Den ekonomiska energiteorin

Den ekonomiska energiteorin En annorlunda betraktelse av det marknadsekonomiska systemet Människan är en fånge i sitt eget universum. Hon är bättre rustad att lösa problem, än att formulera dem. Vår upplevda helhet är en subjektiv kollektiv värdering formad i skuggorna av vårt förgångna. Insvepta i vår egen uppfattning, finner vi sanningar som blir så entydiga att de hindrar oss att se den värld i vilken vi själva befinner oss. Träden omkring oss skymmer den skog i vilken vi lever.

Innehållsförteckning 1. Den värdeskapande processen 2. Grundläggande teori Enhetskostnad Efterfrågan Tillväxtmotorn Industriella revolutionen Anteriore och posteriore Energikvoten enhetskostnadens sammansättning Energikostnadens inverkan på enhetskostnaden Transportkostnadens inverkan på enhetskostnaden Marknadsekonomins utopia Tjänsteeffekten Vad kommer sedan? Sysselsättning Export av arbetstillfällen Entreprenörer Tjänstesektorn Energikvot vs enhetskostnad Penningpolitik Banksystemet 3. Människan i perspektiv 4. Energifrågan Produktion Distribution Energikostnaden Energitillgången 5. Sveriges och EU:s energipolitik 6. Några ytterligare frågeställningar IT ett verktyg Fördelningspolitik Överstatlighet och solidaritet Kapitalets koncentration Samtal om den ekonomiska energiteorin Den ekonomiska energiteorin Ekonomisk tillväxt, sysselsättning och fritid Kapitalägare Kunskap Tjänsteeffekten Energi och miljö Ismer Utvecklingsländer vs industriländer Marknadsekonomins utopia Ordlista 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 2

Inledning Är det möjligt att betrakta det marknadsekonomiska systemet från en annan utgångspunkt än dagens allmänt accepterade nationalekonomiska lagar? Finns det andra samband mellan begrepp som ekonomisk tillväxt, sysselsättning, globalisering och rummets upplösning? Och om (!) det finns en annan utgångspunkt, kan vi då inte förmoda att det bör finnas ytterligare utgångspunkter som vi ännu inte studerat? För om det finns två (!), varför skulle det då inte finns tre eller kanske fyra..? Den ekonomiska energiteorin försöker förklara den marknadsekonomiska utvecklingen utifrån en modifierad marxistisk värdeteori, marknadsekonomins utbuds- och efterfrågeteori och fysikens energilagar. Det har varit författarens strävan att så långt möjligt undvika svårtolkade beskrivningar eller alltför komplexa definitioner. Slutsatser och rekommendationer, samt deras bevekelsegrunder, redovisas så långt möjligt, och bygger endast till mindre del på etablerade argument, utan växer fram genom ett resonemang omkring marknadsekonomins centrala begrepp, dess samband och relationer. Syftet har varit att ge läsaren förmågan att betrakta det marknadsekonomiska systemet utifrån ett nytt perspektiv, och med stöd av den kunskapen, få en annan förståelse för den marknadsekonomiska utvecklingens konsekvenser. Läsarens bör lägga märke till teorins grundläggande definitioner. Teorin använder begreppet marknadsekonomi i dess vidaste bemärkelse. Det marknadsekonomiska systemet har fungerat, mer eller mindre bra, alltsedan sedan människan lyckades tämja elden för tiotusen år sedan, men har genom historien bytt förklädnad, vilket tagit sig uttryck i olika ideologier. Feodalism, kapitalism, socialism och kommunism är samtliga olika uttrycksformer för samhällets strävan att öka produktiviteten. Feodalismens drivkraft var att organisera och effektivisera människans eget arbete. Kapitalismen uppnår de marknadsekonomiska målen genom att privata intressen investerar i produktionen av varor och tjänster medan det socialistiska systemet överför investeringar och äganderätt till staten. Kostnadsbegreppet är betydligt snävare definierat än i allmänhet och står närmare Marx och Ricardos ekonomiska teori medan marknadsvärdet definieras i enlighet med klassisk marknadsekonomisk teori. Det kan vara befogat att redan här varna, framförallt den insatta läsaren, att teorin betraktar det marknadsekonomiska systemet från en annorlunda utgångspunkt. Den oerfarne har förmodligen en fördel, eftersom etablerade föreställningar inte behöver omprövas i relation till teorins slutsatser. En medelålders ekonom kan därför ha svårare att göra de nödvändiga tankevurpor som behövs för att förstå det bärande budskapet. Första kapitlet beskriver marknadsekonomins värdeskapande process. Hur uppkommer samhällets ekonomiska och sociala välstånd? Läsaren rekommenderas att läsa igenom kapitlet hastigt för att därefter läsa om kapitlet mer ingående. Det andra kapitlet beskriver de lagar och samband som reglerar den marknadsekonomiska tillväxten. I det tredje kapitlet görs en kortfattad filosofisk redovisning som placerar människan i ett längre tidsperspektiv. Det fjärde kapitlet beskriver dagens energisituation. I det femte kapitlet diskuteras Sveriges och EU:s energipolitik och vilka konsekvenser den kan förväntas medföra, och i det sjätte kapitlet redovisas några kompletterande frågeställningar, bland annat informationsteknologins betydelse och behovet av en fungerande fördelningspolitik. Den teoretiska beskrivningen har kompletterats med en fristående uppsättning frågor & svar Samtal om den ekonomiska energiteorin - vilken tjänar som en ytterligare vägledning. De teoretiska sambanden diskuteras utifrån olika perspektiv i ett försök att förtydliga teorins samband och konsekvenser. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 3

1. Den värdeskapande processen I det primitiva samhället är kostnad ett relativt begrepp som uppstår först när det ställs i relation till ett yttre objekt. En vara producerad av en ensam bonde på en avlägsen plats utan förbindelse med omvärlden saknar kostnad därför att kostnadsbegreppet inte är relevant. Bonden finner ingen anledning att värdera varor och tjänster utifrån det abstrakta begreppet kostnad eftersom det saknar betydelse i hans väl avgränsade värld. Bonden utför ett arbete och producerar därmed både varor och tjänster, men han gör det i ett eget universum, avskild från övriga världen. Det är först när bonden får kontakt med omvärlden som kostnadsbegreppet blir relevant och får en betydelse. Bonden kommer nu att kunna relaterade de av honom producerade varorna och tjänsterna i relation till andra varor och tjänster, producerade av andra. Tio liter vildhallon har nu en kostnad som motsvarar en liter murklor och omvänt har en liter murklor en kostnad som motsvarar tio liter vildhallon. I relation till andra människor formas kostnadsbegreppet till en gemensam nämnare med vars stöd varor kan mätas och göras utbytbara. Detsamma gäller för tjänster. När bonden lever isolerad finns det ingen anledning att ställa en tjänst mot en annan tjänst eftersom bonden inte ämnar bedriva handel med sig själv. I relationen till andra människor blir tjänsten att plocka tio liter vildhallon en tjänst motsvarande en liter murklor och omvänt blir tjänsten att plocka en liter murklor en tjänst motsvarande tio liter vildhallon. I båda de beskrivna fallen, varan respektive tjänsten, kommer vi fram till samma resultat vilket leder till två grundläggande slutsatser: För det första saknar varan vildhallon och varan murklor en kostnad så länge de inte relateras till andra människor. När individen lever ensam och isolerad är kostnadsbegreppet irrelevant därför att det inte finns något att relatera det till. Bonden har vildhallon eller murklor eller också har han varken det ena eller det andra. Han har ingen möjlighet att införskaffa murklor alldeles oavsett hur många vildhallon han har plockat och vise versa. För det andra är den kostnad som uppstår när en vara eller tjänst relateras till andra människor, lika stor alldeles oavsett om vi väljer att representera den som en vara eller som en tjänst. Resultatet blir exakt detsamma om bonden väljer att plocka dubbelt så mycket vildhallon och byta bort hälften mot murklor (plockade av en annan människa) än om han väljer att plocka både murklor och vildhallon själv. Murklor och vildhallon växer av egen kraft. De behöver varken planteras, gödslas eller vattnas. Den naturliga frågan blir då hur en kostnad kan uppstå när vildhallonen respektive murklor byts mot varandra. Hur kommer det sig att bonden kan hävda kostnaden en liter murklor för tio liter vildhallon? Varför är inte kostnadsrelationen annorlunda? Varför begär inte bonden tio liter murklor i ersättning för tio liter vildhallon? Svaret ligger naturligtvis i det faktum att det är lättare att plocka tio liter vildhallon eftersom de oftast påträffas inom ett begränsat område. Det kan vara betydligt besvärligare att plocka tio liter murklor som ena året växer inom ett område, för att nästa år växa inom ett helt annat område. Det som sammanför varan och tjänsten i vårt exempel är således den tid bonden får avsätta för att utföra arbetet att plocka vildhallon respektive att plocka murklor. I vårt exempel tar det lika lång tid för bonden att plocka en liter murklor som det tar att plocka tio liter vildhallon. Detta är anledningen till att kostnaden för varan och för tjänsten blir exakt densamma. Tjänsten är lika kostsam som varan. Men vi kan dra ännu en slutsats: det nedlagda arbetet är den kostnad som kan relateras till varan. Det i varan nedlagda arbetet blir därmed dess kostnad. 1 1 Samtliga kostnader, även varukostnader, är inget annat än en till en vara relaterad tjänst, eftersom kostnadsbegreppet alltid är förbundet med mänskligt arbete. Skillnaden ligger i det faktum att den i varan nedlagda kostnaden för muskelkraft kan lagras och konsumeras vid en senare tidpunkt medan den i tjänsten nedlagda kostnaden för muskelkraft konsumeras omedelbart. Det är uppenbart att en frisörs muskelkraft (tjänst) till skillnad från möbelsnickares bord (vara) måste konsumeras omedelbart. Möbelsnickaren kan lagra muskelkraften i varan (en soffa eller ett bord) och konsumera den vid en senare tidpunkt medan frisören utför tjänsten att klippa sina kunder vid en given tidpunkt. Varans fysiska och tjänstens handgripliga natur får betraktaren att felaktigt uppfatta objekten som kostnadsmässigt åtskilda när båda i själva verket representerar en tjänst eller kostnaden för mänskligt arbete. Vi kommer därför till den något märkliga slutsatsen att varan och tjänsten är varandras spegelbilder och att kostnaden för en vara därför måste definieras som en kristalliserad tjänst. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 4

