Våld mot kvinnor Bakgrund 1. Våld mot kvinnor är ett fortsatt och världsomfattande problem som förekommer i alla åldrar och sociala grupper. Våldshandlingar mot kvinnor sker i olika miljöer, inklusive på arbetsplatser (arbetsplatsvåld) och har sociala, ekonomiska, hälsomässiga och humanitära konsekvenser. Våld i hemmet i synnerhet fortsätter att vara skrämmande vanligt och anses "normalt" i många samhällen 1. Våldsförövarna står ofta i närstående relation till offren. 2. Det är särskilt oroande att kvinnor utsätts för obeskrivligt mer barbariska våldshandlingar och att våld mot barn och äldre blir allt vanligare. 3. Närmare 70 % av alla kvinnor kommer att uppleva våld under sina liv. 2 I den afrikanska regionen rapporterar 37 % av kvinnor i parrelation fysiskt eller sexuellt våld av en intim partner vid någon tidpunkt i deras liv 3 och 21 % av kvinnor i subsahariska Afrika och i centralafrikanska regionen har varit utsatta för sexuellt våld i icke-relation ofta på grund av omfattande konflikter inom regionen 4. 4. Den internationella granskningen om våld mot kvinnor (IVAWS) 5 2008 visar att mellan 35-60 % av kvinnorna i undersökta länder har upplevt våld av en man under sin livstid. 5. Den vanligaste formen av våld är fysiskt våld av en partner i nära relation, inklusive misshandel, påtvingade samlag och andra former av övergrepp. Mellan 22-40 % har upplevt partnervåld under sin livstid. 6 6. Bland kvinnor mellan 15 och 44 års ålder orsakar våldshandlingar mer död och funktionshinder än cancer, malaria, trafikolyckor och krig sammantaget. 7 1 Världshälsoorganisationens granskning i flera länder om kvinnors hälsa och våld mot kvinnor i hemmet 2005 2 Unifem "The Violence Against Women Prevalence Data: Undersökningar i olika länder 3 Världshälsoorganisationen. Globala och regionala uppskattningar av omfattningen av våld mot kvinnor och effekterna på hälsan i nära relation och sexuellt våld i en icke-nära relation sid.16 4 Idem, sid. 48 5 IVAWS är en internationell jämförelseundersökning som specifikt utformats för att granska mäns våld mot kvinnor, särskilt våld i hemmet och sexuella övergrepp. IVAWS-projektet omfattade 30 länder inom alla kontinenter. IVAWS-projektet koordinerades av HEUNI med hjälp av Förenta nationernas byrå för narkotika och brottslighet (UNODC), UNICRI och Statistics Canada. 6 Världshälsoorganisationen http://www.who.int/violence_injury_prevention/en/ 7 Unifem "The Violence Against Women Prevalence Data: Undersökningar i olika länder
Vad är våld mot kvinnor? 7. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor definierar våld mot kvinnor som: varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet." 8 8. Det finns många typer av våld mot kvinnor: Fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld förekommer i familjen eller hemmet (kallas familjevåld eller våld i hemmet), i samhället, på arbetsplatsen eller i utbildningsinstitutioner och på andra håll. Det kan också begås och överses av staten. Det kan omfatta: - Misshandel - Sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp - Sexuella trakasserier - Hot och mobbning på arbetsplatsen - Våld relaterade till exploatering - Barnmisshandel, sexuella övergrepp - Våldtäkt (i och utanför äktenskap) - Könsstympning och andra traditionella sedvänjor som är skadliga för kvinnor - Hemgiftsrelaterat våld - Handel med kvinnor och barn - Tvångsprostitution - Tvångssterilisering, påtvingade aborter, dödande av oönskade nyfödda flickebarn - Fysisk eller psykisk underkastelse - Dålig behandling - Förnedring - Tvång eller utpressning genom barnen - Mord 9. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor - syftar till att stärka och komplettera konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, - bekräftar att våld mot kvinnor utgör en kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter - erkänner att våld mot kvinnor är ett uttryck för traditionella ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män, vilket har lett till dominans över och diskriminering mot kvinnor och verkar hämmande för kvinnors fulla avancemang. - erkänner att våld mot kvinnor är en av de avgörande sociala mekanismerna genom vilka kvinnor tvingas in i en underordnad ställning i förhållande till män 8 Generalförsamlingens resolution 48/104 (20 dec 1993: 2)
