SvTF ERSATTE ÅR 2001 DE FÖRÅLDRADE STEGBÖCKERNA med

APPENDIX 4 Del VIII Appendix SvTFs bok om tennisteknik - en recension av Björn Borgstrand Chefs- och klubbtränare såväl som tävlingsspelare och motionärer bör skaffa SvTFs bok Man bör som klubbtränare även betänka att några stegkurser och viss vidareutbildning under veckoslut bara utgör början på en utveckling som bör pågå hela livet. Vägen är fortfarande lång till en djupare insikt, men genom att diskutera och belysa tennisteknikens mångfacetterade värld kan kanske avståndet förkortas inte bara för redaktören utan även för andra spelare med intresse för tennisteknik. SvTF ERSATTE ÅR 2001 DE FÖRÅLDRADE STEGBÖCKERNA med en gedigen bok om tennisteknik. Ernst Larsson heter författaren. Han sammanställde boken TENNISTEKNIK med stöd av en referensgrupp. Även Bernt Lundahl avsåg att publicera en bok om tennisteknik, men hans ambitioner försenades p.g.a. sjukdom. När sedan boken TENNISTEKNIK publicerades, tyckte Lundahl att hans ambitioner var meningslösa. Han hade dock fel och undertecknad ska här genom att granska bokens innehåll visa varför Bernt Lundahls artiklar om tennisteknik är ett bra KOMPLEMENT till boken. Ernst Larsson och referensgruppen övervägde sannolikt många aspekter avseende bokens innehåll innan de fastslog den slutgiltiga utformningen. Han slutförde en stor och komplicerad uppgift, som få skulle kunna åstadkomma. Jag ska ändå granska boken, förvissad om att oenighet omfattar mer information än enighet. Skaffa boken Chefs- och klubbtränare såväl som tävlingsspelare och motionärer kan lära sig mycket av SvTFs bok. Den kommer sannolikt att vara vägledande under lång tid, eftersom innehållet i många avseenden bygger på god teori. Boken ska vara en självklar del av tränarens arsenal. Man bör som klubbtränare även betänka att stegkurser och viss vidareutbildning under några veckoslut bara utgör början på tränarens utveckling, som bör pågå hela livet. Tävlingsspelare och tennismotionärer kan också få ut mycket av boken, som är rikt illustrerad med fotografier. Ernst Larsson har disponerat bokens innehåll under följande fyra huvudrubriker: 1. GRUNDTEKNIK 2. UTVECKLING AV GRUNDTEKNIKEN 3. ANATOMI, FYSIOLOGI OCH BIOMEKANIK 4. RÖRELSEANALYS. Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 435

Boken TENNISTEKNIK baseras i många avseenden på underbyggda teorier. Många av dessa fakta är dock inte nya. De har möjligen inte nått fram till tränarkåren. Bernt Lundahl diskuterade många av dem i Tennistidningen och på tränarmöten redan för 20 år sedan. Det tog tid innan en duktig tränare och ledare för det svenska Davis Cup-laget, upptäckte att Sampras starka sida inte var backhand, utan just ett mycket effektivt forehandslag. Bild 303: Ken Rosewalls backhandskär Få spelare behärskar numera tekniken bakom den effektiva underskruv, som Ken Rosewall underhöll tennispubliken med under 1960- och 70-talen. Jag ömmar visserligen särskilt för motionärer, varav många kanske under lång tid utövat sporten med ineffektiv slagteknik. Men även juniorer, som redan från början lär sig att spela tennis med bra teknik, bör få glädje av boken TENNISTEKNIK när de har blivit seniorer. Ty då upphör för många av dem tränarnas goda vägledning. Om de har lärt sig någor om teorin bakom effektiv slagteknik, så riskerar de inte att försämra tekniken utan kan i stället kanske UTVECKLA den. En amatörs synpunkter Redaktören bakom Bernt Lundahls alster är en motionär som tidigt upptäckte stora svagheter i sin slagteknik och som från mitten av 1980-talet försökte att lära sig hur man slår till en tennisboll effektivare. Jag prenumererade på Tennistidningen, de amerikanska tennistidningarna World Tennis och Tennis. Jag läste böcker om tennisteknik, men först när jag lärde känna Bernt Lundahl under 1980-talets andra hälft, så började jag att förstå flera orsakssamband. Vägen är fortfarande lång till en djupare insikt, men genom att diskutera och belysa tennisteknikens mångfacetterade värld kan kanske avståndet förkortas inte bara för redaktören utan även för andra spelare som är intresserade av teknik. Bokens innehåll Anders Wetterberg skriver i förordet till boken TENNISTEKNIK, under rubriken Tennisteknik ett omfattande ämne, att det finns lika många idéer om hur slagen bör utföras som det finns tennistränare. Detta förhållande, som givetvis är en överdrift, kan dessvärre ha fungerat som en broms på utvecklingen av tennistekniken. Idéerna har ju inte konfronterats med varandra. Tennistekniken utvecklades i stället under förra seklets andra hälft av enskilda tennisspelare, som Ivan Lendl (forehand), Rod Laver (enhandsbackhand), Björn Borg (tvåhänders backhand), Roscoe Tanner (serve) och många andra. Ivan Lendls tränare uppmanade honom att sluta med att skjuta tillbaka armbågen under bakåtsvingen med orden ungefär enligt Lendls utsago i Tennis Magazine du blir aldrig en bra spelare med den bakåtsvingen. Och Lendl försökte verkligen att förbereda forehandslaget med en rak och låg bakåtsving. Men han gav upp och återgick till sin egen modell. Tack Ivan Lendl. Andre Agassi och Pete Sampras utvecklade senare forehandslaget till ett ännu effektivare vapen. Det tog tid innan en duktig tränare och ledare för det svenska Davis Cup-laget, upptäckte att Sampras starka sida inte var backhand, utan just ett mycket effektivt forehandslag, för att inte nämna Sampras serveteknik. 