Sveriges Radios Symfoniorkester & Radiokören. För biljettinfo 08-784 18 00 En fingervisning
Före konserten Jag brukar komma till Berwaldhallen ungefär en timme före konserten. Då går jag in på scenen och värmer upp. Kanske spelar jag igenom några ställen som jag tycker är svåra. Har jag något soloparti vill jag förbereda mig i ensamhet. Sen byter jag om till konsertklädsel och tar det lugnt. Dricker jag kaffe blir jag bara skakig, så det får bli någon läsk i stället. När jag kommer in på scenen känner jag ofta en stor förväntan inför konserten, särskilt om det är ett program som jag själv tycker om man har ju sina favoriter... Och är det mycket folk i salongen så ökar naturligtvis förväntan. Ingalill Hillerud Kontrabasist En resa från entrén till applåderna mellan tummen och pekfingret. Välkommen på en rundtur i Berwaldhallen, bland körer, solister och musiker. Vi ger dig en inblick i våra seder och bruk och vad olika vanor och uttryck i musikens värld har för ursprung. Vad är god ton i konsertsammanhang? Vad händer före konserten, under konserten och efter konserten? Vad gör man när man får en hostattack? Vad är kontrapunkt? Varför har dirigenten en taktpinne egentligen? Vi hoppas att vi kan besvara dina frågor och stilla din nyfikenhet och att du, även om du är en van konsertbesökare, har nytta och glädje av denna lilla fingervisning. Före konserten Inför en konsert kan jag ofta tänka på hur viktigt det är att finna en balans mellan min roll som individuell sångare och min roll som korist min röst och kropp i körens röst/kropp. Den balansen är inte självklar att hitta. Ibland går jag alltför mycket in i min egen prestation, eller så tänker jag för mycket på hur övriga kören låter. Sen vill jag gärna göra en snabb entré, och försöka ta tillvara den energin för konserten börjar ju redan när vi går in på podiet. Johan Pejler Radiokorist 3
Ring, ring, ring... När börjar det? När man hör en ringsignal börjar det bli dags för konsertbesökaren att gå in och sätta sig. Det ringer tre gånger, den sista gången just när konserten ska börja. Numera ringer man elektroniskt men tidigare gick man runt med en ringklocka, precis som man gör än i dag på Drottningholms Slottsteater. Bakgrunden till ringningen är naturligtvis den kyrkliga sammanringningen, som förekommit ända sedan 500-talet. Kyrkan var också länge den främsta konsertlokalen. God ton i salongen. Det kan vara bra att gå och sätta sig tidigt om man har platser långt in i raden. Men skulle man behöva gå förbi några som redan satt sig, finns det olika uppfattning om vad som är artigt. I de nordiska länderna brukar man vända ansiktet mot dem man går förbi, men utomlands anser man det påträngande och hälsningskrävande med den nära framsideskontakten och vänder därför ryggen åt. Hur klär sig en musiker? Den vanligaste konsertklädseln är frack och svart klänning. Fracken var ursprungligen en militär riddräkt för officerare på 1700-talet, därav det delade skörtet. Den blev vanlig i borgerliga kretsar omkring 1760 och var då gärna blå, brun eller grön. Men när det offentliga konsertväsendet slog igenom i England och Tyskland under 4
romantiken, ca 1830 60, övergick man till svart färg och använde fracken huvudsakligen som festkostym. Byxorna hade olika fasoner och på 1880-talet tillkom revärer. Eftersom de offentliga konserterna var självklara högtidligheter var det också självklart att bära frack. Sedan dess har den fortsatt att vara arbetskostym för dirigenter och konsertmusiker i närmare 175 år. Bland övriga yrkesgrupper är det väl bara finare hovmästare och cirkusdirektörer som också bär frack. Men den finns förstås kvar som civil festkostym vid t ex akademiska högtider och bröllop. Men vad skulle kvinnorna ha på sig när de kom med i orkestrarna? Den kvinnliga galaklädseln ansågs för påträngande och utstickande så en svart klänning eller annan svart klädsel blev därför kutym såväl i orkestern som i kören. Men för sång- eller instrumentsolister gäller galaklänning, men dessa har lämnat 1800-talskrinolinen och följer snarast det aktuella modet. Vid konserter under dagtid används numera ofta mörk kostym. I och med att konserterna blir många och publiken inte längre heller klär upp sig på samma sätt som förr, har fracken blivit mer och mer av en teaterkostym. Taktpinnen behövs den? Ja, det anser nog många