~ En oväntad resa ~ ~ En novell av Gustav Skoglund ~

~ En oväntad resa ~ ~ En novell av Gustav Skoglund ~

Alice, Felix och Victoria sätter sig ner och planet lyfter. Ett obehagligt ljud börjar höras och några passagerare tar upp öronproppar som de sätter de i öronen. Victoria går fram till kaptenens hytt för att fråga vad det är för irriterande ljud som hörs. En flygvärdinna går förbi och säger åt Victoria att hon inte får gå in där. Ursäkta frun, men du får inte gå in där, säger flygvärdinnan som nu står framför Victoria och blockerar vägen till kaptenens hytt. Jag ska ju bara fråga vad det är för hemskt ljud som hörs på planet, säger Victoria och kollar på flygvärdinnan med en retfull min. Jag skulle säga vad det är som låter om jag visste, men ska jag vara ärlig har jag inte en aning om vad det är som låter, säger flygvärdinnan som fortsätter gå. Victoria går tillbaka till sin plats och rycker upp ett par hörlurar ur sin handväska. Hon lyfter upp sin mobiltelefon hon har ligger i sin byxficka och sätter i hörlurarna i ett litet svart uttag på kanten av mobilen. Plötsligt känner hon att någon sparkar på hennes säte bakifrån. Hon tar ut hörlurarna ur sina öron och kollar på sätet bakom henne. Förlåt, säger en tjej med blont hår och blåa ögon. Jag är bara så extremt kissnödig, och jag vill inte väcka min pappa bredvid mig bara för att be honom att flytta på sig. Alice kollar åt pappans håll och börjar skrika. Hon ser att tjejens pappa öppnar på ögonen. Vad är det där för hemska ljud jag hör? Undrar pappan och kollar sig omkring. Din dotter är hemskt kissnödig, så jag skulle vilja att du flyttade på dig, säger Alice och vänder sig om. Den blonda tjejen tar upp penna och papper ur sin rosa handväska och skriver ner någonting. Plötsligt stäcker hon sig fram och knackar på Alice axel. Du, här är mitt telefonnummer och mitt fullständiga namn. Vi borde hänga någon dag, säger den blonda tjejen och ger Victoria lappen. Victoria kollar ner på lappen hon just fått och ser att tjejen heter Alice. Victoria kollar upp igen för att kolla att pappan flyttat på sig, och det har han. Victoria ser att Alice är på väg till toaletten. Hon öppnar dörren och kliver in. Alice kollar förskräckt på de smutsiga toaletterna. Jag har väl inget val, tänker Alice för sig själv. Jag måste sätta mig på en av de smutsiga toaletterna. Hon går mot toaletten som finns placerad i ett litet hörn en bit från dörren. Hon öppnar locket och kollar ner för att vara säker på att personen innan henne varit noga med att spola. Alice blir illamående när hon kollar ner och ser att någon glömt att spola. Hon kollar bort och går mot dörren. Hon trycker ner handtaget, men inget händer.