Det är viktigt, att i detta sammanhang noga särskilja varans värde och varans kostnad. En varas värde är en subjektiv värdering medan en varas kostnad är något absolut. En liter murklor har samma kostnad som tio liter vildhallon alldeles oavsett allt annat, därför att de representerar en viss mängd nedlagt arbete. Kostnadsrelationen förändras inte om murklorna blir liggande i solen och blir delvis förstörda eller om vildhallonen är av bättre kvalitet det ena året i jämförelse med det andra. Det i murklorna och vildhallonen nedlagda arbetet är detsamma och därmed förblir kostnadsrelationen 1:10 oförändrad. Det torde dock vara helt uppenbart att de delvis förstörda murklornas värde inte kan förbli oförändrat efter det att solen värme förstört delar av dem. Det är av största vikt för det fortsatta resonemanget att noga särskilja begreppet kostnad och begreppet värde. En kostnad motsvarar det i varan nedlagda arbetet medan värdet är en varas subjektiva uttrycksform. En osåld 2 oljemålning från 1500 talet har en given kostnad men kan över tiden ha olika värde. Oljemålningen kan vara dubbelt så mycket värd under 1700 talet och tio gånger så mycket värd på 1900 talet. Varans värde varierar, medan kostnaden är konstant eftersom den motsvarar den arbetstid konstnären en gång investerade i sitt verk. Det är ett annat faktum att bonden som lever isolerat och avskärmat från omgivningen, inte förväntas relatera sina varor och tjänster till de vilda djur som omger honom. Bonden förväntas inte byta varor och tjänster varken med fåglar eller med älgar. Det kan tyckas som ett självklart faktum att haren eller vildsvinet inte kan bedriva handel med bonden, utan att de, i likhet med vår isolerade bonde, lever i ett eget universum, avskilt från övriga världen. Men det är viktigt att konstatera att kostnadsbegreppet saknar betydelse eftersom det inte kan ställas i relation till ett yttre objekt. Detta trots att vildhallon är utmärkt föda för vildsvinet och murklor skulle uppskattas av älgen. Vildhallon och murklor har således ett värde för de djur som lever i den isolerade bondens omgivning, men de kan inte omvandlas till en kostnad, eftersom kostnader endast uppstår i relationen mellan människor. Den isolerade bonden är, trots närheten till naturen, innestängd i ett eget universum, avskild från övriga världen. En fågel kan inte bedriva handel med människor. Detsamma gäller för älgen eller delfinen. Ett djur kan inte överföra en kostnad till människans värld. Vi lever på samma planet men kostnadsmässigt i helt olika universum. Vi kan inte överföra kostnader mellan oss. Ett djur kan däremot skapa ett värde i människans värld. Om vi tänker oss att vår ensamma isolerade bonde arbetar i skogen och drar fram en viss mängd timmer under en vecka. Han beslutar sig för att fånga in och tämja en vildhäst med vars hjälp han kan öka produktionen av timmer. Han drar nu fram betydligt mer timmer ur skogen under en vecka. Varan är fortfarande densamma (timmer) men produktionskapaciteten har förbättrats. Bondens produktion ökar med stöd av hästens arbete. Hästen har således ökat bondens produktionskapacitet och bidragit till att öka bondens producerade värde. Men hästens kostnad är och förblir noll! Hästen utför arbetet kostnadsfritt. Hästen skapar ett värde genom att femfaldiga bondens produktion utan att öka bondens sammanlagda kostnad. Detta kan vid första påseendet upplevas märkligt, men vi har redan konstaterat att bonden och hästen lever i två skilda universum och att det inte finns någon möjlighet att överföra kostnader mellan dem. Därför måste vår slutsats bli att hästen, nu i bondens tjänst, fortsatt inte kan utgöra en kostnad. Bonden som lever isolerad från omvärlden har fortfarande inget behov av något kostnadsbegrepp eftersom det inte finns något objekt att relatera kostnaden till. En häst behöver både foder och vatten, varför bonden bygger en spilta med någon form av uppvärmning. Vi kan nu förledas att tro att dessa objekt; fodret, vattnet, spiltan och uppvärmning är kostnader relaterade till hästen. Vi kan missledas att tro att hästen faktiskt är en kostnad. Om bonden inte hade någon häst så skulle han inte behöva vare sig fodret, vattnet, spiltan eller uppvärmningen. Hur kan vi trots denna logik påstå att hästen inte är en kostnad? 2 Vi kommer senare att visa hur säljarens försäljningspris omvandlas till köparens kostnad. I vårt enkla exempel låter vi därför tavlan förbli osåld genom århundradena. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 5

Vi måste här skilja på konsekvensen av att ha en häst och den faktiska hästen. Det är visserligen sant att fodret, vattnet, spiltan och uppvärmningen medför en kostnad den dag bonden väljer att byta timret mot andra varor och tjänster, men det är inte av hästen skapade kostnader utan endast av hästen framkallade kostnader. Hästen i sig, och det arbete hästen utför, saknar kostnad, men för att hålla hästen livskraftig krävs ett antal åtgärder som i sig framkallar kostnader. Låt oss börja med hästens vatten. Vatten, i likhet med den luft vi andas, är utan kostnad. Ingen skulle komma på tanken att börja kostnadsrelatera den luft som vi andas. När bonden arbetar i skogen eller hemma på gården är den luft och det syre hans kropp förbrukar kostnadsfri och kan disponeras fritt. Detsamma gäller det vatten som omger honom. Han kan utan kostnad dricka vattnet i sjöar och vattendrag. Vattnets kostnad är och förblir noll! Samma resonemang kan överföras på alla råvaror. Om bonden bryter järnmalm eller kopparmalm ur berget eller samlar ihop sten till en mur runt åkrarna, så är järnmalmen, kopparmalmen och stenarna kostnadsfria. Den enda kostnad som kan relateras till det vatten som hästen får att dricka, är det arbete, den muskelkraft, som bonden lagt ner på att hämta vatten i sjön och ställa det i hästens spilta 3. Låt oss nu övergå till hästens foder. Hästen behöver gräs (eller hö) för att leva. När hästen utför ett arbete i skogen där det finns tillgång till bete så är det tämligen uppenbart att gräset inte har någon kostnad. Gräset växer av egen kraft och hästen kan äta när tillfälle så medges. Under lediga dagar kan bonden släppa ut hästen i hagen där den kan äta sig mätt. Kostnaden för det gräs hästen då äter är uppenbarligen noll. När vintern kommer och snön lägger sig över fälten kan hästen inte längre tillgodogöra sig något gräs. Bonden skördar därför hö under sommaren som han ger hästen under vintern. Hö, som i praktiken är torkat gräs, växer på fälten och är nästan gratis. Men bara nästan. Till skillnad från gräset i hagen på sommaren krävs att bonden utför ett arbete. Åkern ska beredas, sådden spridas, höet bärgas och lagras. Det av bonden utförda arbetet blir till en kostnad. Vi kommer därför till samma slutsats som med vattnet, att endast det i höet nedlagda mänskliga arbetet blir till en kostnad. Hö i sig, är i likhet med vatten, en fri tillgång. Hur är det då med spiltan? Låt oss anta att bonden bygger spiltan själv. Han tar råmaterialet från skogen, sågar upp trädstammarna i lämpliga längder och snickrar själv hästens spilta. I likhet med vatten och hö är råmaterialet, trädstammarna, utan kostnad. Träden har vuxit i skogen under sextio - sjuttio år och var plantor redan innan bonden var född. Man skulle kunna hävda att solen producerat träden (och höet) men eftersom solen är oförmögen att hävda sin rätt, är trädstammarna kostnadsfria och bonden kan disponera dem fritt. Vi närmare eftertanke inser vi att hästens spilta endast kan belastas med kostnaden för den tid som bonden lagt ner på att framställa den 4. Det går därför att hävda att spiltans kostnad består av kristalliserad muskelkraft 5. Till sist övergår vi till uppvärmningen. Spiltan värms, för enkelhetens skull, av en kamin som eldas med ved (vi återkommer till andra energikällor längre fram). Återigen kan vi konstatera att bonden kan fälla träd i skogen, såga upp dem i lämpliga längder och använda det som värmekälla under årets kalla månader. Råvaran är, som vi konstaterat tidigare, kostnadsfri, och bondens enda kostnad för att värma spiltan är hans egen arbetsinsats. 3 Vilket blir tydligare om vi tänker oss att bonden anställer en dräng som får i uppgift att hämta vatten till hästen. Den tid det tar för drängen att hämta vatten är direkt proportionell mot vattnets kostnad. 4 Vilket återigen blir tydligare om bonden låter en dräng bygga spiltan. 5 Ett av Karl Marx definierat begrepp för värde. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 6