dirigenter, men man måste inte ha den. Det finns enstaka dirigenter som föredrar att dirigera endast med händerna. Men de flesta dirigenter använder taktpinnen för att förtydliga tempobeteckningar och tolkningsnyanser. Taktpinnen var ingen nyhet när symfonikonserterna kom i bruk, men det var först i och med de stora 1800- och 1900-talsorkestrarna som den började användas vid instrumental dirigering. Tidigare hade klaverspelaren dirigerat med sin hand eller primarien (förste violinisten) med stråken. Taktpinnen var i allmänhet sånganförarens redskap. I dag är taktpinnen vanligen 35-70 cm lång, vit och av trä, plast eller aluminium med spets och underdel att hålla i (mellan tummen och pekoch långfingret). Men den har haft flera olika utseenden. Under 1600-talet användes inte sällan en två meter lång stav som man ljudligt markerade takten med. Den franske kompositören Lully råkade få sin tå i vägen när han dirigerade med en sådan stav, vilket ledde till kallbrand och död. Under 1700-talet använde man hoprullade notrullar som man höll mitt på, ibland en rulle i varje hand. 1800-talets taktpinne var ofta av svart ebenholts och vit elfenben och betydligt tjockare än dagens. Den hölls tvärs över i nedre halvan. Verdis taktpinne såg precis likadan ut som dagens trollstav: svart med vita ändar. Kördirigenter använder däremot sällan taktpinnen. 7
Oj då... När applåderar man? Dirigenter och solister hälsas välkomna med applåd vid sin entré. Och man kan också välkomna orkester och kör när de kommer in på podiet. Om inte något alldeles extraordinärt inträffar applåderar man sedan bara mellan olika hela verk, men inte inom verken, d v s mellan enskilda satser eller sånger. Verken har en sammanhållen struktur och bör därför bedömas i sin helhet. Konsertprogrammet ger hjälp och talar t ex om hur många satser symfonin har. Största möjliga tysssstnad... Konsertbesökarens viktigaste dygder är att lyssna intensivt och att vara tyst. När hostattacken närmar sig kan man ta en tablett eller hänsynsfullt lämna lokalen. Prat och prasslande med godispapper kan vara förödande för musikupplevelsen. För att inte tala om vår moderna tids gissel: ringande armbandsklockor och mobiler. Blommor från beundrare. Publiken kastar numera sällan tomater eller ruttna ägg om den är besviken och det är för övrigt något som mest förekommit på operascener. Inte heller brukar vi kasta blommor på våra artister. Men om du vill ge någon blommor; lämna dem till vaktmästaren före konserten, så ser han till att de lämnas fram vid applådtacket. På kontinenten är det mycket ovanligt att artisterna får blommor på scen efter en föreställning. 8
Varför hostar man? Björn Meder, öron-, näsa- och halsspecialist är sedan många år van att behandla sångares halskrämpor. Hostan är halsens städreflex kan man säga, som utlöses genom retningar, slem, föroreningar, infektioner och liknande. Och det här är en reflex som man inte kan styra. Men ibland verkar det som att det hostas mer under en konsert då det egent ligen borde var tystare än vanligt? Ja, det stämmer nog. Om man har en lätt retning i halsen och sitter på en konsert där det måste vara tyst, så kan det leda till att man spänner sig för att låta bli att hosta. Spänningen kan utlösa hostreflexen, och då hostar man lättare. Men det är väl sällan man ser sångare eller musiker på scen som hostar, även om de är förkylda? Ja det stämmer, men det märkliga är att skådespelare har mycket större problem med hosta än vad sångare har. Fråga mig inte varför, men det är mycket ovanligt att man hostar när man sjunger. Kan du ge något exempel? Ja, ett roligt exempel var när Marianne Häggander sjöng Mimi i Bohème och låg döende i tbc, utan att hosta det minsta. Runt henne stod flera sångare, som inte sjöng, men alla hostade! Men så fort de började sjunga igen slutade de hosta. Hur blir man av med sin hosta då? Man bör naturligtvis behandla orsaken till hostan, vilket kan vara slem i luftrören. Det behandlar man med fukt eller slemlösande medel. Men är man ute efter att vara tyst under konserten och hosta mindre, kan man ta något hostdämpande preparat före konserten som tar bort eller dämpar hostreflexen. Men hosta är svårbehandlat. Omkring 20-30% av dem som har hosta kan man inte behandla med framgång. Man vet inte varför de hostar. Till sist, har du något knep för att hindra hostan om man känner en retning i halsen mitt under ett mycket känsligt ställe i konserten? Ett bra sätt är att andas genom näsan, med djupa andetag. Dessutom hjälper det klassiska knepet att suga på en karamell som naturligtvis inte är inslagen i prasslande papper... 11
