Hur stor blir den allmänna pensionen?

Ole Settergren 2006-08-13 UTKAST Hur stor blir den allmänna pensionen? Sammanfattning I artikeln beskrivs några olika metoder att prognostisera den genomsnittliga ersättningsnivån i Sveriges allmänna pensionssystem. Resultat av beräkningarna enligt dessa tillvägagångssätt jämförs med de pensionsnivåer som angetts pensionssystemets årsredovisning. Slutsatsen är att den prognostiserade pensionsnivån är starkt beroende av vilken metod som används. Vidare visas i artikeln att de lägre pensioner som det nya systemet förväntas ge i stort kan förklaras av den ökning i medellivslängd som SCB prognostiserar och av att skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften ökat den inkomst som pensionen jämförs med. Nivåminskningen som orsakas av medellivslängdsökningen skulle kunna undvikas om pensionsåldern ökar med 3-4 veckor för varje årskull. 1. Inledning Försäkringskassan lämnar varje år i pensionssystemets årsredovisning (PÅR) en bedömning av det som där kallas pensionsnivån i det allmänna pensionssystemet. I redovisningen anges också att om pensionsåldern förskjuts med ungefär två tredjedelar av den livslängdsökning som antas i beräkningarna kommer pensionsnivån att stabiliseras omkring 60 procent. 1 Både beräkningen av pensionsnivån och uppfattningen att det i huvudsak är livslängdsökningen som medför att nivån sjunker har ifrågasatts. I Flood [1] redovisas beräkningar som anger att den genomsnittliga kompensationsgraden från det allmänna pensionssystemet blir 46 procent av personernas genomsnittsinkomst i ålder 60-64 år för individer födda 1950 med inkomster i ett mittintervall dvs. 25:e-75:e percentilen. PÅR:s pensionsnivå för denna årskull är 63 procent. I en rapport beställd av Länsförsäkringar beräknar Göran Normann allmän pension för några typfall födda 1957. Normanns beräkningar visar kompensationsgrader från det allmänna pensionssystemet kring 40 procent av slutlönen för inkomsttagare med inkomster under inkomsttaket. Enligt beräkningarna i PÅR är den genomsnittliga pensionsnivån från allmän pension 58 procent för personer födda 1957. Scherman [1, 2, 3] gör beräkningar för olika typindivider och kommer fram till liknande kompensationsgrader. I Sveriges nationella strategirapport till EU anges det allmänna pensionssystemets kompensationsgrad till 53 procent för personer födda 1940 och till 50, 43 respektive 40 procent av slutlön för årskullarna 1945, 1965 respektive 1985. Tabell 1 sammanfattar vissa resultat från de olika rapporterna. 1

Tabell. 1 Kompensationsgrader i olika rapporter Genomsnittlig allmän pension vid 65, beräknad på olika sätt, i procent av olika definierade jämförelseinkomster Årskull Rapport Cichon 2 Norman EU Scherman Flood PÅR05 1940 53,0 54 68 1945 49,6 67 1950 46 63 1955 59 1957 40? 1960 44 58 1965 42,6 57 1970 56 1975 54 1980 54 1985 40,4 54 1990 Mot en kompensationsgrad om 30 Väsentligt lägre pensioner än i PÅR och orange kuvertet Metoderna använder olika fördelning av inkomsterna över livet och olika definitioner av den inkomst som den beräknade pensionen jämförs med för att få ett mått på hur stor andel av inkomsten som försäkringen ersätter. Vidare finns skillnader mellan urvalet av individer som beräkningarna görs för. Utöver dessa skillnader görs något olika antaganden om framtida utveckling vad gäller avkastningen på premiepensionskapitalet och huruvida inkomstpensionens balansering kommer att påverka pensionsnivån eller inte. 3 Slutligen finns mindre och större skillnader i hur pensionssystemets regler avbildas i respektive analys. 4 Valet mellan vilken beräknad genomsnittlig pensionsnivå som är mest rätt minst fel är således till större delen en bedömning av vilken metod som är bäst. För att underlätta en sådan värdering beskrivs här några av de olika principer som använts i de refererade rapporterna. Därefter används dessa principer för att beräkna det allmänna pensionssystemets kompensationsgrad och resultaten jämförs med de pensionsnivåer som redovisas i PÅR 2005, se tabell 4 och 5 sidan X. Vidare visas att det nya pensionssystemets förväntade sjunkande pensionsnivåer, vid en fast pensionsålder på 65 år, i stort kan förklaras med den förväntade livslängdsökningen, se tabell 6 sidan X. Avslutningsvis presenteras den prognostiserade förskjutning av pensionsåldern som krävs för att stabilisera pensionsnivån, se tabell 7 sidan X. 2. Metodval 53 2.1 Inkomstprofilen Beskrivningen av livsinkomsten, inkomstens storlek vid olika åldrar kan göras på olika sätt. För personer som gått i pension kan faktiska inkomster användas. För att beskriva hur inkomsterna utvecklas framåt i tiden kan beräkningen antingen utgå från helt fiktiva inkomster, exempelvis i så kallade typfall eller från de faktiska inkomster som finns registrerade för ett urval av personer kompletterade med fiktiva inkomster för de år som återstår till pensioneringen. I tabell 1. kallas dessa huvudalternativ för inkomstutvecklingen Helt fiktiv respektive Faktisk + fiktiv. Vidare finns två huvudalternativ inom var och en av dessa metoder. I ena fallet antas att inkomsten för alla åldrar i arbetskraften växer i takt med 2

den allmänna inkomstutvecklingen fram till pensionsåldern, en rak inkomstprofil, se diagram 1. I det andra fallet antas en avtagande, konkav, inkomstprofil, se diagram 2. Den raka profilen innebär att alla personer varje år antas ha en och samma inkomstutveckling fram till pensionen. Antas en konkav inkomstprofil kommer varje åldersgrupp få en åldersspecifik inkomstutveckling varje år fram till pension som innebär att inkomsterna stiger mycket måttligt de sista åren, alternativt minskar åren närmast före pensioneringen. Tabell 2. Inkomstprofiler och jämförelseinkomster i olika rapporter Jämförelseinkomst Den försäkrades inkomst sista året, 64 Inkomstprofil Helt fiktiv Faktisk + fiktiv Rak Konkav Faktisk + rak Faktisk + konkav EU Scherman OECD * * Normann * Den försäkrades * * Flood [1] Genomsnitt, 60-64 Rådande genomsnitt, PÅR * * 16-64 * * Metod som används för beräkningar som presenteras i denna artikel. Fiktiva raka respektive konkava inkomstprofiler Den helt fiktiva och raka inkomstprofilen är lätt att beskriva och förstå. Den används därför ofta vid beräkningar av hur stora pensioner olika pensionsordningar ger. Ett av de mått på pensionernas storlek som presenteras i den nationella strategirapporten om rimliga och hållbara pensioner beräknas enligt denna princip. Reglerna för den beräkningen har beslutats gemensamt av EU-länderna. I diagram 1. visas hur inkomstprofilen kommer att se ut dels för alla åldrar vid olika tidpunkter, dels för en årskull under hela dess antagna yrkesverksamma tid. I diagrammet antas en årlig inkomsttillväxt om 1,8 procent. Det kan noteras att ett antagande om en rak inkomstprofil innebär att varje ålder har samma genomsnittsinkomst, genomsnittsinkomsten vid 64 är således den samma som genomsnittsinkomsten för 25-64 åringar. Diagram 1. Helt fiktiv rak inkomstprofil Tillväxt 1,8 procent/år 3

