Vattenkvalitet, sediment och växtplankton i Vällingen Resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2008-2014 Friman Ekologikonsult AB
Innehåll 1. Sammanfattning... 2 2. Bakgrund... 4 3. Generellt om ekologisk och kemisk status... 5 4. Vällingens tillflöden och vattenomsättning... 6 5. Djupförhållanden... 7 6. Provtagning och utvärdering... 8 7. Vattenkemi, siktdjup och klorofyll... 8 7.1 Absorbans och organiskt material... 8 7.2 Temperatur- och Syreförhållanden... 10 7.3 Konduktivitet, klorid, natrium, kalium, sulfat och alkalinitet... 13 7.4 Fosfor och kväve... 16 8. Metallhalter... 19 9. Plankton... 22 9.1 Växtplankton 2014... 22 9.2 Växtplankton 2008-2014... 23 10. Sedimentundersökning, 2013... 25 11. Referenser... 27 Bilaga 1. Tabeller, vattenkemiska analysresultat, 2010-2014 Bilaga 2. Växtplanktonanalys 2014 Friman Ekologikonsult AB 1
1. Sammanfattning Telge Återvinnings anläggning vid Tveta ligger egentligen inom sjön Vällingens tillrinningsområde men allt vatten från anläggningen samlas upp och leds till det kommunala reningsverket, Himmerfjärdsverket, som har sitt utlopp i Himmerfjärden. För att dels få mer kunskaper om vattenkvalitén i Vällingen, dels se om det finns tecken på något läckage från återvinningsanläggningen har vattenprover tagits i yt- och bottenvatten i östra, mellersta och västra delen av Vällingen i mars och/eller i augusti från 2008 till 2014. I juni 2013 gjordes även en sedimentundersökning. Tvetaanläggningen ligger öster om Vällingen och ett läckage från Tveta skulle kunna påverka östra delen av sjön. Lakvatten har extremt höga klorid- och kvävehalter men i Vällingen är halterna av dessa ämnen bara en aning högre i östra jämfört med västra delen av sjön. I medeltal är alkalinitet, kloridhalt, kaliumhalt och sulfathalt något högre i östra än i västra delen av sjön, men skillnaden är mycket liten. Konduktivitet och natriumhalt är lika i medeltal i östra och västra delen av sjön. Totalkvävehalten i ytvattnet i mars är i medeltal lika i östra och västra delen av sjön medan totalkvävehalten i augusti i medeltal är lite högre i den östra delen av sjön. Totalfosforhalten är i medeltal också en aning högre i östra delen av sjön jämfört med den västra. TOC-halten var dock i medeltal något högre i västra delen än i östra delen av Vällingen. Under stagnationsperioderna (sommar och islagd tid) så är vattenmassan skiktad och bottenvattnet på 9-11 meters djup blir syrefattigt och ibland tom syrefritt. Vid dessa tillfällen stiger ammoniumkvävehalten i bottenvattnet och fosfatfosfor frigörs från bottensedimenten. Detta märks i djupområdena i centrala och västra delen av sjön särskilt på sommaren. Östra delen av Vällingen är relativt grund och blir därför inte temperaturskiktad på sommaren. De något högre halterna av näring och salter i östra delen av sjön kan bero på att den är mindre temperaturskiktad och får mer inblandning av bottenvatten. Skillnaderna är dock för små för att de ska ha någon betydelse för den ekologiska statusen. Kvalitetsfaktor 2014 2009-14 Näringsämnen God God Ljusförhållanden Hög Hög SFÄ, metaller God God Växtplankton Måttlig Måttlig Sammanvägd ekologisk status Måttlig Måttlig Kemisk status exkl. kvicksilver God God I ovanstående tabell sammanställs status för de uppmätta kvalitetsfaktorerna för ekologisk status dels för 2014 dels för perioden 2019-14. Siktdjupet i Vällingen i augusti är mer än 3 m vilket tyder på hög status. Totalfosforhalten tyder på god status men ligger mycket nära gränsen för måttlig status. Växtplanktonanalysen, som är den viktigaste kvalitetsfaktorn, tyder på måttlig status. Den sammanvägda Friman Ekologikonsult AB 2
ekologiska statusen för Vällingen är måttlig. Enligt miljökvalitetsnormen så ska statusen vara god 2021. Vällingen är mycket känslig för fosfortillförsel. En ökad fosforbelastning skulle kunna medföra en ond cirkel med ökad algblomning som leder till ökad syrebrist som i sin tur leder till ökat fosforläckage från sedimenten. Halterna av arsenik, koppar krom och zink i ytvattnet ligger i alla prov under gränsvärdena vilket tyder på god ekologisk status. Halterna av bly, kadmium och nickel ligger också under gränsvärdena vilket tyder på god kemisk status (exklusive kvicksilver). Den historiska och långväga belastningen av kvicksilver på Sveriges sjöar gör att vattenmyndigheten klassar den kemiska statusen som uppnår ej god på nästan alla sjöar även om prover inte tagits (prov ska helst tas på fisk). En sedimentundersökning gjordes 2013 och proverna analyserades med avseende på tungmetaller och 96 organiska miljögifter. Sammanfattningsvis tyder sedimentundersökningen inte på någon påverkan från återvinningsanläggningen. Metallhalterna var låga och nästan lika i Lotorpsviken (närmast Tvetaanläggningen) och referensområdet. Av de organiska ämnena var det halten av 4-nonylfenol som var mest anmärkningsvärd. Den var ganska hög i förhållande till föreslagna riktvärden men eftersom halten var nästan lika hög i Lotorpsviken som referensområdet så tyder det på någon mer diffus källa. Den vanligaste källan till 4-nonylfenol i miljön är från avloppsvatten och från gödsling med slam. Friman Ekologikonsult AB 3
2. Bakgrund Telge Återvinnings Tvetaanläggning ligger inom sjön Vällingens tillrinningsområde men lakvattnet och allt annat vatten från Tvetaanläggningen leds till Södertäljes kommunala reningsverk, Himmerfjärdsverket. Tidigare fanns planer på att leda lokalt renat lakvatten till sjön Lanaren och det vatten som rinner av från sluttäckta ytor samt det dagvatten som rinner av från hårdgjorda ytor skulle renas separat och därefter ledas till Lerhagadiket som mynnar ut i Vällingens östra del. I augusti 2008 påbörjade Telge Återvinning provtagningar i Vällingen två gånger per år, i augusti och i februari/mars i syfte att få referensdata för sjöns näringstillstånd och växtplanktonsammansättning. I slutet av 2009 skrinlades planerna på att leda lokalt renat vatten till närliggande recipienter och man beslöt istället att även fortsättningsvis leda allt vatten från Tvetaanläggningen till Himmerfjärdens reningsverk. Eftersom det bland kringboende finns en viss oro för att det läcker vatten från Tvetaanläggningen till Vällingen så har vattenprovtagningarna i Vällingen ändå fortsatt en gång per år. Provtagningarna görs för att samla information om sjöns vattenkvalitet och för att se om det finns något som tyder på något läckage från Tvetaanläggningen som kan påverka Vällingen. Karaktäristiskt för lakvatten är att det har extremt höga klorid- och ammoniumkvävehalter. Telge Återvinning gör en vattenprovtagning i mars på tre stationer i Vällingen. I mars 2014 var isen för svag för provtagning varför en provtagning gjordes i augusti i stället. Telge Återvinning tar vattenprover ytskikt och i bottenvatten i östra, mellersta och västra delen av Vällingen varje år. Inom Länsstyrelsens regionala miljöövervakning tas ett ytvattenprov från centrala delen av sjön i augusti varje år. Resultat från Telge Återvinnings tidigare undersökningar redovisades senast i juni 2014 i rapporten Vatten och sediment i Vällingen, resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2011-2013. I föreliggande rapport redovisas resultat från 2008-13 översiktligt och de senaste resultaten från 2014 mer detaljerat. Som jämförelse redovisas även en del resultat från andra undersökningar i Vällingen och i andra sjöar i länet. Ekolog Margareta Friman-Scharin har utfört provtagningarna och skrivit rapporten. Vid provtagningen 2014 medverkade även biolog Jesper Paulsson. Friman Ekologikonsult AB 4