436 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Tennistekniken utvecklades i stället under förra seklets andra hälft av enskilda tennisspelare, som Ivan Lendl (forehand), Rod Laver (enhandsbackhand), Björn Borg (tvåhänders backhand), Roscoe Tanner (serve) och många andra Bernt Lundahl hade en enastående blick för världsstjärnornas teknik. Han bandade slagen på videon och studerade dem bild för bild. Bernt analyserade då inte bara själva slagen, utan hela kroppens agerande nedifrån fotens start i banan, via knän och höfter upp till armarnas och överkroppens rörelser. Han redogjorde för sina rön vid ett tränarmöte för ca 15 år sedan, vilket bemöttes på ett negativt sätt i Tennistidningen, till vilket jag återkommer. Ola Mårtensson fortsätter i förordet under rubriken EN ANGELÄGEN BOK med orden att det är naturligtvis viktigt för dig som tränare att få ta del av nya fakta, men lika viktigt är att dessa nya insikter går att spåra i underbyggda teorier. Boken TENNISTEKNIK baseras i många avseenden på underbyggda teorier. Många av dessa fakta är dock inte nya. Bernt Lundahl diskuterade många av dem i Tennistidningen och på tränarmöten redan för 20 år sedan. De har kanske inte nått fram till större delen av tränarkåren. Författaren Ernst Larsson avslutar förordet till boken bl.a. med orden: Hur du vill studera boken beror i viss mån på var du befinner dig i din utveckling. Boken kan läsas från pärm till pärm, men du kan också välja ut olika delar. (Detta gäller även boken TEKNIKEN ÄR GRUNDEN.) Bild 304: Ivan Lendls bakåtsving i forehand Ivan Lendl var föregångare till dagens slagteknik i forehand med att starta bakåtsvingen genom att skjuta tillbaka armbågen. Anatomi, fysiologi och biomekanik Många äldre spelare vill sällan ändra slagteknik. De tycker att en ny slagrörelse känns onaturlig och vill därför inte TESTA den nya rörelsen så länge som det krävs för att upptäcka dess förtjänster. Men många äldre besitter ändå en viss läs- och tankeförmåga. De borde efter en genomläsning av rubricerad del ha lättare för att utveckla slagrepertoaren. Den här delen av boken är mycket bra. Så här elegant inleds del 3: Tennis är en tekniskt mycket svår sport där spelaren måste kunna slå ett eller flera olika typer av slag från många olika positioner på banan. Bollens hastighet, vinkel och höjd varierar hela tiden och många gånger måste spelaren slå tillbaka bollen i högt tempo och under förflyttning. De flesta har insett detta. Men få vet vilka rörelser spelaren måste utföra för att få till ett bra slag. Det är denna insikt och kunskap som vi vill förmedla med detta avsnitt. Det svåra är faktiskt inte så svårt, utan snarare logiskt och enkelt. Vi vill göra det svåra till det lätta och samtidigt ge dig en anatomisk, fysiologisk samt biomekanisk förklaring till hur duktiga spelare utför de olika slagen. Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 437

Författaren avslutar den anatomiska och fysiologiska delen med att redogöra för principen om MUSKELSTEGRING. Här sluts cirkeln till Bernt Lundahls många inlägg på ren svenska om idealmodeller och hela rörelsekedjor (se bl.a. KAPITEL 9 TEKNIKEN ÄR GRUNDEN i den här boken med nästan samma namn). Principen om muskelstegring är den teori som bevisar att Lundahl var på rätt väg. Ernst Larsson sammanfattar samspelet mellan kroppens konstruktion (anatomi) och kroppens funktion (fysiologi) med begreppet biomekanik. Han visar hur yttre krafter (t.ex. tyngdkraften) och inre krafter (t.ex. muskelkraften) påverkar din kropps arbete när du spelar tennis. Med en ökad kunskap om hur muskler och leder arbetar och hur olika fysiska lagar påverkar spelaren kan du förhoppningsvis analysera olika slag. Dessa iakttagelser kan du sedan använda till att utveckla dina adepters teknik. När du läser detta avsnitt om teknik bör du hela tiden prova de rörelser som beskrivs. Känn efter, experimentera och försök praktiskt prova vad som nämns. Tennisteknik ska upplevas inte vara något teoretiskt! Ernst Larsson beskriver hur kroppens olika leder fungerar och hur musklerna arbetar. Han