O nej, inte igen, säger Alice förtvivlat och förstår att hon blivit inlåst igen. Plötsligt hör hon ett ljud som kommer från toaletten. Det låter som att någon spolar den. Hon går dit och kollar ner. Vattnet har börjat öka och Alice springer mot dörren för att försöka öppna den. Det är lönlöst, den har gått i baklås. Alice kollar bak och ser att vattnet från toaletten har börjat svämma över hela rummet. Innan hon vet ordet av står hon i det äckliga vattnet. Hon skriker på hjälp, men det verkar inte som att någon hör. Plötsligt hör hon en röst, som frågar ifall det är någon där inne. Är det någon därinne? Frågar personen som står bakom dörren. Det är en lång kö här. Jag är här inne! Ropar Alice och ser att halva hennes ben är under vattnet från toaletten. Toaletten har svämmat över, och dörren har gått i baklås. Alice kollar ner igen och ser att vattnet hunnit dränka hela hennes ben och en bit av hennes vita klänning. Plötsligt hör hon sin mobiltelefon ringa i fickan. Hon tar upp den och kollar vem det är som ringer. Det står Okänd Person. Hon svarar och hör en röst hon hört tidigare på flygplanet. Vad är det som dröjer dig där inne? Undrar en tjej som nästan viskar fram meningen. Vem är det jag pratar med? Ropar Alice. Det är jag, Victoria. Du gav mig en lapp med ditt telefonnummer och namn innan du gick in på toaletten, säger Victoria och svarar med samma låga röst som innan. Jag vet inte om jag kan prata just nu, toaletten har svämmat över och jag kan inte komma ut! Ropar Alice förskräckt. Plötsligt hör hon skottlossning från andra sidan dörren. Hon hör också en massa skrik från en massa passagerare. Vad är det som händer där ute? Undrar Alice och kollar ner. Vattnet har täckt halva hennes mage. Det är någon slags maskerad man som går runt på planet och hotar vissa människor, säger Victoria och Alice ramlar bak. Hon tappar sin telefon och ser att en kille med mörkt hår har lyckats ta sönder dörren. Alice rusar ut och hämtar andan. Hon kollar på killen som lyckats få upp dörren och börjar prata med honom. Tack så mycket, säger hon. Jag kunde ha varit död vid det här laget. Det var så lite, säger killen och skakar hand med Alice. Jag heter Felix, och du? Alice. Alice Johansson, säger Alice och ser att en maskerad man håller upp ett vapen mot henne.

Hennes hjärta stannar. Var detta slutet? Skulle hon dö av ett skott i huvudet? Hennes tankar snurrade runt i huvudet på henne och den maskerade mannen börjar prata. Ge mig alla värdesaker du har på dig! säger den maskerade mannen med en arg röst. Jag har inga värdesaker på mig! Ropar Alice och kollar upp på den maskerade mannen. Alice ser att det är en person bakom den maskerade mannen som närmar sig, och plötsligt ser hon att den maskerade mannen får ett slag i huvudet av en svart handväska. Han ramlar ihop och ser att Victoria står där. Hur gick det? Undrar Victoria och går fram till Alice. Jag mår bra. Jag är dock lite blöt och förskräckt efter detta, säger Alice och ser att Victoria har ett stort sår i ansiktet. Victoria går fram till Felix och tar upp sin hand. Jag heter Victoria. Victoria Gustavsson, säger Victoria och kollar på Felix med en glad min på ansiktet. Och jag heter Felix, säger Felix. Flygplanet börjar skaka och Alice springer fram till ett fönster. Alla passagerare sitter förskräckta i sina stolar och ser att vita masker åker ner från taket i flygplanet. Alla levande passagerare sätter på sig de Alice börjar ropa. Vi störtar! Ropar Alice och en tår rinner ner för hennes kind. Felix springer fram till kaptenens hytt och ser att en av flygvärdinnorna ligger på golvet med ett stort jack i halsen. Det blöder, och det ser ut som att hon är död. Felix fortsätter fram till rummet piloten sitter, men han är inte där. Han springer tillbaka till korridoren där alla plötsligt börjat springa runt. En massa skrik hörs. Planet kraschar, och allting blir tyst... Alice sätter sig upp i sängen. Det är hennes 13-års dag idag, och hon ska fira det med att åka till New York. Väckarklockan ringer och solen som tittar in genom fönstret lyser upp hennes gyllengula hår. - Jag är sen! Ropar hon och kastar sig ut ur sängen. Hon rusar mot toaletten för att piffa till sig. Hon går in på toaletten och stänger dörren. Men just som hon lyfter upp kammen hör hon en röst från bakom dörren. - Gumman, är det du som är där inne? Frågar Alices fostermamma. Alice öppnar dörren till toaletten för att säga god morgon till sin fostermamma.

