INNEHÅLL SAMMANFATTNING. 1 ÅRSREDOGÖRELSE.. 12 BAKGRUND 14 AVRINNINGSOMRÅDET.. 16 METODIK 17

Transkript

1 Ljusnan strax uppströms Ljusdal Foto: Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND 28

2

3 INNEHÅLL SAMMANFATTNING. 1 ÅRSREDOGÖRELSE.. 12 BAKGRUND 14 AVRINNINGSOMRÅDET.. 16 METODIK 17 RESULTAT.. 22 Lufttemperatur och nederbörd 22 Vattenföring 23 Dricksvattenkontroll.. 24 Avloppsvattenkontroll 25 Fiskodling.. 29 Recipientkontroll 29 Vattenkemi 29 A Inlandsvatten.. 29 B Kustvatten Bottenfauna.. 77 Växtplankton 91 REFERENSER. 95 BILAGOR. 97 Bilaga 1 - Medlemsförteckning Bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen. 98 Bilaga 3 Förteckning över avloppsutsläpp Bilaga 4 Recipientkontrollprogram.. 15 Bilaga 5 Kartor över avrinningsområdet och provstationer.. 17 Bilaga 6 Analysparametrarnas innebörd 114 Bilaga 7 Förteckning över tillämpade analysmetoder 121 Bilaga 8 Analysresultat vattenkemi 122 Bilaga 9 Analysresultat flerårsmedelvärden 134 Bilaga 1 Transport och arealspecifik förlust. 138 Bilaga 11 Bottenfauna A. Fältprotokoll B. Biomassa. 141 C. Artlistor 142 Bilaga 12 Växtplankton fältprotokoll, artlistor mm

4

5 Sammanfattning SAMMANFATTNING Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn. I föreliggande rapport har resultaten för 28 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvattenoch avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. Lufttemperatur och nederbörd Varmare än normalt Året var som helhet varmare än normalt på samtliga stationer i avrinningsområdet. Största skillnaden över året var genomgående i januari och februari då temperaturen var betydligt högre än normalt. Störst nederbörd vid kusten och minst i de centrala delarna av avrinningsområdet. I Hede och vid stationen i Söderhamn var årsnederbörden större än normalt (8,5 respektive 11 %) jämfört med den genomsnittliga nederbörden för perioden (figur I-II). mm jan feb mar apr Nederbörd maj jun jul aug sep okt nov dec mm jan feb mar apr Nederbörd maj jun jul aug sep okt nov Figur II. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Söderhamn år 28 samt normalvärden för perioden Vattenföring Högre vattenföring än 27 men under det normala Från januari till april var flödet förhållandevis normalt medan vårfloden var tydligt större i maj i jämförelse med perioden Resten av året med undantag för oktober visar på lägre vattenföring än normalt. I Ljusnan vid Bergvik var årsmedelvattenföringen 217 m³/s vilket är högre än för 27 (16 m³/s). 27 var dock ett ovanligt torrt år och 28 har i jämförelse med äldre data en årsmedelvattenföring som är något lägre än det normala på 23 m³/s (figur III). I Voxnan var årsmedelvattenföringen 33 m³/s jämfört med 36 m³/s för perioden dec Figur I. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Hede år 28 samt normalvärden för perioden

6 Sammanfattning m3/s jan feb mar Tappningen vid Bergvik apr maj jun jul aug sep okt nov Figur III. Månadsmedelvattenföringen i Ljusnan vid Bergvik 28 samt medelvärde för perioden Dricksvattenkontroll Dricksvattenkontrollen i avrinningsområdet har omfattat mikrobiologiska och kemiska prov från såväl enskilda som allmänna vattenanläggningar i Bollnäs, Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Sammantaget under 28 (27 inom parentes) har analyserats 1733 (1758) vattenprov från 62 (61) allmänna anläggningar var av 466 (486) prov var råvatten eller vatten som av annan anledning ej bedömts. Vattenkvaliteten har mestadels varit hög och endast 7 (6) av de 1267 (1349) dricksvattenproven som undersökts har bedömts som otjänliga. Avloppsvattenkontroll dec I de fem medlemskommunerna har avloppsvatten behandlats i 66 kommunala reningsanläggningar. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsanläggningarna innebär att ca 81.5 personer är anslutna till gemensamma reningsanläggningar (inkl turister). En genomgång av antalet anslutna personer till anläggningar i Härjedalens kommun visar att antalet turister nu beräknas till Sammantaget är 74 % anslutna till reningsverk med höggradig kemisk eller biologisk-kemisk rening, jämfört med 32 % Antalet personer som är anslutna till låggradiga reningsanläggningar med endast slamavskiljning eller biologisk rening (aktivt slam eller biologisk damm), är lågt (ca 2 %). Under 28 uppgick det samlade utsläppet av fosfor till 7,6 kg/dygn vilket motsvarar 6 % av fosforutsläppet 197. Utsläppet var något högre än under 27 som var 6,9 kg/dygn. Det största samlade fosforutsläppet till Ljusnan, 2,4 kg/dygn, sker från Bollnäs avloppsreningsverk (Häggesta) motsvarande 35 % av totalutsläppet från de kommunala verken inom avrinningsområdet under 28. Analys av kväve på utgående avloppsvatten har utförts sedan 1991 på många av reningsverken. Det sammanlagda utsläppet av kväve från dessa anläggningar var 551 kg/dygn 28, att jämföra med 515 kg/dygn under 27. Även det största samlade utsläppet av kväve sker från Bollnäs avloppsreningsverk och var 196 kg/dygn 28. Ytterligare utsläpp av fosfor och kväve sker från enskilda avlopp. Storleken av dessa utsläpp styrs i hög grad av närheten till vattendragen och är därför svåra att beräkna. Dessa fosforutsläpp har uppskattats till ca 1 kg/dygn. Ytterligare utsläpp av kväve sker också från anläggningar som saknar mätning och från enskilda avloppsanläggningar som uppskattas ge ett tillskott på tillsammans ca 27 kg/dygn. Mycket betydande mängder av närsalter tillförs också Ljusnefjärden från Vallviks sulfatfabrik. Utsläppen av syreförbrukande ämnen (BOD 7 ), som till största delen utgjordes av utsläpp från skogsindustrin, var som mest ca 2 ton/dygn 197. Under en 1- årsperiod reducerades föroreningsbelastningen mycket kraftigt och var nere i 21 ton/dygn 198. Utsläppen 28 från den kvarvarande skogsindustrin (Vallviks Bruk 2

