SKF:s kravanalys Kajak Maraton

Svenska Kanotförbundet 2011-04-06 Författare: Mikael Westlén Medförfattare: Magnus Siverbrant, Stefan Gustafsson SKF:s kravanalys Kajak Maraton

Sammanfattning I kravanalysen för kajakmaraton diskuteras olika förutsättningar som krävs för att bli bäst i världen. Materiel, träning, tävling, livsstil mm presenteras. Från analysen har en kravprofil tagits fram. Den presenterar kvalitéer som bör vara uppfyllda för att kunna erövra internationella medaljer, se nedan. Viktigt att notera är att individer är olika och det kan förkomma variationer. Värdena i profilen ger en fingervisning om vad som krävs. Det är glädje som föder framgång, inte krav. Tabeller och värden framtagna här ska fungera som vägledning. Herrar Aerob kapacitet Damer Aerob kapacitet > 65 ml O 2 / (min kg) > 52 ml O 2 / (min kg) Prestation Genomsnittshastighet (tid min:s/km) VM K1: < 4:25 i 30 km K2: < 4:10 i 30 km WC K1: < 4:30 i 30 km K2: < 4:15 i 30 km Prestation Genomsnittshastighet (tid min:s/km) VM K1: < 4:50 i 26 km K2: < 4:30 i 26 km WC K1: < 5:10 i 26 km K2: < 4:50 i 26 km Sprintkapacitet (tid min:s) 200m 500m 1000m 5000m K1 0:42 1:48 3:45 21:30 K2 0:40 1:39 3:30 20:00 Teknik Paddelteknik Effektiv paddelteknik där stora muskelgrupper används Lyftteknik Både brygg- och strandlyft på båda sidor av kajaken ska kunna utföras Årlig träningsinsatts > 600 h > 3000 km paddling Årlig tävlingsinsatts > 6 lopp där hälften är med god internationell konkurens Sprintkapacitet (tid min:s) 200m 500m 1000m 5000m K1 0:47 2:00 4:20 23:30 K2 0:45 1:51 4:05 22:30 Teknik Paddelteknik Effektiv paddelteknik där stora muskelgrupper används Lyftteknik Både brygg- och strandlyft på båda sidor av kajaken ska kunna utföras Årlig träningsinsatts > 600 h > 3000 km paddling Årlig tävlingsinsatts > 6 lopp där hälften är med god internationell konkurens 1

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 1 INLEDNING... 3 1.1 DEFINITION... 3 1.2 HISTORIA/BAKGRUND... 3 2 TÄVLING... 4 2.1 DISTANSER OCH KLASSER... 5 2.2 TÄVLINGSPROGRAM... 5 2.2.1 Nationell tävling... 5 2.2.2 Världscup... 6 2.2.3 Mästerskap... 6 2.3 FÖRBEREDELSER... 7 2.4 REGELVERK... 7 3 ANALYS AV VÄRLDSELITEN... 8 3.1 PROFILER... 8 3.2 RESULTAT... 9 3.3 TESTVÄRDEN... 9 3.4 TRÄNING... 10 4 ANALYS AV SVENSKA LANDSLAGSKANOTISTER... 10 4.1 TÄVLING... 11 4.2 TRÄNING... 11 4.2.1 Sparring... 11 4.2.2 Växla muskelgrupper... 11 4.2.3 Frisättning... 12 4.2.4 Uthållighet och ämnesomsättning... 12 4.3 BESÄTTNING... 12 4.3.1 Sammansättning... 12 4.3.2 Samträning... 12 5 TEKNIK... 13 5.1 PADDELTEKNIK... 13 5.2 LYFTTEKNIK... 13 5.3 KROPPSKONTROLL... 14 6 MATERIEL... 14 6.1 KAJAK... 14 6.2 PADDEL... 14 6.3 DRICKASYSTEM... 15 7 LIVSSTIL... 15 8 SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 16 9 REFERENSER... 16 BILAGA 1 RESULTAT VM 2010 BILAGA 2 RESULTAT VM 2009 BILAGA 3 RESULTAT VM 2008 BILAGA 4 RESULTAT VM 1990, 1996, 2004 BILAGA 5 ANALYS AV VÄRLDSELITENS RESULTAT BILAGA 6 ANALYS AV SVENSKA HERR-K2:AN VM 2009 2

1 Inledning Det här dokumentets syfte är att presentera hur kajakmaraton ser ut idag och vad som krävs för att nå och stanna i världseliten inom grenen. Med världseliten menas att kanotisten erövrar internationella medaljer vid mästerskap (EM, VM) och världscuper (WC). Analysen är utförd under 2010 och är baserad på VM-resultat från 2008, 2009 och 2010, världscupresultat från 2009 och 2010, hur de bästa i världen tränar samt på erfarenhet och tankar av författarna. I huvudsak har tre personer satt ihop det här dokumentet, alla med stor erfarenhet inom kajakmaraton. Stefan Gustafson har bland annat tre VM-silver från 1988, -90 samt -92 och dominerade världscupen under ett antal säsonger. Magnus Siverbrant paddlade i svenska landslaget åren 1996-2006, han har tagit ett antal WC-medaljer och var VM-femma 2005. Mikael Westlén paddlade i landslaget mellan 2003-2009 och har ett WC-brons från 2009. I Sverige finns det bara maratonkanotister på landslagsnivå som tävlar i kajak. Därför kommer allt i detta dokument handla om kajakpaddling även om ordet kanot ibland används. Då analysen är gjord tas en kravprofil samt en utvecklingstrappa fram som kan användas som verktyg för tränare samt aktiva. 1.1 Definition I kanotmaraton tävlar kanotisten individuellt (K1) eller i lag (K2 eller K4). Vid mästerskap samt världscuper ingår enbart K1 samt K2. Det har arrangerats världscuper för K4:or men då fristående från de för K1 och K2. Den här analysen görs för K1 och K2. Ett maratonlopp kan ske på en sjö, öppet hav, en flod eller hur nu vattnet ser ut där loppet arrangeras. Loppets längd ska definieras på förhand och den tävlande ska vara beredd att kliva ur och lyfta sin kajak om hinder eller landremsor förekommer i banans väg. I det första kapitlet i de internationella reglerna, Canoe marathon competition rules 2009 [1] definieras kanotmaraton så här: 1 DEFINITION OF CANOE MARATHON In Canoe Marathon the competitor races over a designated long distance course on water not subject to prescribed standards. The competitor must take the water as it is found and be prepared, if it is necessary, to carry his or her canoe around an impassable obstacle, or between two waterways. Den vanligaste tävlingsformen är masstart på gemensam bana men i reglerna, [1] nämns även att intervallstart är tillåtet. 1.2 Historia/Bakgrund Kanotmaraton är en relativt ung gren i det internationella kanotförbundet. Den internationella maratonkommittén bildades 1980 och det första världsmästerskapet arrangerades 1988. Mellan 1988 och 1998 arrangerades VM vartannat år men från och med 1999 arrangeras VM varje år. Till att börja med var det bara mästerskap för senioraktiva och då tävlade herrar och damer över samma distans som oftast var omkring 40km. År 3

