Avbildning från 2200-talet f.kr. 1 OMSKÄRELSE AV BARN Ett kunskapsunderlag 2012 Vårdförbundets Etik- och Ansvarsråd 1 http://sv.wikipedia.org/wiki/manlig_omsk%c3%a4relse
1 Innehåll 2 Bakgrund... 3 3 Inledning... 3 3.1 Vårdförbundets värdegrund och stadga... 3 3.2 Utgångspunk... 3 4 Vad säger lagen?... 4 4.1 Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar... 4 4.2 Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor... 4 5 Barnkonventionen... 5 5.1 Fyra huvudprinciper... 5 5.2 Artikel 19... 6 5.3 Artikel 24... 6 6 Manlig omskärelse... 7 7 Kvinnlig könsstympning... 8 7.1 WHO har klassificerat kvinnlig könsstympning i fyra kategorier... 8 8 Religion, kultur och tradition... 9 8.1 Judisk omskärelse... 9 8.2 Muslimsk omskärelse... 10 8.3 Kultur och tradition... 10 9 Hygieniska skäl för omskärelse... 12 10 Estetik... 12 11 Medicinska skäl till omskärelse... 12 12 Medicinska argument mot omskärelse... 12 13 Referenser och länkar... 14 14 Konventionstexten... 15 2 (31)
2 Bakgrund Till Vårdförbundets kongress 2011 inkom en motion angående omskärelse. Intentionen i motionen var att Vårdförbundet ska verka för att ingreppet upphör. Vårdförbundets kongress fattade beslutet att på alla nivåer verka för att omskärelse av barn upphör. Syftet är att få stopp på omskärelse av barn när medicinsk indikation saknas. 3 Inledning 3.1 Vårdförbundets värdegrund och stadga Vårdförbundets värdegrund om allas rätt att leva i ett samhälle som främjar hälsa och individens rätt till delaktighet, integritet och säkerhet är starkt vägande skäl till beslutet att verka för att omskärelse av barn upphör när medicinska skäl saknas. Även Vårdförbundets stadga är en viktig del vars inledning baseras på just FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna vilken antogs i FN:s generalförsamling, december 1948. När det gäller definitionen av barn är den densamma som i barnkonventionen, nämligen varje människa under 18 år. Kongressens formulering omskärelse av barn kan leda tanken enbart till manlig omskärelse men det gäller även kvinnlig könsstympning. Könsstympning är förvisso i lag förbjudet sedan 1982 men trotts detta sker överträdelser på detta område. Även omskärelse av pojkar är reglerat i lag och då ur aspekten av vem, hur och var ingreppet kan och bör göras. Även här framgår att överträdelser sker på ett för barnet icke säkert sätt. 3.2 Utgångspunk Vårdförbundets utgångspunkt att verka för att omskärelse av barn upphör är grundat på FN:s konvention om barnets rättigheter vilken antogs av FN:s Generalförsamling i november 1989. Den handlar om alla barns rätt till självbestämmande bör gälla samt att inte skada och att avskaffa traditionella sedvänjor. Barnets rätt till kroppslig integritet och att själv få välja livsåskådning är en viktig aspekt. Omskärelse/könsstympning saknar medicinsk grund och är oåterkalleliga ingrepp som kan göras utan att barnets rätt att själv välja ens kommer på tal. Vårdförbundet relaterar framförallt till artikel 19 och artikel 24. Barnkonventionen ska dock läsas som en helhet. Barnkonventionen ratificerades i Sverige 1990 och har en rättsligt bindande ställning, den är däremot ingen lag. 2 Konventionen i sin helhet enl. Bilaga 1 2 http://www.unicef.se/fakta/barnkonventionen/barnens_rattigheter_i_sverige/ 3 (31)
4 Vad säger lagen? Både omskärelse och könsstympning är reglerade i lag. Omskärelse regleras i lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar och könsstympning i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. 4.1 Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar 3 Här är ett utdrag ur lagen (2001:499), för att läsa hela lagtexten se länken nedan. 3 Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra ingreppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av en medicinskt kunnig person. Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt kartläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja. 4 Ingreppet skall utföras med smärtlindring, som ombesörjs av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som är bäst för pojken. 5 Omskärelse får utföras endast av legitimerad läkare eller av den som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar. Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på pojkar som är äldre än två månader. 6 Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som föreslagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös tradition, om personen har den kompetens som föreskrivs med stöd av 11, bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärelser. 4.2 Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor 4 1 Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407). 2 Den som bryter mot 1 döms till fängelse i högst fyra år. Om brottet har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende skall det bedömas som grovt. För grovt brott 3 http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20010499.htm 4 http://www.notisum.se/rnp/sls/fakta/a9820316.htm#r19980407 4 (31)