definierar en mängd begrepp, vars exakta innebörd du visserligen inte behöver förstå, men som du ändå bör skapa dig en god uppfattning om för att kunna utveckla dina slag. Larsson beskriver olika typer av armvridning. Han lånar i några fall den amerikanska termen pronation, men kunde lika väl har skrivit ARMVRIDNING (supinera, dvs. vrida underarmen utåt och pronera, dvs.vrida underarmen inåt). Vi anar redan här liksom i ovanstående citat Lundahls inflytande från många debattinlägg om slagteknik. Men Lundahl föredrar beskrivningen TUMMEN BAKÅT-TUMMEN FRAMÅT för att underlätta förståelsen. Författaren avslutar den anatomiska och fysiologiska delen med att redogöra för principen om MUSKELSTEGRING. Här sluts cirkeln till Bernt Lundahls många inlägg om idealmodeller och hela rörelsekedjor (se bl.a. KAPITEL 9 TEKNIKEN ÄR GRUNDEN i den här boken med nästan samma namn. Principen om muskelstegring är den teori vars komponenter Lundahl tidigare formulerat. En representant för tränarkåren bemötte dock under början av 1990-talet på ett negativt sätt i Tennistidningen Lundahls intressanta inlägg om de moment som skapar just muskelstegring. Representanten sammanförde först en beskrivning på enkel svenska, sedan en beskrivning baserad på faktatermer i form av två pratbubblor med två identiska bilder av en tränare och en grupp unga spelare och frågade sig sedan om detta är god pedagogik. Men Bernt Lundahls publik bestod inte av unga spelare. Han vände sig till erfarna tennistränare för att utveckla deras teoretiska grund. Bilden på följande sida som lånats från boken TENNISTEKNIK, sidan 159 med Serena Williams serve är ett exempel på vad Lundahl försökte säga till tennistränarna. Larssons beskrivning av muskelstegringen är den teoretiska utvecklingen av vad man kritiserade Lundahl för i Tennistidningen, nämligen beskrivningen av raketen som sätter fart på racketen. Jag tar inte upp alla termer och teorier i bokens båda sista delar, som alla bör läsa. Men jag nämner på följande sida intressanta begrepp diskuterade i kapitlet BIOMEKANIK. 438 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Bild 305: Serena Williams muskelstegring i serven Muskelstegring i serve (Ernst Larsson: Tennisteknik, fig.33, sid. 159). Bilden på muskelstegring i serve som lånats från boken, sidan 159 är ett exempel på vad Lundahl försökte säga till tennistränarna. Ernst Larssons beskrivning av muskelstegringen är den teoretiska utvecklingen av vad som Lundahl kritiserades för i Tennistidningen, nämligen beskrivningen av raketen som sätter fart på racketen. När du först ökar tröghetsmomentet dvs. ökar armarnas radie under slagets förberedelse och sedan minskar tröghetsmomentet minskar armarnas radie under slaget, så ökar du rackets acceleration, dvs. slagets kraft. Biomekanik Ernst Larsson sammanfattar samspelet mellan kroppens konstruktion (anatomi) och kroppens funktion (fysiologi) med begreppet biomekanik. Han visar hur yttre krafter (t.ex. tyngdkraften) och inre krafter (t.ex. muskelkraften) påverkar kroppens arbete när du spelar tennis. Han visar hur vertikalarbete (böj benen så att musklerna förspänns), med- och motrörelser (hur du använder slagarmen och den fria armen) påverkar kroppsrotation och tyngdöverföring. Larssons beskrivning av tröghetsmomentets inverkan på rotationshastigheten är i varje fall för mig speciellt intressant. När du först ökar tröghetsmomentet dvs. ökar armarnas radie under slagets förberedelse och sedan minskar tröghetsmomentet minskar armarnas radie under slaget, så ökar du rackets acceleration, dvs. slagets kraft. Tränare bör tillgodogöra sig så mycket som möjligt av teorin i del 3 om anatomi, fysiologi och biomekanik. Man även om det visar sig för svårt, så är inte hoppet ute. Bernt Lundahl har under årens lopp uppmärksammat många av bokens teoretiska begrepp, vilket skett i debattartiklar och under tränarmöten i hela landet. Han har beskrivit begreppen med ord och bilder på ett enklare sätt för att Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 439

