REDDaren i nöden? - en skrift om tropisk skog i klimatavtalen

REDDaren i nöden? - en skrift om tropisk skog i klimatavtalen Redaktion: Anna Bernstad & Weronika Swiergiel Miljöförbundet Jordens Vänner 2009

Miljöförbundet Jordens Vänner, MJV, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation som arbetar lokalt, nationellt och internationellt: för en ekologisk hållbar utveckling och en rättvis fördelning av jordens resurser med projekt och aktioner för ett miljövänligt och jämlikt samhälle för att förändra de ekonomiska förhållandena i världen till att bygga på solidaritet och ekologisk hållbarhet. Miljöförbundet Jordens Vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth International, världens största demokratiska miljöorganisation. Miljöförbundet Jordens Vänner Box 7048 402 31 Göteborg Telefon: 031-12 18 08 E-post: info@mjv.se Webb: www.mjv.se REDDaren i nöden? En skrift om tropisk skog i klimatavtalen. Miljöförbundet Jordens Vänner 2009 Redaktion: Anna Bernstad och Weronika Swiergiel Layout: Anna Hallin Omslagsfoto: Teresa Soop Producerad med stöd av Forum Syd Tryck: Printing, Malmö, 2009 2

Innehållsförteckning Förkortningar och ordlista... 4 Tack till medförfattare... 4 Röster från Syd... 5 1. Introduktion... 6 2. Tropisk skog och klimatpolitik... 7 3. Skogen - kolsänka och kolkälla... 8 4. Skogen - mer än ett kollager... 8 Ursprungsbefolkningar och skogsberoende grupper...8 5. Metodologiska svårigheter...10 Kontroll - svårigheten i att mäta avskogning och skogsdegradering...10 Läckage...11 Referensnivå - minskad avskogning i förhållande till vad?...12 Skogsdegradering...13 Återplantering...13 Skillnaden mellan produktionsskogar och gammelskogar...13 6. Finansieringsfrågan - vad ska ersättas och hur?...16 REDD och utsläppshandel...17 Alternativa inansieringskällor...19 7. Ändra fokus - verkliga lösningar på problemen...21 8. Ansvar...22 Appendix I: Case study - Ulu Masen Ecosystem Project (WHALI - Friends of the Earth Indonesia)...24 Appendix II: Fonder för kompensation för minskad avskogning - och kritiken mot dem...25 Fotnoter...28 Referenser...30 3

Förkortningar och ordlista Annex I-land Industriland som undertecknat FN:s klimatkonvention (UNFCCC, se nedan). CDM Clean Development Mechanizm COP Conference of the Parties. Förkortning för FN:s årliga konferenser inom ramen för klimatkonventionen. FCPF World Bank Forest Carbon Partnership Facility FIP World Bank Forest Investment Programme IFCI International Forest Carbon Initiative (of Australia), australiensisk fond för kompen- sation för minskade utsläpp av växthusgaser från skog. NFCI Norwegian Forest and Climate initiative, norsk fond för kompensation för minskade utsläpp av växthusgaser från skog. REDD Reduced Emissions from Deforestation and Degradation, minskade utsläpp från avskogning och degradering. UNDRIP United Nations declaration on the Rights of Indigenous Peoples, FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter. UNFCCC United Nations Framework Convention on Climate Change, förkortat UNFCCC eller FCCC, ibland bara kallat klimatkonventionen, är ett internationellt miljöfördrag som antogs på Rio-konferensen i Brasilien 1992. UN REDD Programme United Nations Collaboratives Programme on Reducing Emissions from Forest Deforestation and Degradation in Developing Countries, FN:s samarbetsprogram för minskade utsläpp från avskogning och skogsdegradering i utvecklingsländer. Tack till medförfattare Vi vill tacka professor Mats Olsson på institutionen för Mark och Miljö, Sveriges Lantbruksuniversitet, MSc Marcelo de Aguiar, International Institute for Industrial Environmental Economics (IIIEE), Lunds Universitet, samt Hervé Corvellec, professor i företagsekonomi, för deras bidrag till skriften. 4

Röster från Syd Avskogning av tropisk skog och åtgärder för att försöka minska denna är problem som i första hand och på ett direkt plan berör länder och grupper långt utanför Sveriges gränser. Inför produktionen av denna skrift har MJV därför kontaktat en rad organisationer i Syd som jobbar med dessa frågor och ingår i MJVs eller Framtidsjordens nätverk. Vi har även tagit del av synpunkter från en rad skogslevande grupper runt om i världen. Dessa synpunkter har samlats in av organisationen Climate Frontlines A forum for indigenous peoples, small islands and vulnerable communities, som är ett forum som initierats av en rad olika FN-organisationer (UNESCO, SCBD, SPFII och OHCHR). De synpunkter som vi tagit del av presenteras under rubriken Röster från Syd. Som bilaga inns dessutom en fallstudie från ett REDDpilotprojekt i Indonesien från WAHLI, Friends of the Earth Indonesien (se Appendix I, sidan 24). Vi vill tacka alla de organisationer som delat med sig av sin kunskap och bidragit med sina synpunkter kring frågan om REDD till denna skrift. EJ Environmental Justice, Sri Lanka (Friends of the Earth) NAPE National Association of Professional Environmentalists & Friends of the Earth Uganda CE/Centro Fátima Microempresa Asociativa Zanja Arajuno. Centro Fátima, Centro Tecnológico de la Organización de Pueblos Indígenas de Pastaza, Ecuador (Framtidsjorden) COECO Friends of the Earth Costa Rica WAHLI Friends of the Earth Indonesia ICITP-NEZ Indian Confederation of Indigenous and Tribal Peoples ZoRo Zo Reuni ication Organization, Indien ANFD Aube Nouvelle pour la Femme et le Développement, Burundi 5

