Jämförelser regional utveckling

Jämförelser regional utveckling Gävleborgs län i jämförelse med övriga län och riket en rapport från Samhällsmedicin vid Centrum för kunskapsstyrning, Region Gävleborg 1

Innehåll Inledning Läsanvisningar Demografisk utveckling 1.1. Demografisk utveckling: ålders- och könsfördelning 1.2. Befolkningsprognos 1.3. Demografisk försörjningskvot 1.4. Befolkningsutveckling: födda och döda; in- och utflyttade 1.5. Utländsk-/svensk bakgrund Regional tillväxt 2.1. Bruttoregionalprodukt och inkomster 2.2. Arbetsproduktivitet 2.3. Konjunktur Arbetsmarknad 3.1. Näringsgrenar 3.2. Sysselsättning 3.3. Innovationer 3.4. Nyföretagande och tillväxtvilja 3.5. Konkurser Kompetensförsörjning 4.1. Utbildningsbehörighet och utbildningsövergång 4.2. Utbildningsnivå Attraktiva regioner 5.1. IT-infrastruktur 5.2. Kollektivtrafik och pendling 5.3. Boende 5.4. Kultur Folkhälsa, klimat och energi 6.1. Folkhälsa 6.2. Klimat och energi Avslutning 7.1. Vidare lästips Referenser 2

Inledning Avsikten med detta kunskapsunderlag är att illustrera jämförelser avseende regional utveckling: över tid, inom länet samt länet i förhållande till riket och andra län. Detta utifrån att det regionala utvecklingsansvaret, med tillhörande uppgifter, den 1 januari 2015 tillföll nybildade Region Gävleborg. Arton nationella politikområden och tre politiska målområden berörs av regional utveckling. Rapporten gör inte anspråk på att vara heltäckande över alla dessa, utan presenterar ett urval av indikatorer för regional utveckling. Indikatorerna är utvalda och prioriterade utifrån de samhällsutmaningar beskrivna i Budgetpropositionens (2014/15:1) utgiftsområde 19 Regional tillväxt: Demografisk utveckling Inkluderande tillväxt Klimat, miljö, energi Globalisering samt de prioriterade områdena för regional tillväxt i den nationella strategin för regional tillväxt och attraktionskraft (Regeringskansliet 2014a): Innovation, företagande och entreprenörskap Attraktiva miljöer Kompetensförsörjning Internationellt- och gränsöverskridande samarbete Ovan nämnda samhällsutmaningar och prioriterade områden beskrivs närmre i den nationella strategin för regional tillväxt och attraktionskraft. Där fokuseras även på förutsättningar för regional tillväxt. Detta innebär att förutsättningar för regional tillväxt, så som tillgänglig utbildning, infrastruktur, inkluderande arbetsmarknad, service, it, kultur och boende, är av vikt att beakta så väl arbete med, som jämförelser av regional utveckling. Detta har beaktats i rapporten. 3

Läsanvisningar Rapporten är indelad i sex kapitel utifrån tidigare beskrivna samhällsutmaningar och prioriterade områden. I kapitlens olika avsnitt beskrivs länets utveckling över tid samt nuläge, utifrån senast tillgängliga offentliga data. Där möjligt presenteras statistiken könsfördelat. De figurer som ingår i rapporten är klickbara: klicka på figuren för att få fram dem i en större, mer läsvänlig storlek i bildbanken ; klicka på figuren igen (i bildbanksläget) för att komma tillbaka till rapporten. Det ska noteras att rapporten är deskriptiv till sin karaktär. Detta innebär att länets utveckling och nuläge beskrivs i nivåer och i positionsförhållande till riket och andra län. Statistiska analyser av samband mellan olika indikatorer för regional utveckling förekommer inte i denna deskriptiva rapport. Statistiska tester över säkerställda skillnader mellan exempelvis län och rike, eller mellan kön, förekommer enbart i enstaka fall i rapporten. Figurerna som ingår i rapporten är klickbara: klicka på en figur för att få den i ett större format; klicka på den igen för att komma tillbaka till rapporten. Rapporten avses att uppdateras kontinuerligt allteftersom ny offentlig data blir tillgängligt. Dokumentet är i denna bemärkelse levande och kan komma att förändras. Förslag till möjliga fördjupningar samt ett urval förslag till vidare läsning ges i slutet av rapporten. 4

1. Demografisk utveckling 5

1. Demografisk utveckling Befolkningens sammansättning i form av antal, åldersammansättning, utbildningsnivå eller hälsa etc. är av stor betydelser för en region. Skillnader i befolkningens sammansättning mellan regioner bidrar till att utvecklingen ser olika ut i olika delar av landet. Befolkningens sammansättning är ett resultat av historiska sociala, politiska och ekonomiska processer: till exempel in- och utflyttning av unga eller äldre, män eller kvinnor, arbetslösa eller högutbildade, och kunskap om vilka faktorer som i huvudsak bestämmer befolkningsförändringen är därför av stor vikt. Exempelvis kan en obalans i flyttningar generera en obalans både i regionens ålders- och könssammansättning. Detta till exempel genom ett underskott av unga och/eller kvinnor. En sådan obalans kan förstärka ett negativt födelsenetto och befästa en ogynnsam demografisk utveckling (Tillväxtanalys, 2013). Det är människor som skapar tillväxt och alla människor tillsammans blir därför den mest betydelsefulla tillväxtresursen i en region. (Tillväxtanalys, 2013) I detta avsnitt beskrivs befolkningen i Gävleborgs län bland annat utifrån köns- och åldersfördelning samt in- och utflyttning. Avsnittet innehåller även en befolkningsprognos för både länet och riket. Demografisk utveckling 1.1. Demografisk utveckling: ålders- och könsfördelning 1.2. Befolkningsprognos 1.3. Demografisk försörjningskvot 1.4. Befolkningsutveckling: födda och döda; in- och utflyttade 1.5. Utländsk-/svensk bakgrund 6