7 Sammanfattning AB:s sulfatfabrik i Vallvik) var i genomsnitt 9,5 ton BOD 7 /dygn vilket är högre än 27. Detta motsvarar 91 % av den samlade utsläppsmängden. Recipientkontroll Inlandsvatten Stor buffertkapacitet i Ljusnan. Alkaliniteten var som tidigare högst vid Ljusnans övre del där vattnet var mycket välbuffrat under året. Den höga alkaliniteten orsakas av kalkrik bergrund. Längre ner i älvdalen sker en utspädning med mer svagbuffrat vatten och alkaliniteten minskar därför. Mestadels var buffertkapaciteten som minst i maj då flödet var som störst. Jämfört med femårsperioden visar de flesta stationerna upp en liten minskning av buffertkapaciteten men vattnet i älven bedöms i genomsnitt ha en mycket god buffertkapacitet. ph-värden nära neutralt på samtliga stationer Liksom tidigare år var medeltalet av phvärdet högst i Härjedalsdelen av Ljusnan (mv 7,5) och avtog successivt med strömriktningen. Ljusne Strömmar närmast mynningen hade ett medelvärde på 7,. Tidigare mätningar i Ljusnans nedre del har visat på ökande ph-värden under 197- och 8-talet som en följd av att utsläppen av surt processvatten från skogsindustrin då minskade kraftigt. Dock så är årets värden överlag något lägre än för 27 och även mestadels något lägre än någon av de två senaste femårsperioderna. Svagt till betydligt färgat vatten Vattnet i den övre delen av Ljusnan var under året i medeltal svagt färgat och vid Ljusnedal var färgtalet som lägst i mars (5) och som högst 6 i maj då vårfloden var som störst. Under det stora vårflödet i maj hade stationerna överlag högst färgtal under året, Laforsen och Järvsö hade högst färgtal med 13. Årets färgtal är överlag högre än för 27 vilket främst beror på att detta år var ovanligt torrt med låg tillrinning. Från mitten av 197-talet till mitten av 198-talet ökade vattenfärgen i Ljusnan påtagligt. Liknande färgökning rapporterades också från ett stort antal sjöar och vattendrag över hela landet, vilket förklarats med en övergång från ett ovanligt torrt klimat till en period med högre nederbörd och avrinning. Trots att nederbörd och avrinning åter minskade har vattenfärgen legat kvar på en högre nivå än tidigare i stora delar av Ljusnan och färgtalen för 26 var de högsta sedan mätningarna påbörjades med undantag för Ljusnedal. En bidragande orsak till den ökade vattenfärgen är också det faktum att älven är kraftigt årstidsreglerad. Under mitten av 197-talet tillkom Svegsjön som är ett stort magasin som fylls upp med brunfärgat vatten på våren och försommaren. Under resten av året och efterföljande vinter tappas detta vatten vilket medför att vattenfärgen i älvens nedre delar blir högre än innan magasinets tillkomst. Obetydligt/svagt grumligt vatten Vattnet vid älvens övre tre stationer hade överlag en något ökad grumlighet i jämförelse med 27. Dock är medelvärdena förhållandevis låga och vattnet bedöms mestadels som obetydligt grumligt. De fyra nedre stationerna visar alla på lägre årsmedelvärden för 28 jämfört med de två senaste femårsperioderna. Vanligtvis mycket låg/låg slamhalt Med undantag för stationen vid Linsell så är medelvärdena överlag högre än 27 och även högre än medelvärdena för perioden Det suspenderade materialet vid Ljusnedal får bedömningen måttligt hög halt och övriga stationer låga eller mycket låga halter. 3

8 Sammanfattning Mestadels låga halter av TOC Halten organiskt material (TOC) varierade orgelbundet under året men vid de flesta stationer var halten lägst under senvintern och högst under vårens avsmältningsperiod. Årets medelhalter av TOC är högre än för femårsperioden för samtliga stationer, dock så har de tre översta stationerna lika med eller något mindre medelvärden än 27 vilket inte gäller för de övriga. Halterna av TOC bedöms som låga med undantag för Ljusnedal och Linsell som bedöms som mycket låga. Låga fosforhalter De näringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i inlandsvatten i de flesta fall fosfor (P) och i undantagsfall kväve (N). Vid maj då vattenföringen var som störst var även fosforhalten som högst. Under året var fosforhalten som högst i maj vid Ljusnedal (19 µg/l). Dock var detta värde avvikande högt vid denna station och medelvärdet för Ljusnedal 28 är det lägsta jämfört med övriga stationer (mv 4 µg/l). Högsta medelhalten hade stationen vid Järvsö (9 µg/l). För samtliga stationer i älven bedöms fosforhalten som låg. Flera stationer påvisar en liten ökning av fosforhalterna jämfört med 27. Denna är dock mycket liten och avviker inte märkbart från den nedåtgående trend av allt lägre fosforhalter som även tidigare konstaterats i jämförelse med äldre resultat. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsverken har medfört kraftigt minskade utsläpp av växtnäringsämnen till vattendragen liksom även avvecklingen av skogsindustrin i nedre delen av avrinningsområdet. Utsläppen har minskat med mer än 1 kg/dygn sedan början av 197- talet (94 %). Resultaten från vattendragskontrollen visar att fosforhalterna i älven minskade kraftigt under 196- och 197- talet då insatserna var som störst. Minskningen har fortsatt och medelhaltens i älvens nedre del är nu kring 1 µg/l vilket är en normal nivå i näringsfattiga vattendrag. Högre transport och arealförlust av fosfor än 27 Under 28 var transporten av fosfor betydligt högre än för 27 för samtliga stationer. Vid Ljusnedal var den 2,4 ton och vid Ljusne Strömmar 57 ton vilket kan jämföras med 27 då mängden transporterad fosfor var,44 respektive 38 ton. Den stora skillnaden mellan åren beror främst på den förhöjda vattenföringen där t ex Ljusne Strömmar 28 hade en medelvattenföring på 22 m 3 /s jämfört med 159 m 3 /s 27. Arealförlusten av fosfor blev som en följd av den ökade transporten också högre där Ljusnedal hade störst ökning från,13 kg/ha * år 27 till,69 kg/ha * år 28. Arealförlusterna av fosfor bedöms som mycket låga med undantag för Ljusnedal där den bedöms som låg, dock avviker samtliga stationers arealförluster obetydligt från jämförvärdet. Låga kvävehalter i större delen av älven Lägsta halten totalkväve uppmättes i december vid Ljusnedal (95 µg/l) medan halten var som högst vid Ljusne Strömmar i maj (556 µg/l). Kvävehalten ökade i huvudsakligen med strömriktningen från 15 µg/l vid Ljusnedal och Linsell till som högst 331 µg/l vid Ljusne Strömmar. Ljusne Strömmar var den enda stationen i Ljusnan som hade något lägre medelhalt på totalkväve än året innan men bedöms för 28 liksom föregående år som måttligt hög. I övriga delar av älven bedöms kvävehalterna som låga. Halterna har minskat jämfört med 197- och 198-talet. Mestadels syrerika förhållanden under senvintern De uppmätta syrehalterna i sjöarnas bottenvatten under senvintern visar, med ett undantag på att de högsta halterna under året återfinns under denna period och halterna bedöms i flertalet sjöar vara syrerika. Station 29 i Bergviken avviker mest från detta mönster och har i mars det lägsta värdet (4,1 mg/l). Tidigare mätningar har visat på kraftigt förbättrade syreförhållan- 4