döms till fängelse, lägst två och högst tio år. För försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott döms till ansvar enligt 23 kap brottsbalken. Lag (1998:407). 3 Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även om 2 kap. eller 3 brottsbalken inte är tillämplig. Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 5. Lag (1999:267). Den första regleringen om könsstympning tillkom 1982 och då betecknades ingreppet som omskärelse. I juli 1998 ändrades lagen och fick då beteckningen: Lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Även smärre justeringar i paragraferna 1 och 2 genomfördes. I juni 1999 tillkom en 3:e paragraf med innebörden av en straffskärpning som nu kan uppgå till fängelse10 år. 5 Barnkonventionen 5 FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den oftast kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Barnkonventionen syftar till att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Bland annat ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn. Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år och innehåller fyra grundläggande principer som ska vara styrande för tolkningen av konventionens artiklar. Barnkonventionen ger en definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen. Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrarnas och den utvidgade familjens roll och ansvar för barnet men ålägger samtidigt staten ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är sakartiklar som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen. Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är hel och odelbar. 5.1 Fyra huvudprinciper Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna som glasögon. Artikel 2 handlar om alla barns lika värde och rättigheter. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den. 5 http://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/om-barnkonventionen/ 5 (31)
Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet barnets bästa är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet. Artikel 6 understryker varje barns rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Artikel 12 lyfter fram barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad. 5.2 Artikel 19 1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård. 2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande 5.3 Artikel 24 1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälsooch sjukvård. 2. Konventionsstaterna skall sträva efter att till fullo förverkliga denna rätt och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att; (a) minska spädbarns- och barnadödligheten (b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården (c) bekämpa sjukdom och undernäring, däri inbegripet åtgärder inom ramen för primärhälsovården, genom bl.a. utnyttjande av lätt tillgänglig teknik och genom att tillhandahålla näringsrika livsmedel i tillräcklig omfattning och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljöförstöring innebär (d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen 6 (31)
(e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt föräldrar och barn, får information om och har tillgång till undervisning om barnhälsovård och näringslära, fördelarna med amning, hygien och ren miljö och förebyggande av olycksfall samt får stöd vid användning av sådana grundläggande kunskaper (f) utveckla förebyggande hälsovård, föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor. 3. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. 