ökad kompetensutveckling av anställda Hejda utslagningen från arbetslivet hejda ökningen av långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Stimulera arbetskraftens rörlighet, främst pendling för att nyttja arbetskraftstillgången effektivt. Utveckla regionens attraktionskraft och infrastruktur. Strategier för att få fler att stanna i regionen efter avslutad utbildning. Effektiv arbetsmarknadspolitik för att nyttja arbetskraftstillgången effektivt. Ökat samarbete mellan olika aktörer arbetsmarknadens parter, kommunerna, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Universitetet, gymnasieskolor, andra utbildningsanordnare m fl.

12 Inledning Rapporten Arbetskraftsförsörjningen i Umeåregionen - utblick mot 2015 syftar till att ge en beskrivning av aktuella tendenser/trender på arbetsmarknaden i regionen som kan bedömas få betydelse för framtiden. Nationellt finns ett övergripande mål om att höja sysselsättningsgraden i landet. Målet är att nå en sysselsättningsgrad på 80 procent i åldrarna 20-64 år till år 2004. Det betyder att alla landets regioner behöver kraftsamla sina resurser för att öka sysselsättningen och nå en stark regional utveckling. Ett allt tydligare problem är dock att tillgången på arbetskraft krymper inom många branscher och yrken, vilket kan komma att försvåra ökningen av sysselsättningen. Denna rapport är ingen prognos utan ett scenario om vad som händer om inga åtgärder vidtas i arbetskraftsfrågan. Förhoppningen är dock att olika insatser vidtas i syfte att eliminera underskotten på utbildad arbetskraft inom olika branscher och yrken, vilket i sådana fall leder till att detta scenario inte blir verklighet. Det ska dock understrykas att Umeåregionen ligger bättre till i många avseenden än andra regioner i landet i arbetskraftsförsörjningsfrågan, framför allt på grund av att utbildningssektorn är mycket stor men även genom att andelen åldersavgångar blir lägre än i många andra regioner. Föreliggande rapport visar dock på behoven av att öka tillgången på utbildade inom särskilt efterfrågade yrken samt att det finns utrymme för att öka utbildningarnas effekt i form av att fler utbildade stannar kvar inom regionen. Det kan avsevärt öka regionens tillväxtmöjligheter och framtida utveckling inom olika områden. Inom arbetsmarknadsområdet (även benämnd Umeåregionen) ingår kommunerna, Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Vindeln, Vännäs och Umeå. Syftet med rapporten är att öka kunskapen om kommande förändringar på arbetsmarknaden, detta för att skapa ett underlag för att kunna forma erforderliga strategier samt ha en lämplig inriktning och framförhållning i de åtgärder/satsningar som görs i regionen, allt för att undvika att regionen drabbas av negativa konsekvenser pga bristande tillgång på utbildad arbetskraft. Det analyserade materialet har inhämtats från Statistiska Centralbyrån (SCB) i Stockholm, från Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsmarknadsstatistik samt från olika rapporter om arbetsmarknaden i Sverige. Åldersavgångar har räknats fram utifrån SCB:s RAMS-statistik över förvärvsarbetande i regionen. Kommande åldersavgångar har beräknats utifrån känt mönster över när personer i realiteten lämnar arbetsmarknaden. Det innebär att beräkningarna bygger på det mönster att många lämnar arbetsmarknaden före 65 års ålder. Torbjörn Israelsson har utarbetat rapporten på uppdrag av Curt Wiklund vid Umeå arbetsmarknadsområde. Elisabet Lindmark vid Umeå arbetsmarknadsområde har svarat för förstasida och rapportens layout. Umeå januari 2002 Curt Wiklund Umeå arbetsmarknadsområde Torbjörn Israelsson