1. Demografisk utveckling 1.1 Ålders- och könsfördelning Gävleborgs län hade sista december 2014 279 991 invånare. Befolkningspyramiderna till höger visar åldersstrukturen för befolkningen i Gävleborgs län respektive riket utifrån antalet invånare fördelat på femårsåldersklasser och kön. Observera att figurerna har olika skalor. Andelen äldre ökar i Gävleborgs län, idag är 65 060 invånare eller knappt en fjärdedel (23 procent) av befolkningen i länet 65 år eller äldre. Gävleborg har en större andel äldre än i riket där motsvarande andel är 20 procent. I länet är andelen äldre kvinnor (65 år och äldre ) högre än andelen yngre kvinnor (0-19 år). Andelen äldre kvinnor är 25 procent och andelen yngre kvinnor är 21 procent. För männen i länet är det en jämnare fördelning mellan äldre (65 år och äldre) och yngre (0-19 år) andelen är 22 procent för båda grupperna. I riket är andelen yngre större än andelen äldre för både män och kvinnor. För kvinnorna är andelen yngre 22 procent och andelen äldre 21 procent. För männen är det större skillnad där är andelen yngre 23 procent och andelen äldre 18 procent. Könsfördelningen mellan män och kvinnor är jämn i såväl länet som riket. Både i länet och riket är det 50 procent män respektive 50 procent kvinnor. 7 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.1 Ålders- och könsfördelning Figurerna till höger visar befolkningens sammansättning för män respektive kvinnor i Gävleborgs län i jämförelse med andra län och riket. Befolkningen är indelad i åldersgrupperna 0-19 år barn och ungdomar, 20-64 år förvärvsarbetande samt 65 år och uppåt äldre. Båda figurerna är sorterade efter gruppen 0-19 år. För männen i länet är fördelningen 22 procent barn och ungdomar, 56,5 procent förvärvsarbetande samt 21,5 procent äldre. För kvinnorna 20,8 procent barn- och ungdomar, 54,2 procent förvärvsarbetande och 25 procent äldre. Främsta skillnaderna mot riket är i åldersgruppen äldre, I Gävleborgs län tillhör 3,5 procent fler av männen och 3,7 procent fler av kvinnorna åldersgruppen äldre i jämförelse med riket. 8 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.2 Befolkningsprognos Figurerna till höger visar befolkningsprognos fram till år 2050 för riket och länet för män respektive kvinnor. Prognosen bygger på SCB data där 2010 är första prognosår. Som tidigare nämnts bor 279 991 personer i Gävleborg (31 december 2014). Enligt prognosen kommer befolkningsmängden i länet minska något 2015 för att sedan sakta öka. 2050 beräknas befolkningen öka till 286 107 personer. Varav 144 354 män och 141 753 kvinnor. I riket finns en tydlig trend att befolkningen ökar. 31 december 2014 bodde 9 747 355 personer i riket. 2050 beräknas befolkningen i riket vara 10 734629 personer. Varav 5 442 444 män och 5 292 185 kvinnor. 9 Källa: SCB, befolkningsstatistik och Samhällsmedicins epidemiologiska bevakning

1. Demografisk utveckling 1.2 Befolkningsprognos Som komplement till befolkningsprognosen på föregående sida visar figuren till höger en prognos för genomsnittlig årlig befolkningsförändring under åren 2012-2020 fördelat på län. Stockholms län beräknas ha den högsta befolkningsökningen under perioden med en ökning om 1,47 procent. Norrbottens län beräknas ha en minskad befolkningsutveckling om -0,07 procent. Prognosen för Gävleborgs län visar en ökning med 0,12 procent mellan 2012 och 2020, och hör därmed till de åtta län med prognosticerad befolkningsökning under 0,2 procent. 10 Källa: Tillväxtanalys och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.3 Demografisk försörjningskvot Försörjningskvoten räknas ut genom att ta antalet personer i icke arbetsför ålder (0-19 år och äldre än 65 år) delat med antal personer i arbetsför ålder (20-64 år). Försörjningskvoten är ett mått som visar hur många personer i icke arbetsför ålder som 100 personer i arbetsför ålder ska försörja. Försörjningskvoten ger en uppfattning om såväl tillgång på arbetskraft, som skatteunderlag och även vårdbehov. Ju högre värde desto större utmaning då färre är i yrkesaktiv ålder och ska försörja fler som är i icke yrkesaktiv ålder. Figuren till höger visar försörjningskvoten för Gävleborgs län i jämförelse med andra län och riket 2014. År 2014 var försörjningskvoten i Gävleborgs län 81 personer. 100 personer i arbetsförålder ska alltså försörja ytterligare 81 personer i icke arbetsför ålder. I riket var försörjningskvoten 73 personer. Det finns en bred variation mellan länen i riket gällande den demografiska försörjningskvoten från 65 i Stockholms län till 89 i Örebro län. Majoriteten av länen har en försörjningskvot mellan 78-82. 11 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.3 Demografisk försörjningskvot Figuren till höger visar en prognos för den demografiska försörjningskvoten från 2015-2050 för länet och riket. Precis som befolkningsprognosen bygger den här prognosen på SCB data där 2010 är första prognosår. Försörjningskvoten i Gävleborgs län beräknas 2015 vara 82 personer. Inom 20 år förväntas länets försörjningskvot stiga till 94 personer, 2050 beräknas försörjningskvoten vara 91 personer. Det vill säga från 2015 och framåt är det en ökning som sedan stabiliseras. Rikets försörjningskvot beräknas 2015 vara 74 personer. Ökningstakten förväntas vara något lägre i riket jämfört med länet, och Gävleborgs försörjningskvot ligger redan idag högre än rikets. I länet beror den största delen av ökningen av försörjningskvoten på den ökande andelen äldre. 12 Källa: SCB, befolkningsstatistik och Samhällsmedicins epidemiologiska bevakning