Genomsnittsinkomst 100 120 140 160 180 200 År t+39, 100*1,018^39 År t+30, 100*1,018^30 År t+20, 100*1,018^20 År t+10, 100*1,018^10 En årskull år t till t+39 30 40 50 60 Ålder För att öka realismen och förhoppningsvis därmed även träffsäkerheten kan den enkla raka inkomstprofilen ersättas med en också helt fiktiv inkomstprofil men som utgår från en mer realistisk beskrivning av hur inkomsterna över livet faktiskt ser ut. Åtminstone i Sverige innebär det att individerna kan antas ha en snabb inkomstutveckling i början av sitt yrkesverksamma liv. Tillväxttakten avtar därefter och sammanfaller ungefär med den genomsnittliga inkomstutvecklingen. Från omkring 57 års ålder ökar inkomsten långsammare än den genomsnittliga inkomstutvecklingen för alla yrkesaktiva. Diagram 2 visar genomsnittsinkomst för varje ålder år 2003. Att benämna den kurvan för fiktiv konkav inkomstprofil är möjligen förvirrande då den utgår från faktiska inkomster år 2003. Det fiktiva består i att i en beräkning av framtida pensioner låta kurvan bestämma en årskulls hela livsinkomst. Ingen årskull kommer att exakt följa den profil som kan bildas med varje ålders genomsnittliga inkomst ett visst år. 4

Diagram 2. Helt fiktiv konkav inkomstprofil Genomsnittligt pensionsunderlag och pensionsgrundande inkomst per ålder 2003 Att årsinkomsten avtar från omkring 57 års ålder beror bl.a. på att från den åldern minskar årsarbetstiden. Den högre andelen förtidspensionärer och förekomsten av arbetslösa och sjukskrivna bland de äldre är en del av förklaringen till detta. Vidare finns sannolikt en tendens till att övergå till mindre slitsamma och något lägre betalda arbeten. Inkomstprofilens nedåtböjda utseende förklaras endast till mycket liten del av att äldre personers inkomstutveckling per arbetad timme är sämre än för yngre personer i samma yrke. Faktisk + rak respektive konkav inkomstprofil I de fall det finns uppgifter om de försäkrades faktiska inkomsthistoria kan beräkningar utföras med dessa som grund. På så sätt undviks att göra antaganden, som kan vara mer eller mindre felaktiga, om förhållanden som redan är historia. Diagram 3 visar varje års genomsnittliga inkomst för årskullen född 1938 från år 1960 till 2003. Den typen av konkava inkomstprofiler som framgår av diagrammen förefaller vara ganska stabila över tiden, även om exempelvis förskjutningen uppåt i ålder för inträdet i arbetslivet påverkat kurvans utseende. 5 5

Diagram 3. Genomsnittlig pensionsgrundande inkomst för årskullen född 1938 När beräkningen av pensionernas storlek avser årskullar som ännu inte pensionerats måste även i det fall beräkningen utgår ifrån de försäkrades faktiska inkomster, antaganden göras för inkomstutvecklingen för åren fram till pension. Också då kan tillvägagångssätten för dessa år delas in i kategorierna rak respektive konkav inkomstprofil. Av bl.a. pedagogiska skäl förfarandet är lätt att förklara har de individuella pensionsprognoserna i orange kuvertet beräknats med förfarandet faktisk + rak inkomstprofil. Eftersom beräkningen utgår från individens redan intjänade pensionsrätter ger förfarandet en ganska god träffsäkerhet, åtminstone för äldre personer som ju har en längre inkomsthistoria än inkomstframtid. Även Norman (2005) använder i princip förfarandet faktiska inkomster + rak inkomstprofil. 6 Behovet av pedagogisk förenkling finns inte i den beskrivning som lämnas i pensionssystemets årsredovisning (PÅR), samtidigt som kravet på precision och representativitet där är högre. Därför har beräkningarna av pensionsnivån i PÅR gjorts med utgångspunkt från vad som faktiskt intjänats och för år fram till pension följer inkomster en konkav profil som utgår från observerade inkomstmönster. 7 Analysen i Flood [1] följer också, enligt författaren, principen Faktisk + konkav. 8 Vilken skattning av inkomstprofilen som är bäst beror på vad syftet med beräkningen är, vilka data och analysresurser som står till förfogande. De fyra alternativen i tabell 2 går från att, i den vänstraste kolumnen, vara enkel, pedagogisk och billig till att bli allt svårare och dyrare att utföra samt svårare att förklara längre till höger. Samtidigt bör precisionen i beräkningarna öka i den riktningen. 6

2.2 Jämförelseinkomsten Vilken inkomst som pensionen är lämplig att jämföras med för att ge ett mått på pensionernas storlek är beroende av vilken inkomstprofil som använts vid beräkningen. I det fall inkomstprofilen är rak är det naturligt att jämföra pensionens storlek med den inkomst som personen hade året före pensioneringen. Eftersom snittinkomsten för alla årskullar är den samma i fallet med en helt rak inkomstprofil fås dock samma resultat om pensionen i stället divideras med snittinkomsten för alla förvärvsaktiva. Med en rak inkomstprofil finns inget större problem med att välja en lämplig jämförelseinkomst. 9 I de nationella strategirapporterna har bl.a. antagits en rak inkomstprofil från 25-64 år och en real inkomsttillväxt om 1,8 procent per år. Det innebär att inkomsten vid 64 års ålder kommer att vara 140 procent av individens genomsnittliga årsinkomst under livet. Om en konkav inkomstprofil används vid beräkningen blir frågan om vilken inkomst pensionen bör jämföras med svårare. Beräknas kompensationsgraden genom att jämföra pensionen med det sista årets inkomster finns en risk för att en sådan beräkning ger en kompensationsgrad som kan anses vara missvisande hög. En del av förklaringen till att inkomsterna sjunker från omkring 57 årsålder är att i dessa åldrar minskar årsarbetstiden, vilket kan ses som en förberedelse till övergången till pension. Det kan då vara fel eller åtminstone tveksamt att låta en sådan beteendeförändring slå igenom fullt ut i beräkningen av kompensationsgraden. Ett sätt att hjälpligt hantera problemet är att jämföra pensionen med den genomsnittliga inkomsten ett antal år före pensioneringen. Ganska vanligt är då att ta genomsnittsinkomsten i åldrarna 60-64 år. Det är förfarandet i Flood [1]. I PÅR har frågan om vilken inkomst som 65-årspensionen skall jämföras med hanterats annorlunda. I PÅR jämförs pensionen med genomsnittsinkomsten för alla personer i beräkningen som är 16-64 år, givet att personerna vid pensioneringen uppfyller det krav om 30 år med en inkomst om minst ett inkomstbasbelopp som satts för beräkningarna i PÅR. 10 Ett skäl för att jämföra pensionerna med denna inkomst är att det minskar pensionsnivåns känslighet för antaganden om inkomstprofilens utseende. Vidare är jämförelseinkomsten definierad på detta sätt okänsligt för variationer i den allmänna inkomsttillväxten, vilket inte en jämförelseinkomst bestämd som varje försäkrads egen inkomst vid ålder 60-64 år är. PÅR:s jämförelseinkomst har däremot den uppenbara bristen att den pensionsnivå som beräknas i princip inte säger någonting om den inkomstförändring som kan förväntas vid övergången till pension. I PÅR används därför begreppet pensionsnivå för att peka på att det som beskrivs inte är kompensationsgrader. Att PÅR:s mått pensionsnivå i princip inte ger information om inkomstförändringen vid övergång till pension hindrar inte att det i praktiken ändå ger sådan information. Det beror på att genomsnittlig pensionsgrundande inkomst för personer 16-64 år mycket nära överensstämmer med samma inkomstdefinition för per personer 60-64 år. Det innebär att om kompensationsgraden beräknas som genomsnittlig pension för alla nyblivna pensionärer dividerat med deras genomsnittliga inkomster då de var 60-64 år gamla så får en genomsnittligt kompensationsgrad som är i stort den samma, något högre med nuvarande inkomstmönster, som de pensionsnivåer anges i PÅR. Det spelar ingen större roll för resultatet vilken definition av jämförelseinkomsten som används. Således sammanfaller den pensionsnivå som beräknats i PÅR nära med den kompensationsgrad som skulle ha blivit resultatet om den genomsnittliga inkomsten varje person hade vid åldern 60-64 år använts som jämförelseinkomst. Skulle däremot inkomsten vid 64 års ålder användas som 7