Kostnaden, som den definieras ovan, är av fundamental betydelse för att se igenom marknadsekonomins slöjor. När vi förstår kostnadens ursprung kan vi tränga in i och analysera marknadsekonomins innersta struktur. Det faktum att det i människans värld endast finns en kostnad försätter hela den traditionella ekonomiska teorin i ett nytt ljus. Kostnadsbegreppet är för marknadsekonomin, lika fundamental som energibegreppet för fysiken 6. Det är lätt att förvillas i ovanstående resonemang. Det är viktigt för den fortsatta redovisningen att noga särskilja begreppet värde och begreppet kostnad. Det är alldeles uppenbart att hästen genom sitt arbete i skogen skapar ett större värde än om bonden själv utför arbetet. Hästen ökar värdet av bondens arbetsinsats på ett dramatiskt sätt. Om en bonde av egen kraft drar fram tio timmerstockar per dag så kan han dra fram femtio timmerstockar per dag med en häst. Hästen skapar därmed ett fyrfaldigt större värde utan att tillföra någon kostnad. Nu protesterar kanske läsaren, eftersom vi har konstaterat att en viss mängd muskelarbete nedlagts i vattnet, fodret, spiltan och uppvärmningen, vilket, om det ställs i en relation till ett yttre objekt (en annan människa), kan definieras som en kostnad. Och att dessa kostnader är direkt hänförbara till hästen, varför de borde redovisas till hästen. Vilket är i linje med klassisk marknadsekonomisk redovisning (direkta kostnader). Låt oss konstatera att diskussionen är filosofisk (men därmed inte oviktig) eftersom kostnaden är densamma alldeles oavsett betraktelsesätt. Det sammantagna resultatet är exakt detsamma alldeles oavsett om bonden väljer att redovisa hästen som en kostnad eller om han väljer att inte belasta hästen med de kostnader som uppstår. Det är således inte de rent matematiska sambanden som förändras, utan det sätt varpå vi betraktar situationen. Exemplet med bonden beskriver en process som i sak inte förändrar någonting annat än att den förflyttar betraktaren till en annan utgångspunkt. Bonden, hästen och spiltan är exakt desamma som tidigare, det uppnådda resultatet likaså. Vi ska trots detta komma till insikt om att denna lilla justering av vår världsuppfattning leder till andra, betydligt större och märkligare, slutsatser. Vi konstaterar således att hästen ökat bondens produktion men att bondens sammanlagda kostnad inte påverkats alls. Låt oss nu analysera marknadsvärdet. Det torde vara uppenbart att den isolerade bonden utan omvärldskontakt, inte har något behov av att sätta ett värde på sina producerade varor och tjänster eftersom det inte finns någon människa med vilken han kan bedriva handel. För älgen, vildsvinet och kaninen gäller samma resonemang som för kostnaderna; att det inte finns någon anledning för djuren att sätta ett värde vare sig på murklorna eller vildhallonen eller timret. Djuren lever och verkar i ett eget universum, med vilka bonden inte kan bedriva handel, och därmed blir frågan om marknadsvärde, eller lagen om utbud och efterfrågan meningslös. Både begreppet kostnad och begreppet (marknads-)värde uppstår först i relation till ett yttre objekt, till en annan människa. I samma ögonblick som bondens isolering bryts blir båda begreppen, kostnad och marknadsvärde, relevanta och får en innebörd. Marknadsvärdet för en vara eller en tjänst är helt skild från varan eller tjänstens kostnader. I det tidigare exemplet med murklorna som blev delvis förstörda av solens värme förblir murklornas kostnad konstant medan marknadsvärdet kan förväntas sjunka. Marknadsvärdet styrs av lagen om utbud och efterfrågan och är därför summan av både en objektiv (mängden vara eller tjänst) och en subjektiv (affektionsvärde) mänsklig värdering. Värderelationen vid handel med varor och tjänster kan förskjutas även om kostnaden är densamma. Bonden kan få två liter murklor för tio liter vildhallon bara av den anledningen att bären är osedvanligt fina eller att murklorna inte är av samma höga kvalitet som tidigare år. Värdet 10:2 (istället för 10:1) beror av en subjektiv värdering mellan de parter som erbjuder varandra varor. 6 The conservation of momentum, of angular momentum, and energy are the fundamental rules that seem to govern all processes that may possible accrues in nature; Fundamental University Physics, Volume 1, Mechanics and Thermodynamics 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 7

När flera aktörer uppträder på en marknad, och utbudet av varor och tjänster ökar, kommer den faktiska utbudsvolymen att påverka relationen mellan murklorna och vildhallonen. Marknadsvärdet styrs nu av hur väl utbudsvolymen balanseras av efterfrågan. Om utbudet är mindre än efterfrågan stiger varans eller tjänstens värde och om utbudet är större än efterfrågan sjunker varans eller tjänstens värde. Resultatet kan nu bli 10:3 eller 10:5 beroende av den för tillfället gällande balansen. Vi kan konstatera att en varas eller en tjänsts marknadsvärde förutsätter en relation mellan människor och att marknadsvärdet är helt fristående från varans eller tjänstens kostnader. Dessutom kan marknadsvärdet förändras över tiden även om varan eller tjänsten förblir exakt densamma. Ur ett marknadsperspektiv är det irrelevant om tillverkningskostnaden är hög eller låg. I en marknadsekonomi är det kunden som avgör varans eller tjänsten värde. Om varans marknadsvärde är högre än dess kostnad uppstår ett överskott. Om varans marknadsvärde är lägre än dess kostnad uppstår ett underskott. Vilket är helt i linje med klassisk marknadsekonomisk teori. Det uppkomna överskottet eller underskottet (skillnaden mellan marknadsvärdet och kostnaden) kan delas upp och definieras på olika sätt. Enligt marxismen lägger kapitalisten beslag på en del av det värde (arbete) som arbetaren tillför varan och ur det arbetet uppstår mervärdet. Inom den klassiska marknadsekonomin är överskottet (alt. underskottet) den vinst (alt. förlust) som återstår när alla kostnader som kan förknippas med produktionen av varan eller tjänsten är fråndragna. I den marxistiska teorin förkommer definitionen, att varans värde representerar mänskligt arbete. Vi använder oss av en definition som kan tyckas förvillande lika varför den kräver en ytterligare förklaring. Marxismen indelar en varas värde i flera olika värdeformer som bruksvärde, bytesvärde och mervärde, och som alla relateras till mänskligt arbete. Det mänskliga arbetet uppdelas även i multiplar av enkelt arbete beroende av relationen mellan det enkla genomsnittsarbetet och det mera komplicerade arbetet. Det komplicerade arbetet förväntas skapa ett större värde än det genomsnittliga arbetet, varför det mänskliga arbetet i en vara eller en tjänst redovisas som en multipel av det enkla arbetet. Mervärdet definieras som det mänskliga arbete som arbetaren utan ersättning överlämnar till produktionsmedlens ägare. Det finns tre avgörande skillnader mellan vår definition av kostnad och marxismens definition av värde: För det första utgår den ekonomiska energiteorin endast från ett ekonomiskt värde. Vårt syfte är att inte att skapa en politisk plattform för någon samhällsklass eller intressegrupp, utan endast att beskriva de processer som leder fram till ett samhällsvärde. Indelningen av värdet i olika fraktioner mellan t.ex. arbetaren och ägaren av produktionsmedlen, förekommer inte i vår redovisning. Hur värdet fördelas inom samhället är av underordnad betydelse. Vi tar ingen fördelningspolitiskt ställning utan för endast ett resonemang om den värdeskapande processen i sig. För det andra är samtliga kostnader (i det av människan skapade marknadsekonomiska systemet) relaterade till kostnaden för mänsklig arbetskraft. Med detta menas att alla varor och tjänster har en av människan applicerad kostnad och att den kostnaden är relaterad till det mänskliga arbetet som är nedlagd i varan eller tjänsten. Vi hävdar dessutom att det inte finns någon annan kostnad. Det är av största vikt att understryka skillnaden mellan marxismens värde och den ekonomiska energiteorins kostnad. Marxismen formulerar att: Varans värde representerar mänskligt arbete, förbrukning av mänskligt arbete överhuvudtaget. Till skillnad från vår definition att: Varans kostnad representerar mänskligt arbete, förbrukning av mänskligt arbete överhuvudtaget. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 8