3. Generellt om ekologisk och kemisk status I Sverige finns fem vattenmyndigheter, en för varje huvudflodområde. Stockholms län ligger inom norra Östersjöns vattendistrikt som sträcker sig från Dalälven i norr till Bråviken i söder och från Kilsbergen i väster till skärgården i öster. Länsstyrelserna övervakar tillståndet i länets sjöar, vattendrag och kustvatten. Vattenmyndigheterna har satt upp miljökvalitetsnormer för alla sjöar som är större än 1 km 2. De ska ha god ekologisk status senast 2015 eller i särskilda fall t.ex. sex eller tolv år senare och den kemiska statusen ska vara god. Länsstyrelsen bedömer den ekologiska statusen med hjälp av uppgifter om olika biologiska, fysikaliskkemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Metoder för att bedöma ekologisk och kemisk status finns redovisade i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter, HVMFS 2013:19. Värdena för de olika parametrarna jämförs med referensvärden som avser opåverkade sjöar. Beroende på hur mycket uppmätta värden avviker från referensvärdena så kan den ekologiska statusen klassas som dålig, otillfredsställande, måttlig, god eller hög. När olika parametrar tyder på olika status görs en sammanvägning, biologiska parmetrar väger tyngre än fysikalisk-kemiska. Ofta finns bara fysikalisk-kemiska parametrar då görs ändå en expertbedömning av den ekologiska statusen. Den kemiska statusen beror på om halterna av 33 prioriterade ämnen är över eller under uppsatta gränsvärden. De prioriterade ämnena är ett antal tungmetaller bekämpningsmedel, polyaromatiska kolväten, flamskyddsmedel, tributyltenn, nonylfenol mm. Den kemiska statusen har två klasser, god eller uppnår ej god. Ligger summan av uppmätta halter och bakgrundshalter under uppsatta gränsvärden så är den kemiska statusen god. För kvicksilver bedöms halterna i fisk i Sveriges sjöar vara så höga att den kemiska statusen för sjöar och vattendrag i generellt klassas som uppnår ej god. På grund av den historiska belastningen och de långväga transporterna av kvicksilver så sätts inget årtal för när den kemiska statusen ska vara god. I stället sätter man upp mål för kemisk status (exklusive kvicksilver), som i regel ska vara god 2015. I många sjöar har man inte gjort någon undersökning av halterna av de prioriterade ämnena i vatten/sediment eller i biologiska vävnader. Då bedöms den kemiska statusen (exklusive kvicksilver) att vara god om det inte finns någon anledning att misstänka annat. Friman Ekologikonsult AB 5
Figur 1. Moraåns avrinningsområde är 92 km 2 stort. Vällingen ligger i övre delen av Moraåns avrinningsområde. Moraån mynnar ut i Järnafjärden. 4. Vällingens tillflöden och vattenomsättning Vällingen är en 3,8 km 2 stor sjö i övre delen av Moraåns avrinningsområde, se figur 1. Sjön är mycket flikig med många vikar och uddar, medeldjupet är 6,1 m och den teoretiska omsättningstiden är 3,8 år. Tillrinningsområdet är 29 km 2 och utgörs av 67% skogsmark, 16% sjö, 14% jordbruksmark och 3 % urbant (ref. SMHI, vattenweb i januari 2015). Den enda sjön uppströms Vällingen är Långsjön som ligger norr om Vällingen. Eventuellt har Vällingen även tillrinning av grundvatten från den högre liggande sjön Yngern väster om Vällingen. Inom tillrinningsområdet finns även avlopp från två reningsanläggningar (160 pe) och enskilda avlopp från 40 permanenthus och 133 fritidshus (ref. Södertäljes Vattenplan, Rapport 2005). Avloppsmängderna från de enskilda avloppen ökar eftersom fler och fler av fritidshusen blir permanentbostäder. Vällingen har varit vattentäkt för Myrstugans vattenverk vid sjöns utlopp vilket medfört att kraven på enskilda avlopp har varit högre än i andra områden. Vattnet från Vällingen rinner vidare söderut till Kvarnsjön, Kallforsån och Moraån som mynnar ut i Järnafjärden. Friman Ekologikonsult AB 6
Figur 2. Vällingens tillrinningsområde och provtagningsstationerna, Ö för östra, M för mellersta och V för västra. Inom den regionala miljöövervakningen tas ett ytvattenprov i augusti varje år vid station R. 5. Djupförhållanden Vällingens maxdjup, 16 m, är i en liten djuphåla i södra delen av sjön. Maxdjupet i centrala delen av sjön är 12 m, se figur 3. Figur 3. Djupförhållanden i sjön Vällingen efter ritning i Länsstyrelsens Rapport 1994:1 Friman Ekologikonsult AB 7
6. Provtagning och utvärdering Telge Återvinnings senaste provtagning i Vällingen utfördes den 21:a augusti 2014. Vattenprov togs med Ruttnerhämtare i ytvattnet på 0,5 meters djup och i bottenvattnet ca 0,5 meter över bottnen på tre stationer, se figur 2. Ibland togs även prov strax under språngskiktet på t.ex. syre. Vattenkemiska analyser har utförts av Eurofins och växtplanktonprov har analyserats av Medins Biologi. I denna rapport redovisas också data från de provtagningar som TÅ utfört 2008-14 och som jämförelse så redovisas även en del resultat från den regionala miljöövervakningen, RMÖ, av Vällingen samt nationella miljöövervakningen av 20 så kallade omdrevssjöarna i Stockholms län. Inom RMÖ tas vattenproven på 0,5 m djup i en station, R, i sundet mellan Vällingens östra och västra del, se figur 2. Vid utvärderingen har om möjligt Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter 2013:19 använts. För parametrar som inte finns med där eller om det saknats tillräckligt underlag för att tillämpa dessa bedömningsgrunder har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913 från 1999) för sjöar och vattendrag använts. För några parametrar som saknar bedömningsgrunder så har jämförelser gjorts med sjödata från SLU:s databank för vattenkemi. Information har också hämtats från Vattenmyndigheten och från Vatteninformationssystem Sverige, Viss. 7. Vattenkemi, siktdjup och klorofyll Analysresultaten för Telge Återvinnings vattenkemiska provtagningar åren 2008-14 redovisas i diagram i följande avsnitt. Samtliga analysresultat 2010-2014 finns redovisade i Bilaga 1. 7.1 Absorbans och organiskt material Absorbansen är ett mått på vattnets färg som till stor del beror på halten humusämnen. Absorbansen, Abs 420/5, i ytvattnet har under perioden 2006-2014 varierat mellan 0,025 och 0,084 ae/5 cm. Den högsta absorbansen uppmättes i augusti 2014 då den var 0,084 i östra delen och 0,079 i västra delen av Vällingen, se figur 4. Medelvärdet för absorbansen i augusti 2006-2008 var 0,033 och för 2009-2014 0,053. Sjöar i södra Sverige som har en absorbans < 0,06 ae/5 cm betecknas som klara sjöar (till skillnad mot de humösa sjöarna). Skillnaderna mellan stationerna i östra och västra delen var obetydlig. På senare år har absorbansen ökat i många sjöar och vattendrag vilket kan vara en effekt av klimatförändringar. Varmare och fuktigare höstar och vintrar leder till ökat humusläckage från skogsmarken (Löfgren, S). Friman Ekologikonsult AB 8