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: Födda och döda Figurerna till höger visar födelseöverskottet för män respektive kvinnor i länet i jämförelse med andra län samt ett rikssnitt för 2014. Födelseöverskottet räknas ut genom att jämföra antalet levande födda med antalet döda. Födelseöverskottet är skillnaden däremellan. I Gävleborgs län föddes under 2014 1406 flickor och 1430 pojkar det vill säga sammanlagt 2836 barn. Under samma period dog 1654 kvinnor och 1564 män det vill säga sammanlagt 3218 personer. Detta ger ett negativt födelseöverskott på totalt -382 personer och fördelat på kön -134 för männen och -248 för kvinnorna. Rikssnittet är 748 för männen och 486 för kvinnorna. Tillsammans med Västernorrlands och Norrbottens län har Gävleborg de högsta negativa födelseöverskotten i riket. 13 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: Födda och döda I figurerna till höger visas födelseöverskottet för män respektive kvinnor i Gävleborgs läns kommuner samt ett länssnitt för 2014. Alla kommuner utom Gävle kommun har ett negativt födelseöverskott. Vilket resulterar i att även länet som helhet har ett negativt födelseöverskott. Totalt sett har Ljusdals- och Bollnäs kommun de högsta negativa födelseöverskotten i länet. För kvinnorna ligger även Hudiksvalls- och Söderhamns kommun högt. För männen är det även Ockelbo- och Ovanåkers kommun som ligger högt. 14 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade Sammanlagt flyttade 10 239 personer till Gävleborg år 2014 av dessa var 4881 kvinnor och 5358 män. Under samma period flyttade sammanlagt 7872 personer från länet, av dessa var 3788 kvinnor och 4084 män. Figurerna till höger visar höger visar flyttnettot för män respektive kvinnor i länet i jämförelse med andra län och riket. Flyttningsnettot räknas ut genom att jämföra antalet inflyttade med antalet utflyttade. Flyttnettot är skillnaden däremellan. Flyttningsnettot i dessa figurer baserar sig på total inflyttning och utflyttning, det vill säga ingen åtskillnad görs för vart eller varifrån flytten sker. För både kvinnor och män hör Gävleborgs län till den halvan av län med högst flyttnetto. 15 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade I figurerna till höger visas flyttningsnetto för män respektive kvinnor i Gävleborgs läns kommuner samt ett länssnitt för 2014. Precis som för länet har nio av tio kommuner i länet ett positivt flyttningsnetto. Där Gävle kommun har, som största kommun, det största positiva flyttningsnettot med 410 män och 419 kvinnor. Hofors sticker ut med ett negativt flyttnetto för både män och kvinnor -15 respektive -35. 16 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade Som komplement till länets och kommunernas flyttningsnetto visas på följande sidor antal flyttningar utifrån varifrån man flyttar respektive till var man flyttar. Figurerna till höger visar en länsjämförelse av antal inflyttade män respektive kvinnor fördelat på varifrån de flyttat. Det är tydligt att det sker störst inflyttning i de större regionerna i Sverige; Stockholm, Västra Götaland och Skåne, detta gäller för både kvinnor och män. Totalt flyttade 5358 män och 4881 kvinnor till Gävleborgs län 2014. Majoriteten av dessa 65 procent (3 484) för männen respektive 70 procent (3 409) för kvinnorna flyttade från andra delar av Sverige. Övriga, 35 procent av männen (18749) och 30 procent av kvinnorna (1472) flyttade till länet från annat land. 17 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade På motsvarande vis som föregående sidas länsjämförelse visar figurerna till höger en kommunjämförelse över antal inflyttade fördelat på varifrån man flyttat och här även med tillägget flytt från egna länet Det är tydligt att det sker störst inflyttning i kommunerna med de större orterna. Gävle-, Sandvikens- och Hudiksvalls kommun ligger i topp för både män och kvinnor. Kommunerna med lägst inflyttning är för både män och kvinnor Ockelbo- och Hofors kommun. I de flesta av kommunerna, sju av tio för männen och i alla kommunerna för kvinnorna sker majoriteten av inflyttningen från övriga delar av Sverige. I Ockelbo kommun kommer dock de flesta av de inflyttade männen från det egna länet och i Ljusdal och Söderhamn kommer de flesta av de inflyttade männen från utlandet. 18 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade På motsvarande vis som föregående sidor om inflyttade visas här antal utflyttade män respektive kvinnor i länet samt i jämförelse med andra län, fördelat på till var man flyttar. Även här är det, precis som för inflyttning tydligt att flest utflyttningar sker i de större regionerna i Sverige; Stockholm, Västra Götaland och Skåne ligger i topp för både män och kvinnor. Totalt flyttade 4 084 män och 3 788 kvinnor från Gävleborgs län 2014. Majoriteten av dessa, 90 procent (3 714) för männen respektive 91 procent (3 478) för kvinnorna, flyttade till andra delar av Sverige. 19 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.4 Befolkningsutveckling: In- och utflyttade Figurerna till höger visar antal utflyttade män respektive kvinnor i de tio kommunerna i Gävleborgs län. Det är tydligt att det precis som gällande inflyttning sker störst utflyttning från kommunerna med de större orterna: Gävle, Sandviken och Hudiksvall ligger i topp för både män och kvinnor. Kommunerna med lägst utflyttning för både män och kvinnor är Ockelbo och Ovanåker. I de flesta av kommunerna åtta av tio för männen och nio av tio för kvinnorna sker majoriteten av utflyttningen till övriga delar av Sverige. Från Ockelbo flyttar de flesta av kvinnorna och männen till andra orter i det egna länet. 20 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

1. Demografisk utveckling 1.5 Utländsk-/svensk bakgrund Figuren högst upp till höger visar andel av befolkningen, i Gävleborgs län och i riket 2013, med utländsk- respektive svensk bakgrund. Med utländsk bakgrund menas att vara utrikes född, alternativt vara inrikes född med en eller två utrikes födda föräldrar. Med svensk bakgrund menas att vara inrikes född med två inrikes födda föräldrar. I Gävleborg är drygt 82 procent av såväl kvinnor som män inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. Det är en något högre nivå än rikets genomsnitt om 72 procent, för både kvinnor och män. Omkring sju procent av länets befolkning, och tolv procent av rikets befolkning, är inrikes födda med en eller två utrikes födda föräldrar. Det är mer vanligt med en utrikes född förälder, än med två utrikes födda föräldrar. Omkring tio procent av Gävleborgarna är utrikes födda, motsvarande siffra för riket är 16 procent. Den högra figuren längst ner visar åldersfördelningen av befolkningen med utländsk bakgrund: yngre än 25 år, respektive 25 år eller äldre i länet och riket. Figuren visar att det bland utrikes födda finns en relativt stor skillnad mellan de två åldersgrupperna, liksom mellan länet och riket. I Gävleborg är omkring tre procent av de utrikes födda under 25 år, medan sju till åtta procent är 25 år eller äldre. Motsvarande siffror för riket är tre respektive 13 procent. Bland inrikes födda med en eller två utrikes födda föräldrar finns däremot inte någon större skillnad mellan de två åldersgrupperna: nivån ligger omkring en till tre procent. Nivån är något högre i riket, men inte heller här finns några stora skillnader. 21 Källa: SCB, Befolkningsstatistik och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 22