1. Introduktion Syftet med denna text är att beskriva komplexiteten i frågan snarare än att presentera färdiga lösningar på problemen. Jordens tropiska skogar gör oss en stor tjänst när de tar upp koldioxid från atmosfären och lagrar den i sin växtmassa. Koldioxiden skulle annars bidra till växthuseffekten som orsakar de globala klimatförändringarna som vi nu ser öka i en skenande takt. Avskogningen står idag för 20 % av våra utsläpp av växthusgaser. I många fall huggs inte hela skogar ned, utan man tar ut en del av träden - skogsdegradering. För att lösa klimatproblemet är det därför oerhört viktigt att stoppa avskogning och skogsdegradering. Vi kan också använda skogen till att fånga in mer koldioxid från atmosfären genom att utöka mängden skog eller produktiviteten i skogen. Skogen har även en rik biologisk mångfald som bland annat förser oss med ved, virke, pappersmassa, medicin och mat. Vi har också skogarna att tacka för regleringen av vattencykler, för att den minskar jorderosionen och mildrar effekterna av översvämningar. Skogarna är dessutom ett hem och en försörjningskälla för ursprungsbefolkningar och andra skogsberoende grupper. I många fall vilar deras kultur och spiritualitet på skogen. De har en enorm kunskap om den och har under århundraden eller årtusenden utvecklat ett hållbart brukande av skogen. Allt som oftast krockar två eller lera av de intressen som inns i skogen. Storskalig avskogning för industriell produktion av palmolja, soja eller uppfödning av boskap hotar till exempel klimatet och den biologiska mångfalden. Den tränger även bort skogsberoende grupper då de sällan har en tydlig juridisk rätt till sina traditionella marker. Detta bryter mot ursprungsbefolkningarnas rättigheter och tvingar även dem till ett mindre hållbart brukande av jorden eftersom den yta de haft till förfogande minskar. Småskaliga bönder är också trängda av den storskaliga jordbruks- och skogsproduktionen. Lösningen för dem blir ibland att söka sig till nya områden, hugga ned skogen och odla där. Deras bidrag till avskogningen är mycket mindre än den storskaliga industrins, men likväl ett tecken på en ohållbar, ond cirkel. Inom FN:s förhandlingar om hur klimatförändringarna ska stoppas har man diskuterat möjligheterna att införa en reglering av avskogningen och/eller införa ekonomiska incitament för att minska den. Även återbeskogning kan komma att bli reglerad i avtalen. Detta har skapat både förhoppningar och oro bland länder i Syd, och speciellt bland skogsberoende grupper. Det kan bli en möjlighet att bevara skogarna och stödja skogsberoende grupper i deras långsiktiga brukande av skogen. Men många ursprungsbefolkningsgrupper, NGOs (ickestatliga organisationer) och forskare varnar för att avtalen i värsta fall kan leda till ökad avskogning och att det inns risk att det bland annat kan leda till att skogsberoende grupper trängs bort från sina traditionella marker. I december 2009 ska världens länder träffas i Köpenhamn för nästa runda av FNs klimatförhandlingar, under namnet COP15. Den här skriften vänder sig allmänheten och politiker för att öka kunskapen och påverka opinionen om avskogningen i klimatavtalen inför dessa och framtida förhandlingar. 6

2. Tropisk skog och klimatpolitik Det har sedan länge funnits en diskussion kring att ta in minskad avskogning och skogsdegradering som en del av FNs internationella klimatkonvention (UNFCCC) 1. Flertalet forskare och organisationer har dock pekat på en rad etiska och tekniska problem, och menar klimatavtalen inte är rätt forum för att hantera avskogning och degradering. Avskogning och degradering har därför inte ingått i klimatkonventionen hittills. Många, speciellt organisationer inom det civila samhället, anser att man ska fokusera på att hindra drivkrafterna bakom avskogningen, t.ex. sojaodling till foder, landröjning till bete för djur, export av tropiska trädslag som exempelvis används till trädgårdsmöbler mm (se sidan 21, Vad driver avskogningen i Amazonas?). Under 2008 års klimatkonferans i Bali, COP14 2, enades man dock om att de växthusgasutsläpp som uppkommer genom avskogning av tropisk skog ska inkluderas i nästa period av ett internationellt klimatavtal, ofta kallat Kyoto 2. Denna period inleds 2013. För att hinna med allt det tekniska arbete som krävs för att tillämpa avtalet menar många att ett avtal måste slutas under COP15 i Köpenhamn i december 2009. Frågan om hur avskogning ska tas med i klimatavtalet kommer att vara en av de största diskussionspunkterna under mötet. Arbetet med frågan har inom UNFCCC kommit att gå under namnet REDD Reducing Emissions from Deforestation and Degradation (Reduktion av emissioner från avskogning och degradering). Man har debatterat för- och nackdelar med olika styrmedel för att minska utsläpp från avskogning och degradering (REDD). Ett sätt är att reglera avskogningen internationellt och stifta fonder som ska kompensera dem som avstår från avskogningen. Ett annat sätt är att använda sig av marknadsmekanismer. REDD skulle då inkluderas inom det existerande systemet med utsläppsrätter. Varje land har ett tak av utsläpp som inte får överskridas. Utsläppsrätterna fördelas till olika företag. Behöver man släppa ut mer kan man köpa utsläppsrätter av de som inte använt sin fulla kvot. Ett alternativ till att minska sina utsläpp för att hålla sig under sitt nationella utsläppstak är att göra klimatinvesteringar i Syd. Denna mekanism kallas CDM (Clean Development Mechanism). Några exempel på sådana projekt är en vindkraftspark eller en anläggning för insamling av deponigas från soptippar. Röster från Syd Fulaga, Lau Group, Fiji, poängterar att det är ytterst viktigt att det inns tid för dialog mellan lokala och nationella aktörer i regnskogsländer innan eventuella REDDprojekt sätts igång. Detta för att sätta ramar för kommande REDD-initiativ som är lämpliga i en aktuell nationell och lokal kontext. REDD kan vara positivt på så sätt att det gör det mer tydligt för lokala och nationella aktörer att den stående skogen har ett mycket högt värde i ett globalt perspektiv. Detta kan i sin tur förhoppningsvis öka medvetenheten om vikten av skydd mot ohållbar skogsavverkning (Halofaki-Mataitini, Small Islands Voice Global Forum, Fiji Islands). Keihawlla Sailo, ordförande för ZoRo (Zo Reuni ication Organization) påperkar att Zo-folkets livsstil i hög utsträckning är beroende av uttag av ved för bränslebruk från skogen och av rotationsjordbruk som innefattar svedjebruk. Detta sker dock i en mycket liten skala i jämförelse med de större projekt som under senare år lett till omfattande skogsavverkning i Zo-folkets levnadsområden. Dessa projekt har i första hand gynnat tredje part ekonomiskt. Endast ca 10 % av inkomsterna från större damm- och oljeexploateringsprojekt har tillfallit Zofolket, trots att denna grupp brukat den aktuella marken sedan urminnes tider. Man fruktar därför att fortsatta projekt där mark tas i anspråk även när det är för bevarandeändamål kan få liknande konsekvenser. Allt fortsatt nyttjande av folkets traditionella mark måste enligt Zo-folket därför ske med deras behov och fortsatta livsstil i fokus. Bakgrundsfoto: tauntingpanda/flickr Creative Commons 7