Beskrivningen av de olika faserna är bra, men målet är givetvis att så småningom kunna slå till bollen med en sammanhängande rörelse, vilket författaren också betonar. Hur ofta ser vi inte att världsstjärnor förbereder serven med att stanna racketen i den s.k. U-formen. i stället för att serva med en sammanhängande slagrörelse. Är det inte så att många spelare, som stannar serverörelsen i den s.k. U-formen, missar något av den muskelstegring som skapas sedan båda armarna sträckts åt olika håll? Bild 306: Alberto Berasateguis forehandgrepp Spanjoren Alberto Berasategui, som här slår forehand, träffade bollen med samma racketsida i forehand och backhand. underlätta för läsare och kursdeltagare. Men materialet hann inte sammanställas i bokform, som tidigare förklarats i kapitel 1 om bakgrunden till boken TENNISTEKNIKEN ÄR GRUNDEN. Den uppgiften har jag härmed slutfört som ett komplement till Ernst Larssons utmärkta bok om tennisteknik. Kritik Jag har berömt boken TENNISTEKNIKs teoretiska del om anatomi, fysiologi och biomekanik. Nu avser jag att kritiskt granska bokens båda inledande delar om grundtekniken och dess utveckling, dvs. de båda delar som flertalet klubbtränare troligen tyvärr ägnar mest uppmärksamhet. Min uppmaning att skaffa boken gäller givetvis fortfarande för alla klubbtränare, vars enda utbildning är stegkurser under några veckoslut. Det finns för närvarande få alternativ för kunskapstörstande tränare och spelare. Jag börjar med att granska det svenska språket, fortsätter med det viktigaste teorin och avslutar med att fråga om bilderna visar vad som skrivs i texten. Det bereds även plats för ännu mer beröm. Svenska språket faser, baksvingar, platta racketblad och svengelska Författaren har delat in slagrörelserna i ett antal faser, vilka ska underlätta inlärningen av tennisslagen. Varje fas förknippas med en checkpoint (kontrollstation är ett bra alternativ). Faserna benämns förberedelsefas, slagfas, träff-fas och avslutningsfas. Borde inte redan uppdelningen av ordet träffas ha fått författaren att i stället skriva: förberedelsen, slaget, träffen och avslutningen (genomföljningen). Beskrivningen av de olika faserna är bra, men målet är givetvis att så småningom kunna slå till bollen med en sammanhängande rörelse, vilket författaren också betonar. Hur ofta ser vi inte att världsstjärnor förbereder serven med att stanna racketen i den s.k. U-formen. i stället för att serva med en sammanhängande slagrörelse. Är det inte så att många spelare, som stannar serverörelsen i den s.k. U-formen, missar något av den muskelstegring som skulle kunna skapas sedan båda armarna sträckts åt olika håll? Många människor, inte minst sportkommentatorer, använder prepositioner mycket slarvigt. Det är speciellt allvarligt när ämnet är tennis, där slagrörelsernas riktning är så betydelsefulla. Baksving och bakåtsving är olika företeelser. Den förstnämnda kan vara ett tecken på en för tidig bakåtsving åtföljd av en liten extra rörelse inför framåtsvingens inledning, vilket faktiskt inte är ovanligt när man tränar in en ny slagrörelse. De som har sett Roy Emerson serva (se bild 307 på följande sida), förstår nog vad jag menar. 440 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Bild 307: Roy Emersons serve Alla som sett Roy Emerson serva, minns nog Roys cirkulära rörelse under första framåtsvingen. Men på bilden demonstrerar Roy sin föredömliga förberedelse av kastet. Titta närmare på den vridna underarmen. Man kan faktiskt skriva underskruvat attackslag i stället för approach med slice. Och jämfotahopp är väl ett bra svenskt ord för split-step? Att det finns lika många idéer om hur slagen bör utföras, som det finns tennistränare (Anders Wetterberg i förordet) beror kanske till viss del på frånvaron av väl definierade och allmänt accepterade begrepp. Del VIII Appendix Faktum är dock att Emerson utförde en framsving, dvs. han vevade lite med racket under den första framåtsvingen. Bernt Lundahl utvecklade i kapitel 30, SERVETEKNIKEN HOS EN REKORDHÅLLARE, en terminologi för serverörelsen, som inbegriper två bakåt- och två framåtsvingar. Att författaren skriver om platta racketblad är allvarligt, inte bara för att termen är fel utan även för att ordet tidigare förknippats med oskruv, vilket är än allvarligare. Man bör förstå skillnaden mellan vertikalt och horisontellt racketblad, för att kunna lära sig att förstå tennisteknik. Alla racketblad är platta! Träffyta är en bättre benämning för den del av racket som träffar bollen. Träffytan kan luta vertikalt, dvs. vad författaren kallar platt. Den kan också luta horisontellt. Vi kan träffa bollen med träffytan lite öppen (uppåtriktad) och med träffytan lite sluten (nedåtriktad). Det finns spelare som träffar bollen med samma träffyta i forehand och backhand, (så träffade den spanske spelaren Alberto Berasategui, se bild 306 på föregående sida). De spelar med extremt westerngrepp. Slagrörelsens riktning och träffytans lutning avgör bollens skruv. De vanligaste tennisorden är engelska. Men många svenska ord är bättre. Texten blir lite väl svengelsk med ord som slice, step-in, approach, chip-and-charge och split-step. Man kan skriva underskruvat attackslag i stället för approach med slice. Och jämfotahopp är väl ett bra svenskt ord för split-step? Teorin termer och begrepp Det finns inga allmänt tillämpliga induktionsregler, genom vilka hypoteser eller teorier mekaniskt kan härledas eller slutas från empiriska fakta. Övergången från fakta till teori kräver skapande fantasi. Vetenskapliga hypoteser och teorier är inte härledda från observerade fakta, utan UPPFUNNA för att förklara observerade fakta. De utgör gissningar om de samband, som kan tänkas gälla mellan de fenomen som studeras (Carl Hempel: Vetenskapsteori, 1966). Boken TENNISTEKNIK saknar I VISS MÅN de relevanta termer och begrepp, som krävs för att snabbt utveckla kunskapen om tennis. Tränare och spelare bör diskutera teknik med utgångspunkt i en gemensam nomenklatur. Att det finns lika många idéer om hur slagen bör utföras, som det finns tennistränare (Anders Wetterberg Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 441