2001 arrangerades det första världsmästerskapen för både seniorer och juniorer. Juniorer hade då redan tävlat i samband med VM sedan 1996 men då utan mästerskapsstatus. Under åren har distansen för ett maratonlopp i mästerskaps- samt i världscuptävlingar definierats tydligare. Till en början var loppen omkring 40km för seniorer men kunde variera mellan ca 37-45km. Då kunde loppen starta på en plats och gå i mål på en annan 4mil där ifrån. Med tiden har loppen lagts så att start och mål sker på samma plats och flera varv på en bana paddlas. Under 2000-talets början låg loppen oftast omkring 36km för seniorer och 20km för juniorer och varje varv var 6-8km. Fram till idag har distanserna kortats ner för samtliga klasser samtidigt som varven blivit kortare och fler. Allt detta för att sporten ska bli mer attraktiv att följa och mer arenaanpassad. Från och med 2009 finns det även en U23-klass i K1 vid mästerskapen. Vad som kommer att ske i framtiden är idag ovisst. På grund av att grenen är relativt ung i mästerskapssammanhang har den hela tiden varit möjlig att omdefiniera. Den är fortfarande formbar och det kommer den förmodligen att förbli. Sporten påverkas också mycket av kanotisterna. Exempel på detta ges i Bilaga 5. 2 Tävling Som nämndes i inledningen så har distanserna kortats ner och nya klasser har tillkommit de senaste åren. Då loppen var omkring 40km tog en tävling drygt 3h att genomföra, vid VM 2009 segrade bäste herre på drygt 2h och bäste dam på knappt 2h. Detta har gjort att loppen paddlas på lite annat sätt idag än i maratonpaddlingens begynnelse. Dessutom kanske träningen behöver se annorlunda ut idag? På grund av att loppen tog cirka en timme längre för ett antal år sedan och det kanske bara var fyra till fem lyft var hastigheten ganska jämn genom hela loppet. I början och i slutet kördes och rycktes det nog ungefär som det görs idag. Den som var bäst tränad för att klara loppets tredje timme placerade sig ofta högt upp i resultatlistorna. Om kanotisten välte eller av annan orsak tappade täten och kunde hålla en hög hastighet fanns det möjlighet att komma ikapp. Om loppets medelhastighet var lägre då än idag diskuteras i avsnitt 3.2. Tidigare kunde tätklungan bestå upp mot tio kanotister under en större del av loppet men idag är det oftast bara fyra fem stycken redan efter 6 km. Att det blivit så kan dels bero på att loppen är kortare och att det inte bara går fort till första lyftet utan hela loppet. Men det kanske mest beror på att det är fler lyft idag och det första kommer redan efter 3-4km. Vid lyften rycks det ofta och ompositionering i klungorna sker och de splittras ofta upp och blir mindre. På grund av att det är flera lyft idag blir farten bli mer ojämn under loppet. Vad som bör tilläggas är att världscuploppen oftast går långsammare än EM och VM. Tätgruppen kan vara större och det finns större möjligheter att ta ikapp framförvarande under ett sådant lopp än till exempel vid ett VM-lopp. Varför det är så kan bero av flera orsaker. Den största förklaringen är nog att inte alla nationer är representerade vid världscuperna. Detta är förmodligen en följd till att det idag arrangeras VM varje år och världscupen har inte samma status som den hade innan 1999. 4

2.1 Distanser och klasser Tävling VM EM WC U23 VM U23 EM Int. tävlingar med hög kvalitet NM SM Nationella tävlingar Genomförande & antal tävlingsdagar Genomförs varje år 2st tävlingsdagar Genomförs vartannat år 2st tävlingsdagar 2st tävlingar per år då EM inte arrangeras. 1 tävling per år de år EM arrangeras. 2st tävlingsdagar Genomförs varje år i samband med VM 1 tävlingsdag Genomförs varje år i samband med EM 1 tävlingsdag 2-3st per år Genomförs varje år 2st tävlingsdagar Genomförs varje år 2st tävlingsdagar Genomförs 3-5st varje år 1 tävlingsdag Tabell 1. Beskriver de tävlingar som är aktuella för svenska landslagskanotister. Klasser herrar K1, K2 ca 30 km K1, K2 ca 30 km K1, K2 ca 30 km K1 ca 26 km K1 ca 26 km Enligt arrangör K1, K2 ca 30 km K1 ca 30 km K2 ca 26 km Enligt arrangör Klasser damer K1, K2 ca 26 km K1, K2 ca 26 km K1, K2 ca 26 km K1 ca 20 km K1 ca 20 km Enligt arrangör K1, K2 ca 26 km K1, K2 ca 26 km Enligt arrangör Senioråldern är från 19 år, U23-klassen får kanotisten tävla i till och med det år han eller hon fyller 23 år. I båda dessa klasser kan yngre kanotister delta. Junior är mellan 17-18 år men kanotister får delta i internationella tävlingar redan samma år som de fyller 15. Loppen är uppdelade i antal varv. Vid internationella tävlingar är varje varv idag ca 4 km långt vilket betyder att herrarna kör 7 hela varv vilket i sin tur betyder att de genomför 7 lyft. Damerna gör ett varv färre vilket ger 6 lyft. Lyften kan variera i längd men ligger ofta omkring 150 m. 2.2 Tävlingsprogram 2.2.1 Nationell tävling Vid de nationella tävlingarna startar ofta alla klasser samtidigt eller med bara några minuters mellanrum. Då är det ofta de senioraktiva som ska paddla längst som startar först. De avgörs under en dag och kan starta på morgonen, mitt på dagen eller på eftermiddagen. Liknande upplägg förekommer vid SM och NM men då avgörs alla K1-lopp dag 1 och alla K2-lopp dag 2. 5