13 Arbetskraftsförsörjningen i Umeåregionen Utblick mot 2015 1.0 Arbetsmarknaden i Sverige i början av 2000-talet Mycket stark förbättring på arbetsmarknaden Utvecklingen på arbetsmarknaden i Sverige mellan 1997 och hösten 2001 har varit starkare än någonsin i modern historia. Nya arbetstillfällen har tillkommit i rekordstor omfattning och arbetslösheten har fallit i mycket snabb takt. Sedan 1997 har sysselsättningen ökat med ca 350 000 personer, vilket är avsevärt mera än under någon jämförbar tidsperiod sedan 1960. Under en fyraårsperiod har arbetslösheten i Sverige halverats, från 8 till 4 procent. 1.1 Efterfrågan på arbetskraft Sysselsättningen ökar kraftigt Sysselsättningen ökade med ca 91 000 personer för år 2000, jämfört med 89 000 år 1999. För år 2001 kommer ökningen att sannolikt att stanna vid ca 80 000 personer. På kort sikt sker nu en konjunkturavmattning och sysselsättningsökningen kommer att bromsas upp under år 2002. Det är i dagsläget svårt att bedöma djupet och längden i konjunktursvackan. Privata tjänsteföretag skapar nya jobb De nya jobben har tillkommit inom ett brett spektrum på arbetsmarknaden men en mycket stor del av ökningen - 65-70 procent har fallit på den privata tjänstesektorn. Den privata tjänstesektorn bedöms även framöver ha de största potentialerna att öka sysselsättningen. Nya jobb har tillkommit inom media, reklam, IT, annan uppdragsverksamhet, handel, restauranger, hotell, transporter och personliga tjänster. Media och IT har tillsammans stått för vart tredje tillkommande jobb på arbetsmarknaden under senare delen av 1990-talet. Det finns dessutom en tillväxt av privata tjänstejobb inom traditionellt offentliga verksamheter såsom utbildning och äldreomsorg. Stor dynamik En stor del av 1990-talet kännetecknades av en omfattande strukturomvandling. De kunskapsintensiva sektorernas betydelse ökade samtidigt som de kapitalintensiva och de arbetsintensiva minskade, och inom de senare föll sysselsättningen i stor omfattning. Under år 2000 märktes framför allt en strukturomvandling inom IT-konsultbranschen och inom teleproduk-

14 tionsindustrin. Näringslivets utveckling mot mer kunskapsintensiv produktion bedöms fortsätta och det är en nödvändig process för att Sverige och svenska företag ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Strukturomvandlingen anger till stor del förutsättningarna på arbetsmarknaden. Gamla jobb (med gammal produktionsteknik) försvinner i snabb takt och ersätts med nya jobb och modern teknik. Omvandlingen och dynamiken på arbetsmarknaden är mycket stor och det sker nu mer än 1,2 miljoner nyanställningar i Sverige varje år. Den stora omvandlingen medför föränderliga kompetenskrav vid anställningar, dels genom den nya tekniken och dels genom andra sätt att organisera arbetet. Allt detta kan snabbt förändra förutsättningarna för både företag och arbetssökande när det gäller att vara konkurrenskraftiga på marknaden. 1.2 Utbudet på arbetskraft Tillgången på arbetskraft minskar De demografiska förändringarna kommer att spela en framträdande roll i början av 2000-talet och få större konsekvenser på arbetsmarknaden än de någonsin fått under efterkrigstiden. En konsekvens som krymper tillgången på arbetskraft väsentligt inom många branscher och yrken är de ökade åldersavgångar som sker med början strax efter sekelskiftet. Det sker förändringar i ålderssammansättningen av arbetskraftsutbudet. Medelåldern i arbetskraften stiger när allt fler personer når åldrar mellan 55 och 64 år. Åldersavgångarna från arbetsmarknaden blir betydligt större än inflödet av ungdomar under flera årtionden om nuvarande mönster består i personers beteende på arbetsmarknaden, se diagram nedan. Diagrammet nedan visar att tillgången på arbetskraft kommer att minska på lång sikt. Det kommer därigenom att bli än mer angeläget att beakta behoven på utbildad arbetskraft vid utbildningsplaneringen inom det reguljära utbildningsväsendet. Anledningen är som nämnts att färre träder in i arbetslivet än de som lämnar det, men även med anledning av att rörligheten på arbetsmarknaden minskar i samband med stigande medelålder i arbetskraften (utifrån de förutsättningar som råder idag). Det gäller både den yrkesmässiga och den geografiska rörligheten. En central fråga blir härvid om tillskottet av personer som söker sig ut på arbetsmarknaden kan bli tillräcklig stort samt om de som söker de nya jobben innehar rätt utbildning så att de passar för de nya jobben, detta för att möjliggöra en långvarig och uthållig tillväxt av ekonomin i början av 2000-talet. Den förändrade arbetskraftsbilden med få nyutbildade och stora åldersavgångar inom vissa yrkesområden tillsammans med de förändrade kompetenskrav som ställs vid rekryteringar, kan riskera att på bara något eller några års sikt leda till stora matchningsproblem och att den ekonomiska tillväxten dämpas.