Bild 308: Fabrice Santoros backhandslag Finns det någon tennisteoretiker i Sverige som kan analysera Fabrice Santores skagteknik? Tennisteknik omfattar företeelser, som kan testas deduktivt. Det innebär att man först formulerar antaganden hypoteser om hur ett slag bör utföras och sedan testar hypoteserna på tennisbanan genom att studera skickliga spelare. Om man formulerar en mängd begrepp utifrån termer, så kan begreppen sammanfogas till en teori över effektiv slagteknik. Bernt Lundahl har förklarat hur en effektiv serve utförs. Han använde termer och begrepp till en teori, vars empiriska stöd återfinns hos servare som Pete Sampras och Venus Williams. i förordet) beror kanske till viss del på frånvaron av väl definierade och allmänt accepterade begrepp. Författarens påstående om att dagens elitspelare endast står med stängd (sluten) fotställning i vissa backhandslag väcker vissa betänkligheter inte bara vad gäller bokens kunskapsbas utan även om spelarnas insikter. Ett slag startar från axeln och slagrörelsen fortskrider via över- och underarmen till handleden och racketen. Nyckelordet är SLAGAXELN. Den ska röra sig mot bollen till träffen. Öppen fotställning i forehand underlättar denna rörelse. Det är inte fallet i backhand, där slagaxeln med öppen fotställning vid framåtsvingens start direkt avviker från slagriktningen. Bernt Lundahl har elegant formulerat lösningen på detta problem (se kapitel 13). Man bör därför stå med sluten fotställning i enhandsbackhand för att slagaxelns rörelse ska bidra till en idealisk träff. Det gäller även i 2-h-b, om man använder högern mer än vänstern. Den mängd av olika slag, som presenteras i boken med färgglada bilder över slag med kända spelare i aktion, är visserligen trevliga och stimulerande. Men de kan tyda på ett s.k. induktivt angreppssätt, vilket innebär att man från enskilda fall formulerar allmängiltiga slutsatser eller principer. Det behöver visserligen inte vara fallet med boken, men eftersom problemlösningarna saknar stöd i bekräftelser av relevanta hypoteser, så gäller det att vara kritisk mot slutsatserna. Jag vill med följande lilla utvikning endast antyda att begrepp som förefaller helt självklara, kan vara fel. Vad innebär det att slå till bollen med forehand resp. backhand? Avser vi den sida av kroppen, där bollen träffas eller avser vi den sida av handen som styr racket mot bollen? Frågan hade nog uppfattats som snurrig för 25 år sedan. Men nu är den berättigad, när så många spelare slår tvåhänders backhand (jag tycket att benämningen är bättre svenska än tvåhandsbackhand). När högerhänta spelare slår med två händer på skaftet på kroppens vänstra sida, slår de då en tvåhänders forehand eller en tvåhänders backhand? Hur utförs slaget med två händer på skaftet på kroppens högra sida och vad kallas slaget i så fall? Hur slår t.ex. bollgeniet Fabrice Santoro sina grundslag? Vad menas med en bakåtsving? Man avsåg kanske förr att racketspetsen var riktad bakåt. Det är fortfarande vanligt, men inte längre lika självklart. Många spelare utför bakåtsvingen genom att skjuta tillbaka armbågen med racket framför handleden (stötposition) och slår sedan utefter en cirkulär bana utan att de stannar racketen med racketbladet riktat bakåt. Författaren visar på sidan 16 en skiss över ett grundslag och anger att rörelsen uppifrån sett är 360º. Varför är slagrörelsen så lång? Träf- 442 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Betrakta Serena Williams serverörelser, där hennes överarmar bildar två motstående ekrar i ett hjul som rullar runt sitt nav, axlarna, och där underarmarna under ett kort ögonblick förefaller att arbeta som skänkarna i en sax, som klipper till bollen. Bild 309: Bernt Lundahls avancerade utgångsställning fen sker ju redan när racket roterat drygt 90º. Sedan följer genomföljningen i slagets riktning, som ofta förstärks med armvridning så att träffytan behålls vänd i slagriktningen med underarmen lägre efter träffen än före. Varför ska den s.k. avslutningen vara så lång? Är inte