2.2.2 Världscup Vid världscuperna startar varje klass för sig. Loppordningen och starttider kan se ut som Tabell 2 visar. Tid Klass Dag 1 09.00 K1 junior herrar 09.03 K1 junior damer 09.10 C1 junior herrar 11.45 K1 damer 11.50 C1 herrar 14.45 K1 herrar Dag 2 09.00 K2 junior herrar 09.03 K2 junior damer 09.10 C2 junior herrar 11.30 K2 damer 11.35 C2 herrar 14.45 K2 herrar Tabell 2. Visar hur tävlingsdagarna ofta ser ut vid en världscup. Tidsprogrammet är taget från WC1 2010. 2.2.3 Mästerskap Vid EM och VM är det sedan 2008 tre tävlingsdagar och även här startar varje klass för sig. Programmet presenteras i Tabell 3 nedan. Tid Klass Dag 1 09.30 K1 junior herrar 09.33 K1 junior damer 09.40 C1 junior herrar 11.45 K1 U23 damer 11.50 C1 U23 herrar 14.45 K1 U23 herrar Dag 2 09.30 K2 junior herrar 09.33 K2 junior damer 09.40 C2 junior herrar 11.45 K1 damer 11.50 C1 herrar 14.45 K1 herrar Dag 3 10.00 K2 damer 10.05 C2 herrar 13.00 K2 herrar Tabell 3. Visar hur tävlingsdagarna nu ser ut vid ett mästerskap. Tidsprogrammet är från VM 2009. Som framgår av Tabell 2 och Tabell 3 är tävlingsdagarna vid världscup samt mästerskap idag uppdelade i tre block, varje block tar ca 2h. Tidigare var det två block med en längre paus mellan, då tävlade alla seniorer i samma block. En vältränad kanotist klarar att ställa upp i både K1 och K2 vid ett mästerskap eller världscup. Flera av medaljörerna i K1 brukar även ta medalj i K2 dagen efter. Detta gjorde 6

de redan då distansen var 36km. De som tävlar i U23 klassen har en dag till på sig att återhämta sig på innan de kan tävla i K2. 2.3 Förberedelser Eftersom en maratonbana ser olika ut med för varje tävlingsplats är det nödvändigt att vara på plats i god tid innan ett lopp. Åtminstone en dag innan loppet så att de tävlande hinner paddla minst ett varv och besiktiga lyftet. Vid nationella tävlingar är ofta banan känd men ibland är den ny och då kan det vara bra att kontrollera bana och lyft innan start. Vid internationella lopp är det vanligt att de tävlande är där 1-2 dagar innan deras lopp. Är det ett mästerskap och om det råder speciella förhållanden på platsen, till exempel strömt vatten kan det vara bra att vara på plats ännu fler dagar innan. Då kan banan paddlas vid samma tid på dagen som loppet sedan kommer att gå. Detta för att just kunna se hur vattenståndet är och hur strömmarna går. De tävlande bör ha kontroll på sin materiel så att de vet att allt är i ordning och fungerar. Tillsammans med ledarna bör de vara förberedda på att materiella skador kan ske innan och under loppet. Verktyg och nödvändig reparationssats bör finnas med. Drickasystemet måste vara provat och en plan hur ny dricka och energi ska servas till de tävlande måste finnas och vara provad. Reservstationer för servning bör bestämmas om det anses vara nödvändigt. Dagarna innan loppet är det bra att de tävlande fyller på med mycket energi i form av mat och dryck. Om depåerna i kroppen är välfyllda kommer loppet kunna genomföras mycket lättare än om de är tomma. Detta görs enklast genom att äta ofta, framförallt viktigt två dagar innan loppet men även dagen innan. Ledare bör veta vad maraton är, vara med under loppen. De bör även veta hur de tävlande vill göra och hur de vill ha det på tävlingsdagen. Frågor som: När vill de äta? Vilken tid vill de komma till tävlingsplatsen? Om allt omkring de aktiva flyter på och de får har som de vill kan stress och strul undvikas och all energi läggas på prestationen. Ledaren måste informera de tävlande i god tid om vad som gäller under tävlingen. Information om detta brukar ges vid lagledarträffen eller i utdelat materiel. 2.4 Regelverk Internationella regler för kanotmaraton återfinns i [1]. De svenska reglerna [2], är baserade på de internationella. Dessa två dokument beskriver till exempel i detalj hur kajaken får vara konstruerad, dess tillåtna längd och vikt samt vilka hjälpmedel som är tillåtna. Det beskrivs hur en tävling ska arrangeras och vilka regler som gäller under en den. Kanotister och ledare bör ha god kännedom om dessa. 7

3 Analys av världseliten Det är svårt att jämföra segertider för olika maratonlopp. Banan och de yttre förutsättningarna kan skilja sig väldigt mycket mellan olika tävlingar. Det kan vara strömt vatten, tidvatten, vind, kyla, värme mm faktorer som sällan redovisas i resultatlistorna. Flera lopp måste analyseras för att få en uppfattning om hur snabbt världseliten paddlar. Oftast kan tider jämföras mellan olika kanotister i samma lopp. Det som då ska beaktas är att under ett maratonlopp kan så mycket hända som kan påverka resultatet. Till exempel ett roderhaveri och att kanotister välter eller till och med sjunker är inte ovanligt och det påverkar totaltiden avsevärt vilket inte heller redovisas i resultatlistan. Testvärden kan vara mer värdefullt att analysera. Såsom maximalt VO 2, tröskeltester samt styrketester. I kanotmaraton är förmodligen testvärdet (ml O 2 /(min kg)) för maximalt VO 2 mest intressant. Det vill säga den volym syre per kilokroppsvikt som kroppen tar upp per minut. 3.1 Profiler Vid VM 2001 vann spanjoren Manuel Fernádez Busto sitt första guld i K1. Han har sedan dess dominerat grenen och vunnit flera VM både i K1 och i K2, han vann guld i K1 så sent som vid VM 2009. Bustos påverkan på hur maraton paddlas idag har varit stor. Han visade upp många kvalitéer då han slog igenom. Han hjälpte till i klungan och kunde hålla en hög medelhastighet, tekniskt duktig i lyften och dessutom var han relativt snabb och kunde spurta. Ivan Lawler som var en av den som dominerat sporten innan Busto vann ofta sin lopp på grund av sin snabbhet. Han lät ofta andra göra jobbet medan han såg till att alltid ha bästa positionen i klungan och bara åka med. Lawler tillhörde de snabbaste på sin tid och behövde inte se till att medelhastigheten var hög. Därför ville han sällan göra något för att höja den. Bustos sätt att paddla kan också bidragit till att tätklungan idag är mindre och att det är svårare att komma i kapp den nu än det var innan han slog igenom. Vid VM 2010 vann Benjamin Brown som även tog silver år 2009 och vann JVM 2003. Då en jämförelse mellan Busto, Lawler och Brown görs visar det sig att alla dessa är olika och har olika kvalitéer t.ex. längd, vikt, snabbhet och styrka. Detta visar att det är komplicerat att ta fram specifika värden som krävs för att vinna VM-guld. Däremot finns det nog vissa grundvärden en kanotist bör uppnå och intervall de bör vara inom för att kunna hävda sig bland de bästa i världen. 8