15 Nytillträdande och avgångar från arbetslivet 120000 Antal personer 100000 80000 60000 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 Tillträdande Avgångar Källa: SCB, AMS Framtida potential av arbetskraft Den framtida potentialen av arbetskraft minskar. Antalet personer i arbetsföra åldrar ökar fram till 2008 men minskar därefter fram till år 2033 enligt SCB:s befolkningsprognos. Studerar vi arbetskraftstalen i olika åldrar utifrån de demografiska förutsättningarna framkommer att antalet personer i arbetskraften (d v s personer som vill delta i arbetslivet) förändras mycket marginellt redan fr o m år 2002. På kort sikt är det sannolikt så att det som främst kan höja nivån på arbetskraften består i ett ökat arbetskraftsdeltagande bland yngre i arbetsföra åldrar, en utveckling som också skett på arbetsmarknaden de senaste åren, se tabell. Tabellen nedan visar att antalet personer i arbetskraften ökat mer än förväntat i åldrarna upp till 34 år. Det är väsentligt att finna lämpliga lösningar för att stimulera ett fortsatt ökat deltagande i arbetskraften, t ex att det ska gå lättare att kombinera jobb och studier eftersom många yngre finns i någon form av studier. Det handlar om att finna en lämplig balansgång mellan exempelvis arbete och studier eftersom landet samtidigt behöver öka antalet universitetets- och högskoleutbildade inom flera yrkesområden. På längre sikt finns emellertid den största potentiella arbetskraftstillgången bland äldre i arbetsföra åldrar. En analys av storleken av arbetskraftspotentialen visar på att den största outnyttjade tillgången på arbetskraft finns bland åldrarna 40 till 64 år, och särskilt i åldrarna 55-64 år. Det finns dock ingen enkel lösning att tillgå för att höja arbetskraftsdeltagandet i dessa åldrar, åtminstone inte på kort sikt. Av tabell 1 nedan framgår den motsatta utvecklingen, att färre i åldrarna 45-64 år befinner sig i arbetskraften år 2000 än vad som är prognosticerat och önskvärt. Dagens tendens inom sjukförsäkringssystemet visar att skillnaden mellan utfall och prognos kan vidgas ytterligare de närmaste åren. Anledningen är att det finns ett mycket stort inslag av sjuka/förtidspensionärer bland de som står utanför arbetskraften i nämnda åldrar. Inflödet i förtidspension riskerar dessutom att öka kraftigt framöver mot bakgrund av att långtidssjukskrivningarna ligger på en hög nivå. För denna grupp handlar det kortsiktigt om att hejda inflödet i förtidspension, snarare än att få ut ett stort antal av dem i arbetslivet. Långsiktigt måste dock arbetskraftsdeltagandet bland äldre i arbetsföra åldrar höjas.