en rotation på 270º effektivare? Jag anser att det i boken TENNISTEKNIK skrivs alldeles för mycket om avslutningen och för lite om armvridning med genomföljningen i slagets riktning. Boken TENNISTEKNIK är starkt empiriskt inriktad. Råden baseras på bildserier över slagsekvenser utförda av bra professionella spelare. Slutsatserna är induktiva, vilket betyder att man drar allmängiltiga slutsatser från unika företeelser. Det finns då alltid en risk att man når felaktiga slutsatser. Hur skulle en bok om tennisteknik ha sett ut för 50 år sedan, om man hade gått till väga på samma sätt Tennisteknik omfattar företeelser, som kan testas deduktivt. Det innebär att man först formulerar antaganden hypoteser om hur ett slag bör utföras och sedan testar hypoteserna på tennisbanan genom att studera skickliga spelare. TESTA är för övrigt ett råd, som Bernt Lundahl ofta ger sina läsare. Vi behöver allmänt accepterade termer och begrepp för att via tester nå fram till accepterade slutsatser och teorier. Termer är fackord med bestämd betydelse (t.ex. träffyta, stötposition, öppen fotställning, bakåtsving, armvridning etc). Terminologi är ett system av termer för att beskriva t.ex. tennisteknik. Termerna definieras med hjälp av begrepp. Så här kan en relation mellan en term och ett begrepp se ut: TERM BEGREPP Stötposition betyder racketen och handleden är framför armbågen Kastposition betyder racketen och handleden är bakom armbågen Bernt Lundahl riktar som servemottagare, liksom Marcelleo Rios, racket mot backhandsidan. Han har förklarat fördelarna med denna utgångsställning. Men i kapitel 12 visar Bernt också att racketen ska peka mot nät för nybörjare, dit väl Rios knappast hör (se mina kommentarer om utgångsställningen på följande sida). Två så enkla definitioner visar att såväl grundslag som serve och volley innefattar såväl sving- som kast- och stötrörelser! Om man formulerar en mängd begrepp utifrån relevanta termer, så kan begreppen sammanfogas till en teori över effektiv slagteknik. Bernt Lundahl har förklarat hur en effektiv serve utförs. Han använde termer och begrepp till en teori, vars empiriska stöd återfinns hos servare som Pete Sampras och Serena Williams. Bernt beskrev två bakåt- och två framåtsvingar. Han benämnde racketlägena med termerna stöt- och kastpositioner. Han liknade ofta armarnas och axlarnas rörelser med ekrar och nav. Beskrivningen av serverörelsen som ett rullande hjul är suverän. Betrakta Serena Williams serverörelser, där hennes överarmar bildar två motstående ekrar i ett hjul som rullar runt sitt nav axlarna Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 443

Bernt Lundahl har låtit bildserier med Rod Laver förklara för varför högerfoten bör placeras förbi vänsterfoten i enhandsbackhand. Bra att författaren betonar att slagarmens armbåge alltid ska vara framför kroppen. Bild 310: Justine Henin- Hardennes slutna fotställning i backhand Justine Henin-Hardenne kan konsten att slå enhandsback-hand med sluten fotställning. Hon måste dock här vara noga med att skjuta upp armbågen och dra in slagarmen nära kroppen före framåtsvingens start för att kunna minska tröghetsmomentet och utnyttja muskelstegringen. och där underarmarna under ett kort ögonblick förefaller att arbeta som skänklarna i en sax, som klipper till bollen. Författaren skulle ha kunnat presentera sin empiri och förklarat den med hjälp av termer, begrepp och teorier. Han skulle också ha kunnat definiera termer som med- och motvridning, vars innebörd annars lätt kan missförstås. Han borde ha skapat ett sakregister, där man snabbt kunnat finna var i boken vissa ord, termer och begrepp förekommer. Bilderna Boken TENNISTEKNIK är rikt illustrerad. Många kända spelare visar viktiga delar i utförandet av en mängd slag. Bilderna är bra, men de överensstämmer inte alltid med texten. Jag exemplifierar några fall, men det kan finnas fler avvikelser mellan texter och bilder, till de senares nackdel. Du bör ha boken till hands, eftersom jag av utrymmesskäl inte återger dessa illustrationer här. UTGÅNGSSTÄLLNINGEN MED BILDER PÅ SIDORNA 14 OCH 29. Racketspetsen ska peka mot nät. Bilden visar Marcello Rios, som ofta håller racket snett framför kroppen (även på de båda bilderna). Faktum är att Marcello håller racket som Bernt Lundahl förordar (se bild 309 på föregående sida). SLAGMÖNSTER VID GRUNDSLAG MED SLICE (BILD PÅ SIDAN 16). Bilden visar att Steffi Graf har racketen bakom armbågen och alltså svingar racket mot bollen. Hon stöter inte med racket. Författaren borde ha klargjort innebörden av termerna svinga (kasta) och stöta! AVSLUTNINGSFASEN I FOREHAND (BILD 4 PÅ SIDAN 31 MED WILLIAMS). Har verkligen Williams kroppstyngden på den främre foten. Det främre benet är ju lätt