TOC, mg/l 14 12 10 8 6 4 2 Abs, F, 420 /5 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 TOC Abs 0 R Aug. 2006 R Aug. 2007 Ö Aug. 2008 R Aug. 2008 V Aug. 2008 Ö Mars 2009 M Mars 2009 Ö Aug. 2009 R Aug. 2009 V Aug. 2009 Ö Mars 2010 V Mars 2010 R Aug. 2010 Ö Mars 2011 V Mars 2011 R Aug. 2011 Ö Mars 2012 V Mars 2012 R Aug. 2012 Ö Mars 2013 V Mars 2013 R Aug. 2013 Ö Aug 2014 V Aug 2014 0 Figur 4. Vattnets färg, absorbansen, och halten TOC vid station Ö i östra delen av Vällingen, vid station R (Regionala miljöövervakningen) i den centrala delen och station V i västra delen. Halten TOC, totalt organiskt kol, är ett mått på halten organiskt material. Ju högre TOC desto mer organiskt material, t.ex. humusämnen och plankton, finns i vattenmassan. Humusämnen är syreförbrukande när det bryts ner av mikroorganismer. Halterna i Vällingens ytvatten har i augusti 2006-2014 varierat har varierat mellan 8 och 10,9 mg/l. 2006-2008 var halten i medeltal 9,2 och 2009-2014 var halten 9,5 i medeltal. När TOC-halterna i ytvattnet i maj oktober i genomsnitt är 8-12 så klassas det som måttligt hög halt, klass 3, i en femgradig klassning (NV Rapport 4913). Den högsta halten som uppmättes var 12 mg/l i västra Vällingen i mars 2013 både i bottenvattnet och i ytvattnet. Samtidigt var TOC-halten i östra delen bara 9,4 mg/l. I medeltal (2008-14) har TOC-halten varit 9,0 mg/l i östra delen och 9,6 mg/l i västra delen av sjön. Siktdjupet har i augusti 2006-14 varierat mellan 2,4 m 2013 och 3,4 m, se figur 5. I medeltal för 2006-8 har siktdjupet varit 3,7 m. Under den senaste sexårsperioden, 2009-14, har siktdjupet i medeltal varit 3,1 m. Referensvärdet för siktdjupet, dvs det siktdjup sjön borde haft utan mänsklig påverkan, är 4,5 m (Hagström 2013). När siktdjupet är > 3 m blir den ekologiska kvoten, (siktdjupet /referensvärdet) > 0,67 vilket gör att siktdjupet i Vällingen har haft hög status i medeltal sedan 2006 och även om man bara bedömer den senaste sexårsperioden. I augusti 2008 och 2009 var siktdjupet 2 respektive 4 dm mindre i östra delen än i västra delen av Vällingen. I augusti 2014 var siktdjupet 3 dm större i östra delen än i den västra. Friman Ekologikonsult AB 9
Kl-a, µg/l 12 10 8 6 4 2 Siktdjup, m 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 Kl-a Sikt 0 R R Ö R V Ö R V R R R R Ö V 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 4 Figur 5. Klorofyllhalt och siktdjup i augusti i Vällingen 2006-14. Station R i centrala Vällingen provats inom den regionala miljöövervakningen, medan proverna i östra och västra Vällingen provtagits av Telge Återvinning. Siktdjupet är oftast lägre när klorofyllhalten är högre. I augusti 2014 var klorofyllhalten 6,8 µg/l i östra delen och 4,8 µg/l i den västra delen av Vällingen. 2009 var klorofyllhalten också högre i den östra delen men 2008 var den lägre där än i västra delen av sjön. Halterna av klorofyll-a har i augusti 2006-14 varierat mellan 4,8 och 11,3 µg/l. Medelvärdet för 2006-8 är 9,5 µg/l och medelvärdet för den senaste sexårsperioden är 8,0 µg/l. Referensvärdet för Vällingens klorofyllhalt är 3,4 µg/l (Hagström, Länsstyrelsen 2013). Den ekologiska kvoten (referensvärde/uppmätt medelvärde) blir då 0,43 vilket tyder på god ekologisk status. Det är dock säkrare att bedöma den ekologiska statusen med växtplanktonanalys, se avsnitt 9. 7.2 Temperatur- och Syreförhållanden Vällingen har temperaturskiktad vattenmassa på sommaren och i viss mån även på vintern. Endast vid TÅ:s mätningar har temperaturen mätts varje meter från ytan och nedåt. Vid augustimätningarna 2008, 2009 och 2014 var temperaturen 18-19,6 grader C från ytan och ner till 6-7 meters djup men därunder föll den brantare till den lägsta uppmätta augustitemperaturen på 12,2 grader C på 11 meters djup vid den mellersta mätstationen, se figur 6. I augusti 2014 var temperaturen generellt lite högre än vi de tidigare mätningarna och i den östra delen av sjön var temperaturen då jämnhög ända ner till botten. Friman Ekologikonsult AB 10
C 20 19 18 17 16 15 14 13 12 Temperaturer i augusti 0,5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Ö 2008 M 2008 V 2008 Ö 2009 M 2009 V 2009 Ö 2014 M 2014 V 2014 Djup, m Figur 6. Temperaturer i djupled i augusti 2008, 2009 och 2014. Gröna linjer avser östra delen, oranga linjer avser mellersta delen och blåa linjer avser västra delen av Vällingen. 6 5 4 3 2 1 ⁰C Temperatur i mars Ö 2011 M 2011 V 2011 Ö 2012 M 2012 V 2012 V 2013 M 2013 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 V 2013 Figur 7. Temperaturer vid stationerna 1-3 i mars 2011-13.. Gröna linjer avser östra delen, oranga linjer avser mellersta delen och blåa linjer avser västra delen av Vällingen. Vintertid är temperaturskiktningen svagare men på grund av isen så är omblandningen av bottenvattnet ändå mycket begränsad. Efter vår- och höstcirkulationen temperaturskiktas sjön och syrehalterna i bottenvattnet sjunker. Mätningarna visar att syretillståndet är bra ner till sex meters djup men att det i mars och augusti oftast är syrefattigt från nio meter och djupare, se figur 8. I figur 3 framgår ungefär hur stora bottenarealer som är djupare än nio meter och kan drabbas av perioder med syrefattigt vatten. Friman Ekologikonsult AB 11
mg/l 14 12 10 8 6 4 2 Syrehalter Aug. 2008 Ö Aug. 2008 M Aug. 2008 V Mars 2009 Ö Mars 2009 M Mars 2009 V Aug. 2009 Ö Aug. 2009 M Aug. 2009 V Mars 2010 Ö Mars 2010 M Mars 2010 V Mars 2011 Ö Mars 2011 M Mars 2011 V Mars 2012 Ö Mars 2012 M Mars 2012 V Mars 2013 Ö Mars 2013 M Mars 2013 V Aug. 2014 Ö Aug. 2014 M Aug. 2014 V 0 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Djup, m Figur 8.Syrehalter i augusti 2008, 2009 och 2014 samt i mars 2011-13. Augustivärden är gulorange eller rödmarkerade medan marsvärden är blå- eller lilamarkerade. Ner till sex meters djup var det syrerikt, > 7 mg/l, vatten vid nästan alla mättillfällen. På åtta meters djup varierierade syretillståndet mellan svagt, måttligt eller rikt. Från nio meters djup och nedåt var det oftast syrefattigt, < 3mg/l och vid två mättillfälle rådde det syrebrist på 10 och 11 meters djup. Efter mars och augusti kan syrehalterna i bottenvattnet sjunka ytterligare tills temperaturskiktningen bryts genom att hela vattenmassan värms/kyls till fyra grader då vår- respektive höstcirkulationen inträder. I mars 2012 var syrehalterna betydligt högre än vid övriga mätningar i mars, det kan eventuellt bero på den sena isläggningen 2011. Ju kortare tid isen legat desto mindre syre hinner förbrukas i bottenvattnet före marsprovtagningen. Vid den senaste provtagningen i augusti 2014 var det ingen skiktning i östra delen av Vällingen och därmed goda syreförhållanden i hela vattenmassan. I mellersta delen var syrehalten låg, 3,9 mg/l på 7 meters djup och bottenvattnet, på 11 meters djup, rådde det syrebrist. I västra delen av Vällingen var det också syrebrist i bottenvattnet, på nio meters djup. Friman Ekologikonsult AB 12