Kvinnor i orkestern. Som solister och i solistgrupper har kvinnor accepterats sedan slutet av 1500-talet, men med orkestrarna har det varit annorlunda. Det hänger historiskt samman med orkestrarnas kyrkliga och militära förankring, men också en social värdering av kvinnor som uppträdde offentligt. Den första kvinna som anställdes i en orkester i Sverige var Anna Lange, som var harpist i Hovkapellet från 1890-talet. Förutom som harpister började kvinnliga orkestermusiker vanligen som pianister eller violinister. Kvinnliga blåsare är en relativt ny företeelse. Motståndet mot kvinnor i orkestern har på vissa ställen, t ex i Berlin och Wien, varit märkligt starkt ända in i våra dagar. Kvinnor i kören. Kvinnor deltog i konsertsammanhang utanför kyrkan från slutet av 1500-talet, både som solister och i helt kvinnliga körensembler. I operakörer förekom kvinnor redan från 1600-talet, men inte i det kyrkostyrda Rom. I kyrkosammanhang fick kvinnor möjlighet att sjunga i kör betydligt senare. Där sjöngs sopran/alt-partierna av kastrater eller gossar under hela 1700-talet. Men i Frankrike ändrade revolutionen många gamla invanda mönster och blandade körer började förekomma från 1790-talet. I Tyskland blev blandad kör vanligt från 1820-talet, bl a vid Berliner Singakademie och borgerliga blandade körsällskap uppstod. Dessa medverkade bl a i samband med symfonikonserter av t ex Beethovens 9:a (1824) och senare inte minst i verk av Mahler. Vid sidan av Kungliga Operakören bildades i Sverige den blandade Pionjärkören Musikaliska sällskapet vid Stockholms konsertförening 1916. Under konserten När konserten väl har börjat så återstår väldigt mycket arbete, ibland är jag nervös inför svåra ställen som kommer längre fram. Precis som alla andra har man sina bättre och sämre dagar. Men i vissa gyllene ögonblick kan jag uppleva en stor lycko känsla när jag spelar, när allting blir rätt. Stämman fungerar perfekt tillsammans och vi musicerar ihop, man kan känna att orkestern är som en enda kropp, att jag är en del av den. Musiken blir så oerhört levande. Ingalill Hillerud Kontrabasist 12 13
Så här sitter Sveriges Radios Symfoniorkester. Orkestermusikerna har inte alltid suttit på samma sätt men vissa grundmodeller finns och har funnits. Det beror på att instrumentantal, klangideal och lokal akustik har växlat genom tiderna. Vanligt är i alla fall att tonsvagare instrument som stråkar placeras långt fram, blåsare och slagverk längre bak. Det är också naturligt att musiker och sångare hålls samman i stämgrupper, dvs tenorer står tillsammans eller violonceller sitter tillsammans. I den s k klassiska orkestern sitter första violiner till vänster och andra violiner till höger om dirigenten. Som återkommande åhörare känner man sig snart bekant med brukliga placeringar, men dirigenter kan göra förändringar, och det beror ofta på vilken musik som framförs. Därför är bilden här intill en schematisk skiss som kan variera något. harpa flöjter klarinetter horn oboe fagotter Mässingsinstrumenten är trumpeter, horn, basuner och bastuba. Normalt finns det 2 4 stämmor i varje grupp. pukor trumpeter klockspel virveltrumma Träblåsinstrumenten är flöjter, oboer, fagotter och klarinetter. Varje grupp har vanligen 2 4 stämmor. Slagverksinstrumenten är pukor, cymbaler, trummor, xylofoner etc. trumma tromboner cymbaler tuba gong bastrumma Kontrabasarna spelar den djupaste stämman i orkestern. Stämman har 3 8 medlemmar. 1:a violinerna spelar förstastämman i orkesterns violingrupp och har 8 20 medlemmar. Violoncellerna är basinstrument men spelar ibland melodistämmor i tenorläge. Cellogruppen omfattar 4 12 medlemmar. Dirigenten studerar in verket med orkestern och svarar för den musikaliska tolkningen. Altfiolerna är altstämman i violinfamiljen. Den har 4 12 medlemmar. 2:a violinerna är violingruppens andrastämma. Den har vanligen något färre medlemmar än 1:a violinstämman. 14 15
