Östersjön, vattenförekomst i Ljusnans avrinningsområde

Transkript

1 Östersjön, vattenförekomst i Ljusnans avrinningsområde Foto: Gunnel Johansson LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND 2010

2

3 INNEHÅLL SAMMANFATTNING. 1 ÅRSREDOGÖRELSE.. 6 BAKGRUND 8 AVRINNINGSOMRÅDET.. 10 METODIK 11 RESULTAT.. 16 Lufttemperatur och nederbörd 16 Vattenföring 17 Dricksvattenkontroll.. 18 Avloppsvattenkontroll 19 Fiskodling.. 23 Recipientkontroll 23 Vattenkemi 23 A Inlandsvatten.. 23 B Kustvatten Bottenfauna.. 89 Växtplankton 93 REFERENSER. 95 BILAGOR. 97 Bilaga 1 - Medlemsförteckning Bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen. 98 Bilaga 3 Förteckning över avloppsutsläpp Bilaga 4 Recipientkontrollprogram Bilaga 5 Kartor över avrinningsområdet och provstationer Bilaga 6 Analysparametrarnas innebörd 114 Bilaga 7 Förteckning över tillämpade analysmetoder 121 Bilaga 8 Analysresultat vattenkemi 122 Bilaga 9 Analysresultat flerårsmedelvärden 134 Bilaga 10 Transport och arealspecifik förlust. 138 Bilaga 11 Bottenfauna A. Fältprotokoll B. Biomassa. 141 C. Artlistor 142 D. Resultat 144 Bilaga 12 Växtplankton A. Fältprotokoll B. Artlistor 147 C. Resultat 151

4

5 Sammanfattning Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn. I föreliggande rapport har resultaten för 2010 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvattenoch avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. SAMMANFATTNING Lufttemperatur och nederbörd I januari, februari, november och december var temperaturen genomgående lägre än normalt vilket gjorde så att årsmedeltemperaturen blev något lägre vid samtliga stationer i avrinningsområdet. I juli var temperaturen dock högre än normalt i hela avrinningsområdet. Nederbörden var störst vid kusten med 726 mm och minst i Hede som är den mest nordliga stationen i avrinningsområdet (546 mm). Under juni och juli var nederbörden som störst i de övre delarna av avrinningsområdet och totalt var nederbörden liksom 2009 större än normalt (figur I-II) Figur II. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Söderhamn. Vattenföring Årsmedelvattenföringen i Ljusnan var något lägre 2010 än 2009 med 238 respektive 245 m³/s och därmed något högre än den normala nivån (mv m³/s). Flödet var som störst i mitten av maj då avsmältningen nådde sitt kulmen med ett maxflöde på 805 m³/s vid Bergvik. Juli var mest under det normala i medelvattenföring (figur III). Figur I. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Hede. Figur 6. Månadsmedelvattenföringen i Ljusnan vid Bergvik. 1

6 Sammanfattning Även i Voxnan vid Sunnerstaholm var flödet något högre än normalt med 40 m³/s (mv m³/s) Dricksvattenkontroll Dricksvattenkontrollen i avrinningsområdet har omfattat mikrobiologiska och kemiska prov från såväl enskilda som allmänna vattenanläggningar i Bollnäs, Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Sammantaget under 2010 (2009 inom parentes) har 1283 vattenprov (1240) från 60 (61) allmänna anläggningar har bedömts för att avgöra tjänligheten som dricksvatten efter rening, direkt på utgående vatten från verket eller ute på nätet. Vattenkvaliteten har mestadels varit hög och endast 13 (12) av de 1283 bedömda dricksvattenproven som undersökts har bedömts som otjänliga. Avloppsvattenkontroll I de fem medlemskommunerna har avloppsvatten behandlats i 69 kommunala reningsanläggningar. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsanläggningarna innebär att ca personer är anslutna till gemensamma reningsanläggningar (inkl turister). En genomgång av antalet anslutna personer till anläggningar i Härjedalens kommun visar att antalet turister nu beräknas till Sammantaget är 74 % anslutna till reningsverk med höggradig kemisk eller biologisk-kemisk rening, jämfört med 32 % Antalet personer som är anslutna till låggradiga reningsanläggningar med endast slamavskiljning eller biologisk rening är lågt (ca 2 %). Under 2010 uppgick det samlade utsläppet av fosfor till ca 7 kg/dygn vilket motsvarar 6 % av fosforutsläppet Det största samlade fosforutsläppet till Ljusnan, 2,5 kg/dygn, sker från Bollnäs avloppsreningsverk (Häggesta) motsvarande 35 % av totalutsläppet från de kommunala verken inom avrinningsområdet under Det sammanlagda utsläppet av kväve var i Ljusnan under 2010 i genomsnitt 551 kg/dygn från de kommunala reningsverken. Även för kväve sker det största utsläppet från Bollnäs reningsverk (Häggesta) med 198 kg/dygn i utsläppssnitt under Ytterligare utsläpp av fosfor och kväve sker från enskilda avlopp. Storleken av dessa utsläpp styrs i hög grad av närheten till vattendragen och är därför svåra att beräkna. Dessa fosforutsläpp har uppskattats till ca 10 kg/dygn. Ytterligare utsläpp av kväve sker också från anläggningar som saknar mätning och från enskilda avloppsanläggningar som uppskattas ge ett tillskott på tillsammans ca 270 kg/dygn. Mycket betydande mängder av närsalter tillförs också Ljusnefjärden från Vallviks sulfatfabrik. Utsläppet av fosfor och kväve från denna anläggning var 33 respektive 73 kg/dygn under 2010 vilket är lägre respektive betydligt högre än Under 2010 uppgick utsläppen av syreförbrukande ämnen från kommuner och industrier sammantaget till 7,6 ton BOD 7 /dygn vilket är i nivå med de senaste årens resultat. Vallviks Bruk AB släppte ut 7,3 ton BOD 7 /dygn (96 % av det sammantagna utsläppet) vilket är något högre än Recipientkontroll Inlandsvatten - Ljusnan Vanligtvis mycket god buffertkapacitet Alkaliniteten var som tidigare högst i Ljusnans övre del där vattnet var mycket välbuffrat under året. Den höga alkaliniteten orsakas av kalkrik bergrund. Höga ph-värden Liksom tidigare år var medeltalet av phvärdet högst i Härjedalsdelen av Ljusnan (7,5). 2

7 Sammanfattning Lägst var ph- värdet i juni vilket stämmer även för flera av de andra stationerna. Ljusne Strömmar närmast mynningen hade ett medelvärde på 6,9. Surhetstillståndet bedöms som nära neutralt vid samtliga stationer. Svagt till betydligt färgat vatten Vattnet i älven var svagt färgat i Ljusnans övre del vid Ljusnedal under större delen av året där de högsta färgtalen var på våren och sommaren. För de flesta stationer ökade vattenfärgen i samband med ökad avrinning i framförallt maj.. Medelfärgtalet är mestadels högre än 2009 och samtliga flerårsmedelvärden för samtliga stationer i älven Grumlighet och slamhalt mestadels i nivå med 2009 Vattnet i älven var överlag något grumligare än föregående år, dock är förhöjningen 2010 mycket liten och ligger i huvudsak i nivå med tidigare resultat. Slamhalten (halten suspenderat material) var vanligtvis i medeltal i nivå med tidigare resultat. Alla stationer utom Järvsö (låg slamhalt) bedöms slamhalten som mycket låg, vilket varit vanligast i Ljusnan även tidigare. Mestadels låga halter av TOC Halten organiskt material (TOC) var i nivå med resultatet för 2009 och medelhalterna varierade mellan som lägst 1,9 mg/l (mycket låg halt) vid Ljusnedal och 8,8 mg/l vid Ljusne Strömmar (måttligt hög halt). Halterna ökade i strömriktningen. Låga fosforhalter Halterna var som tidigare låga vid samtliga stationer i älven och är helt i nivå med resultatet från Lägst var halten i Ljusnedal och ökade sedan i strömriktningen. Resultaten från vattendragskontrollen visar att fosforhalterna i älven minskade kraftigt under och 1970-talet då insatserna var som störst. Minskningen har nu börjat planat ut och medelhalten i älvens nedre del är nu runt 10 µg/l vilket är en normal nivå i näringsfattiga vattendrag. Fosfortransporten var som brukligt lägst vid Ljusnedal med 0,9 ton och som högst vid Ljusne Strömmar med 94 ton. Under 2010 var transporten av fosfor i stort i nivå med 2009, dock är transporten vid Ljusnedal 2010 beräknat till drygt hälften av resultatet för 2009 (1,7 ton) vilket främst beror på att flödet var mindre Arealförlusterna liknar också resultatet från Mestadels låga kvävehalter Vid Ljusnedal var medelvärdet av totalkväve µg/l, vilket är något högre än de senaste årens resultat men är dock fortfarande låga, detta bedöms även medelhalten vid övriga stationer med undantag för Ljusne Strömmar (måttligt hög halt) där medelhalten 2010 är något lägre än 2009 (380 respektive 320 µg/l). Låga halter av av tarmbakterier Halterna av tarmbakterier (Escherichia coli) var bland de lägsta för samtliga stationer. Stora sjöarna i Ljusnan De uppmätta syrehalterna i sjöarnas bottenvatten under senvintern visar liksom 2009 på de högsta halterna av syre. I jämförelse med detta år skiljer sig dock station 290 i Bergviken som under denna period har lägst syrehalt. Tidigare mätningar har visat på kraftigt förbättrade syreförhållanden i framför allt Bergviken och Marmen som en följd av skogsindustrins minskade utsläpp under och 1980-talet. Fosforhalten var mestadels låg i de sjöar där det sker provtagning. Medelhalterna var något lägre än Kvävehalten i ytvattnet i augusti var även den något lägre i sjöarna. Dock är resultatet för 2010 fortfarande högre än både 2008 och

8 Sammanfattning Voxnan God buffertkapacitet Vattnet i älven vid Sunnerstaholm hade god buffertkapacitet (mv 0,154 mekv/l). ph-värdet varierade mellan 6,6 och 7,0 och bedöms i medtal som nära neutralt. Kraftigare färgat vatten Vattnet var betydligt eller starkt färgat under hela året med de högsta färgtalen under sommaren. Medelfärgtalet 2010 är 100 vilket är något högre än 2009 (mv 99). Dessa två medelvärden är de högsta sedan mätningarna påbörjades i början på talet Lägre slamhalt än tidigare Grumligheten var i medeltal (1,4 FNU) något högre än både 2009 och femårsperioden Slamhalten var dock lägre 2010 jämfört med Låg/måttlig halt TOC Halten TOC var låg eller måttlig under året men i jämförelse med historisk data är det svårt att utläsa någon trend. Låga halter näringsämnen Halterna fosfor och kväve var vanligtvis låga. Både fosfor- och kvävehalten var högst under vårkanten med 13 respektive 380 µg/l. Medelhalterna är i nivå med I jämförelse med de senaste fem åren syns en liten ökning för båda parametrarna men i jämförelse med övrig historisk data ligger halterna relativt lågt. Bivattendrag Under 2010 har resultatet mestadels liknat det från De flesta stationer har hög buffertkapacitet med ett medelvärde av ph som är nära neutralt. Framförallt gäller detta de övre delarna i avrinningsområdet där berggrunden är kalkrik. De övre lokalerna i avrinningsområdet kännetecknas i övrigt av låga halter av näringsämnen med mycket liten grumlighet och slamhalt. Dessa parametrar förändras och uppvisar högre halter ju längre ner i vattensystemet man kommer, andelen människor och verksamheter och markanvändning ökar och det resulterar i större påverkan. De flesta vattendragen i avrinnningsområdet visar på en trend mot ett allt mer färgat vatten. Flera av sjöarna i de nedre delarna påvisar liksom tidigare år tydliga tecken på övergödning vilket främst är en följd av tätare bebyggelse (avloppsutsläpp) och förändrat markanvändande gentemot norr med större andel jordbruksmark. Sjöar som liksom tidigare år visar på övergödningsproblem med stundvis syrefria bottnar, höga närings- och klorofyllhalter och dåliga siktdjup är främst Ullungen, Kyrksjön, Bodasjön, Florsjön, Östersjön och Västersjön I flera av dessa vattendrag förekommer algblomning som en följd av den höga näringsbelastningen. Även de rinnande vattendragen i de södra delarna visar på en sämre vattenkvalitet än de norra pga. mänsklig påverkan. Kustområdet Söderhamnsfjärden Syrehalterna i bottenvattnet mättes vid provtagningen i februari och augusti. Detta förhållande i syrenivåer med lägre nivåer i de inre kontra de yttre delarna i fjärden är något som tillhör vanligheterna. Liksom tidigare år visar den innersta stationen i Söderhamnsfjärden, K338, på det sämsta miljötillståndet, med en eller flera klassningar sämre än de övriga två stationerna, K333 och K336 som är mer lika varandra i jämförelse. Den yttersta stationen K333 har den bästa tillståndsbedömningen av de tre stationerna i Söderhamnsfjärden totalt sett. 4

9 Sammanfattning Där är vattenomsättningen större och påverkansgranden på denna station av de tre stora källorna Söderhamnsån, Lötån och Granskärs reningsverk är mindre. Ljusnefjärden Påverkas främst av det stora utflödet av sötvatten från Ljusnan och utsläppen från Vallviks industri. För kvävehalterna i Ljusnefjärden syns en generell trend mot minskande halter i jämförelse med äldre data och årets medelhalter i den övre vattenmassan är bland de lägsta uppmätta sedan mätningarna påbörjades för både stationerna Liksom föregående år visar 2010 års tillståndsbedömningar att båda stationerna i Ljusnefjärden nästan uteslutande har mycket låga halter av näringsämnen under både vinter och sommar. Station K390 är den som avviker minst från jämförvärdet med den dominerande bedömningen ingen/obetydlig avvikelse. Växtplankton i kustområdet Växtplanktonundersökningen 2010 visade mycket låga biomassor enligt bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag vid de undersökta platserna i Söderhamn- och Ljusnefjärden. Högst biomassor uppmättes i Ljusnefjärden, K390 D (figur 145). Den totala biomassan för denna lokal motsvarar låg halt omräknat till klorofyll vilket också blev resultatet för Söderhamnsfjärden K 336 G där totala biomassan var nästan lika stor. I Söderhamnsfjärden K333 D var den totala biomassan mycket låg omräknat till klorofyll. Cyanobakterier utgjorde ingen betydande del av biomassan och bedöms som mycket liten i samtliga undersökta punkter (figur 145), vilket också har varit fallet för samtliga dessa lokaler sedan undersökningen Bottenfauna i kustområdet Söderhamnsfjärden I 2010 års undersökning bedömdes Söderhamnsfjärden ha måttlig på gränsen till otillfredsställande status med avseende på näringämnespåverkan (resultatsidor bilaga 11). 20 %-percentilen av BQI m klassade området med otillfredsställande status. Andelen arter som är känsliga mot låga syrenivåer och hög organisk belastning var dock relativt hög vilket motiverar att expertbedömningen höjs till måttlig status. Ljusnefjärden Vid 2010 års undersökning bedömdes Ljusnefjärden ha måttlig status med avseende på näringämnespåverkan (se resultatsidor bilaga 11). Expertbedömningen överensstämmer med bedömningen enligt Naturvårdsverkets kriterier. 5