16 Tabell 1 Arbetskraftsprognos, 1000-tal personer Utfall Prognos SCB Förändring Andel procent 2000 2005 2010 2000 2000 2005 2010 2015 2005 2010 2015 2000 2005 2010 2015 16-19 128 99 114 121 92 15 7-29 2,9 2,5 2,7 2,0 20-24 333 324 326 380 383 2 54 3 7,6 7,3 8,3 8,5 25-34 1035 1021 965 937 1017-56 -28 80 23,7 21,6 20,5 22,5 35-44 1078 1084 1140 1131 1047 56-9 -84 24,7 25,5 24,8 23,1 45-54 1091 1106 1069 1134 1169-37 65 35 25,0 23,9 24,9 25,8 55-59 468 483 528 486 483 45-42 -3 10,7 11,8 10,7 10,7 60-64 230 241 331 372 334 90 41-38 5,3 7,4 8,2 7,4 16-64 4363 4358 4473 4561 4525 115 88-36 100,0 100,0 100,0 100,0 Källa: SCB (publicerad våren 1999) En arbetskraftsanalys 3 - med antagandet om att det går att nå en viss ökning av arbetskraftsdeltagandet bland äldre i arbetsföra åldrar - visar att det ändå blir mycket svårt att nå en genomsnittlig årlig ökning av sysselsättningen överstigande 30 000 personer under perioden 2000 till 2010 pga begränsningar i arbetskraftstillgången. Det kan ställas i relation till att uppgången som genomsnitt legat på 80 000 personer per år de senaste tre åren. Om det ska vara möjligt att nå en sysselsättningsökning på ca 30 000 per år fram till år 2010 krävs att landets arbetskraftsresurser nyttjas på ett nära nog optimalt sätt. Det innefattar bl a att äldre, utländska medborgare, arbetshandikappade, långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna kan ges allt bättre möjligheter/förutsättningar att delta i arbetslivet. I annat fall blir den möjliga sysselsättningsuppgången lägre i det korta/medellånga perspektivet och pga den demografiska effekten är det sannolikt att sysselsättningen minskar sett i ett perspektiv som sträcker sig över flera decennier. Ett högt arbetskraftsnyttjande kräver att arbetsmarknadens funktionssätt löper smidigt och effektivt. I annat fall kommer arbetskraftsbrist och flaskhalsproblem att medföra en betydligt sämre utveckling på arbetsmarknaden. I ett sådant scenario kommer de yrkesmässiga och regionala obalanserna att öka kraftigt och arbetslösheten kommer att bestå av en stor grupp av personer som inte kan konkurrera om de lediga jobben (d v s strukturell arbetslöshet). Det kan även bli en allt större grupp 4 av människor som inte står till arbetsmarknadens förfogande. Matchningen mellan efterfrågan och utbudet på arbetskraft kommer att stå i fokus genom den smalare tillgången på arbetskraft. För att matchningsprocessen ska lyckas bra i ett långsiktigt perspektiv måste utbildningssystemets utbildningar skapa goda grundförutsättningar. Utbildningarna måste i hög grad vara utformade och inriktade efter de behov som finns på arbetsmarknaden. Det kommer även att bli nödvändigt att finna nya och effektiva vägar för att öka både den yrkesmässiga och geografiska rörligheten på arbetsmarknaden. 3 SCB:s Arbetskraftsprognos 1999. 4 Latent arbetslösa, förtidspensionerade och andra som inte aktivt söker arbete.