Så här står Radiokören. Radiökören består av 32 sångare uppdelade i sopraner, altar, basar och tenorer. Det är åtta sångare i varje stämma. I de flesta verk som Radiokören framför är det fler än fyra stämmor, och då delas stämmorna upp i mindre enheter. I vissa stycken är det bara två sångare i varje stämma. Ofta står Radiokören uppställd på det vis som skissen visar, men det kan variera beroende på vilken musik som framförs, och även på hur konsertlokalen ser ut. 4 andra basar 4 första basar 4 andra tenorer 8 basar 8 tenorer 8 altar 8 sopraner 4 första altar 4 andra sopraner 4 andra altar 4 första sopraner Dirigent 4 första tenorer Under konserten När jag står på podiet undrar jag förstås hurdan publiken kan vara. Är den med oss direkt eller måste vi försöka vinna dem med vår musik? Får man med sig publiken är det en väldig styrka, kanske särskilt för Radiokören, för vår repertoar är inte alltid så insmickrande... Går konserten bra är det lätt att gå med in i musiken. Men börjar något gå fel och det kan vara fel som aldrig publiken märker är det lätt att man blir orolig. Funderar på vad jag ska göra, koncentrerar mig på vad vi har sagt tidigare på repetitionerna. Min viktigaste uppgift som sångare är i alla fall att på bästa sätt förmedla text och musik till publiken, oavsett omständigheterna. Johan Pejler Radiokorist 16 17
Hur är akustiken i Berwaldhallen? Hans-Erik Järvenhag, musiktekniker. 18 Man måste komma ihåg att Berwaldhallen i första hand byggdes för att vara en konsertlokal för klassisk musik, eller om man så vill, akustisk musik. Därför måste vi göra vissa justeringar i akustiken när vi har t ex jazz, pop eller talade program på scen. Då vill man ha mindre efterklang medan den akustiska musiken vill ha mycket efterklang. Hur ordnar ni det då? Det kan vi göra genom att dämpa efterklangen med hjälp av draperier på podiets väggar och mattor på golvet. Påverkar Berwaldhallens runda arkitektur akustiken? Ja, kanske främst för musiker och artister. Eftersom t ex en sångsolist vid podiets framkant står nästan mitt i salen och sjunger, har denne mycket litet akustiskt stöd av väggar och tak, som ju befinner sig mycket längre bort än i ett konserthus med en traditionellt rektangulär form. Men man ska komma ihåg att Berwaldhallen förutom en konsertsal också är en radio- och TV-studio. Och TV, som alltid vill ha många olika kameravinklar, tycker om den öppna lösningen som Berwaldhallen erbjuder. Och det gör publiken förhoppningsvis också. Har ni ändrat något i salen som har påverkat akustiken sedan Berwaldhallen byggdes? Det som framförallt har förändrat akustiken och klangen är det nya scengolvet. Tidigare var det ett stumt golv som låg direkt på urberget, men nu har vi ett trägolv uppdelat i höj- och sänkbara sektioner, vilket gett Berwaldhallen en helt annan och bättre klangkaraktär. Förut var klangen i salen mycket ljus och ganska tunn i de lägre registren, men det nya golvet lyfter fram de lägre tonerna på ett helt annat sätt och gör klangen varmare och fylligare. Nu har vi också satt upp s k ljudspridare på podieväggarna för att få en jämnare fördelning av ljudet
både för musikerna och för publiken. Vi har också fintrimmat akustiken med hjälp av de spalter som finns i väggarna. På vissa ställen är dessa spalter täckta med lister, vilket innebär att väggen reflekterar ljudet. På andra ställen är spalterna öppna vilket medför att en större andel av ljudet dämpas. På vilket sätt har akustiken förändrats för musikerna? Tidigare kunde det vara svårt för vissa stämmor att höra varandra på scenen. Vi försökte med reflektorer i taket, men de var tvungna att hänga så långt ner att de störde sikten och ljudupplevelsen för publiken på andra raden. Det var inte så lyckat! I stället ändrade vi lite på reflektorerna på väggarna runt scenen. De lutar nu något utåt från väggen för att reflektera ljudet tillbaka ner mot orkestern. Tillsammans med det nya golvet har det förbättrat podieakustiken väldigt mycket. Men är det någon skillnad på akustiken om konsertsalen är tom eller full? Ja, efterklangstiden blir kortare när salen är full med publik. Rent teoretiskt ska skillnaden inte vara särskilt stor, eftersom tyget och stoppningen i en tom stol ska dämpa ljudet lika mycket som om det satt en människa där. Men antingen så stämmer inte de akustiska beräkningarna riktigt, eller så har den genomsnittlige konsertbesökaren blivit större sedan Berwaldhallen byggdes 1979. Är det skillnad på en konsert