9 Sammanfattning den i framför allt Bergviken och Marmen som en följd av skogsindustrins minskade utsläpp under 197- och 198-talet. I Bergviken utanför Sibo var fenolhalten kraftigt förhöjd i bottenvattnet vid provtagningen i mars. Halten TOC var samtidigt förhöjd och översteg halten vid angränsande stationer. Här sker utsläpp av processvatten från Skogens kol som innehåller höga halter av syretärande organiskt material och fenoliska ämnen. Nära neutralt vatten i Voxnan I Voxnan vid Sunnerstaholm hade vattnet i älven 28 god buffertkapacitet med undantag för januari som har den högst uppmätta halten (,24 mekv/l) vilket ger bedömningen mycket god buffertkapacitet. Vattnet bedöms överlag vara nära neutralt med undantag från värdet i december (6,7) som bedöms som svagt surt. Betydligt färgat vatten. Medelfärgtalet på 75 är något högre än för 27 (64) och bedöms som betydligt färgat. Liksom i Ljusnan finns en trend mot ökande färgtal och ökningen från föregående år beror främst på en ökad tillrinning. Måttligt grumligt och mycket låg slamhalt Vattnet var mestadels svagt grumligt under första delen av året och måttligt grumligt under andra delen. I oktober då vattenföringen var som högst uppmättes även den högsta halten för både turbiditeten (1,7 FNU) och det suspenderade materialet (2,6 mg/l). I jämförelse med medelvärdet från de senaste femårsperioderna så är resultatet från 28 lägre för både turbiditeten och det suspenderade materialet och en trend mot allt mindre halter är tydlig. Medelhalten slam 28 bedöms som mycket låg. Låg halt organiskt material Både medelhalten och transporten av TOC var 28 högre jämfört med 27, vilket främst beror på den ökade tillrinningen mellan åren, vilket återspeglas i den förhöjda vattenföringen. Medelhalten bedöms dock som föregående år som låg. Vanligtvis låga halter fosfor och kväve Totalfosforhalten var vanligtvis låg med undantag för maj och oktober då vattenföringen var som störst. Medelhalten fosfor 28 9 µg/l är obetydligt högre än 27. Kvävehalten var som lägst under maj, juni och juli (24-25 µg/l). Årsmedelvärdet är 29 µg/l vilket är något högre än 27 (26 µg/l). Tack vare minskade utsläpp har fosforhalten minskat påtagligt för Voxnan liksom Ljusnan under åren, framförallt i jämförelse med situationen under 197- och 198-talet. Årstransporten av näringsämnen var större än föregående år och beror främst på en ökad vattenföring. Arealförlusterna bedöms dock fortfarande som mycket låga för både fosfor och kväve och avvikelsen från jämförvärdet är ingen/obetydlig. I Tännån var årsmedelvattenföringen 5,6 m³/s vilket är något lägre jämfört med både medelflödet under perioden (5,9 m³/s) och 27 (5,8 m³/s). Vattnet i ån hade ett ph-värde nära neutralt och mestadels en mycket god buffertkapacitet. Vattnet var som mest färgat vid vårfloden i maj och får över året bedömningen svagt/ måttligt färgat med en obetydlig grumlighet och mestadels mycket låg halt av både slam och TOC. Både fosfor- och kvävehalterna var relativt lika 27 och bedöms som låga. Förhöjd vattenföring och halt av näringsämnena vid provtagningstillfällena, främst i samband med vårflödet i maj och juni, medförde att både transporten och arealförlusterna ökade kraftigt jämfört med 27. Arealförlusterna bedöms liksom föregående år som mycket låga för fosfor och låga för kväve och avviker obetydligt från respektive jämförvärde. I Brändåstjärn var syreförhållandena i bottenvattnet var mycket dåliga under vintern och i mars var halten endast,9 mg/l (7 %) och bedöms som syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. 5