7.3 Konduktivitet, klorid, natrium, kalium, sulfat och alkalinitet I detta avsnitt redovisas analysvärden från 2010-2014 i Vällingen och som jämförelse används resultat från hösten 2013 i den Nationella miljöövervakningens provtagning i 20 så kallade omdrevssjöar i Stockholms län. I omdrevssjöar tas vattenkemiska prover i oktober varje höst för att följa trender i sjöarnas vattenkemi. Konduktiviteten (ledningsförmågan) är ett mått mängden lösta joner i vattnet. De vanligaste positiva jonerna i sjövatten är kalcium, magnesium och natrium och de vanligaste negativa är vätekarbonat, sulfat och klorid. Normalt för sjöar i Sverige är konduktivitet på 5-40 ms/m. Hög konduktivitet kan vara tecken på föroreningspåverkan eller påverkan av t.ex. vägsalt eller havsvatten. I de 20 omdrevssjöarna i Stockholms län varierade konduktiviteten i oktober 2013 mellan 4,5 och 65 ms/m och medianvärdet var 15,7 ms/m. Konduktiviteten i Vällingen var i alla ytvattenprov och i de flesta bottenvattenprov 18-20 ms/m. Högsta konduktiviteten uppmättes i djuphålan på 11 meters djup i mars 2011, då den var 31 ms/m. I mars 2012 och 2013 var konduktiviteten där 26 respektive 23 ms/m. I augusti 2014 var konduktiviteten 18 ms/m i ytvattnet och 18-21 i bottenvattnet. Konduktiviteten i ytvattnet har i medeltal 2008-14 varit 19 ms/m både i östra och västra delen av sjön. 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 R Ö V R Ö V R Ö V R Ö V Konduktivitet ms/m Klorid mg/l Alkalinitet mg HCO3/l Sulfat mg/l Kalium mg/l Natrium mg/l Aug. 2010 Mars 2011 Aug. 2011 Mars 2012 Aug. 2012 Mars 2013 Aug. 2013 Aug. 2014 Figur 9. Konduktivitet, alkalinitet och halter av klorid, sulfat, kalium och natrium i ytvattnet i Vällingen 2010-2014. Ö och V avser östra respektive västra delen av Vällingen. R avser prover tagna i centrala Vällingen inom den regionala miljöövervakningen. Det är ibland något högre jonhalter i östra än i västra delen av Vällingen. Kloridhalterna har i ytvattnet i Vällingen varierat mellan 18 och 23 mg/l. I augusti 2014 var kloridhalten 20 mg/l i östra delen av sjön. I västra delen var kloridhalten enligt analyssvar 39 mg/l men enligt muntlig uppgift från laboratoriet såg toppen konstig ut. Värdet är osannolikt eftersom konduktiviteten och natriumhalten är lika höga i östra som västra delen av sjön. Därför tas det osannolika kloridvärdet inte med i diagrammet eller i bedömningen. Friman Ekologikonsult AB 13
Oftast är det ingen stor skillnad mellan halten i ytvattnet och bottenvattnet men i mars 2011 var kloridhalten 53 mg/l på 11 m djup i djuphålan, mellersta stationen. I medeltal för 2008-14 så har kloridhalten varit 22 mg/l i östra delen och 21 mg/l i västra delen av sjön. I de 20 omdrevsjöarna i Stockholm varierade kloridhalterna hösten 2013 mellan 2,8 och 96 mg/l och medianvärdet var 11 mg/l. Mycket höga kloridhalter kan bero på påverkan från havsvatten, påverkan av fossilt havsvatten, påverkan från vägsalt, lakvatten eller avlopp. 70 60 50 40 30 20 10 0 Ö 7m M V 9m Ö 8m M V 9m Ö 8m M V 9m Ö 6m M V 9m Ö 8m M V 9m 11m 11m 11m 11m 11m Mars 2010 Mars 2011 Mars 2012 Mars 2013 Aug. 2014 Konduktivitet ms/m klorid mg/l Kalium mg/l Natrium mg/l sulfat mg/l Alkalinitet mg HCO3/l Figur 10. Konduktivitet, alkalinitet och halter av klorid, sulfat, kalium och natriumjoner i bottenvattnet i Vällingen 2010-2014. Ö, M och V avser östra, mellersta respektive västra delen av Vällingen. R avser prover tagna i mellersta delen av Vällingen inom den regionala miljöövervakningen. Den högsta konduktiviteten och de högsta halterna av de olika jonerna är alltid i djuphålan. Natriumhalterna i Vällingen varierade mellan 10 och 20 mg/l. I augusti 2014 var natriumhalterna 12 mg/l i alla prov. De högsta natriumhalterna på 15-20 mg/l och de högsta kloridhalterna uppmättes i mars 2011 djuphålan på 11 meters djup. I medeltal i ytvattnet så är natriumhalterna lika höga i östra som i västra delen av sjön. I de 20 omdrevssjöarna i Stockholm varierade natriumhalterna hösten 2013 mellan 2,8 och 60 mg/l och medianvärdet var 8,7 mg/l. Kaliumhalterna i Vällingen har liksom de övriga salterna varit högst i djuphålan, där de var 2,6-4,3 mg/l medan de i övriga prover varit mellan 2,4 och 2,8 mg/l. I medeltal har kaliumhalterna i ytvattnet varit 2,5 mg/l i östra delen och 2,4 mg/ l i västra delen av sjön. I omdrevssjöarna varierade Kaliumhalterna mellan 0,6 och 6,3 mg/l och medianvärdet var 1,7 mg/l. Sulfathalterna i Vällingen var oftast högst i djuphålan, 12-25 mg/l medan de i ytvattnet var 16-20 mg/l. I augusti 2014 var sulfathalten dock bar 12 mg/l i djuphålan medan det var 18-19 mg/l i ytvattnet. Sulfathalterna i ytvattnet har i Friman Ekologikonsult AB 14
medeltal varit 20 mg/l i östra delen och 19 mg/l i västra delen av sjön. Sulfathalterna i omdrevssjöarna varierade hösten 2013 mellan 1,4 och 55 mg/l och medianvärdet var 7,2 mg/l. Alkaliniteten mäts i halten vätekarbonatjoner och visar t.ex. hur motståndskraftigt vattnet är mot försurning. När alkaliniteten är mer än 12 mg HCO₃/l så är buffringskapaciteten mot försurning mycket god. I Vällingen var alkaliniteten 39-44 mg/l i ytvattnet och 41-67 mg HCO₃/l i bottenvattnet. Alkalineten i ytvattnet har i medeltal varit 42 mg HCO₃/l i östra och 41 mg HCO₃/l i västra delen av sjön. Alkaliniteten i de 20 omdrevssjöarna var 13-216 mg HCO₃/l och medianvärdet 77 mg HCO₃/l. Vid provtagningarna 2010, 2012, 2013 och 2014 analyserades även halterna bor och strontium. Halten bor varierade mellan 10 och 22 µg/l. Borhalten var högst i mars 2012 i östra och mellersta stationerna. I övrigt var skillnaderna mellan stationerna eller mellan yt- och bottenvatten mycket små. Det finns inga miljönormer för borhalter, men i dricksvatten får borhalten inte vara högre än 1 mg/l. Borhalten är högre i områden med kalkberggrund än i områden med annan berggrund. µg/l 90 Bor och strontium 80 70 60 50 40 30 20 Bor ytv. Bor bv Strontium ytv Strontium bv 10 0 Ö 1m Ö 7m V 1m V 9m Ö 1m Ö 8m M 11m V 1m V 9m Ö 1m Ö 6m M 11m V 1m V 9m Ö 0,5m Ö 8m M 11m V 0,5m V 9m Mars 2010 Mars 2012 Mars 2013 Aug. 2014 Figur 11. Halter av bor och strontium i ytvattnet och i bottenvattnet 2010-2014. Halten strontium var 55-59 µg/l i ytvattnet och 55-78 µg/l i bottenvattnet. 2010 och 2012 var halten strontium lite högre i östra delen av Vällingen än i den västra men 2013 och 2014 var det tvärtom. Strontium analyseras inte ofta men hösten 2012 gjordes det i 17 omdrevssjöar i Stockholms län och då varierade halterna mellan 12 och 129 µg/l och medianvärdet var 46 µg/l. Friman Ekologikonsult AB 15