3.2 Resultat I tabellen nedan presenteras tider som bör kunna hållas per kilometer för att ta medalj vid VM samt världscup för damer och herrar i K1 och K2. Tiderna är medelvärden baserade på resultat från VM 1990, 1996, 2004, 2008, 2009, 2010 samt världscuper från 2009 och 2010. Dessa har analyserats i Bilaga 5. Resultat från VM 2010, 2009 och 2008 återfinns i Bilaga 1, Bilaga 2 och Bilaga 3. Övriga VM-resultat återfinns i Bilaga 4, [8]. K1 K2 Herrar 1:a 2:a 3:a 1:a 2:a 3:a VM 4:22 4:22 4:23 4:07 4:07 4:07 WC 4:31 4:31 4:31 4:14 4:14 4:15 Damer VM 4:51 4:51 4:53 4:29 4:30 4:33 WC 5:07 5:11 5:13 4:47 4:49 4:55 Tabell 4. Ovan redovisas de snittider (min:s/km) som krävts för att ta medalj vid världsmästerskapen de senaste 20 åren samt vid de tre senaste världscuperna. Det är lätt att se att det går fortast på VM i samtliga klassser. 3.3 Testvärden I Tabell 4 redovisas snitt medelhastigheten för medaljörer får några utvalda VM de senaste 20 åren. Det som inte visas är hur fort det går i starten, i ryck inför vändningar och lyft, hur fort de springer i lyften samt hur fort målspurten går. För att få en lite klarare bild av detta och se vad som krävs för att vara i världstoppen har några utvalda herrar och damer som tillhör de allra bästa i världen analyserats, detta redovisas i Bilaga 5. Tider vid sprintlopp som kanotisterna presterat under 2010 vid nationell eller internationell tävling presenteras. Resultat är hämtade från de nationella kanotförbunden, [3], [4], [5] och [6]. Av de resultaten har tider tagits fram som en kanotist bör uppfylla för att kunna nå världstoppen. I Tabell 5 presenteras dessa tider för herrar respektive damer på sprintdistanserna 200-5000m. Tiderna för besättning är uppskattade med hjälp av K1 tiderna samt värden från kravanalysen för sprint, [7]. Herrar 200m 500m 1000m 5000m K1 0:42 1:48 3:45 21:30 K2 0:40 1:39 3:30 20:00 Damer K1 0:47 2:00 4:20 23:30 K2 0:45 1:51 4:05 22:30 Tabell 5. Tider som bör presteras i K1 samt för K2-besättningar för att nå världseliten. Då det gäller värden på världselitens aeroba kapacitet och då specifikt syreupptagning har det inte någon sammanställning kunnat göras. Försök att göra detta har gjorts men bara ett 9

fåtal har kunnat eller velat uppge sina värden. Därför har nivåerna på testvärdena i kravprofilen satts av författarnas egen erfarenhet och bedömning. Herrar bör ha minst en syreupptagning på 65ml O 2 /(min kg) och damer minst 52ml O 2 /(min kg). 3.4 Träning Hur tränar de bästa i världen? Det är en relevant fråga. Det är inte alla som vill dela med sig av det då frågan ställts men det kanske inte heller är så viktigt vad var och en tränar specifikt. Erfarenhet samt samtal med några av de bästa har visat att det väldigt beroende vart kanotisten kommer ifrån, land, och träningskultur. Det finns en variation i träningsmängd men det alla har gemensamt är att de lägger ned mycket tid, energi, de är fokuserade och alla tränar hårt. För att lite lättare förstå vad som krävs för att nå och förbli i världstoppen har två mätetal valts. Dels hur många träningstimmar samt antal km i kanoten som de bästa utför varje år. Värdena av dessa mätetal är baserade på erfarenhet och interjuver med några världscupoch VM-medaljörer. Träning h/år Paddling km/år Herrar 600-900 3000-5000 Damer 600-900 3000-5000 Tabell 6. Träningsmängden anges i intervall och dessa är lika för damer och herrar. En kanotist bör vara inom dessa för att tillhöra världseliten vilket innebär att mästerskaps- och världscupmedaljer erövras. Då interjuver och slutsatser baserade på erfarenhet gjorts visar det sig att träningsvolymen kan skilja sig ganska mycket inom världseliten. Därför har ett spann valts inom vilket en kanotist bör vara för att ta sig till världseliten och stanna där. Intervallen har valts att vara samma för damer och herrar. I vissa fall kanske en kanotist i världseliten ligger utanför dessa intervall men de flesta ligger inom dessa. 4 Analys av svenska landslagskanotister Klass Segertid [h:min:s] Snittid [min/km] Bäste svensk [h:min:s] Snittid [min/km] K1 herrar 29,2 km 2:08:21 4:24 2:15:52 4:39 K1 U23 herrar 25 km 1:53:49 4:33 2:03:31 4:56 K2 herrar 29,2 km 1:58:22 4:06 2:04:02 4:15 K1 damer 25 km 1:58:41 4:44 - - K1 U23 damer 20,9 km 1:39:31 4:46 1:45:45 5:04 K2 damer 25 km 1:51:03 4:26 - - Tabell 7. Totaltid samt snittid för världsmästare samt bäste svenske deltagare i samtliga seniorklasser vid VM 2009. Tiderna från VM 2009 i Tabell 7 ovan visar att svenska kanotister har en bit kvar till toppen men det finns undantag. År 2009 tog en svensk juniordam silver vid JVM och vid 10