10 Årsredogörelse ÅRSREDOGÖRELSE Verksamhetsberättelse för år 2010 Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamns- och Ljusnefjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. Medlemmar Antalet medlemmar var under st, men vid årskiftet 2010/2011 avgick en medlem. Medlemsförteckning bifogas (bilaga 1). Styrelse Styrelsen har haft följande sammansättning: Egenföretagare Björn Mårtensson Edsbyn, ordförande Kommunstyrelsens ordf. Hans Jonsson., Edsbyn (fr.o.m. 2/6). Ingenjör Erik-Olof Bergman, Sveg Teknisk chef Jerker Blomqvist,Ytterhogdal Kommunstyrelsens vice ordf. Evy Degerman, Bollnäs Miljövårdsingenjör Elin Floresjö, Vallvik (t.o.m. 2/6) Hemmansägare Bertil Karlsson, Ljusdal Konsult Per Lundman, Söderhamn, (vice ordföranden fr.o.m. 2/6) Kommunstyrelsens ordf. Eva Tjernström, Söderhamn, vice ordförande (t.om. 2/6). Förvaltningschef Gunnar Mellqvist, Söderhamn (fr.o.m 2/6). Verkställande direktör Stefan Jönsson, Söderhamn (fr.o.m. 2/6). Personliga suppleanter har varit: Kommunfullmäktigeordf. Ingrid Hammarberg, Bollnäs (för E Degerman) Hemmansägare Bengt Larsson, Ljusdal (för B Karlsson) Carina Lindberg, Edsbyn (t.om. 2/6 för B Mårtensson, fr.o.m.2/6 för Hans Jonsson) Planeringschef Ingemar Olofsson, Söderhamn (t.o.m 2/6 för E Tjernström, fr.o.m 2/6 för G Mellqvist) Laboratorieingenjör Erika Onelius, Vallvik (t.o.m. 2/6 för E Floresjö. fr.o.m. 2/6 för S Jönsson) Produktionschef Kenneth Revelj, Sveg (för J Blomqvist) Kvalitetschef Christer Rosén, Söderhamn (för P Lundman) Fiskmästare Sigvard Uppman, Ljusne (för E-O Bergman) Förbundets valberedning har utgjorts av Stefan Almén, Vallvik, Bertil Eriksson, Edsbyn (sammankallande) och Kenth Pudas, Söderhamn. Förbundet har under året hållit ett årsmöte och styrelsen fyra sammanträden. Sekreterare har var förbundsdirektör Claes Ånell vid förbundsmötet och de två första styrelsemötena, och sedan limnolog Daniel Rickström. Verksamhet Förbundets verksamhet omfattar recipientkontrollen inom Ljusnans avrinningsområde. Därutöver har förbundet samman- 6

11 Årsredogörelse ställt medlemskommunernas dricksvattenoch avloppsutsläppskontroll och resultaten från industrins utsläppskontroll. Under 2003 fastställde länsstyrelserna ett nytt samordnat recipientkontrollprogram för kust- och inlandsvattnen inom förbundets verksamhetsområde som började gälla Förbundets behov av analys- och konsulttjänster inom recipientkontrollen har sedan dess tillgodosetts genom de avtal som tecknats med ALcontrol AB. Under året har arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten fortsatt i Sverige och i vårt distrikt, Bottenhavets vattendistrikt, har detta arbete letts av vattenmyndigheten i Härnösand med hjälp av beredningssekretariatet på länsstyrelsen i Gävle. Förbundet har fortsatt att driva och utveckla Ljusnan och Hälsinglands skogsoch kustvattenråd och under året har två samverkansmöten hållits. Vattenrådet har även varit huvudman för projekt Östersjön-Florsjön som är ett lokalt samverkansprojekt som syftar till att minska näringsbelastningen i ett delavrinningsområde till Ljusnan. Sedan årsskiftet 2009/2010 har Daniel Rickström varit heltidsanställd limnolog i förbundet för att möjliggöra en utveckling och breddning av förbundets verksamhet. Under 2010 så ledde detta bl.a. till att förbundet hade möjligheten att deltaga i ett databas- utvecklingsprojekt av kustdata på uppdrag av Vattenmyndigheten i Bottenhavet och länsstyrelsen i Gävleborg. Under 2010 har även förbundsdirektör Claes Ånell jobbat deltid. Vid årsskiftet 2010/2011 gick han i pension efter 37 års tjänstgöring vid förbundet och Daniel Rickström fick hans tjänst som förbundsdirektör. Verksamhetsområde och ändamål Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamnsfjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. För detta ändamål skall förbundet fortlöpande följa vattnens beskaffenhet genom recipientkontroll och recipientundersökningar i enlighet med förbundets arbetsplan; i enlighet med uppgifter, som lämnas av medlemmarna eller införskaffas på annat sätt, föra förteckning över planerade eller befintliga ytvattentäkter, avloppsutsläpp samt reningsanläggningar med angivande av läge och beskaffenhet; på begäran lämna medlemmarna råd och upplysningar i ärende som kan beröra vatten inom förbundets verksamhetsområde; årligen lämna medlemmarna en skriftlig redogörelse för skedda undersökningar rörande vattnets tillstånd inom verksamhetsområdet, samt eljest på lämpligt sätt belysa frågor av betydelse för vattenvården inom förbundets 7 verksamhetsområde.

12 Bakgrund BAKGRUND Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn under Under 2003 utarbetades ett nytt kontrollprogram av länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län i samråd med förbundet som började gälla I föreliggande rapport har resultaten för 2010 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvatten- och avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. Jämförelser har också gjorts med äldre resultat. Förbundet har bedrivit undersökningar i Ljusnan och Voxnan sedan 1960 på uppdrag av förbundets medlemmar. När flera kommuner, industrier och andra verksamhetsutövare utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Genom att förbundet ansvarar för undersökningarna uppnås också en kontinuitet i resultaten som annars är svår att uppnå. Under året har följande personer har deltagit i kontrollen: Daniel Rickström, Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund kvalitetsgranskning och utvärdering av vattenkemiska analyser samt sammanställning av årsrapport. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av bottenfauna Annika Liungman, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av plankton Per Wallenborg, ALcontrol Söderhamn provtagning Målsättningen med recipientkontrollen framgår av Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor, att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter, Alla provtagningar samt analyser av vattenkemi har utförts av ALcontrol AB. Analyser och utvärdering av bottenfauna och plankton har utförts av Medins Biologi AB. att belysa utsläppens effekter i vattenområdet och att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. 8

13 Bakgrund I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitesmålen preciseras och förklaras med delmål. Delmålen och åtgärder för att nå dem fattade riksdagen beslut om under hösten Utifrån de nationella delmålen har regionala och lokala mål tagits fram. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. 9

14 Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering Ljusnans källflöde uppstår i fjällvärlden nordväst om Ramundberget vid gränsen mot Norge, medan Voxnan rinner upp sydost om Sveg. Voxnan rinner samman med Ljusnan strax söder om Bollnäs. Ljusnan mynnar i Bottenhavet vid Ljusne. Ljusnans avrinningsområde omfattar km 2. Sjöar utgör 4,8 % av avrinningsområdets yta. Det undersökta området innefattar även Lötån och Söderhamnsån samt angränsande kustområde utanför Söderhamn och Ljusne. I bilaga 5 finns kartor över avrinningsområdet. verksam- Föroreningsbelastande heter Ljusnan-Voxnans avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framför allt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Utsläpp från punktkällor sker från kommunala avloppsreningsverk, industrier och fiskodlingar. Dessutom sker utsläpp från ett stort antal enskilda avloppsanläggningar. Samtliga större avloppsutsläpp finns redovisade i förteckning och på kartor i bilaga 3. Markanvändning Skogsmark dominerar i hela avrinningsområdet (62 %). Arealen åkermark är liten (1 %) och finns huvudsakligen i nedre delarna av Ljusnans och Voxnans älvdalar. I Härjedalen är torvmark vanligt förekommande och av Härjedalens yta utgörs 19 % av torvmark. Avrinningsområdet har en befolkning på ca personer var av ca bor i tätorter. 10

15 Metodik METODIK Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd 2010 har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Hede, Sveg, Järvsö och Söderhamn. Vattenföring Uppgifter om vattenföring vid Ljusnedal (030), Sveg (090), Laforsen (130), Bergvik, Ljusne Strömmar, Tännån (1030), Vemån (9020), Hoan (13040), Sunnerstaholm (21095), Lötån (N40) och Florån (24015, 24025) har inhämtats från SMHI och från Fortum. Tidigare har data som hämtats från SMHI utgjorts av beräkningar baserat på modellen HBV-pulsdata. Detta är dock något som frångåtts och för de flöden och siffror från transportberäkningar som redovisas i denna årsrapport är för 2010 baserade på en ny beräkningsmodell, S-hype. Vid station S40 i Söderhamnsån har flödets mätts med stångflygel enligt HR013. Dricksvattenkontroll De prov som ingått i dricksvattenkontrollen vid de allmänna anläggningarna har tagits av personal vid kommunernas tekniska kontor och analyserats av ALcontrol. Provtagningar och analyser har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Livsmedelsverket och resultaten har bedömts efter gällande bedömningsnormer. Avloppsvattenkontroll De prov som ingått i avloppsvattenkontrollen vid de kommunala avloppsreningsan läggningarna har tagits av personal vid de tekniska kontoren och analyserats av ALcontrol. Provtagningarna har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Naturvårdsverket. Recipientkontroll Undersökningarna har utförts enligt de kontrollprogram som under 2003 fastställts av länsstyrelserna i Jämtlands län (dnr ) och Gävleborgs län (dnr ). Provtagningsstationernas lägen och vilka undersökningar som utförts vid respektive station framgår av tabeller och kartor i bilaga 4 och 5. Som ett komplement till kontrollprogrammet redovisas även resultat från SLU:s Flodmynningsstation Ljusne Strömmar. Samtliga vattenprover i inlandsvattnen har tagits med Limnoshämtare. I kustvattnen har prov på den övre vattenmassan tagits med rörhämtare (Rambergrör) medan prov på bottenvattnet tagits med Limnoshämtare. Vid provtagningarna noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjöar). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. I Ljusnan har prov för kemisk analys tagits vid 7 stationer i rinnande vatten och vid 7 station i sjöar. I Voxnan har prov tagits vid en station i rinnande vatten och vid en sjöstation. Dessutom har kontrollen i bivattendrag till Ljusnan och Voxnan omfattat 13 stationer i rinnande vatten och 11 stationer i sjöar. I kustområdet har vattenkemiska prov tagits vid 6 stationer. Dessutom har bottenfauna undersökts vid 20 stationer och växtplankton vid 3 stationer. De vattenkemiska proven i rinnande vatten har tagits i ytvattnet (0,5 m) och i sjöarna 11

16 Metodik har prov även tagits på bottenvattnet (botten 1 m). I kustvattnet har prov dels tagits på den övre vattenmassan med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov 0-10 m) och dels på bottenvattnet med Limnoshämtare (botten - 1 meter). Vid undersökning av den makroskopiska bottenfaunan har van Veen-hämtare använts. Proven för växtplanktonanalys har tagits med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov 0-10 m). Vid 4 av stationerna i rinnande vatten har månatliga prov tagits medan övriga prov i rinnande vatten huvudsakligen tagits vid 6 tillfällen. Provtagningar i sjöar liksom i kustvattnet har huvudsakligen utförts 4 gånger under året. All provtagning har utförts av certifierad provtagare och proven har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av bilaga 7. Samtliga vattenkemiska analyser har utförts av ALcontrol. Vid samtliga beräkningar av medelvärden och transporter där analysresultat mindre än (<) ingår har halva värdet använts. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i bilaga 6. Som ett komplement till det föreskrivna recipientkontrollprogrammet har Escerichia coli (tarmbakterie) analyserats på alla ytprov i inlandsvattnen. Dessutom har en mikrobiologisk undersökning utförts i Ljusnans övre del i mitten av april. Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av fosfor, kväve, organiskt material (TOC) och metaller (Fe, Mn, Al) har beräknats för Ljusnan, Voxnan, Tännån, Vemån, Hoan, Lötån, Söderhamnsån och Florån. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bland annat efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Denna bedömning görs för respektive medelvärde för de senaste tre åren. Transportberäkningarna har gjorts genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne vid ett provtagningstillfälle) multiplicerats med aktuellt, uppmätt eller beräknat, vattenflöde (m 3 /s) (t.o.m med SMHI:s HBV/pulsdata, fr.om med SMHI:s modell s-hype). Efter summering och korrigering för årsmedelvattenföringen har årstransporten beräknats för respektive ämne. För Söderhamnsån grundas transportberäkningarna endast på uppmätta flöden och ingen korrigering för årsmedelvattenföringen har kunnat göras. Arealspecifika förluster av fosfor, kväve och TOC har sedan beräknats genom att årstransporterna (kg/år) dividerats med avrinningsområdets areal (ha). Bottenfauna Under juni 2010 utfördes en undersökning av den makroskopiska bottenfaunans utbredning i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden. Undersökningar av bottenfaunan har tidigare utförts vid ett flertal tillfällen i de olika fjärdarna och har redovisats i Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbunds årsrapporter. I Söderhamnsfjärden är bottenfaunan tidigare undersökt , 1984, 1988, 1991, 1994, 1997, 2000 och I Ljusnefjärden är bottenfaunan tidigare undersökt , 1980, 1988, 1991, 1994, 1997, 2000 och Årets undersökning utfördes enligt Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Mjukbottenlevande makrofaunakartering, utgåva Metodbeskrivning för provtagning och analys av mjukbottenlevande makroevertebrater i marin miljö (Kjell Leonardsson ) + SS-EN ISO 16665:2006. Den vid 12

17 Metodik undersökningen använda van Veenhämtaren hade en area av 0,109 m 2. Proven sållades genom ett såll med 1 mm maskstorlek. Tidigare undersökningar har utförts med delvis annorlunda och varierande provtagningsmetodik (ALcontrol Laboratories, 2004). Vid provtagningen valdes ett prov av tre från varje station. Det utvalda provet var det som nådde djupast ner i sedimentet. Undersökningen omfattar 20 prov fördelade på 20 stationer i två olika fjärdar/havsområden; Ljusne- och Söderhamnsfjärden. Stationernas lägen framgår av kartan i bilgaga 5:7. I bilaga 11 finns en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor och listor över fördelningen av biomassa mellan olika taxa. Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man bland annat dra slutsatser om påverkan från näringsämnen/organiskt material och låga syrehalter i undersökningsområdet. Tidigare användes AAB-index vid bedömningen av mjukbottenfauna (Naturvårdsverket, 1999). Detta index beräknas utifrån antal arter, abundansen och biomassan för de bottenlevande djur som påträffas på lokalen. I denna rapport redovisas resultaten i förhållande till Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon) som blev klara i december Där klassificeras statusen av bottenfaunan utifrån BQI m (Benthic Quality Index) framtaget för mjuka bottnar. Indexet är baserat på artsammansättning (proportionen känsliga och toleranta arter), antal arter och antal individer (abundans). Indexet bygger på att dessa parametrar förändras vid ökad organisk belastning. Klassgränserna för BQI m skiljer sig mellan vattentyperna längs kusten. Enligt de nya bedömningsgrunderna klassificeras statusen för en hel vattenförekomst istället för en enskild provtagningspunkt. Data behövs från flera stationer, helst minst fem stationer. Ju fler stationer som provtas desto säkrare blir klassificeringen. Av försiktighetsskäl används 20%-percentilen av BQI m -värdet för klassificeringen. Klassgränserna för statusindelningen skiljer sig åt mellan olika typområden längs Sveriges kust. I tabellen nedan redovisas aktuella klassgränser för de områden som ingår i denna undersökning (nr 16). Statusklassgränser för BQI m i typområde 16. Statusklassificering typomr 16 Hög > 10,7 God 4,0-10,7 Måttlig 2,7-4,0 Otillfredsställande 1,3-2,7 Dålig < 1,3 En ökad organisk belastning leder ofta till minskad syrehalt i bottenvattnet då syre förbrukas vid nedbrytningen av organiskt material. I många fall kan syreåtgången vara så stor att det försämrar livsmiljön för de organismer som lever i och strax ovanför sedimentet. I föreliggande rapport görs även en expertbedömning av påverkan av näringsämnen/organiskt material d v s näringsstatusen i de undersökta områdena. Som ett led till anpassningen av att följa de nya bedömningsgrunderna görs i årets och föregående års rapport enbart en expertbedömning i varje vattenförekomst d v s i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden. I tidigare undersökningar har en expertbedömning gjorts för varje provpunkt alltså endast ett hugg. Detta innebär en stor risk för felbedömning eftersom de slumpmässiga förhållandena kan variera väldigt mycket. En art som funnits vid en station ett år kan saknas året efter vilket lika gärna kan bero på slumpen som på mellanårsvariationer. Att göra en total bedömning (statusklassificeringen) över varje fjärd för sig blir därför mer rättvisande. Dessutom blir värdena jämförbara med nationella trendövervakningsområden. Tidigare gjordes expertbedömningen i tre olika klasser (ingen eller obetydlig påverkan (A), betydlig påverkan (B) samt stark eller mycket stark påverkan (C)). Som en anpassning till de nu gällande bedömningsgrunderna görs i denna rapport en 13