10 Sammanfattning I ytvattnet var det genomgående låga halter för både fosfor och kväve. Siktdjupet var stort. ph-värdet I Lofssjöns ytvatten varierade förhållandevis lite (6,8-7,1) och i medeltal över året bedöms vattnet vara nära neutralt. Samtliga mätningar för alkaliniteten över året visar på en god buffertkapacitet. Näringsnivåerna har varit lägre under de senaste åren jämfört med vad som var vanligt under början av 199-talet men de senaste årens högre resultat avviker något från det mönstret. Halterna är dock fortfarande låga i ytvattnet. Härjeåsjöns ph-värde i ytvattnet var i medeltal nära neutralt och hade en god buffertkapacitet. Syrehalten i bottenvattnet i mars visar på ett syrefattigt tillstånd. Fosfor- och kvävehalterna i ytvattnet bedöms som låga. Både klorofyllhalt och siktdjup bedöms liksom föregående år som måttliga. I Vemån har årsmedelvattenföringen för 28 beräknats av SMHI till 6,9 m³/s vilket är något högre än för både 27 (6,2 m 3 /s) och 26 (6,1 m³/s) och är nära medelvattenföringen för perioden (7,1 m³/s). Vattnet hade mestadels mycket god buffertkapacitet och hade ett ph-värde nära neutralt. Båda stationerna har högre färgtal än för 27 och samtliga föregående femårsperioder. Vattnet bedöms vara betydligt färgat för båda stationerna. Vattnet bedöms som måttligt grumligt med en låg slamhalt för båda stationerna. Medelvärdena för fosfor och kväve är överlag högre än för 27. Förändringarna i jämförelse med äldre data är dock relativt små för båda stationerna då halterna är förhållandevis låga. Sör-Vemån hade i genomsnitt en mycket god buffertkapacitet (mv,27 mekv/l) och var nära neutralt i surhetstillståndet (mv 7,1). Vattnet var svagt grumligt med låg slamhalt och var betydligt färgat. Halterna fosfor och kväve är i medeltal liknande resultatet från både 27 och 26. Näringshalterna bedöms som låga. I augusti uppmättes ett onormalt högt antal tarmbakterier (E.coli 38/1 ml) vilket är betydligt högre än för 27 (E.coli 1/1 ml). Årsmedelvattenföringen vid station 134 i Hoan har beräknats till 16 m³/s (SMHI) vilket är högre för både 27 (11 m³/s) och medelflödet för perioden (14 m³/s). Både ph och alkalinitet är något lägre än för 27 men liknar ändå flera av medianvärdena för perioden Den samlade bedömningen blir att vattnet har mycket god buffertkapacitet och nära neutralt ph-värde vid båda stationerna. Färgtalen är högre än för 27 och vid station 134 är årets medelvärde högre än de fyra senaste femårsperioderna. Vattnet i ån var i genomsnitt måttligt grumligt med en mycket låg slamhalt. Medelvärdena är överlag något högre för fosfor och kväve jämfört med föregående år men är fortfarande låga. Transporten och arealförlusten av både fosfor och kväve var tydligt större än föregående år främst på grund av den kraftigt ökade vattenföringen vid flera av provtillfällena. Arealförlusterna bedöms som låga respektive mycket låga och avviker obetydligt från jämförvärdet. Vid flertalet tillfällen var vattnet påverkat av färsk fekal förorening vid båda stationerna. I Västersjön var syretillståndet som sämst i augusti (5,1 mg/l) och bedöms vara måttligt. Vattnet i sjön hade en god buffertkapacitet och ett ph-värde som var nära neutralt.. Vattnet var betydligt färgat vilket beror på stor naturlig tillförsel av humus. Medelhalten organiskt material 7,5 mg/l bedöms som låg men är dock något högre än 27. Både fosfor- och kvävehalterna i ytvattnet var under året låga. Medelhalten av klorofyll (4, µg/l) under vegetationsperioden var tydligt högre än för 27 (1,9 µg/l, låg halt) och bedöms 28 som en hög halt. 6

11 Sammanfattning I Kyrksjöns bottenvatten var syreförhållandena som tidigare år mycket dåliga med sämst värde i augusti (,6 mg/l) och de uppmätta halterna visar på ett syrefattigt till syrefritt tillstånd. Näringsnivån i ytvattnet varierade förhållandevis lite över året. Fosforhalten 8-1 µg/l och kvävehalten µg/l får överlag bedömningen låga halter. Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden var måttlig (4,9 µg/l) och lägre än medelvärdet för 27 (6,7 µg/l; hög halt). Dock är siktdjupet 28 ändå något sämre än föregående år, vilket främst beror på resultatet från augusti då klorofyllhalten var tydligt högre än 27 vilket bidrog till att dra ner siktdjupet från 5, till 4, m under denna period. I Bodasjön är syreförhållandena i bottenvattnet för 28 liksom för 27 mycket dåliga och tillståndet är som sämst i augusti och bedöms då vara syrefritt eller nästan syrefritt. Vattnet var mestadels måttligt eller betydligt färgat. Medelhalten av totalfosfor och totalkväve i ytvattnet är något lägre än för 27 och stämmer i huvudsak med tidigare resultat och halterna bedöms som måttligt höga. Klorofyllhalten var i medeltal under vegetationsperioden mycket hög och siktdjupet litet. Detta är dock inget avvikande utan är något som påvisats under många år. I Ullungen var halten syre som lägst,7 mg/l i mars vilket bedöms som syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Den ansträngda syresituationen gav då upphov till viss intern gödsling med förhöjd halt av ammoniumkväve i bottenvattnet. Näringsnivån är måttligt hög. Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden är 11,9 µg/l och bedöms som hög. Detta är det högsta medelvärdet på de fem senaste åren. Färgtalet är i medeltal högre än föregående år men bedöms dock fortfarande som starkt färgat. Siktdjupet var liksom andra år litet. Hässjaåns vatten hade 28 god till mycket god buffertkapacitet och hade mestadels ett nära neutralt ph-värde. Vattnet i ån var som mest färgat i augusti (18) och bedöms under året i genomsnitt vara starkt färgat. Vattnet var måttligt grumligt (mv 1,9 mg/l) och slamhalten låg (2,1 mg/l) och resultaten är i medeltal något lägre än året innan. Medelhalterna av fosfor och kväve i Hässjaån bedöms som måttligt höga och halterna är på en jämförelsevis låg nivå i förhållande till många äldre resultat. Vattnet var genomgående påverkat av färsk fekal förorening och antalet E. coli varierade i antal mellan 4 och 8/1ml. I Västersjön utanför Växbo Syrehalten i bottenvattnet var som högst i september (8,1 mg/l) och lägst i mars (2,6 mg/l). Tillståndsbedömningen görs på årsminimumhalten vilket ger ett syrefattigt tillstånd från resultatet i mars. Under senvintern då syreförhållandena var som dåligast visar provtagningen från mars att närsalter från det näringsrika bottensedimentet löste ut som en följd av detta. Medelhalten fosfor i ytvattnet och kväve är något lägre än för 27 och bedöms som måttligt höga. Den goda tillgången på växtnäringsämnen medförde att medelhalten klorofyll under vegetationsperioden bedöms som extremt hög, vilket är ett tillstånd som även påvisats tidigare. I Östersjön i Rengsjö visar de låga syrehalterna i bottenvattnet i mars och augusti på en mycket ansträngd nivå. I mars var halten som lägst med,9 mg/l och vattnet bedöms som syrefritt eller nästan syrefritt. Medelhalten fosfor (mv 26 µg/l) och kväve (63 µg/l) i ytvattnet bedöms som höga. Halterna är liknande de från 27 och i linje med den minskande trend som kan utläsas i jämförelse med äldre resultat, framför allt beträffande kväve. Klorofyllhalten var under vegetationsperioden lägre än för både 27 och 26. Dock räknas årets medelhalt ändå som mycket hög. I Florsjön var syrehalten mycket ansträngd och lägsta halten i bottenvattnet uppmättes i augusti (,3 mg/l). Bedöm- 7