och en konsert? Jan B Larsson är orkesterproducent och ansvarig för radiosändningarna från Berwaldhallen. Vad är det som skiljer en konsert i Berwaldhallen från en konsert i t ex Konserthuset? Ja, ur publikens synpunkt är en påtaglig skillnad att det alltid finns en mängd mikrofoner på podiet, eftersom alla konserter spelas in. En annan sak är att det är väldigt viktigt att konserten startar på utsatt tid p g a radiosändningen. När sändningen börjar måste publiken vara på plats, dörrarna ska vara stängda, kören på podiet och orkestern färdigstämd, innan dirigenten gör entré. Dessutom har många av våra konserter en presentatör på podiet, vilket kanske inte är så vanligt i andra konserthus. Presentatören talar ju till både publiken i salen, men också till radiopubliken som är långt över 100 000 för varje konsert. Och hur många konserter får denna stora publik höra i direktsändning under en säsong? Det är ett 40-tal konserter som sänds live i P2 och de andra konserterna sänds i efterhand. Dessutom sänds flera konserter i internationella radiostationer direkt eller bandat. Oavsett om konserterna sänds eller inte så spelas varenda konsert in, det är en viktigt dokumentation av vårt musikliv. En del av dessa inspelningar ges också ut på skiva. Vad händer i pausen när vi i publiken är ute och dricker kaffe? För radiolyssnarna sänder vi ofta ett förinspelat program som kan handla om dagens program, dirigenten eller kanske en intervju med en solist. Ibland går dessa paus-program också i direktsändning. Men pausen är aldrig mer än 20 minuter, det är internationell standard. 20 21
Och efter pausen? När pausen är slut är det samma sak som gäller som i början av konserten, dvs orkestern ska släppas in i så god tid att de hinner stämma, publiken ska vara på plats, hallåmannen talat färdigt osv. Och om allt klaffar så ska konserten kunna börja utan att det blir någon större väntan för publiken. Men hur man än planerar så kan det hända saker som gör att schemat spricker. Men vad händer om konserten blir längre än beräknat? Ja, det kan hända, även om det är mycket sällsynt. Men en solist kanske får för sig att ge ett improviserat extranummer, eller två... Och sånt kan ta tid! Då betyder det oftast att P2-programmen flyttas fram och så stryker man ett program senare under kvällen. Men som sagt, det är ganska ovanligt. Du sa att det alltid står mikrofoner på scen, går även publikens ljud in i dem? Ja, alltför mycket, kan man säga. Väskor som öppnas och stängs, hostningar, prassel med papper osv. Mikrofonerna är mycket känsliga för allt som händer i salen, inte bara vad som händer på scen. Men man kan naturligtvis inte begära att det ska vara lika tyst som när vi repeterar utan publik. Är man drygt 1000 personer i en sal så är det naturligt att det inte är absolut tyst. Det är ju för vår publik vi spelar, både för den i Berwaldhallen och för alla radiolyssnare. 23
Medeltid ca 800-1450 Under medeltiden uppkom den flerstämmiga i sången, och notskriften uppfanns. Man kan dela upp musiken i profan musik, med ballader som sjöngs av vandrande trubadurer, och sakral, där den gregorianska sången finns bevarad genom notskriften. Kompositörer från tiden: Adam de la Halle, Hildegard av Bingen, Johannes Ockeghem. Renässans ca 1450-1600 Antikens ideal och filosofi blir förebilden i konst och musik. Flerstämmigheten växer ut och blir kompositionskonst. Kyrkomusiken dominerar. Några kompositörer från tiden: Orlando di Lasso, Giovanni Pierluigi Palestrina. Barock ca 1600-1750 Barocken var en protest mot renässansmusikens exakthet och räta linjer. I stället ville man ha liv och rörelse. Nu växer opera och oratorium fram och den kyrkliga och världsliga musiken blir jämbördiga. Kompositörer från tiden: Claudio Monteverdi, Antonio Vivaldi, Georg Friedrich Händel, Johann Sebastian Bach, Johan Helmich Roman. Rokoko ca 1725-1775 Rokokon är kanske inte en protest mot, utan snarare en uppluckring av Barocken. Nu ges plats åt lite lättare, graciösare och elegantare stil. Kompositörer från tiden: François Couperin, Domenico Scarlatti, Giovanni Battista Pergolesi, Johann Christian Bach (yngste sonen alltså!). Wienklassicism ca 1770-1810 Upplysningens tidevarv. Klassicismen är en reaktion på Rokokons lättsinne. Åter mot den klassiska antikens ideal. Symfoni, sonat och kammarmusik är viktiga