jämförelseinkomst skulle kompensationsgraderna öka betydligt i förhållande till PÅR:s nuvarande pensionsnivåer. Det bör dock noteras att även detta sätt att räkna genomsnittlig kompensationsgrad innebär att det är systemets snarare än individernas kompensationsgrad som beräknas. Skillnaden mellan dessa beräkningar framgår av Tabell 3. Kompensationsgraden i Flood [1] avser individernas oviktade genomsnittliga kompensationsgrad. Tabell 3. Individernas oviktade respektive systemets genomsnittliga kompensationsgrad Adam Bertil Summa Genomsnitt Inkomst 100 20 120 60 Pension 50 30 80 40 Kompensationsgrad, Individernas Systemets procent 50 150-100 67 I beräkningar som simulerar inkomster med individuella slumpmässiga variationer finns fall, liksom i verkliga livet, där inkomsten före pensioneringen blir låg, t.ex. genom att personen övergår att arbeta deltid. Ju lägre jämförelseinkomsten desto högre blir kompensationsgraden, trots ofta helt normala pensionsbelopp i kronor. Detta förhållande gör att selektionen av de individer beräkningen görs för blir särskilt betydelsefull om den genomsnittliga kompensationsgraden beräknas först för varje individ och att genomsnittet för individerna beräknas därefter. Med den jämförelseinkomst som används i PÅR undviks många problem; måttet pensionsnivå är robust. Trots det är det möjligt att valet av jämförelseinkomst i PÅR ändå har varit olyckligt. Det har i varje fall inte förståtts särskilt väl. I diskussionen om varför Försäkringskassans redovisade pensionsnivå är så mycket högre än många andra bedömares beräknade kompensationsgrader förekommer missuppfattningen att det skulle bero på att Försäkringskassan jämför pensionen med rådande inkomst för personer 16-64 år och inte med varje försäkrads egna inkomst närmast före pensioneringen. 11 2.3 Vilka och vems inkomster I tabell 1 berörs endast vilka års inkomster som skall ingå i jämförelseinkomsten, inte vilken sorts inkomster och inte vems inkomster. I PÅR:s beräkning av pensionsnivå tas de personer, som vid 65 års ålder har mindre än 30 år med en inkomst om minst ett inkomstbasbelopp, bort från beräkningen av genomsnittspension och genomsnittsinkomst. 12 I Flood [1] finns ingen restriktion för hur få år som ligger till grund för den pension som ingår i beräkningen av genomsnittspensionen. En pension beräknas för alla personer som förvärvsarbetar i åldern 60-64 år. Således kan det förekomma personer som endast intjänat pension under fem år, och som därför får en mycket låg pension och kompensationsgrad. Det är vanligt att beräkningar av pensionsordningars kompensationsgrad görs för personer som tillbringar hela, eller i stort sett hela, sin yrkesverksamma tid i den pensionsordningen. Bl.a. därför görs beräkningarna av kompensationsgrad i de nationella strategirapporterna med utgångspunkt från 40 intjänandeår. Med den metod som används i PÅR kommer det att finnas personer som endast har 30 år med inkomst i det svenska pensionssystemet, men det kommer också att finnas några personer med hela 49 intjänande år, eftersom den nedre gränsen för att intjäna pensionsrätt var 16 år fram till 1999. Numera finns ingen nedre åldersgräns. 8

Att kompensationsgraderna i Flood [1] är så pass mycket lägre än PÅR:s, trots att i princip samma metodval gjorts, beror vidare på att inkomsterna avtar mindre mot slutet av arbetslivet än vad de gör i PÅR:s beräkning. Ett förhållande som åtminstone delvis hänger samman med att urvalet avser personer som förvärvsarbetar i åldern 60-64. Därmed utesluts förtidspensionärer, sjukskrivna och arbetslösa. I PÅR ingår sådana personer i beräkningen av pensioner och jämförelseinkomsten. Skall endast ett mått ges för hur stora pensionerna blir bör det vara så generellt och representativt som möjligt och då måste även dessa grupper inkluderas. Eftersom dessa personer vanligen har en sämre än genomsnittlig inkomstutveckling får de, tackvare inkomstindexeringen, högre än genomsnittlig kompensationsgrad. Därmed ökar kompensationsgraden något om förtidspensionärer, sjuskrivna och arbetslösa ingår i beräkningen av pensionssystemets kompensationsgrad. Ytterligare en fråga att ta ställning till är om inkomster som inte är försäkrade i det allmänna pensionssystemet skall vara med i beräkningen av jämförelseinkomsten eller inte. Av alla pensionsgrundande inkomster i Sverige ligger ca 9 procent över intjänandetaket om 7,5, år 2006 lika med en årsinkomst på 333 750 kronor. Läggs inkomster över inkomsttaket till jämförelseinkomsten bestämd som genomsnittlig pensionsgrundande inkomst för personer 16-64 år, ökar denna med 9 procent. Det sänker kompensationsgraden med faktorn (1/1,09), dvs. med ca åtta procent. Den refererade diskussionen om pensionsnivåerna har huvudsakligen avsett personer med normala inkomster, dvs. under inkomsttaket. Sammanfattningen i tabell 1. avser i stort endast sådana personer. Därmed förklaras nära nog inget av skillnaden mellan PÅR:s pensionsnivå och de lägre kompensationsgraderna i andra rapporter av att PÅR inte har med inkomster över taket i sin jämförelseinkomst. Huruvida inkomster som inte är försäkrade i det allmänna pensionssystemet bör vara med vid en beräkning av dess kompensationsgrad eller inte beror på vad syftet med beräkningen är. Om syftet är att visa hur höga de allmänna pensionerna i genomsnitt är i förhållande till inkomsterna för förvärvsaktiva helt generellt bör inkomsterna över inkomsttaket vara med i jämförelseinkomsten. Om syftet är att visa vad det allmänna pensionssystemets ersättningsnivå för försäkrad inkomst är bör inkomster över taket inte ingå i jämförelseinkomsten. Det allmänna pensionssystemet får inga avgifter från inkomstdelar över tak. På sådana betalas ingen allmän pensionsavgift, och den arbetsgivaravgift om 10,21 procent som tas ut på dessa inkomstdelar går till statsbudgeten som en skatt. 13 Det kan noteras att inkomstdelar över taket vanligen är ganska högt försäkrade genom kollektivavtal. Av dessa skäl har pensionsnivån i PÅR beräknats utan att inkludera inkomster över taket i jämförelseinkomsten. 3. Kompensationsgraden beräknad med fiktiva inkomster Nedan beskrivs vilken kompensationsgrad det nya pensionssystemet skulle ge för årskullen född 1955 om systemet varit i full funktion från det att årskullen fyllde 16 år. 14 I tabell 5, sidan X redovisas motsvarande beräkningar för fler årskullar. Beräkningarna av kompensationsgraden med fiktiva inkomster bortser helt från garantipensionen. De genomsnittspersoner som beräkningen görs för kommer inte få någon garantipension. Pensionsnivåerna i PÅR innefattar den kompensationsgrad som garantipensionen ger. Men i och med att urvalet där är personer med inkomst mer än 30 år och tillväxten satts till 1,8 9