2. Regional tillväxt Något förenklat kan regional tillväxt beskrivas som den ekonomiska tillväxtdimensionen av regional utveckling. Regional tillväxt upplevs många gånger som så stor del av regional utveckling att de två begreppen används synonymt. Enligt SOU2007:13 Regional utveckling och regional samhällsorganisation är ekonomisk regional tillväxt dock endast en av 18 politikområden som har samröre med regional utveckling. Det finns många olika sätt att redogöra för ekonomisk tillväxt på en regional nivå. I linje med SCB har för detta avsnitt ett antal indikatorer valts ut för att beskriva den ekonomiska situationen i länet, samt i relation till andra län. Därutöver beskrivs företagares upplevelser av konjunkturen i länet utifrån konjunkturbarometern. Först beskrivs Bruttoregionalprodukten (BRP) som är den regionala motsvarigheten till Bruttonationalprodukten (BNP). BRP kan ses som ett komplett mått då det både inkluderar löner och eventuella driftöverskott. Ett högt BRP behöver dock inte betyda att ev. driftöverskott i produktionen kommer den regionala ekonomin till del. Därför redovisas här också Regional inkomst: dvs lönesumma per person med bostad i regionen (s.k. nattbefolkning). Avsnittet avslutas med en beskrivning av konjunkturläget. Konjunkturläget beskriver svängningar i den ekonomiska aktiviteten genom att sätta aktuell BNP-nivå i förhållande till ett referensvärde: den högsta möjliga BNP-nivå som är förenlig med stabil inflation, det vill säga den potentiella BNP-nivån (Konjunkturinstitutet, 2005). Konjunkturinstitutet beräknar denna potentiella BNP-nivån genom enkätundersökningar till företag, hushåll och offentlig sektor om deras syn på den ekonomiska utvecklingen. I denna rapport redovisas företagens syn på den ekonomiska utvecklingen då Företagsbarometern är regionalt indelad, och därför av intresse för syftet med denna rapport. Regional tillväxt 2.1. Bruttoregionalprodukt och inkomster 2.2. Arbetsproduktivitet 2.3. Konjunktur Genom att också se till den inkomst som förvärvas erhålls ett mått på arbetsmarknadens relation till det värde som skapas och som sedan blir kvar i regionen. Om produktion i länet skapar värde så syns det på regionens BRP, men om värdet inte stannar på samma ort finns en risk att måttet på tjänste-, och varuproduktion i länet inte ger hela bilden (exempelvis i fall där ett företag finns på flera orter och eventuellt värde som skapas centreras till huvudkontoret i annat län). 23

2. Regional tillväxt 2.1 Bruttoregionalprodukt och inkomster: BRP för länen 2012 Bruttoregionprodukt (BRP) kan förstås som den regionala andelen av det nationellt sammanfattande måttet Bruttonationalprodukt (BNP) och kan användas för att spegla den ekonomiska utvecklingen i länet. BRP är dock ett mått som ska tolkas med försiktighet då det i strikt mening inte är ett mått på tillväxt utan produktion*. BRP är också känsligt för sammansättningen av olika näringsgrenar i länet och speglar därför inte alltid ekonomisk utveckling korrekt. Tillsammans med andra mått kan BRP dock vara en viktig komponent för att förstå länets utveckling. Figuren till höger visar att Gävleborg var ett av de sex län med en positiv volymutveckling 2012. *För mer information om BRP, med förklaring av volymutveckling av BRP, ges exempelvis i Statistiska centralbyråns rapport Regional ekonomisk tillväxt förutsättningar, indikatorer och mått, 2005:1. 24 Källa: SCB, Regionalräkenskaper och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.1 Bruttoregionalprodukt och inkomster: BRP-utveckling 2001-2012 Som figuren till höger visar så följer Gävleborg i stort rikets trend samtidigt som det finns avvikelser i relationen mellan regionen och riket. Vad som är viktigt att ha i åtanke är att BRP är känsligt för näringsgrenars sammansättning och att BRP faktiskt till och med kan öka när vissa former av arbeten, exempelvis arbetsintensiva men inte produktionsintensiva, försvinner från regionen. SCB ger exempel på hur exempelvis sjukvård kan ses som en näringsgren som är arbetsintensiv men inte produktionsintensiv. Bilden ger dock en förståelse för hur regionen generellt har befunnit sig i relation till rikets trend samtidigt som det är tydligt att regionen under 2007 och 2010 tappat snabbare än riket i den samlade produktionen. 25 Källa: SCB, Regionalräkenskaper och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.1 Bruttoregionalprodukt och inkomster: Förvärvsinkomst Som ses av figuren överst till höger har medianvärdet, det vill säga det mittersta värdet, för förvärvsinkomsten (inkomst av tjänst, pension, sjukpenning och andra skattepliktiga ersättningar från Försäkringskassan, samt från näringsverksamhet exklusive kapitalinkomst), stadigt ökat för män och kvinnor i såväl länet som riket under de 20 åren mellan 1993-2013. Män har under hela perioden haft en högre förvärvsinkomst än kvinnor, och skillnaderna ökar över perioden. Rikets medianvärde för förvärvsinkomst har under hela perioden varit högre än länets medianvärde för förvärvsinkomst, detta gäller för både män och kvinnor, och skillnaden mellan rikets och länets medianvärde ökar över perioden. Fördelningen av medianvärde för förvärvsinkomst i länet 2013 över länets tio kommuner visar också tydligt den relativt stora könsskillnaden: för alla kommuner ligger männens medianvärde för förvärvsinkomst högre än kvinnornas motsvarande värde och det högsta medianvärdet för kvinnors förvärvsinkomst 2013 (Gävle kommun 214 000 kr) är lägre än det lägsta medianvärdet för mäns förvärvsinkomst 2013 (Ljusdals kommun 250 000 kr.) Variationen av medianvärde av förvärvsinkomst bland kvinnorna i länet är större än bland länets män: från 295 000 kr i Sandvikens kommun till 250 000 kr i Ljusdals kommun, än bland länets kvinnor: från 214 000 kr i Gävle kommun till 192 000 kr i Nordanstigs kommun. Den större variationen bland kvinnor kan möjligen till viss del kunna förklaras av kvinnors genomsnittligt högre medellivslängd och därmed högre andel kvinnor med inkomst från pension, jämfört med män. 26 Källa: SCB, Hushållens ekonomi och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.1 Bruttoregionalprodukt och inkomster: Förvärvsinkomst I jämförelse med rikets övriga län är medianvärdet för kvinnor och mäns förvärvsinkomst (inkomst av tjänst, pension, sjukpenning och andra skattepliktiga ersättningar från Försäkringskassan, samt från näringsverksamhet exklusive kapitalinkomst) lägre i Gävleborgs län än de flesta andra län. Bland kvinnor sticker Stockholms län ut något med ett medianvärde om 247 000 kr. För övriga varierar medianvärdet för kvinnors förvärvsinkomst med 20 000 kr: från 221 000 kr i Norrbottens län, till 201 000 i Skåne län. Variationerna mellan länen är något större när vi ser till medianvärde för förvärvsinkomst bland män: från 312 000 kr i Stockholms län, till 246 000 kr i Gotlands län. Tydligt av figurerna till höger är också är att medianvärdet för förvärvsinkomst är högre för män än för kvinnor i rikets alla län. Det högsta medianvärdet för kvinnors förvärvsinkomst 2013 (Stockholms län 247 000 kr) är högre än det lägsta medianvärdet för mäns förvärvsinkomst 2013 (Gotlands län 246 000 kr), men lägre än alla övriga läns medianvärde för mäns förvärvsinkomst. 27 Källa: SCB, Hushållens ekonomi och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.2 Arbetsproduktivitet Produktivitet kan mätas på flera sätt, ett vanligt och ofta använt mått är arbetsproduktivitet. Mängden varor och tjänster mäts vanligen i relation till arbetade timmar. Om arbetsproduktiviteten ökar från ett år till ett annat innebär det att man med samma mängd arbetade timmar producerar mer än föregående år (Riksbanken, 2007). Arbetsproduktiviteten kan även beskrivas med hjälp av förädlingsvärdet, det vill säga företagets produktion minus värdet av insatsvarorna som har använts. Diagrammet till höger visar arbetsproduktiviteten för rikets värden då regiondata saknas. Diagrammet visar produktivitetsförändringen för näringslivet totalt, i procent från föregående år. Data finns inte att tillgå för perioden efter 2013. 28 Källa: SCB och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.3 Konjunktur: Företagsbarometern Företagsbarometern är en undersökning som frågar drygt 6 000 företag om hur de upplever nuläget och vad de har för förväntningar om den närmaste framtiden. Företagsbarometern bygger på så vis på företagens uppfattning om omvärlden: hur olika aktörer tolkar och bedömer ekonomiska förändringar. Måttet Konfidensindikator beräknas som ett medelvärde av de i företagsbarometern ingående frågorna och används som ett sammantaget mått på läget i respektive bransch eller region. Konfidensindikatorn standardiseras över en längre tidsperiod med referensvärdet 100. Detta innebär att ett värde över 100 motsvarar en starkare ekonomisk tillväxt än normalt; och att värden under 100 motsvarar en svagare ekonomisk tillväxt än normalt. På motsvarande vis innebär värden över 110 en mycket starkare tillväxt än normalt; och värden under 90 en mycket svagare ekonomisk tillväxt än normalt. Företagsbarometern och dess konfidensindikator kan brytas ned på bransch (Tillverkningsindustri; Byggindustri; Handel; samt Privata tjänstenäringar) samt på region utifrån NUTS2 indelningen. NUTS är den regionala indelning som används inom EU för statistikredovisning. Gävleborgs län tillhör tillsammans med Dalarnas och Värmlands län NUTS2 regionen Norra Mellansverige. Det bör poängteras igen att avsnittet behandlar företagens upplevelse av konjunkturläge och framtidsplaner, och täcker inte av hela det ekonomiska läget, till exempel saknas information om hushållen och den offentliga sektorn. Ändå ges en bred informationsbas, relaterat till regional tillväxt. 29 Källa: Konjunkturinstitutet