Ett värde är något relativt. När marxismen ska bedöma värdet av det genomsnittliga eller det komplicerade arbetet krävs ett införande av multiplar eftersom värdet av det kvalificerade arbetet måste anses vara större än värdet av det genomsnittliga arbetet. 7 En kostnad är något konkret. När vi redovisar en kostnad så är det kostnaden för det i varan eller tjänsten nedlagda arbetet. Varken mer eller mindre. Det kan vid första anblicken upplevas som märkligt att samtliga varor i vår omgivning; en lampa, en matta, en bil, eller en väg, endast består av den i varan nedlagda (investerade) kostnaden för mänskligt arbete. Vi kommer längre fram att återkomma till detta faktum. För det tredje använder vi oss uteslutande av den marknadsekonomiska utbuds- och efterfrågeteorin vid fastställande av värde, alldeles oavsett andra faktorer. Arbetskraftens kostnad värderas utifrån samma princip. En yrkesarbetares eller en tjänstemans arbete kan därför motsvara ett högre eller lägre värde beroende av marknadens förutsättningar. Ett marknadsvärde som omvandlas till en kostnad när den överförs till (appliceras på) varan eller tjänsten. Den i varan kristalliserade kostnaden representerar den kostnad som gällde vid tidpunkten för varans färdigställande. En varas värde kan således förändras över tiden beroende på marknadssituationen medan den i varan nedlagda kostnaden (för arbete) förblir konstant (som i exemplet med konstnären och oljemålningen). Man skulle kunna hävda att vi sammanför två, till det yttre helt motsägelsefulla teorier, och formulerar en tredje. Kostnadsbegreppet har till viss del sin grund i den marxistiska värdeteorin medan vår värdeteori helt bygger på marknadsekonomins utbuds och efterfrågeteori. Låt oss nu återvända till vår bonde. Hans verksamhet växer och han bedriver en allt större handel. Hans producerar femtio stockar timmer per dag, men han har lagt märke till att det finns en möjlighet att öka produktionen eftersom efterfrågan på timmer ökar. Han beslutar att investera i en traktor med vilken han kan fördubbla produktionen. Bonden gör en översyn av leverantörers produkter på marknaden. Det finns mindre och större traktorer, med eller utan olika funktioner, till olika marknadsvärde. Han gör en helhetsbedömning och beslutar att införskaffa en traktor med medelstor kapacitet. Han gör upp affären med leverantören och de kommer överens om att betalningen sker med ett större parti timmer som bonden lagt upp under vintern. Bondens kostnad för traktorn kan nu relateras till den mängd arbete timret representerar. Vilket överensstämmer med vårt tidigare resonemang. Men hur är det med traktorn? Traktorn tillverkas vid en fabrik där en del av monteringsarbetet utförs manuellt av utbildade montörer. Den administrativa avdelningen ansvar för in- och utbetalningar. Försäljningsavdelningen marknadsför och säljer traktorer och den verkställande ledningen ansvar för den övergripande styrningen av verksamheten. Det arbete de anställda avsätter för att producera traktorn blir, i likhet med bondens nedlagda arbete i det producerade timret, det sammantagna arbete som investeras i (appliceras på) traktorn. Det administrativa arbetet och försäljningsarbetet måste likställas med montörernas 7 Socialismens fader Karl Marx beskriver i Kapitalet att en vara har ett varuvärde: Vid närmare påseende förstår man vidare, att i vårt kapitalistiska samhälle en given mängd mänskligt arbete, alltefter arbetsefterfrågans växlande inriktning, omväxlande tillföres i form av skrädderi eller i form av väveri. Denna arbetets formväxling försiggår måhända inte utan friktion, men den måste försiggå. Det produktiva arbetet utgör egentligen, om man bortser från dess bestämda nyttokaraktär, endast förbrukning av mänsklig arbetskraft. Skrädderi och väveri är, ehuru kvalitativt olika produktiva verksamheter, dock bägge produktivt utnyttjande av mänsklig hjärna, muskler, nerver, händer osv., och i denna mening är bådadera mänskligt arbete. De är endast två olika former för utnyttjande av mänskligt arbete. Visserligen måste den mänskliga arbetskraften själv vara mer eller mindre utvecklad för att kunna utnyttjas i den ena eller andra formen. Varans värde representerar emellertid helt enkelt mänskligt arbete, förbrukning av mänskligt arbete över huvudtaget. I det borgerliga samhället spelar en general eller en bankir en stor roll, en vanlig människa däremot en struntroll. På samma sätt är det med det mänskliga arbetet. Detta innebär förbrukning av den enkla arbetskraft, som varje normal människa utan särskild utbildning äger i sin kropps organism. Det enkla genomsnittsarbetet självt växlar karaktär i olika länder och under olika kulturepoker men är dock i varje existerande samhälle något givet. Komplicerat arbete betecknar endast potentierat eller snarare multiplicerat enkelt arbete, sålunda att ett mindre kvantum komplicerat arbete är lika med ett större kvantum enkelt arbete. Att denna reduktion beständigt försiggår, visar erfarenheten. Även om en vara är produkten av det mest komplicerade arbete, så är dock dess värde likvärdigt med produkten av enkelt arbete och representerar därför självt endast ett bestämt kvantum enkelt arbete. Källa: Karl Marx; Kapitalet Första boken; Första Avdelningen Vara och Pengar; Första kapitlet Varan; 2. Dubbelnaturen hos det i varorna nedlagda arbetet 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 9

arbete eftersom samtligas nedlagda arbete är nödvändigt för att traktorn ska kunna färdigställas. Summan av det nedlagda arbetet blir den i traktorn investerade kostnaden. Vi konstaterade tidigare att en kostnad är något konkret och att kostnaden motsvarar det i varan nedlagda arbetet. Men vi konstaterade dessutom att begreppet marknadsvärde, i linje med marknadsekonomin utbud och efterfrågeteori, är skild från kostnaden, och att den dessutom kan förändras över tiden. Säljaren efterstävar ett så högt marknadsvärde som möjligt vilket medför att köparens marknadspris inte behöver vara detsamma som den kostnad säljaren investerat i traktorn. Säljaren erhåller normalt ett överskott vid försäljningen av varor och tjänster, som uppstår i mellanskillnaden mellan varans kostnad och dess marknadsvärde. Hur går det att förklara att säljarens vinst omvandlas till köparens kostnad, när vi konstaterat att alla kostnader är relaterade till mänsklig arbetskraft? Vinsten tycks på något sätt uppstå av sig själv och inte genom ett nedlagt arbete och ändå omvandlas den i perspektivet av köparen till en kostnad! Det är lätt att låta luras till att tro, att vinsten är något annat än ersättning för nedlagt arbete. I resonemanget med den ensamma isolerade bonden väljer vi att redovisa det nedlagda arbetet som en kostnad eftersom det finns en uppenbar fysisk relation mellan mängden producerade timmerstockar och bondens arbetsinsats. I samma stund som bonden relaterar sitt arbete till andra människor uppstår ett marknadsvärde, vilket blir en referens med vars stöd bondens arbetsinsats kan värderas. Vi kan (felaktigt) uppleva att de timmerstockar som bonden erbjuder som ersättning för traktorn endast består av kristalliserat arbete eftersom de representerar bondens nedlagda arbete och ingenting annat. Men stockarna värderas i relation till köparens subjektiva värdering vilket innebär att även bondens stockar kan innehålla en vinst (eller förlust) på samma sätt som traktorn. Därav slutsatsen att traktorförsäljarens uppdelning av traktorns marknadsvärde i en vinst (eller förlust) och en kostnad endast är av definitionsmässig betydelse eftersom de båda representerar mänskligt arbete. Den ena formen är fast och förändras inte omedelbart (löner) och den andra är rörlig och förändras allteftersom marknadsvärdet ändras (vinsten alt. förlusten). Om fabriken vore ett kooperativ där samtliga medarbetare delade överskottet (alt. underskottet) mellan sig, så blev begreppen lön och vinst irrelevanta, eftersom det inte sker någon uppdelning av överskottet mellan arbetarna och ägaren av produktionsmedlen (eftersom de är en och samma person). Trots denna semantiska förvirring är och förblir både vinsten och lönerna en kostnad som relateras till det av människan nedlagda arbetet. Därför sker ingen omvandling av kostnadsbegreppet när en vara eller en tjänst övergår från en säljare till en köpare. Det i traktorn kristalliserade kostnaden är inget annat än en ersättning för nedlagt arbete. 8 Alldeles oavsett hur vi väljer att definiera den. Vid försäljningstillfället går det att värdera graden av kvalificerat arbete genom att beräkna den arbetstid som nedlagts i fabrikens traktor respektive bondens stockar eftersom de båda representerar samma marknadsvärde. Om traktorn representerar sammanlagt 1000 arbetstimmar och stockarna motsvarar en arbetsinsats på 2000 timmar så får vi en relation 1:2 mellan fabrikens i detta fall dubbelt så kvalificerade arbete som bondens. Innan bonden skaffade hästen var relationen mer till bondens nackdel (1:8). Graden av kvalificerat arbete styrs därför av den produktivitet, eller som vi senare kommer att förstå, den utväxling som arbetet har. Om två arbetare utför exakt samma arbetsuppgift och den ena producerar dubbelt så mycket som den andra arbetaren, så utför den första arbetaren ett dubbelt så kvalificerat arbete som sin kollega (1:2). Det kvalificerade och okvalificerade arbetet har således både med produktivitet och marknadsvärde att göra. Det räcker inte att utföra ett högkvalitativt arbete om marknadsvärdet är obefintligt eftersom behovet av varan eller tjänsten saknas trots en hög kvalitet. Bonden fördubblar produktionen med stöd av traktorn och producerar nu etthundra timmerstockar per dag. Han gör sig av med hästen och bygger om spiltan till ett garage. 8 Slutsatsen ligger helt i linje med det faktum att människan lever i sitt eget universum varför en kostnad helt enkelt inte kan uppstå på något annat sätt än genom mänskliga insatser. Därför måste varje kostnad, oavsett om den definitionsmässigt uppstått som en vinst eller som en lön, anses vara en kostnad för mänskligt arbete. Det finns helt enkelt ingen annan möjlighet. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 10