12 Sammanfattning ningen blir syrefritt eller nästintill syrefritt över hela året. Buffertkapaciteten i ytvattnet var mycket god och med ett nära neutralt ph-värde. Medelhalten kväve och fosfor i ytvattnet är något lägre än för 27 och bedöms som måttligt höga. Det finns en svag trend mot minskande halter av framför allt kväve Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden räknas som mycket hög (mv 21 µg/l) och då klorofyllhalten i augusti var som högst var siktdjupet som minst (1,3 m). I Florån var årsmedelvattenföringen i ån,66 m³/s vid station 2415 och,96 m³/s vid station 2425 (SMHI). Vattenföringen var som störst i april och lägst i juli. Vattnet i ån hade överlag mycket god buffertkapacitet och var nära neutralt i ph-värde. Vattnet var starkt färgat vid den övre stationen (mv 13) och måttligt färgat vid den nedre, där medelfärgtalet var betydligt lägre (mv 68). Vattnet var betydligt grumligt och slamhalten måttligt hög vid station 2415 och låg vid station Vattnet i ån hade mestadels måttligt höga halter TOC. Uppströms inloppet till sjön bedöms halten fosfor vara hög och nedströms utloppet måttlig. Kvävehalterna bedöms i medeltal som måttligt höga för båda stationerna. Transporten av fosfor var större vid station 2415 medan transporten av kväve och TOC var större vid station Dock har den övre stationen överlag större arealförlust, trots lägre medelvattenföring. Fosfor- och kväveförlusterna bedöms ha tydlig respektive ingen/obetydlig avvikelse från jämförvärdet för båda stationerna. I Lötån var årsmedelvattenföringen 3,1 m³/s vilket är betydligt högre än 27 som var ett ovanligt torrt år (mv 1,6 m³/s). Alkaliniteten och ph var 28 i medeltal,224 mekv/l respektive 6,7 Jämförelse med äldre data visar att båda parametrarna 28 har lägre medelvärden än de fyra senaste femårsperioderna ( ). Åns vatten får under året bedömningen att vara svagt surt med mycket god buffertkapacitet. Färgtalet bedöms genomgående vara starkt färgat och har för 28 det högsta medelfärgtalet sedan provtagningarna började 1974 och en trend mot allt mer färgat vatten finns. Medelhalten av totalkväve 28 är något högre än för både 27 och 26 men i jämförelse med äldre data lågt. Trenden mot minskande halter av både fosfor och kväve är tydlig. En högre vattenföring under året medförde att transporten av såväl fosfor och kväve var betydligt högre än 27. Arealförlusten av fosfor och kväve bedöms som mycket låg respektive låg och avviker obetydligt från respektive jämförvärde. Vattnet var som tidigare påverkat av färsk fekal förorening, dock är årets medelhalt av tarmbakterier lägre än vad som uppmätts de senaste åren. I Söderhamnsån uppmättes medelvattenföringen till,86 m³/s vilket är betydligt högre än för 27 (,22 m³/s). Både ph och alkaliniteten var betydligt lägre 28 än 27 men vattnet bedöms ändå ha en mycket god buffertkapacitet och ett nära neutralt ph-värde. Vattnet var genomgående både starkt färgat och starkt grumligt. Årets medelfärgtal är det högsta uppmätta sedan mätningarna började. Slamhalten var som högst i augusti och bedömdes överlag som hög. Medelhalterna av totalfosfor och totalkväve bedöms liksom de senaste åren som höga. Årstransporten 28 var,78 ton fosfor och 27 ton kväve vilket är betydligt högre än för 27 (,22 ton respektive 6,1 ton), detta beror framför allt på den tydligt förhöjda vattenföringen mellan åren. Årets arealförluster var,9 respektive 3,1 kg/ha * år och bedöms som låga respektive måttligt höga. Vattnet var som tidigare tidvis kraftigt påverkat av färsk fekal förorening, dock var medelhalten bland de lägsta uppmätta sedan provtagningarna påbörjades i mitten av 197- talet. Kustområdet I Söderhamnsfjärden var syrehalten som sämst i augusti då den var lägst i den inre 8

13 Sammanfattning delen av fjärden och högst i den yttre delen. Vid de tre stationer där syrehalten analyserades visade resultatet att halten syre i bottenvattnet var mindre hög. Sedan mätningarna startade i början av 1974 har syremättnaden varierat kraftigt och det går inte att tydligt utläsa om syreförhållandena förändrats i bottenvattnet efter den kraftigt minskade föroreningsbelastningen som skedde då produktionen vid sulfatfabriken i Sandarne upphörde Resultaten från de prov som tagits närmast Svenska Mineral AB:s fabrik i Sandarne visar under året på en liten påverkan från företagets utsläpp av processvatten jämfört med tidigare resultat. Dock så är medelhalten av suspenderade material något högre än för 27. En jämförelse mellan stationernas medelvärden av TOC i ytvattnet visar på en gradient med avtagande värden utåt i fjärden vilket beror på en minskande halt av naturligt organiskt material. Detta styrs av uttransporten av humusrikt sötvatten. Station K338 har för 28 högre medelhalt TOC än föregående år vilket hänger ihop med den ökade vattenföringen i tillrinnande vattendrag under året. En svag trend mot minskande TOC-halter finns sedan utsläppen upphörde från sulfatfabriken vid årsskiftet 1991/1992. Detta gäller dock även för de stationer som inte påverkades av utsläppen och har naturliga orsaker. Näringsnivån i Söderhamnsfjärdens inre del var som vanligt högre än vid de yttre stationerna på grund av tillförseln av fosfor och kväve från Söderhamnsåns och Lötåns avrinningsområden och från Granskärs reningsverk. Nivåerna av näringsämnen i ytvattnet närmast Söderhamn var högre än 27, och framför allt medelhalten av fosfor visade en tydlig ökning mellan åren. 27 var dock medelhalten av fosfor ovanligt låg och i jämförelse med övriga år under 2-talet ligger årets medelvärde av fosfor mer i linje med dessa. Utanför Sandarne var fosforhalten mycket låg/låg och kvävehalten låg. Granskärs reningsverk har alltid haft en betydande del av näringstillförseln till de inre delarna av Söderhamnsfjärden. Genom utbyggnad av avloppsreningsverket och kompletteringen med våtmarksrening 24 har man dock reducerat utsläppen kraftigt. Resultatet från recipientkontrollen visar att det finns en trend mot minskande halter fosfor och kväve i förhållande till de halter som uppmättes i fjärden under 197- och 198-talet. Halten klorofyll som uppmättes i fjärden i augusti bedöms som mycket hög närmast Söderhamn och hög utanför Sandarne. I Ljusnefjärden var syreförhållandena var förhållandevis bra i bottenvattnet i augusti. Årets resultat är en höjning av syremättnaden gentemot 27 och är i och med det mer i linje med de värden som uppmätts de senaste fem åren. Jämförelser med äldre resultat visar dock att inga stora förändringar skett och det är svårt att se någon tydlig trend mot ökad syremättnad. Årsmedelvärdena för TOC på 4,2 mg/l för K382 och 3,9 mg/l för K39 för i ytvattnet är de lägsta för båda stationerna sedan analysen infördes 199. Halterna under de senaste åren visar på relativt låga värden med liten variation jämfört med tidigare år. Halten av fosfor i ytvattnet varierade mest för station K382 som hade både högsta och lägsta halten under året, (17 respektive 9 µg/l). Båda stationerna hade lägst fosforhalter under sommarmånaderna. Årets medelhalter av totalfosfor är i medeltal något högre än 27 för båda stationerna men det är svårt att utläsa någon trend sedan mätningarna påbörjades i mitten av 197-talet. Medelvärdet för totalkväve i ytvattnet är 24 µg/l för båda stationerna, vilket var lägre än 27 och bland de lägsta sedan provtagningarna började i mitten av 7- talet. Både fosfor- och kvävehalterna bedöms som mycket låga med mestadels liten avvikelse från jämförvärdet för båda stationerna. Klorofyllhalten är lägre än föregående år för båda stationerna, men det är 9