18 Metodik bedömning av näringsstatusen i fem olika klasser. God och hög näringsstatus motsvarar tidigare bedömningen A, måttlig näringsstatus motsvarar B och dålig och otillfredsställande näringsstatus motsvarar C (se nedan). Påverkan av näringsämnen/organiskt mtrl: Ingen eller obetydlig (A) Betydlig (B) Stark eller mycket stark (C) Hög status God status Måttlig status Otillfredsställande status Dålig status Enligt den angivna metoden skall djuren konserveras i formalin och inte i etanol som det av hälso- och miljöskäl har gjorts i denna undersökning. Då proverna har konserverats i etanol lakas fettet ut från djuren vilket därmed påverkar biomassan, om än marginellt. Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar för att beskriva tillståndet och avvikelse från jämförvärde i en sjö med avseende på planktiska alger vid provtagning i augusti (Naturvårdsverket 1999a): Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde (maj oktober) b) augustivärde Biomassa (mm 3 /l) av kiselalger på våren (april eller maj) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid vår bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Växtplankton Provtagning av växtplankton i Ljusnan- Voxnans avrinningsområde 2010 utfördes den 17:e augusti. Vatten för analys insamlades med slang. Beroende på provtagningsplatsens djup togs vatten i olika djupintervall. Djupintervallen redovisas i fältprotokollen i bilaga 12. På varje lokal togs fem prov som sedan slogs samman. Ur detta samlingsprov togs ett delprov. Proven konserverades i Lugols lösning. Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica DM IRB), så kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 10 ml. Kvantitativa analyser av individtätheter och beräkningar av biovolymer gjordes enligt SS-EN 15204:2006. Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b) finns inget sätt att beskriva tillståndet med avseende på planktiska alger. Däremot finns bedömningsgrunder för klorofyllhalten. Därför har vi gjort en omräkning av biomassan i augusti till klorofyllhalt och bedömt den enligt kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). Bedömning av biomassa enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a) samt övriga index har använts för jämförelse mellan punkterna. Fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat finns i Bilaga

19 Metodik Illustration by John M. Evans, USGS, Colorado District Översättning av Torgny Wiederholm, SLU, Sverige 15

20 Resultat Lufttemperatur och nederbörd Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtat från SMHI:s meteorologiska stationer i Hede, Sveg, Järvsö och Söderhamn. Stationerna representerar tillsammans väl väderförhållandena i större delen av avrinningsområdet. RESULTAT Kallare än normalt i början och slutet på året I januari, februari, november och december var temperaturen genomgående lägre än normalt (årsmedeltemperaturen ), vilket gjorde så att årsmedeltemperaturen blev något lägre vid samtliga stationer i avrinningsområdet. Största skillnaden i årsmedeltemperatur var det i vid stationen i Järvsö och Sveg där det var 1,5 grader kallare än normalt. Mest under det normala var i januari i Järvsö med 14,6 grader ( ; 6,8 grader). I övrigt under året låg medeltemperaturerna mera normalt. Dock sticker juli ut något från detta då denna månad var tydligt varmare än normalt vid samtliga stationer. Störst skillnad i Söderhamn då medeltemperaturen i juli var 18,9 grader gentemot det normala på 1,5 grader (figur 1-2). Figur 2. Månadsmedeltemperatur vid SMHI:s meterologiska station i Söderhamn Större nederbörd än normalt Liksom 2009 påvisade 2010 större nederbörd än genomsnittet för åren Största överskottet gentemot det normala var vid stationerna i Sveg och Söderhamn där det var 15 % mer nederbörd än normalt. Mest nederbörd kom det i Söderhamn under året (726 mm) och minst kom det vid stationen i Hede (546 mm). Februari, maj och juni var månader som hade betydligt mera nederbörd än normalt vid samtliga stationer. Genomgående för samtliga stationer var också att mars, april och oktober hade lägre mindre nederbörd än normalt. I juni och juli var nederbörden som störst i de övre delarna med 110 och 80 mm i Hede och 99 och 119 mm i Sveg (fig 3-4). Figur 1. Månadsmedeltemperatur vid SMHI:s meterologiska station i Hede. 16

21 Resultat Vattenföring såväl dygns- som årsreglerad. Vattenföringen var något över det normala i början på året och något lägre i slutet. Störst skillnad mot det normala var dock i juli månad, då det var betydligt mindre vattenföring med 173 m³/s (mv m³/s) (figur 5-6). Figur 3. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Hede. Figur 5. Vattenföring i Ljusnan vid Bergvik nära mynningen (verkliga förhållanden). Linjen visar medelvattenföringen för ett normalår (naturliga förhållanden). Figur 4. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Söderhamn. Vattenföring Årsmedelvattenföringen i Ljusnan var något lägre 2010 än 2009 med 238 respektive 245 m³/s och därmed något högre än den normala nivån (mv m³/s). Flödet var som störst i mitten av maj då avsmältningen nådde sitt kulmen med ett maxflöde på 805 m³/s. Som lägst var vattenföringen 83 m³/s i slutet av juli. I Ljusnan används vattnet för elproduktion och vattenföringen är därför Figur 6. Månadsmedelvattenföringen i Ljusnan vid Bergvik. 17

22 Resultat Dricksvattenkontroll Även i Voxnan vid Sunnerstaholm var flödet något högre än normalt med 40 m³/s (mv m³/s) men något lägre än 2009 (44 m³/s). Liksom i Ljusnan var vattenföringen som högst i april och maj då flödet var 53 m³/s och lägst i juli då den var 27 m³/s. Jämfört med genomsnittet för perioden var flödet högre över hela perioden från april till oktober. I mitten på maj var dygnsmedelflödet som störst med 115 m³/s då vårfloden var igång ordentligt (figur 7-8) Dricksvattenkontroll Dricksvattenkontrollen i avrinningsområdet har omfattat mikrobiologiska och kemiska prov från såväl enskilda som allmänna vattenanläggningar i Bollnäs, Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Sammantaget under 2010 (2009 inom parentes) har 1283 vattenprov (1240) från 60 (61) allmänna anläggningar har bedömts för att avgöra tjänligheten som dricksvatten efter rening, direkt på utgående vatten från verket eller ute på nätet. Vattenkvaliteten har mestadels varit hög och endast 13 (12) av de 1283 bedömda dricksvattenproven som undersökts har bedömts som otjänliga. Hur kontrollen utfallit framgår av figur 9 och bilaga 2. Figur 7. Vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm (verkliga förhållanden). Linjen visar medelvattenföringen ( ). Figur 9. Dricksvattenkontrollen I Bollnäs kommun har kontrollen omfattat 5 anläggningar och av 182 bedömda prov har 179 bedömts som tjänliga och endast 3 som tjänliga med anmärkning och inget som otjänligt. Figur 8. Månadsmedelvattenföringen i Voxnan vid Sunnerstaholm. I Härjedalens kommun har kontrollen omfattat 28 anläggningar och av 476 bedömda prov har 436 bedömts som tjänliga, 36 bedömts som tjänliga med anmärkning och 4 som otjänliga. 18

23 Resultat Avloppssvattenkontroll I Ljusdals kommun har kontrollen omfattat 14 anläggningar och av 238 bedömda prov har 226 bedömts som tjänliga, 11 tjänliga med anmärkning och 1 som otjänligt I Ovanåkers kommun har kontrollen omfattat 8 anläggningar och av 151 bedömda prov har 141 bedömts som tjänliga, 6 tjänliga med anmärkning och 4 som otjänliga. I Söderhamns kommun har kontrollen omfattat 6 anläggningar och av 236 bedömda prov har 216 bedömts som tjänliga, 16 som tjänliga med anmärkning och 4 som otjänliga. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsanläggningarna innebär att ca personer är anslutna till gemensamma reningsanläggningar (inkl ca turister). Hur många av dessa turister som är bosatta utanför avrinningsområdet framgår ej. Av dessa är 74 % anslutna till reningsverk med höggradig kemisk eller biologiskkemisk rening, jämfört med 32 % Antalet personer som är anslutna till låggradiga reningsanläggningar är lågt (ca 2 %). Satsningar på alternativ avloppsvattenrening har ökat och medför att ca 25 % är anslutna till markinfiltrationsanläggningar, såväl med som utan kemisk fällning. I flera fall är infiltrationen kombinerad med kemisk fällning (figur 10). Antalet oanslutna personer uppskattas till Avloppsvattenkontroll I de fem medlemskommunerna har avloppsvatten behandlats i 69 kommunala reningsanläggningar i Härjedalens (26), Ljusdals (16), Ovanåkers (10), Bollnäs (10) och Söderhamns (7) kommuner. De flesta av dessa anläggningar har ingått i den kommunala utsläppskontrollen. Dessutom har utsläppskontroll bedrivits vid flera industriföretag. Med ledning av resultaten från bland annat denna kontroll har förbundets inventering av avloppsutsläppen reviderats och hänsyn tagits till de under året inträffade förändringarna. Befintliga avloppsutsläpp (huvudsakligen från anläggningar med fler än 50 personer anslutna) redovisas i förteckning och på kartor (bilaga 3). Av bilaga 3 framgår också resultaten av avloppsutsläppskontrollen 2010, uttryckt som dygnsmedelutsläpp av syreförbrukande ämnen (COD Cr och BOD 7 ), fosfor och kväve. Figur 10. Antal anslutna personer till kommunala avloppsverk med olika typ av rening. Av förteckningen i bilaga 3 framgår att de stora reningsanläggningarna har en höggradig rening som i de flesta fall ger en optimal reduktion av såväl syreförbrukande ämnen som fosfor. De avloppsreningsverk med utsläpp inom avrinningsområdet ( 2000 pe) där både halten BOD 7 och fosfor under 2010 i medeltal understigit 15 respektive 0,3 mg/l är Ljusdal (12; 0,10 mg/l), Arbrå (4,8; 0,10 mg/l), Alfta (4,5; 0,14 mg/l), Marmaverken (10; 0,17 mg/l), Ljusne samhälle (7,5; 0,26mg/l), Edsbyn (4,4; 0,16 mg/l). Utbyggnaden av de kommunala reningsverken resulterade i att utsläppen av fosfor till vattendragen reducerades med 76 % mellan 1970 och 1983 och minskningen fortsatte under hela 1980-talet. Under 2010 uppgick det samlade utsläppet av fosfor till ca 7 kg/dygn vilket motsvarar 6 % av fos- 19

24 Resultat Avloppssvattenkontroll forutsläppet Sedan mitten av talet ligger utsläppsnivåerna ungefär på samma nivå och kurvan har flackat ut vilket är naturligt när reningsverken idag är moderna och effektiva och vidare investeringar i reningsteknik inte längre ger samma procentuella reningsförbättring som det gjorde tidigare (figur 11). Figur 12. Utsläpp av fosfor och kväve från Bollnäs avloppsreningsverk. Figur 11. Utsläpp av fosfor och kväve från kommunala reningsanläggningar. Det största samlade fosforutsläppet till Ljusnan, 2,5 kg/dygn, sker från Bollnäs avloppsreningsverk (Häggesta) motsvarande 35 % av totalutsläppet från de kommunala verken inom avrinningsområdet under Figur 12 visar hur fosforutsläppet från denna anläggning varierat sedan Som framgår minskade den utsläppta mängden fosfor från Bollnäs fram till i slutet på 1990-talet. Från att ha varit som lägst 1,4 kg/dygn 1994 och 1997 ökade utsläppet av fosfor till som mest 5,3 kg/dygn De fyra senaste åren har fosforutsläppet åter legat på en lägre nivå. Analys av kväve på utgående avloppsvatten har utförts sedan 1991 på många av reningsverken. Det sammanlagda utsläppet av kväve från dessa anläggningar var 551 kg/dygn 2010, att jämföra med 449 kg/dygn under 2009 (figur 11). Största samlade utsläppet av kväve sker från Bollnäs avloppsreningsverk och var kg/dygn vilket kan jämföras med utsläppet på 210 kg/dygn under Ytterligare utsläpp av fosfor och kväve sker från enskilda avlopp. Storleken av dessa utsläpp styrs i hög grad av närheten till vattendragen och är därför svåra att beräkna. Dessa fosforutsläpp har uppskattats till ca 11 kg/dygn (ca pe * 3,5 g fosfor/pe och dygn och 80 % rening). Ytterligare utsläpp av kväve sker också från anläggningar som saknar mätning (ca pe) och från enskilda avloppsanläggningar (ca ) som uppskattas ge ett tillskott på tillsammans ca 280 kg/dygn (12 g kväve/pe och dygn och 30 % rening). Mycket betydande mängder av närsalter tillförs också Ljusnefjärden från Vallviks sulfatfabrik. Utsläppet av fosfor och kväve från denna anläggning var 33 respektive 73 kg/dygn under 2010 (35 respektive 35 kg/dygn 2009). 20

25 LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND Resultat Avloppssvattenkontroll Under 1970-talet minskade utsläppen av organiskt material till Ljusnan mycket kraftigt. Under en 10-årsperiod reducerades föroreningsbelastningen med 90 %. Utsläppen av dessa syreförbrukande ämnen (BOD 7 ), som till största delen utgjordes av utsläpp från skogsindustrin, var som mest ca 200 ton/dygn 1970 och minskade till 21 ton/dygn Minskningen orsakades av ökad lutåtervinning och andra processförändringar vid de fem skogsindustrier som då var belägna i nedre delen av avrinningsområdet. Utsläppen 2010 från den kvarvarande skogsindustrin (Vallviks Bruk AB:s sulfatfabrik i Vallvik) var i genomsnitt 7,3 ton BOD 7 /dygn (36 ton COD Cr /d) vilket är något högre än BOD 7 -utsläppet 2009 (6,7 ton/dygn) (figur 13). Detta motsvarar ca. 96 % av den samlade utsläppsmängden BOD 7. Figur 14. Utsläpp av organiskt material (BOD 7 ) från kommuner och industrier. Under 2010 uppgick utsläppen av syreförbrukande ämnen från kommuner och industrier sammantaget till 7,6 ton BOD 7 /dygn vilket är i nivå med de senaste årens resultat (figur 14). ton/dygn 50 Utsläpp från industrin i Sandarne 40 BOD7 COD(Cr) Driften upphörde vid sulfatfabriken Figur 13. Utsläpp av organiskt material (BOD 7 ) från cellulosaindustrier i Ljusnans nedre del och i Ljusnefjärden. 0 Betydande utsläpp av syreförbrukande organiska ämnen till Ljusnan har också förut skett från Skogens Kol AB:s anläggning i Sibo utanför Kilafors. Under sommaren 2008 byggdes anläggningen om och numera släpps inte längre ut något processvatten från deras verksamhet. Figur 15. Utsläpp av COD Cr och BOD 7 från industrin i Sandarne. 21

26 Resultat Avloppssvattenkontroll Figur 16. Utsläpp av COD Cr och BOD 7 från industrin i Sandarne. Även utsläppen från skogsindustrin vid Söderhamnsfjärden minskade kraftigt under perioden (Sandarne sulfatfabrik och Arizona Chemical AB:s fabrik för destillering av tallolja). Driften vid Sandarne sulfatfabrik upphörde vid årsskiftet 1991/92 vilket medförde att föroreningsbelastningen på fjärden då reducerades med ytterligare 3,5 ton BOD 7 /dygn (figur 15). Belastningen av organiskt material har fortsatt att minska. Utsläppen 2009 från Arizona Chemical var 12 kg BOD 7 /dygn (152 kg COD Cr /d, beräknat från TOC) (figur 16). Utsläppet av fosfor och kväve var under ,79 kg/dygn och 3,3 kg/dygn. Söderhamnsfjärden är även recipient för avloppsreningsverket i Söderhamn (Granskär). Här skedde en omfattande förändring av reningsprocessen under Det biologiskt-kemiskt renade avloppsvattnet leds numera genom en våtmark innan det släpps ut i fjärden vilket inneburit att utsläppen av såväl syretärande ämnen som närsalter minskat kraftig. Under 2010 var utsläppet av BOD 7 och fosfor 13 respektive 0,4 kg/dygn, att jämföra med 15 respektive 0,5 kg/dygn 2009 (figur 17-18). Utsläppet av kväve var 102 kg/dygn jämfört med 104 kg/dygn Figur 17. Utsläpp av BOD 7 från avloppsreningsverket i Söderhamn (Granskär). Figur 18. Utsläpp av fosfor och kväve från avloppsreningsverket i Söderhamn (Granskär). 22