musikaliska former. Det är under denna tid som ett konsertväsende som liknar dagens växer fram. Kompositörer från tiden: Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart, Ludwig van Beethoven. Romantik 1800-talet Musikens innehåll blir nu intressantare än formen. Konstnären betraktas som ett geni som ger sitt personliga uttryck genom musiken. (Tidigare sågs kompositören mer som en tjänsteman eller musiklakej.) Fantasi och känslorikedom är viktiga egenskaper. Ökade krav på musikernas tekniska skicklighet. Virtuosernas tid (Paganini på fiol, Liszt på piano). Epoken har flera underavdelningar där vissa sträcker sig långt in i vår tid. Förromantiker: Ludwig van Beethoven, Franz Schubert, Felix Mendelssohn, Franz Berwald. Högromantiker: Richard Wagner, Giuseppe Verdi, Peter Tjajkovskij, Johannes Brahms, César Franck, Anton Bruckner. Nationalromantiker: Antonin Dvo rák, Edvard Grieg, Jean Sibelius. Senromantiker: Gustav Mahler, Max Reger, Richard Strauss. Impressionism omkring 1890 Begreppet är inspirerat av konstriktningen med samma namn. Kon turerna är oklara, det gäller att fånga stämningar, naturintryck och ljuset. Kompositörer från tiden: Claude Debussy, Maurice Ravel, Alexandr Skrjabin. Expressionism ca 1910-1925 Protest mot roman tikens känslosvall, upplösning av dur- och mollsystemen. Musiken blir abstrakt och ren. Så småningom får vi lyssna till tolvtonsmusik, en speciell kompositionsform som först presenterades av Schönberg. Kompositörer från tiden: Arnold Schönberg, Alban Berg, Anton von Webern. Neoklassicism första hälften av 1900-talet Åter mot äldre epokers stilelement i kombination med nya musikaliska idéer. Kompositörer från tiden: Igor Stravinsky, Paul Hindemith, Lars-Erik Larsson. Och sedan då..? Romantiken fortsatte att göra avtryck långt fram, och gör så även i dag. Likaså impressionismen, expressionismen m m. Under andra hälften av 1900-talet påverkas konstmusiken av både jazz och rock, och det blir allt svårare att klassificera kompositörer inom olika genrer. Möjligtvis kan man för varje verk tala om i vilken stil det är skrivet. Men även om kompositörerna skriver i olika stilar, har de ändå en personlig ton som gör det möjligt för oss att känna igen vem som har skrivit musiken. Känner ni igen musik av t ex George Gershwin, Sergej Prokofjev, Edward Elgar, Zoltán Kodály, Witold Lutoslawski, Allan Pettersson eller Sven- David Sandström? Musikepoker 24 25
Absolut musik, motsatsen till Programmusik. Absolut musik är fri från alla utommusikaliska anknytningar. Musiken beskriver ingen handling. Man talar bara om absolut musik när det gäller instrumental musik. Ex instrumentalverk av Mozart och Bach. a cappella, sång utan ackompanjemang. Radiokören är framförallt en a cappella-ensemble. Kantat, ett större körverk, profant (världsligt) eller sakralt (kyrkligt), med orkester i en eller flera satser. Oftast i mindre format än oratorium. Kompositionsformer några exempel Rondo Ett huvudtema (A) upprepas hela tiden. Däremellan införs nya teman (B,C,D osv). Formschemat kan alltså se ut så här: A-B-A-C-A-D o s v. betydelsen sammanställning av satser, t ex Lars- Erik Larssons Pastoralsvit eller Griegs Peer Gyntsviter. Fuga Under Barocken (se Musikepoker) var fugan den viktigaste kompositionsformen och J S Bach den store mästaren. I en fuga inleder en stämma ensam ett tema som sedan vandrar genom de olika stämmorna efter vissa kompositionsprinciper. instrumentalverks satser, t ex en symfonis första sats. Sonatformen används också i ensatsiga kompositioner. Sonatformen är indelad i fyra delar: a) Exposition Här presenteras och varieras huvudtema och sidoteman. b) Genomföring Satsens tyngdpunkt. Kompositören spelar ut huvudtema och sidotema mot varandra och låter dem bråka med varandra. En del kompositörer låter huvud temat dominera, andra låter temana vara jämbördiga. c) Repris En upprepning av Expositionen men ofta något varierad. Motsatserna mildras. Sidotemat går nu i samma tonart som huvudtemat. d) Coda Avslutningsvis kommer en Coda (= svans) som är en kort sammanfattning av hela satsen. Konsert, förutom beteckning på det som sker i Berwaldhallen och andra konsertlokaler, även namn på ett verk för orkester och soloinstrument, t ex Griegs piano konsert. Mindre vanliga är dubbeleller trippelkonserter. Kammarmusik, instrumentalmusik, både