14 Sammanfattning svårt att se några trender i halten i jämförelse med äldre data. Uttransporten av färgat vatten till Ljusnefjärden styrs i hög grad av vattenföring och humushalt i Ljusnan. Vattenrika år inverkar därför negativt på siktdjupet. Medelsiktdjupet för både station K382 och K39 är dock något högre 28 än 27 trots det högre utflödet av färgat vatten från Ljusnan. Sedan provtagningarna påbörjades kan man se en tydlig trend mot ökat siktdjup för båda stationerna. Bottenfauna Resultaten från årets undersökning visar på att situationen i Söderhamnsfjärden liknar den från undersökningen 27. En bedömning har dock försämrats sedan det föregående årets undersökning. Station K34 som 27 fick bedömningen betydlig påverkan av näringsämnen/organiskt fick vid årets undersökning otillfredsställande status. Försämringen i bedömningen beror framför allt på att större vikt lagts vid värdet på det nya indexet (BQI m ) istället för det tidigare använda AAB-indexet. Vid station K351 förbättrades bedömningen eftersom den känsliga vitmärlan utgjorde en stor del av provet. Sammantaget för hela fjärden baserat på 2%-percentilen av BQI m klassificerades statusen som måttlig med avseende på 28 års resultat. I Söderhamnsfjärden hade station K348 den lägsta individtätheten och K347 hade den högsta individtätheten. Den högsta biomassan återfanns på station K354 och den lägsta biomassan återfanns på station K347. Havsborstmasken M. neglecta dominerade bottenfaunan på fyra av stationerna. På tre av stationerna dominerade östersjömussla M. balthica och på två av stationerna dominerade fjädermygglarver Chironomidae. Vitmärlan M. affinis som vid 23 års undersökning påträffades på åtta av stationerna i Söderhamnsfjärden återfanns endast på fyra av stationerna vid undersökningen 28 (K342, K346, K351 och K354). Redan vid undersökningen 24 noterades en minskning jämfört med resultaten från 23 då vitmärlan endast återfanns på tre stationer. Resultaten från årets undersökning i Ljusnefjärden visar på en något sämre situation än föregående år. Tre av stationerna bedömdes ha god status och sju av stationerna bedömdes ha måttlig status. Försämringen i bedömningen beror till viss del på att stor vikt lagts vid värdet på det nya indexet (BQI m ). I Ljusnefjärden hade station K45 den lägsta och station K44 den högsta individtätheten. Den lägsta biomassan noterades på station K398 och den högsta på station K41. Jämfört med 27 års resultat hade abundansen i hela fjärden minskat kraftigt. En nedgång i tätheten av havsborstmask och lågt antal vitmärlor bidrog till denna nedgång. På sex stationer var havsborstmasken M. neglecta den dominerande arten och på tre av stationerna dominerade östersjömussla M. balthica. Individtätheten av M. neglecta minskade på åtta av stationerna vid årets provtagning, ökade på en och var oförändrat på en station. Vitmärlan M. affinis som förekom på nio stationer vid förra årets undersökning återfanns endast på hälften av stationerna i år. Frekvensen av denna art har varierat på de flesta av stationerna vid de senaste undersökningstillfällena. Årets resultat visade att individtätheten för vitmärla hade ökat på en station och minskat på åtta stationer sedan föregående år. På en station var tätheten i stort sett oförändrad. Vid 24 års provtagning minskade medeltätheten av vitmärla för alla stationerna i Ljusnefjärden jämfört med provtagningen 23. Medeltätheten av vitmärla år 27 hade däremot ökat jämfört med undersökningarna 24 till 26. I 28 års undersökning var individtätheten betydligt lägre än tidigare år. 1

15 Sammanfattning Växtplankton Växtplanktonundersökningen 28 visade låga eller mycket låga biomassor enligt bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag vid de undersökta platserna i Söderhamn- och Ljusnefjärden. Högst biomassor uppmättes i Söderhamnsfjärden, K333 D. Den totala biomassan för denna lokal motsvarar medelhög halt omräknat till klorofyll. Blågrönalger utgjorde en betydande del av biomassan i Söderhamnsfjärdens yttre punkt, K333 D. Biomassan av blågrönalger bedöms dock som mycket liten. I de övriga provpunkterna utgjorde blågrönalger ingen betydande del av den redan låga biomassan. 11