böjt, trots att texten anger att benet är sträckt. Texten anknyter visserligen till bilderna med Rios forehand, men båda bildserierna ska väl beskriva samma teknik? TVÅHÄNDERS BACKHAND (BILDSERIERNA PÅ SIDORNA 38 39). Inga invändningar, men när får vi se en slagsekvens med cirkulär bakåtsving! FOREHAND- OCH BACKHANDVOLLEY (BILDSERIERNA PÅ SIDORNA 46-47). Bra att författaren betonar att slagarmens armbåge ska vara framför kroppen. Men visar bilderna på ett otvetydigt sätt att armbågen är framför kroppen på bild nr. 1 i forehandvolley? SERVEN (BILDSEKVENSERNA PÅ SIDORNA 50-51). Synd att inte författaren fick plats med en bild mellan Björkmans 5:e och 6:e som kunde visa den stötposition Williams intar längst upp på sidan 51. Många slarvar ofta med den detaljen. ÖPPEN OCH STÄNGD FOTSTÄLLNING (BILDEN PÅ PATRICK RAFTER HÖGST UPP PÅ SIDORNA 60 OCH 63). Författaren hävdar att dagens elitspelare inte slår med stängd (sluten) fotställning utom i vissa backhandslag. Han menar kanske att så många spelare slår med två händer på skaftet (dvs. forehand på backhandsidan). För nog har väl författaren sett Justine Henin-Hardenne slå sina fantastiska backhandslag med en hand på skaftet och med sluten fotställning? Bernt Lundahl har låtit bildserier med Rod Laver förklara varför högerfoten bör placeras förbi vänsterfoten i enhandsbackhand. 444 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Bild 311: Sergi Brugueras toppade backhand Den spanske grusspecialisten Sergi Bruguera behärskade konsten att slå till bollen med kraftig överskruv. Här slår han ett tvåhänders backhandslag Rafter var för övrigt en serve- och volleyspecialist, som sällan slog en överskruvad backhand. Han slår i ett trängt läge ett defensivt underskruvat backhandslag med öppen fotställning. Detta är inte ett idealiskt slag och behöver knappast tränas (se bilderna på sidan 60). VARIERANDE SLAGMÖNSTER I SIDLED (BILDEN ÖVER RAKA SLAG PÅ SIDAN 75). Men nog kan man väl, med hjälp av cirkulära slagrörelser och med racket vinkelrät tillbakadragen i förhållande till underarmen, lätt variera träffpunkten med hjälp av handleden i en in-ut-sving och slå bra diagonalt? Du ska kunna slå både rakt och diagonalt med en inåt-utåt-sving genom att med handled och armvridning anpassa träffytan till träffen och slagriktningen. VARIERANDE SLAGMÖNSTER I HÖJDLED (BILDTEXTER TILL SLAGEN MED RAFTER, BECKER OCH RIOS PÅ SIDORNA 76-77). Författaren borde ha förklarat innebörden av den återkommande texten kraften är på väg i samma riktning! FOREHAND MED KRAFTIG TOPSPIN (TEXTEN PÅ SIDAN 79). Författaren introducerar först här termen armvridning, vilket kan få läsaren att tro att måttligt överskruvade grundslag slås bäst utan armvridning. Att låta Mary Pierce (på sidorna 80-81) illustrera slagrörelse med kraftig topspin, förfaller missriktat. Alla som sett Patty Schneider överskruva, vet att hon är en bättre förebild. Detta gäller även Sergi Brugueras topspinslag vid en jämförelse med Boris Becker. Mary Pierce förbereder ett slag med hög bakåtsving inför en brösthög boll. Slagrörelsen förefaller att ske horisontellt mot bollen, som träffas med lodrätt (!) racketblad. Vi saknar en bild som visar vad som sker mellan framåtsvingen start och träffen. Men om hon omedelbart innan träffen slår med hjälp av armvridning, så borde väl racketbladet vridas upp något över handleden (såvida hon inte sänkt slagarmen och handleden efter andra bilden och som Boris Becker gör på sjunde bilden). Det framgår dock att hon efter träffen vrider fram underarmen. Men vad bidrar denna armvridning till slaget? Bilden med Mary Pierce torde härröra från den tid då hon slog mycket med oskruv och tyvärr ofta alltför långt. Hon har dock under senare år förbättrat de överskruvade slagen och nått flera finaler i stora turneringar. FLACK-, SLICE- OCH TWISTSERVAR (BILDSEKVENSER PÅ SIDORNA 129-131). Det vore nog lättare att följa och förstå träffen, om man kunde följa bollen hela tiden. Sampras har dessutom en boll i vänstra handen, vilket kan distrahera. (De tecknade bilderna är kanske tillräckliga?) MOMMENTAR OM REN ÖVERSKRUV I SERVEN. Under ett avsnitt om olika slags servar står det i texten på sidan 132 att vid en kickserve roterar bollen endast med överskruv. Detta påstående är fel. För det första kräver en ren överskruv, precis som i ett grundslag, att bollen träffas med horisontellt racketskaft (se bild 260 i kapitel 50 och teckningen i bild 312 på följande sida). För det andra avviker inte en rent överskruvad boll i sidled efter studs, medan bollen vid kraftig sidöverskruv, s.k. kick, studsar högt och mycket åt höger. Racketskaftet lutar mer åt vänster bakifrån sett vid kickserve än vid twistserve, men aldrig så mycket att slagrörelsen sker horisontellt. Träffytan kommer dessutom att luta så mycket nedåt vid träffen med ett kontinentalt grepp när skaftet är horisontellt, att bollen kommer att landa på servarens del av banan. Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 445