27 Resultat - Recipientkontroll Fiskodling Utbyggnaden av Ljusnan och Voxnan för kraftändamål har medfört att älvarnas reproduktionsområden för lax och havsöring har minskat. För att kompensera bortfallet av reproduktionsområden bedrivs en omfattande odling av framför allt lax. För närvarande sker årligen utsättning av ca st smolt (lax och havsöring) i älven nedströms Ljusne Strömmars kraftverk och utsättningarna är betydelsefulla för såväl sport- som yrkesfisket. Under 2010 har produktionen vid Ljusne Strömmars fiskodling uppgått till ca.24,4 ton lax och havsöring varav laxen stod för ca. 80 % av det totala antalet utsläppta smolt. Sätt- och matfiskodling är en viktig näringsgren inom Ljusnans avrinningsområde. Odling bedrivs för närvarande vid ca 10 anläggningar med en sammanlagd produktionskapacitet av ca 150 ton (inkl. Ljusne Strömmar). I känsliga recipienter kan belastningen från odlingsverksamheten inverka negativt på vattenkvaliteten och vid större odlingar begränsas då utsläppen vanligtvis genom olika reningsåtgärder. Utan reningsåtgärder beräknas en produktion av 150 ton fisk öka föroreningsbelastningen med ca 0,9 ton fosfor (vid en foderkoefficient på 1,1) och ca 7,4 kväve/år. Recipientkontroll De vattenkemiska analysresultaten från den samordnade recipientkontrollen som utförts under 2010 i Ljusnan, Voxnan och angränsande bivattendrag samt i kustområdet utanför Söderhamn och Ljusne redovisas i tabeller i bilaga 8. Här framgår också årets medelvärden för respektive station. För vissa stationer redovisas även årets medelvärden tillsammans med tidigare flerårsmedelvärden i tabeller i bilaga 9. Resultaten från undersökningen av mjukbottenfauna i Söderhamnsfjärden och Ljusnefjärden redovisas i bilaga 11 och resultaten från växtplanktonundersökningen i bilaga 12. Bedömningar av analysresultaten för inlandsvatten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag (Rapport 4913), Naturvårdsverkets allmänna råd 90:4 samt KM Labs Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi (KM Lab 2000). Resultaten för kustvatten har bedömts utifrån Bedömningsgrunder för miljökvalitet Kust och hav (NV Rapport 4914). Bedömningarna är markerade med kursiverad stil i texten. Ljusnan Stationer i rinnande vatten Alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph är ett mått på dess surhet. Vanligtvis mycket god buffertkapacitet Alkaliniteten var som tidigare högst i Ljusnans övre del där vattnet var mycket välbuffrat under året. Den höga alkaliniteten orsakas av kalkrik bergrund. Längre ner i älvdalen sker en utspädning med mer svagbuffrat vatten och alkaliniteten minskar därför (figur 19). 23

28 Resultat - Recipientkontroll avviker de senaste årens resultat från detta mönster. Tidigare mätningar i Ljusnans nedre del har visat på ökande ph-värden under och 1980-talen som en följd av att utsläppen av surt processvatten från skogsindustrin då minskade kraftigt Figur 19. Alkalinitet i Ljusnan. Samtliga halter avser årsmedelvärden. Linjen visar gränsen mellan god och mycket god buffertkapacitet. Vid Ljusnedal varierade alkaliniteten mellan som högst 0,906 mekv/l i december och lägst i juni med 0,256 mekv/l. Här är årstidsvariationen större och snabbare än för stationerna längre ner i älvdalen där regleringsmagasin utjämnar variationerna under året. Buffertkapaciteten i de övre delarna av Ljusnan var högre än både senaste år och samtliga flerårsmedelvärden, medan de nedre delarna mera låg i nivå med äldre resultat. Buffertkapaciteten var som lägst i juni då avsmältningsperioden påverkade som mest på provresultatet. Samtliga stationer får bedömningen mycket god buffertkapacitet. Höga ph-värden Liksom tidigare år var medeltalet av phvärdet högst i Härjedalsdelen av Ljusnan (7,5). Lägst var ph- värdet i juni vilket stämmer även för flera av de andra stationerna. Ljusne Strömmar närmast mynningen hade ett medelvärde på 6,9. Surhetstillståndet bedöms som nära neutralt vid samtliga stationer års medelvärden är samma som 2009 för Ljusnedal, Hedeviken och Linsell (mv 7,5 7,2 7,3 ) medan resterande stationer Linsell, Sveg, Laforsen, Järvsö och Landafors är i medeltal 0,1 enhet lägre än 2009.Vid en jämförelse mellan femårsmedelvärden för åren visar dessa för flera av stationerna i Ljusnan på en stigande trend (figur 20). Dock Figur 20. Årsmedelvärden för ph vid Laforsen med angiven standardavvikelse. Salthalt (konduktivitet) och joner Genom påverkan av den kalkrika berggrunden i den övre delen av avrinningsområdet var konduktiviteten i Ljusnan som tidigare högst i Ljusnedal, framför allt under vinterns lågvattenperiod (max 11 ms/m). I början på juni var konduktiviteten här som lägst 3,7 ms/m. Årstidsvariationen var betydligt mindre vid de övriga stationerna. Konduktiviteten i älven var i medeltal som lägst med 3,1 ms/m vid Sveg. Vid de övre stationerna (Ljusnedal, Hedeviken) var konduktiviteten marginellt högre än 2009 medan vid övriga stationer så var medelvärdet mestadels något lägre. I jämförelse med äldre resultat är värdena fortfarande relativt höga (figur 21). 24

29 Resultat - Recipientkontroll Figur 21. Konduktivitet i Ljusnan. De geologiska förhållandena medför att kalciumhalten i Ljusnan vanligen är högst i Ljusnedal och minskar snabbt i strömriktningen. De högsta halterna uppmättes under vintern och de lägsta under våren och sommaren. Under 2010 var kalciumhalten i medeltal högst i Ljusnedal (13 mg/l) och minskade snabbt i strömriktningen till som lägst 3,8 mg/l vid Landafors. I Ljusne strömmar är medelhalten kalcium 3,8 mg/l. Även magnesiumhalten var högst vid Ljusnedal där medelhalten var 1,3 mg/l, vilket är det medelvärdet som skiljer sig mest från medelvärdet från femårsperioden (figur 22). Vid de övre delarna av Ljusnan var halterna mestadels något högre i jämförelse med de nedre. För Ljusne strömmar är medelhalten av kalcium 0,83 mg/l. Årets medelhalter av såväl kalcium och magnesium ligger i nivå med tidigare resultat. Natriumhalten, som till viss del har marint ursprung, var i nivå med tidigare år och halterna ökade något i strömriktningen. Medelhalten vid Ljusnedal är 1,0 mg/l och vid Ljusne Strömmar 1,5 mg/l. Kaliumhalten var låg och varierade mellan 0,33 mg/l i Sveg och 0,75 mg/l i Ljusnedal. Även kaliumhalterna var i medetal i nivå med tidigare resultat (figur 23). Kloridhalten, som också till viss del har marint ursprung, var som högst vid Ljusnedal (mv 1,0 mg/l) och lägst vid Sveg (mv 0,60 mg/l). Sulfathalten var i medeltal tydligast högst vid Ljusnedal (mv 4,6 mg/l) och minskade till som lägst 1, mg/l vid Sveg. För Ljusne Strömmar är årsmedelvärdet 1,8 mg/l. Årstidsvariationen var liksom tidigare år störst vid Ljusnedal där halten som högst var 7,0 mg/l i april och som lägst med 2,0 mg/l i juni.. Kloridhalterna var under 2010 mestadels något lägre än flerårsmedelvärdena för perioden Detta stämmer även för sulfithalterna, men dessa avviker mindre från det normala (figur 24). Figur 22. Årsmedelhalter för kalcium och magnesium i Ljusnan. Figur 23. Årsmedelhalter för natrium och kalium i Ljusnan. 25

30 Resultat - Recipientkontroll Figur 24. Årsmedelhalter för klorid och sulfat i Ljusnan. Tidigare beräkningar har visat på mycket gott positivt samband mellan alkalinitet och sulfathalt vilket syns även från 2010 års resultat där sambandet är tydligast i Ljusnedal. Även det negativa sambandet mellan alkalinitet och halten TOC är tydlig för de tre stationer där prov tas varje månad Alk/SO 4 Alk/TOC 93 i Järvsö. Vattnet i älven bedöms i genomsnitt som svagt till betydligt färgat. Från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet ökade vattenfärgen i Ljusnan påtagligt. Liknande färgökning rapporterades också från ett stort antal sjöar och vattendrag över hela landet, vilket förklarats med en övergång från ett ovanligt torrt klimat till en period med högre nederbörd och avrinning. Trots att nederbörd och avrinning åter minskade har vattenfärgen legat kvar på en högre nivå än tidigare i stora delar av Ljusnan och färgtalen för 2006 var de högsta sedan mätningarna påbörjades med undantag för Ljusnedal. Medelfärgtalet är mestadels högre än 2009 och samtliga flerårsmedelvärden för samtliga stationer i älven (fig ). Ljusnedal 0,94-0,65 Linsell 0,87-0,98 Laforsen 0,96-0,84 Ljusförhållanden Vattnets färgtal är främst ett mått på mängden humus och järn i vattnet och är i opåverkade vatten oftast en återspegling av halterna organiska ämnen (TOC eller CODMn). Humus består av svårnedbrytbara organiska ämnen som utlakas till vattendragen från omgivande skogs- och myrmarker. Svagt till betydligt färgat vatten Vattnet i älven var svagt färgat i Ljusnans övre del vid Ljusnedal under större delen av året där de högsta färgtalen var på våren och sommaren. För de flesta stationer ökade vattenfärgen i samband med ökad avrinning i framförallt maj. I medeltal ökade färgtalet från 20 i Ljusnedal till som högst Figur 25. Färgtal i Ljusnan. Den streckade linjen visar gränsen mellan svagt färgat och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. Figur 26. Färgtal i Ljusnan. Den streckade linjen visar gränsen mellan svagt färgat och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. 26

31 Resultat - Recipientkontroll En bidragande orsak till den ökade vattenfärgen är också det faktum att älven är kraftigt årstidsreglerad. Under mitten av 1970-talet tillkom Svegsjön som är ett stort magasin som fylls upp med brunfärgat vatten på våren och försommaren. Under resten av året och efterföljande vinter tappas detta vatten vilket medför att vattenfärgen i älvens nedre delar blir högre än innan magasinets tillkomst. Detta återspeglas i mätresultaten för Linsell och Sveg (figur 27). de nedre delarna av älven. Grumligheten är lägst vid Ljusnedal (mv 0,49 FNU; obetydligt grumligt) till som högst 2,0 FNU i Järvsö (måttlig grumlighet) (figur 28). Figur 28. Grumlighet i Ljusnan. Den streckade linjen visar gränsen mellan obetydligt och svagt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet måttligt grumligt. Figur 27. Färgtal i Ljusnan uppströms och nedströms Svegsjön. Den streckade linjen visar gränsen mellan svagt färgat vatten och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. Grumlighet och slamhalt Slamhalten (halten suspenderat material) var i medeltal mestadels i nivå med tidigare resultat. Dock avviker stationen i Ljusnedal från detta där medelhalten var betydligt lägre (2010:0,5 mg/l, 2009: 1,4 mg/l) och stationen i Järvsö där medelhalten var betydligt högre (2010: mv 2,2 mg/l, 2009: mv 1,1 mg/l). Dessa två stationer utgörs lägsta respektive högsta resultat från 2010 och bedöms som mycket låg och låg (figur 29). Grumligheten (turbiditeten) bestäms av vattnets innehåll av suspenderade partiklar t.ex. plankton, humusflockar och mineralpartiklar. Grumlighet och slamhalt mestadels i nivå med 2009 Vattnet i älven var överlag något grumligare än föregående år, dock är förhöjningen 2010 mycket liten och ligger i huvudsak i nivå med tidigare resultat. Dock skiljer sig resultatet från stationen i Järvsö där grumligheten var drygt dubbelt så stor gentemot 2009 (2,0 respektive 0,92 FNU). Grumligheten är liksom tidigare betydligt högre vid Figur 29. Slamhalt i Ljusnan. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg slamhalt. 27

32 Resultat - Recipientkontroll Organiskt material Stor tillförsel av humusämnen från omgivande marker bidrar till en hög halt organiskt material i vattnet. Organiska ämnen bryts ner i vattnet och har således en syretärande effekt. Halten organiskt material (TOC) var i nivå med resultatet för 2009 och medelhalterna varierade mellan som lägst 1,9 mg/l (mycket låg halt) vid Ljusnedal och 8,8 mg/l vid Ljusne Strömmar (måttligt hög halt). Halterna ökade i strömriktningen. I jämförelse med äldre resultat syns det att medelhalterna TOC de senaste åren ligger i nivå med dessa vid de övre stationerna, medan de senaste årens result från stationerna vid Sveg och nedåt ligger högre än de senaste två femårsperioderna ( ) (figur 30). Årstransporten av TOC var 450 ton vid Ljusnedal och ton vid Ljusne Strömmar motsvarande en arealförlust på 13 respektive 37 kg/ha*år (figur 31). Figur 31. Transport av TOC i Ljusnan. Metaller Järnhalterna var mestadels något högre än 2009, dock är medelhalterna vanligtvis på samma nivå. Ljusne Strömmar skiljer sig något genom ett något kraftigare förhöjt medelvärde gentemot övriga stationer men denna station saknar resultat från augusti vilket troligtvis påverkat medelhalten. Samtliga stationer i älven visar på resultat från de två senaste årens provtagning som är högre än medelvärdena från perioderna och (figur 32-33) Figur 30. Halter av TOC i Ljusnan. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg halt. Figur 32. Järnhalter i Ljusnan. 28

33 Resultat - Recipientkontroll Figur 33. Järnhalter i Ljusnan Manganhalterna var vanligtvis lägre än Dock avviker resultatet från stationerna vid Linsell och Ljusne Strömmar från detta där medelhalterna är betydligt högre. Resultatet från Ljusne Strömmar är som tidigare nämnts beräknat med avsaknad av resultat från provtagningen i augusti vilket kan ha påverkat medelhalten. Medelhalterna varierade mellan 8 och 33 µg/l. figur 34-35). Figur 35. Manganhalter i Ljusnan. Aluminiumhalten var 2010 i jämförelse med 2009 vid alla stationer utom Sveg och Landafors något högre. Alla stationer förutom Ljusnedal har medelvärden som är högre än de två senaste femårsperioderna ( ). Medelhalterna ökade i strömriktningen och varierade mellan 16 och 103 µg/l (figur 36-37). För Ljusne Strömmar ingår även en analys av tungmetaller som för 2010 i medeltal visar på mycket låga, vilket är bedömningen även från tidigare år. Figur 34. Manganhalter i Ljusnan. Figur 36. Aluminiumhalter i Ljusnan. 29

34 Resultat - Recipientkontroll åren närmast efter var fosforhalten kraftigt förhöjd vid Sveg. Därefter har halten successivt minskat. De kraftigt ökade fosforhalter som uppmättes vid Hedeviken under några år i slutet på 1970-talet orsakades av den kraftiga grumlingen som uppkom under byggnation av Halfari kraftverk uppströms Hede (figur 38). Figur 37 Aluminiumhalter i Ljusnan. Näringsämnen De näringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i inlandsvatten i de flesta fall fosfor (P) och i undantagsfall kväve (N). Ett näringsrikt vatten uppstår vid riklig tillförsel av dessa ämnen. De lösta näringsämnen fosfat, ammonium och nitrit/nitrat är lättillgängliga för växtplankton och följer en naturlig årscykel. Under vegetationsperioden minskar halterna i vattnet allt eftersom växtplankton, alger och högre vattenväxter tar upp dessa och använder dessa ämnen för sin tillväxt. Under vintern då tillväxten för växtligheten har stannat av ökar återigen halterna av löst fosfor och kväve. Under vintern bryts även en stor del av växtligheten ner då bristen på solljus gör att de inte kan överleva. Detta bidrar också till att näringsämnena i halten ökar i och med att dessa frigörs vid nedbrytningen av det organiska materialet. Vid god tillgång på syre binds näringen i bottensedimentet. Vid syrefattiga förhållanden kan stora mängder växtnäringsämnen frigöras och leda till intern gödsling Låga fosforhalter Halterna var som tidigare låga vid samtliga stationer i älven och är helt i nivå med resultatet från Uppdämningen av Svegsjön 1975 medförde att fosfor lakades ut ur de överdämda markområdena och Figur 38. Totalfosfor i Ljusnans övre del. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsverken har medfört kraftigt minskade utsläpp av växtnäringsämnen till vattendragen liksom även avvecklingen av skogsindustrin i nedre delen av avrinningsområdet. Utsläppen från de kommunala reningsanläggningarna har minskat med mer än 100 kg/dygn sedan början av talet (94 %). Resultaten från vattendragskontrollen visar att fosforhalterna i älven minskade kraftigt under och talet då insatserna var som störst. Minskningen har nu börjat planat ut och medelhalten i älvens nedre del är nu runt 10 µg/l vilket är en normal nivå i näringsfattiga vattendrag. Medelhalten i Ljusne Strömmar är 2010 är 11 µg/l (figur 39). Halterna ökade i strömriktningen och var som lägst i Ljusnedal med 4 µg/l i genomsnitt. 30