äldre och nutida, för mindre ensembler som duo, trio, kvartett, kvintett, sextett o s v. Svit Ursprungligen en sammanställning av instrumentala dans satser, t ex allemande, courante, sarabande, gigue, menuett och gavott. Numera Sonatformen Under 1700-talet fullkomnades denna kompositionsform av bl a Haydn, Mozart och Beethoven. Det är en form används svit oftast i som används i vissa av ett Musikord Konsertmästare När dirigenten kommer ut på podiet hälsar han alltid först på konsertmästaren. Det är han, eller hon, som sitter närmast dirigenten och spelar första violin. Konsertmästaren är inte bara ledare för sin stämma utan också för hela orkestern och är en slags förbindelse mellan orkestern och dirigenten. Det är också konsertmästaren som ser till att orkestern stämmer sina instrument och som utför de solopartier som förekommer i första-violinstämman. Konsertmästaren har också ett visst ansvar för hela orkesterns musicerande. Den som leder de övriga stämmorna, exempelvis andra violin eller cello, kallas stämledare. Kontrapunkt, not mot not. Två eller fler melodiskt och rytmiskt självständiga melodier kombineras till en musikalisk sats, resultatet blir polyfoni. Två kontrapunktiska former är kanon och fuga. Kör kommer från det grekiska ordet koros, som betyder kördans. Kören både sjöng och dansade och hade en viktig roll i det grekiska dramat och utvecklingen av den sjungna dikten. Exempel på olika arter av körsång var kultsång (hymnos) dionysisk festsång (dithyrambos) och processionssång (prosodion). När solosång och körsång senare skildes åt, som t ex i operor, uppstod en särskild körmässig sångstil. Madrigal, från början en flerstämmig italiensk vokal musikform som utvecklades i Italien och England på 1500- och 1600-talen. Texten till den flerstämmiga kör visan är profan och ofta politisk, erotisk eller idyllisk. Moll = mjuk, Dur = hård Oftast uppfattar vi durtonarter som glada och molltonarter som lite vemodiga. Mot slutet av 1600-talet slog dur- och moll-tonaliteten ut de äldre kyrkotonarterna. Vill man ha en enkel regel så kan man säga att det är tredje tonen i skalan som bestämmer om det är moll eller dur. Om det är två hela tonsteg från grundtonen till den tredje är det dur, är det 1,5 steg är det moll. Dur skrivs alltid med stora bokstäver och moll alltid med små: D-dur och d-moll. Motett var från början av 1200-talet en flerstämmig kortare körsats där varje stämma hade olika texter. Senare övergavs denna flertextlighet och i dag är den vanligaste betydelsen ett kyrkligt, kortare flerstämmigt körverk. Mässa, från den romersk-katolska kyrkan har vi fått kompositionsformen som följer gudstjänstordningens olika delar: Kyrie Herre förbarma dig Gloria Ära vare Gud Credo Trosbekännelsen Sanctus Helig Benedictus Välsignad 26 27
Agnus Dei O du Guds lamm Oboe Det instrument som innan konserten börjar ger stämton till de andra instrumenten i orkestern. Oboen är ett träblåsinstrument. Opus Förkortas Op. och betyder verk. Termen används i samband med numreringen av en tonsättares kompositioner. Om flera verk bildar en enhet kan de få samma opustal, t ex sonat opus 10, nr 3. Oratorium, en opera med religiöst innehåll utan scenisk aktion. Vanligen för kör, solister och orkester. Oratorium betyder bönerum. Orkester kommer från det grekiska ordet orkestra, som var körens dansplats mellan scenen och åskådarbänkarna på den grekiska teatern. När operaformen föddes i början av 1600-talet kallades instrumentalisternas utrymme framför scenen för just orkester. I dag kallas det orkesterdike. Partitur, dirigentens noter, där samtliga orkester- och körstämmor finns skrivna under varandra i en bestämd ordning. Pizzicato, i stället för att spela med stråken knäpper man på strängarna med fingrarna. Polyfoni, en flerstämmig musikalisk form där varje stämma är lika viktig (se Kontrapunkt). Motsatsen är homofoni där melodistämman är den viktigaste och de andra spelar eller sjunger ackord. Programmusik, musik som vill skildra något, berätta en saga eller göra ett musikaliskt porträtt. Musiken sägs ha en handling. Ex Midsommarvaka av Hugo Alfvén. Pult, orkesterns notställ. Requiem, dödsmässa, ofta framförd av kör, solister och orkester. Sonat, vanligen ett instrumentalstycke i flera satser för 1-2 instrument. Det finns även kammarsonater för en mindre grupp musiker. Sonat