- God morgon, Linda, säger Alice. - Du är sen. Skulle du inte vara på flygplatsen för 20 minuter sedan? Frågar Linda. Alice nickar och låser dörren efter sig. Hon fortsätter kamma sig tills hon kommer på att fråga hennes syster, Jennifer ifall hon vill följa med på resan till New York. Hon går mot dörren och försöker öppna den. - Vad i hela friden? Säger hon medan hon står och rycker i dörren. Dörren har gått i baklås. - Linda! Ropar hon förtvivlat. Kan du snälla komma och öppna dörren till toaletten? Den har gått i baklås igen, säger Alice och böjer sig ner några centimeter för att kolla genom nyckelhålet i dörren. Hon går mot spegeln för att sminka sig när hon hör steg från andra sidan dörren. Hon sträcker sig efter sin smink låda som står i fönstret till höger om henne. När hon väl får tag på den öppnar hon upp den, lyfter upp mascara och nagellack och kollar upp mot spegeln. Hennes blåa ögon lyser i ljuset som speglas från fönstret till spegeln. Alice börjar sminka sig med mascaran när hon hör en röst från andra sidan dörren. - Har dörren gått i baklås igen? Frågar Linda. - Ja, och det skulle inte skada ifall du hjälpte till att öppna den, säger Alice medan hon tar av sitt nattlinne för att sätta på sig den fina, rosa klänningen som hamnat på ett pris på 3000 dollar utomlands. Hon hör att Linda går iväg för att hämta något. Några minuter senare är hon tillbaka med ett av Alices farfars verktyg som han ofta använder för att dyrka upp olika lås. Linda lirkar lite och tillslut lyckas hon dyrka upp låset och dörren öppnas. - Äntligen, säger Alice medan dörren öppnas. Linda kollar på Alice när hon kliver ut från toaletten. - Nej men vad fin du var! Och vad bra du passade i den där rosa klänningen, säger Linda och ler mot Alice. Alice går ut i hallen för att klä på sig sina ytterkläder när Linda påminner henne om att hon måste äta frukost innan hon åker. - Jag tar det på flygplatsen. De har bergis en massa olika fik och sådant där, säger Alice. Hon tar på sig en svart jacka och ett par blå skor och öppnar dörren. Hon går ner för trappstegen i trädgården, och när hon kommit fram på framsidan av huset står hennes skjuts där redo att köra henne till flygplatsen. - Så, hur är din relation med Linda? Frågar Alice pappa - Den börjar förstärkas, säger Alice och längtar tills hon kommer fram till New York. - Det är inte exakt samma sak som att ha en riktig mamma, men det funkar, säger Alice med en glad min.

Alice pappa svänger ut på en stor väg och Alice pappa börjar prata. - De har renoverat och flyttat flygplatsen, så den ligger bara bakom kullen där framme. Felix sitter på en lektion i skolan. Han har sin nya gröna tröja på sig med en grön logo på. Han har också gelé i håret eftersom han ska fylla 14 år idag. Läraren står framme vid den svarta tavlan och berättar om Leonardo Da Vinci. De flesta ignorerar nästan helt vad läraren säger och pratar om ett nytt tv-spel som ska släppas om ett par dagar. - Du Felix! hör Felix några killar bakom honom säga. - Ja? Vad vill ni? Undrar Felix. - Hur går det med programmerings-koden du säger att du ska göra åt oss? Frågar killarna och flinar elakt. Felix kollar upp mot killarna och undrar vilken programmering de pratar om. - Vilken programmering är det ni pratar om? Jag programmerar åt flera personer samtidigt, inte bara åt er, säger Felix. - Du vet den där programmeringen med ditt eget operativsystem som du skulle bygga till vår hemmabyggda dator, säger en av killarna. - Jaså, det är den ni pratar om. Det är mycket arbete kvar. Jag kommer dessutom inte att kunna jobba på den på några dagar. Jag kommer att behöva åka till New York för att hämta ut en speciell läxa. Killarna blir tysta och börjar prata om annat. Plötsligt ropar klassens lärare att det är dags att avsluta dagen. - Äntligen, tänker Felix för sig själv. Han går ut ur klassrummet och börjar gå mot sitt blåa skåp för att hämta sin ryggsäck. Han öppnar skåpet, tar väskan och går ut genom de stora portarna i skolan. Han ställer sig och kollar ut på skolgården en stund. Gräset har börjat växa, och en massa småbarn cyklar runt på de röda cyklarna som finns att låna i ett rum på fritids. Det är en solig dag, inga moln eller regndroppar. Han fastar i egna tankar i två minuter - Äntligen är det dags att åka till New York, säger han tyst för sig själv. Han låser upp sin cykel han har på ett av cykelställen på skolgården. Han sätter på sig hjälmen och börjar trampa. Det är inte så långt till flygplatsen, så det tar inte alls lång tid att komma dit. - Snart där, tänker han kort innan en tjej från skolan hoppar ut ur buskarna bredvid honom. Han skriker, Felix tappar taget om cykeln och cykeln kör över tjejen av misstag. Felix ramlar av och hans gröna tröja blir alldeles smutsig. Han sätter sig upp och ber om ursäkt till tjejen han utan mening kört över.