7.4 Fosfor och kväve Totalfosforhalterna i ytvattnet har vid mätningarna 2006-2014 varierat mellan 12 och 29 µg/l, se figur 12. Medelvärdet för totalfosforhalterna 2009-14 har i augusti varit 19,8 µg/l och i mars 17,2 µg/l. Referensvärdet för totalfosfor i Vällingen är 10 µg/l (Hagström, Länsstyrelsen 2013). Gränsen mellan måttlig och god status för totalfosfor är när kvoten mellan referensvärdet och uppmätt totalfosforhalt är 0,5. För att god status ska uppnås i Vällingen krävs att totalfosforhalterna i medeltal är lägre än 20 µg/l. De senaste sex årens mätningar tyder alltså på god status beträffande totalfosfor, men mycket nära gränsen för måttlig status. µg/l 35 30 25 20 15 10 5 0 Fosforhalter i ytvattnet org. P Fosfat-P A 06 A 07 Aug. 2008 Mars 2009 Aug. 2009 Mars 2010 A 10 Mars 2011 A 11 Mars 2012 A 12 Mars 2013 A 13 Aug. 2014 Figur 12. Fosforhalter i ytvattnet i augusti 2006-2014 och i mars 2009-2013. R är den regionala miljöövervakningsstationen och den ligger mellan östra, Ö och västra, V,delen av sjön. I medeltal (2008-2014) är totalfosforhalterna i ytvattnet lite högre, 19 µg/l i östra delen än i västra delen av Vällingen, 17µg/l. Det kan bero på att det är större fosforbelastning från Lerhagadiket än andra delar av sjön eller för att Lerhagaviken är grundare. I grundområden blir det ingen temperaturskiktning som hindrar näringsrikt bottenvatten att blandas upp med ytvattnet. Totalkvävehalterna i ytvattnet var i augusti 2006-8 i medeltal 466 µg/l och i augusti 2009-14, 526 µg/l. Halter mellan 300 och 625 µg/l för perioden maj till oktober är måttligt höga halter (NV 1999). I mars 2009-13 var totalkvävehalten i medeltal 700 µg/l. Vintertid(2009-13) var totalkvävehalten i medeltal nästan lika i östra och västra delen. Sommartid (2008, 2011 och 2014) var totalkvävehalten i medeltal något högre i östra delen, 540 µg/l, jämfört med den västra delen av sjön, 507µg/l. Halterna av oorganiskt kväve dvs nitrit-nitrat-kväve och ammoniumkväve är mycket låga i augustiproven. I marsproverna utgjorde det oorganiska kvävet i medeltal drygt 30 % av totalkvävehalten. Friman Ekologikonsult AB 16
Kvävehalter i ytvattnet µg/l 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 R R Ö R V Ö V Ö R V Ö V R Ö V R Ö V R Ö V R Ö V Org. N NO₂+₃-N NH₄-N A A Aug. 2008 Mars Aug. 2009 Mars A Mars A Mars A Mars A Aug. 06 07 2009 2010 10 2011 11 2012 12 2013* 13 2014* * För mars 2013 saknas analysvärden på nitrit-nitrat-kvävehalterna och för augusti 2014 är de osäkra (analysmetoden som användes då är bara är ackrediterad för halter > 100 µg/l). Figur 13. Kvävehalter i ytvattnet. Höga halter av oorganiskt kväve i ytvattnet förekom endast vid vinterprovtagningarna och då nästan uteslutande i form av nitrat-nitrit-kväve. ug/l 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Ö 6m V 9m Ö 6m V 9m Närsalthalter i bottenvattnet Ö 7m V 8m Ö 7m V 9m Ö 8m M 11m V 9m Ö 8m M 11m V 9m Ö 6m M 11m V 9m Ö 8m M 11m V 9m PO4-P NH4-N Augusti 2008 Mars 2009 Augusti 2009 Mars 2010 Mars 2011 Mars 2012 Mars 2013* Aug. 2014* * För mars 2013 saknas analysvärden på nitrit-nitrat-kvävehalterna och för augusti 2014 är de osäkra (analysmetoden som användes då är bara är ackrediterad för halter > 100 µg/l). Figur 14. Oorganiskt kväve och fosfor i bottenvattnet. Högsta halterna fosfatfosfor och ammoniumkväve uppmättes på elva och nio meters djup i augusti 2014. Generellt förekommer oorganiskt kväve mest form i av ammoniumkväve när det är syrebrist och mest i form av nitrit-nitrat-kväve när det god syretillgång. Fosfatfosforhalterna är låga i ytvattnet, 1-8 µg/l, men ibland mycket höga i bottenvattnet. Högsta uppmätta halten fosfatfosfor var 750 µg/l på elva meters djup i mellersta delen av sjön i augusti 2014, se figur 14. Samtidigt var syrehalten i bottenvattnet endast 0,3-0,6 mg/l vilket i praktiken är syrebrist och en orsak till fosforläckage från sedimenten. Oorganiskt kväve förekommer främst som nitratkväve men när syrehalterna är låga så ökar ammoniumkvävehalterna. De högsta ammoniumkvävehalterna uppmättes Friman Ekologikonsult AB 17
på nio och elva meters djup i augusti 2014 samtidigt som det rådde syrebrist i bottenvattnet, se figur 14. Växtplanktonproduktionens storlek beror oftast på vilka närsalter det först blir brist på. Halterna av oorganiskt kväve (ammonium- och nitrit-nitrat-kväve) och fosfatfosfor har varit mycket låga i augusti. I augusti 2014 var fosfatfosforhalten <5 µg/l medan halten ammoniumkväve var 5 µg/l och halten nitrit-nitrat-kväve var 27 µg/l. Analysen av nitrit nitratkväve gjordes dock med en metod som inte är ackrediterad för halter under 100 µg/l varför det värdet är osäkert. För perioden 2009-13 var halterna i medeltal 5,3 respektive 2,5 µg/l, vilket tyder på brist på både kväve och fosfor i augusti. Ett annat sätt att bedöma vad som styr produktionen är totalkväve/ totalfosforkvoten. Om den är > 30 tyder det på att produktionen i sjön är helt styrd av fosfortillgången. Om kväve/fosfor-kvoten är 15-30 finns en tendens till att cyanobakterier ( blågröna alger ) kan bilda massförekomst och kvoten är under 15 så är detta sannolikt eller mycket sannolikt (NV Rapport 4913). I Vällingen har kväve/fosforkvoten i augusti 2006-2014 i medeltal varit 26 och i den senaste sexårsperioden, 2009-14 varit 27. Det tyder på att fosfor och kväve är i balans och att det är fosfortillgången som styr produktionen. Vällingen är alltså främst känslig för fosfor. Friman Ekologikonsult AB 18
8. Metallhalter I Telge Återvinnings provtagningar 2008-2010 och 2014 har även metallhalterna analyserats. I tabell 1 redovisas resultaten för arsenik och de tungmetaller som finns med i Naturvårdsverkets tillståndsklassning från 1999. Enligt den gamla tillståndsklassningen från 1999 så bedöms totalhalterna, dvs halterna i prover som inte är filtrerade. Totalt har 21 prov analyserats. Hög halt av koppar, kobolt och vanadin förekom i ett eller två bottenvattenprov från östra eller västra delen av sjön. Halten bly var måttligt hög i 6 av de 21 proverna från östra eller västra delen av sjön. Halten vanadin var måttligt hög i ett prov från östra delen av sjön. I övrigt var halterna låga eller mycket låga av koppar, bly, kobolt och vanadin. Halterna arsenik, krom zink, kadmium och nickel var låga eller mycket låga i samtliga prov. Augusti 2008 Mars 2009 Augusti 2009 Mars 2010 Augusti 2014 Station Djup, m Särskilt förorenande ämnen Prioriterade ämnen Övrigt Krom Zink Bly Arsenik Koppar Kadmium Nickel Kvicksilver Kobolt Vanadin Ö 0,5 1 1,5 <0,5 <5 1,5 0,02 1,8 <0,01 <0,5 0,5 6 1 1,2 0,5 <5 1,0 0,01 1,9 <0,01 <0,5 0,7 V 0,5 1 0,9 <0,5 <5 0,5 <0,01 1,7 <0,01 <0,5 <0,5 9 2 0,6 0,6 5 1,0 <0,01 2,1 <0,01 1,0 0,9 Ö 1 0,55 1,2 <1 2,7 <0,5 <0,1 1,8 <0,1 <1 <0,5 6 <0,5 2,4 <1 5,1 <0,5 <0,1 1,7 <0,1 <1 <0,5 V 1 <0,5 2,6 <1 4,7 1,5 <0,1 1,7 <0,1 <1 <0,5 8 <0,5 1,1 <1 2,2 0,52 <0,1 1,5 <0,1 <1 <0,5 Ö 0,5 0,81 1,8 <0,2 4,3 2 <0,02 1,6 0,0009 7 1,10 9,8 <0,2 7,3 1,3 <0,02 1,8 0,0002 V 0,5 0,67 0,90 <0,2 1,20 0,79 <0,02 1,4 0,0005 8 0,83 0,74 <0,2 <1,0 0,67 <0,02 1,5 0,0008 Ö 2 <0,5 0,80 0,25 1,4 0,27 <0,02 1,5 <0,2 0,27 7 <0,5 0,77 <0,2 1,4 0,34 <0,02 1,3 <0,2 0,25 V 1 <0,5 0,88 <0,2 1,49 0,63 <0,02 1,54 <0,2 0,29 9 <0,5 0,67 <0,2 1,27 0,38 <0,02 1,4 <0,2 0,22 Ö 0,5 0,64 1,3 3,6 <5 <0,5 <0,1 <1 8 0,54 1,0 <1 <5 <0,5 <0,1 <1 M 11 3,3 2,1 <1 <5 1,3 <0,1 1,4 V 0,5 0,61 1,4 <1 <5 1,1 <0,1 <1 9 2,2 1,4 <1 <5 0,61 <0,1 1,2 Tabell 1. Totalhalter av metaller i Vällingen, µg/l Naturvårdsverkets tillståndsklassning, 1999: Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Värden med högre analysgräns än övre gränsen för låg halt har inte färgmarkerats. Sedan 2008 till 2013 finns nya bedömningsgrunder och gränsvärden för metallhalter i sjöar och vattendrag. Metallerna arsenik, koppar, krom och zink tillhör den grupp av ämnen som ibland släpps ut i betydande mängder och har därför ingår i gruppen Särskilt förorenande ämnen, SFÄ. Gränsvärden och förslag till gränsvärden för dessa ämnen finns i HVMFS 2013:19 och i en skrivelse från HVM 2013-09-27. Friman Ekologikonsult AB 19