17 2.0 Arbetsmarknad i Umeå arbetsmarknadsområde 2.1 Aktuell arbetslöshetsutveckling Stark förbättring och sjunkande arbetslöshet Umeå arbetsmarknadsområde (eller Umeåregionen) innefattar Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Vindeln, Vännäs och Umeå kommuner. Arbetsmarknaden i området har utvecklats mycket gynnsamt under de senaste åren. Sysselsättningen har ökat och bidragit till en kraftig minskning av arbetslösheten inom samtliga kommuner i regionen. Obalanstalet, d v s arbetslösa plus de som är placerade i arbetsmarknadspolitiska program, har minskat kontinuerligt sedan 1994, från över 8 000 personer till under 4 000 under hösten 2001, d v s talet har mer än halverats. Det motsvarar ca 4,2 procent av den yrkesaktiva befolkningen 16-64 år, vilket alltså kan jämföras med när arbetslösheten kulminerade på ca 10 procent 1994. Den högsta arbetslösheten inkl programdeltagare finns i Nordmaling, Robertsfors och Umeå med över 4 procent av befolkningen 16-64 år. Därefter följer övriga kommuner med mellan 2 och 3,5 procent. Den öppna arbetslösheten har uppvisat ett liknande fall som arbetslösa inklusive program, från ca 6 500-7 000 till drygt 2 000 personer. Även den öppna arbetslösheten har alltså klart mer än halverats, vilket betyder att arbetsmarknadsområdet med god marginal understiger det arbetslöshetsmål som nåddes på riksnivå i oktober 2000 5 (ett mål om att arbetslösheten skulle halveras från 8 till 4 procent i riket mellan åren 1996 och 2000). Redovisade tal visar att tillgången på arbetskraft minskat kraftigt och diagram nedan visar att tillgången av arbetslösa som kan ta de lediga jobb som uppstår är lägre än i riket. Det leder fram till slutsatsen att det behövs en stark samordning inom regionen för att ta tillvara på den samlade tillgången på arbetskraft för att nå en fortsatt stadig tillväxt av sysselsättningen. Arbetslösa inom Umeåregionen samt i länet och riket 10 Procent av bef 16-64 år 8 6 4 2 0 Umeåreg. Länet Riket 5 Även med hänsyn tagen till att AMS sätt att mäta arbetslösheten skiljer sig från SCB:s mätmetod

18 2.2 Arbetslöshetens struktur Arbetslösa inom olika grupper Förbättringen på arbetsmarknaden under de senaste åren har inverkat positivt för så gott som samtliga grupper av arbetslösa. Det finns dock vissa skillnader i mönstret över minskningen av arbetslösheten (inklusive de i program). Män och kvinnor har gynnats lite olika över tiden beroende på de enskilda sektorernas utveckling. Männens arbetslöshet (inkl program) kulminerade redan 1994 efter den djupa lågkonjunkturen vid början av 1990-talet och den har därefter uppvisat en successiv minskning, medan kvinnornas arbetslöshet fortsatte att öka ända fram till våren 1997, d v s till den tidpunkt då den negativa utvecklingen inom offentlig sektor vände. Under den efterföljande perioden minskade skillnaden mellan mäns och kvinnors arbetslöshet. Männen har dock under hela perioden haft en högre arbetslöshet och sannolikt vidgas att gapet ånyo år 2002 i samband med den försämrade industrikonjunkturen. I det sammanhanget är det viktigt att öka den yrkesmässiga rörligheten, i synnerhet bland män, samt att både höja och utvidga arbetslösas kompetens mot nya arbetsuppgifter/yrken. Ungdomarna har gynnats mest under högkonjunkturen och arbetslösheten (inkl program) uppvisade ett mycket kraftigt fall under högkonjunkturen men i samband med den pågående konjunkturförsvagningen under år 2001 tenderade ungdomsarbetslösheten att öka. Arbetslösa personer i åldrarna 50-64 år har gynnats klart minst av samtliga grupper på arbetsmarknaden. Den svåra arbetsmarknaden för denna grupp märks särskilt tydligt bland 60-64 åringarna, för vilka arbetslösheten stigit relativt kraftigt. Den uppgången märks främst bland männen. De äldres arbetsmarknad riskerar att försämras ytterligare. Arbetslösheten minskade under högkonjunkturen för samtliga utbildningsnivåer, vilket bör vara en följd av den breda uppgången av arbetstillfällen inom en rad näringsgrenar. Den svagaste förbättringen finns dock inte oväntat inom gruppen arbetslösa med kort utbildning, nämligen de med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå. Summeras den gruppen plus