WC1 2010 för seniorer tog hon brons i K1. Sverige tar WC-medaljer med jämna mellanrum, till exempel tog herrarna WC-brons 2009 och de är inte sällan svenska kanotister placerar sig bland de sex-sju bästa vid en WC. Det är vid de stora mästerskapen (EM, VM) som herrarna behöver sänka sin snittid mellan 11-15s per kilometer och damerna 18s. De flesta av de svenska landslagskanotisterna behöver bli bättre den första delen av loppet. Om de kan vara med till första och även andra lyftet kommer även resten av loppet gå bättre men de behöver även träna så de orkar vara med hela loppet. En högre medelhastighet behövs samt en bättre förmåga att klarar alla tempoväxlingar. I Bilaga 6 analyseras den svenska K2:ans VM-lopp från 2009. Medelhastighet per varv samt totala medelhastighet jämförs med segrarnas medelhastighet. 4.1 Tävling Internationell konkurrens krävs för att svenska kanotister ska utvecklas. Vid dagens svenska tävlingar är tävlingsfarten betydligt lägre än vad den är vid de stora internationella. Det är väldigt mycket upp till den som är bäst att sätta farten. Svenska maratonkanotister behöver inse att tävlingarna på hemmaplan är otroligt viktig loppträning. De måste försöka paddla som om det vore ett internationelltlopp. Det som är positiv är att Nordiska mästerskapen finns och dessutom tidigt på säsongen. Här finns det möjlighet till mer konkurrens av de bästa i norden vilket kan få loppet mer likt ett större internationellt. Det är framför allt de danska kanotisterna som visat störst motstånd de senaste åren men även de norska ger bra konkurens. Som det framgår i Tabell 1 i avsnitt 2.1 arrangeras enbart tre stora internationella tävlingar per år, världscuper samt EM och VM. Därför är det mycket viktigt att framförallt världscuploppen prioriteras och fullföljs för att kanotisterna ska kunna bli mer erfarna och bli lite mer förberedda för ett mästerskap. Det krävs ett antal maratonlopp på internationell nivå för att lära sig och förstå hur maratonloppen ska köras. Det finns även flera stora lopp i Europa med internationell konkurrens. Spanien, Portugal, Ungern och Tjeckien för att nämna några länder som arrangerar lopp med internationellt deltagande. Ett större aktivt deltagande från Sverige i några av dessa lopp önskas. 4.2 Träning 4.2.1 Sparring Ovan nämndes att bra motstånd vid tävling är viktigt men det är även viktigt vid träning. Det är värdefullt om de bästa svenska maratonkanotisterna kan träna ihop då och då. Det går även att träna bra med kanotister som är specialiserade på andra distanser. Framförallt då med 500, 1000 och 5000meterskanotister. Det finns även duktiga maratonkanotister i både Danmark och Norge som nämndes i avsnitt 4.1. Juniorer bör träna och tävla med seniorer nationellt. Det som är positivt med kanotmaraton är att juniorer, U23:or samt seniorer tävlar vid samma tävling och plats både nationellt och framför allt internationellt. Detta gör att det enbart är en landslagstrupp och den unga kan se och lära av de äldre mer erfarna. Dessutom kan de se på nära håll då de absolut bästa tävlar och förhoppningsvis bli inspirerade att själva ta sig dit. 4.2.2 Växla muskelgrupper En maratonkanotist måste ha en förmåga att kunna växla från överkropps- till underkroppstill överkroppsarbete igen. Detta är en kvalité som inte kommer naturligt i traditionell kanotträning. Intervaller där detta tränas bör läggas in i träningen, t.ex. intervaller där lyft läggs in. 11

4.2.3 Frisättning Dessutom måste maratonkanotisten kunna hålla en hög jämn fart för att sedan öka farten och eventuellt dra på sig syra för att sedan återgå till den höga marschfarten. Då måste han/hon klara av att hantera den syraskuld kanotisten dragit på sig samtidigt som farten är relativt hög. Detta upprepas flera gånger under ett maratonlopp och kan ske väldigt tätt under de första 4-6 kilometerna. En kanotist med hög frisättning (produktion av mjölksyra) måste lära sig hantera detta då den tävlar i maraton. Om syrakoncentrationen blir för hög vid ett ryck kommer kanotisten få svårt att hänga med då nästkommande ryck kommer. Det tar nämligen tid för syrakoncentrationen att minska till nivåer där en sådan kanotist kan paddla med hög marschfart. En annan kanotist som har lägre maximal frisättning tenderar att hantera detta bättre. Den personen kan ligga nära sin maximala nivå under en längre tid och gör ofta det under ett lopp. Däremot brukar en sådan kanotist inte ha samma snabbhet som den med hög maximal frisättning. Kanotisten och dess tränare bör med andra ord ha bra kännedom om vilken typ han/hon är och försöka hitta personliga modeller. 4.2.4 Uthållighet och ämnesomsättning Utöver detta måste kroppen tränas så att den klarar av hårt arbete i drygt två timmar. Den effektivaste energikällan är fett men fettförbränningsprocessen är relativt seg för en normal person och behöver därför tränas upp så att den blir effektiv. Träning av fettförbränningen och ämnesomsättningen sker då träningspassen överskrider 60min men de bör helst vara upp mot 2h och gärna längre i mellan åt. Farten vid distansträningen ska hållas relativt hög så att pulsen håller sig på 65-75% av max. Denna typ av träning kan bedrivas året runt som paddling, löpning och längdskidåkning. Då det gäller längdskidåkning visar erfarenhet att svenska kanotister ofta gjort bra resultat de säsonger då det varit en bra vinter i Mellansverige. De har helt enkelt kunnat träna mycket skidor och på skidor blir ofta träningspassen 60-120min. Skidor och löpning och har fördelen av att det blir naturliga pulshöjare då en backe ska övervinnas. I kanoten måste det läggas in fartökningar i distanspassen för att få samma fina effekt som på land och dessutom få lite mera loppliknande träning. 4.3 Besättning Eftersom det oftast bara handlar om K2 vid maratontävlingar kommer enbart detta beröras nedan. 4.3.1 Sammansättning Erfarenhet visar att det ofta är lämpligt att en besättning består av två ungefär lika stora kanotister. Det är framförallt vikten som är av betydelse längden spelar mindre roll. En annan erfarenhet är att den person som väger mest i besättningen bör sitta fram. Då går kajaken bättre i vattnet och den ligger bättre på vågen. 4.3.2 Samträning Eftersom ett maratonlopp gör kanotisterna rejält trötta är det viktigt att besättningen tränat mycket ihop och känner varandra väl. Långa pass, träning i både hög och låg fart och träning i olika väder bör genomföras. De som ingår i besättningen bor kanske inte på samma ort och det kan bli svårt att få kontinuitet i träningen. Erfarenhet visar att det 12

underlättar att få en besättning att gå bra om de har tränat mycket tillsammans och om kanotisterna bott på samma ort. Under ett lopp kan det vara bra att kunna kommunicera inom besättningen. Saker händer runt omkring och beslut ska fattas. En liten ordlista inom besättningen med ord, ljud eller korta kommentarer underlättar mycket under ett lopp då kommunikationen ska ske snabbt. 5 Teknik En effektiv kajakteknik underlättar för att nå världstoppen. Både för att driva fram kajaken och klara av lyften. 5.1 Paddelteknik Effektiv paddelteknik är då kajaken förflyttar sig långt på varje paddelisätt vid låg kraftinsatts. Paddeltekniken hos världseliten idag karaktäriseras av: - Ett avspänt, rytmiskt och balanserat helkroppsarbete. - Ett effektivt benarbete där kraften initieras med trycket mot fotbrädan och fortplantas i en rotation i höft och bål ut i armen och paddeln och ner i vattnet. - God rörlighet i rotation, höft och baksida lår. - Bra grepp och driv i vattnet. (Förmåga att driva kanoten långt på varje tag) - Positiv vinkel på paddelbladet i förhållande till vattnet under själva kraftinsatsen. (paddelbladets spets pekar framtåt) - En god förmåga att anpassa tekniken till olika vind- och vågförhållanden. Även förmågan att ligga på våg är ytterst viktig för att kunna vinna ett lopp. Under ett långlopp bildas oftast klungor på ett antal kanotister. Ofta är det grupper om fyra-sex stycken som hjälps åt att hålla farten uppe. En kajak bestämmer tempot och de andra surfar på dess vågor som blir kring kajaken. Att ligga på våg kan bespara så mycket som 30-40% av den kraft och energi det skulle krävas att själv hålla samma hastighet. 5.2 Lyftteknik I maraton krävs även att lyften är säkra och går snabbt och smidigt. En bra lyftteknik kan vara det som är avgör ett lopp. Mycket tid kan gå till spillo och konkurrenterna kan hinna långt om ett lyft misslyckas. Lyft med bra flyt från sista paddeltaget till första efter löpningen är av stor vikt. Det är bättre att ha ett lite lägre tempo genom hela lyftet med ett kontrollerat upptag och isätt än att springa fort och sedan ta lång tid på sig vid till exempel isättet. Onödiga starter och stopp under lyftet kostar kraft och kanotisten kan tappa mark mot konkurrenterna. En god balans ger säkrare lyft och ett bättre flyt. Vid långa lyft kanske det är enklare att bära kajaken på axeln istället för i handen. Rörelsen att få upp kajaken på axeln bör ske snabbt och helst samtidigt som kanotisten springer. En kanotist som kan utföra lyft på båda sidor av kajaken har stor fördel vid tävlingar. Upptaget och isättet ser inte alltid likadant ut och ibland finns inte möjligheten att välja sida då en grupp kanoter närmar sig ett lyft. 13