Gränsvärdena avser lösta halter eftersom de är mer biotillgängliga än totalhalterna. Årsmedelvärden av lösta halter i ytvattnet av arsenik, koppar, krom och zink får inte överskrida summan av gränsvärden och bakgrundshalter för sjöar i samma region och av samma typ beträffande färg och alkalinitet, om den ekologiska statusen ska kunna klassas som god. Vällingen ligger i ekoregion 4, har en absorbans som är < 0,1 och en alkalinitet som är <1,0 mekv/l, vilket innebär att bakgrundshalterna för metaller är de som anges för sjöar av typen S4NN, i en SLU-rapport (Herbert, R. m.fl. 2009). Dessa bakgrundshalter avser varken totalhalter eller lösta halter (filtrerade prov) utan är framtagna från en datamängd av prov som sedimenterat länge och sedan dekanterats. Dessa halter är enligt en utredning av SLU (Köhler 2010) ungefär samma som lösta halter utom beträffande bly, kobolt och vanadin. I augusti 2014 analyserades både totalhalter och lösta halter av metaller i Vällingen, så att jämförelser kan göras med nya gränsvärden och med tidigare undersökningar, se tabell 2. Där framgår att halterna av de särskilt förorenande ämnena, arsenik, koppar krom och zink i samtliga ytvattenprov understiger summan av gränsvärde och bakgrundshalt för dessa ämnen. Det tyder på god ekologisk status för dessa ämnen. Provbehandling SFÄ Prioriterade Sjötyp Djup Arsenik Koppar Krom Zink Bly Kadmium Nickel Bg S4NN Dek.* 0,33 0,65 0,26 1,6 0,12 0,007 0,38 GV-årsmedel. 0-2m löst 0,5 4 3 8** 7,2 0,09** 20 Bg+GV S4NN löst 0,83 4,65 3,26 9,6 0,1 20,38 GV- max löst 7,9 0,6** Augusti 2014 Mätosäkerhet, % Östra Mellan Västra 0,5 m 8 m 11 m 0,5 m 9 m löst 15 25 15 35 20 2 15 total 35 20 25 20 35 50 40 löst 0,6 0,7 <0,05 1,3 0,03 <0,01 1,1 total 0,64 1,3 3,6 <5 <0,5 <0,1 <1 löst 0,6 12*** 0,05 8,3*** 0,57 <0,01 1,4 total 0,54 1 <1 <5 <0,5 <0,1 <1 löst 2,1 0,26 0,07 0,99 0,26 <0,01 1,1 total 3,3 2,1 <1 <5 1,3 <0,1 1,4 löst 0,6 0,88 <0,05 1,6 0,075 <0,01 1,3 total 0,61 1,4 <1 <5 1,1 <0,1 <1 löst 1,7 0,36 0,07 0,91 0,15 <0,01 1,4 total 2,2 1,4 <1 <5 0,61 <0,1 1,2 * Halter i dekanterade prov är ungefär samma som för filtrerade prov utom beträffande bly, kobolt och vanadin ** Gränsvärde för zink och kadmium beror på vattnets hårdhet. I detta fall 50-100 mg CaCO₃/l. *** Orimliga värden, löst halt kan inte vara högre än totalhalten. Analys av totalhalt och löst halt (filtrerat) är gjord på samma prov. Provet kan ha blivit konaminerat vid filtrering eller analys. Tabell 2. Metallhalter i Vällingen i augusti 2014. Samtliga ytvattenhalter av de särskilt förorenande ämnena, arsenik, koppar, krom och zink och de prioriterade ämnena bly kadmium och nickel ligger under summan av gränsvärden och bakgrundhalter (lilamarkerat) vilket tyder på god ekologisk status, grönmarkerat, respektive god kemisk status, blåmarkerat. I tidigare provtagningar analyserades endast totalhalter. Dessa understiger ändå gränsvärdena för lösta halter för alla metaller utom för arsenik 2008. Totalhalterna Friman Ekologikonsult AB 20
för arsenik i ytvattnet i östra och västra Vällingen var då något högre än summan av gränsvärde och bakgrundshalt för löst arsenik. Det gränsvärde för arsenik som HVM har satt är preliminärt och i många sjöar och vattendrag i länet ligger arsenikhalten i dag högre, medelvärdet för arsenikhalten i 20 omdrevssjöar hösten 2013 var 0,56 µg/l. Eftersom arsenikhalterna i ytvattnet ligger under gränsvärdet i åtminstone åtta av de tio ytvattenprov som tagits i mars/augusti så torde årsmedelvärdena för arsenik i Vällingen sedan 2009 ligga under föreslaget gränsvärde. Den fysikaliskkemiska statusen (som är en del av den ekologiska statusen) beträffande SFÄ kan därför klassas som god. För att den kemiska statusen (exklusive kvicksilver) ska kunna klassas som god så får lösta halter av prioriterade ämnen i ytvatten inte överskrida summan av gränsvärde och bakgrundshalt för dess ämnen, se tabell 2. I samtliga prov 2008-2014 så understiger även totalhalterna i alla prov gränsvärdena för årsmedelvärden av bly, kadmium och nickel. Detta tyder alltså på att den kemiska statusen(exklusive kvicksilver) kan klassas som god. Beträffande kvicksilver så ska man ta prover på biota, t.ex. fisk för att se om den kemiska statusen kan anses god eller ej. I vattenfas finns ett gränsvärde för maximal halt på 0,07 µg/l som inte får överskridas om kemisk status ska klassas som god. I prover från augusti 2008 och 2009 gjordes kvicksilveranalyser med tillräckligt låg analysgräns för att man ska kunna säga att de visar att gränsvärdet då inte överskreds. Friman Ekologikonsult AB 21
9. Plankton Telge Återvinning har låtit göra växtplanktonanalyser 2008, 2009 och 2014 från östra och västra Vällingen. Inom den regionala miljöövervakningen togs växtplanktonprov 2011 från station R, i mitten av Vällingen. Resultaten från 2008 och 2009 har redovisats tidigare. I denna rapport redovisas dels resultaten från 2014 och kortfattat även resultaten från 2009 och 2011 eftersom de är gjorda med samma metod och kan jämföras med varandra. Fullständig redovisning av växtplanktonprovet, artlistor, fältprotokoll mm finns i Bilaga 2. 9.1 Växtplankton 2014 Totalbiomassan av växtplankton var 1,4 mg/l, dvs måttligt stor, i östra delen av Vällingen och 0,88 mg/l, dvs liten, i västra delen av Vällingen. Man ska dock beakta att blågrönalger, cyanobakterier, var dominerande med 47 % i östra delen och 66 % i västra delen av Vällingen, detta indikerar otillfredsställande status. I både östra och västra delen fanns fyra potentiellt toxinproducerande arter, vilket är ett måttligt antal (NV1999). I bägge prov dominerade Aphanizomenon klebahnii och Planktothirx agardhii som kan producera allvarliga toxiner. Vid ökad näringstillgång finns en tydlig risk för algblomning av cyanobakterier i Vällingen. Aphanizomenon kan fixera kväve från luften och är därför bara beroende av tillgången på fosfor. Det förekom även många andra näringsgynnade arter från flera olika alggrupper i bägge proven varför trofindex blev högt, särskilt i västra delen av Vällingen. Trofiindex indikerade måttlig status i östra delen och otillfredsställande i västra delen av Vällingen. Den sammanvägda näringsstatusen blev måttlig för både östra och västra delen av Vällingen. Figur 15. Totalbiomassa av växtplankton och biomassans taxonomiska sammansättning i Vällingen 2014 och 2011, från Medins rapport Bilaga 2. V1 avser östra Vällingen och V3 avser den västra delen. Friman Ekologikonsult AB 22