gruppen med kort gymnasieutbildning (högst 2 år) utgör deras sammanlagda andel av den totala arbetslösheten drygt 40 procent. I Umeå kommun uppgår andelen till knappt 40 procent medan den är betydligt högre i övriga kommuner i arbetsmarknadsområdet. Högst andel korttidsutbildade finns i Bjurholm med 75 procent, i Vindeln och Robertsfors uppgår andelen till ca 65 procent. Försämringen på arbetsmarknaden under nästa år kommer framför allt att slå mot personer med kort skolutbildning. Umeå kommun har genom sitt utbud av utbildningar en högre andel arbetslösa med högskoleutbildning än arbetsmarknadsområdets övriga kommuner och jämfört med länet som helhet. Många av de som är arbetslösa inom den gruppen har dock avbrutit sina studier, gått kortare kurser eller har en allmänt yrkesobestämd inriktning på sin utbildning, vilket kan göra att deras inträde på arbetsmarknaden tar längre tid. Flertalet av de arbetslösa utomnordiska medborgarna i länet finns i Umeå kommun, och de utgör ca 10 procent av samtliga arbetslösa i kommunen. Det finns två kategorier av utomnordiska medborgare inskrivna; en välutbildad grupp och en större grupp med kort skolutbildning. Deras möjligheter till arbete sammanhänger förutom på deras utbildning även på om de fått tillräckligt med undervisning i svenska språket. Deras kulturella bakgrund kan också inverka på deras arbetsmarknadssituation liksom arbetsgivarnas attityder.

19 Arbetshandikappade Antalet inskrivna med arbetshandikapp har minskat något sedan slutet av 1998, men nedgången är betydligt svagare än för arbetslösheten inkl program (en minskning med endast drygt ett par hundra personer). Tre av fyra inskrivna (77 procent) arbetshandikappade har kort gymnasieutbildning eller förgymnasial utbildning. Den andelen har dock sjunkit successivt från att ha varit ca 87 procent 1992. Det betyder att det skett en viss minskning av antalet inskrivna med kort skolutbildning, dvs upp till två års gymnasieutbildning, medan det skett en svag ökning av antalet inskrivna med längre utbildning. Det finns inga tendenser i skillnader i utveckling mellan könen men däremot en mycket tydlig skillnad mellan olika åldrar. Antalet inskrivna arbetshandikappade 55-64 år har ökat medan det skett en minskning i övriga arbetsföra åldrar, och särskilt i åldrar upp till 34 år under de senaste åren. Det finns en uppenbar risk att inslaget av äldre inskrivna med arbetshandikapp ökar ytterligare de kommande åren. Detta mot bakgrund av deras svåra situation på arbetsmarknaden samt att dessa åldrar ökar kraftigt i befolkningen. På kort sikt kommer även yngre med arbetshandikapp att mötas av stora svårigheter att få arbete. Vissa grupper drabbas hårdare Under det senaste året har det funnits en tendens att arbetsmarknaden är på väg att försämrats. Anledningen är konjunkturförsvagningen och den kommer av allt att döma att påverka arbetsmarknaden även under år 2002. Konjunkturförsvagningen med åtföljande strukturrationaliseringar slår vanligtvis hårt mot grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Följande grupper är överrepresenterade bland dem blir arbetslösa och som har svårt att snabbt komma in i nytt arbete på arbetsmarknaden: äldre 50-64 år. personer med kort skolutbildning och föråldrade yrkeskunskaper utomnordiskt födda arbetshandikappade Utmaningar för arbetsmarknadspolitiken För år 2002 finns en rad olika problem att arbeta med inom arbetsmarknadspolitiken, och som på olika sätt påverkar arbetet på de enskilda arbetsförmedlingarna. De utmaningar som arbetsmarknadspolitiken ställs inför är följande: 1. Arbetslösheten ökar främst bland ungdomar med kort skolutbildning. 2. Allt fler arbetslösa med problem att snabbt erhålla arbete ökad strukturarbetslöshet och fler inom särskilt utsatta grupper. 3. Ökad utslagning från arbetslivet fler arbetshandikappade. 4. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten riskerar att minska. 5. Ökade regionala skillnader på arbetsmarknaden. 6. Stor brist på högskoleutbildad arbetskraft inom vissa yrken. 7. Obalansen mellan utbildningsutbudet och arbetskraftsefterfrågan fortsätter att öka inom många yrken vilket höjer belastningen inom arbetsförmedlingsverksamheten.