3. Skogen kolsänka och kolkälla Levande träd och annan grönska binder kol genom fotosyntes. Skogar sägs därför ofta vara kolsänkor dvs de bidrar till att minska koldioxiden i atmosfären. Världens tropiska skogar bidrar dock idag till ett nettoutsläpp av växthusgaser och är därför istället en kolkälla. Detta beror enligt FN:s klimatpanel IPCC på en omfattande avskogning och skogsdegradering i världen 1. Avskogning av tropisk skog står idag för hela 20 % av världens totala växthusgasemissioner. Osäkerheterna är dock mycket stora och utsläppen av kol till atmosfären till följd av avskogning kan röra sig mellan 0,5 och 2,8 miljarder ton per år. 2 Biologiskt kol vs. fossilt kol kan de likställas? Förbränning av fossilt kol innebär en varaktig ökning av halten koldioxid i atmosfären eftersom detta kol annars skulle ha lagrats i jord eller berg. Biologiskt kol, dvs i regel kol bundet till växter, kommer på samma sätt som fossilt kol leda till en ökning av kolhalten i atmosfären när det förbränns, men denna ökning är endast temporär under förutsättning att växterna återplanteras. De kan då successivt ta upp samma mängd koldioxid som avgick vid förbränningen. Koldioxidutsläpp från förbränning av fossilt kol kan kompenseras genom inbindning till nyetablerad vegetation, eller produktionshöjande insatser. Men det skall poängteras att det då måste vara ett nytillskott som medför en nettoökning av mängden biologiskt kol - alltså ingen ersättning av tidigare skördad vegetation. Sådana kolsänkor kan till exempel erhållas genom nyetablering av skog eller genom att förbättra produktionen på svagproducerande mark. Metoder med kolsänka i vegetation är dock behäftad med vissa svagheter eller risker. En sådan är att det inns begränsade möjligheter till lagerutrymme för kol i vegetation, och att markanvändningen som kollager kan konkurrera med annan markanvändning, till exempel livsmedelproduktion, och tära på vattentillgång. En annan svaghet är att det inns risker med kollager en skog kan brinna upp eller blåsa ned. Ytterligare en risk är att om man förlitar sig till att förbränningen av fossilt kol kan kompenseras genom inbindning så minskar man motivationen att utveckla andra alternativ till förbränning av fossilt kol. Å andra sidan kan lagerhållning av kol i biologisk form innebära fördelar. Det kan innebära markförbättring, minskad erosion och tillgång till ved för lokalbefolkning. Mats Olsson, Institutionen för Mark och Miljö, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 4. Skogen - mer än ett kollager Trots den stora påverkan som avskogning har på det globala klimatet är tropisk skog mycket mer än ett kollager. Världens tropiska skogar är livsmiljöer för miljoner människor, djur och växter. Avskogning drabbar skogslevande folk och biologisk mångfald hårt. Det inns därför förhoppningar om att REDD-mekanismer ska kun na åstadkomma synergieffekter som inte bara minskar klimatpåverkan utan även förlusten av biologisk mångfald, och dessutom leder till fattigdomsbekämpning för ursprungsbefolkningar och marginaliserade skogsberoende grupper. Ursprungsbefolkningar och skogsberoende grupper FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, uppskattar att upp till 1,6 miljarder människor är beroende av skogsområden som livsmiljöer eller för att tillgodose basala behov av energi eller mat. 60 miljoner av dessa består av ursprungsbefolkningar som är direkt beroende av skogen som livsmiljö. Dessa människor saknar i många fall en formell äganderätt över det landområde de lever i och lutar sig istället mot en sedvanerätt som på många håll i världen har en mycket låg juridisk status. 8 Foto motstående sida: Kanindé

Ursprungsbefolkningarnas oklara äganderätt till sina marker gör att många ser problem i att skapa system där skogens värde ökar än mer. Friends of the Earth International menar att detta kan leda till ett ökat tryck på ursprungsbefolkningars traditionella livsutrymmen från både stater och företag som ser ökande möjligheter att tjäna pengar även på stående skog. Man brukar prata om den moraliska faran i att de inansiella incitamenten i de kompensationsystem som utvecklas för REDD idag är riktade mot företag och stater som under lång tid drivit storskalig avskogning till förmån för till exempel sojaodling. Skogsberoende grupper som länge brukat skogarna på ett hållbart sätt riskerar däremot att lämnas utanför eller än värre förlora tillgången och rätten till sina marker 1. Ursprungsbefolkningar, skogsrörelser och vetenskapliga studier har visat att laglig rätt till mark för ursprungsbefolkningar och andra skogsberoende grupper leder till bevarande av skogarna, även i områden under hårt avskogningstryck som i Brasilianska Amazonas 2. Därför menar Friends of the Earth International att även traditionellt brukande av skog som förekommer bland skogslevande folk måste respekteras och värnas 3.