9.2 Växtplankton 2008-2014 Växtplanktonproverna analyserades med en annan metodik 2008 än vid de senare provtagningarna. I proverna från 2008 kunde de små arterna (främst små rekylalger och grönalger) inte räknas. Växtplanktonsammansättningen liksom Hörnströms index, som var 38 både i östra och västra delen av sjön, indikerade en sjö med måttlig näringstillgång. Den totala mängden av växtplankton var relativt låg och ingen blomning förekom. Hörnströms index beräknades även 2014 och var då 44 i östra delen och 41 i västra delen av Vällingen alltså högre än 2008 men fortfarande tydande på måttlig status. Vid provtagningarna 2009, 2011 och 2014 har klassning gjorts enligt HVMFS 2013:19, se tabell 3. Sjöns ekologiska status utifrån växtplankton mäts på tre olika sätt: utifrån totala planktonbiomassan (hög biomassa indikerar sämre status), utifrån andelen cyanobakterier (mycket blågrönalger ger dålig status) och utifrån trofiskt planktonindex. De olika faktorerna vägs därefter samman och resulterar i en sammanvägd status. Ju högre totalbiomassan är desto lägre status får sjön. När totalbiomassan är mellan 1000 och 2200 µg/l i en klar sjö, eller 1200-2700 µg/l i en humös sjö, så blir statusen måttlig. Totalbiomassan var 2009 och 2014 högre i östra delen än i den västra. Det stämmer med att fosforhalterna och i viss mån även kvävehalterna var något högre i östra delen än i den västra. Anledningen skulle kunna vara att det kommer något mer näring via tillflöden till den östra delen än den västra eller att den östra delen, som är grundare och inte har skiktad vattenmassa, har snabbare omsättning av näringsämnen från bottenvattnet. 2009 2011 2014 Östra Västra R Östra Västra Absorbans, ae 0,04 Klar 0,044 Klar <0,06 Klar 0,08 Humös 0,079 Humös Totalbiomassa, µg/l 1078 Måttlig 992 God 1200 Måttlig 1440 Måttlig 880 God Andel cyanobakterier, % 15% God 28% Måttlig 36 Måttlig 47% Otillfreds. 66% Otillfreds. Trofiskt planktonindex 1,87 Måttlig 1,61 Måttlig 1,65 Måttlig 1,16 Måttlig 2,66 Otillfreds. Sammanvägd status 3,02 God 2,9 Måttlig 2,44 Måttlig 2,41 Måttlig 2,12 Måttlig Artantal 45 nära neutr 51 nära neutr 53 nära neutr 50 nära neutr 55 nära neutr Tabell 3. Status för växtplanktonprover i Vällingen 2009, 2011 och 2014. Sedan 2009 har referensvärdena för totalbiomassa blivit lägre varför en ny klassning av 2009 års biomassa gjorts i denna tabell (jämfört tidigare rapport). Vid provtagningen 2014 var vattnet humöst (absorbansen över 0,06) vilket innebär att andra referensvärden används beräkningen av de ekologiska kvoterna som avgör statusbedömningen. I detta fall resulterade dock de ekologiska kvoterna i samma statusbedömning oavsett om vattnet betraktades som humöst eller klart. Provet 2011 är taget på station mellan östra och västra delen inom programmet för den regionala miljöövervakningen. Andelen blågrönalger förefaller ha ökat från 15-28% 2009 till 47-66% 2014. Man måste dock beakta att mängden blågrönalger kan variera kraftigt mellan olika provtagningar beroende på vädret. När andelen blågrönalger i klara sjöar är 10-24 % är statusen god, vid 24-43 % är statusen måttlig och vid 43-81 % blir statusen otillfredsställande. I humösa sjöar ligger intervallet för otillfredsställande på 46-81 %. Friman Ekologikonsult AB 23
Andelen blågrönalger var både 2009 och 2014 högre i västra delen än i den östra, men 2014 var totalmängden ändå högre i östra delen. Vissa planktonarter visar hur näringsrik sjön är och dessa arter har fått olika indikatortal. Genom att sammanväga förekomsten av arterna och deras indikatortal enligt ett trofiskt planktonindex, TPI, kan man få fram ett värde på hur näringsrik sjön är (värden mellan -3 och 0 indikerar näringsfattigare, oligotrofare, förhållanden och värden från 0 till +3 pekare på eutrofare, normalt sämre, förhållanden). TPIvärdena har indikerat måttlig status i alla prov utom i västra delen 2014 då det var 2,66. TPI-värden större än 2 är klassas som otillfredsställande. Antalet arter har varierat från 45-55 i proverna vilket medför att Vällingen klassas som nära neutral, dvs att sjön inte är påverkad av försurning. Friman Ekologikonsult AB 24
10. Sedimentundersökning, 2013 Telge Återvinning gjorde 2013 en undersökning av sediment i Lotorpsviken utanför Lerhagadiket som skulle kunna påverkas av Tvetaanläggningen vid eventuella läckage. Referensproverna togs i Stensviken, utanför ett annat dike som ej kan påverkas av Tvetaanläggningen, se figur 16. Resultatet av sedimentundersökningen redovisades i rapporten Vatten och sediment i Vällingen, Resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2011-2013.. I detta avsnitt redovisas bara en sammanfattning av undersökningen. Figur 16. PV, Lotorpsviken direkt utanför Lerhagadiket, L. RV referensstation i Stensviken, direkt utanför annat dike, D mot Vällingen. (S är Sörängsdiket mot sjön Lanaren och TS är ett litet tilloppsdike till Sörängsdiket). I en skrivelse från HVM i september 2013 föreslås nya gränsvärden (Environmental Quality Standards, EQS) för några av de prioriterade ämnena. Dessa värden avser prover tagna från ackumulationsbottnar vilket man finner i sjöarnas djupområden. Proverna i denna undersökning har något högre TS halt än vad som kännetecknar rena ackumulationsbottnar vilket man måste beakta när man jämför med gränsvärden för ackumulationsbottnar. Sedimentproverna analyserades med avseende på tungmetaller och 96 organiska miljögifter. Tungmetallhalterna var låga eller mycket låga i ytsedimentet både i Lotorpsviken och i referensområdet enligt NV:s bedömningsgrunder från 1999. I skiktet 10-13 cm var halterna nickel, krom och koppar måttligt höga både i Lotorpsviken och i referensområdet medan halterna av övriga tungmetaller var låga eller mycket låga. Friman Ekologikonsult AB 25
Halterna av bly och kadmium var i samtliga prov betydligt lägre än de föreslagna gränsvärdena för dessa ämnen (HVM-skrivelse 2013). Av de 96 organiska ämnen som analyserades påträffades sju. Det var låga halter av tre PCB både i Lotorpsviken och referensområdet Halterna 4-nonylfenol (teknisk blandning) var 360 respektive 350 µg/kg TS i provet från Lotorpsviken respektive Stensviken. I elva sjöar i Stockholm 2002 var medianvärdet för halterna av nonylfenol 1100 µg/kg TS. Den vanligaste källan till 4- nonylfenol i miljön är från avloppsvatten och från gödsling med slam. Gränsvärdet för nonylfenol i slam är 50 000 µg/kg TS. Det finns inget svenskt gränsvärde för nonylfenol i sediment men i en rapport från IVL föreslås ett riktvärde på 16 µg/kg TS. Två ftalater hittades, DEHP i låg halt i bägge provområden och DBP i halten 0,1 mg/kg TS i Lotorpsviken. Halterna DEHP låg långt under det föreslagna gränsvärdet (HVM-skrivelse 2013). Några riktvärden eller referensvärden för DBP i sjösediment har inte hittats men i slam från reningsverk förekommer halter på upp till 1,3 mg/kg TS. I återvinningsanläggningens bottenslam i uppsamlingsdammen för lakvatten hittades 2009 DEHP men inte DBP. En tennorganisk förening, monobutyltenn, MBT, påträffades med halterna 11 och 10 µg/kg TS i Lotorpsviken respektive Stensviken. MBT är en nedbrytningsprodukt från Tributyltenn, TBT, som tidigare använts i båtbottenfärger. Eftersom inget TBT påträffades tyder det på att även halten MBT håller på att minska. Sammanfattningsvis tyder sedimentundersökningen inte på någon påverkan från återvinningsanläggningen eftersom metallhalterna var låga och nästan lika i Lotorpsviken och referensområdet. Av de organiska ämnena var det halten av 4- nonylfenol som var mest anmärkningsvärd. Den var ganska hög i förhållande till föreslagna riktvärden men eftersom halten var nästan lika hög i Lotorpsviken som referensområdet så tyder det på någon mer diffus källa. Den vanligaste källan till 4- nonylfenol i miljön är från avloppsvatten och från gödsling med slam. Friman Ekologikonsult AB 26