4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov. 6 Manlig omskärelse Manlig omskärelse (avlägsnande av hela eller delar av förhuden på penis) är en av de äldsta sedvänjor, riter, i alla civilisationer och återfinns i stort sett bland alla folkslag och geografiska områden. Benämns oftast bara omskärelse utan könsspecifikation, eftersom ingreppet endast avser män. En sed som i begynnelse utfördes som pubertets- eller manbarhetsrit i ceremonier som pojkarna genomgick då de upptogs som vuxna medlemmar av klanen och fick de vuxna männens rättigheter och ansvar. I begynnelsen ansågs omskärelsen ha en välgörande verkan i varmt ökenklimat genom att fröhindra sjukdomar. När man studerar var omskärelse sker, och har skett, visar det sig att det i stort sett följer ökenbältena i världen. Omskärelse som sed finns beskriven hos de gamla egypterna och det förekommer även på avbildningar från 2300 f.kr. bland indianerna i Sydamerika. Omskärelse har förekommit och förekommer även i amerikanska södern, Indonesien och Afrika. I sitt ursprung finns ingen koppling varken till judendom såväl som till islam. En orsak till att omskärelse uppstod och blev mer frekvent i dessa områden kan vara hygieniska skäl. Torra och heta klimat, där tillgången på virvlande sand var obegränsad och tillgången på vatten synnerligen begränsad förorsakade svåra balaniter 6 som var en plågsam och frekvent realitet för män i alla åldrar i dessa områden. Omskärelse förekommer idag såväl i Sverige som i stora delar av världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO), uppskattas att cirka 30 % av världens män är omskurna. 7 Motiven för omskärelse på pojkar och män är förutom medicinska 6 Balanit är ett irritation på ollon och/eller förhud som kan drabba både unga och äldre män. Vanligaste orsaken är uttorkning och irritation av tvättning/tvålanvändning samt svettning och skav. Värme och fukt som bildas under förhuden är en annan bidragande faktor. 7 Male circumcision: global trends and determinants of prevalence, safety and acceptability, UNAIDS / 07.29E / JC1320E, www.who.int/reproductive-health ISBN 978 92 4 159616 9 7 (31)
skäl även religiösa/kulturella, hygieniska eller estetiska skäl. Omskärelsen inom judendomen och islam kom att betraktas som en bekräftelse på förbundet med gud och har likställts med det kristna dopet. I Sverige är omskärelse tillåtet trots avsaknad av medicinsk indikation. Enligt lagen om omskärelse 8 får det utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare. När det gäller omskärelse på barn under två månader får det göras av personer med särskilt tillstånd och om pojken är äldre än två månader får endast legitimerad läkare utföra ingreppet. Ingreppet ska alltid göras med adekvat smärtlindring oavsett pojkens ålder. Smärtlindringen ska ges av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska. 7 Kvinnlig könsstympning Kvinnlig könsstympning, kvinnlig omskärelse, engelska female genital cutting, ingrepp som i vissa kulturer är en sedvänja som utförs på flickors yttre könsorgan utan att det finns medicinsk grund. Könsstympning omfattar flera olika typer av ingrepp av varierande omfattning. Det är en sedvänja som fanns före kristendomen och före islam och är inte knuten till någon annan religion heller. Det är inte heller omnämnt i någon religiös skrift. Könsstympning utförs oftast på flickor i åldern mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som står inför sitt giftermål, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Det finns belägg för att kvinnlig könsstympning existerat sedan ett par tusen år tillbaka i tiden. Ett av de tidigaste spåren är i en grekisk papyrus från år 163 f Kr. Där skrivs det till en person i maktställning i Memfis, Egypten, att modern till en flicka kallad Tathemis begär pengar då hennes dotter nu är i en ålder då det är brukligt att hon omskärs och därför behöver lämplig klädsel och hemgift. 9 Man har även funnit väggmålningar i Egypten från 1500-talet före Kristus som skildrar könsstympning. Det finn väggmålningar som i detalj beskriver hur könsstympningen går till, flickor som könsstympades som en försäkran om att de var oskulder då de skulle offras till gudarna. 7.1 WHO har klassificerat kvinnlig könsstympning i fyra kategorier 1. Förhuden på klitoris tas bort och ibland hela eller delar av klitoris och/eller klitoris. 2. Klitoris skärs bort samt delar av eller hela de inre blygdläpparna avlägsnas. 8 Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar, 9 Kenyon, F.G: Greek Papyri in the British Museum. Catalogue, with texts. London: Kegan Paul, Trench, Trübner and Co, and the Oxford University Press, 1893. 8 (31)