Brist på respekt för grundläggande rättigheter Enligt en sammanställning gjord av Forest Peoples Program, 2008 är de fonder som hittills har skapats för att kompensera för minskad avskogning starkt kritiserade på en rad punkter. Vissa fonder ställer inga krav på att de projekt man investerar i måste följa FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter, eller ens FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Finns det krav på att följa dessa rättigheter har man inte utarbetat guider för hur detta ska gå till, inte utvecklat konkreta kriterier eller system för uppföljning och utvärdering (exempel på detta är FCPF, FIP, UN REDD). Ett centralt krav från många organisationer och ursprungsbefolkningar är att deras rätt till land måste erkännas nationellt innan REDD-projekt kan påbörjas, annars riskerar man att ytterligare fördjupa de orättvisa förhållanden som ofta råder. Bristfällig möjlighet till deltagande och påverkan Trots att lera av fonderna (FCPF, FIP, UN REDD) har tydliga krav på ett reellt och tidigt deltagande av alla berörda aktörer, har deltagandet och påverkansmöjligheterna för ursprungsbefolkningar, skogslevande folk och NGOs varit obetydliga (Forest Peoples Program, 2008). I praktiken har informationen om mötesdatum, bakgrundsmaterial samt ekonomiskt och administrativt stöd för att arrangera resor och visum varit så bristfällig från Världsbankens sida att många av representanterna från dessa grupper inte kunnat närvara vid möten då utformningen av skogsinvesteringsprogram diskuteras trots att dessa delegater representerar de som blir mest direkt berörda av utkomsten från mötena (Global Forest Coalition, 2009). Dessutom har man ignorerat kritik från de av Världsbanken skapade rådgivande expertgrupperna, där ursprungsbefolkningar inns representerade. Det inns alltså strategier och projekt för minskad avskogning som trots alla dessa brister godkänts (Forest Peoples Program, 2008). Global Forest Coalition har i ett upprop krävt att samtliga delegater ska få information om mötestider och platser samt bakgrundsmaterial minst en månad innan framtida sammankomster, vilket minst sagt kan anses vara rimligt. För mer information om olika fonder och kritiken mot dem se Appendix II (s 25) samt Grif iths, 2008. 5. Metodologiska svårigheter Inom de internationella klimatförhandlingarna har det under de senaste åren konstaterats att en rad metodologiska svårigheter med att de iniera och mäta avskogning och skogsdegradering måste lösas för att möjliggöra att avskogningsfrågan ska kunna hanteras inom samma ram som andra typer av växthusgasutsläpp som uppstår exempelvis genom energiproduktion. Nedan belyses en del av de problem som diskuteras livligt inför ett kommande post-kyotoavtal. Kontroll Svårigheten i att mäta avskogning och skogsdegradering För att ge kompensation för minskad avskogning krävs oftast en kontroll av att avskogningen eller degraderingen verkligen minskat. Det inns både tekniska och social-politiska anledningar till varför detta ofta är svårt att genomföra. Idag inns olika system för att kontrollera avskogning i stora områden från höga höjder. Ett av dessa system ger en detaljerad bild av markytan och eventuella förändringar i skogstäcket, men kan endast leverera bildmaterial med långa mellanrum (drygt 2 veckor). Med det andra systemet, vädersatelliter, skyms markytan ofta av moln och rök från eventuella skogsbränder, men de ger mer omedelbar feedback på utvecklingen i ett område. Inget av systemen kan idag med säkerhet upptäcka skogsdegenerering, alltså områden där skogen inte kalhuggits men förlorat stora mängder av sina biologiska och ekologiska kvaliteter till följd av viss avverkning. Skogsdegradering kan i vissa fall orsaka lika stora utsläpp av växthusgaser som i de områden som avskogats helt. Alternativet, att skicka ut kontrollanter till slumpmässigt valda skogspartier, är orealistiskt eftersom det är oerhört dyrt och tidskrävande. Dessutom är skogarna ofta svårframkomliga. I vissa områden kan möjligheten att kontrollera avskogning och fördela kompensation för minskad avskogning vara svårare än i andra. ANFD Association i Burundi menar att den instablia situatinoen i Kongo kraftigt påverkar möjligheten att genomföra REDD på ett sätt som gör att lokalbefolkningen gynnas. De framhåller även att möjligheten att garantera att ingen avskogning sker inom skyddade områden är mycket begränsad 1. 10 Foto motstående sida: Kanindé

Läckage Leakage, läckage, används ofta för att beskriva att en åtgärd som leder till minskad avskogning i ett område äts upp av ökad avskogning i ett annat område. Det inns en påtaglig risk för detta i projektbaserade REDDåtgärder, där skydd av vissa områden genom kompensationsprogram kan leda till ökat tryck på avskogning i andra delar av samma land. Detta kan motivera ett skapande av nationella strategier. Frågan är dock om detta skulle lösa problemet till fullo. Beroende på hur ett REDD-system skulle utformas skulle det kunna leda till att skog i olika delar av världen kan komma att åtnjuta olika grader av ekonomiskt värde. Detta kan belysas med några exempel. Om ersättningen grundas på skogens totala kolbindning kan ersättningen för att bevara regnskog i ett område vara högre än att göra det i ett annat, eftersom vissa typer av skog binder mer kol än andra. Baseras ersättningsnivån istället på historisk avskogning skulle länder där avskogningen fram till idag varit låg kunna uppleva ett ökat tryck mot sina skogsresurser. Detsamma gäller länder som inte deltar i internationella avtal om minskad avskogning. Att exploateringstryck lyttar mellan områden och nationer som en följd av olika regleringar är inte bara ett problem i teorin, utan kan redan ses i verkligheten i till exempel Sydostasien 2. Läckageproblemet är därför inte löst genom upprättande av nationella strategier, utan måste även lösas på internationell nivå.

Referensnivå minskad avskogning i förhållande till vad? För att mäta och ersätta minskad avskogning krävs en referensnivå en baseline. Hur denna bestäms har redan varit, och kommer att fortsätta vara, föremål för het diskussion i de internationella klimatförhandlingarna. Effekterna av beslutet kan variera stort mellan olika skogsländer. Ett förslag som diskuteras bygger på historisk avverkning, alltså hur avverkningen har sett ut under de senaste tio åren i ett visst land. Ett annat förslag bygger på projicerad avverkning, dvs hur man antar att avskogningen kommer att se ut i ett visst land förutsatt att inga REDD-liknande instrument används. Med en referensnivå baserad på historisk avverkning kommer länder som fram tills idag haft en hög avskogning att gynnas mest vilket kan vara känsligt. Projicerad avverkning kan komma att bygga på mycket osäkra antaganden om hur avverkningen skulle kunna se ut i framtiden.