- identifierar vissa grupper av kvinnor som särskilt sårbara för våld bland annat: - kvinnor som tillhör minoritetsgrupper - homosexuella kvinnor - urfolkskvinnor - flyktingkvinnor - invandrarkvinnor - kvinnor som lever i landsbygdsområden eller avlägsna samhällen - utblottade kvinnor - flickebarn - kvinnor i institutioner eller frihetsberövande - kvinnor med funktionshinder - äldre kvinnor - kvinnor i väpnade konflikter 10. Våld i alla dess former fysiskt, sexuellt och psykologiskt är oacceptabelt. Det krävs ett starkt, progressivt och humanitärt globalt svar för att avskaffa våld mot kvinnor. UNIs arbete på Förenta Nationerna 11. Förenta nationernas kvinnokommissions 57 :e möte (UNCSW57) ägde rum i New York 4-15 mars 2013. Mötets huvudtema fokuserade eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor. 12. UNI Kvinnor med hjälp av över 150 frivilliga från medlemsförbunden i USA arbetade sig igenom en mycket tungrodd process för att uppnå mötets gemensamma slutsatser, som inkluderade historiska åtaganden att driva globala åtgärder för att undanröja och förhindra alla former av våld mot kvinnor och flickor. 13. Även om vissa stater gjorde ihärdiga försök att få den demokratiska processen med samförstånd att spåra ur och använda gamla skrivningar från tidigare konventioner lyckades hundratals fackliga kvinnor pressa för att UNCSW57 antog skrivningar som ger fackföreningar legitima rättigheter att ta upp diskriminering, exploatering och våld på arbetsplatsen: 14. - Vidta åtgärder för att säkerställa att alla arbetsplatser är fria från diskriminering och exploatering, våld och sexuella trakasserier och mobbning, och att arbetsgivare tar upp diskriminering och våld mot kvinnor och flickor där som lämpligt, genom åtgärder såsom regelverk och tillsyn, ramar och reformer, kollektivavtal, uppförandekoder, inklusive lämpliga disciplinära åtgärder, protokoll och förfaranden, hänskjutande av ärenden av våld till hälso- och sjukvården för behandling och polisen för utredning samt genom medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad, i samarbete med arbetsgivare, fackföreningar och anställda, inklusive arbetsplatstjänster och flexibilitet för offren och överlevande. 15. Ett av de viktigaste genombrotten var erkännandet att stater inte får åberopa kulturella och traditionella sedvänjor eller religion för att förneka kvinnors och flickors rättigheter för att berättiga våld mot dem.
Ta itu med våld i hemmet som kan sprida sig till arbetsplatsen 16. Det krävs ett "samhällsomfattande" svar för att vara effektiva. Fackföreningar som nyckelaktörer i samhället, har en viktig roll att spela i ansträngningarna att utrota våld mot kvinnor. 17. Fackföreningarna i synnerhet kan göra mycket mer genom att erkänna våld i hemmet som ett arbetsplatsproblem och hitta arbetsplatslösningar. 18. Arbetsplatsen kan vara den säkraste platsen för dem som upplever våld i hemmet att hitta information och få hjälp och stöd med att ta itu med situationen. 19. För förvärvsarbetande kvinnor som utsätts för våld i hemmet kan det påverka deras förmåga att infinna sig till arbetet (exempelvis på grund av att förövaren orsakar kroppsskador eller hindrar offret genom att gömma nycklar eller inte ta hand om barnen) och det påverkar deras arbetsprestation och säkerhet. Våld i hemmet kan också fortsätta och sprida sig till arbetsplatsen, vanligen i form av hotelser per telefon och e-post, eller att partnern dyker upp på arbetsplatsen. 20. Våld i hemmet är således en kostnadsfråga för företag och organisationer när anställda inte kan arbeta effektivt med full kapacitet och arbetets kvalitet blir lidande, det leder till ökad sjukfrånvaro, ökad olycksrisk, förlust av värderade och duktiga medarbetare och högre kostnader för rekrytering och utbildning. Det ligger i allas intresse att se till att kvinnor är säkra i hemmet och på arbetet. 21. Arbetsplatslösningar inkluderar bland annat: - tillgång till extra betald ledighet (för att delta i rättegång, uppsöka läkare, rådgivning och skolmöten) - tillgång till ackumulerad betald ledighet - tillgång till obetald ledighet - tillgång till flexibla arbetsarrangemang (som varierande start- och sluttider, arbetsmönster och plats där arbetet utförs) - rätt att ärendet behandlas konfidentiellt - ingen negativ behandling för dem som avslöjar att de upplever våld i hemmet - utvecklingen av arbetsplatsrelaterade säkerhetsplaner - remiss till expert- och rådgivning om våld i hemmet - utbildning för klubbordföranden/arbetsplatsombud och företagens kontaktpersoner på arbetsplatsen som ansvarar för att ge stöd eller svara på anställdas behov - sprida information om att det finns rättigheter för alla anställda, inklusive dem som arbetar mindre än heltid. - Ovanstående punkter ska inkluderas i företagens program för bättre välbefinnande eller personliga hjälpprogram.