Victoria går på en gångväg som leder till sjukhuset. Hon ska dit för att hämta ut sin ADHDmedicin. Det är soligt och hennes rosa, glittrande klänning lyser och glänser när hon går.när hon kommer fram till sjukhuset ser hon att en massa bilar står parkerade utanför. Hon går upp på trottoaren framför sjukhuset och går in. När hon kliver in blir hon överraskad av alla dekorationer och detaljer som sjukhuset satt upp på både väggar och fönster. Hon går fram till receptionen. - Hej, säger en kvinna som sitter på en grön stol bakom receptionen. Kvinnan har lite svart hår och gröna ögon. Alice lägger märket till kvinnans vita tröja med ett rött kryss på. - Hej. Behöver du hjälp med något? Frågar kvinnan bakom receptionen och Victoria svarar. - Hej! Jag är här för att träffa Dr. Philip, säger Victoria och fortsätter beundra det röda krysset kvinnan i receptionen bär. Förresten, vad betyder det där röda märket du har på din tröja? - Åh, det är bara en symbol för att vi hjälper människor bota sjukdomar ifall jag uppfattat det rätt, säger kvinnan. Och du, gå och sätt dig i väntrummet där borta så kommer Philip och hämtar dig strax. Victoria följer vägen kvinnan pekar mot och går in i ett rum med glasdörrar, akvarium med fiskar i, moderna möbler och en massa människor som väntar på att bli uppropade. Hon sätter sig ner i en svart soffa och räcker sig efter en tidning som ligger på ett bord bredvid henne. Det står Kändisnytt på tidningen med stora, gula bokstäver. - Victoria Gustavsson, ropar Victorias läkare, Philip. Victoria följer med Philip in i ett rum fullt med sprutor, vågar och en stol som står i mitten av rummet. - Jag antar att du är här för att hämta ut din medicin, säger Philip medan han tar ut en burk från ett skåp framför honom. - Japp. Jag glömde den förra månaden, och mamma säger att jag inte får glömma den igen, säger Victoria medan hon hör sin mobiltelefon ringa i fickan. - Ursäkta, men jag måste ta detta, säger hon snällt mot Philip. Hon tar upp telefonen och kollar vem det är som ringer. Det är Victorias mamma, Charlotte som ringer. Hon trycker på den gröna rutan med en telefon i på mobiltelefonen och lyfter upp den mot örat för att prata. - Hallå? Säger Victoria. - Hej gumman! Vad är det som dröjer dig så länge? Frågar hennes mamma. - Är jag sen? Till vadå? Frågar Victoria förvånat. - Du skulle ha varit vid flygplatsen för 35 minuter sedan, säger Charlotte irriterat. - Just det. Jag är så ledsen, jag kommer så snabbt jag kan, ropar Victoria i telefonen och lägger på samtalet.