2. Regional tillväxt 2.3 Konjunktur: Företagsbarometern Sedan slutet av 2012 har så väl NUTS2 regionen Norra Mellansverige (Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län) som riket sett en positiv utveckling av konfidensindikatorn för det totala näringslivet (figuren ovan till höger). Sedan slutet av 2013 ligger nivån för konfidensindikatorn över 100 vilket innebär en starkare ekonomisk tillväxt än normalt. För Norra Mellansverige ses en ökning av konfidensindikatorn särskilt under de tre senare kvartalen av 2014, en ökning som gjort att regionen nu ligger i nivå med riket. Figuren nedan till höger visar konfidensindikator för NUTS2-regionen Norra Mellansverige fördelat per bransch. Den positiva utvecklingen de senaste kvartalet som nämndes ovan ses i alla fyra branscher. Sista kvartalet 2014 sågs något av en minskning för Handel och Byggindustri, men alla branscher ligger vid eller något över medelvärdet och särskilt handeln visar en starkare tillväxt än normalt. Handeln är den bransch som under längst tid haft nivåer av konfidensindikatorn som visar på starkare tillväxt (sedan andra kvartalet, 2013, övriga branscher har följt efter sedan första kvartalet 2014. Noteras kan att konfidensindikatorn för tillverkningsindustrin har haft tydliga kvartalsvisa variationer med högre och lägre tillväxt än normalt och att Byggindustrin är den bransch som under längst tid haft svagare tillväxt än normalt i Norra Mellansverigeregionen. Totalt sett så börjar regionen närma sig de nivåer av konfidensindikatorn som var innan ekonomiska krisåren 2008-2009. 30 Källa: Konjunkturbarometern, Konjunkturinstitutet och Samhällsmedicin

2. Regional tillväxt 2.3 Konjunktur: Företagsbarometern Figuren till höger visar branschfördelad konfidensindikator fjärde kvartalet 2014 för de åtta NUTS2-regoinerna i landet. Totalt sett hade Västsverige sista kvartalet 2014 den starkaste tillväxten med konfidensindikator om 109. Skillnaderna är dock små, lägsta totala konfidensindikatorn var 105 vilket beräknades för Övre Norrland och Sydsverige. Det finns viss variation mellan regionerna avseende vilken bransch som går starkast och hur stor variationerna mellan branscherna är. I Östra Mellansverige (Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län) är Byggindustrin klart starkast, medan den är svagast, och har en svagare ekonomisk tillväxt än normalt i Sydsverige (Blekinge och Skåne län). Övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) har en lägre konfidensindikator för Handel än vad de övriga NUTS2-regionerna har. I jämförelser med del andra NUTS-2 regionerna har Norra Mellansverige-regionen den högsta konfidensindikatorn, det vill säga den starkaste tillväxten jämfört med normalläge, för Handeln, och näst högsta för Privata tjänstenäringar (högst för Småland med öarna). För Byggbranschen har Norra Mellansverige istället den fjärde lägsta konfidensindikatorn och för Tillverkningsindustrin den andra lägsta konfidensindikatorn. Mellersta Norrland och Västsverige har de högsta konfidensindikatorerna för Tillverkningsindustrin. Det ska dock igen påpekas att skillnaderna är små, konfidensindikatorns värde varierar enbart mellan 99 (Byggindustri i Sydsverige) till 112 (Handel i Norra Mellansverige) och avspeglar endast läget vid sista kvartalet 2014. 31 Källa: Norrlandsbarometern, Norrlandsfonden, Konjunkturinstitutet och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 32