Skogsdegradering För att mäta skogsdegradering måste man först komma överens om vad det är. Om ett skogsområde skövlas, men en viss procent av markytan fortfarande täcks av trädkronor (enligt FAOs de inition 10 %) skulle detta inte kallas avskogning. Tilltaget, på engelska kallat forest degradation är dock nästan lika förödande som total skövling. Utöver det de initionsmässiga problemet så är de satelitsystem som idag används begränsade till att registrera fullständig avskogning 3. Därför syns skogsdegradering sällan i statistiken. Utsläppen av kol till atmosfären till följd av skogsdegradering kan variera kraftigt och uppgå till några procent av de utsläpp som uppstår vid total avskogning, till att till och med överskrida dessa. När solen tillåts tränga ner till marken i delvis avskogade områden torkar den snabbt ut markvegetationen. Detta ökar risken för skogsbränder som snabbt får spridning i de träd som inns kvar på det delvis avskogade området. FAO uppskattade i en rapport från 2000 att den skogsyta som degraderades i Amazonas under perioden 1990-2000 var dubbelt så stor som den yta som avskogades. Friends of the Earth International uppger att även i Kongo ger skogsdegradering upphov till långt större koldioxidutsläpp än den fullständiga avskogningen som sker i landet. Återplantering Dagens satellitövervakningssystem kan inte heller avgöra vilken typ av träd som täcker ytan, dvs. om urskog ersatts med plantage av till exempel eukalyptus. En sådan förändring av skogsområdet kan dock ha medfört stor negativ påverkan på exempelvis områdets biodiversitet och mängd kolinlagring. Skillnaden mellan produktionsskogar och gammelskogar Det inns en pågående debatt om det ur klimatsynpunkt är bättre att bevara gamla skogar än att ersätta dem med produktionsskogar. IPCC har uppskattat att klimateffekterna av återbeskogning och nyplantering av skog (reforrestation och afforestation) i icke Annex I-länder 4 kan vara nästan lika stora som de som kan uppnås vid en minskad avskogning 5. Beskogning kan ur ett kollagringsperspektiv därför vara intressant. Idag driver dock vissa länder, däribland Brasilien, idén att skogskrediter skulle kunna baseras på en minskad nettoavskogning, dvs att all skog likställs oavsett om det rör sig om urskog med höga naturvärden och sociala värden eller nyplanterade skogsplantager. Detta öppnar för att avverkning av den förra skulle kunna ersättas med expansion av den senare, bara den totala skogsarealen är densamma. Skog vad är det? Det kan tyckas självklart att vi vet vad vi menar när vi talar om skog, men så är inte alltid fallet. Enligt FAO:s de inition är skog mark som täcks (eller genom naturlig tillväxt kommer att täckas) av trädkronor till mer än 10 %. FAO: s de inition inkluderar inte områden som används för fruktträdgårdar eller komplexa skogsjordbruk (på engelska complex agroforestry: skog som brukas för att ge t.ex. frukt, ved, medicin och virke). Enligt Environmental Justice motsvarar arean av småskaliga skogsträdgårdar i Sri Lanka en tredjedel av landets naturliga skog, därför har de en stor potential som kolsänka och borde rimligen ingå i de initionen av skog. De initionen för vad som anses vara skog varierar också mellan olika nationer, från under tio procents marktäckning i länder som Sverige, Taiwan, Iran och Spanien, till över trettio procent i bland annat Costa Rica, Danmark, Kenya, Sydafrika, Zimbabwe och Tanzania (FAO 1993). Enligt vissa de initioner kan även skogsplantager inkluderas. Detta kan leda till att urskog huggs ned till förmån för skogsplantager, samtidigt som det ger kompensation för minskad avskogning. Foto motstående sida: Teresa Soop 13

Produktionsskogarna i tropikerna bidrar till en rad problem som gammelskogarna inte orsakar. De trädslag som brer ut sig mest är snabbväxande tall och eukalyptus. Dessa planteringar är mycket törstiga och konkurrerar om vattnet till exempel med närliggande odlingar. De tömmer jorden på näringsämnen och försurar den, vilket gör det svårare att använda marken till något annat efteråt. Användningen av konstgödsel bidrar till en ökad energianvändning och användningen av bekämpningsmedel orsakar miljö- och hälsoproblem. Dessutom är de gamla skogarna livsmiljö och försörjningskälla för många folkgrupper. Att anlägga nya produktionsskogar där det idag inte inns någon skog, dvs. nyplantering, kan vara ett sätt att kompensera för utsläpp av fossilt kol (se sidan 8, Biologiskt kol vs. fossilt kol - kan de likställas?). Hur skyddandet av gamla skogar påverkar klimatet är mer oklart. De gamla tropikskogarna har enligt studier ett kolförråd omkring fem gånger så stort som produktionsskogarna 6. De unga snabbväxande produktionsskogarna har å sin sida förmågan att binda större mängd kol per år 7. Varje ny omgång planterad skog ersätter den koldioxid som frigörs under avverkning och förbränning av den förra omgången produktionsskog. Över ett längre tidsperspektiv skulle produktionsskogarna kunna kompensera för kolförrådet i de gamla skogarna samt till och med binda in mer kol, förutsatt att produktionsskogarna avverkas och att virket och avverkningsresterna används på ett ur klimatsynpunkt klokt sätt. Detta skulle till exempel kunna vara som byggnadsmaterial som ersätter andra energiintensiva material, eller som bränsle som ersätter fossila bränslen. Varje år görs en liten koldioxidvinst eftersom man undviker förbränning av fossila bränslen. Hur lång tid det tar innan en produktionsskog på så sätt kompenserat kolförrådet i en gammal skog varierar från fall till fall och beror t.ex. på hur avverkad skog används, hur stora volymer skogen håller och hur snabbt skogen växer. Men resonemanget förutsätter också att all avverkad skog ersätts med ny skog, dvs att arealen skogsmark inte minskas, samt att energianvändningen inte ökar så att både olja och ved används i större grad. Och några sådana garantier inns inte. Eftersom det nu inns ett behov av att snabbt minska mängden koldioxidutsläpp för att undvika farliga klimatförändringar, kan det vara oklokt att till en början öka dem genom avverkning av gammal skog för att först på längre sikt kunna minska dem genom produktionsskogarnas inbindningsförmåga. Det är svårt att motivera en hög energiförbrukning i världen på bekostnad av gamla skogar. Erfarenheter från Indonesien visar hur reservatbildning och bevarandeprojekt paradoxalt nog använts som en förevändning för att hugga ner regnskog och utöka skogsplantager. Enligt Transnational Institute (TNI) har skogsbruksföretaget Asia Paci ic Resources International Holdings Limited (APRIL) företagit sig att etablera ett REDD-projekt i Indonesien. Ett reservat ska bildas omgärdas av en ring av planterad acacia och eucalyptus för att skydda reservatet mot lokalbefolkningens olagliga avverkning. För att etablera denna skyddande ring av skogsplantage, som skulle ge ytterligare råvaror till företagets pappersmassaproduktion, skulle dock stora arealer urskog behöva huggas ner vilket FOE Indonesien är mycket kritiska till. Enligt TNI är dessutom den största anledningen till avskogning i området inte lokalbefolkningens behov av bränsle eller mark, så som det lagts fram utifrån APRILs motivering till projektet, utan den ständigt expanderande pappers- och pappersmassaindustrin 8. Foto motstående sida: Teresa Soop 15