procent har garantipensionen nära nog ingen betydelse alls för den pensionsnivå som redovisas i PÅR. I beskrivningen nedan bortses också från den avtalspension som de flesta förvärvsarbetande i Sverige har. Schablonmässigt brukar avtalspensionen uppskattas ge ca 10-15 procent av slutlön. För personer med inkomster över det allmänna pensionssystemets inkomsttak på 7,5 inkomstbasbelopp är avtalspensionen större både i kronor och procent. Vanligen brukar andelen löntagare som omfattas av kollektivavtalsförsäkring uppges vara ca 90 procent, siffran är dock osäker och är förmodligen en överskattning. 3.1 Fiktiva inkomster med rak profil Antas en person ha samma lön i förhållande till den rådande genomsnittslönen i hela sitt yrkesaktiva liv är det enkelt att räkna ut vad pension blir i förhållande till slutlönen. I det nya pensionssystemet kan kompensationsgraden för en person med rak inkomstprofil skattas genom att först multiplicera den avgift om 16 procent som betalas till inkomstpensionen med det antal år som personen antas arbeta. Till antalet årslöner skall läggas arvsvinster, dvs. överlevandes andel av avlidnas pensionstillgodohavanden. Arvsvinsternas ungefärliga storlek vid 65 års ålder är 6 procent. 15 Från beloppet skall administrationskostnader dras av, dessa minskar inkomstpensionen med knappt en procent. 16 Det beloppet motsvarar personens pensionstillgång, eller kapital, uttryckt i årslöner vid pensioneringstidpunkten. För en person som arbetar i 40 år, från 25 till och med 64 års ålder, skall således avgiften 0,16 multipliceras med 40 år och arvsvinster om 1,06, samt administrationskostnader 0,99. Det ger en pensionstillgång om 6,72 slutårslöner vid pensioneringen. För att få pensionen uttryckt i antal slutårslöner divideras detta belopp med det s.k. delningstal som årskullen beräknas få. Delningstalet speglar årskullens förväntade livslängd och en förskottsränta på 1,6 procent. Årskullen född 1955 beräknas få ett delningstal om 16,76 17. Fördelas 6,72 slutårslöner på en utbetalningstid om 16,76 år får pensionären en årlig pension på 0,40 slutårslöner, en kompensationsgrad om 40 procent av slutlönen. Att det är så här enkelt att räkna beror på att räntan i inkomstpensionssystemet är genomsnittsinkomstens procentuella utveckling 18 samtidigt som den person pensionen beräknas för har antagits ha en inkomst som varje år i procent ökar, eller minskar, lika mycket som genomsnittsinkomsten. Med dessa förutsättningar förräntas pensionstillgången i samma takt som lönen förändras. I den allmänna pensionen ingår också premiepension. För en person med en inkomstutveckling som följer genomsnittsinkomstens procentuella utveckling är det nästan lika enkelt att räkna ut hur stor premiepensionen blir i procent av denna persons slutlön som det är att beräkna inkomstpensionen. Det som måste göras annorlunda är att lägga till ett antagande om hur stor avkastningen på premiepensionsfonderna är i förhållande till inkomstutvecklingen och hur många år denna avkastning verkar. Även om beräkningen i sig är lätt att utföra är det dessvärre mycket svårt att veta vad som är ett rimligt avkastningsantagande. I PÅR:s beräkning av olika årskullars pensionsnivå har i basalternativet premiepensionsavkastningen antagits vara 3,25 procent per år efter fondförvaltarnas kostnader, medan inkomsttillväxten är 1,8 procent. 19 Således är kapitalavkastningen netto 10

efter kostnader 1,45 procentenheter större per år än vad inkomsttillväxten är. Dessutom skiljer sig premiepensionens delningstalet lite från inkomstpensionens. Det beror på att vid beräkningen av premiepensionens delningstal antas dels en högre ränta än 1,6 procent, dels på att en framåtblickande metod används för att beräkna delningstalets livslängdskomponent. Det högre ränteantagandet går i riktning mot att ge ett lägre delningstal än inkomstpensionen medan den längre livslängden som blir följden av den framåtblickande metoden går åt motsatt håll. För årskull 1955 är det prognostiserade delningstalet 15,88. 20 Premiepensionskapitalets storlek uttryckt i slutårslöner kan skattas på följande sätt: Avgiften 2,5 procent multipliceras med 40 och med överavkastningen 1,0145 upphöjt till 21, det kapitalvägda antalet år som premiepensionskapitalet i genomsnitt antas förräntas. Därefter tillämpas samma arvsvinstprocent och samma skattning av administrationskostnaden som för inkomstpensionen 21. Denna något schablonmässiga beräkning ger att premiepensionskapitalet vid 65 motsvarar 1,42 årslöner. 22 Divideras det med premiepensionens prognostiserade delningstal för årskullen född 1955, uttagsålder 65, om 15,88 kommer premiepensionen motsvara 0,09 slutårslöner eller 9 procent av slutlönen. Summa kompensationsgrad från det allmänna pensionssystemet i procent av slutlön blir således 49 procent. I det nya pensionssystemet tillgodoräknas emellertid även pensionsrätt för s.k. barnår, studier och plikttjänst. Underlag som ger pensionsrätt i form av s.k. pensionsgrundande belopp men som inte är pensionsgrunande inkomster. Staten/skattebetalarna står för pensionsavgifterna beräknade på dessa pensionsgrundande belopp. Omfattningen år 2003 var ca 6,3 miljarder kronor. Det motsvarade ett tillskott om 3 procent till den pensionsrätt som intjänades och ökar den genomsnittliga kompensationsgraden med i stort sett lika mycket. PÅR:s pensionsnivåer har påverkats uppåt med 1-2 procentenheter tillföljd av sådan pensionsrätt. 23 I huvudkalkylen nedan bortses dock från denna form av pensionsrätt. Tyvärr är berättelsen inte slut här beroende på en för de flesta troligen överraskande effekt av den skattereduktion som sedan inkomstår 2005 erhålls för hela den allmänna pensionsavgiften. Skattereduktionen har medfört att jämförelseinkomsten ökat med sju procent och reducerat kompensationsgraden med nästan lika mycket. 24 I överslagsberäkningen ovan medför skattereduktionen och den därav följande ökningen av jämförelseinkomsten att kompensationsgraden för personer födda 1955 vad gäller inkomstpension sjunker från 40 till 37 och premiepensionen från 9 till 8 procent. 25 En minskning från totalt 49 till 46 procent. 26 Givet överavkastningsantagandet 1,45 procentenheter är således pensionssystemets kompensationsgrad för årskullen född 1955 med den helt fiktiva raka inkomstprofilen 46 procent av slutlönen. Avkastningsantagandets betydelse kan beskrivas genom att variera dess storlek. Om årsredovisningens överavkastning om 1,45 procentenheter ersätts med den överavkastning om 3,5 procentenheter som antas i orange kuvertets prognoser ökar premiepensionskapitalet till 2,16 slutårslöner 27. Då ökar premiepensionens kompensationsgrad med fem procentenheter, från 8 till 13 28. Den allmänna pensionens kompensationsgrad för årskull född 1955 blir då 50 procent. Hade istället premiepensionen antagit ge samma avkastning som inkomsttillväxten, dvs. ingen överavkastning, blir istället premiepensionskapitalet 1,05 slutårslöner vid 65 årsålder. Med ett delningstal om 15,88 skulle premiepensionen då motsvara 6 29 procent av 11