I lyftet har kanotisten möjlighet att få dricka mm av till exempel sin ledare. En inövad teknik för det är också mycket viktig för att inte ödsla dyrbar tid. 5.3 Kroppskontroll En god kroppskontroll och kroppskännedom underlättar förmodligen inlärning samt utförande av både paddel- och lyftteknik. Då avslappning kontra anspänning är optimal under paddlingen kommer energi sparas och kanotisten orkar mer. 6 Materiel 6.1 Kajak Maratonkanotistens kajak bör vara trimmad för att ligga så nära den tillåtna minimivikten som möjligt utan att påverka kajakens hållfasthet och styvhet. En effektiv länspump måste finnas i kajaken som lätt går att använda utan att paddeltekniken störs. Endast mekaniska pumpar är tillåtna. Det rekommenderas även att kajaken har ett roder där skräp som kan finnas i vattnet inte lätt fastnar. Dessa maratonroder kan upplevas svåra att hålla kursen med speciellt i K2:or. Därför måste kanotisten träna/tävla mycket i sin tävlingskanot så att framförallt våghängning i hög fart är helt automatiserad. Dessutom får kanotisten väl kännedom om hur kajaken uppför sig i vågor, vind mm. Det här betyder att det är nödvändigt för en besättning att ha tillgång till sin tävlingskajak året runt så att de kan träna i den och lära känna den. Idag finns inte riktigt den möjligheten dels för att Svenska kanotförbundet tillhandahåller med besättningskajakerna och dessa förvaras ofta på ett ställe för att sedan enbart användas vid gemensamma läger och tävlingar. Dessutom är det inte alltid att de som ingår i besättningen bor på samma ort. De allra flesta i världstoppen tävlar idag i serietillverkade kanoter av olika märken. Dessa har ofta samma skrovform som sprintkajakerna. Det som skiljer är vikten och levereras ofta med ett maratonroder. Ibland levereras kajakerna med nylonlinor som styrlinor. Erfarenhet har visat att en stålvajer ger betydligt bättre respons på styrningen. Därför kan det vara en god idé att byta till vajer för att enklare kunna manövrera kajaken. Handtag eller annat som kan underlätta att få ett bra grepp i kajaken vid lyften kan vara en bra investering speciellt om lyften är långa. Kanotisten bör kunna bära sin kajak ledigt utan att behöva anstränga sig mer än nödvändigt. Som framgår ovan är att det är en del att justera för att anpassa kajaken till maraton. Därför behövs god kännedom av kanotisten, alternativt materialförvaltare om hur rodersystemet fungerar och hur kajakens material påverkas av att borras och fästa saker i mm. 6.2 Paddel Paddeln ska väljas så att den passar kanotisten. En lätt paddel kan vara att föredra för att inte slösa energi i onödan. Det blir ett antal hundra gånger paddeln ska lyftas ur vattnet under ett lopp. Här gäller det som för kajaken att det måste bli en vettig balans mellan viktoptimering och hållfasthet. Det är nämligen inte ovanligt att banan går över grunda vatten och paddeln kan få bottenkänning. Dessutom kan det bli trångt och krockar under loppet särskilt i starten och vid lyften. 14

Det finns även argument för att använda en paddel med något mindre blad i maraton än i sprint. Tidigare använde många maratonkanotister mjukare skaft än sprintkanotisterna. Erfarenhet visar att just små paddelblad gör att kanotisten orkar hålla en högre marschfart, klarar rycka och snabbare återhämta sig efter rycken. Bladstorleken måste så klart väljas så att den mindre bladarean inte gör att kanotisten förlorar för mycket i accelerationsfasen. En teori är att en inte så snabb kanotist som inte heller kan återhämta sig effektivt efter ett ryck i den höga fart som det är i en förstaklunga (se avsnitt 4.2.3) tjänar på att gå ner i bladstorlek. Det är ingen idé att paddla med en paddel som ger bättre acceleration och fart om kanotisten inte har överskott att rycka med. Ett exempel är den danska kanotisten Mikael Kungsgard som tillhörde världstoppen under början av 2000-talet men lyckades inte ta några VM-medaljer. Under sin sista säsong (2004) tävlade han med en paddel med mindre blad än han tidigare gjort. Det året tog han VM-silver. Detta kan ju bero på flera faktorer men paddeln skulle kunna vara en. 6.3 Drickasystem Kanotisten måste ha ett utprövat och välfungerande drickasystem. Det ska enkelt gå att dricka utan att behöva använda händerna under tiden vätskan dricks. Systemet ska enkelt gå att fyllas på eller bytas ut vid ett lyft. Ett väl fungerade system som används av många i världseliten samt av svenska kanotister idag är engångspåsar som hängs över nacken. Påsarna som används är kateterpåsar, dessa är täta och har en slang monterad till dem. Slangen från påsen tejpas så att den enkelt kan fångas upp med munnen eller med en snabb handrörelse föras till munnen. 7 Livsstil För att nå världstoppen oavsett gren eller sport krävs att idrottaren gör sina livsval så att de inte hindrar eller förstör idrottskarriären. Sunda levnadsvanor med bland annat god sömn är av stor vikt för att kroppen till exempel lättare ska återhämta sig. En sund kosthållning underlättar för att nå toppen. Det är viktigt att kanotisten får i sig tillräckligt med näring. Det kan vara svårt då träningsvolymen är stor och då är ofta bättre att äta tillräckligt mycket än att alltid äta rätt. Att äta sunt och rätt är helt klart det som ska eftersträvas. Dessutom bör kanotisten fungera bra i en grupp. Den sociala biten är viktig eftersom man reser, tränar och tävlar i ett lag. Seniorer och juniorer tävlar vid samma tävlingar och reser och bor tillsammans. De äldre uppmuntras till att ta hand om de yngre och vara goda förebilder samtidigt som de yngre förhoppningsvis tar tillvara på tillfället och ta del av den erfarenhet de äldre har. 15