Philip står och håller i medicinen. Victoria tar emot den och tackar. - Hejdå Philip, säger Victoria och rusar ut ur rummet. Victoria sätter sig ner på en bänk. Hon tar upp sin mobiltelefon och öppnar applikationen Kontakter. Hon scrollar ner en bit på skärmen och trycker på kontakten som heter Mamma. Hon lyfter upp mobilen mot örat och börjar prata. - Hej mamma! Säger Victoria nedstämt. - Hej gumman! Varför är du inte här på flygplatsen? Flygplanet åker snart! Säger Charlotte. - Det hände en liten olycka, och jag bara undrar ifall du kan hämta upp mig med din bil och skjutsa mig till flygplatsen, säger Victoria. - Såklart gumman! Jag kommer om 3 minuter, säger Charlotte och lägger på luren. Victoria lägger mobilen i fickan på byxorna. Det har slutat att regna, och Victoria kan höra en massa barn hoppa i stora vattenpölar en bit bort och skratta. Plötsligt ser hon en bil svänga in mot sjukhuset. - Mamma! Ropar hon och bilen parkerar. Victoria hoppar in i bilen och Charlotte börjar köra mot flygplatsen. - Vad var det som hände? hör Victoria Charlotte plötsligt fråga. - Jag snubblade på mina skosnören och ramlade i lera. Jag har fått bort det mesta, för Emilia hjälpte mig, säger Victoria och kollar ut genom fönstret på hennes sida av bilen. - Ojdå, säger Charlotte och fortsätter köra. Alice pappa stannar efter några minuter för att parkera bilen på flygplatsen. - Ville inte Jennifer följa med? frågar Alice pappa. - Nej, jag hann inte fråga henne eftersom det ända jag kunde tänka på var resan. Alice och Alice pappa börjar gå uppför trapporna i flygplatsen innan de kommer fram till kontrollanterna. - Var snälla och lägg ner era ryggsäckar och alla era värdesaker i lådan på bandet, säger en tjock man med en fin kavaj på. En låda rullar ut från en stor maskin och Alice och hennes pappa lägger sina värdesaker och ryggsäckar där i. Mannen med den fina kavajen sätter sig framför en dator som ser vad som finns inuti sakerna man stoppat i lådan. Efter ungefär 2 minuter hör de mannen prata. - Ni kan ta era saker och lämna in era biljetter till kvinnan där framme, säger mannen. De går igenom en stor metalldetektor och kliver på planet. Plötsligt hoppar en kvinna fram framför de. Hon börjar prata.

- Hej, säger kvinnan. Är ni här för att åka till New York? frågar kvinnan. - Ja, vi är på väg till New York. Jag tvingas studera där i ett par månader, säger Alice och räcker fram sin hand. - Jag heter Alice, säger Alice. - Och jag heter Silvia. Trevligt att träffas, säger Silvia och ler. Silvia tar emot Alice och hennes pappas flygbiljetter och tackar. De går ombord på planet och sätter sig ner. - Detta ska bli så roligt, säger Alice utan att vara medveten om vad som väntar henne Victoria och Charlotte bara sitter där tyst i ungefär 2 minuter innan Victorias mamma börjar prata. - Nu är vi här, säger Charlotte och kliver ur bilen. Victoria knäpper loss sig och kliver ur den svarta bilen. De börjar gå upp för trapporna som leder till flygplanet när Victoria plötsligt ramlar. Hon slår i huvudet och hennes vänstra sko ramlar av hennes fot. - Kära nån, säger Charlotte och hjälper Victoria upp. Det är min otursdag idag, säger Victoria medan en tår rinner ner för hennes kind. Victoria reser sig upp och de börjar gå mot metalldetektorerna. Victoria lägger upp sin handväska i en låda som åker igenom en maskin som kan se igenom föremål. De går igenom metalldetektorn och den piper till. - Ursäkta, men vi kan inte tillåta dig att kliva ombord på planet om du bär t ex vapen, säger en av vakterna till Victoria. Vakten börjar kroppsvisitera henne, och de tar upp hennes mobiltelefon ur hennes ficka. Vakten lägger mobiltelefonen i samma låda som hennes handväska och den börjar åka igenom röntgenmaskinen. Victoria går samtidigt igenom metalldetektorn, och den piper inte till. Victoria och Charlotte kliver ombord på planet, och det börjar åka - Jag är så ledsen, säger Felix och kollar på tjejen som står framför honom. Detta är mitt fel. Jag borde ha kollat var jag cyklade. - Det gör inget, det var nog dessutom mitt fel. Jag var den som hoppade ut ur buskarna när du kom cyklande, säger tjejen och en tår rinner ner för hennes kind. Felix ställer sig upp och ser att han har fått ett stort sår på sitt vänstra knä. Det blöder mycket. - Aj, säger Felix och sätter sig på cykeln för att ta sig till flygplatsen.

