Bilaga 1 Förklaring av standarder för funktionsprovning av 1 Allmänt Denna bilaga kommer att uppdateras efterhand som nya europeiska standarder (EN) inom området fastställs och när tillämpningsanvisningar till fastställda standarder färdigställs. 1.1 Begrepp ASI Acceleration Severity Index, dimensionslöst mått beräknat utgående från testfordonets acceleration i tre riktningar THIV Theoretical Head Impact Velocity, den beräknade hastighet, uttryckt i km/h, vid vilken en tänkt åkande slår i inredningen i en tänkt fordonskupé. PHD Postimpact Head Deceleration, resulterande största acceleration för testfordonets tyngdpunkt bestämd som RMS-värdet av rullande medelvärden under 10 ms för accelerationerna i x- och y-led, uttrycks i g. 2 Vägräcken Vägräcken krockprovas enligt SS-EN 1317-2. Provningen utförs i de flesta fall med dels ett tyngre fordon för att kontrollera att räcket har tillräcklig tillbakahållande kapacitet, dels ett lätt fordon för att bestämma hur farligt räcket är att köra på. Krockproven utförs med bestämd hastighet och vinkel, efter krockprovet får det påkörande fordonet inte komma tillbaka med för brant vinkel. Räckets utböjning vid krockproven, den dynamiska deflektionen, ger tillsammans med egenbredden räckets arbetsbredd. Genom att mäta fordonets accelerationer under krockprovet kan skaderiskklassen bestämmas. 2.1 Begrepp Förekommande engelska uttryck är hämtade från de aktuella standarderna Kapacitetsklass (containment level) Ett mått på ett vägräckes förmåga att vid standardiserat krockprov hålla tillbaka dimensionerande fordon. Normala kapacitetsklasser för vägräcken som avses hålla tillbaka personbilar är N1 och N2, högre kapacitetsklasser, H1 till H4, används för räcken som skall hålla tillbaka tunga fordon, exempelvis för broräcken. För temporära räcken finns klasserna T1 till T3. Räcken som uppfyller krav i en kapacitetsklass anses även uppfylla krav för lägre kapacitetsklasser med undantaget att N1 och N2 inte omfattar klass T3. Arbetsbredd, W (working width) Arbetsbredden (W) är avståndet mätt från trafiksidan av räcket före påkörning och det maximala dynamiska sidoläget vid kapacitetsklassbestämmande krockprov. Arbetsbredden indelas i VGU VV publikation 2004:80 2004-05 101
klasserna W1 till W8 med gränsvärden mellan 0,6 till 3,5 m. Dynamisk deflektion, D (dynamic deflection) Den dynamiska deflektionen (D) motsvaras av den maximala dynamiska förskjutningen i sidled av vägräcket på trafiksidan vid standardiserat krockprov, D mäts för såväl dimensionerande fordon som för den lilla bilen (TB11-prov) som används för att bestämma skaderiskklassen. Skaderiskklass (impact severity level) Skaderiskklassen är ett mått på hur stor skadeföljden på föraren och passagerarna blir vid en kollision. Klass A utsätter de åkande för minst påfrestningar. 3 Vägräckesändar, övergångar mellan vägräcken samt krockdämpare Vägräckesändar och övergångar mellan vägräcken krockprovas enligt SS-ENV 1317-4. Krockdämpare krockprovas enligt SS-EN 1317-3. 3.1 Begrepp Förekommande engelska uttryck är hämtade från de aktuella standarderna Krockdämpare (crash cushion) Vägräckesände (terminal) Avledande krockdämpare (redirective crash cushion) Icke avledande krockdämpare (non-redirective crash cushion) Hastighetsklass (performance class, velocity class) Utböjningsklass, D (permanent lateral displacement) Fordonsrörelseklass, Z (exit box) Skaderiskklass 3.2 Hastighetsklass En krockdämpare används för att lindra konsekvenserna vid och hindra påkörning av fast föremål, som vägräckesände