11. Referenser Friman-Scharin, M. 1999 Lokalt renat lakvatten från Tvetaverket till Vaskabäcken, Lanaren eller Vällingen - en miljökonsekvensbeskrivning. Friman Ekologikonsult AB. Friman-Scharin, M. 2011 Vattenkvalitet i Vällingen, Resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2008-2011 Friman Ekologikonsult AB Friman-Scharin, M. 2014. Vatten och sediment i Vällingen, Resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2011-2013. Friman Ekologikonsult AB Hagström, J. 2013. Allmänna förhållanden och klorofyll a i småsjöar 2007-2012 Länsstyrelsen Stockholm. Nerladdad från www.viss.lansstyrelsen.se Havs- och Vattenmyndighetens Författningssamling. HVMFS 2013:19 Havs- och Vattenmyndigheten. 2013. Rekommendationer angående klassgränser för Särskilt Förorenande Ämnen och expertbedömning av kemisk statusklassning. Skrivelse 2013-09-27. Herbert, R., Roger, L., Wällstedt T., Johansson K. 2009. Bakgrundshalter av metaller i Svenska inlands- och kustvatten. SLU, Rapport 2009:12 Hörnström E. 1981 Trophic characterization of lakes by means of phytoplankton analysis. Limnologica (Berlin) 13. 249-261 maj 1981. Köhler, J., S. Comparing filtered and unfiltered metal concentrations in some Swedish surface waters. SLU rapport 2010. Lilja, K. & H. Andersson, A. Woldegiorgis, A. Jönsson, A. Palm-Cousins, K. Hansson, E. Brorströms-Lundén (2010). Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö Samordnad metodutveckling. IVL Rapport B1891. Länsstyrelsen Stockholm, Rapport 1994:14. Moraån - Resultat av vattenkemiska provtagningar 1987-92. Löfgren, S, Forsius M., Andersen T. Vattnets färg. Klimatbetingad ökning av vattnens färg och humushalt i nordiska sjöar och vattendrag. Nordiska ministerådet. SLU m.fl. Miljökontoret. Förslag till vattenplan för Moraåns delavrinningsområde Södertälje kommun. Rapport 2005 Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, Rapport 4913. Friman Ekologikonsult AB 27
Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Kust och hav. Rapport 4914. Naturvårdsverket. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bilaga A till Handbok 2007:4 Naturvårdsverket 2008. Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen Rapport 5799. Naturvårdsverket 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten Rapport 5801. Pansar J., 2014. Trender för vattenkvalitén i länets sjöar. Fakta 2014:20 Länsstyrelsen Stockholm. Pansar, J. 2013 Referensdokument. Fytoplankton sjöar i Stockholms län 2007-2012. Nerladdad från www.viss.lansstyrelsen.se Praagh, M. Screening av organiska ämnen i lakvatten. Sweco rapport 2013 på uppdrag från Naturvårdsverket. SMHI vattenwebb: http://vattenwebb.smhi.se Statens Lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö. Databank för vattenkemi. http://webstar.vatten.slu.se/db.html Sternbeck, J.,Brorström-Lundén,E., Remberger,M., Kaj, L.Palm, A., Junedahl, E., Cato, I:, WFD Priority substances in sediments from Stockholm andthe Svealand coastal region. 2003 IVL rapport B1538. Wahlberg, Cajsa: Sammanställning av slamanalyser inom ReVAQ år 2004-2007 Slutrapport, R nr 8-2008. Stockolm Vatten Vatteninformationssystem Sverige, http://www.viss.lst.se/ Friman Ekologikonsult AB 28
Resultat från Telge Återvinnings provtagningar i Vällingen Bilaga 1. Vattenkemi i mars Datum 2011-03-08 2012-03-06 2013-03-13 Station Ö M V Ö M V Ö M V Djup m 1 6 8 6 11 1 6 9 1 6 8 6 11 1 6 9 1 6 1 6 11 1 6 9 Temp. C 0,8 2,5 2,5-3,2 2,5 3,9 0,5 2,5 3,5 2,7 2,7 2,7 2,8 3,2 1,4 2,7 3,0 1,2 4 0,9 4 5,3 0,7 3,4 5,0 Syre mg/l 11 7,2 7,9 2,0 11 7,6 2,6 9,7 10 9,6 11 5,8 9,2 11 10 11,2 8,1 11,0 9,0 3 12 6,7 1,2 syremättn. % 77 53-54 58 15 76 56 20 71 74 71 81 43 65 81 74 79 62 77 69 24 80 50 9,4 Konduktivitet ms/m 20 20 20 19 31 19 19 19 19 21 26 18 18 19 19 23 19 20 Alkalinitet mg HCO3/l 44 42 45 54 41 43 43 41 41 40 41 42 41 53 42 47 Klorid mg/l 23 23 24 20 53 21 20 21 23 27 40 22 22 23 22 30 22 23 Kalium mg/l 2,5 2,4 2,5 4,3 2,3 2,2 2,8 3,1 3,9 2,4 2,8 2,6 2,4 3 2,6 2,6 Natrium mg/l 11 11 12 20 11 10 13 14 18 12 12 12 12 15 12 12 Sulfat mg/l 20 20 20 24 20 19 20 22 25 19 20 20 19 22 20 19 Bor µg/l 22 21 20 15 13 13 12 13 14 12 Strontium µg/l 57 62 78 55 56 57 56 73 58 59 Total-P µg/l 18 21 22 84 18 22 15 17 28 12 11 20 23 42 20 14 Fosfat-P µg/l 5 7 10 44 5 8 8 <5 7 13 <5 <5 8 8 20 7 35 Ammonium-N µg/l <10 <10 <10 160 <10 <10 27 39 110 30 22 <10 <10 12 15 <10 Nitrit+nitrat-N µg/l 170 230 250 310 140 350 320 360 750 270 260 Total-N µg/l 530 610 640 920 590 720 870 780 1200 680 640 610 610 790 710 870 TOC mg/l 10 9,9 9,5 11 10 9,4 8,4 7,8 8,6 8,3 8,3 9,4 9,3 11 12 12 Vattenkemi i augusti Datum 2008-08-21 2009-08-25 2014-08-21* Station Ö M V Ö M V Ö M V Djup m 0,5 6 8 10 0,5 7 9 0,5 7 8 10 0,5 7 8 0,5 8 11 0,5 9 Sikt m 3,4 3,6 3,3 3,7 3,6 3,3 Temp. C 18,7 18,0 16,8 12,3 18,5 17,8 14,0 19,0 16,9 17,6 14,4 19,1 18,1 17,7 19,6 19,3 12,2 19,5 12,8 ABS, 420 nm F ae/5cm 0,037 0,038 0,038 0,071 0,044 0,048 0,042 0,043 0,084 0,079 Syre mg/l 7,1 4,4 <0,3 7,2 0,7 7,8 6,3 0,7 5,4 7,8 0,3 0,6 syremättnad % 75 45 <2,8 76 6,8 81 66 6,9 57 Konduktivitet ms/m 19,7 18,9 18,6 21,4 18,2 18,6 18,2 18,4 18 18 21 18 20 Alkalinitet mg HCO3/l 40 67 39 klorid mg/l 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 18-19 Kalium mg/l 2,4 2,5 2,6 2,3 2,6 Natrium mg/l 12 12 12 12 12 sulfat mg/l 19 20 12 18 15 Bor µg/l 11 12 11 10 11 Strontium µg/l 56 58 69 58 67 total-p µg/l 17 12 17 180 29 68 24 39 17 16 880 14 400 fosfat-p µg/l <3 4 <3 140 7 34 8 22 < 5 < 5 750 < 5 340 ammonium-n µg/l <10 25 <10 340 <10 110 <10 60 <10 <10 630 <10 330 Nitrit+nitrat-N µg/l <5 5 <5 6 <5 <5 <5 <5 27 27 17 27 24 total-n µg/l 520 530 510 920 630 690 560 580 470 480 1300 450 850 TOC mg/l 8 8 9 10 9,3 9,2 8,9 8,9 8,3 8,5 10-9,5 Kl-a µg/l 6,5 7,8 9,7 8,5 6,8 4,8 * halterna av nitrit+nitratkväve i proverna från 2014 är osäkra då de analyserades med en metod som inte är ackrediterad för halter under 100 µg/l. Friman Ekologikonsult AB 29
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014 på uppdrag av Telge Återvinning AB genom Friman ekologikonsult AB Åsa Garberg 2014-09-17 Medins Biologi AB Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke Tel 031-338 35 40 www.medins-biologi.se Org. Nr. 556389-2545