6. Finansieringsfrågan vad ska ersättas och hur? Oavsett om REDD ska inansieras av internationella fonder eller marknadsmekanismer (se avsnitt 2, Tropisk skog och klimatpolitik) krävs inledningsvis en diskussion kring vad regnskogsländer egentligen ska ersättas för. Frågeställningarna är avgörande för att uppskatta hur mycket en minskad avskogning genom ekonomisk ersättning skulle kosta. Ett lertal kostnadsberäkningar har gjorts och sträcker sig mellan 12,2 miljarder USD per år 1 och 2-20 miljarder USD per år 2, för att nämna ett par exempel. Vissa menar att det är värdet av den mängd kol som skogen binder, baserat på ett globalt överenskommet pris på koldioxidutsläpp, som ska bilda basen för ersättningen. Andra menar att ersättningen ska motsvara de inkomster som skulle kunna genereras vid en avskogning. Detta skulle kunna inkludera allt ifrån förlorade arbetstillfällen (både direkt och i de kringverksamheter som avskogning kan leda till) till förlorade exportintäkter. I de kostnadsuppskattningar som gjorts framgår inte alltid med önskvärd tydlighet exakt vilka inkomstbortfall som ska kompenseras. Röster från Syd Vad gäller kompensationen trycker Environmental Justice, Sri Lanka, på att man måste utveckla mekanismer och institutioner som garanterar att kompensationen når de skogsberoende grupperna och inte fastnar i händerna på till exempel regeringsmakten, eftersom dessa gruppers rättigheter ofta försummas både i lag och i praktiken. De föreslår FN som central administratör och FN:s konventioner och regelverk som grund. NAPE, Uganda, anser att det bör innas ett ickestatligt organ som arbetar parallellt med FN och föreslår Global Forest Coalition. Deras roll skulle vara genomförande och kontroll av REDD-projekt. På nationell nivå anser man att det bör vara institutioner som samarbetar med FN och att även här ska skogsberoende grupper delta i övervakningen av REDD-projekt genom initiativ som till exempel. deltagardriven skogsdrift, samhällsekologisk drift och stärkande av traditionell/kulturell kunskap. Centro Fátima, Ecuador, vill också se internationella fonder och anser att kompensationen bör samadministreras av offentliga lokala organ och skogsberoende gruppers organisationer. De skogsberoende gruppernas hållbara skogsdrift ska erkännas och kompenseras utan krångliga kontrakt och krav på att de ska göra företag av sina marker/skog/ kunskaper. Samtidigt påpekar Centro Fátima att man måste respektera om samhällen väljer att leva isolerat. Vare sig isoleringen är frivillig eller ofrivillig ska man undvika att omvälva deras liv med konventioner, kontrakt och krav. ICITP-NEZ menar att alla former av ekonomiska kompensationssystem för bevarande av tropisk skog innebär en mycket hög risk för ett fokus på skogen utifrån dess nyvunna ekonomiska värde snarare än de sociala och ekologiska värden den besitter. Centro Fátima anser att kompensationen bör räknas ut enligt area skogsmark som familjen vårdar och att kompensationen kan ta sig olika former, till exempel hälsovård, utbildning, kläder, verktyg, rekreation, kommunikation, information mm. NAPE tycker att kompensationen ska baseras på de lokala rättigheter, service och tillgång som skogsberoende grupper kan gå miste om i och med REDD-projekt. Man anser också att det bör utvecklas metoder för beräkning av skogens aktuella kollagerfunktion och inte bara dess potential som framtida kolsänka. I Kongo är den främsta orsaken till avskogning storskaligt slash and burn -jordbruk, uttag av bränsle och export av timmer. Alternativ till dessa aktiviteter kan skapas, men för att hitta lyckade lösningar krävs att man hämtar erfarenheter från gräsrotsrörelser och satsar på att skapa speci ika projekt som till exempel agroforestry menar ANFD, Burundi. I Sternrapporten 3 anges att värdet på skogsmarker kan variera mellan 2 USD/ha när avskogade områden används som betesmarker, upp till 1000 USD/ha om de används för soja- eller palmodling. Till det tillkommer engångsinkomsten vid försäljning av timmer som kan uppgå till drygt 1000 USD/ha. Siffrorna tyder på att väsentliga inansiella resurser måste uppbringas för att skapa verkliga ekonomiska incitament för en minskad avskogning 4. 16