på betongräcken och dubbelsidiga balkräcken samt vid sammandragning av två räcken till exempel vid en rampnos. En vägräckesände används för att göra änden på ett vägräcke mindre farlig att köra på, vissa vägräckesändar kan även utgöra förankring av ett vägräcke. En avledande krockdämpare fungerar som vägräcke vid påkörning på sidan. En icke avledande krockdämpare kan inte anses fungera som ett vägräcke. Sandfyllda tunnor är ett exempel på icke avledande krockdämpare. Hastighetsklassen anger dem maximala hastighet som vägräckesänden eller krockdämparen är dimensionerad och testad för. Utrymmesklassen anger hur mycket vägräckesänden eller krockdämparen deformeras i sidled vid normerade krockprovningar. Fordonsrörelseklassen anger hur fordonet rör sig efter normerade krockprovningar. Skaderiskklassen är ett mått på skaderisken för de åkande i en liten bil vid påkörning. Hastighetsklassen bestäms med krockprov som utförs med olika riktningar, träffpunkter, fordonsvikter och hastigheter, se FIGUR 3-1 och FIGUR 3-2. 102 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
Hastighetsklassen för vägräckesändar anges som P1 till P4 och som 50 till 110 för krockdämpare, för klass P4 respektive 110 ställs högst krav. FIGUR 3-1 Kollisionsprov vägräckesände FIGUR 3-2 Kollisionsprov krockdämpare 3.3 Utböjningsklass, vägräckesändar Utböjningsklassen för vägräckesändar anges som D a och D d där D a anger deformationen mot vägsidan (a för approach) och D d mot baksidan (d för departure), för D a förekommer tre klasser med övre gränsvärden 0,5, 1,5 och 3,0 m och för D d fyra klasser med gränsvärden 1,0, 2,0 och 3,5 m, för den fjärde VGU VV publikation 2004:80 2004-05 103
klassen finns ingen övre gräns, se TABELL 2-7. Principen för bestämning av utrymmesklassen för vägräckesändar framgår av FIGUR 3-3. FIGUR 3-3 Princip för bestämning av utrymmesklass för vägräckesände 3.4 Utböjningsklass, krockdämpare Utrymmesklassen för krockdämpare anges som D1 till D8 med gränsvärden 0,5, 1,0, 2,0 och 3,0 m mot såväl vägsidan som baksidan för klass D1 till D4. För klass D5 till D8 gäller samma gränsvärden mot vägsidan men för sned centrisk påkörning av nosen (test 3) finns ingen begränsning av deformationen åt baksidan, se TABELL 2-8. Principen för bestämning av utrymmesklassen för krockdämpare framgår av FIGUR 3-4. FIGUR 3-4 Princip för bestämning av utrymmesklass för krockdämpare 104 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
3.5 Fordonsrörelseklass I standarderna finns krav på fordonets rörelse under och efter påkörning, fordonet får till exempel inte volta. Fordonets väg efter påkörning indelas i fyra klasser, Z1 till Z4, se TABELL 3-1 samt FIGUR 3-5 och FIGUR 3-6. Fordonet får inte studsa tillbaka för långt eller komma för brant tillbaka ut mot vägen. För klass Z3 och Z4 finns ingen begränsning för fordonets rörelser mot terrrängsidan. FIGUR 3-5 Begränsningar av exit box, vägräckesände TABELL 3-1 Fordonsrörelseklass Fordonsrörelseklass Trafiksida Baksida Za, m Zd, m Z1 4 4 Z2 6 6 Z3 4 ingen begränsning Z4 6 ingen begränsning FIGUR 3-6 Begränsningar av exit box, krockdämpare VGU VV publikation 2004:80 2004-05 105