slutlön och summan av inkomst- och premiepension bli 43 procent av slutlönen, liksom 43 procent av genomsnittslönen för personer 25-64 år. 3.2 Fiktiva inkomster med konkav profil En av poängerna med att överge det förmånsbestämda ATP-systemet till förmån för ett avgiftsbestämt system var att pensionens storlek i kronor skulle vara mindre beroende av när i livet inkomsten intjänades. Det nya avgiftsbestämda systemet medför i princip att varje års inkomst bidrar lika mycket till pensionen som den avgift som inbetalas. Den form av irrationalitet som kan sägas låg i att basera ersättningen i en försäkring som, genom det senaste seklets livslängdsökning mer och mer fått karaktär av sparande och mindre av riskförsäkring, på de 15 bästa inkomståren försvann därmed. Genom att det nya systemet beaktar alla inkomster under inkomsttaket vid beräkningen av pensionen varierar inte pensionens storlek uttryckt i kronor särskilt mycket vid olika fördelning av inkomsterna över livet. Samma livsinkomst intjänade på olika sätt skall i princip ge samma pension i kronor. Det största undantaget från denna regel är premiepensionens funktionssätt som vid antagande om en högre avkastning än inkomsttillväxt ger högre kompensationsgrad ju längre avgifterna hunnit förräntats. Däremot kommer de olika möjliga jämförelseinkomsterna att variera beroende på hur inkomstprofilen ser ut. Följaktligen kommer olika metoder att ge olika svar på hur stora pensionerna är i procent av någon viss inkomst. Att inkomstprofilen i stort inte har någon betydelse för pensionen i kronor men har stor betydelse för jämförelseinkomsten kan illustreras med ett par exempel. I exemplet åsätts den genomsnittliga inkomsten för personer 16-64 år värdet 1. Om all pensionsrätt intjänades i inkomstpensionssystemet med en avgift om 18,5 procent skulle en person, född 1955 som varje år har en inkomst som är lika med denna genomsnittsinkomst, få en pension om 0,57 genomsnittsinkomster före effekten av skattereduktionen och 0,53 efter att skattereduktionen beaktas. 30 Denna person har således 49 inkomstår med rak inkomstprofil. Om samma livsinkomst om 49 genomsnittsinkomster i stället skulle intjänas enbart under ett enda år, vid 64 års ålder, skulle, bortsett från intjänandetaket och diverse detaljer, pensionen i kronor bli lika stor, men jämförelseinkomsten ökar med faktorn 49. Det leder till att samma pension i kronor motsvarar en kompensationsgrad om endast 1 procent 31 av denna märkligt koncentrerade slutlön. Något mer realistiskt skulle istället kunna antas att samma livsinkomst intjänas under 40 år, mellan 25-64, istället för under 49 år. Då måste årslönen öka till 1,225 (49/40) av vad genomsnittsinkomsten är för personer 16-64 år för att livsinkomsten skall vara den samma i båda fallen. Med denna inkomstprofil kommer samma pension i kronor innebära en kompensationsgrad om 43 procent av slutlönen (53 / 1,225). Avrundat blir det samma kompensationsgrad som nyss beräknades i det fall premiepensionen hade noll i överavkastning. Om i stället samma livsinkomst fördelas i enlighet med vad som framgår av diagram 2 så kommer alltjämt pension att vara 0,53 genomsnittsinkomster. Men slutlönen, vid 64 års ålder motsvarar endast ca 0,8 genomsnittsinkomster för personer 16-64 år. Om lönen vid 64 årsålder används som jämförelseinkomst stiger således pensionssystemets kompensationsgrad till 66 procent (0,53 / 0,8). Slutligen, genomsnittsinkomsten i ålder 60-64 år, motsvarar 98 procent av genomsnittsinkomsten 16-64 år och om det är den jämförelseinkomsten som 12

används vid beräkningen blir kompensationsgraden 54 procent (53 /0,98) av inkomsten 60-64 år. I stort sett samma nivå om 53 procent som när jämförelseinkomsten utgjordes av genomsnittsinkomsten 16-64. Med den inkomstprofil som förelåg år 2003 ger den enkla beräkningen för årskull född 1955 en pension på 53 procent av genomsnittsinkomsten för personer 16-64. I PÅR är den beräknade pensionsnivån för denna årskull 59 procent. Skillnaden förklaras bl.a. av att i PÅR: ingår pensionsgrundandebelopp för barnår, studier och plikttjänst. De bidrar till att öka pensionsnivån med 1-2 procentenheter. antas premiepensionskapitalet ha en högre procentuell avkastning än den procentuella ökningen av inkomsterna. Eftersom årskullen född 1955 redan var 40 år när avgifter började avsättas till premiepension bidrar själva överavkastning om 1,45 procentenheter och premiepensionens lägre delningstal, endast med 1 procentenhet i ökad pensionsnivå. 32 används de faktiska inkomster som personer födda 1955 hittills intjänat och urvalet avser personer med minst 30 år med en årsinkomst över ett inkomstbasbelopp. 4. Kompensationsgraden beräknad med faktiska inkomster Beräkningsmodellen som används i PÅR är komplicerad och bl.a. därför är resultaten den ger svåra att verifiera. Den form av kontrollberäkning som redovisats ovan med ett enkelt beräkningsexempel har flera uppenbara brister. Den kanske största bristen är att en individ varje år från ålder 16 till 64 antas intjäna lika mycket pensionsrätt, i förhållande till genomsnittsinkomsten som respektive årskull hade år 2003. Så stabila har inkomstmönstren inte varit. Ett sätt att undvika denna brist är att använda den information om varje försäkrads faktiska intjänande av pensionsrätt som finns i Försäkringskassans register och att begränsa antagandena om inkomsterna till de år som ligger framför personerna tills de når pensionsåldern. Om den antagna framtida inkomstutvecklingen för varje person sätts till att sammanfalla med den allmänna inkomstutvecklingen fås en beräkning som i tabell 2. benämns Faktisk + rak. En sådan beräkning har samma startvärde för pensionsrätterna som beräkningen i PÅR. Däremot skiljer sig inkomstutveckling för åren fram till pension och jämförelseinkomst bör då lämpligen vara persons egna slutlön. 4.1 Faktisk + rak inkomstprofil orange kuvertets prognoser I det orange kuvertet görs pensionsprognoser för varje försäkrad med utgångspunkt från varje individs faktiskt intjänade pensionsrätt. När kuvertet skickas i februari/mars finns inkomstuppgifter fram till och med kalenderåret två år före det år kuvertet skickas. De kuvert som skickades i februari och mars år 2005 utgick således från alla inkomster varje individ intjänat t.o.m. 2003. 33 Inkomstindexeringen, premiepensionsavkastning, arvsvinster och administrationskostnader var däremot uppdaterade till deras värde 31 december 2004. Prognosen utgår från varje persons saldo på inkomst- respektive premiepensionskontot den 31 december året före orange kuvertet skickas. 13