Låt oss nu studera vad som händer med bondens kostnader. Tidigare kunde bonden försörja sig själv och finna det han behövde för produktionen i sin omedelbara närhet. Råvaror och bränsle fanns i tillgängligt omfattning för att bonden skulle kunna driva verksamheten relativt oberoende av samhället i övrigt. Den nya situationen gör bonden mer beroende av omgivningen. Traktorn behöver service, reservdelar och drivmedel. Det torde vara ganska uppenbart att traktorns service innebär en kostnad och att reservdelarna leder till samma resonemang som vi förde vad avser investeringen i traktorn. Men hur är det med drivmedlet? Låt oss anta att bonden använder dieselbränsle till sin traktor. Diesel framställs av råolja och måste därför inhandlas utifrån. När vi redogjorde för hästen konstaterade vi att hästens drivmedel var kostnadsfritt så länge bonden producerade bränslet själv. Om han däremot hade producerat och sålt hö till andra hästägare så hade kostnadsbegreppet fått en annan och relevantare innebörd. Bonden skulle då ha sålt hö till ett marknadsvärde vilket därmed hade blivit bondens lön, vilket för de andra hästägarna framstått som höets kostnad. På motsvarande sätt blir nu dieselbränslet en kostnad. Låt oss analysera hur denna kostnad uppkommer. Vi nämnde tidigare att luft och vatten saknar kostnad. Detsamma gällde järnmalm eller kopparmalm, eller när bonden samlade sten för att bygga en mur runt åkrarna. Ett resonemang som är allmängiltigt för alla råvaror utan undantag. Råolja saknar därför kostnad. Den är med andra ord kostnadsfri. Den kostnad som bonden förknippar med dieseln till traktorn är inget annat än kostnaden för mänskligt arbete. Oljeprospektering, oljeutvinning, transporter och raffinering är förknippat med kostnader eller mänskligt relaterade åtgärder. Oljan i sig, i sin fysiska form, kostar inte någonting, någonsin. Dess kostnad är endast de till den fysiska varan relaterade handlingar utförda av människor. Det tål att upprepas: alla råvaror är kostnadsfria! De saknar i sin fysiska form alla former av kostnad (vilket inte ska förväxlas med det faktum att en råvara som saknar kostnad mycket väl kan ha ett marknadsvärde, vilken i sig omvandlas till en kostnad i nästa led). Kostnaden uppstår endast i råvarans möte eller relation till mänskligt arbete; endera som en lön eller som en vinst. Vi luras till att tro att varan dieselbränsle har en kostnad, när det i själva verket är den i dieselbränslet nedlagda mängden arbete som är dieselbränslets kostnad. Det i dieselbränslet investerade mänskliga arbetet blir dieselbränslets kostnad. 9 Det läsaren nu kan uppfatta som semantik, en lek med ord, är i själva verket av fundamental betydelse för att förstå marknadsekonomins bakomliggande drivkraft. Dieselbränslet kan sägas vara bärare av mänskligt relaterade tjänster som motsvaras av den kostnad som finns nedlagt i, eller kan relateras till, varan. Varje enskild aktivitet; prospektering, utvinning, raffinering och levereras, ger vid varje sekvens ett litet kostnadspåslag som förknippas eller binds till varan. Vi kan se detta tydligare om vi föreställer oss en situation där samtliga personer som arbetar med prospektering, utvinning, raffinering och transporter plötsligt skulle utföra sina tjänster kostnadsfritt. Det blir då uppenbart att oljan skulle sakna kostnad när den når fram till kunden (däremot påverkas inte marknadsvärdet) eftersom varan i sig är kostnadsfri. Nu protesterar den ekonomiskt insatte läsaren och menar att kapitalkostnaden 9 Den belgiske ekonomen Ernest Mendel beskriver under 1960 talet, varuvärdet i skriften Inledning till Marxismens ekonomiska teori på följande komplicerade sätt: Priset på en vara kan återföras på ett antal beståndsdelar: amortering av maskiner och byggnader, vilket vi kallar återställande av det fasta kapitalet, lönen och slutligen allt som är mervärde: vinst, räntor, arrende, skatt osv. Vad dessa båda sista element, lönen och mervärdet beträffar, så vet vi redan att de består av arbete och ingenting annat. Vad råvarorna angår består priset hos de flesta till stor del av arbete. Så utgörs exempelvis 60 % av priset på kol av löner. Om vi förutsätter att en genomsnittsvaras pris sönderfaller i 40 % löner, 20 % mervärde, 30 % råvaror och 10 % fast kapital, och vidare antar att 60 % av råvarornas pris består av arbete, så har vi redan reducerat 78 % av det ursprungliga priset till arbete. Resten av varornas pris sönderfaller i kostnader för andra råvaror i sin tur till 60 % reducerbara till arbete och kostnader för amortering av maskiner. Kostnaden för maskinerna består till stor del av arbete (t.ex. 40 %) och råvaror (kanske också 40 %). Arbetets andel av varornas pris ökar alltså successivt till 83 %, 87 %, 89,5 % osv. Det är uppenbart att om vi fortsätter denna sönderdelning tenderar priset att reduceras till arbete och inget annat än arbete. Enligt vårt resonemang är alla kostnader relaterade till (detsamma som) mänskligt arbete, det finns helt enkelt ingen annan möjlighet, varför ovanstående teoretiska resonemang är tämligen onödigt. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 11

för maskiner och andra investeringar fortfarande kräver en viss avkastning vilket gör att dieselbränslet inte kan levereras kostnadsfritt till kunden. Men även detta är en synvilla. Låt oss se hur Karl Marx beskriver hur kostnader 10 (egentligen värde; se fotnot) överförs från maskinen till varan. I likhet med varje annan beståndsdel av det konstanta kapitalet skapar maskineriet ingen kostnad i sig men avger sin egen kostnad till produkten, som den bidrar till att alstra. I den mån den har en kostnad och därmed överför kostnad till produkten, bidrar det till en av beståndsdelarna i produktkostnaden. och Om den proportion är given, vari maskineriet överför kostnad till varan, så beror storleken av denna kostnadsdel på maskineriets egen kostnadsstorlek. Ju mindre arbete den självt innehåller, desto mindre kostnad tillför den varan. Ju mindre kostnad den avger, desto mer produktivt är maskineriet, desto mer närmar den sig naturkraften, och maskinernas kostnad minskar i samma grad som de själva produceras med hjälp av maskiner. och Det är klart, att endast en omflyttning av arbete äger rum, att summan av det arbete som krävs för att framställa en vara inte minskar, och att arbetets produktivkraft inte ökar, när det kostar lika mycket att tillverka en maskin som man inbesparar genom att använda den. Skillnaden mellan det arbete, som en maskin kostar, och det arbete, som den inbesparar, eller graden av dess produktivitet, beror tydligen inte på skillnaden mellan dess egen kostnad och kostnaden av det verktyg, som den har ersatt. Skillnaden existerar, så länge maskinens arbetskostnader och därmed dess kostnadsdel, som tillsättes produkten, förblir mindre än den kostnad, som arbetaren med sitt verktyg skulle tillföra arbetsföremålet. Maskinens produktivitet mätes därför av den grad, i vilken den ersätter mänsklig arbetskraft. 11 Det i maskinen nedlagda arbetet (kostnaden) överförs till de varor som maskinen medverkar till att skapa, i samma grad som maskinen i genomsnitt förlorar genom nedslitning. Således är det samma process som leder fram till kostnaden för en maskin som den process som leder fram till kostnaden för en mängd dieselbränsle. I båda fallen är det kostnaden för den muskelkraft som kan relateras till maskinen respektive bränslet. I själva verket går det utmärkt att betrakta maskinen som en vara vilken som helst. Således kan vi konstatera att den ekonomiskt insatte läsaren till viss del gjorde en korrekt anmärkning när han protesterade mot resonemanget att dieselbränslet skulle vara kostnadsfritt om samtlig personal utförde sina tjänster kostnadsfritt. Den förslitning av maskiner som sker vid utvinningen, transport och raffinering av oljan överförs till varan varför dieselbränslet, trots allt, kommer att ha en mindre kostnad vid leveransen till konsumenten. Men hur vi än vänder och vrider på begreppen är denna förslitningskostnad inget annat än en kostnad för muskelkraft. Det enda kostnad som kan relateras till varan är kostnaden för muskelkraft. Återigen kan vi konstatera att det bara finns en kostnad och det är kostnaden för arbete (muskelkraft). I vårt exempel med bonden ökade produktionen från tio till femtio stockar timmer per dag när bonden införskaffade en häst. Om vi förutsätter att marknadspriset för timmer förblir konstant även vid det ökade utbudet om fyrtio stockar, så kommer bonden att öka omsättningen och lönsamheten med fyrahundra procent. Hur är detta möjligt? Hur kan en ensam bonde plötsligt, bara genom att skaffa en häst, öka lönsamheten så radikalt? Det kan förefalla alldeles självklart att bonden genom att rationalisera arbetet ökar produktiviteten och därmed med största sannolikhet även ökar den disponibla inkomsten (vilken beror av marknadsvärdet). En grupp med ekonomistuderande skulle konstatera att kostnaden per timmerstock minskar, eftersom produktionsprocessen blir effektivare. Därmed 10 Författaren väljer här att använda Marx definitioner men ändrar värdebegreppet och ersätter det med kostnadsbegreppet. Varje ändring anges i texten med kursiv stil. 11 Karl Marx; Kapitalet Första boken; Fjärde Avdelningen, Produktionen av det relativa mervärdet; Trettonde kapitlet Maskiner och storindustri; 2 Överföring av värde från maskineriet till produkten 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 12