4 Provning och utvärdering av eftergivlighet 4.1 Allmänt Eftergivlighet provas enligt SS-EN 12767 genom krockprov med liten bil, 900 kg. Vid provning skall stolpar vara fullt utrustade med största/tyngsta variant av armar, armaturer respektive tavlor. Belysningsstolpar och stolpar till belysta vägmärken skall vid provning vara försedda med kablar, bärare av vägmärken skall provas med underkant tavla 2 m över mark, se även Nordisk samordning av testing og godkjenning av ettergivende master i samsvar med EN 12767 (Vägverket). Provningen utförs vid en hastighet motsvarande vald hastighetsklass och med 20º påkörningsvinkel, bärare av provas även vid låg hastighet, 35 km/h. SS EN 12767 är en provningsstandard som är kopplad till flera produktstandarder, exempelvis produktstandarderna för belysningsstolpar, vägmärken och kantstolpar, den innehåller detaljerade krav för provning av stolpar samt enklare krav för verifiering av vad som skall betraktas som ofarliga produkter, exempelvis kantstolpar. Provningsförfarandet i standarden kan även användas för att bestämma eftergivlighet eller ofarlighet hos annan utrustning, exempelvis brevlådor. 4.2 Energiabsorption Graden av energiabsorption bestäms utgående från det påkörande fordonets utgångshastighet efter kollisionsprovet. Icke uppfångade bärare av (NE) har ofta en brottled som skjuvas av vid påkörning eller är konstruerade så att de krossas vid påkörningspunkten. Stolpar med brottled fungerar oftast enbart i en förutbestämd riktning även om riktningsoberoende brottleder förekommer. Uppfångande bärare av (HE och LE) fungerar vanligtvis så att de vid påkörning sitter fast i fundamentet och upptar rörelseenergi genom att deformeras. De har ofta en uppbyggnad som kollapsar och plattas till framför fordonet, exempelvis fackverk med tunna stänger eller konstruktioner av tunn stålplåt eller lättmetall med längsgående brottanvisningar och förstärkningsstänger. LE-stolpar kan efter viss deformation släppa från fundamentet eller vara kortare så att de inte förmår absorbera all rörelseenergin. Uppfångande stolpars funktion är oftast oberoende av påkörningsriktningen. 4.3 Skaderiskklass Skaderiskklassen bestäms utgående från de vid påkörningsförsöket uppmätta accelerationerna i tre riktningar, ASI-värdet, samt en beräknad islaghastighet mot framruta eller instrumentbräda för en obältad passagerare, THIV-värdet. Gränsvärdena för de olika skaderiskklasserna beror på om produkten är uppfångande eller ej. För verifiering av kravuppfyllelse för skaderiskklass 4, ofarliga produkter, används enbart THIV, gränsvärdet är lågt. 106 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
En produkt som uppfyller kraven i en hastighetsklass för en viss typ av energiabsorption, exempelvis 100NE, anses även uppfylla kraven för lägre hastighetsklasser med samma uppfångandefunktion, exempelvis 70NE. Uppfångande stolpar som uppfyller kraven för någon HE-klass anses även uppfylla krav för LE av samma eller lägre hastighetsklass. 4.4 Produktfamiljer En stolpe som finns i olika storlekar med samma utförande sägs tillhöra en produktfamilj. I en familj provas dels den största och tyngsta dels den minsta familjemedlemmen för vald hastighetsklass och i 35 km/h. I det fall den tillståndsgivande myndigheten/certifieringsorganet anser att skillnader i storlek och vikt inte påverkar bärarens uppförande vid påkörning kan myndigheten besluta att den minsta versionen inte behöver testas. För icke uppfångande stolpar kan uppmätta värden anses också gälla för mindre och lättare varianter av samma familj. För uppfångande stolpar kompletteras med provning av den minsta stolpen av samma typ. Det är inte fullständigt klarlagt hur utvärdering av familj av stolpar går till, bl a saknas regler för vilka egenskaper som ska åsättas stolpar med storlek eller utförande mellan provade familjemedlemmar. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 107