3. Alla yttre delar av könsorganen, dvs. klitoris samt inre och yttre blygläppar, skärs bort. Därefter sys de yttre blygläpparna ihop så att slidöppningen täcks. En liten öppning lämnas längst ner mot anus så att urin och menstruationsblod kan rinna ut. Denna typ kallas för infibulation eller faraonisk omskärelse. Detta måste klippas upp när hon skall föda barn. 4. Prickning eller skärande på klitoris eller/och blygläpparna. Ingreppet kan även göras genom att bränna klitoris och omgivande vävnad. Det förekommer även att vävnad skrapas bort eller att man skär runt slidmynningen eller för in frätande ämnen eller örter i vagina i syfte att förorsaka blödning eller för att göra öppningen trängre. Den vanligaste formen är typ 2 som svarar för ca 80 % av fallen och typ 3 ca 15 %. Det finns cirka 140 miljoner omskurna kvinnor i världen enligt WHO, huvudsakligen Afrika, Asien och Mellanöstern, men omskärelse av flickor sker även i Västvärlden. Det har troligen sitt ursprung i det patriarkala samhällssystemet där kvinnan var underställd mannen. En del forskare menar att mannen har behov av att ha kontroll över kvinnan och hennes sexualitet. Det är en fråga om makt. Därför kräver han att kvinnan skall vara omskuren. 8 Religion, kultur och tradition 8.1 Judisk omskärelse Inom judendomen och islam är omskärelse av pojkar vanligt, och anses vara jämförbart med det kristna dopet. Judisk omskärelse föreskrivs äga rum åtta dagar efter födelsen och är en över 3000 år gammal tradition. Den religiösa anledningen till att omskärelse utförs inom judendomen är att det anses vara tecknet på förbundet som gud slöt med Abraham 10, som anses av judarna vara religionens och folkets grundare, och som kulminerade i mottagandet av Torah vid berget Sinai 11. Av detta det hebreiska namnet för budet, Brit Milah 12. Pojkar får sina namn i samband med omskärelsen. För flickor sker namngivning traditionellt i synagogan vid ett fritt utvalt datum. Enligt Talmud, som är en samling skrifter som visar hur praktiserande judar ska leva, finns föreskrifter för pojkens omskärelse. Pojkens far är skyldig att själv omskära sin son eller låta en mohel 13, gör det. Inom judendomen är handlingarna centrala och omskärelsen inleder barnets religiösa, etniska och kulturella liv. Enligt praktiserande judar är det därför inte möjligt att vänta med ingreppet tills barnet blir äldre. 10 Första moseboken, kapitel 17, Bibeln.se, http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+mos+17 11 Andra moseboken, kapitel 19. Bibeln.se. http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos#q=2+mos+19. 12 Brit Milah (Hebreiska): Brit = förbund, milah = omskärelse 13 En mohel är en religiös tjänsteman som genomgått en medicinsk specialistutbildning för att omskära pojkar. 9 (31)
Inom judendomen finns också ett alternativ till Birt Milah, (det kirurgiska avlägsnandet av förhuden) och benämns Birt Shalom. Det är en ceremoni för namngivning av nyfödda judiska pojkar och som innebär att man inte skär bort förhuden på pojken. En ceremoni som liknar den som hålls för flickor och ett alternativ som kan väljas av alla judar oavsett inriktning inom judendomen. Ceremonin kan ledas av en judisk präst (rabbin). Ceremonin kallas också för Alternative Birt, Birt b li Milah (förbund utan att skära) och Birt Chayim (livsförbund). 14 En av den tidiga kristendomens första förändringar från den judiska religionen var att slå fast att det inte var nödvändigt för hedningarna, de icke-judiska folken, att låta sig omskäras för att bli frälsta. Där menas att omskärelsen genom Jesu gärningar förlorat sin tidigare betydelse och ersatts av dopet. Detta beskrivs i flera av Nya testamentets böcker (bland andra Apostlagärningarna 15:1-12, Romarbrevet 2:25 29, Första Korinthierbrevet 7:18 20). 8.2 Muslimsk omskärelse Omskärelse finns inte beskrivet i Koranen trots detta beskriver muslimer omskärelsen som en religiös handling. Det finns däremot en samling korta utsagor om profeten Muhammed, (de så kallade haditerherna) där omskärelse ska vara omnämnt, (dock ej verifierat). Haditherna fastställer vad som är sed i en viss fråga och betraktas som en av grundpelarna för hur muslimer ska leva. Muhammed var omskuren och lär ha sagt att varje muslimsk pojke ska omskäras på den sjunde levnadsdagen. Ett påbud som efterföljs av många muslimer. Själva ingreppet görs dock oftast senare men inte senare än när pojken är i puberteten. Efter ingreppet tillhör pojken den muslimska gemenskapen. Den muslimska omskäraren kallas mutel. 8.3 Kultur och tradition Gemensamt för den kulturellt betingade omskärelsen med eller utan religiösa inslag är att den anses vara identitetsskapande. I likhet med manlig omskärelse anses även kvinnlig könsstympning vara identitetsskapande till en grupp. I den anglosaxiska världen, framförallt USA och Storbritannien, blev senare omskärelsen en utbredd företeelse under 1800-talet, under den viktorianska eran som var känd för sin stränga sexualmoral. All sexuell aktivitet som inte gagnade reproduktionen och som inte skedde inom äktenskapet var förkastlig. Onanin var en del av denna sexuella aktivitet. För att komma tillrätta med onanerande pojkar och män började omskärelse praktiseras. En starkt bidragande orsak till manlig omskärelsen var att man föreställde sig att det skulle förhindra onani, som ansågs både syndigt och hälsovådligt. Uppfattningen var att onani 14 www.circumstitions.com/jewish-shalom.html och www.jewsagainst-circumcision.org 10 (31)