35 Resultat - Recipientkontroll Figur 39. Totalfosfor i Ljusnans nedre del. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Transport och arealförlust Fosfortransporten var som brukligt lägst vid Ljusnedal med 0,9 ton och som högst vid Ljusne Strömmar med 94 ton. Under 2010 var transporten av fosfor i stort i nivå med 2009, dock är tranpsorten vid Ljusnedal 2010 beräknat till drygt hälften av resultatet för 2009 (1,7 ton) vilket främst beror på vattenföringen som var mindre Arealförlusterna liknar också resultatet från 2009, med undantag från Ljusnedal där arealförlusten 2010 är beräknat till 0,025 kg/ha*år gentemot 0,05 kg/ha*år Av de stationer i Ljusnan som det räknats arealförlust på var det vid Laforsen där förlusten av fosfor var som störst med 0,050 kg/ha*år (figur 40-41). Arealförlusterna bedöms som låg vid Ljusnedal och mycket låga vid övriga stationer där arealförlusten är beräknad. Under 2010 var utsläppen från de kommunala reningsanläggningarna 2,6 ton vilket utgör ca. 3 % av transporten vid Ljusne Strömmar. Dessutom tillkommer utsläpp från spridd bebyggelse. Det största samlade fosforutsläppet till älven sker från avloppsreningsverket i Bollnäs som under 2010 i genomsnitt släppte ut 2,5 kg/dygn. Figur 40. Transport av fosfor i Ljusnan. Figur 41. Arealförlust av fosfor i Ljusnan. Linjen visar gränsen mellan mycket låga och låga förluster. Kväve Vid Ljusnedal var medelvärdet av totalkväve µg/l, vilket är något högre än de senaste årens resultat men är dock fortfarande låga, detta bedöms även medelhalten vid övriga stationer med undantag för Ljusne Strömmar (måttligt hög halt) där medelhalten 2010 är något lägre än 2009 (380 respektive 320 µg/l) (figur 42-43). Som framgår i figurerna är halterna i medeltal lägre under senare år än under och 1980-talet men kurvorna har börjat plana ut vilket är naturligt när halterna blir tillräckligt låga. 31

36 Resultat - Recipientkontroll µg/l Ljusne Strömmar Totalkväve Figur 42. Totalkväve i Ljusnans övre del. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Figur 44. Totalkväve i Ljusnan vid Ljusne Strömmar. Beräknat från summan av halterna nitrit+nitrat- och Kjeldahlkväve. Arealförlusten av kväve Under 2010 var transporten av kväve 28 och 2700 ton vid Ljusnedal respektive Ljusne Strömmar motsvarande en arealförlust på 0,83 respektive 1,4 kg/ha*år (figur 45-46). Kvävetransporten 2010 i jämförelse med 2009 var något lägre vid Ljusnedal och Ljusne Strömmar, och något högre vid Sveg och Laforsen vilket stämmer även för arealförlusten. Arealförlusterna bedöms som mycket låg vid Ljusnedal och låg vid de övriga stationerna. Figur 43. Totalkväve i Ljusnans nedre del. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. För Ljusne Strömmar saknas äldre kväveresultat som framtagits med samma analysteknik som den som använts i den samordnade recipientkontrollen men däremot finns resultat för halten totalkväve under perioden som bygger på analys av Kjelldahlkväve (figur 44). Enligt dessa resultat har kvävehalten i älven i huvudsak varit densamma under denna tidsperiod och på en högre nivå än resultaten från den samordnade recipientkontrollen. Under 2010 upphördes denna analys och därav kan detta värde ej redovisas. Figur 45. Transport av kväve i Ljusnan. 32

37 Resultat - Recipientkontroll Figur 46. Arealförlust av kväve i Ljusnan. Linjen visar gränsen mellan mycket låga och låga förluster. Figur 47. Antal Escherichia coli i Ljusnans övre del. Halten nitrit/nitrat-kväve följde en normal årstidsvariation och var genomgående lägst under sommaren och högst under vintern. Som högst uppmättes 140 µg/l vid Ljusnedal i april. Medelhalten var som högst vid Ljusnedal med 68 µg/l och som lägst vid Sveg med 23 µg/l. Årets resultat är i medeltal i huvudsak i nivå med 2009 och medelvärdena från den senaste femårsperioden ( ). Minskat antal bakterier Utsläpp av avloppsvatten från enskilda avlopp och kommunala reningsverk leder till förhöjt antal tarmbakterier i vattnet. Förekomst av Escherichia coli (termotoleranta koliforma bakterier) påvisar färsk fekal förorening. Antalet Escherichia coli var betydligt lägre vid Ljusnedal 2010 (mv 10 st /100 ml) i jämförelse med äldre resultat. Detta år och 2009 har de två lägsta medelhalterna historiskt sett (figur 47). Den högsta medelhalten 2010 återfinns istället i Landafors, liksom det gjorde 2009 (22/100 ml) Medelhalten av E.coli är där 16 st/100 ml. Dessa två värden är dock bland lägsta i jämförelse med äldre resultat (figur 48). Även övriga stationer fick resultat som var bland de lägsta uppmätta för respektive station. Figur 48. Antal Escherichia coli i Ljusnans nedre del. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har sedan 1981 ansvarat för de utökade mikrobiologiska undersökningar som utförts i Lilljusnan och som ingått som en del i det samordnade recipientkontrollprogrammet. I det kontrollprogram som gäller från och med 2004 ingår inte längre dessa mikrobiologiska undersökningar. På uppdrag av Härjedalens kommun har Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund fortsatt med undersökningarna men utanför det samordnade recipientkontrollprogrammet. Provtagningen och analyserna under 2010 har utförts av ALcontrol AB. Undersökningen under 2010 genomfördes i början på april från Klinken till nedströms Ljusnedal (station ) och är 33

38 Resultat - Recipientkontroll en upprepning av de provtagningar som årligen utförts i anslutning till påsken under perioden Skillnaden 2010 blev dock att provtagningen inte låg i direkt anslutning till påsken då denna låg mycket sent detta år och att risken för att vårflödena skulle påverka resultatet för mycket. I tidpunkt med 2009 överenstämde dock provtagningen med 2010 relativt väl (14/4 respektive 6/4). Fram till 1985 var den bakteriologiska situationen mycket dålig vid flera stationer i Lilljusnan. Sedan dess har man vidtagit flera åtgärder för att begränsa utsläppen av bakteriellt förorenat avloppsvatten bla. har flera större avloppsanläggningar byggts om till infiltration, vilket lett till att den situationen har förbättrats. Det sker dock fortfarande direkta och indirekta utsläpp i älven och förekomsten av koliforma bakterier medför att vattnet i delar av Ljusnan fortfarande tidvis bedöms som otjänligt som dricksvatten för enskild förbrukning. Vid årets undersökningar visar de mikrobiologiska resultaten på betydligt lägre halter av både totalantalet koliforma bakterier och antalet Escherichia coli. Från den översta stationen Klinken ned till Bruksvallarna 24 räknas vattnet som tjänligt dricksvatten och halten E. coli var <1 st/100 ml. Vid station Bruksvallarna 24 påfanns 2 E.coli/100 ml vilket är bedöms som tjänligt med anmärkning. Detta är betydligt bättre än år 2009 då den första anmärkningen uppstod redan vid den övre stationen i Ramundberget då den första E.coli bakterien uppmättes. Halterna E.coli 2010 är också betydlige lägre vid Bruksvallarna 24 än 2009 (24/100 ml)vid påföljande station, Flon 25 uppmättes även där betydligt lägre halt E.coli än 2009 (15 respektive 36/100 ml). Dock är detta båda höga halter nog för att bedömas som helt otjänligt som dricksvatten för enskild förbrukning. Detta gäller även för den nedströmsliggande stationen i Flon där halten E.coli 2010 uppmättes till 25/100 ml ( /100 ml). Sedan från Kåvanvallen ned till Ljusnedal är sedan halterna betydligt lägre igen och bedöms som tjänliga med anmärkning. Även dessa är samtliga betydligt lägre än föregående år då vattnet från stationerna bedömts som icke tjänliga. Mönstret för totalantalet koliforma bakterier liknar i stort det för E.coli med överlag betydligt lägre resultat I jämförelse med historisk data är resultaten från 2010 bland de lägsta uppmätta. Detta gäller främst halterna av E.coli men även flera av de nedre stationerna för totalantalet koliforma bakterier. Figur 49. Koliforma bakterier i Lilljusnan. Figur 50. Escherichia coli i Lilljusnan. 34

39 Resultat - Recipientkontroll Stationer i sjöar Orsjön, Bergviken, Smalsjön och Marmen. Under senvintern var syrehalten vanligtvis relativt hög där stationen i Orsjön, Bergviken 295 och Marmen var tydligast högst med halter mellan 13,1 och 13,5 mg/l. Station 290 i Bergviken skiljer sig från de övriga stationerna med ett tydligt lägstavärde under denna period, vilket påvisades även I augusti hade de två nedersta sjöstationerna i Ljusnan, Smalsjön och Marmen de lägsta uppmätta syrehalterna i bottenvattnet med 4,1 respektive 3,1 mg/l. I jämförelse kan det ses att de två övre stationerna i Bergviken har syrehalter som är drygt dubbelt så höga (mv 8,2 och 5,8 mg/l). I jämförelse med de senaste årens resultat från augusti syns de stora skillnaderna vid station 295 i Bergviken där syrehalten är påtagligt högre än 2009 och vid stationen i Marmen där den är påtagligt lägre. Resultatet från 2009 är dock något avvikande för båda stationerna (figur 51-52). Figur 51. Syrehalt i bottenvattnet. Linjerna anger gränsen mellan a) syrefritt och syrefattigt b) syrefattigt och svagt syretillstånd och c) svagt syretillstånd och måttligt syrerikt tillstånd. Tidigare mätningar har visat på kraftigt förbättrade syreförhållanden i framför allt Bergviken och Marmen som en följd av skogsindustrins minskade utsläpp under och 1980-talet Figur 52. Syrehalt i bottenvattnet i augusti. Halten organiskt material (TOC) i ytvattnet var i medeltal som högst vid de två övre stationerna i Bergviken (Station 290, 295) där station 295 hade högsta värdet på 7,7 mg/l. Denna station hade även det högsta värdet av TOC i bottenvattnet med 7,9 mg/l. Detta stämmer överens med resultatet från Station 295 har ofta påvisat höga halter av syrekrävande organiskt material och fenoler då detta har ingått i de utsläpp som kommit från Skogens Kol. Från sommaren 2008 lade dock detta företag om sin processteknik vilket skall enligt företaget tagit bort dessa utsläpp. Fenolhalten vid stationen har tidigare varit kraftigt förhöjd i bottenvattnet. År 2010 liksom 2009 visar dock inte på dessa förhöjningar och medelhalten på 2 µg/l 2010 kan jämföras med medelvärdet på 2008 på 210 µg/l. Fosforhalten var mestadels låg i de sjöar där det sker provtagning. Medelhalterna var något lägre än I jämförelse mellan fosforvärdena i ytvattnet i augusti syns en tydlig minskning (figur 53). Största minskningen återfinns vid stationen i Marmen där augustihalten var 9 µg/l 2010, gentemot 21 µg/l

40 Resultat - Recipientkontroll lägre vid de tre nedre stationerna, Bergviken 300, Smalsjön och Marmen. Liksom tidigare var halterna som högst vid Bergviken 290 och 295 med 5,6 respektive 6,5 µg/l där halterna bedöms som hög (figur 54). Figur 53. Totalfosfor i ytvattnet i augusti. Linjen anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Kvävehalten i ytvattnet i augusti var även den något lägre i sjöarna. Dock är resultatet för 2010 fortfarande högre än både 2008, Som högst i augusti är halten uppe i 280 µg/l vid flera stationer. Vid station 290 i Bergviken är fosforhalten kraftigt förhöjd i mars med 3000 µg/l, vilket station 295 uppvisade Figur 55. Klorofyll under vegetationsperioden. Linjerna anger gränsen mellan låga och måttligt höga respektive måttligt höga och höga halter Siktdjupet styrs i hög grad av vattnets färg och grumlighet. Medelsiktdjupet är vanligtvis i nivå med 2009 eller något högre i sjöarna. De två senaste årens siktdjup har vid samtliga stationer utom Bergviken 295 varit lägre än resultaten från 2008 och 2007 (figur 56). Medelsiktdjupet bedöms som måttligt vid samtliga stationer. Figur 54. Totalkväve i ytvattnet i augusti. Linjen anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Klorofyllhalten under vegetationsperioden var högre i Orsjön, Bergviken 290, 295 och Figur 56. Siktdjup under vegetationsperioden. Linjen visar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. 36

41 Resultat - Recipientkontroll I efterföljande figur jämförs siktdjupet i augusti under perioden Där framgår att både 2010 och 2009 ligger något lägre än de flesta andra år under talet (figur 57). Figur 57. Siktdjup i augusti. Linjen visar gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Voxnan (station och 21095) I Voxnan ingår undersökningar i Voxsjön dels vid Sunnerstaholm i sjöns utlopp (stn 21095) och dels i sjöns centrala del (stn 21090) på två djup. Akalinitet och ph Vattnet i älven vid Sunnerstaholm hade god buffertkapacitet (mv 0,154 mekv/l). ph-värdet varierade mellan 6,6 och 7,0 och bedöms i medtal som nära neutralt. Medelvärdet för ph är 6,8 vilket är strax under medelvärdet från 2009 (6,9). Alkaliniteten är dock något högre än 2009 (mv 0,147 mekv/l). Åar med hög tillrinning leder ofta till att vattnet får sämre buffertkapacitet och det finns ett bra samband mellan alkalinitet och vattenföring. För åren är detta samband -0,65 (n=84). Såväl alkalinitet som ph ligger på en högre nivå i jämförelse med äldre resultat (figur 58). Antalet tarmbakterier (E.coli) var vanligtvis låga i ytvattnet. Högst var halterna vid station 295 och 300 i Bergviken med 9 st E.coli/100 ml i augusti respektive 10/100 ml i mars. Figur 58. ph och alkalinitet i Voxnan vid Sunnerstaholm Salthalt (konduktivitet) och joner Konduktiviteten varierade mellan 2,9 och 4,1 ms/m med det högsta värdet i april och det lägsta i maj. Årsmedelvärdet är 3,3 ms/m vilket är något lägre än de senaste årens resultat och är i stort i nivå med de flesta resultaten efter mitten av 1970-talet. Oftast finns ett negativt samband mellan vattenföring och konduktivitet så att vattenrika år leder till högre utspädning av ett 37

42 Resultat - Recipientkontroll mer saltrikt grundvatten men sambandet är inte entydigt (figur 59). Figur 61. Natrium och kalium i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 59. Salthalt och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. Årets medelhalter av de större konstituenterna är i stort i nivå med resultatet från Halterna varierar relativt lite mellan åren och det är inte helt tydligt var det återfinns trender. Klorid, sulfat och kalium är dock de ämnen som visar på tydligaste mönstret mot minskande halter medans övriga ligger mera oförändrade med historisk data. De variationer som förekommer kan till stor del förklaras med skillnader i tillrinning (figur 60-62) Figur 62. Klorid och sulfat i Voxnan vid Sunnerstaholm. Ljusförhållanden Kraftigare färgat vatten Vattnet var betydligt eller starkt färgat under hela året med de högsta färgtalen under sommaren. Medelfärgtalet 2010 är 100 vilket är något högre än 2009 (mv 99). Dessa två medelvärden är de högsta sedan mätningarna påbörjades i början på talet och bygger på trenden mot ett allt mer kraftigare färgat vatten (figur 63). Denna trend är dock inget speciellt för Voxnan utan är ett faktum som även påvisas även i Ljusnan och många andra vattendrag. Figur 60. Kalcium och magnesium i Voxnan vid Sunnerstaholm. 38

43 Resultat - Recipientkontroll Figur 63. Färgtal och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. Grumlighet och slamhalt Lägre slamhalt än tidigare Grumligheten var i medeltal (1,4 FNU) något högre än både 2009 och femårsperioden Slamhalten var dock lägre 2010 jämfört med 2009 (mv 1,2 respektive 1,5 mg/l) men även samtliga flerårsmedelvärden vid stationen (figur 64-65). Figur 65. Slamhalt i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg slamhalt. Organiskt material Låga/måttliga halter organiskt material Halten TOC var låg eller måttlig under året och varierade oregelbundet under året mellan 7,1 och 11 mg/l. Medelhalten 2010 är något lägre än 2009 men i jämförelse med historisk data är det svårt att utläsa någon trend (figur 66). Det finns ettt tydligt samband mellan årsmedelvattenföringen och medelhalten TOC (r²=0,68). Transporten TOC 2010 var ton motsvarande en arealförlust 29 kg/ha*år vilket är något lägre än 2009 (12400 ton respektive 22 kg/ha*år). Figur 64. Grumlighet i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen visar gränsen mellan svagt och måttligt grumligt vatten. Figur 66. TOC och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. 39