Våld på arbetsplatsen 22. Sexuella trakasserier, övriga trakasserier och mobbning på arbetsplatsen påverkar grundläggande rättigheter såsom rätten till icke-diskriminering, integritet, säkerhet, fysisk och psykisk hälsa, välbefinnande och värdighet. 23. Skyddet av dessa rättigheter måste garanteras fullt ut, och sexuella trakasserier i form av oönskad och förödmjukande behandling, genom sexuella närmanden eller påtryckningar, i en ojämlik maktrelation - måste bestraffas. 24. Det noteras att mobbning och sexuella trakasserier främst drabbar kvinnor som har en ojämlik ställning i samhället jämfört med män, mobbning och sexuella trakasserier bygger på makt, och könsdiskriminering gör kvinnor mer utsatta för denna typ av beteende. 25. Paragrafen som antagits av FN möjliggör det för fackliga organisationer att insistera på att arbetsgivare samarbetar med facket för att förhindra våld, sexuella trakasserier och mobbning på arbetsplatsen. 26. UNI har bra policy och procedurer för att ta itu med dessa frågor (http://www.breakingthecircle.org/descargas/en/man/violencepolicies_en.pdf) och medlemsförbunden uppmuntras att ingå avtal med arbetsgivarna för att garantera säkra arbetsplatser och bra arbetsmiljö för alla arbetstagare, särskilt kvinnor. 27. Det är endast möjligt att avskaffa våld på arbetsplatsen och garantera en hälsosam arbetsmiljö genom att på djupet förändra regler som styr vår samexistens och sätta stopp för relationer som bygger på dominans och skapa regler grundat på lika möjligheter och behandling för kvinnor och män. 28. UNIs Avdelning för lika möjligheter har lanserat en kampanj som heter Bryt cirkeln! (http://en.breakingthecircle.org/). Syftet med kampanjen är att reflektera över könsrelaterat våld och dess orsaker och tillhandahålla aktionsverktyg till huvudaktörerna i detta förändringsarbete: män och kvinnor som dag in och dag ut kämpar för en rättvisare och mer jämlik värld för alla. 29. UNI uppmanar medlemsförbunden att delta i kampanjen och organisera möten, seminarier, evenemang och diskutera könsrelaterat våld och olika sätt att utrota det inom våra samhällen. 30. UNIs världskvinnokommitté har utarbetat policy och ett förfarande för att ta itu med våld i hemmet och effekterna av det på arbetsplatsen. UNIs avdelning för lika möjligheter har producerat en verktygskit som kan användas av medlemsförbunden för att driva kampanjen på arbetsplatser och ett resurscentrum har startats på nätet där medlemsförbunden kan publicera material och dela med varandra. 31. UNIs medlemsförbund uppmanas att ta utmaningen och arbeta för att utrota våld mot kvinnor på alla arbetsplatser och i världen.
Sammanfattning 1. UNI och medlemsförbunden förbinder sig att: (i) (ii) arbeta med lobbyverksamheter gentemot regeringar och parlament för att stödja och genomföra rekommendationerna i FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor och rekommendationerna i den interparlamentariska unionen (IPU) i dokument 23, med titeln "Hur parlament kan och måste främja effektiva sätt att bekämpa våld mot kvinnor på alla områden" 9 i partnerskap med regeringar och civilssamhälliga organisationer arbeta för att utveckla nationella planer i syfte att minska våld mot kvinnor och barn. Planerna måste inkludera den roll som arbetsplatsen spelar för att skydda ekonomiskt oberoende och säkerhet, och tillhandahålla ett brett utbud av annat specialiserat samhällsstöd (iii) i samarbete med regeringen utveckla och genomföra nationella undersökningar av arbetstagarnas erfarenheter med effekterna av våld i hemmet och våld på arbetsplatsen för att samla bevisgrund för politisk vägledning och övervaka att planerna genomförs (iv) ta med skydd och rättigheter i kollektivavtalen mot alla former av våld mot kvinnor, inklusive våld i hemmet (v) tillhandahålla information och utbildning för fackliga ombud och arbetsplatsombud för att på effektivt sätt hjälpa medlemmar som upplever våld i hemmet och våld på arbetsplatsen (vi) samarbeta med arbetsgivare för att tillhandahålla information och utbildning för chefer och medarbetare för att effektivt hjälpa arbetstagare som upplever våld i hemmet eller våld på arbetsplatsen (vii) arbeta för att säkerställa ramlagar (särskilt lagar om diskriminering i arbetslivet och arbetsmiljölagar) för att alla som upplever våld av olika former, kan känna sig trygga i sina hem och på sina arbetsplatser (viii) UNI och medlemsförbunden kommer att stötta kampanjen för en ILOkonvention om könsbaserat våld på arbetsplatsen. 9 Antogs av 114:e generalförsamlingen 2006. 162 nationella parlament är medlemmar av IPU och 10 regionala parlamentet är associerade medlemmar. IPU har permanent observatörsstatus i FN.