3. Arbetsmarknad Kompletterande till det föregående avsnittet om regional tillväxt beskriver följande avsnitt arbetsmarknaden. I det här avsnittet presenteras branschdiversifieringen i regionen, andelen sysselsatta samt på vilket sätt män och kvinnor är anställda. Här presenteras också nyföretagande och tillväxtvilja samt företagskonkurser. Genom att undersöka hur stor andel av befolkningen som är i sysselsättning, hur mycket de arbetar, och vilken genomsnittlig disponibel inkomst de har kan eventuella differenser mellan BRP och länets köpkraft synliggöras. Arbetsmarknad 3.1. Näringsgrenar 3.2. Sysselsättning 3.3. Innovationer 3.4. Nyföretagande och tillväxtvilja 3.5. Konkurser Den första av de fyra prioriteringarna för det regionala tillväxtarbetet i den nationella strategin för tillväxt och attraktionskraft är Innovation, företagande och entreprenörskap. Nationella strategin beskriver också att innovations-, företags- och entreprenörskapsklimatet har en avgörande betydelse för näringslivets konkurrenskraft (Regeringskansliet, 2014a). Innovationer är nya eller förbättrade lösningar. Det kan vara förbättringar i form av varor, tjänster, organisationssätt, tekniska lösningar: förbättringar som svarar mot behov och efterfrågan och som skapar värden för samhälle, företag eller individer. I avsnittet beskrivs innovationer, eller innovativitet i regioner, genom indikatorer för FoU-utgifter samt genom företagares självskattning av sitt företags innovativitet. Det bör noteras att FoU-utgifter inte ger hela bilden av innovativitet: många företag är innovativa även om regionen har låga FoU-utgifter (SCB, 2012). Innovationer i form av värdeskapande förbättringar som utgår från forskning och utveckling beskrivs i den nationella strategin som viktigt, men där poängteras även att en stor del av innovationerna sker löpande i företagen, utan koppling till forskning. Avsnittet avslutas med en översikt av nystartade företag samt företagskonkurser över tid för Gävleborgs län. Här ingår också en bild av vad företagarna i regionen ser som möjligheter samt hinder för tillväxt och utveckling. 33