Bild 312: Skiss över racketskaftets lutning vid skruvar i tennis Rörelseanalysen är intressant. Det är också en svår uppgift att med bildserier återge de verkliga slagförloppen. Man kan ju inte få plats med hur många bilder som helst. Faktum är dock att läsaren många gånger skulle behöva studera varje slagrörelse även bakifrån och från båda sidorna. Jag skulle även vilja se en bild när racket träffar bollen. Rörelseanalys Kapitlet inleds med ett påstående som förefaller motsägelsefullt. det är omöjligt att påvisa något speciellt skeende/händelseförlopp som är avgörande för ett slags kvalitet. Ordet kvalitet är ett abstrakt ett ofta intetsägande ord som blivit vanligt och populärt vid bedömning av idrottsprestationer. Boken TENNISTEKNIK visar väl tveklöst att man faktiskt påvisat flera viktiga händelseförlopp som avgör kampen om poängen (läs inledningen till bokens del 3, som återgavs tidigare). Träffen lär väl vara viktigast! Men man måste givetvis först definiera målet med ett visst slag och sedan analysera hur olika rörelser bidrar till målet. Ernst Larsson beskriver i del 4 sammansatta rörelser hos många tennisslag. Rörelseanalysen är intressant. Det är en svår uppgift att med bildserier återge de verkliga slagförloppen. Man kan ju inte få plats med hur många bilder som helst. Faktum är dock att läsaren många gånger skulle behöva studera varje slagrörelse även bakifrån och från båda sidorna. Jag skulle även vilja se en bild när racket träffar bollen. Bildserien med Jonas Björkmans volley är ju föredömlig, men i flera serier syns bollen överhuvudtaget inte. Hur lyckades spelarna med de illustrerade slagen? Uppnådde de målen? Analysen av olika slagrörelser innehåller en del formuleringar, som visserligen är korrekta, men som ändå kan ge upphov till missförstånd. Det skulle därför ha varit bra om författaren i tidigare delar klargjort innebörden av flera viktiga termer. 446 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik

Boken innehåller många bra råd till tränare och spelare. Illustrationen av racketknoppen i avsnittet med olika grepp (sidan 21) är utmärkt med bokstaveringen av sidorna och numreringen av kanterna. Författaren borde kanske ha låtit bilderna av skaftknoppen och handflatans tre kontrollpunkter återkomma vid varje nytt kapitel om tennisslagen, gärna kompletterad med en tydligare bild av handpåläggningen. Många goda råd Låt mig avsluta med positiv kritik. Boken innehåller många bra råd till tränare och spelare. Illustrationen av racketknoppen i avsnittet med olika grepp (sidan 21) är utmärkt med bokstaveringen av sidorna och numreringen av kanterna. Författaren borde ha låtit bilderna av skaftknoppen och handflatans tre kontrollpunkter återkomma vid varje nytt kapitel om tennisslagen, gärna kompletterad med en tydligare bild av handpåläggningen. Ernst Larsson ägnar också mycket utrymme åt fotarbetet, men väl lite åt olika slags skruvar. Han hämtar många liknelser från fotbollssporten, men borde kanske mer ha uppmärksammat den fria idrotten med dess många kastgrenar. Boken innehåller många bra tips även för motionsspelare. Författaren vill att du ständigt tränar och utvecklar tekniken att behärska alla slag. Det är viktigt att lära sig rätt från början. Fotarbete, kroppsrörelser och slag som upprepas många gånger, automatiseras. Det är mycket svårt att ändra felaktigt automatiserad teknik. Men jag hävdar att det går. Granska en bra spelares hela slagrörelse. Uppmärksamma detaljer och härma sedan slagrörelsen mycket långsamt UTAN BOLL. Håll då i racket avslappnat så att inte musklerna motverkar övningen. Träna t.ex. in stötpositionen i serven så här: Vrid långsamt tillbaka kroppen så mycket, att du öppnar vägen för servens första framåtsving bakom nacken och för racket långsamt ner så att racketspetsen pekar nedåt och in över baslinjen och slagarmbågen pekar så mycket som möligt uppåt. Kasta sedan iväg racket. Träna många gånger utan boll! Tack Ernst Larsson och övriga i referensgruppen för en utmärkt bok. Jag hoppas nu att boken TENNISTEKNIKEN ÄR GRUNDEN med analyser av och förklaringar om ORSAKER OCH VERKAN ska bli ett bra komplement till boken TENNISTEKNIK. Författaren vill att du ständigt tränar och utvecklar tekniken att behärska alla slag. Det är viktigt att lära sig rätt från början. Fotarbete, kroppsrörelser och slag som upprepas många gånger, automatiseras. Det är mycket svårt att ändra felaktigt automatiserad teknik. Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 447