ökar inkomsterna under förutsättning att stockarnas marknadsvärde är konstant. Sambanden är så självklara att de inte tycks kräva någon djupare analys eller någon mer ingående förklaring. Men varför minskar kostnaden per timmerstock? Varför är inte kostnaden per enhet konstant? Det som kan tyckas vara en kuggfråga är i själva verket en av marknadsekonomins allra viktigaste förutsättningar. För att förstå vad det är som händer får vi vända blicken åt ett helt annat håll och ta hjälp av fysikens lagar. Låt oss nu diskutera energibegreppet. Ett ständigt flöde av energi är nödvändigt för allt levande. Det är energin från solen som värmer oss en varm sommardag och energin från veden som värmer oss när vi tänder en brasa på vintern. Människans förmåga att tämja elden är ett av hennes viktigaste landmärken. Det gav henne helt nya möjligheter. Bosättning och matlagning förändrades och hennes livsformer utvecklades. Men energin kunde även utgöra ett hot och krävde därför hennes kontroll. Skogsbränder kunde ödelägga stora områden. Elden var därför något hon tvingades lära sig att behärska och att balansera. De senaste trehundra åren har vår kunskap om energibegreppet utvecklats och förståelsen fördjupats. Vi vet idag att energi kan utvinnas på många olika sätt, som lägesenergi (vattenkraft), kemisk bunden energi (batterier, fossila bränslen) och nukleär energi (fusionsenergi från solen, fissionsenergi från kärnkraftverk). Vi vet också att energi kan omvandlas; som när solens värme (strålningsenergi) får vattenångan att stiga (lägesenergi) och falla ner som regn och bilda sjöar och vattendrag, som omvandlas till elektricitet (elektrisk energi) i kraftverkets turbiner (rörelseenergi). Energin är en evig, den upphör aldrig, den kan inte förstöras; den kan ändra form, den kan omvandlas, men den upphör aldrig att existera. Summan av universums totala energi är alltid konstant. Trots att det finns ett överflöd av energi i vår omedelbara närhet så lever vi i en tid när det talas om energikris och att våra energitillgångar håller på att ta slut. Detta har att göra med energins koncentration; för att kunna utnyttja energi på ett effektivt sätt förutsätts en hög koncentration. När koncentrationen minskar, innebär det inte att energin försvinner, utan endast att den finfördelas så att vi inte längre kan använda den till ett aktivt arbete. Processen kallas med ett vetenskapligt ord för entropi, att universums energi strävar efter att utjämnas. Entropi betyder egentligen oordning och universums oordning (entropi) ökar. Berg eroderar och blir till grus, solen förbränner sin energi och omvandlar den till värmestrålning osv. Energi kan omvandlas och byta skepnad utan att det märks. Vi kan betrakta en pendel som svänger fram och tillbaka. I punkterna A och B befinner sig pendeln i viloläge på en höjd h ovanför punkten C. Punkten C är banans lägsta punkt i vilken pendeln har högst hastighet när den passerar. Det finns ett samband mellan höjdskillnaden h och pendelns hastighet som inom fysiken beskrivs med formeln mgh = 1/2mv 2 där m är pendelns massa, g är gravitationen (tyngdkraftens acceleration), h är höjden och v är pendelns hastighet. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 13

A B H C I punkterna A och B har pendeln lägesenergi men ingen rörelseenergi medan pendeln i punkten C har rörelseenergi men saknar lägesenergi. Den oförstörbara energin övergår från en form till en annan. När en bil bromsas in vid ett trafikljus övergår bilens rörelseenergi till den värmeenergi som utvecklas av fordonets bromsar. När föraren accelererar frigörs den i bensinen kemiskt bundna energin (lagrad solenergi) till värmeenergi som via motorrummets kolvar överförs till bilens hjul som rörelseenergi. Energin försvinner inte men övergår från en högre till en lägre koncentration, dess entropi ökar, vilket innebär att energin blir alltmer utspädd och därmed svårare att använda. När vi stänger en dörr överförs muskelkraften från armens muskel till dörren och omvandlas till rörelseenergi vilket gör att dörren slår igen. När dörren stängts har rörelseenergin övergått till friktionsenergi i dörrens gångjärn. Denna övergång och utjämning mellan olika energikällor sker överallt, inte bara på jorden utan i hela universum. Energin ändrar form samtidigt som den påverkar omgivningen, men totalsumman är alltid densamma. Energin transformeras men bevaras. Detta kallas inom fysiken för energilagen eller energiprincipen. Det finns således ingen evighetsmaskin, perpetuum mobile, som kan hållas i rörelse utan tillförsel av energi. Det behövs en ständig tillförsel av ny energi för att värma våra hus eller driva våra fordon. Även människan måste ständigt fylla på bränsledepåerna genom att äta och dricka. Det är viktigt att förstå att energi kan framställas och lagras på olika sätt, men att resultatet, den faktiska energin som utvinns, är densamma alldeles oavsett dess källa. Inom fysiken finns endast ett energibegrepp; e, oavsett om energin är producerad genom sammanslagning av vätemolekyler till helium, vid ett vattenkraftverk eller av människans muskler. Energin kan överföras genom skilda medier som strålning, elektricitet eller beröring, men är hela tiden densamma. Energin mäts i storheten; Joule 12. Det finns endast ett energibegrepp och det betecknas med bokstaven e. Summan av universums energi är konstant men dess entropi ökar. Energi kan övergå från en form till en annan. Människans muskelkraft kan jämställas med vilken annan energikälla som helst. Läsaren ställer sig nu frågan vad denna redogörelse har med vår marknadsekonomiska sammanställning att göra? Varför en diskussion om ekonomi och produktivitet plötsligt sammanförs med termer som entropi och energi? 12 En betydligt vanligare storhet är kilowattimme som är lika med det arbete som utförs av en maskin med en effekt på en kilowatt (1 000 W) under en timme. 1 kilowattimme (kwh) = (10 3 W)(3,6 10 3 s) = 3,6 * 10 6 J 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 14

Muskelkraft är människans viktigaste energikälla. Våra avlägsna förfäder använde muskelkraften till att jaga och fiska. Senare lärde hon sig att använda andra energikällor för att öka sin sammanlagda energikapacitet. Hon lärde sig att använda oxen och hästen. Därefter vattenkraften och ångmaskinen. Idag är energiproduktionen helt avgörande för samhällets funktion. Bäst inser vi det om vi stänger av den elektriska strömmen och ser vad som händer. Energin har fått en central betydelse i det moderna samhället. Vi har konstaterat att muskelkraft kan jämställas med vilken annan energikälla som helst. Muskelkraft, hästkraft eller dieselbränsle gestaltar samma begrepp - e -. Men trots detta konstaterad vi tidigare att hästen inte är någon kostnad i människans värld. Hur kan man då förklara att den muskelkraft (mänskligt arbete) som används för att transportera fram nyavverkat timmer till en uppläggningsplats kan särskiljas från samma mängd arbete (i naturvetenskapligt mening) utfört av en häst eller en traktor; när det arbete (den energi) som åtgår för att transportera de nyavverkade timmerstockarna till uppläggningsplatsen är densamma i båda fallen? Produktiviteten inom skogsindustrin har ökat dramatiskt under de senaste hundra åren samtidigt som arbetarnas löner ökat. Hur är detta möjligt i en situation när det faktiskt utförda arbetet per timmerstock (i naturvetenskaplig mening) hela tiden är konstant? Det är ingen skillnad på det nödvändiga arbete (i naturvetenskaplig mening) som utfördes för hundra eller tusen år sedan och som fortfarande utförs idag. Det krävs exakt samma arbete, då som nu, att transportera de nyavverkade timmerstockarna fram till uppläggningsplatsen. Trots detta fysikaliska faktum har arbetet i skogen rationaliserats och produktiviteten höjts. Det skulle vara konkurrentmässigt otänkbart att upprätthålla dagens produktionsnivå med samma metoder som för hundra år sedan utan att arbetarna skulle svälta ihjäl, därför att produktiviteten på marknaden ökat till den grad, att den rena muskelkraften inte längre kan konkurrera. Den skog som tidigare tog veckor att avverka och dra fram till en uppläggningsplats med hjälp av häst och vagn, utförs idag av en maskin på någon dag. Kostnaden per producerad timmerstock (även om det fysikaliskt åtgår samma mängd arbete per timmerstock) är dag betydligt lägre än för ett sekel sedan. Men detta besvarar inte den grundläggande frågan, varför muskelkraften (det mänskliga arbetet) särredovisas, i jämförelse med andra energikällor. Om en fabrik använder sig av energi från olja, el, gas, kärnkraft eller människans muskler är i rent fysikalisk mening av underordnad betydelse. Men det går en skarp gränslinje mellan den fysiska verklighetens lagar och marknadsekonomins sätt att betrakta världen. Hur uppstår detta värde som medeltidsmänniskan aldrig fick ta del av? Vi kan naturligtvis hävda att vi är betydligt klokare och intelligentare idag än på medeltiden, vilket må stärka vår tro på oss själva, men knappast håller för en djupare analys. Det finns absolut inget som säger att den romerske kejsaren Augustus (63 f.kr. - 14 e.kr.) hade haft körkort och egen bil om han levt idag. Eller att medeltidens människa hade klarat sina studier och åkte på charterresa under semestern som vilken annan modern människa som helst. Det är inte människan som förändrats under de senaste trehundra åren utan hennes sätt att relatera sig till omgivningen. Den engelske fysikern Isaac Newton publicerade den allmänna gravitationslagen 1665 (den publicerades 1684) vilken visar att naturen följer bestämda fysikaliska lagar alldeles oavsett var vi befinner oss. Världen blev med Newton både förutsägbar och kontrollerbar vilket skapade förutsättningen för stordrift och massproduktion. Människans förändrade världsuppfattning i kombination med hennes marknadsekonomiska erfarenhet gjorde att hon tog naturens i sin tjänst och använde dess krafter till sin egen fördel. Hon övergick från att leva i naturen till att leva av naturen. Den industriella revolutionen i England på 1750 talet byggde på en insikt om att naturen har ett konsekvent orsak-verkan samband. Magin och mysticismen fick träda tillbaka, till förmån för en logiskt-rationell världsuppfattning. Hade människan insett detta redan under antiken så skulle världens energireserver av kol och olja tagit slut för länge sedan. Nu blev det inte så. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 15