20 Ungdomsarbetslösheten ökar Arbetslösheten (inkl program) bland ungdomar stiger och den kan förväntas öka ytterligare nästa år. Av döma av arbetslöshetsutvecklingen är det främst ungdomar med svag utbildningsbakgrund som drabbas. AMS har i sina prognoser varnat för den utveckling som pågått inom skolsystemet under de senaste åren, att en allt högre andel ungdomar lämnar ungdomsskolan utan godkända betyg. Det finns nu i den försämrade utvecklingen på arbetsmarknaden risk för att många ungdomar med svag utbildningsbakgrund hamnar utanför arbetslivet. Många av dessa är i behov av långsiktiga insatser, främst i form av utbildning, för att de på sikt ska kunna stärka sin position på arbetsmarknaden. Stor grupp med svårlösta problem Det finns en betydande grupp av arbetslösa (eller som befinner sig i någon form av programinsats) som varit inskrivna under långa tider vid arbetsförmedlingen och har svårt att få ett varaktigt fotfäste på arbetsmarknaden. Det kan exemplifieras med att det under det senaste året fanns 3 400 arbetslösa eller i program i Umeåregionen som hade en sammanlagd inskrivningstid överstigande två år (dvs inte bara den senaste inskrivningsperioden utan alla perioder summerade). Umeåregionen har därmed ca 60 procent av samtliga som befinner sig i den arbetsmarknadssituationen i länet. Det visar att det trots en ihållande konjunkturuppgången fortfarande finns ett betydande antal med svårlösta arbetsmarknadsproblem och som behöver omfattande och långsiktiga stödinsatser för att de ska kunna komma tillbaka i arbetslivet igen. 2.3 Tillväxt, sysselsättningsmål och arbetskraftsreserv Stark tillväxt i Umeåregionen Den ekonomiska tillväxten i Umeåregionen har varit utomordentligt stark under 1990-talet. Regionen tillhör de snabbast växande i landet och diagrammet nedan visar de 20 snabbast växande regionerna i landet (av totalt 81 arbetsmarknadsområden). Mätt mellan 1990 och 1998 hamnar Umeåregionen på tredje plats näst efter Värnamo/Gnosjö/Gislaved och Stockholm, men före regioner såsom Uppsala, Göteborg och Jönköping. Den starka ekonomiska tillväxten i Umeåregionen skapar goda förutsättningar för en gynnsam sysselsättningsutveckling och det är viktigt att understödja den goda utvecklingen i början av 2000-talet. Det finns också en positiv ekonomisk tillväxt i samtliga sex kommuner inom arbetsmarknadsområdet. Den högsta tillväxten finns i Umeå följt av Vännäs, Nordmaling, Bjurholm, Robertsfors och Vindeln i nämnd ordning. Den uppmätta perioden stäcker sig fram till 1998 och efter det året har det skett en förstärkt tillväxt i samtliga kommuner inklusive Vindeln och i synnerhet Robertsfors, varför det kan ha skett omkastningar i ordningsföljden.