16 Årsredogörelse ÅRSREDOGÖRELSE Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamns- och Ljusnefjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. Medlemmar Antalet medlemmar var vid årsskiftet st, vilket är oförändrat i jämförelse med Medlemsförteckning bifogas (bilaga 1). Styrelse Styrelsen har haft följande sammansättning: Kommunstyrelsens ordf. Björn Mårtensson, Edsbyn, ordförande Ingenjör Erik-Olof Bergman, Sveg Teknisk chef Jerker Blomqvist, Ytterhogdal Miljövårdsingenjör Anna Burholm, Vallvik (t.o.m. 27/5) Kommunstyrelsens vice ordf. Evy Degerman, Bollnäs Bertil Karlsson, Ljusdal Miljösamordnare Andreas Larsson, Sandarne Miljövårdsingenjör Annika Månsson, Vallvik (f.o.m. 28/5) Kommunstyrelsens ordf. Eva Tjernström, Söderhamn, vice ordförande Personliga suppleanter har varit: Kommunfullmäktigeordf. Ingrid Hammarberg, Bollnäs (för E Degerman) Sture Hård, Viksjöfors (t.o.m. 27/5 för B Mårtensson) Hemmansägare Bengt Larsson, Ljusdal (för B Karlsson) Carina Lindberg, Edsbyn (f.o.m. 28/5 för B Mårtensson) Planeringschef Ingemar Olofsson, Söderhamn (för E Tjernström) Laboratorieingenjör Erika Onelius, Vallvik (t.o.m. 27/5 för A Burholm, fr.o.m 28/5 för A Månsson) Produktionschef Kenneth Revelj, Sveg (för J Blomqvist) Kvalitetschef Christer Rosén, Söderhamn (för A Larsson) Fiskmästare Sigvard Uppman, Ljusne (för E-O Bergman) Förbundet har under året hållit ett årsmöte och styrelsen fem sammanträden. Sekreterare har varit förbundsdirektör Claes Ånell. Verksamhet Förbundets verksamhet omfattar recipientkontrollen inom Ljusnans avrinningsområde. Därutöver har förbundet sammanställt medlemskommunernas dricksvattenoch avloppsutsläppskontroll och resultaten från industrins utsläppskontroll. Under 23 fastställde länsstyrelserna ett nytt samordnat recipientkontrollprogram för kust- och inlandsvattnen inom förbundets verksamhetsområde som började gälla 24. Förbundets behov av analys- och konsulttjänster inom recipientkontrollen har sedan dess tillgodosetts genom de avtal som tecknats med ALcontrol AB. Under året har arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten fortsatt i Sverige och i vårt distrikt, Bottenhavets vattendistrikt, har 12

17 Årsredogörelse detta arbete letts av vattenmyndigheten i Härnösand med hjälp av beredningssekretariatet på länsstyrelsen i Gävle. Förbundet har fortsatt att driva Ljusnan och Hälsinglands skog- och kustvattenråd som ett projekt med femton intressenter och under året har två samverkansmöten hållits. Vattenrådet har svarat på remissen Översikt av väsentliga frågor för förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt. Vattenrådet har även varit huvudman för projekt Östersjön-Florsjön som är ett lokalt samverkansprojekt som syftar till att minska näringsbelastningen i ett delavrinningsområde till Ljusnan. Under året har rekrytering av en limnolog genomförts och tjänsten har tillsatts av Daniel Rickström som har anställts på heltid från och med Verksamhetsområde och ändamål Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamnsfjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. För detta ändamål skall förbundet fortlöpande följa vattnens beskaffenhet genom recipientkontroll och recipientundersökningar i enlighet med förbundets arbetsplan; i enlighet med uppgifter, som lämnas av medlemmarna eller införskaffas på annat sätt, föra förteckning över planerade eller befintliga ytvattentäkter, avloppsutsläpp samt reningsanläggningar med angivande av läge och beskaffenhet; på begäran lämna medlemmarna råd och upplysningar i ärende som kan beröra vatten inom förbundets verksamhetsområde; årligen lämna medlemmarna en skriftlig redogörelse för skedda undersökningar rörande vattnets tillstånd inom verksamhetsområdet, samt eljest på lämpligt sätt belysa frågor av betydelse för vattenvården inom förbundets verksamhetsområde. 13

18 Bakgrund BAKGRUND Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn under 28. Under 23 utarbetades ett nytt kontrollprogram av länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län i samråd med förbundet som började gälla 24. I föreliggande rapport har resultaten för 28 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvatten- och avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. Jämförelser har också gjorts med äldre resultat. Förbundet har bedrivit undersökningar i Ljusnan och Voxnan sedan 196 på uppdrag av förbundets medlemmar. När flera kommuner, industrier och andra verksamhetsutövare utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Genom att förbundet ansvarar för undersökningarna uppnås också en kontinuitet i resultaten som annars är svår att uppnå. Alla provtagningar samt analyser av vattenkemi har utförts av ALcontrol AB. Analyser och utvärdering av bottenfauna och plankton har utförts av Medins Biologi AB. Under året har följande personer har deltagit i kontrollen: Claes Ånell, Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund kvalitetsgranskning och utvärdering av vattenkemiska analyser Daniel Rickström, Ljusnan- Voxnans Vattenvårdsförbund sammanställning av årsrapport Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av bottenfauna Annika Pettersson, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av bottenfauna och plankton Ulf Ericsson, Medins Biologi AB kvalitetsgranskning bottenfauna, plankton Per Wallenborg, ALcontrol Söderhamn provtagning Målsättningen med recipientkontrollen framgår av Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor, att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter, att belysa utsläppens effekter i vattenområdet och att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön 14

19 Bakgrund måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitesmålen preciseras och förklaras med delmål. Delmålen och åtgärder för att nå dem fattade riksdagen beslut om under hösten 21. Utifrån de nationella delmålen har regionala och lokala mål tagits fram. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. 15