44 Resultat - Recipientkontroll Metaller Järn- och manganhalterna varierade mellan 440 och 690 µg/l respektive 16 och 51 µg/l. Medelhalten järn är 2010 och 2009 bland de högsta sedan provtagningarna påbörjades i början på 1960-talet. Manganhalterna ligger däremot mera i nivå med tidigare resultat och där syns inte något tydligt mönster mot tidigare resultat. Aluminiumhalten är liksom järnhalten relativ hög 2010 men detta har försigkommit tidigare i större utsträckning och det går inte att se någon trend mot ökande halter (figur 67-68). Näringsämnen Halterna fosfor och kväve var vanligtvis låga. Både fosfor- och kvävehalten var högst under vårkanten med 13 respektive 380 µg/l. Medelhalterna är i nivå med I jämförelse med de senaste fem åren syns en liten ökning för båda parametrarna men i jämförelse med övrig historisk data ligger halterna relativt lågt och i jämförelse med data från mitten av 1970-talet syns en trend mot allt lägre halter (figur 69-70). Transporten av näringsämnena var 2010 något lägre än Fosfortransporten var 13 ton motsvarande en arealförlust på 0,035 kg/ha*år och kvävetransporten var 420 ton med en arealförlust på 1,2 kg/ha*år. Figur 67. Järnhalt i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 69. Totalfosfor i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen anger gränsen mellan låg och måttligt låg halt. Figur 68. Halter av mangan och aluminium i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 70. Totalkväve i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen anger gränsen mellan låg och måttligt låg halt. 40

45 Resultat - Recipientkontroll Transporten av näringsämnena var 2010 något lägre än Fosfortransporten var 13 ton motsvarande en arealförlust på 0,035 kg/ha*år och kvävetransporten var 420 ton med en arealförlust på 1,2 kg/ha*år. Voxsjön (station 21090) Voxsjön är belägen i Voxnans nedre del och styrs i hög grad av de förhållanden som råder i älven. Syrehalten var som lägst i bottenvattnet i augusti med 0,3 mg/l vilket är nästintill syrefritt, detta är dock inget avvikande utan är något som ofta förekommer i Voxsjön (figur 71). 3,9 µg/l är något lägre än 2009 (4,4 µg/l) (figur 72). Vattnets färg försämrade siktdjupet under säsongen som i medetal var 2,6 m (måttligt siktdjup) vilket är något bättre än 2009 (mv 2,2 m). Antalet tarmbakterier i ytvattnet (mv 19 st E.coli/100 ml var betydligt högre än 2009 (mv 9 st. E.coli/100 ml. Detta beroende på det betydligt förhöjda värdet i augusti (57 st E.coli/100ml). Figur 72. Klorofyll och siktdjup i Voxsjön. Bivattendrag Figur 71. Syrehalt i Voxsjöns bottenvatten. Medelvärdet för ph i ytvattnet är nära neutralt (mv 6,9) och buffertkapaciteten bedöms liksom 2009 vid samtliga provtagningar som god (mv ,149 mekv/l). Ytvattnets färgtal varierade mellan 90 och 120. I jämförelse med äldre data syns det at vattnet i voxsjön blir allt mera färgat vilket stämmer även för trenden i Voxnans vatten. Medelfärgtalet 2010 i ytvattnet bedöms som starkt färgat. Halten TOC i ytvattnet är något lägre med 8,0 mg/l jämfört med 2009 (mv 9,1 mg/l). Den genomsnittliga näringsnivån i ytvattnet visar på låga halter av fosfor och måttliga halter av kväve (mv tot-p 11 µg/l; tot- N 340 µg/l). Klorofyllhalten i augusti på I tidigare kontrollprogram har provtagningar utförts årligen vid två tillfällen i flera av de undersökta bivattendragen, jämfört med vid minst fyra tillfällen från och med Trots olika provtagningsfrekvens har även äldre data medtagits i de figurer som presenteras. Tännån Vattenföringen i Tännån vid station 1030 varierade mellan som lägst 0,5 m³/s i mars och som högst 41 m³/s i samband med vårfloden i början på juni. Årsmedelvattenföringen under 2010 har beräknats till 6,1 m³/s vilket är i nivå med medelflödet från perioden (mv 5,9 m³/s) (figur 73). 41

46 Resultat - Recipientkontroll Figur 73. Vattenföring i Tännån. Vattnet vid de två stationerna i Tännån hade lika värden på både ph och alkalinitet och vid station 9030 var medelvärdet på 7,3 respektive 0,313 mekv/l. Buffertkapaciteten är lägst vid början på juni då flödena är som störst under avsmältningsperioden. Både ph och alkaliniteten ser ut som tidigare år (figur 74-75). Figur 75. Alkaliniteten i Tännån. Linjen visar gränsen mellan god och mycket god buffertkapacitet. Vattnet var mestadels måttligt färgat och vid station 1030 var medelvärdet som högst med ett färgtal på 29. Grumligheten var liksom tidigare år obetydlig och vattnet hade en mycket låg slamhalt. Halten TOC bedöms även lika med tidigare år som mycket låg (mv 3,2 och 3,3 mg/l) vid både station 1010 och 1030 (figur 76). Figur 74. ph i Tännån. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden. Figur 76. TOC i Tännån. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg halt. Fosfor- och kvävehalterna var överlag låga med ett medelvärde vid station 1030 (mv 3 respektive 170 µg/l). De uppmätta fosforhalterna överensstämmer i huvudsak med 42

47 Resultat - Recipientkontroll tidigare resultat men variationerna är relativt stora. Årstransporten av fosfor och kväve vid station 1030 var 1,0 respektive 37 ton, vilket är något högre för främst kväve men helt i nivå med resultatet från Arealförlusterna är 0,038 kg/ha*år för fosfor och 1,4 kg/ha*år för kväve vilket uppvisar samma förhållande mellan åren som siffrorna för transporten. I augusti vid station 1010 var det enda tillfället då tarmbakterier återfanns i Tännåns vatten då antalet E.coli var 10/100 ml. Säsongsmedelvärdet för klorofyll är 1,8 µg/l vilket är helt i nivå med de senaste årens resultat. Siktdjupet 2010 (mv 3,7 m) var något högre än resultatet från 2009 (3,3 m) (figur 78). Relativt mycket tarmbakterier i förhållande till historisk data (mv 15 E.coli/100 ml). Brändåstjärn (station 6010) Vattnet var som tidigare år mycket välbuffrat med ett medelvärde på alkaliniteten på 0,761 mekv/l. Dock skiljer sig resultatet från provtagningen i maj makrant från övriga år med en alkalinitet på endast 0,052 mekv/l (måttlig halt) ph-värdet var från denna provtagning även lägst med 7,3. Färgen på ytvattnet var något lägre i medeltal än 2009 men ändå betydligt färgat (mv 64). Halten TOC i ytvattnet var liksom föregående år låg med ett medelvärde av 5,6 mg/l. Bottenvattnet hade som de flesta övriga år dåliga syreförhållanden på senvintern då halten bedöms som syrefri eller nästintill syrefri (0,2 mg/l i mars). I september var halten liksom andra år bättre med en syrgasmättnad på 83 % (10,8 mg/l) vilket tyder på att höstcirkulationen av vattenmassan kommit igång. I ytvattnet var näringsnivåerna liksom 2009 mestadels låga med ett medelvärde på totalfosfor på 13 µg/l och på totalkväve 230 µg/l. Näringsnivåerna har under de senare åren vanligtvis legat tydligt lägre än de värden som uppmättes under början på 1990-talet men stora variationer förekommer. (figur 77 ). Figur 77. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Brändåstjärn. Figur 78. Siktdjup i Brändåstjärn och Lofssjön. Lofssjön (station 7010) Lofssjön är reglerad vilket medför att vattendjupet vid provtagningen av bottenvattnet varierade mellan 11 och 19 m. Ytvattnet hade en surhetsgrad som ligger på gränsen mellan nära neutralt och svagt surt (mv ph 6,8) och buffertkapaciteten är liksom 2009 god. 43

48 Resultat - Recipientkontroll Färgen på ytvattnet varierade mellan färgtalen 60 och 90 vilket bedöms som ett betydligt färgat vatten vilket är helt i nivå med föregående år. Halten TOC 2010 är även den i nivå med 2009 (mv 6,4 respektive 6,2 mg/l). Syrehalten var sämst under senvintern med 2,6 mg/l (syrefattigt) och steg senare vid de två övriga provtagningarna till som bäst 9,6 mg/l i slutet av september. Fosfor- och kvävehalterna var genomgående låga med ett medelvärde på 10 respektive 210 µg/l. Närningshalterna har historiskt alltid varit låga och inga tydliga trender kan urskönjas (figur 79). Klorofyllhalten visar även den på samma mönster som tidigare med det högsta uppmätta värdet i augusti (5,3 µg/l), vilket klassas som en låg halt. Medelsiktdjupet är lika måttligt som 2009 med ett medelsiktdjup på 3,5 m. Vattnet innehöll mycket få tarmbakterier (mv <1/100 ml). år. Medelhalten TOC var i ytvattnet 8,7 mg/l (måttligt hög halt) vilket är högre än för både 2009, 2008 och Syrehalten i bottenvattnet var lägst i augusti (4,3 mg/l, svagt syretillstånd) och i genomsnitt bättre än 2009, mycket tack vare det betydligt förhöjda värdet från marsprovtagningen på 4,5 mg/l gentemot 0,5 mg/l Fosfor- och kvävehalten i ytvattnet bedöms som låga vilket de gjorts även tidigare (mv 11 resp. 240 µg/l) (figur 80). Klorofyllhalten var vid både maj och september provtagningen < 1,0 µg/l. Endast vid sommarprovtagningen i augusti uppmättes en halt av klorofyll (2,7 µg/l; måttligt hög). Vattnets kraftiga färg reducerade medelsiktdjupet till 2,7 m (måttligt), vilket är detsamma som Vattnets innehåll av E.coli bakterier varierade mellan <1 och 12/100ml, vilket är något mer än Figur 79. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Lofssjön. Figur 80. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Härjeåsjön. Härjeåsjön (station 8020) ph-värdet var som tidigare lägre i bottenvattnet (mv 6,5) jämfört med ytvattnet (mv 6,8).Buffertkapaciteten var vanligtvis god i både botten- och ytvatten. Vattnet var liksom 2009 starkt färgat, dock var med medelfärgtalet något lägre än detta Vemån (station 9020 och 9030) I Vemån omfattar kontrollen två stationer där prov tas vid sex tillfällen under året. Nedströms station 9020 sker torvbrytning vid flera torvtäkter med en sammanlagd areal av ca 700 ha. 44

49 Resultat - Recipientkontroll Årsmedelvattenföringen vid station 9020 har beräknats till 10,1 m³/s vilket är betydligt högre än 2009 (8,2 m³/s) medelvärdet för perioden ( 6,8 m³/s) betydligt (figur 81). Vattenföringen var som högst förhöjd mot det normala i samband med flödet under avsmältningsperioden i maj och juni då vattenföringen som högst vid station 9020 var 100 m³/s i mitten av maj. Figur 83. Alkalinitet i Vemån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan mycket god och god buffertkapacitet. Figur 81. Vattenföring i Vemån Vattnet vid båda stationerna hade vanligtvis ett ph-värde som var nära neutralt. Resultatet från vårfloden i maj avviker dock från denna bedömning då ph-värdet var som lägst under året med 6,5 vid station 9020 (svagt surt). Även buffertkapaciteten är i medeltal över året mycket god i Vemåns vatten och varierar mellan som lägst 0,101 mekv/l och 0,308 mekv/l (figur 82-83). Figur 82. ph i Vemån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden. Vattnet var kraftigare färgat än det var 2009 och trenden mot ett allt mer färgat är tydlig vid båda stationerna. Högsta färgtalen återfinns som brukligt vid den nedre stationen 9020 där medelfärgtalet 2010 var 110 vilket bedöms som starkt färgat. Grumligheten ökade i strömriktningen och vattnet bedöms i medeltal vara svagt grumligt vid båda stationerna (mv 1,1 och 1,9 FNU). Slamhalten varierade mellan 0,9 och 2,6 mg/l i Vemåns vatten under året och är medeltal framförallt något högre vid station 9020 med 1,5 mg/l i jämförelse med 2009 (mv 0,86 mg/l). Halten TOC var vid de flesta provtagningar högre vid den nedre stationen. Medelvärdena är ungefär i nivå med tidigare och bedöms som låg. Fosforhalten i Vemån varierade under 2010 mellan 8 och 21 µg/l. Medelvärdena är något lägre än Vid station 9030 är den som högst med 13 µg/l (måttlig halt). Kvävehalterna är liksom tidigare låga och lika med resultatet för 2009 (mv 190 och 220 µg/l) vid de två stationerna. Det är svårt att se någon tydlig trend av näringshalterna i jämförelse med äldre data (figur 84-85). 45

50 Resultat - Recipientkontroll 2009 medan 9030 är i nivå med tidigare resultat. Transport och arealförlust av både TOC, fosfor och kväve är högre än tidigare. Arealförlusten av fosfor och kväve var 2010 på 0,1 respektive 1,7 kg/ha*år. Sör-Vemån (station 9210) Figur 84. Totalfosfor och vattenföring i Vemån. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga fosforhalter. Sör-Vemåns vatten hade i genomsnitt en mycket god buffertkapacitet under 2010 (mv 0,203 mekv/l) med ett medelvärde på ph som var nära neutralt (mv 7,0). De höga medelvärdena är i nivå med tidigare resultat. Vattnet var svagt grumligt (mv 0,60 FNU) och slamhalten något högre än 2009 (mv 0,60 mg/l). Färgtalet var i medeltal 71 vilket är något högre än 2009 (mv 58). Medelhalten organiskt material 5,7 mg/l var i nivå med 2009 (5,9 mg/l). Medelhalten totalfosfor 6 µg/l och totalkväve 170 µg/l är helt i nivå med tidigiare resultat (låga). Antalet E.coli varierade mellan <1 och 52/100 ml med högst värde i juni. I genomsnitt (mv 13/100 ml) är antalet i nivå med Figur 85. Totalkväve i Vemån. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga kvävehalter Halterna järn, mangan och aluminium vid station 9030 var överlag i nivå med tidigare resultat. Järnhalten är dock i jämförelse den parametern som tydligt har ökat i jämförelse med historisk data.. Halterna av de större konstituenterna överensstämmer i stort med tidigare flerårsmedelvärden. I jämförelse med äldre resultat kan man dock se att halten sulfat successivt minskat. Hoan (station och 13040) Årsmedelvattenföringen vid station har beräknats till 20 m³/s (SMHI) vilket överstiger medelvattenföringen för perioden (mv 14 m³/s) med 43 %. Vattenföringen varierade kraftigt under året med lägst månadsmedel i februari med 5,3 m³/s i och som högst i maj då vårfloden var som kraftigast med 78,2 m³/s (figur 86). Antalet tarmbakterier varierade mellan 1 och 10 stycken E.coli/100 ml. För station 9020 är medelhalten betydligt lägre än 46

51 Resultat - Recipientkontroll De senaste årens färgtal ligger betydligt högre än många äldre resultat. Halten TOC var som högst i september vid båda stationerna och medelhalten var låg vid station (mv 7,5 mg/l) och måttlig vid station (mv 8,7 mg/l). Halterna är högre än 2009 (mv 6,4 mg/l resp. 7,6 mg/l). Figur 86. Vattenföring i Hoan. Under vårens avsmältningsperiod i maj minskade ph och alkalinitet till som lägst 6,5 och 0,090 mekv/l vid station (svagt surt och svag buffertkapacitet). Resultatet för 2010 är något lägre jämfört med 2009 och de senaste fyra åren visar på allt lägre värden (figur 87). Medelvärdena för ph och alkalinitet i Hoans vatten för 2010 bedöms ändå som nära neutralt med en god/mycket god buffertkapacitet. Grumligheten och slamhalten varierade oregelbundet under året och är i nivå med resultatet från Medelvärdet på grumligheten vid den nedre stationen är 1,3 FNU (måttligt grumligt) och medelvärdet på slamhalten 1,1 mg/l (mycket låg slamhalt). Värdena är i nivå med Näringsnivån i vattendraget är låg och medelhalten fosfor och kväve är på 10 respektive 260 µg/l vid station Svårt att i jämförelse med äldre data se tydliga trender då halterna överlag är så pass låga som dom är (figur 88). Figur 88. Totalfosfor och totalkväve i Hoan Figur 87. ph och alkalinitet i Hoan. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan svag och god buffertkapacitet. Vattnets färgtal varierade kraftigt under året och var liksom 2009 lägre vid den övre stationen (station 13010). I genomsnitt var färgtalet högre vid båda stationerna med 108 respektive 125 (starkt färgat). Transporten av fosfor och kväve (6,8 och 160 ton/år) var lägre respektive högre än 2009 (8,2 och 150 ton/år). Den beräknade värdena för transporten av kväve de två senaste åren är de högst sedan dessa började göras (2002). Detta stämmer även överens med arealförlusterna av kväve. 47