Han börjar cykla, och efter 13 minuter är han framme. Han ställer av sin cykel vid ett cykelställ, låser den och börjar gå uppför trapporna som leder in i terminalen. Han går upp för det sista trappsteget och ser att flygplatsen är väldigt dekorerad och fin. Det finns vita väggar, fina röda bänkar, ett café och ett par toaletter. Felix känner att han vill kolla in flygplatsens toaletter, så han börjar gå mot toaletterna som ligger ett par meter framför honom. Han trycker ner handtaget på dörren och kliver in. Tillochmed toaletterna är rena och fina, och inte alls som toaletterna som finns på skolan. De är nästan aldrig rena. Där ligger det alltid massa kiss på golvet och en massa använda pappershanddukar. Felix tar ett steg ut och går fram till terminalen. Plötsligt hör han en man som pratar med honom. Kommenterad [GS1]: - Herr, var vänlig och lägg av era värdesaker, säger en man som tydligen jobbar på flygplatsen. Mannen har en svart smoking på sig och ett par svarta skor med vita skosnören. Felix lägger upp sin resväska på ett svart band och mannen han nyss pratat med sätter sig vid en dator. - Varför satte du dig vid datorn? Frågar Felix. - Jag kollar vad du packat din väska med, säger mannen som skriver något på det vita tangentbordet under datorn. Förut hade vi en lucka ovanpå bandet som visade vad som fanns i sakerna passagerarna lagt på bandet, men nu har vi bytt till ny teknologi. Maskinen med bandet piper till och mannen säger åt Felix att ta sin resväska och lösa in biljetterna vid receptionen några meter framför honom. Felix går igenom metalldetektorn, tar sina värdesaker och går på flygplanet Felix vaknar och ser brinnande bitar av flygplanet han åkt i ligga en bit framför honom. Han har ont i huvudet och har inget minne av vad som hänt. Han sätter sig upp och känner att han sitter i något klibbigt. Han kollar ner på marken och ser att han sitter i en brunaktig och kletig lera. - Usch, tänker Felix för sig själv och kollar upp. Han ser en massa människor som ligger ner runt honom. Han sätter sig ner på knä och kryper fram till en gubbe med en lerig, grå skjorta. Han lyfter upp gubbens arm och tar hans puls. Inget. Felix sätter sig ner och tänker på vad man ska göra ifall man hittar en medvetslös människa. Plötsligt stannar han upp och får tillbaka sitt minne. Han tänker tillbaka på det som hänt och ser Victoria, Alice och sig själv bredvid dörren till flygplanets toaletter. Sedan, blir allt svart. Felix ruskar sitt huvud fram och tillbaka och tillslut är han tillbaka i nuet. Han springer mot resterna av flygplanet han sett, som nu slutat brinna, och glömmer helt bort om den medvetslösa mannen. Felix kliver in genom en öppning som leder in i en stor del av flygplanet och ropar efter Alice och Victoria.