3. Arbetsmarknad 3.1 Näringsgrenar Ett diversifierat näringsliv är viktigt för befolkningen då det ger tillgång till en bred arbetsmarknad. Ett diversifierat näringsliv är också viktigt för regionen då den är mindre sårbar för branschspecifika chocker, eftersom branscher är olika konjunkturkänsliga (Tillväxtanalys, 2013). Här ges en bild av branschdiversifieringen i regionen: figurerna till höger visar fördelningen av andel förvärvsarbetande män respektive kvinnor i befolkningen i åldersgruppen 16 år och äldre efter näringsgren i jämförelse med andra län och riket. Siffrorna är för 2013 och avser nattbefolkningen, det vill säga de som har sin bostad i länet. I Gävleborgs län arbetar den största andelen av männen, 25,7 procent inom tillverkning och utvinning och den största andelen av kvinnorna, 31,8 procent inom vård, omsorg och sociala tjänster. Även i riket är det störst andel av männen som arbetar inom tillverkning och utvinning, 18,2 procent och störst andel av kvinnorna som arbetar inom vård, omsorg och sociala tjänster 27,6 procent. Dessa två största näringsgrenar för respektive kön varierar över riket: bland männen arbetar 8,5 procent i Stockholms län och 31 procent i Jönköpings län inom tillverkning och utvinning. Bland kvinnorna arbetar 20,5 procent i Stockholms län och 34,6 procent i Västerbottens län inom vård, omsorg och sociala tjänster. Andra stora näringsgrenar är för männen: byggverksamhet, handel och företagstjänster och för kvinnor: utbildning och handel. Även här finns en variation i riket. 34 Källa: SCB RAMS och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.1 Näringsgrenar Figurerna till höger visar av andelen förvärvsarbetande män respektive kvinnor i befolkningen i åldersgruppen 16 år och äldre efter näringsgren i Gävleborgs län. Precis som på föregående sida är det nattbefolkningen som avses, det vill säga de som har sin bostad i länet. Siffrorna är för 2013. Även här är det tydligt att det för männen är tillverkning och utvinning som är den största näringsgrenen med 25,7 procent. På andra plats ligger sedan byggverksamhet, 14,5 procent följt av handel, 9,7 procent. Den minsta näringsgrenen för männen i länet är inom finans- och försäkringsverksamhet med 0,8 procent. För kvinnorna är vård, omsorg och sociala tjänster den största näringsgrenen med 31,8 procent. Följt av utbildning, 15,5 procent och handel 9,4 procent. Minsta näringsgrenen för kvinnorna i länet är energiförsörjning, miljöverksamhet med 0,7 procent. 35 Källa: SCB RAMS och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.1 Näringsgrenar Figurerna till höger visar utveckling över tid för andelen förvärvsarbetande män respektive kvinnor i Gävleborgs län i åldersgruppen 16 år och äldre fördelat efter näringsgren. Även här avses nattbefolkningen. 2010 har använts som basår för att titta på utvecklingen över tid. År 2009 var det en stor ekonomiska nedgång, därför ses det svårt att här använda 2009 eller tidigare som basår då volymökningar eller volymförändringar då kan vara missvisande i många fall. För både män och kvinnor har det under perioden 2010-2013 varit starkast positiv utveckling inom yrken som kategoriseras som Okänd verksamhet där SCB, RAMS inkluderar bland andra: tillfällig personal i kommuner som inte kan kopplas till ett specifikt arbetsställe; anställda i handelsbolag som saknar bransch; samt egenföretagare som saknas i företagsregistret. För näringsgrenen Okänd verksamhet har det skett en ökning för män med 41,2 procent och för kvinnor med 64 procent. Näst starkast positiv utveckling är det för hotell- och restaurangverksamhet för män och inom jordbruk, skogsbruk och fiske för kvinnor. För både kvinnor och män är det främst yrken inom näringsgrenen tillverkning och utvinning som har haft en negativ utveckling under perioden. Där har det skett en nedgång på 5,9 procent för män och 8 procent för kvinnor. 36 Källa: SCB RAMS och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Sysselsättningsgrad Figurerna till höger visar sysselsättningsgraden för män respektive kvinnor i länet i jämförelse med riket och andra län för 2014. Sysselsättningsgraden är andel sysselsatta av befolkningen 15-74 år. Kategorin Sysselsatt omfattar följande personer: - Personer som under mätveckan utförde minst en timmes arbete som avlönad arbetstagare; som egna företagare; eller oavlönade medhjälpare i företag tillhörande person av samma hushåll - Personer som under mätveckan inte utförde något arbete enligt ovan, men som hade anställning; var egen företagare; eller arbete som medhjälpande hushållsmedlem och var tillfälligt frånvarande under hela mätveckan på grund av sjukdom, semester, tjänstledighet, värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt eller ledighet av annan anledning. Personer som är heltidsstuderande, arbetslösa, sjuka eller pensionärer klassas ej som sysselsatta (SCB, 2015). Gävleborgs län har med 61,9 procent för männen och 57 procent för kvinnorna lägst sysselsättningsgrad i hela riket för både män och kvinnor. I riket är motsvarande nivåer 68,6 procent för män och 63,8 procent för kvinnor. Sysselsättningsgraden bland män varierar från knappt 73 procent i Stockholms län till runt 62 procent i Blekinge län och Gävleborgs län. Bland kvinnorna varierar sysselsättningsgraden från drygt 68 procent i Stockholms och Hallands län till 57 procent i Gävleborgs län. Kvinnor har generellt lägre sysselsättningsgrad än män. Jämnast sysselsättningsgrad är det i Jämtlands län där det endast skiljer en tiondel mellan könen, till kvinnornas fördel. 37 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Arbetslöshet I figurerna till höger visas andelen arbetslösa män respektive kvinnor i länet i jämförelse med riket och andra län för 2014. Andelen arbetslösa är beräknade utifrån hela arbetskraften. Arbetskraften är summan av sysselsatta och arbetslösa i åldern 15-74 år. I Gävleborg är andelen arbetslösa män 10,1 procent och andelen arbetslösa kvinnor 9,4 procent. Vilket innebär att för männen är Gävleborg på tredje plats och för kvinnorna på andra plats gällande högst arbetslöshet i riket. Andel arbetslösa bland män varierar från knappt 6 procent i Hallands län till drygt 10 procent i Gävleborgs, Blekinge och Skåne län. Bland kvinnorna varierar arbetslösheten från drygt 5 procent i Jönköpings och Uppsala län till knappt 10 procent i Örebro län. När det gäller arbetslöshet finns det inte lika tydliga mönster mellan könen som det finns för sysselsättningsgrad, i nio län har kvinnorna högre arbetslöshet än männen och i tolv län samt riket har männen högre arbetslöshet än kvinnorna. I vissa län som exempelvis Stockholms och Jämtland län är det väldigt jämt mellan könen det skiljer endast en tiondel, i båda fallen till männens fördel. 38 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Sysselsättningsgrad och arbetslöshet utveckling över tid Figuren högst upp till höger visar utvecklingen av andel sysselsatta i länet och riket för åldersgruppen 15-74 år fördelat på kön. För kvinnor är det 2014 lägre andel sysselsatta än vad det var 2005, högst andel sysselsatta kvinnor i länet var det 2007 med 60,2 procent. En liknande trend finns för männen i länet för dem var det högst andel sysselsatta 2011 med 66,4 procent. Rikets sysselsättningsgrad för både män och kvinnor ligger under perioden 2005-2014 i snitt drygt 4 procent över länets. I riket var det högst andel sysselsatta kvinnor 2007 (63,9 procent) och högst andel sysselsatta män 2008 (69,6 procent). Figuren längst ner till höger visar utvecklingen av andel arbetslösa i länet och riket för åldersgruppen 15-74 år fördelat på kön. För männen i länet låg arbetslösheten på en något lägre andel 2014 än vad den gjorde 2005 då den var som högst. Allra lägst låg den dock 2008. För kvinnorna är arbetslösheten 2014 något högre än 2005, även för kvinnorna var andelen arbetslösa lägst 2008 men högst 2013. Kvinnorna i länet har sedan 2007 haft mer eller mindre ständigt ökande arbetslöshet, medan nivåerna för männen fluktuerat mer både uppåt och nedåt. Både 2009 och 2012 var det en kraftig ökning av andel arbetslösa i länet. 2009 var det även en kraftig ökning av andel arbetslösa i riket. Arbetslösheten i riket låg under perioden 2005-2014 i snitt 1,6 procent lägre för männen och 1,2 procent lägre för kvinnorna än i länet. Under perioden 2007-2008 var arbetslösheten i länet i stort i nivå med riket, efter denna period har skillnaderna ökat. 39 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Volymutveckling sysselsättning utveckling över tid Genom att beräkna andel av befolkningen i sysselsättning inom respektive län för åren 2010 och 2014 och sedan subtrahera andelen från 2010 ifrån andelen 2014 erhålls ett mått på volymutveckling där måttet är kontrollerat för befolkning. Förändringar har inte med befolkningsökningar eller befolkningsminskningar att göra utan påverkas endast av hur stora andelar som är i sysselsättning under respektive år. Utifrån detta mått står det klart att det har skett en reell minskning i sysselsättning i Gävleborgs och Gotlands län och att Gävleborg är det län där minskningen är som störst med knappt fyra procent. Antalet arbetstillfällen i Gävleborg har med andra ord minskat även om befolkningsförändringen hålls konstant. Bäst volymutveckling för sysselsatta under perioden har Västernorrlands och Västerbottens län haft då de ökat antal sysselsatta med drygt fem respektive drygt fyra procent. 40 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Genomsnittlig arbetstid Figurerna till höger visar den genomsnittliga arbetstiden för män och kvinnor i Sverige fördelat på kön. I Gävleborg arbetar kvinnor i snitt 35,7 timmar i veckan medan männen i snitt arbetar 39,3 i veckan. Skillnaderna mellan länen är små för männen skiljer det drygt 2 timmar mellan Gotlands län som har högst genomsnittlig arbetstid (40,1) och Västerbottens län som har lägst genomsnittlig arbetstid (38). För kvinnorna skiljer det knappt två timmar mellan Norrbottens län som har högst genomsnittlig arbetstid (35,9) och Hallands län som har lägst genomsnittlig arbetstid (34,3). Gävleborgs län placerar sig på en niondeplats för männen och på en andra plats för kvinnorna i jämförelse med övriga län. En generell skillnad mellan könen i alla län är att kvinnorna har lägre genomsnittlig arbetstid än männen. I snitt skiljer det 4 timmar genomsnittlig arbetstid mellan män och kvinnor. 41 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.2 Sysselsättning: Anställningsform Översta figuren till höger visar anställningsform för män och kvinnor i länet och riket under 2014. Både i länet och i riket är det för både kvinnor och män vanligast att ha en fast anställning (tillsvidare tjänst). Andelen fast anställda män och kvinnor är dock lägre i Gävleborg än riket. För männen skiljer det fyra procent och för kvinnorna sju procent mellan länet och riket. Det är något färre manliga företagare i länet än i riket. De kvinnliga företagarna i länet är i nivå med riket. Dock är det både i länet och riket fler manliga företagare än kvinnliga. När det gäller tidsbegränsat anställda är länet i nivå med riket för både kvinnor och män. I stort har arbetsmarknaden i Gävleborg samma fördelning som riket. De två nedre figurerna visar utvecklingen av anställningsform för länet och riket fördelat på kön. För andel fast anställda män i både länet och i riket har det inte skett någon egentlig förändring. I länet har det varit det en variation på tre procent och i riket två procent under perioden. För andel fast anställda kvinnor i riket har det varit en liknade utveckling som för männen i länet och riket, ingen egentlig förändring och en variation på två procent. För andel fast anställda kvinnor i länet däremot har det fluktuerat mer både uppåt och nedåt, högst andel fast anställda var det 2010 med 46 procent och lägst 2014 med 41 procent. Värt att nämna är även att 2010 när andelen fast anställa kvinnor i länet var som högst var även det år under perioden då vi låg närmast riket eftersom riket då hade sin lägsta andel fast anställda kvinnor med 47 procent. Andel både kvinnliga och manliga företagare och tidsbegränsat anställda i länet och riket har legat i stort konstant under perioden. 42 Källa: SCB:AKU och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.3 Innovationer: FoU Enligt den nationella strategin för tillväxt och attraktionskraft är innovationer viktigt för att stärka regioners förnyelseförmåga och näringslivets konkurrenskraft (Regeringskansliet, 2014a). Figuren till höger visar den regionala fördelningen av landets samlade FoU-utgifter för samtliga sektorer: företagssektorn; universitet- och högskolesektorn; den offentliga sektorn; samt den privata icke-vinstdrivande sektorn. De tre storstadslänen utmärker sig genom att tillsammans stå för mer än 70 procent av landets FoU-utgifter. Även Östergötlands och Uppsala län har högre andelar än övriga län som alla ligger under två procent. Gävleborgs län placerar sig omkring mitten med 1,2 procent av landets totala FoU-utgifter. På nästkommande sida illustreras de totala utgifterna för egen FoU-verksamhet samt utgifter för utlagd FoU-verksamhet inom landstingskommunal respektive primär kommunal verksamhet. Även i denna jämförelse har de tre storstadslänen, och Östergötlands län, högre FoU-utgifter än övriga län. För landstingkommunala FoU-verksamheter är utgifterna i de tre storstadslänen betydande jämfört med övriga län. Gävleborgs län tillhör de län med lägre FoU-utgifter i landstingskommunal verksamhet (omkring 26 miljoner år 2013) och bland de lägsta inom primärkommunal verksamhet (omkring en miljon år 2013). Noterbart är att de län som har de lägsta FoU-utgifterna i landstingskommunal verksamhet har, i jämförelse med andra län, något högre utgifter i primärkommunal verksamhet: och motsatt: de län med lägsta FoU-utgifterna i primärkommunal verksamhet har något högre utgifter i landstingskommunal verksamhet 43 Källa: SCB: Utbildning och forskning, och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.3 Innovationer: FoU Observera de skilda skalorna för FoU-utgifter i landstingskommunal respektive primärkommunal verksamhet. 44 Källa: SCB: Utbildning och forskning, och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.3 Innovationer: FoU Företagssektorns FoU-utgifter följer i stort samma mönster som de landstingskommunala och primärkommunala verksamheterna med de högsta utgifterna, och de största personalresurserna i form av antal årsverken*, i de tre storstadslänen. Gävleborgs län placerar sig i denna jämförelse något högre än vid jämförelser mellan FoU-utgifter i kommunal verksamhet. Noterbart är att även om de regionala skillnaderna i FoU-utgifter är betydande liknar de i hög grad mönstret i andra innovativa länder (SCB, 2012). Enligt myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser har större regioner och städer för det mesta de nödvändiga institutionerna, t.ex. universitet, FoU, tjänster m.m., som krävs för att stödja kluster- och innovationsprocesser (Tillväxtanalys, 2013). Det bör också igen noteras att FoU-utgifter inte ger hela bilden av innovativitet och att många företag är innovativa även om regionen har låga faktiska FoU-utgifter. (SCB, 2012). * Ett årsverke (personår) är det arbete en heltidsanställd person utför under ett år. En person som varit heltidsanställd men endast ägnat halva sin tid åt FoU har gjort 0,5 FoU-årsverke (SCB, 2014). 45 Källa: SCB: Utbildning och forskning, och Samhällsmedicin