I orange kuvertet ges prognoser för summan av tilläggs- 34, inkomst-, premie- och garantipension uttryckt i kronor prognosen uttrycks inte som en procent av någon inkomst. Procenttal har inte ansetts lämpliga för denna typ av information. Prognoserna beräknas för tre olika pensionsåldrar, 61, 65 och 70. För varje pensionsålder ges en prognos beräknad med två olika par av antaganden för inkomsttillväxt och avkastning, netto efter fondförvaltarnas kostnader, på premiepensionskapitalet. Antagandeparen är 0 procents årlig inkomsttillväxt och 3,5 procents årlig premiepensionsavkastning, respektive 2 och 5,5 procent. Alla antaganden är reala. Motivet för att göra en prognos med ett antagande om noll procents inkomsttillväxt är att det gör det möjligt för mottagaren att jämföra den prognostiserade pensionen med den senaste kända inkomst personen hade. Nollprocentstillväxtantagandet är ett sätt att ge indirekt information om prognostiserad kompensationsgrad, givet ett antagande om rak inkomstprofil. Med ett antagande om positiv inkomsttillväxt, två procent i orange kuvertet, kommer för många yngre gränsen går ungefär vid 45 års ålder den prognostiserade pensionen i kronor att vara lika eller högre än den inkomst de nu har. Samtidigt som den prognostiserade pensionen i förhållande till prognosens förmodade slutinkomst vid den tillväxten i stort sett är identisk i båda paren av inkomsttillväxt och avkastning. Den högre tillväxten och avkastningen leder till en högre pension i absolut köpkraft mätt, men inte i relativ köpkraft. Detta är ett pedagogiskt problem med prognosen som Försäkringskassan och PPM arbetar med att söka mildra. Eftersom den försäkrade antas ha samma inkomst som den senast registrerade alla år framtill pensioneringen är det fråga om ett antagande om rak inkomstprofil 35 över livet för alla år som ligger framför respektive försäkrad fram till pensioneringen. I detta avseende liknar prognosen det enkla exemplet som beskrivits ovan, men med den viktiga skillnaden att startvärdet för prognosen utgår ifrån vad varje individ faktiskt intjänat, och inte från någon schablon om hur inkomsten utvecklats och hur många år med inkomst personen har. I prognosens nolltillväxtalternativ antas, så som angetts tidigare, premiepensionsfonderna ha en avkastning som efter fondförvaltarnas avgifter är 3,5 procent per år. 36 Det är således fråga om en real kapitalavkastning netto som överstiger inkomsttillväxten med 3,5 procentenheter. 37 Huruvida detta är en hög avkastning i förhållande till en inkomsttillväxt om noll procent kan och har diskuterats. En mycket summarisk sammanfattning av dessa diskussioner är att antagandet i orange kuvertet ligger i ungefärlig linje med det historiska förhållandet mellan genomsnittlig börsavkastningen och inkomsttillväxt i Sverige. Samtidigt står det klart att den historiska utvecklingen under denna period och i detta geografiska område inte alls behöver vara en bra prognos. 38 I den översyn av prognosens utformning som pågår skall även antagandet om överavkastningens storlek ses över. Den kompensationsgrad som ligger i orange kuvertets har beräknats genom att dividera varje individs pensionsprognos, exklusive eventuell garantipension, pensionsålder 65 år och inkomsttillväxt 0 procent och avkastning 3,5 procent, med samma individs pensionsgrundande inkomst år 2003. För personer som inte hade någon inkomst år 2003 kan inte någon kompensationsgrad beräknas för och de har uteslutits från beräkningen. Personer med kompensationsgrad större än 150 procent har också uteslutits ur beräkningen. Detta för att så höga kompensationsgrader oftast beror på så låg inkomst att den vanligen är tillfällig. Ett genomsnitt för varje ålder/årskull har därefter beräknats genom att summera alla kompensationsgrader och dividera med antalet individer i årskullen. 14

Kompensationsgraderna i diagram 3 har beräknats utgående från de 3 953 456 prognoser som blir kvar efter detta urval. Att det är så pass mycket färre prognoser i beräkningen i förhållande till de närmare 6 miljoner orange kuvert som skickades förklaras bl.a. av att personer yngre än 26 år inte får någon prognos samt av att de som inte hade någon pensionsgrundande inkomst har tagits bort. Diagram 4. Orange kuvertets kompensationsgrader, medelvärde, median och spridning för olika fördelseår Ringarna markerar medelvärde, de feta strecken medianen och rektangeln 50 procent av värdena. Garantipensionen ingår inte. 0.9 0.85 0.8 0.75 0.7 0.65 0.6 0.55 0.5 0.45 1940 1944 1948 1952 1956 1960 1964 1968 1972 1976 Källa: 3 953 456 prognoser i orange kuvertet 2005 Både antagandena bakom denna beräkning och metoden som använts i diagram 4 skiljer sig på väsentliga punkter från den som används i PÅR och i de förenklade beräkningarna ovan. I PÅR och exemplet med inkomstprofil fiktiv + konkav är jämförelseinkomsten snittinkomsten för personer i ålder 16 till 64 år. I diagram 4 är jämförelseinkomsten varje persons egna inkomst, under intjänandetaket, år 2003. För unga individer, med få intjänandeår innebär detta 15

att kompensationsgraden beräknats med en nära nog helt rak löneprofil. För personer som är relativt nära pensionsålder beräknas pensionen med de faktiska inkomster personerna haft vilket i genomsnitt innebär en konkav profil, men som är rak från år 2003 till pensionsåret. De höga kompensationsgraderna för de äldsta årskullarna förklaras delvis av att deras egna inkomster, som här används som jämförelseinkomst, har börjat sjunka, se diagram 2 det ger högre kompensationsgrad med den metod som här används. En annan förklaring är att de äldre årskullarnas ATP-delar inte justeras ner med medellivslängdens ökning på det sätt som sker i det nya systemet. Att spridningen i kompensationsgrad minskar för varje yngre årskull förklaras av att beräkningen blir mer fiktiv och rak för varje yngre årskull. Den svaga ökningen av kompensationsgraderna fr.o.m. årskullarna födda vid mitten på 1950 talet förklaras av att premiepensionen har större betydelse för dessa årskullar. Den antagna överavkastningen om 3,5 procent och att livslängden antas öka i lägre takt gör att kompensationsgraden vänder svagt uppåt från årskullen född 1955. Av diagram 4 framgår att kompensationsgraderna har en skev fördelning snittet ligger högre än medianen och 75:e percentilen ligger längre från medianen än vad 25:e percentilen gör. En orsak till skevheten är att äldre personer som tidigare har haft relativt goda inkomster men som det år prognosen görs har en låg inkomst får hög kompensationsgrad. Sådana fall i inkomst är vanligare än motsvarande plötsliga ökningar i synnerhet som endast inkomster upp till inkomsttaket beaktas. Skulle medianen i stället för genomsnittlig kompensationsgrad användas sjunker kompensationsgraden med för de äldsta ca 7 procentenheter och med 2-3 procentenheter för de yngre. 4.1 Faktisk + konkav inkomstprofil PÅR:s prognoser De pensionsnivåer som beräknas i pensionssystemets årsredovinsing beräknas med den sista av inkomstprofilerna i Tabell 1. Metoden har redan beskrivits och därför presenteras utan ytterligare förklaring resultaten av årsredovisningens prognos i tabell 4 och 5 tillsammans med resultaten från de andra tillvägagångssätten. 5. Hur stor blir pensionen? Resultatet av metoderna att beräkna kompensationsgrader/pensionsnivåer sammanställs i tabell 4 och 5. I tabell 4 avser beräkningarna enbart årskullen född 1955. Resultat inom parantes är beräknade med en jämförelseinkomst som är olämplig eller i varje fall ovanlig givet den inkomstprofil som antagits. Resultat i fetstil anger beräkningsmetoder som använts för fler årskullar i tabell 5. Tabell 4. Sammanfattning av resultaten för årskull född 1955 Kompensationsgrader / Pensionsnivå, procent. Se tabell 5 för beräkningsförutsättningar. Jämförelseinkomst Den försäkrades inkomst sista året (64) Inkomstprofil Faktisk + fiktiv Helt fiktiv Rak Konkav Faktisk + Rak Kuvertet 05 Faktisk + konkav PÅR 05 46 (66) 52-16