Om överkonsumtionen i Nord minskar, och en rättvis handel införs där samma mängd arbete och råvara har samma pris, så skulle råvaruuttaget och därmed växthusgasutsläppen i Syd minska. (Centro Fátima) Siffrorna ovan återspeglar inte de enorma investeringar i alternativa utkomster som måste skapas för de många miljoner människor som idag lever av avskogning. Inte heller beaktas de skatteintäkter som varje år tillfaller skogsnationer genom den produktion som sker på avskogade områden. För att verkligen kompensera de länder som berörs skulle framtida REDD-projekt behöva täcka även dessa kostnader och inkomstbortfall. Frågan om vad som ska kompenseras, och hur, är en av de svåraste delarna i den pågående REDD-diskussionen. Det kommer troligtvis att vara mycket svårt att skapa välfungerande system för den typ av storskaliga inansieringsmekanismer som i vissa fall föreslås. Oavsett hur kompensationen sker och vad den består av måste målet vara att skapa konkreta och hållbara alternativa försörjningsmöjligheter för de människor som idag direkt och indirekt lever av skog, samt grupper som genom sin livsstil långsiktigt och hållbart bidrar till att bevara stående skog. REDD och utsläppshandel En möjlig inansiering av REDD är att inkludera bevarande av skog i den globala utsläppshandeln. Skogskrediter skulle, på samma sätt som utsläppsrätter, kunna handlas mellan länder och ersätta minskningar av utsläpp av växthusgaser i Nord. Denna typ av kompensation eller ersättning kallas ofta för offset. Drivkraften bakom offsetting är att det ofta anses billigare att genomföra utsläppsminskningar i Syd än i Nord. Denna typ av handel skulle kunna ske antingen inom ramen för det CDMsystem som inns idag (se avsnitt 2, Tropisk skog och klimatpolitik) eller genom att upprätta ett nytt system enbart för skogskrediter. En rad för- och nackdelar har förts fram angående detta förslag. Röster från syd En rad miljö- och ursprungsbefolkningsorganisationer anser att marknadsmekanismer är olämpliga metoder att inansiera REDD. I det sammanhang de ingår i idag ses de som ett billigt alternativ till minskning av utsläpp på hemmaplan, främst orsakad av hög konsumtion av fossila bränslen. Detta ses som oetiskt. Man ska inte tack vare sitt välstånd kunna köpa sig fri från sin förorening (EJ, CF). Ett exempel på oönskat resultat kan vara att företag bättrar på sin gröna image genom REDD för att locka ler konsumenter och därmed öka företagens i övrigt förorenande verksamhet (CF). Dessutom är det en osäker strategi, eftersom det inte inns några garantier för att skogarna står kvar i framtiden. Det inns även en oro för att marknadsbaserade lösningar skulle innebära ex-post-kompensation, dvs att ett samhälle som vidtagit åtgärder som kan kompenseras inom ramen för REDD får en ersättning för förlorade inkomster först i efterhand. Detta minskar möjligheten för mindre aktörer att delta, eftersom de i många fall inte skulle ha möjlighet att hantera inkomstbortfall under en längre tid. Mot bakgrund av de regler som omgärdar dagens CDM-system inns det enligt vissa även en risk för att ett marknadsbaserat kompensationssystem skulle leda till ett mycket komplext och tidskrävande administrativt arbete, vilket omöjliggör ett reellt deltagande från skogsberoende grupper (CF och Leo Pescett, ur FOEI 2009). Att omvandla skogen till en handelsvara riskerar också att förändra det spirituella förhållande som många skogsberoende grupper har till skogen, och som är förutsättningen för det långsiktiga och hållbara brukande av skogen man haft hittills (CF och ICITP-NEZ). Internationella avtal och fonder är ingen garanti för att detta undviks, utan har hittills utvecklats som tilläggsåtgärder utöver en minskning av utsläppen på hemmaplan. NAPE menar att det bör läggas mer jobb på att utveckla inansiella mekanismer på småskalig lokal nivå än på storskalig internationell nivå. Man ser de rika ländernas ovilja att genomföra bindande utsläppsminskningar och tror därför att det kommer att leda till frivilliga kompensationsprojekt. Detta tror Environmental Justice i sin tur kommer att skapa en konkurrens mellan länderna i Syd om att få dessa investeringar. Eftersom skogarna och deras skötsel ser mycket olika ut kommer även kostnaden för skötseln att starkt variera, vilket kommer att premiera länder med låga kostnader och därmed dumpa priserna. Resultatet kan lätt bli en för lyttning av avskogning till länder där kompensationen blir för kostsam. Centro Fatima visar på den viktiga poängen att om överkonsumtionen i Nord minskar, och en rättvis handel införs där samma mängd arbete och råvara har samma pris, så skulle råvaruuttaget och därmed växthusgasutsläppen i Syd minska. Ruth från Centro Fátima skriver: För mig som medborgare skulle det kunna vara enklare att säga åt min regering att inte utvinna oljan, men jag vet att nästan 50 % av mitt lands budget kommer från oljeutvinningen. Jag vet att råvaruproduktionen är hög, nästan 90 %, eftersom vi inte har utvecklat bättre teknik. Att inte dela med sig tillräckligt av teknik och makt mellan länderna i Nord och i Syd leder till ett högre tryck på naturresurserna. Om inte staten Ecuador kompenseras för dessa förslag (minskad råvarutvinning) kommer de se sig tvungna att utvinna oljan. 17

Bland fördelarna inns naturligtvis att ett handelssystem skulle kunna generera stora ekonomiska resurser långt snabbare än om resurser ska skapas på frivillig basis, dvs inte kopplat till de minskningar i växthusgasutsläpp som måste göras. Det skulle även kunna vara ett kostnadseffektivt sätt att minska klimatpåverkan. Enligt en del skulle priset för att minska koldioxidutsläpp vara mycket lägre om pengar satsades på att minska avskogningen jämfört med satsningar på förnybar energi 5. Denna väg skulle därför kunna vara ett billigt sätt att minska klimatpåverkan. En annan fördel är att systemet syftar till att de som förorenar mest också betalar mest. Bland nackdelarna har bland annat Brasilien fört fram att man är orolig att ett sådant system skulle leda till att utvecklingsländer förlorar sin suveränitet när andra parter kan ha åsikter hur minimering av avskogning bör genomföras. Man ser en risk i att det yttersta syftet i ett utsläppshandelssystem är att minimera kostnaderna och därmed maximera vinsterna inte att minimera avskogning. Detta skulle då kunna leda till att kvaliteten Marknadspriset är inte hela värdet REDD vilar på antagandet att marknad är det bästa sättet att uttrycka en saks värde. Men problemet med att sätta ett marknadspris för den biologiska mångfalden eller skogarnas förmåga att utgöra en motvikt till människornas negativa inverkan på klimatet, är att det kraftigt skulle reducera och ensidigt orientera deras grundläggande värde. Medan marknadsideologerna föreställer sig marknader som optimala medel för fördelningen av samhällsresurser, visar faktiska marknader tydliga uttryck för maktojämlikheter och strukturell prisinstabilitet. Det beror på att marknadsaktörernas syn på världen är mycket snäv och oftast kortsiktig. Med REDD blir skogen ett investeringsobjekt. I bästa fall blir skogen föremål för strategier som avser att maximera ägarvärde, optimera riskspridning eller säkerställa årliga avkastningar, för att nämna tre vanliga förvaltningsprinciper av ekonomiska tillgångar. I värsta fall, och som den nuvarande ekonomiska krisen visar exempel på, blir skogen ett föremål för våghalsig spekulation, juridisk manipulation, eller banal ekonomisk brottslighet. I vilket fall som helst skulle skogen sluta vara intressant om den visade sig upphöra att vara en lönsam investering. Det är svårt att se hur detta kan säkerställa en långsiktig och stabil hållning av skogens ekologiska värde. Hervé Corvellec, Företagsekonomiska institutionen, Lunds Universitet på de projekt som genomförs blir lidande 6. Det kommer att krävas stora administrativa apparater för att godkänna och kontrollera de projekt som genomförs för att garantera att pengar som investerats verkligen åstadkommit en minskad klimatpåverkan i relation till den erhållna summan. Detta riskerar att missgynna mindre aktörer och lokala initiativ som saknar resurser för att ta sig igenom denna omständliga process. Dessutom kommer ekonomiskt stöd endast att erhållas efter det att projektet genomförts 7. Så fungerar dagens CDM-stöd, vilket premierat storskaliga projekt där lokalbefolkning sällan inkluderas 8. REDD presenteras ofta som en möjlighet att skapa synergieffekter genom att skydda biologisk mångfald och livsmiljöer för väldens ursprungsbefolkning. Friends of the Earth Costa Rica (COECO) påpekar även att om en helt marknadsbaserad lösning väljs inns det dock inga garantier för att pengar investeras där de skapar mest synergieffekter, eftersom det ekonomiska värdet troligen skulle kopplas enbart till den mängd kol som bibehålls i biomassan. En ytterligare svårighet är att det inte kommer att innas något sätt att veta hur mycket pengar som kommer att satsas på marknasbaserade REDD-initiativ från år till år. Detta minskar möjligheten för långsiktigt planerande i de länder som berörs. Hur stora resurser som skulle kunna mobiliseras med hjälp av marknadsbaserade lösningar är oklart. Enligt The Eliasch Review bedöms utsläppshandel kunna generera omkring 7 miljarder USD per år fram till år 2020. Enligt de siffror som redovisats tidigare från bland annat Världsbanken skulle detta endast motsvara en dryg tredjedel av den summa som krävs årligen 9. 18