kunde bidra till psykisk instabilitet, epilepsi, blindhet och bidra till uppkomsten av tuberkulos. Vad beträffa manlig omskärelse är det numera mest en fråga om tradition i dessa länder, även om det är vanligt att motivera den med att det skulle ge hygieniska fördelar. Under 1900-talet senare del har den dock blivit mindre vanlig, men i USA är ännu en klar majoritet av den manliga befolkningen omskuren (70 80 %). Trenden är dock fallande i USA, 1999 omskars ungefär 65 % av alla nyfödda även om det varierar stort beroende på var i landet man bor 15. Även i andra delar av världen förekommer en omskärelsekultur. Den förekommer till exempel som initiationsrit på många håll i Afrika, och i Sydkorea där den är på frammarsch som en del av en urban, modern livsstil. Kvinnlig könsstympning praktiseras i hela världen men är vanligast i Afrika söder om Sahara, i ett band som sträcker sig österut från Senegal till Somalia. Könsstympning förekommer även i Mellanöstern, Nord- och Sydamerika, Indonesien och Malaysia. I många samhällen där könsstympning utövas finns en stor okunskap och en föreställning om att den kvinnliga orgasmen dödar spermierna, och att kvinnor som inte har klitoris borttagen kan drabbas av vansinne, som några exempel. Historiska uppteckningar visar på föreställningar om att kvinnor skulle kunna bli nyfomaner, homosexuella eller sexuellt överaktiva med skadlig onani som följd om de inte stympade klitoris. Könsstympning har förekommit i Nordamerika för att kontrollera kvinnans sexualitet. Särskilt i USA var den första, andra och tredje formen vanliga fram till 50-talet. Anledningarna till detta var många men den kanske vanligaste orsaken var att man ville minska onanin. I England publicerade Isaac Baker Brown en bok om hans framgångar vid behandling av kvinnlig onani med könsstympning. Han hävdade också att detta var ett botemedel mot oklara mentala störningar såsom hysteri och epilepsi. 16 Lösningarna för att hindra onani var otaliga. Ett exempel är kyskhetsbältet, som användes under medeltiden för att säkerställa att hustrur förblev kyska medan deras män var borta. För att förhindra onani bland pojkar användes spetsade ringar eller ännu mer drastiska metoder som kauterisation eller kastrering. 15 Trends in circumcisions among newborns, Centers for Disease Control and Prevention, (CDC 2009) www.cdc.gov/nchs/data/hestat/circumcisions/circumcisions.htm 16 The Ritual of Circumcision, av Karen Ericksen Paige. Human Nature, s. 40-48, maj 1978. 11 (31)
9 Hygieniska skäl för omskärelse Såväl som bland kristna, judar och muslimer är bland annat hygienaspekten ett argument för omskärelse idag. Föräldrar låter omskära sina pojkar då de tror att det ska bli lättare att hålla penis ren och därmed göra det möjligt att förebygga infektioner. 10 Estetik Under senare år har det blivit vanligare att vuxna män låter omskära sig för att få ett enligt dessa män mer estetiskt tilltalande utseende på sin penis. Detta kan ses som en del av det markant ökade intresset för kosmetisk kirurgi. Ännu så länge är det dock en mycket liten andel av alla omskärelser som utförs på denna grund. 11 Medicinska skäl till omskärelse Förhudsförträngning är ett sällsynt men förekommande tillstånd hos pojkar. Det växer ofta bort av sig själv, eller kan avhjälpas med mindre drastiska metoder, men ibland kan kirurgisk behandling vara påkallad. En annan grund för operation är upprepade problem med inflammation av ollonet vilket ofta men inte alltid är en följd av förhudsförträngning. Förhuden kan då tas bort av medicinska skäl. Det är då vanligt att bara en liten del avlägsnas, eller att det görs ett snitt i förhuden. 12 Medicinska argument mot omskärelse Omskärelse som företeelse väcker starka känslor. Det finns grupper av starkt övertygade anhängare, och andra som är lika starka motståndare. Det finns också gott om forskning som direkt eller indirekt berör området, vars olika rön används som argument av respektive åsikts härförare. Det finns dock ingen samstämmig vetenskaplig syn på det hela. Ingreppet sker oftast så tidigt i livet att de som blir omskurna inte själva har möjlighet att välja om de vill bli omskurna. Inom judendomen sker omskärelsen endast åtta dagar efter födseln, och inom islam vanligtvis innan puberteten. Viss forskning har pekat på att omskärelse kan motiveras medicinskt då den minskar risken för peniscancer hos män och cervixcancer hos kvinnor. Senare har man konstaterat att det inte är omskärelsen i sig som är avgörande, utan möjligheten och intresset för en god intimhygien. Judar, med tradition av god 12 (31)