52 Resultat - Recipientkontroll Metallhalterna var vanligtvis låga och ligger i nivå med resultatet för Järnhalten varierade mellan 500 µg/l i juni och 1100 µg/l i augusti och september. Medelhalten av aluminium var 78 µg/l och var som högst i september med 140 µg/l. Halterna av tarmbakterier var lägre än 2009, framförallt vid den nedre stationen (stn ) där medelhalten 2010 var 5 st E.coli /100 ml, gentemot 14/100 ml Västersjön (station 18020) På grund av regleringen varierade djupet mellan provtagningarna mellan 14,5 och 18,5 m. Syrehalten som mäts i bottenvattnet var lägst i september med 2,0 mg/l (syrefattigt).denna halt är lägre än under motsvarande period 2009 (3,4 mg/l) och 2008 (8,6 mg/l). Ytvattnet i sjön hade i medeltal god buffertkapacitet med en alkalinitet på 0,176 mekv/l vilket tillsammans med medelvärdet för ph, 6,9, är något högre än Stor naturlig tillförsel av humus påverkade vattenfärgen var medelfärgtalet 93 i ytvattnet vilket är något lägre än 2009 (mv 100) men betydligt högre än 2008 (mv 73). Halten organiskt material var även den något lägre än Medelhalten i ytvattnet var 8,3 mg/l (måttlig halt). Fosforhalterna i ytvattnet varierade under året mellan 6 och 10 µg/l (låga halter). Totalkvävehalten var även den i medeltal låg med 290 µg/l. Halten klorofyll var under vegetationsperioden i medeltal 2,6 µg/l. I jämförelse med äldre resultat visar varken fosfor, kväve eller klorofyllhalten på några tydliga trender (figur 89). Figur 89. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Västersjön. Siktdjupet för 2010 är i medeltal 3,6 m vilket är något bättre än 2009 (mv 3,1 m). Jämförelsen med äldre resultat försvåras av att dessa bygger på två provtagningar per år jämfört med nuvarande fyra. Vattnet innehöll vanligtvis få tarmbakterier (mv E. coli 1/100 ml). Leån (station 18070) Under perioden 1987 till 1992 omfattade kontrollprogrammet 8 provtagningar årligen varefter programmet reducerades till 2 per år. I det nuvarande programmet från 2004 tas 6 prov årligen. Den varierande provtagningsfrekvensen försvårar jämförelser med äldre resultat. Leåns vatten var vanligtvis nära neutralt i surhetstillståndet (mv ph 7,0) vilket stämmer överens med nivån från tidigare data. Även åns buffertkapacitet på 0,172 mekv/l (god buffertkapacitet) liknar det normala och är för 2010 något högre än 2009 (mv 0,155 mekv/l) (figur 90). 48

53 Resultat - Recipientkontroll Kyrksjön (station 151) Figur 90. ph och alkalinitet i Leån. Samtliga resultat avser medianvärden. Under 2010 var vattnet i ån måttligt eller betydligt färgat och hade en låg halt TOC (mv 7,5 mg/l) vilket bygger på det senaste årens mönster av sakta ökande halter av organiskt material. Näringstillståndet i ån är lågt och medelhalterna fosfor och kväve (mv 10 och 290 µg/l) ligger helt i nivå med det normala (figur 91). Syreförhållandena i bottenvattnet var som tidigare år mycket dåliga över året med lägst halter i augusti och september med 0,6 mg/l (syrefritt/nästan syrefritt tillstånd). Ytvattnet var i genomsnitt måttligt färgat (mv 55) vilket är något högre än 2009 (mv 45). Halten organiskt material var liksom föregående år låg (mv TOC 6,1 mg/l). Näringsnivån i sjöns ytvatten visar mestadels på måttliga halter. Medelvärdet av totalfosfor och totalkväve är något högre än 2009 med 16 respektive 340 µg/l. Högst är halterna i augusti med 23 respektive 440 µg/l, då även klorofyllhalten var tydligast högst med den mycket höga halten 62 µg/l. Kyrksjön har tidigare år haft mycket höga värden upp mot 30 µg/l men toppen för 2010 är absolut det högsta uppmätta. I bottenvattnet på sjön förorsakade de dåliga syreförhållandena förhöjda halter av lösta närsalter, framförallt kväve. Siktdjupet påverkas av såväl både vattnets färg och dess grumlighet och detta varierade mellan 2,6 och 4,2 m vilket är något bättre gentemot Medelsiktdjupet är dock något sämre 2010 (3,3 m) än 2009 (3,4 m) p.g.a. det lägre värdet i augusti, vilket troligtvis är en följd av den höga koncentrationen växtplankton som klorofyllhalten indikerar. Endast i augusti noterades 1 tarmbakterie/100 ml, i övrigt inga påvisade. Figur 92 visar att näringsnivån under talet och fram till mitten av 1980-talet var betydligt högre än under senare år. De lägre halterna av fosfor och kväve har också medfört minskande halter av klorofyll och därmed ökande siktdjup (figur 93). Figur 91. Totalfosfor och totalkväve i Leån. Förekomsten av tarmbakterier var vanligtvis relativt låga och medelhalten E.coli är 5st/100 ml vilket är som det varit de senaste åren. 49

54 Resultat - Recipientkontroll högst i maj respektive mars med 25 och 520 µg/l. I genomsnitt bedöms halterna vara måttligt höga i ytvattnet och är något lägre än 2009 (figur 94). Figur 92. Totalfosfor och totalkväve i Kyrksjön. Figur 94. Totalfosfor och totalkväve i Bodasjön Figur 93. Klorofyll och siktdjup i Kyrksjön. Bodasjön (station 163) Syreförhållandena i bottenvattnet är liksom de senaste åren mycket dåliga. Vid samtliga provtagningar av syregasen var förhållandena mycket ansträngda och i september var halten som lägst (<0,2 mg/l). Vid augustiprovtagningen var halten något högre (0,4 mg/l). Bottenvatttnet bedöms som syrefritt/nästintill syrefritt. Vid betingelser som dessa frigörs ofta näringsämnen från bottensedimentet vilket kan påskönjas i Bodasjön. Exempelvis är halten ammoniumkväve kraftigt förhöjd när syrehalten är som sämst. Både totalfosfor och totalkväve är betydligt högre i genomsnitt över året i bottenvattnet i jämförelse med ytvattnet. I ytvattnet var dessa halter som Säsongsmedelvärdet av klorofyll är även det något lägre (mv 16 µg/l) än 2009 (20 µg/l), vilket dock fortfarande är relativt höga halter. I ytvattnet är TOC-halten är i medeltal (7,8 mg/l) vilket är i nivå med 2009 vilket stämmer även för färgtalet (mv 78; betydligt färgat). Siktdjupet är 2,0 i genomsnitt (litet siktdjup), vilket är något bättre än 2009 beroende på detta års mycket låga siktdjup i augusti som bl.a. påverkades av den mycket höga förekomsten av växtplankton som klorofyllhalten från denna provtagning indikerar. Höga klorfyllhalter och låga siktdjup har varit vanliga sedan mätningarna påbörjades i Bodasjön (figur 95). 50

55 Resultat - Recipientkontroll 3/100 ml). Inga fenoliska ämnen kunde påvisas från 2010 års provtagning. Figur 95. Klorofyll och siktdjup i Bodasjön. Förekomsten av tarmbakterier var låg. Mätningar i såväl yt- som bottenvattnet visar inga fenoliska ämnen. Ullungen (station 21540) Ytvattnet i Ullungen var liksom föregående år starkt färgat. Medelfärgtalet är på 165 och är något lägre än 2009 (mv 173). I Ullungens bottenvatten var syresituationen mycket ansträngd både i mars och augusti då det var syrefritt. Dessa låga syrehalter är inget avvikande för denna sjö utan något som påvisats under flera år. Näringsnivån i ytvattnet var i medeltal måttlig med ett medelvärde på totalfosfor på 18 µg/l och 430 µg/l på totalkväve vilket är betydligt högre för fosfor (mv µg/l) medan kvävehalten är i nivå med tidigare ( mv µg/l). Jämfört med värden från och 1980-talet så har kvävehalterna minskat. Dock så kurvan planat ut under 2000-talet. Kvävehalten är dock relativt oförändrad i jämförelse med historisk data (figur 96). Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden är kraftigast förhöjd i augusti (22 µg/l; mycket hög halt) vilket den varit de senaste åren. Medelsiktdjupet (1,9 m) är litet och de högra klorofyllhalterna med de höga färgtalen bidrar till detta. Antalet tarmbakterier varierade mellan 2 och 30 st E.coli/100 ml (mv 13/100ml) vilket är betydligt fler än det var 2009 (mv Figur 96. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Ullungen. Hässjaån (21760) I Hässjaån har vattenundersökningar med varierande intensitet utförts sedan Under 2010 visade vattnet i ån på en god buffertkapacitet vid samtliga provtagningar med ett medelvärde på 0,165 mekv/l och för ph 6,7 (svagt surt). Medianvärdet för ph på 6,7 är det lägsta sedan mätningarna startade (figur 97). Skillnaderna mellan åren är dock små och utifrån detta är det än så länge svårt att dra större slutsatser. Vattnet var starkt färgat (mv 170) vilket bygger på trenden mot ett allt mer färgat vatten (2009 mv 137). Medelhalten TOC var 13 mg/l (hög halt) vilket även den är högre än den tidigare varit. Vattnet var i medeltal betydligt grumligt med låg slamhalt (2,7 FNU respektive 2,7 mg/l), vilket även för dessa parametrar är högre än tidigare. 51

56 Resultat - Recipientkontroll Västersjön (19620) Figur 97. ph och alkalinitet i Hässjaån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan svag och god buffertkapacitet. Nivåerna för medelhalterna av fosfor och kväve i Hässjaån liknar tidigare resultat med små förändringar och räknas som måttliga (mv 17 resp. 420 µg/l) (figur 98). Syrehalten i Västersjöns bottenvatten visar på relativt låga halter under hela året. Läst är halten i mars med 2,1 mg/l vilket dock är ett betydligt högre lägsta-värde jämfört med 2009 då halten i augusti var 0,3 mg/l vilket då var det lägsta uppmätta värdet på flera år. Ytvattnet var liksom föregående år nära neutralt med mycket god buffertkapacitet (mv ph 7,0 och alk 0,347 mekv/l). Vattnet var vid samtliga provtagningar starkt färgat. Två resultat från ytvattnet saknas dock pga. opalescenta prov. TOChalten varierade mellan 8,4 och 10 mg/l. Halterna är något under resultatet från I ytvattnet var medelvärdet totalfosfor och totalkväve på 57 respektive 690 µg/l vilket är betydligt högre än Halterna i framförallt augusti är avvikande höga gentemot det normala då totalfosforhalten är 100 µg/l och totalkvävehalten är 1000 µg/l. vid denna tidpunkt är även klorofyllhalten extremt hög (250 µg/l) vilket tyder på kraftig algblomning (figur 99). Figur 98. Totalfosfor och totalkväve i Hässjaån. Vattnets halt av E.coli varierade mellan 10 och 190/100 ml med det högsta värdet i augusti. Medelhalten (52 st/100 ml) är tydligt högre än de senaste årens resultat. Figur 99. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Västersjön. Antalet tarmbakterier var betydligt lägre än Resultatet från 2009 var dock avvikande högt med ett mycket förhöjt antal tarmbakterier i september med 100 st E.coli/100 ml. 52

57 Resultat - Recipientkontroll Östersjön (24010) Tillsammans med Florsjön ingår Östersjön i ett lokalt projekt som startades under sensommaren 2007 och som syftar till att minska näringsläckaget av växtnäringsämnen till vattendragen i avrinningsområdet. Siktdjupet är ungefär detsamma får den senaste åren års resultat är ett medelsiktdjup på 2,0 m (figur 101). Antalet tarmbakterier var vanligtvis lågt. I Östersjön var syrehalten i bottenvattnet mycket låg under hela året. Lägst var halten i augusti då det i prnicip var helt syrefritt (<0,2 mg/l) I jämförelse med både 2008 och 2009 är resultatet från 2010 sämre.sjöns ytvatten var starkt färgat under hela året (mv 118). Medelhalten organiskt material (TOC) var 10 mg/l och i nivå med resultatet från De mycket dåliga syreförhållandena i bottenvattnet medförde en del kraftigt förhöjda halter av lösta närsalter i bottenvattnet. Medelhalten totalfosfor och totalkväve i ytvattnet är 35 respektive 800 µg/l vilket bedöms som höga, och är ett resultat som är högre än 2009 men är dock i stort i nivå med tidigare resultat (figur 100). Figur 101. Siktdjup i Östersjön. I kontrollprogrammet ingår även en analys av tungmetaller i yt- och bottenvattnet. Med undantag för arsenik bedöms halterna som mycket låga eller låga. Arsenikhalten i bottenvattnet var förhöjd vid provtagningen i augusti och september då halten bedöms som måttligt hög (13 respektive 9,5 µg/l). Förhöjda arsenikhalter i bottenvattnet är inget avvikande utan har konstaterats de senaste åren. Florsjön (24020) Figur 100. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Östersjön. Klorofyllhalten var liksom tidigare hög under vegetationsperioden med högst värde i september med 24 µg/l. Dessa höga klorofyllhalter är inget avvikande utan är något som förekommit även tidigare. Syreförhållandena var i bottenvattnet liksom föregående år mycket ansträngd. Resultatet från provtagningen i augusti och september visar på nästinitill syrefria förhållanden (0,6 respektive 0,4 mg/l). Sjöns ytvatten var starkt färgat (mv 103), vilket är tydlig ökning gentemot 2009 (mv 75; betydligt färgat) och medelhalten organiskt material är 9,9 mg/l vilket bedöms som en måttlig halt och är i nivå med 2009 (mv 8,8 mg/l). I ytvattnet varierade fosfor- och kvävehalterna mellan 21 och 33 µg/l respektive 520 och 750 µg/l. Halterna är som högst i maj. Fosforhalterna liknar de från 2009 medans kvävehalterna är något högre. Halterna har varit mycket varierande 53

58 Resultat - Recipientkontroll sedan mätningarna påbörjades under talet (figur 102). Figur 102. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Florsjön. Som framgår av figur 102 aviker inte årets resultat från detta mönster och det är svårt att se någon trend. I bottenvattnet syns förhöjda halter av närsalter vilket är ett resultat av de syrefattiga miljön. Färg och grumlighet reducerade siktdjupet till i medeltal 1,9 m (litet siktdjup) vilket är något sämre än 2009 (mv 2,2 m) och är ett result i nivå med historisk data. Klorofyllhalten var 2010 måttligt hög med ett säsongsmedelvärde på 15 µg/l vilket är högre än 2009 (mv 11 µg/l). Under bl.a. senhösten observerades kraftiga algblomningar i Florsjön Vattnet innehöll få tarmbakterier (mv 1/100 ml). Som ett resultat av den kraftiga algblomningen 2007 påbörjades i augusti ett lokalt projekt som syftar till att minska läckaget av växtnäringsämnen till vattendragen i Florsjöns avrinningsområde Florån (station och 24025) Florån provtas 8 gånger per år jämfört med övriga som provtas 6 gånger per år. Vattendraget ingår i avrinningsområdet för ett lokalt samverkansprojekt som handlar om att minska näringsämnesbelastningen i systemet. Station ligger ovanför Florsjön och station nedanför vilket gör att en del av den övre transporten buffras upp av sjön, vilket gör att de analyserade parameterarna oftast visar på en högre belastning vid den övre stationen. Från resultatet från av 2010 års provtagning bekräftar vanligtvis detta men TOC-halten är högre vid stationen efter sjön (mv 10 respektive 8,4 mg/l; måttligt höga halter) Årsmedelvattenföringen för station och har beräknats till 0,7 respektive 1,0 m³/s. Vattendraget är relativt litet vilket gör att fluktuationerna i vattenföring är stora beroende på mängden nederbörd vilket gör att halterna av uppmätta näringsämnen, organiskt material m.m. varierar tydligt beroende på vilket flöde som råder vid det aktuella provtagningstillfället. Vattnet var i medeltal nära neutralt i ph (mv 7,0 resp. 7,1) med en mycket god buffertkapacitet, där station hade ett medelvärde på 0,424 mekv/l. Vattnet var starkt färgat vid båda stationerna, dock är medelfärgtalet lägre vid station (mv 140) och högre vid station (mv 105) än vad det var Både grumlighet och slamhalt var ungefär dubbelt så stor vid den övre stationen än vid den nedre där medelhalten var 6,0 FNU respektive 6,8 mg/l vilket är högre än 2009 då halten var 4,2 FNU och 4,7 mg/l. Totalfosforhalten var i medeltal 43 µg/l (hög halt) och totalkvävehalten var i medeltal 640 µg/l (hög halt) vid station (den övre). Fosforvärdena är de som skiljer sig betydlig mest mellan de två stationerna och påminner om tidigare års resultat. Transport och arealförlust av fosfor och kväve är något större än tidigare. Arealförlusten fosfor är beräknad till 0,087 kg/ha*år och kväve till 2,0 kg/ha*år. Lötån (station N40) Årsmedelvattenföringen i Lötån är beräknad till 3,2 m³/s vilket är något lägre än för 2009 (mv 3,6 m³/s) (figur 103). Åns ph- 54