Den försäkrades genomsnitt (60-64) (47)* 54 - - Rådande genomsnitt, (16-64) 46 53-59 * Enda resultatet som är beroende av inkomsttillväxtens storlek, här har tillväxten antagits vara 1,8 procent per år. Genomgående är det metoden med rak inkomstprofil som sticker ut genom att ha avsevärt lägre siffror än de övriga metoderna. Fr.o.m. årskull 1970, för vilka premiepensionen är fullt utvecklad, är skillnaden mellan Helt fiktiv rak profil och övriga ca 10 procent Metoden helt fiktiva inkomster + konkav inkomstprofil ligger relativt nära PÅR:s siffror. Kompensationsgraden beräknad från orange kuvertets prognoser ligger också förhållandevis nära de är i genomsnitt ca 4 procentenheter lägre än PÅR:s pensionsnivå. Om samma överavkastning skulle antas i orange kuvertets prognos som i PÅR:s basscenario skulle dock kompensationsgraden för yngre årskullar som har en fullt utvecklad andel premiepension, födda 1970 och senare, sjunka med ca 4 procentenheter jämfört med siffrorna i tabell 5. Ju äldre årskull desto mindre betydelse har avkastningsantagandet. Skillnaderna i inkomstprofil mellan metoderna de därav följande skillnaderna i jämförelse inkomst är den huvudsakliga förklaringen till skillnaderna i resultat. Därtill bidrar att i den kompensationsgrad som beräknats i orange kuvertet finns inget krav på ett minsta antal intjänandeår. I beräkningen ingår personer som endast har ett eller några få årsinkomster. Det gäller främst äldre personer som hade sitt första inkomstår 2003. Men alla personer som år 2003 fyllde 36 eller mer, dvs. årskullen 1967 och äldre, och hade sin första pensionsgrundande inkomst år 2003 kommer att ha färre än 30 intjänande år i beräkningen av systemets genomsnittliga kompensationsgrad. Betydelsen av att det saknas inkomstkrav har tyvärr inte hunnit analyseras. Varken det genomsnittliga antalet intjänandeår som ligger tillgrund för prognoserna i orange kuvertet eller i PÅR har kunnat beräknas till denna artikel. Ytterligare en förklaring till skillnaderna i resultat är att pensionsgrundande belopp för barnår, studier och plikttjänst behandlas olika på sätt som beskrivs i tabellen. Tabell 5. Kompensationsgrader beräknad med olika metoder och antaganden Årskull Helt fiktiva inkomster Metod, m.m. Rak profil* Konkav profil* Faktisk + rak Kuvertet 05* Faktiska + antagna inkomster Faktisk + konkav, PÅR 2005 1940 48 Kontrolleras 70 68 1945 47 Kontrolleras 62 67 1950 46 Kontrolleras 56 63 1955 46 Kontrolleras 52 59 1960 45 Kontrolleras 52 58 1965 44 Kontrolleras 53 57 1970 44 Kontrolleras 54 56 1975 44 Kontrolleras 53 54 1980 43 Kontrolleras - 54 1985 43 Kontrolleras - 54 1990 43 Kontrolleras - 53 17

100 procent nya 100 procent nya Faktiska Faktiska Intjänanderegler systemets regler systemets regler övergångsregler övergångsregler Jämförelseinkomst Inkomsten vid 64 Snittink. 16-64 Inkomsten vid 64 Snittink. 16-64. Inkomst i 40 år Inkomst i 42 år Inget krav på visst 30 år med ink. över Förvärvskrav mellan 25-64 mellan 23-64 antal arbetade år. ett inkomstbasbelopp 1,45 procent mer 1,45 procent mer 3,5 procent mer än 1,45 procent mer än Avkastning än inkomsttillv. än inkomsttillv. inkomsttillväxten inkomsttillväxten Källa: PÅR 2005 samt egna beräkningar. Inte i någon metod ingår inkomster över inkomsttaket i jämförelseinkomsten. Effekten av att inkludera inkomster över taket kan skattas genom att dividera kompensationsgraderna i tabellen med 1,09. * Pensionsrätt beräknad för barnår, studier och plikttjänst ingår inte i beräkningen. Skulle sådan pensionsrätt beaktas ökar kompensationsgraden med ca 3 procent, motsvarande 1-2 procentenheter. Vad gäller orange kuvertet ingår sådan pensionsrätt till den del de redan intjänats, men de beaktas inte i prognosen. Andelen inkomstpension och andelen premiepension är varje år för alla årskullar 16,0/18,5 respektive 2,5/18,5. Beräkningen görs med det nya systemets regler men andelen inkomstpension och premiepension följer infasningen av det nya systemet. Från och med årskullen född 1970, som var 25 år när avsättningar till premiepension började göras kan systemet sägas vara i fullfunktion. Svaret på rubrikens fråga är att personen som ställer den för sin egen del skall läsa sin egen prognos i orange kuvertet, eller ännu bättre skaffa sig en prognos från www.minpension.se som ger en prognos som även innefattar avtalspension. Svaret för det allmänna pensionssystemet som helhet är som kanske framgått inte entydig. Olika metoder ger olika svar. Vad gäller representativitet och precision är det bättre att starta beräkningen med den inkomsthistoria som de försäkrade faktiskt har haft och det är bättre att anta en konkav inkomstprofil än en rak för de inkomstår som ligger framför de försäkrade. Att använda genomsnittsinkomsten för personer 16-64 år ger en robusthet i måttet, men har nackdelen att det i princip inte ger information om vad som händer i övergången från förvärvsaktivitet till pension. Som ovan beskrivits förväntas inte ett kompensationsgradsmått ge större förändringar av PÅR:s pensionsnivåer. Beskrivningen av pensionssystemets pensioner skall förbättras. Det kan bl.a. ske genom att komplettera beskrivningen i PÅR med bl.a. spridningsmått. Vidare skulle redovisningen i PÅR, eller i annan publikation, kunna kompletteras med den kompensationsgrad som ligger i orange kuvertet och som sammanfattades i diagram 4. Nya databaser och teknik har möjliggjort sådana analyser. 6. Håller pensionsreformsretoriken? En utgångspunkt för reformeringen av pensionssystemet var att det nya systemet i genomsnitt skulle ge i stort sett lika höga pensioner som ATP och folkpensionssystemet om ett antal förutsättningar var uppfyllda. Den viktigaste av dessa förutsättningar var att pensionsåldern försköts i takt med medellivslängdens utveckling. Övriga antaganden gällde tillväxten, som ansågs behöva vara 2 procent för att ATP-skulle vara finansiellt hållbart och en genomsnittlig arbetstid om drygt 40 år. 39 Om pensionsreformsretoriken håller skall således de lägre pensionsnivåer som det nya systemet ger vid en fast pensionsålder kunna förklaras huvudsakligen med medellivslängdsutvecklingen. Scherman (2006) samt i andra skrifter hävdar att det nya systemets förväntade lägre pensioner vid en fast pensionsålder om 65 år inte kan förklaras med den förväntade livslängdsökningen. 18