för orkester kallas symfoni. Sonat = spelstycke, kantat = sångstycke. Sopran, alt, tenor och bas a) Röstens fyra grundlägen. Det finns också mellanlägen; mezzosopran (mellan sopran och alt) och baryton (mellan tenor och bas). b) Olika lägen för musikinstrument. Alt för instrument som spelar i mellanlägen (ex altfiol), bas för kontrabas eller instrument i låga lägen (ex bastuba), tenor och sopran för instrument som spelar i höga lägen (ex sopransaxofon). Starkt eller svagt? De vanligaste termerna för dynamiken, d v s styrkegradsbeteckningarna som står i noterna är: ppp piano pianissimo = så svagt som möjligt pp pianissimo = mycket svagt p piano = svagt mp mezzopiano = ganska svagt mf mezzoforte = ganska starkt f forte = starkt ff fortissimo = mycket starkt fff forte fortissimo = så starkt som möjligt Symfoni = samklang Vanligen fyrsatsiga orkesterverk. Symfonin växte fram ur den italienska operasinfonian som bestod av tre delar (snabb - långsam - snabb) vilka senare utvecklades till enskilda satser. Omkring mitten av 1700-talet blev Menuetten en fjärde sats, insatt före finalen. Beethoven fortsatte att utveckla symfonin och ersatte Menuetten med ett Scherzo. Andra som har utvecklat symfonins form är Haydn, Mahler, Berlioz och Bruckner. I den wienklassicistiska symfonin (se Musikepoker) är den första och ibland den fjärde satsen uppbyggd i sonatform (se Sonatform). Takt och rytm är två begrepp som ofta blandas ihop. Men för att göra det enkelt för sig kan man säga att takt är en tidsindelning, t ex i tre fjärdedels takt, alltså valstakt. Rytm är tids för del ning, d v s hur lång tid de olika noterna får inom takten. Tempobeteckningar Tempo är italienska och betyder tid, plural Tempi. För att komposi tören ska kunna beskriva musikens tempo, finns sedan1600- talet italienska beteckningar att använda. Många av dessa beteckningar anger inte bara tempot utan också musikens karaktär. Largo Mycket långsamt och brett Lento Långsamt och makligt Grave Allvarligt och tungt Adagio Långsamt, bekvämt, behagligt Andante Lugnt gående Moderato Ganska fort Allegretto Ganska hastigt, glättigt Allegro Hastigt, glatt Vivace Livligt Vivacissimo Mycket livligt Presto Snabbt Prestissimo Mycket snabbt Till dessa övergripande beteckningar finns dessutom en mängd olika tillägg för att förtydliga tempo och karaktär. Tutti, alla, till skillnad mot solo, ensam. Uvertyr = öppning Uvertyr är dels ett förspel till en opera, dels ett fristående konsertstycke. Den moderna symfonin utvecklades ur den tredelade neapolitanska opera uver tyren. 28 29
Efter konserten När konserten är slut är jag ofta mycket pigg, och ofta lycklig i alla fall om det har gått bra. Konsertkänslan sitter kvar länge efteråt och det är skönt att prata av sig med de andra i orkestern, hur tyckte du att det gick o s v. Hur man uppfattar en konsert beror ofta på hur man själv har spelat. Har man spelat bra tycker man också att konserten gick bra. Efter litet mer snack i om kläd ningsrummet är det dags att åka hem. Men konsertkänslan sitter kvar. 30 Ingalill Hillerud Kontrabasist Så är vår rundtur slut i Berwaldhallens värld bland musiker, musiktermer, traditioner och vanor. Naturligtvis finns det mycket mer att berätta än vad vi får plats med här. Men förhoppningsvis har du haft en trevlig stund, läst om intressanta personer och företeelser och kanske lärt dig något nytt på vägen. Vi hoppas och tror att du kan ha glädje av den här lilla fingervisningen även framöver kanske redan på nästa konsert? Produktion: Bengt Arwén kommunikation AB, Ulrika Ringström & Westlund, Karin Bille och Jesper Waldersten. Efter konserten När en konsert har gått bra, då är livet på topp. Är publiken också nöjd så är det bara ytterligare bevis på att det gått bra. Men har det gått sämre så vill man gärna få en ny chans, men det är inte alltid som våra konserter ges mer än en gång. När vi utvärderar en konsert har vi ofta ganska olika åsikter om hur det har gått, mycket beroende på hur det har gått för var och en eller den egna stämman. Det är också viktigt att man får prata av sig om konserten efteråt, gärna med en producent eller med några i publiken. Efter vissa konserter kan jag känna mig alldeles tom, både fysiskt och psykiskt. Det är nästan otäckt hur mycket energi man kan förbruka under en konsert. Johan Pejler Radiokorist