- Alice, Victoria? Ropar han och fortsätter gå runt i en av flygplanets förstörda delar. Plötsligt hör han ett stön. Han stannar upp och fortsätter ropa. - Hallå? Ropar Felix och känner att någon iakttar honom bakifrån. Han vänder sig om och ser en blond tjej med bruna ögon stå där och kolla på honom. Tjejen har ett stort, blodigt sår i pannan och hennes blåa tröja är alldeles trasig. Hennes vita byxor har blivit bruna från all lera som finns i och utanför resterna av flygplanet. Felix kan se att hon troligen skadat det vänstra benet eftersom hon haltar. Hon mumlar någonting, men Felix iakttas av ett skrik som kommer utifrån flygplanet. Han springer förbi tjejen med det stora såret i pannan och ser Victoria stå där utanför och skrika. - Vad är det som har hänt!? Ropar Victoria och kollar rakt upp i luften medan hon skriker. Råttor, råttor! Felix kollar bredvid Victoria och ser att ett par gråa, stora och fluffiga råttor springa omkring henne. Till slut blir de trötta på att försöka attackera Victoria, så de springer iväg. Victoria hör att råttornas pip kommer längre bort ifrån för varje sekund som går, så hon öppnar ögonen och slutar skrika. Felix går fram till henne och frågar henne ifall hon hittat Alice. Victoria svarar, men Felix får inte det svar han förväntat sig få. - Vem är du? Undrar Victoria och bara står där och kollar på honom. - Jag är Felix. Vi träffades på flygplanet innan det kraschade, svarar Felix och kollar underligt på henne. - Felix? Säger Victoria underligt och kliar sig på huvudet. Just det ja, Felix! Felix ser att Victoria nu känner igen henne, och hon lutar sig fram för att krama honom. - Felix, vad var det som hände? Undrar Victoria och kollar ner på sina byxor. O nej, inte mina nya byxor. De kostade 2700 kronor. - Flygplanet vi åkte på kraschade, säger Felix och kollar sig omkring. Förresten, har du Hittat Alice? 1 och en halv vecka efter flygkraschen på Nyheterna Ett av de svenska reseföretaget Rapollo flög ett plan till New York för en och en halv vecka sedan. Planet hade 562 passagerare på sig, och mestadels av de skadades eller dog. Detta vet vi säkert tack vare en ung pojke i tonåren som kontaktade oss några timmar efter kraschen skett. - Allt det där var inte roligt att gå igenom, säger Felix som sitter med en glass i handen framför teven. Victoria kollar på honom och oroar sig för Alice eftersom räddningsflygplanen hittade henne och hundratals andra människor medvetslösa eller döda. Plötsligt hör hon att hennes mobiltelefon ringer i fickan på hennes vita byxor. Hon tar upp den och ser att det är ett okänt nummer som ringer. Hon trycker på svara och hör att det är Alice som pratar.

- Alice! Ropar Victoria glatt. Hur mår du? - Inte så jättebra, säger Alice lite ledset. - Men, varför då? Frågar Victoria och kollar sig runt oroat. - De på sjukhuset undersökte mig när jag var medvetslös och hittade en cancertumör i överkroppen på mig, svarar Alice. De har opererat bort den, men det finns fortfarande chans för att jag kan få ett återfall. Victoria känner sig lättad att Alice nu mår bra. - Var är du nu? Frågar Victoria och kollar ut genom de stora fönsterna bredvid henne. - Det du, säger Alice och lägger på samtalet. Plötsligt hör Victoria att det ringer på dörren. Hon går dit för att öppna och ser att det är Alice som står där. Victoria lutar sig fram och kramar Alice hårt. - Som jag har saknat dig, säger Alice och tar av sig skorna för att gå in i huset. Victoria går in i köket för att göra i ordning lite popcorn. Alice går och sätter sig i stolen bredvid Victorias. - Jag letade efter dig ett tag efter flygplanskraschen, säger plötsligt Felix och kollar på Alice. Alice kollar på honom och svarar. - Jag vet inte var jag befann mig, säger Alice. Det enda jag kommer ihåg är att jag vaknade upp på en helikopter med vita väggar. Felix öppnar munnen för att säga något, men Alice kommer tillbaka in i vardagsrummet med popcorn och börjar prata. - Sätt på någon film vi kan kolla på och bara glömma bort vad som hänt, säger Victoria och ställer ner popcornen på det svarta och vita bordet framför soffan de sitter i. Hon sätter sig ner och Alice sätter på en film. - Jag är glad att allt detta är över, säger Victoria och slappnar av för första gången på länge