Vårt resonemang leder här fram till en avgörande skiljelinje. Fysikens lagar hävdar att det endast finns ett energibegrepp - e - som visserligen kan ändra gestalt men aldrig upphör och som gäller för hela universum. Marknadsekonomin delar upp energibegreppet i två energikällor; muskelkraft samt övriga energikällor. Det är marknadsekonomin som gör en uppdelning mellan den av människans muskler producerade energin och alla andra energikällor. En av marknadsekonomins djupaste hemligheter ligger dolt i det faktum att olika energikällor, med undantag av muskelkraft, skapar ett värde men inte är en kostnad, medan muskelkraft skapar både ett värde och är en kostnad. Vi kommer i vårt fortsatta resonemang visa hur ekonomins kostnadsbegrepp och fysikens energibegrepp interagerar med varandra och driver den ekonomiska utvecklingen framåt. Det vi i dagligt tal benämner ekonomisk tillväxt. En häst kan skapa ett värde i människans värld men är ingen kostnad. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 16

2. Grundläggande teori Det marknadsekonomiska systemet bygger på det filosofiska antagande att människan kan springa hundra meter allt snabbare. Förbättrad utbildning, avregleringar och en växande globalisering leder till ständigt nya världsrekord. Trots det faktum att människan inte kan löpa hundra meter på noll sekunder, är marknadsekonomins förespråkare övertygade om att världsrekorden aldrig kommer att upphöra. Människans enastående resultatförbättringar förväntas fortsätta i evighet. Den marknadsekonomiska resan är både nödvändig, naturlig och en aldrig sinande källa till mänsklighetens fromma. Marknadsekonomins ständiga strävan att öka samhällets produktivitet anses i slutänden leda till största möjliga lycka, för en allt större andel av världens befolkning. Världsekonomin befinner sig endast i sin linda och det potentiella utrymmet, i det korta perspektivet över några hundra år, anses obegränsat. Det går att effektivisera och höja produktiviteten genom en ständigt utökad frihandel mellan världens länder och inom nationer. Det marknadsekonomiska hjulet kommer att snurra allt snabbare och världsrekorden kommer att fortsätta avlösa varandra. Andra är av motsatt uppfattning och hävdar att det allt snabbare produktionshjulet en dag kommer att nå en yttre gräns. De fortlöpande världsrekorden kommer till sist att upphöra. Och när världsrekorden upphör så kommer marknadsekonomin, som vi känner den idag, att förlora sin kraft. Vi kommer inte längre att kunna producera det överflöd av varor och tjänster som är helt nödvändiga för att ens upprätthålla den nuvarande ekonomiska och sociala standarden. Samhället riskerar att komma in i en djup och långvarig ekonomisk stagnation som marknadsekonomins inte klarar av att hantera, eftersom den inte är konstruerad för nolltillväxt. Det marknadsekonomiska systemet förutsätter ekonomisk tillväxt och ständigt nya världsrekord. Det är marknadsekonomins yttersta konsekvens. Dudley Dillard professor i Ekonomi vid University of Maryland 13 Erfarenheterna från mellankrigstiden utgör ett dramatiskt exempel på att en marknadsekonomi inte kan stå stilla och ändå blomstra. Den måste antingen växa eller stagnera. Den amerikanska marknadsekonomin växte under tjugotalet och stagnerade under trettiotalet. Sjuttiotalets diskussion om ett långsiktigt, uthålligt nolltillväxtsamhälle i ekologisk balans är lika otänkbar idag som den var utopisk på sjuttiotalet. Med facit i hand kan vi idag konstatera att ett politiskt beslut om nolltillväxt under sjuttiotalet skulle ha medfört förödande konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. 14 Dagens politiker talar mer i termer av nödvändig ekonomisk tillväxt. Ett samhälle som inte växer går i praktiken bakåt. Med vad är egentligen ekonomisk tillväxt och hur uppstår den? En ökning av ett lands bruttonationalprodukt BNP är ett (av flera) mått på ett lands ekonomiska tillväxt. Den svenska nationalencyklopedin ger följande beskrivning under rubriken bruttonationalprodukt: Den viktigaste uppgiften för BNP-måttet är att ge information om kortsiktiga svängningar i den ekonomiska aktiviteten. Vid jämförelser av BNP över längre tidsperioder (årtionden) krävs större försiktighet, eftersom de trendmässiga förändringar av BNP som kan observeras delvis beror på grundläggande förändringar i samhället snarare än på förändringar i produktionens storlek. Så har t.ex. kvinnornas ökade förvärvsarbete inneburit att barntillsyn, åldringsvård, matlagning och sömnad i större utsträckning ombesörjs i offentlig regi eller av privata företag och därmed inräknas i BNP, vilket inte är fallet när sysslorna utförs som oavlönat arbete i hemmet. I realiteten används BNP-måttet ofta som jämförande mått på länders utvecklingsgrad. Inte sällan fördelas då BNP på antalet invånare i resp. land - BNP per capita. Det är i sådana jämförelser viktigt att komma ihåg att BNP inte innehåller några fördelningskriterier eller 13 Dudley Dillard; Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia; 1967; Kapitel 31 Tillväxt och stagnation inom den amerikanska ekonomin under mellankrigstiden: 1920-talet, högkonjunkturens årtionde 14 Nordkorea kan i detta sammanhang tjäna som ett belysande exempel. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 17