intimhygien, har en låg frekvens av cervix- och peniscancer, oavsett om de är omskurna eller inte 17. En studie från 2005 indikerade att omskurna män i lantliga delar av Afrika löper hälften så stor risk att smittas med HIV 18. Observationstiderna har dock varit korta, som regel två år, och huruvida detta är applicerbart på andra folkgrupper är inte klarlagt. En omskuren penis blir mindre känslig för stimulans, bland annat beroende på att man vid ingreppet skär bort tusentals sexuellt känsliga nervvävnader - cirka 10 procent. Dessutom innebär det att talgkörtlarna på förhudens insida avlägsnas. Eftersom ollonet utsätts för nötning från kläder och hud efter ingreppet härdas huden och blir grövre. Därmed går ytterligare en del av känsligheten förlorad, och i vissa fall förloras möjligheten till att uppleva 19 20 21 orgasm. Omskurna män löper ökad risk för urinrörsförträngning som kan leda till njurskador. En omskuren penis är, till skillnad från vad en vanlig myt säger, inte mer hygienisk. Ollon och urinrör lämnas mer exponerat för smuts och bakterieangrepp och den antibakteriella och skyddande funktion som så kallad smegma ger saknas på en omskuren penis. På nyfödda kommer ollonet i ständig kontakt med urin och avföring på grund av avsaknaden av förhud. 17,22 17 D. Holmlund (12/4-07). Manlig omskärelse inte medicinskt motiverad. http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleid=6506 18 Randomized, Controlled Intervention Trial of Male Circumcision for Reduction of HIV Infection Risk: The ANRS 1265 Trial. PLoS Medicine. http://medicine.plosjournals.org/perlserv/?request=get-document&doi=10.1371/journal.pmed.0020298 19^ Manlig omskärelse. Vårdguiden. http://www.vardguiden.se/tema/sex-och-samlevnad/kroppen/manlig-omskarelse/. 20 ^ Circumcision and Sexuality. http://www.circumstitions.com/sexuality.html#sorrells. 21 ^ Fine-touch pressure thresholds in the adult penis http://www.doctorsopposingcircumcision.org/pdf/sorrells_2007.pdf 22 http://sv.wikipedia.org/wiki/manlig_omsk%c3%a4relse - cite_note-mothering-5 13 (31)
13 Referenser och länkar http://www.unicef.se/fakta/barnkonventionen/barnens_rattigheter_i_sverige/ http://sv.wikipedia.org/wiki/manlig_omsk%c3%a4relse Male circumcision: global trends and determinants of prevalence, safety and acceptability, UNAIDS / 07.29E / JC1320E ISBN 978 92 4 159616 9 www.who.int/reproductive-health Lag, (2001:499) om omskärelse av pojkar, http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20010499.htm Första moseboken, kapitel 17, Bibeln.se, http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+mos+17 Andra moseboken, kapitel 19, Bibeln.se. http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos#q=2+mos+19. www.circumstitions.com/jewish-shalom.html www.jewsagainst-circumcision.org Omskärelse av pojkar och män, Fakta och rättigheter RFSU Barnkonventionen Koranen Nya testamentet: Andra Apostlagärningarna 15:1-12, Romarbrevet 2:25-29, Första Korinthierbrevet, 7:18-20. Trends in circumcisions among newborns, Centers for Disease Control and Prevention, (CDC 2009) www.cdc.gov/nchs/data/hestat/circumcisions/circumcisions.htm Manlig omskärelse inte medicinskt motiverad, Dan Holmlund (2007-04-12). Läkartidningen. http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleid=6506. Manlig omskärelse. Vårdguiden. http://www.vardguiden.se/tema/sex-ochsamlevnad/kroppen/manlig-omskarelse/. Circumcision and Sexuality. http://www.circumstitions.com/sexuality.html#sorrells. Fine-touch pressure thresholds in the adult penis (PDF). http://www.doctorsopposingcircumcision.org/pdf/sorrells_2007.pdf. 14 (31)