3. Arbetsmarknad 3.3 Innovationer: FoU Utvecklingen av företagens utgifter för egen FoU-verksamhet samt personalresurser i form av antal årsverken inom egen FoU-verksamhet illustreras av figuren överst till höger. Mellan 2007 och 2013 har länets företagare ökat sina utgifter för FoUverksamhet med drygt 400 miljoner: från 960 till 1366 miljoner. Antal årsverken inom egen FoU-verksamhet har varit relativt stabilt över perioden, med högsta värde år 2008: 838 årsverken. I riket som genomsitt ökar de totala utgifterna för FoU-verksamhet, medan personalresurserna är relativt stabila med viss ökning. I figuren nederst till höger illustreras utvecklingen av den totala utgiften för egen samt utlagd FoU-verksamhet i landstingskommunal och primärkommunal verksamhet för Gävleborgs län, och för rikssnittet. Det är av figuren tydligt att rikssnittet för totala FoU-utgifter i landstingen under hela perioden är betydligt högre än länets totala utgifter. Över de senaste åtta åren ses dock en relativt kraftig ökning avseende FoU-utgifter i landstinget Gävleborgs län: från 7 miljoner 2009 till 26 miljoner 2013. För kommunerna i länet har FoU-utgifterna minskat mellan 2011-2013, efter en ökning åren dessförinnan. 46 Källa: SCB: Utbildning och forskning, och Samhällsmedicin