8 Slutsatser och diskussion Några viktiga slutsatser som kan dras av analysen är: Det att det är väldigt svårt att plocka fram exakta värden som bör uppfyllas för att bli bäst i världen. Det finns alltid ett spann då det gäller värden i träningsvolym, kroppsstorlek, styrka, maximalt VO 2, maximal frisättning och tröskelvärde. Det viktiga är att hitta personliga modeller. Vad fungerar för den specifika kanotisten? Det är glädje som föder framgång, inte krav. Tabeller och värden framtagna här och på annat håll ska fungera som vägledning i det svåra och komplexa arbete som det är att få fram en världsmästare. Att träna för att bli bäst i Världen, Europa, Norden eller i Sverige är ingen exakt vetenskap, det finns inget recept. Däremot finns det vissa basegenskaper och värden kanotisten bör uppfylla för att det ska vara möjligt. Alla idrottare är människor med en otrolig potential som alla kan nå framgång om de får utvecklas i en miljö där de trivs och får stöttnig. Ledarnas roll är att finnas där och coacha den aktive men beslutet att vilja utvecklas och bli bättre måste komma från den aktive själv. 9 Referenser 1. Canoe marathon competition rules 2009, www.canoeicf.com 2. Svenska Kanotförbundet/ Tävlingstekniska regler Kanotmaraton 2005 03 12, www.kanot.com 3. Spanska Kanotförbundet, www.rfep.es 4. Brittiska Kanotförbundet, www.bcu.org.uk 5. Portugisiska Kanotförbundet, www.fpcanoagem.pt 6. Svenska Kanotförbundet, www.kanot.com 7. SKF:s Kravanalys Kajak Sprint, Svenska Kanotförbundet 2009 8. Marathon Statistics, Ruud Heijselaar, International Canoe Federation 16

Bilaga 1 Resultat VM 2010 K1 herrar 29,7 km 1

K2 herrar 29,7 km 2

K1 damer 25,6 km 3

K2 damer 25,6 km 4

K1 U23 herrar 25,6 km 5

K1 U23 damer 20,9 km 6

Bilaga 2 Resultat VM 2009 K1 herrar 29,2 km 1

K2 herrar 29,2 km 2

K1 damer 25 km 3

K2 damer 25 km 4

K1 U23 herrar 25 km 5

K1 U23 damer 20,9 km 6

Bilaga 3 Resultat VM 2008 K1 herrar 30,1 km 1

K2 Herrar 30,1 km 2

K1 Damer 25,8 km 3

K2 Damer 25,8 km 4

Bilaga 4 Resultat VM 1990, 1996, 2004 class names World Championships July 28/29 1990 Bagsvaerd (Denmark) 40,9 km k1ms 1 Kalman Petrovics HUN 2.53.58 2 Stefan Gustafsson SWE 2.53.59 3 Claus Rohr DEN 2.54.08 no nation time k2ms 1 Thor Nielsen/Lars Koch DEN 2.46.28 2 Ivan Lawler/Graham Burns GBR 2.46.29 3 Jens Stegemann/Olaf Scheu GDR 2.46.30 k1ws 1 Ingeborg Rasmussen NOR 3.13.45 2 Katalin Lakatos HUN 3.13.47 3 Manuela Koeblitz GDR 3.13.56 k2ws 1 Agnes Erdodi/Andrea Baranyal HUN 3.00.14 2 Barbara Vernevo/Alena Hroudova TCH 3.02.29 3 Agnes Tas/Tunde Demeny HUN 3.03.24 World Championships August 24/25 1996 Vaxholm (Sweden) 36,0 km k1ms 1 Chad Meek AUS 2.36.19,39 2 Gary Mawer IRL 2.36.19,78 3 Rui Cancio POR 2.36.20,08 k2ms 1 Ivan Lawler/Stephen Harris GBR 2.29.02,93 2 Magnus Skolback/Tim Krantz SWE 2.29.03,38 3 J.M.Villaverde/R.M Villaverde ESP 2.29.03,71 k1ws 1 Susanne Gunnarsson SWE 2.51.50,47 2 Anna Hemmings GBR 2.51.51,44 3 Nicole Bulk NED 2.54.14,06 k2ws 1 Susanne Rosenqvist/Maria Haglund SWE 2.40.04,61 2 Anett Schuck/Ramona Portwich GER 2.40.17,30 3 Andrea Biro/Agnes Erdodi HUN 2.40.55,04 World Championships July 31 and August 1 2004 Bergen (Norway) 36,0 km k1ms 1 Manuel Busto Fernandez ESP 2.42.03 2 Michael Kongsgaard DEN 2.42.04 3 Shaun Rubenstein RSA 2.43.30 k2ms 1 Manuel Busto Fernandez/Oier Azipurua Aranzadi ESP 2.32.14 2 Istvan Salga/Attila Jambor HUN 2.32.19 3 Viktor Szakaly/Krisztian Szigeti HUN 2.32.27 k1ws 1 Elisabetta Introni ITA 3.03.36 2 Beatriz Gomes POR 3.03.39 3 Barbara Przybylska POL 3.03.39 k2ws 1 Berenike Faldum/Linda Benedek HUN 2.50.16 2 Anne Lolck/Mette Barfod DEN 2.50.17 3 Amaya Osaba Olaberri/Naiara Gomez Rodriguez ESP 2.50.36 1

Bilaga 5 Analys av världseliten Resultat VM 1990-2010 Nedan visas snittid per km (min:s/km) för medaljörerna i K1 respektive K2 för herrar och damer vid VM 1990, 1996, 2004, 2008, 2009 samt 2010. Nederst i tabellerna visas ett medelvärde för snittiderna. Herrar Distans 1:a 2:a 3:a VM 1990 K1 40,9 04:15 04:15 04:16 K2 40,9 04:07 04:07 04:07 VM 1996 K1 36,0 04:20 04:20 04:20 K2 36,0 04:08 04:08 04:08 VM 2004 K1 36,8 04:24 04:24 04:26 K2 36,8 04:08 04:08 04:08 VM 2008 K1 30,1 04:24 04:24 04:24 K2 30,1 04:04 04:04 04:04 VM 2009 K1 29,2 04:24 04:24 04:24 K2 29,2 04:04 04:04 04:04 VM 2010 K1 29,7 04:30 04:30 04:30 K2 29,7 04:16 04:16 04:16 Medel K1 04:22 04:22 04:23 K2 04:07 04:07 04:07 Intressant att se att tiderna har varit ungefär de samma de senaste 20 åren. Tiderna är ungefärliga på grund av att det varit svårt att få ta reda på exakt distans för de olika loppen. Det är fler lyft idag och farten kan påverkas av lyft. Det hade varit intressant att bara titta på hur fort de bästa paddlar samt hur fort de springer i lyften. 1