20 Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering Ljusnans källflöde uppstår i fjällvärlden nordväst om Ramundberget vid gränsen mot Norge, medan Voxnan rinner upp sydost om Sveg. Voxnan rinner samman med Ljusnan strax söder om Bollnäs. Ljusnan mynnar i Bottenhavet vid Ljusne. Ljusnans avrinningsområde omfattar km 2. Sjöar utgör 4,8 % av avrinningsområdets yta. Det undersökta området innefattar även Lötån och Söderhamnsån samt angränsande kustområde utanför Söderhamn och Ljusne. I bilaga 5 finns kartor över avrinningsområdet. verksam- Föroreningsbelastande heter Ljusnan-Voxnans avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framför allt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Utsläpp från punktkällor sker från kommunala avloppsreningsverk, industrier och fiskodlingar. Dessutom sker utsläpp från ett stort antal enskilda avloppsanläggningar. Samtliga större avloppsutsläpp finns redovisade i förteckning och på kartor i bilaga 3. Markanvändning Skogsmark dominerar i hela avrinningsområdet (62 %). Arealen åkermark är liten (1 %) och finns huvudsakligen i nedre delarna av Ljusnans och Voxnans älvdalar. I Härjedalen är torvmark vanligt förekommande och av Härjedalens yta utgörs 19 % av torvmark. Avrinningsområdet har en befolkning på ca 72. personer var av ca 48. bor i tätorter. 16

21 Metodik METODIK Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd 28 har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Hede, Sveg, Järvsö och Söderhamn. Vattenföring Uppgifter om vattenföring vid Ljusnedal (3), Sveg (9), Laforsen (13), Bergvik, Ljusne Strömmar, Tännån (13), Vemån (92), Hoan (134), Sunnerstaholm (2195), Lötån (N4) och Florån (2415, 2425) har inhämtats från SMHI och från Fortum. Vid station S4 i Söderhamnsån har flödets mätts med stångflygel enligt HR13. Dricksvattenkontroll De prov som ingått i dricksvattenkontrollen vid de allmänna anläggningarna har tagits av personal vid kommunernas tekniska kontor och analyserats av ALcontrol. Provtagningar och analyser har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Livsmedelsverket och resultaten har bedömts efter gällande bedömningsnormer. Avloppsvattenkontroll De prov som ingått i avloppsvattenkontrollen vid de kommunala avloppsreningsanläggningarna har tagits av personal vid de tekniska kontoren och analyserats av ALcontrol. Provtagningarna har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Naturvårdsverket. Recipientkontroll Undersökningarna har utförts enligt de kontrollprogram som under 23 fastställts av länsstyrelserna i Jämtlands län (dnr ) och Gävleborgs län (dnr ). Provtagningsstationernas lägen och vilka undersökningar som utförts vid respektive station framgår av tabeller och kartor i bilaga 4 och 5. Som ett komplement till kontrollprogrammet redovisas även resultat från SLU:s Flodmynningsstation Ljusne Strömmar. Samtliga vattenprover i inlandsvattnen har tagits med Limnoshämtare. I kustvattnen har prov på den övre vattenmassan tagits med rörhämtare (Rambergrör) medan prov på bottenvattnet tagits med Limnoshämtare. Vid provtagningarna noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjöar). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. I Ljusnan har prov för kemisk analys tagits vid 7 stationer i rinnande vatten och vid 7 station i sjöar. I Voxnan har prov tagits vid en station i rinnande vatten och vid en sjöstation. Dessutom har kontrollen i bivattendrag till Ljusnan och Voxnan omfattat 13 stationer i rinnande vatten och 11 stationer i sjöar. I kustområdet har vattenkemiska prov tagits vid 6 stationer. Dessutom har bottenfauna undersökts vid 2 stationer och växtplankton vid 3 stationer. De vattenkemiska proven i rinnande vatten har tagits i ytvattnet (,5 m) och i sjöarna har prov även tagits på bottenvattnet (botten 1 m). I kustvattnet har prov dels tagits på den övre vattenmassan med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov -1 m) och dels på bottenvattnet med Limnoshämtare (botten - 1 meter). Vid 17

22 Metodik undersökning av den makroskopiska bottenfaunan har van Veen-hämtare använts. Proven för växtplanktonanalys har tagits med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov -1 m). Vid 4 av stationerna i rinnande vatten har månatliga prov tagits medan övriga prov i rinnande vatten huvudsakligen tagits vid 6 tillfällen. Provtagningar i sjöar liksom i kustvattnet har huvudsakligen utförts 4 gånger under året. All provtagning har utförts av certifierad provtagare och proven har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av bilaga 7. Samtliga vattenkemiska analyser har utförts av ALcontrol. Vid samtliga beräkningar av medelvärden och transporter där analysresultat mindre än (<) ingår har halva värdet använts. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i bilaga 6. Som ett komplement till det föreskrivna recipientkontrollprogrammet har Escerichia coli (tarmbakterie) analyserats på alla ytprov i inlandsvattnen. Dessutom har en mikrobiologisk undersökning utförts i Ljusnans övre del i slutet av mars. Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av fosfor, kväve, organiskt material (TOC) och metaller (Fe, Mn, Al) har beräknats för Ljusnan, Voxnan, Tännån, Vemån, Hoan, Lötån, Söderhamnsån och Florån. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bland annat efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Denna bedömning görs för respektive medelvärde för de senaste tre åren. Transportberäkningarna har gjorts genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne vid ett provtagningstillfälle) multiplicerats med aktuellt, uppmätt eller beräknat, vattenflöde (m 3 /s). Efter summering och korrigering för årsmedelvattenföringen har årstransporten beräknats för respektive ämne. För Söderhamnsån grundas transportberäkningarna endast på uppmätta flöden och ingen korrigering för årsmedelvattenföringen har kunnat göras. Arealspecifika förluster av fosfor, kväve och TOC har sedan beräknats genom att årstransporterna (kg/år) dividerats med avrinningsområdets areal (ha). Bottenfauna Under juni 28 utfördes en undersökning av den makroskopiska bottenfaunans utbredning i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden. Undersökningar av bottenfaunan har tidigare utförts vid ett stort antal tillfällen för de olika fjärdarna och redovisats i Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbunds årsrapporter. I Söderhamnsfjärden är bottenfaunan tidigare undersökt , 1984, 1988, 1991, 1994, 1997, 2 och I Ljusnefjärden är bottenfaunan tidigare undersökt , 198, 1988, 1991, 1994, 1997, 2 och Årets undersökning utfördes enligt Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Mjukbottenlevande makrofaunakartering, utgåva Metodbeskrivning för provtagning och analys av mjukbottenlevande makroevertebrater i marin miljö (Kjell Leonardsson ) + SS-EN ISO 16665:26. Den vid undersökningen använda van Veenhämtaren hade en area av,19 m 2. Proven sållades genom ett såll med 1 mm maskstorlek. Tidigare undersökningar har utförts med delvis annorlunda och varierande provtagningsmetodik (ALcontrol Laboratories, 24). Vid provtagningen valdes ett prov av tre från varje station. Det utvalda 18