En annan problematik är den pris luktuation som råder på en öppen marknad. Länders och markägares vilja att avstå från avskogning skulle därmed påverkas av rådande priser på alternativ markanvändning genom till exempel soja- eller oljepalmsproduktion. Kolinlagringen skulle därmed kunna vara kortsiktig och osäker. Med ökande prissättning på koldioxidutsläpp kan efterfrågan på biodrivmedel komma att öka ytterligare och i sin tur bidra till att öka trycket på tropisk skog. Detta skulle då leda till att priset för att avstå från avskogning stiger. Vid vilken nivå väljer investerare att i stället satsa på andra typer av CDM-projekt på en marknad där alla åtgärder för utsläppsminskningar är jämförbara? En stor skillnad mellan dagens CDM-projekt och projekt för minskad avskogning är att ett plötsligt minskat intresse för det förra kan leda till att projekt fördröjs eller ställs in, medan det i det senare fallet kan leda till att hela livsmiljöer försvinner för alltid oåterkalleligt. Om priset på koleutsläpp luktuerar kan detta även göra att kompensationen för stående skog sjunker. Hur skulle olika aktörers vilja att bevara skogen påverkas av detta? Exempel på hur priset på utsläpp kan sjunka kan till exempel ses på den europeiska utsläppsmarknaden, där priserna varit så låga att de knappt fungerat som incitament för utsläppsminskningar 10. Mot bakgrund av risken för läckage mellan regioner och länder kan effekten av denna typ av lösningar bli en nettoökning av utsläppen inom ramen för klimatavtalet: Nord köper skogskrediter istället för att minska sina utsläpp, medan skogsavverkningen endast lyttas från en plats till en annan 11. Det är ett grundläggande etiskt problem att klimatåtgärder genomförs där det är billigast, och därmed skapar möjligheter för Nord att fortsätta skjuta upp de strukturella samhällsförändringar som är nödvändiga för att skapa en mer hållbar klimatpåverkan. Alternativa finansieringskällor Under COP14 på Bali i december 2007 tog Norge ett initiativ till en skog- och klimatfond International Climate and Forest Initiative. Norge satsar nu 545 miljoner dollar årligen från 2008 till 2012 på olika projekt med syfte att minska avskogningen på olika håll i världen. Få länder har dock samma resurser som Norge och hittills har endast mindre summor från bland andra Tyskland, Japan och Holland anslagits på liknande sätt (Standard Joint Programme Document, UNDP, UNEP, FAO, 2009). Mot bakgrund av det ekonomiska läget i världsekonomin, är större frivilliga bidrag till skogsbevarande inte att vänta. Därför inns det risk för att detta främst har handlat om engångsföreteelser. Röster från Syd Papua Nya Guineas regering skrev i mars 2008 ett avtal med Australia Forest Carbon Partnership. Avtalet innebär att Australien kommer att överföra 2,8 miljoner USD till Papua Nya Guinea för aktiviteter som ska minska avskogning. I Papua Nya Guinea är 80 % av all avskogning illegal, och bland andra Greenpeace har framfört att minskning av de drivkrafter som ligger bakom denna avskogning och timmerförsäljning bör prioriteras framför olika typer av reservatbildning för konserverande av skog. Papua Nya Guineas Eco-Forestry Forum har ifrågasatt hur avtalet kan komma landets skogslevande grupper tillgodo. Ännu inns inga strategier för hur resurserna ska fördelas. Sedan tidigare inns även mycket dåliga erfarenheter av missbruk av stora summor pengar inom landets skogsmyndigheter, vilket enligt Eco-Forestry Forum minskar förtroendet för att de summor som kommer in i landet verkligen kommer lokalbefolkningen tillgodo. En annan idé som framkommit i diskussionen är en global skatt på till exempel fossil energiförbrukning. Om sådana resurser öronmärks till REDD-projekt i för ändamålet speciella fonder, minskar risken att REDD-projekt Bakgrundsfoto: doug88888/flickr Creative Commons 19

överges eller väljs bort när de inte är tillräckligt kostnadseffektiva jämfört med andra alternativ 11. Ett alternativ till ett handelssystem där regnskogskrediter kan köpas och säljas på en marknad eller genom auktioner, är att överföra resurser som idag på olika sätt går till stöd till fossil energiproduktion och konsumtion. Enligt organisationen Bank Information Center gav Världsbanken stöd till utvinning av olja, kol och fossilgas med 2,3 miljarder USD år 2008. Samma år gick inte ens hälften, 1 miljard USD, till investeringar i förnybar energiproduktion. Ett annat förslag, framlagt av Schweiz i juni 2008, är en global koldioxidskatt på 2 USD/ton koldioxid. Båda dessa strategier skulle kunna innebära skapande av resurser som genom rätt kanalisering kan användas för investeringar i de regnskogsländer som möjliggör en alternativ försörjningsmöjlighet för de många människor som idag livnär sig direkt eller indirekt på avskogning. I ett förslag från Friends of the Earth International skulle en möjlig inansieringskälla vara en fond baserad på inbetalningar från väldens rika länder. Inbetalningarna skulle stå i relation till landets utsläpp av växthusgaser eller dess inkomst per capita. Detta skulle enligt Friends of the Earth International både utgöra en mer förutsägbar kompenseringsmetod än en fri skogskreditmarknad, samtidigt som det möjliggör att resurser allokeras i områden där de kan göra mest nytta ur klimatmässiga och sociala apsekter, samt för den biologiska mångfalden 13.