kvalitativa kriterier. Att BNP per capita i ett land stigit betyder inte nödvändigtvis att genomsnittsmedborgaren fått det bättre. 15 Den stora oenigheten om begreppet ekonomisk tillväxt försvårar diskussionen om tillväxtens möjligheter och begränsningar redan innan den inletts. För någon är tillväxt som att svära i kyrkan, medan andra menar att det är världens frälsning. Och däremellan finns hela skalan av åsikter. Några menar att större utbildningsinsatser, förbättrade finansiella system, försämrade arbetslöshets- och sjukförsäkringar, en reducerad offentlig sektor, sänkt skatt på arbete, ett ekologiskt samhälle, en tydligare äganderättslagstiftning etc. leder till högre ekonomisk tillväxt. Låt oss ta ett exempel från Dagens Nyheters ledarsida; 2004 16.. tillväxt är ju inget annat än att göra saker bättre för människor, alltså detsamma som humanism. Om fler får jobb och kan producera varor och tjänster med högre kvalitet blir friheten och valmöjligheterna större. Hur ska ni som politiker ha något att fördela om det inte finns tillväxt? Kanske är det själva ordet som leder tankarna fel. Tillväxt betyder ju inte att vi ska springa runt ännu fortare, till lägre lön, i system som inte fungerar eller som förstör miljön. Det är precis tvärt om.. Kanske borde vi tala om mänsklig tillväxt snarare än ekonomisk tillväxt, så skulle blå och gröna liberaler använda samma språk.. Medan Naturskyddsföreningens miljöekonom 17 i en krönika i samma tidning menar att den hållbara tillväxten kan göras på ett miljövänligt sätt: Den ekologiska omställningen sägs vara en motor för en grön tillväxt. Fjärran är 70- talsdebatten om behovet av nolltillväxt och att tillväxten i sig är roten till miljöförstöringen. Finns det inte längre någon motsättning mellan ekonomisk tillväxt och god miljö? Finns det en hållbar grön tillväxt och hur ser den i så fall ut? Ibland får jag höra att den som tror på oändlig tillväxt på en ändlig planet måste antingen vara idiot eller ekonom! Kanske är det inte så enkelt. För vi måste komma ihåg att ekonomisk tillväxt innebär en ökning av värdet (mätt i pengar) av de varor och tjänster som producerats under ett år, t.ex. är ett energisnålt kylskåp värd ett högre pris eftersom det är billigare att använda. Ekonomisk tillväxt behöver alltså inte med automatik innebära att vi ökar nyttjandet av olja, el, metaller m.m. även om det historiskt har varit så. Idag kan vi t.ex. se att den ekonomiska tillväxten ökar, samtidigt som vattenanvändningen och energianvändningen inte ökar. Mer av vad då? Tänker man efter är tillväxtförespråkare och tillväxtkritiker fångade i samma fälla. Översätter man ordet tillväxt med ordet mer förstår man hur naiv debatten är. Vem är för eller emot mer? Fråga ett barn om den vill har mer så får du den självklara följdfrågan mer av vad då? Tyvärr saknas den självklara följdfrågan i den politiska debatten fortfarande. Ska vi producera mer krigsmateriel och motorvägar eller ska vi sanera förgiftade sjöar och utveckla fossilfria bilmotorer. Svaret blir avgörande för om tillväxten är attraktiv eller ej. Men varför använda ett tillväxtbegrepp som inte skiljer på plus- och minusåtgärder? Det är lika dumt som att navigera med en båt där man vet hastigheten men inte riktningen! Talet om hållbar tillväxt är glädjande nog ett försök att ge BNP-måttet ett mer kvalitativt innehåll. Listan över olika åsikter och nödvändiga åtgärder kan göras hur lång som helst. LO vill ha tillväxt på sju nivåer; 2004 18 : Sju trappsteg för tillväxt levererade LO på torsdagen. Det gäller att öka produktiviteten, manade Wanja Lundby-Wedin, medan chefsekonomen Dan Andersson ansåg att regeringen måste höja överskottsmålet med 0,5 procent för att vi ska vara rustade när 40- talisterna går i pension och börjar kosta. 15 Bo Sandelin, Harald Dickson, Pecca A. Luukkainen 16 DN 2004-05-30; Del av ett öppet brev till Maria Wetterstrand, Miljöpartiet; Signerat Niklas Ekdal, politisk redaktör 17 Svante Axelsson är miljöekonom och bitr. generalsekreterare för Naturskyddsföreningen 18 DN 2003-11-07 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 18

Detta bör ske när det är möjligt och senast 2006. Däremot ville LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin över huvud taget inte diskutera sänkt eller borttagen förmögenhetsskatt eller några andra skattesänkningar i kombination mot att till exempel bolagsskatten höjdes. Vi tror inte att tillväxt ökar om man tar bort förmögenhetsskatten och vi vill inte ta ut enskilda saker, som näringslivet gör. Vi vill ha en totallösning och den bestämmer regeringen var Wanja Lundby-Wedins ståndpunkt. LO:s tillväxttrappa ser ut så här - den går alltså nedifrån och upp: Individens resurser Infrastruktur Ordning och reda Företagsamhet Arbetslinjen Omvandling Stabiliseringspolitik Andra menar att den privata konsumtionen övertagit industrins roll som samhällets ekonomiska motor; 2004 19. Detaljhandeln har länge haft låg status i Sverige. Det har betraktats som lite fult att shoppa, politiken har sett snett på vår näring och omgärdat den med lagar och regleringar samtidigt som den trots det bara vuxit och vuxit. Det är som med skvallertidningarna. Ingen vill erkänna att de läser eller köper dem, ändå säljs de i hundratusentals exemplar, säger Gunnar Mässing. Han borde veta vad han snackar om. Han har varit stormarknadschef på Coop, varuhuschef på IKEA, VD på NK cityfastigheter. Han tycker att shopping både som upplevelse och företeelse är värd lite mer respekt än den hittills fått. Det är bara att inse att det är den privata konsumtionen som får Sverige att rulla. Detaljhandeln har ersatt industrin som samhällets motor. Utan oss blir det sämre pensioner, så är det bara. Enhetskostnad Vi konstaterade i förra kapitlet att (människans) muskelkraft, 20 i fysikalisk mening, är en energikälla 21 bland andra energikällor, men att muskelkraften särskiljs i det marknadsekonomiska systemet genom att den kan skapa ett värde och att den är en kostnad. Vi konstaterade vidare att marknadssystemet inte gör någon skillnad på varans värde huruvida den var resultatet av muskelkraft eller andra energikällor. En hammare tillverkad i en maskinell process eller en hammare tillverkad genom yrkesskickligt hantverk har samma marknadsvärde. I båda fallen tillgodoser hammaren ett mänskligt behov och marknadsvärdet fastställs enligt lagen om utbud och efterfrågan. Den energikälla som använts för att tillverka hammaren; muskelkraft, kärnenergi, fossila bränslen etc. är oväsentlig för marknadsvärdet. Däremot är hammarens tillverkningskostnad direkt relaterad till den energikälla som används vid tillverkningen. Generellt gäller att den hammare som är tillverkad med ren muskelkraft (handarbete) kostar mer än den hammare som tillverkas med stöd av andra energikällor. Övergången från muskelkraft till andra energikällor leder till billigare varor och tjänster. En bil tillverkad enligt löpandebandprincipen kostar mindre än en bil tillverkad av hantverkare. En glasskål producerad i en fabrik kostar mindre än motsvarande glasskål tillverkad för hand av glasblåsare. En av marknadsekonomins största hemligheter ligger dold i energibegreppet. Människans egen muskelkraft har en begränsad kapacitet. Genom att bygga fabriker och massproducera varor skapar människan en större utväxling på sin begränsade muskelkraft. Man skulle kunna likna det med att hon använder andra energikällor för att förstärka sin handrörelse. 19 DN 2004-06-27; Sverige shoppar för livet 20 Författaren väljer medvetet att bruka en viss grad av våld på begreppet kraft vilket för en fysiker är ett effektbegrepp (p) och inte ett energibegrepp (e). 21 Egentligen är muskelkraft, likhet med olja och kol, en energitransportör, men eftersom man i det allmänna språkbruket använder begreppet energikälla, väljer författaren att kalla muskelkraften för en energikälla. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 19

En liten rörelse.... som förstärks.... genom andra energiformer.. Utväxlingseffekt Låt oss återvända till vår bonde. När han var ensam, producerade han tio stockar timmer per dag. Hästen ökade produktionen till femtio stockar, för att med stöd av traktorn öka till hundra stockar per dag. I vårt exempel sjönk inte stockarnas marknadsvärde, trots det ökade utbudet från tio till hundra stockar, vilket gjorde att bondens försäljningsintäkter ökade. Men vi kunde även konstatera att bonden, som producerade allting själv när han var ensam och bedrev en utökad verksamhet med stöd av hästen, inte på något sätt förändrade den sammanlagda kostnadsmassan, trots att produktionen flerfaldigats. Nettoeffekten blev att bonden ökade lönsamheten med fyrahundra procent. Vi ser i detta enkla exempel, hur arbetet (den energi e ) som hästen bevisligen producerar, inte relateras till någon extra kostnad eftersom bonden i vårt exempel lever ensam och endast omdisponerar det egna arbetet på ett sådant sätt att utväxlingen blir den största möjliga. I nästa steg när bonden investerar i en traktor och ökar produktionen från femtio till hundra stockar per dag leder även det till en kraftig lönsamhetsökning (vi förutsätter att marknadspriset per timmerstock är konstant). Kostnaden ökar nu något, eftersom bondens inköp av drivmedel, däck och reservdelar, leder till en något högre kostnadsstruktur. Vi kan därför förvänta oss att bondens sammanlagda kostnad visserligen ökar, men att enhetskostnaden (kostnaden per timmerstock) ändå sjunker, vilket leder till en kraftigt förbättrad lönsamhet. I marknadsekonomiska sammanhang brukar detta beskrivas som att bonden uppnår stordriftsfördelar 22. Genom investeringar i produktionsprocessen sjunker enhetskostnaden fortlöpande. Det är troligt, att bonden i nästa steg, bygger ut kapaciteten ytterligare med syfte att öka produktionen och sänka enhetskostnaden. En annan effekt av bondens åtgärder är, att den sjunkande enhetskostnaden ger en möjlighet att sänka stockarnas marknadspris och därmed, öka marknadsandelen. En växande marknad skapar utrymme för ännu fler investeringar, ökad produktion och en ännu lägre enhetskostnad, vilket leder till en ännu bättre lönsamhet osv. Bondens situation kan appliceras på alla marknadsekonomiska processer inom alla branscher. Det är ingen skillnad mellan timmer, parfym eller tidningar. Den grundläggande principen är densamma. 22 Det kan vara på sin plats att understryka att enhetskostnaden inte enbart påverkas av stordriftsfördelar och därför inte kan likställas med stordrift. Stordrift kan leda till en sänkt enhetskostnad men är inte detsamma som (eller lika med) den sänkta enhetskostnaden. 2004 2006 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / www.predictum.se 20