I ATP-systemet skulle en person som haft en rak inkomstprofil och som efter en konstant årlig real inkomsttillväxt år 2003 slutade på en inkomst om 244 454 40 få en sammanlagd ATP och folkpension, för en gift pensionär, på 135 444 kronor givet att dessa system funnes kvar i oförändrat skick. Det motsvarar en kompensationsgrad om 55,4 procent av slutlönen. I avsnittet ovan beräknades att samma person, om han eller hon arbetat i 40 år i det nya systemet, skulle ha en inkomstpensionstillgång om 6,72 och ett premiepensionskapital om 1,42 slutårslöner. Pensionsreformens principiella utformning beslutades av riksdagen år 1994. Ett delningstal för årskullen född 1930 och för 65 årsålder har med utgångspunkt från livslängdstabeller från den tiden beräknats till 14,84. 41 Med den medellivslängd som rådde 1994 räcker en pensionstillgång om 6,72 slutårslöner till en inkomstpension om 0,45 slutårslöner (6,72/14,84). Inget delningstal för premiepensionen har beräknats för årskullen född 1930. Mycket förenklat kan dock ett sådant skattas genom att utgå från att delningstalens storleksförhållandena är oberoende av livslängd. Då kan ett närmevärde för ett premiepensionsdelningstal för årskullen 1930, pensionsålder 65, skattas till 14,1. 42 Premiepensionen blir då 0,1 slutårslöner och summa allmän pension blir 0,55 slutårslöner, en kompensationsgrad på 55 procent. Den besvärliga effekten av att skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften ökar den relevanta jämförelseinkomsten med 7 procent, vilket minskar kompensationsgraden till 0,51 slutårslöner (55/1,07). Med en antagen rak löneprofil stämmer det således att det nya systemet åtminstone före effekten av skattereduktionen för egenavgiften kan förväntas ge ungefär samma pensioner som det gamla, givet de närmare förutsättningar som angavs i samband med reformen. Håller reformretoriken även med den beräkningsmetod för pensionsnivåer som används i PÅR? För personer som inte hade någon andel i det nya pensionssystemet uppgick pensionsnivån, så som den definieras i PÅR, till knappt 70 procent. I tabell 7, kolumn A, har för varje årskull denna nivå reducerats med ökningen av delningstalet. Tabell 6. Effekten av pensionssystemets anpassning till medellivslängdsförändringen Årskull Inkomstpensionens delningstal vid 65 årsålder Ackumulerad ökning av delningstalet, procent A Pensionsnivå i ATP system med delningstal, procent B Pensionsnivå PÅR 05, Procent B/A Livslängdseffektens förklaringsandel 1930 14,84 70-1938 15,55 5 67-1940 15,69 6 66 68 103 % 1945 16,06 8 65 67 104 % 1950 16,42 11 63 63 100 % 1955 16,76 13 62 59 95 % 1960 17,02 15 61 58 95 % 1965 17,27 16 60 57 95 % 1970 17,52 18 59 56 94 % 1975 17,74 20 59 54 92 % 1980 17,90 21 58 54 93 % 1985 18,05 22 58 54 94 % 19

1990 18,14 22 57 53 93 % Källa: PÅR 2005. *För årskull född 1930 finns inget delningstal. Delningstalet har här beräknats med livslängdstabell från tidpunkten för riksdagens principbeslut 1994 om att reformera pensionssystemet. De pensionsnivåer som ATP/Folkpension skulle ha medfört om den ordningen anpassat pensionerna till livslängdsutvecklingen stämmer ganska väl med den utveckling och de nivåer som visas i PÅR. Att PÅR:s pensionsnivå för de äldsta årskullarna är högre än vad de skulle vara i ett ATP-system med delningstal beror på att årskullarna födda före 1954 får en del av sin pension beräknad enligt de gamla reglerna. Att livslängdsökningen för årskullar födda 1954 eller senare, som till fullo påverkas av systemets med delningstal, förklarar något mindre än hela minskningen av pensionen beror bl.a. på att urvalet för PÅR:s pensionsnivå är personer med 30 eller fler inkomstår. Hade urvalet för PÅR:s pensionsnivå varit 40 inkomstår hade pensionsnivån i det nya systemet ökat medan den i stort skulle ha varit opåverkad i ATP. Livslängdsökningens förklaringsandel hade då ökat ytterligare. Bortses från den minskning av pensionsnivån med ca 3-4 procentenheter som skattereduktionen medfört, och som svårligen kan tillskrivas pensionsreformen, finns det skäl att hävda att det nya systemet i genomsnitt, med ett förvärvskrav på 40 år och en tillväxt om två procent, skulle ge ungefär samma pensioner som det gamla om livslängden vore den som gällde när reformen beslutades. 43 I det nya systemet måste, om livslängden ökar, arbetslivet förlängas och pensionstidpunkten senareläggas för att pensionsnivån skall vara konstant. Detta har varit ett av de budskap som pensionsreformatörerna sökt förmedla. I Tabell 7. framgår den av SCB prognostiserade ökningen av livslängden och Försäkringskassans beräkning av den pensionsålder som krävs för att livslängdsökningens effekt på den månatliga pensionen skall tas neutraliseras. Livslängden ökar med inledningsvis ca 45 dagar per år, ökningstakten antas avta och för de yngsta årskullarna är den ca 20 dagar per år. Pensionsåldern måste öka med ungefär två tredjedelar av livslängdsökningen för att hålla pensionsnivån i stort konstant. Tabell 7. Medellivslängden och pensionsåldern Beräknad med uppmätt livslängdstabell för årskull 1930, 1938 och 1940. I övrigt SCB prognos. Årskull Genomsnittlig återstående livslängd vid 65, år Pensionsålder som krävs för stabil pensionsnivå Genomsnittlig tid som pensionär givet ny pensionsålder, år 1930 17,4 65,0 17,4 1938 18,5 65,6 17,9 1940 18,8 65,8 18,0 1945 19,3 66,1 18,3 1950 19,9 66,4 18,5 1955 20,4 66,8 18,7 1960 20,8 67,0 18,8 1965 21,2 67,2 19,0 1970 21,5 67,4 19,1 1975 21,8 67,7 19,2 1980 22,1 67,8 19,3 1985 22,3 67,9 19,3 1990 22,5 68,0 19,5 Källa: PÅR 2005. 20