14 Konventionstexten 15 (31) Bilaga 1 FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN s generalförsamling den 20 november 1989 Konventionsstaterna, som anser att, i enlighet med de principer som proklamerats i Förenta nationernas stadga, erkännandet av den inneboende värdigheten hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika oförytterliga rättigheter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, som beaktar att Förenta nationernas folk i stadgan på nytt bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna och beslutat främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet, som erkänner att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter proklamerat och kommit överens om att envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter som däri anges, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt, som erinrar om att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna proklamerat att barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp, som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället, som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse, som anser att barnet till fullo bör förberedas för ett självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de ideal som proklamerats i Förenta nationernas stadga, och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet, som beaktar att behovet att ge barnet särskild omvårdnad fastslagits i 1924 års Genèvedeklaration om barnets rättigheter och i deklarationen om barnets rättigheter, vilken antogs av generalförsamlingen den 20 november 1959, och erkänts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (särskilt artiklarna 23 och 24), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (särskilt artikel 10) samt i stadgar och tillämpliga instrument för fackorgan och internationella organisationer som ägnar sig åt barnens välfärd, som beaktar att, såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter, "barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födseln",
som erinrar om bestämmelserna i deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption; Förenta nationernas minimistandardregler för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) samt deklarationen om skydd av kvinnor och barn i nödsituationer och vid väpnad konflikt, som erkänner att det i alla länder i världen finns barn som lever under exceptionellt svåra förhållanden och att sådana barn kräver särskild uppmärksamhet, som tar vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks traditioner och kulturella värden när det gäller barnets skydd och harmoniska utveckling, som erkänner betydelsen av internationellt samarbete för att förbättra barns levnadsvillkor i varje land, särskilt i utvecklingsländerna, har kommit överens om följande: DEL I Artikel 1 I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet. Artikel 2 1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. Artikel 3 1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. 2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. 3. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn. Artikel 4 Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om 16 (31)
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Artikel 5 Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. Artikel 6 1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet. 2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Artikel 7 1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. 2. Konventionsstaterna skall säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet annars skulle vara statslöst. Artikel 8 1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande. 2. Om ett barn olagligt berövas en del eller hela sin identitet, skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet. Artikel 9 1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort. 2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter. 3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. 4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en konventionsstat tagit initiativet till, t ex frihetsberövande, fängslande, utvisning, förvisning eller dödsfall (innefattande dödsfall oavsett orsak medan personen är frihetsberövad) gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, skall den konventionsstaten på begäran ge föräldrarna, barnet eller om så är lämpligt, någon annan medlem av familjen de väsentliga upplysningarna 17 (31)
om den/de frånvarande familjemedlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för barnet. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa följder för den/de personer som berörs. Artikel 10 1. I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj. 2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Konventionsstaterna skall för detta ändamål och i enlighet med sin förpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land skall vara underkastad endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention erkända rättigheter. Artikel 11 1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet. 2. För detta ändamål skall konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser. Artikel 12 1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Artikel 13 1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer. 2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga (a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller (b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten. Artikel 14 1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och 18 (31)