Damer Distans 1:a 2:a 3:a VM 1990 K1 40,9 04:44 04:44 04:44 K2 40,9 04:25 04:28 04:29 VM 1996 K1 36,0 04:46 04:46 04:50 K2 36,0 04:27 04:27 04:28 VM 2004 K1 36,8 05:16 05:16 05:16 K2 36,8 04:38 04:38 04:38 VM 2008 K1 25,8 04:41 04:42 04:47 K2 25,8 04:25 04:25 04:34 VM 2009 K1 25,0 04:44 04:44 04:45 K2 25,0 04:26 04:26 04:29 VM 2010 K1 25,6 04:58 04:59 04:59 K2 25,6 04:35 04:36 04:40 Medel K1 04:51 04:51 04:53 K2 04:29 04:30 04:33 Även för damerna har tiderna har varit ungefär de samma de senaste 20 åren. Detta trots att distansen nästan halverats för damerna. Tiderna här är som för herrarna ungefärliga på grund av att det varit svårt att få ta reda på exakt distans för de olika loppen. 2

Resultat Världscup 2009-2010 Nedan visas snittid per km (min:s/km) för medaljörerna i K1 respektive K2 för damer och herrar vid världscuperna under 2009 och 2010. Nederst i tabellerna visas ett medelvärde för snittiderna. Herrar Distans 1:a 2:a 3:a WC 1 2009 K1 29,5 04:37 04:37 04:38 K2 29,5 04:20 04:20 04:24 WC 1 2010 K1 30,1 04:16 04:17 04:17 K2 30,1 04:08 04:08 04:08 WC 2 2010 K1 30,1 04:40 04:40 04:40 K2 30,1 04:14 04:14 04:14 Medel K1 04:31 04:31 04:31 K2 04:14 04:14 04:15 Damer Distans 1:a 2:a 3:a WC 1 2009 K1 25 05:11 05:19 05:22 K2 25 04:59 05:05 05:11 WC 1 2010 K1 25,8 04:55 04:55 04:55 K2 25,8 04:35 04:35 04:40 WC 2 2010 K1 25,8 05:17 05:19 05:23 K2 25,8 04:47 04:47 04:56 Medel K1 05:07 05:11 05:13 K2 04:47 04:49 04:55 Om dessa snittider jämförs med tiderna från VM-loppen framgår det tydligt att det går fortare vid VM. För herrarna går det mellan ca 10 s snabbare men för damerna ca 20 s snabbare på VM än vid WC. Betyder detta att damerna toppar sig mer än herrarna eller blir konkurrensen högre i dam- än i herrklassen vid VM? Hur som helst behöver en kanotist var i bättre form och paddla fortare för att ta VM-medalj än WC-medalj. 3

Testvärden I tabellen redovisas tider vid sprintlopp som kanotisterna presterat under 2010 vid nationell eller internationell tävling. Resultat är hämtade från de nationella kanotförbunden samt interjuver. Kanotist Placering VM2009 Nationalitet 200m 500m 1000m 5000m Ben Brown 2:a K1 GBR 1:45 NA 3:42 NA 21:25 NA Emilio Merchan 5:a K1 1:a K2 ESP 3:43 NA 20:22 NA Manuel Busto 1:a K1 ESP 20:58 NA Petr Jambor 3:a K2 CZE 0:41 NA 1:47 NA 3:43 NA Lani Belcher 3:a K1 GBR 1:53 NA 4:16 NA 22:22 EM Beatric Gomes 1:a K1 3:a K2 POR 0:40 NA 1:50 NA 22:55 EM Anne Lolk 1:a K2 DEN 0:43 NA 1:54 NA 3:57 NA Michaela Jonsson 2:a K1 JVM SWE 0:49 NA 2:04 NA 4:21 NA 23:47 NA Finaltider på sprintdistanser för några utvalda herrar samt damer tillhörande världseliten 2009-2010. Resultaten är från säsongen 2010, NA står för nationell tävling, T för träning och EM står för Europa mästerskapen. Av resultaten ovan tas tider fram som bör uppfyllas för att kunna nå världstoppen. I tabellen nedan presenteras förslag på tider för herrar respektive damer för sprint distanser. Tiderna för besättning är uppskattade med hjälp av K1 tiderna samt värden från SKF:s Kravanalys Kajak Sprint, Svenska Kanotförbundet 2009. Herrar 200m 500m 1000m 5000m K1 0:42 1:48 3:45 21:30 K2 0:40 1:39 3:30 20:00 Damer K1 0:47 2:00 4:20 23:30 K2 0:45 1:51 4:05 22:30 Tider som krävs att prestera i K1 samt för K2-besättningar för att nå världseliten 4

Bilaga 6 Analys av svenska herr-k2:an VM 2009 Nedan visas hur tempot (min/km) kan variera under ett lopp. Exemplet nedan är från VM 2009 och det är den svenska herr-k2:an som visas. De placerade sig på 14:e plats men i mitten av loppet var de uppe på en 8:e plats. Ur figuren nedan kan lyften, vändningar samt yttre förhållanden tydligt urskiljas. Medelhastigheten varje varv samt den totala för svenskarna samt den totala för världsmästarna är inlagda. 8 7,5 7 6,5 6 Tempo (min/km) 5,5 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 0 5 10 15 20 25 30 Distans (km) Medelhastighet per varv för Sverige (utan lyft) Medelhastighet för Sverige Medelhastighet för världsmästarna från Spanien Vändning Lyft (7st) Motström Medström Trots att de håller en bra hastighet under det första varvet tappar de täten. Det här det enda varvet i loppet de håller ungefär samma snitt fart som världsmästarna gör hela loppet. Tyvärr finns inte data på deras varvtider, det hade varit intressant att jämföra. Under varv tre efter ca 12 km, har svenskarna en väldigt positiv trend och jobbar sig upp i fältet, under den tiden har de en hög medel fart. Här kommer de i kapp en klunga framför och slåss om en 8:e plats. Efter ca 16km i det fjärde lyftet tappar de en klunga och tempot går ner och de tappar återigen lite fart. Sista milen tappar de tempot och varven går långsammare. Förhållandena under loppet växlade ganska mycket. Till att börja med kom tidvattnet in i floden vilket gjorde det var ganska strömt. Detta syns tydligt i figuren där tempot är betydligt lägre upp mot första vändnigen för att sedan höjas efter den. Då halva loppet var paddlat minskade strömmen men vinden tilltog. Detta i kombination med trötthet och att de tappar en klunga sänktes tempot. 1