religionsfrihet. 2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt. 3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter. Artikel 15 1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster. 2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) för skyddandet av folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter. Artikel 16 1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. 2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Artikel 17 Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna skall för detta ändamål, (a) uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet och i enlighet med andan i artikel 29; (b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av sådan information och sådant material från olika kulturer och nationella och internationella källor; (c) uppmuntra produktion och spridning av barnböcker; (d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp eller en urbefolkning; (e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 13 och 18. Artikel 18 1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet. 19 (31)
2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn. 3. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till. Artikel 19 1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård. 2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande. Artikel 20 1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. 2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn. 3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund. Artikel 21 Konventionsstater som erkänner och/eller tillåter adoption skall säkerställa att barnets bästa främst beaktas och skall, (a) säkerställa att adoption av ett barn godkänns endast av behöriga myndigheter, som i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden och på grundval av all relevant och tillförlitlig information beslutar att adoptionen kan tillåtas med hänsyn till barnets ställning i förhållande till föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att, om så krävs, de personer som berörs har givit sitt fulla samtycke till adoptionen på grund av sådan rådgivning som kan behövas; (b) erkänna att internationell adoption kan övervägas som en alternativ form av omvårdnad om barnet, om barnet inte kan placeras i en fosterfamilj eller adoptivfamilj eller inte kan tas om hand på lämpligt sätt i sitt hemland; (c) säkerställa att det barn som berörs av internationell adoption åtnjuter garantier och normer som motsvarar dem som gäller vid nationell adoption; (d) vidta alla lämpliga åtgärder för att vid internationell adoption säkerställa att 20 (31)
placeringen inte leder till otillbörlig ekonomisk vinst för de personer som medverkar i denna; (e) främja, där så är lämpligt, målen i denna artikel genom att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang eller överenskommelser och inom denna ram sträva efter att säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker genom behöriga myndigheter eller organ. Artikel 22 1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt. 2. För detta ändamål skall konventionsstaterna, på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller icke-statliga organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhålla den information som är nödvändig för att barnet skall kunna återförenas med sin familj. I så fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention. Artikel 23 1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. 2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade barnets rätt till särskild omvårdnad och skall, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får ansökt bistånd som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet. 3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling. 4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av handikappade barn, innefattande spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder, skol- och yrkesutbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sina möjligheter och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov. 21 (31)