59 Resultat - Recipientkontroll värde varierade mellan 6,4 i maj och 7,2 i september och bedöms som svagt surt eller nära neutralt (mv 6,8). Buffertkapaciteten var mycket god (mv 0,346 mekv/l) och även den lägst i maj (0,123 mekv/l) då vårflodens negativa inverkan på resultatet för dessa parametrar var som störst under årets sex provtagningar. Såväl alkalinitet som ph ligger i nivå med 2009 års värden (figur 103). Figur 104. Färgtal och vattenföring i Lötån. Näringsnivåerna i Lötån är måttliga (mv tot-fosfor 21 µg/l, mv tot-kväve 520 µg/l,) och något högre än 2009 (mv 19 resp. 450 µg/l) (figur 105). Figur 103. ph och alkalinitet i Lötån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan god och mycket god buffertkapacitet. Vattnets slamhalt och grumlighet var högre än de senaste årens resultat (mv 3,3 mg/l resp. 3,7 FNU). En stor påverkan av humus medförde att vattnet var starkt färgat vid samtliga provtagningar (färgtal ). Vattendragets färg liknar övriga med en trend mot allt mer kraftigare färgat vatten (figur 104). Högsta värdena för samtliga av dessa tre parametrar är från provtagningen i maj då flödet var som störst. Medelhalten TOC var 12 mg/l var i nivå med tidigare resultat. Figur 105. Totalfosfor och totalkväve i Lötån. Transporten och arealförlusterna av TOC, fosfor och kväve låg 2010 i stort i nivå med Dessa två år har dock bland de högsta värdena på dessa parametrar. Transporten och arealförlusten av fosfor låg 2010 på 2,3 ton respektive 0,069 kg/ha*år (figur ). Antalet E.coli varierade mellan 3 och 150/100 ml, med de högsta halterna i maj. Medelvärdet 39 st E.coli/100 ml är i nivå med 2009 (mv 34/100 ml). 55

60 Resultat - Recipientkontroll maj kunde detta ej genomföras pga. för stort flöde, viket gjorde att detta värde fått ersättas med beräknat data från SMHIs webbtjänst S-hype. Värdena för ph och alkalinitet är i nivå med resultatet från 2009 (figur 108). Figur 106. Transport av fosfor i Lötån och Söderhamnsån. Figur 108. ph och alkalinitet i Söderhamnsån. Alla resultat avser medianvärden. Figur 107. Transport av kväve i Lötån och Söderhamnsån. Söderhamnsån (station S40) Medelvattenföringen i Söderhamnsån uppmättes t2010 till 0,84 m³/s vilket är något högre än för 2009 (mv 0,54 m³/s) och mera i nivå med medelflödet från 2008 (0,86 m³/s). Medleflödet från visar att flödet 2010 och 2008 är relativt högt. Alkalinitet och ph varierade kraftigt under året med högsta värdena i augusti med en buffertkapacitet på 1,07 mekv/l respektive ph-värde på 7,6. Lägst var värdena under vårfloden i maj då värdena var 0,248 mekv/l respektive 6,6. Flödet i Söderhamnsån mäts med stångflygel och i Vattnets färgtal var under 2010 mycket högt och bedöms vara starkt färgat med ett medelvärde på 253. I juni och september finns dock inga uppmätta värden då dessa månaders prov var opalescenta. Färgtalen har under åren blivit tydligt högre vilket liknar trenden från ett stort flertal andra vattendrag. Vattnet var liksom 2009 starkt grumligt (mv 12,7 FNU) och slamhalten 9,7 mg/l vilket är det högsta noterade värdet de senaste åren vilket även är högre än medelvärdena från perioderna och Halten organiskt material (TOC) var i medeltal 14 mg/l (hög halt) och i nivå med både 2009 och de flesta resultaten från 2000-talet. I jämförelse med äldre data så är dock nuvarande halter betydligt lägre. Både den förhöjda vattenföringen mellan 2010 och 2009 och de högre uppmätta halterna bidrog till att transporten och arealförlusterna var kraftigt förhöjda mellan åren. Fosfortransporten är beräknad till 1,5 ton gentemot 0,6 ton 2009 (figur 106). Även arealförlusterna är förhöjda i motsvarande storlek med en förlust 2010 på 0,168 kg/ha*år (2009 0,065kg/ha*år). 56

61 Resultat - Recipientkontroll Halten av de lösta närsalterna fosfatfosfor, ammoniumkväve och nitrit-nitratkväve visar på ett överskott under året. Medelhalterna av totalfosfor och totalkväve är höga med 45 respektive 1010 µg/l vilket är högre än det varit på flera år och även högre än medelvärdena från flerårsperioderna och I jämförelse med äldre resultat är dock de senaste årens resultat betydligt lägre (figur 109). Dock är transporten av kväve tydligt högre beroende på den ökade vattenföringen (figur 107).Vattnet var som tidigare tidvis kraftigt påverkat av färsk fekal förorening och antalet E.coli varierade mellan 51 och 530st/100 ml. Voxnan (station och 21095) I Voxnan ingår undersökningar i Voxsjön dels vid Sunnerstaholm i sjöns utlopp (stn 21095) och dels i sjöns centrala del (stn 21090) på två djup. Akalinitet och ph Vattnet i älven vid Sunnerstaholm hade god buffertkapacitet (mv 0,154 mekv/l). ph-värdet varierade mellan 6,6 och 7,0 och bedöms i medtal som nära neutralt. Medelvärdet för ph är 6,8 vilket är strax under medelvärdet från 2009 (6,9). Alkaliniteten är dock något högre än 2009 (mv 0,147 mekv/l). Åar med hög tillrinning leder ofta till att vattnet får sämre buffertkapacitet och det finns ett bra samband mellan alkalinitet och vattenföring. För åren är detta samband -0,65 (n=84). Såväl alkalinitet som ph ligger på en högre nivå i jämförelse med äldre resultat (figur 58). Figur 109. Halt totalfosfor och totalkväve i Söderhamnsån. Figur 58. ph och alkalinitet i Voxnan vid Sunnerstaholm Salthalt (konduktivitet) och joner Konduktiviteten varierade mellan 2,9 och 4,1 ms/m med det högsta värdet i april och det lägsta i maj. Årsmedelvärdet är 3,3 ms/m vilket är något lägre än de senaste årens resultat och är i stort i nivå med de flesta resultaten efter mitten av 1970-talet. Oftast finns ett negativt samband mellan vattenföring och konduktivitet så att vattenrika år leder till högre utspädning av ett 57

62 Resultat - Recipientkontroll mer saltrikt grundvatten men sambandet är inte entydigt (figur 59). Figur 61. Natrium och kalium i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 59. Salthalt och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. Årets medelhalter av de större konstituenterna är i stort i nivå med resultatet från Halterna varierar relativt lite mellan åren och det är inte helt tydligt var det återfinns trender. Klorid, sulfat och kalium är dock de ämnen som visar på tydligaste mönstret mot minskande halter medans övriga ligger mera oförändrade med historisk data. De variationer som förekommer kan till stor del förklaras med skillnader i tillrinning (figur 60-62) Figur 62. Klorid och sulfat i Voxnan vid Sunnerstaholm. Ljusförhållanden Kraftigare färgat vatten Vattnet var betydligt eller starkt färgat under hela året med de högsta färgtalen under sommaren. Medelfärgtalet 2010 är 100 vilket är något högre än 2009 (mv 99). Dessa två medelvärden är de högsta sedan mätningarna påbörjades i början på talet och bygger på trenden mot ett allt mer kraftigare färgat vatten (figur 63). Denna trend är dock inget speciellt för Voxnan utan är ett faktum som även påvisas även i Ljusnan och många andra vattendrag. Figur 60. Kalcium och magnesium i Voxnan vid Sunnerstaholm. 58

63 Resultat - Recipientkontroll Figur 63. Färgtal och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. Grumlighet och slamhalt Lägre slamhalt än tidigare Grumligheten var i medeltal (1,4 FNU) något högre än både 2009 och femårsperioden Slamhalten var dock lägre 2010 jämfört med 2009 (mv 1,2 respektive 1,5 mg/l) men även samtliga flerårsmedelvärden vid stationen (figur 64-65). Figur 65. Slamhalt i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg slamhalt. Organiskt material Låga/måttliga halter organiskt material Halten TOC var låg eller måttlig under året och varierade oregelbundet under året mellan 7,1 och 11 mg/l. Medelhalten 2010 är något lägre än 2009 men i jämförelse med historisk data är det svårt att utläsa någon trend (figur 66). Det finns ettt tydligt samband mellan årsmedelvattenföringen och medelhalten TOC (r²=0,68). Transporten TOC 2010 var ton motsvarande en arealförlust 29 kg/ha*år vilket är något lägre än 2009 (12400 ton respektive 22 kg/ha*år). Figur 64. Grumlighet i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen visar gränsen mellan svagt och måttligt grumligt vatten. Figur 66. TOC och vattenföring i Voxnan vid Sunnerstaholm. 59

64 Resultat - Recipientkontroll Metaller Järn- och manganhalterna varierade mellan 440 och 690 µg/l respektive 16 och 51 µg/l. Medelhalten järn är 2010 och 2009 bland de högsta sedan provtagningarna påbörjades i början på 1960-talet. Manganhalterna ligger däremot mera i nivå med tidigare resultat och där syns inte något tydligt mönster mot tidigare resultat. Aluminiumhalten är liksom järnhalten relativ hög 2010 men detta har försigkommit tidigare i större utsträckning och det går inte att se någon trend mot ökande halter (figur 67-68). Näringsämnen Halterna fosfor och kväve var vanligtvis låga. Både fosfor- och kvävehalten var högst under vårkanten med 13 respektive 380 µg/l. Medelhalterna är i nivå med I jämförelse med de senaste fem åren syns en liten ökning för båda parametrarna men i jämförelse med övrig historisk data ligger halterna relativt lågt och i jämförelse med data från mitten av 1970-talet syns en trend mot allt lägre halter (figur 69-70). Transporten av näringsämnena var 2010 något lägre än Fosfortransporten var 13 ton motsvarande en arealförlust på 0,035 kg/ha*år och kvävetransporten var 420 ton med en arealförlust på 1,2 kg/ha*år. Figur 67. Järnhalt i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 69. Totalfosfor i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen anger gränsen mellan låg och måttligt låg halt. Figur 68. Halter av mangan och aluminium i Voxnan vid Sunnerstaholm. Figur 70. Totalkväve i Voxnan vid Sunnerstaholm. Linjen anger gränsen mellan låg och måttligt låg halt. 60

65 Resultat - Recipientkontroll Transporten av näringsämnena var 2010 något lägre än Fosfortransporten var 13 ton motsvarande en arealförlust på 0,035 kg/ha*år och kvävetransporten var 420 ton med en arealförlust på 1,2 kg/ha*år. Voxsjön (station 21090) Voxsjön är belägen i Voxnans nedre del och styrs i hög grad av de förhållanden som råder i älven. Syrehalten var som lägst i bottenvattnet i augusti med 0,3 mg/l vilket är nästintill syrefritt, detta är dock inget avvikande utan är något som ofta förekommer i Voxsjön (figur 71). 3,9 µg/l är något lägre än 2009 (4,4 µg/l) (figur 72). Vattnets färg försämrade siktdjupet under säsongen som i medetal var 2,6 m (måttligt siktdjup) vilket är något bättre än 2009 (mv 2,2 m). Antalet tarmbakterier i ytvattnet (mv 19 st E.coli/100 ml var betydligt högre än 2009 (mv 9 st. E.coli/100 ml. Detta beroende på det betydligt förhöjda värdet i augusti (57 st E.coli/100ml). Figur 72. Klorofyll och siktdjup i Voxsjön. Bivattendrag Figur 71. Syrehalt i Voxsjöns bottenvatten. Medelvärdet för ph i ytvattnet är nära neutralt (mv 6,9) och buffertkapaciteten bedöms liksom 2009 vid samtliga provtagningar som god (mv ,149 mekv/l). Ytvattnets färgtal varierade mellan 90 och 120. I jämförelse med äldre data syns det at vattnet i voxsjön blir allt mera färgat vilket stämmer även för trenden i Voxnans vatten. Medelfärgtalet 2010 i ytvattnet bedöms som starkt färgat. Halten TOC i ytvattnet är något lägre med 8,0 mg/l jämfört med 2009 (mv 9,1 mg/l). Den genomsnittliga näringsnivån i ytvattnet visar på låga halter av fosfor och måttliga halter av kväve (mv tot-p 11 µg/l; tot- N 340 µg/l). Klorofyllhalten i augusti på I tidigare kontrollprogram har provtagningar utförts årligen vid två tillfällen i flera av de undersökta bivattendragen, jämfört med vid minst fyra tillfällen från och med Trots olika provtagningsfrekvens har även äldre data medtagits i de figurer som presenteras. Tännån Vattenföringen i Tännån vid station 1030 varierade mellan som lägst 0,5 m³/s i mars och som högst 41 m³/s i samband med vårfloden i början på juni. Årsmedelvattenföringen under 2010 har beräknats till 6,1 m³/s vilket är i nivå med medelflödet från perioden (mv 5,9 m³/s) (figur 73). 61

66 Resultat - Recipientkontroll Figur 73. Vattenföring i Tännån. Vattnet vid de två stationerna i Tännån hade lika värden på både ph och alkalinitet och vid station 9030 var medelvärdet på 7,3 respektive 0,313 mekv/l. Buffertkapaciteten är lägst vid början på juni då flödena är som störst under avsmältningsperioden. Både ph och alkaliniteten ser ut som tidigare år (figur 74-75). Figur 75. Alkaliniteten i Tännån. Linjen visar gränsen mellan god och mycket god buffertkapacitet. Vattnet var mestadels måttligt färgat och vid station 1030 var medelvärdet som högst med ett färgtal på 29. Grumligheten var liksom tidigare år obetydlig och vattnet hade en mycket låg slamhalt. Halten TOC bedöms även lika med tidigare år som mycket låg (mv 3,2 och 3,3 mg/l) vid både station 1010 och 1030 (figur 76). Figur 74. ph i Tännån. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden. Figur 76. TOC i Tännån. Linjen visar gränsen mellan mycket låg och låg halt. Fosfor- och kvävehalterna var överlag låga med ett medelvärde vid station 1030 (mv 3 respektive 170 µg/l). De uppmätta fosforhalterna överensstämmer i huvudsak med 62

67 Resultat - Recipientkontroll tidigare resultat men variationerna är relativt stora. Årstransporten av fosfor och kväve vid station 1030 var 1,0 respektive 37 ton, vilket är något högre för främst kväve men helt i nivå med resultatet från Arealförlusterna är 0,038 kg/ha*år för fosfor och 1,4 kg/ha*år för kväve vilket uppvisar samma förhållande mellan åren som siffrorna för transporten. I augusti vid station 1010 var det enda tillfället då tarmbakterier återfanns i Tännåns vatten då antalet E.coli var 10/100 ml. Säsongsmedelvärdet för klorofyll är 1,8 µg/l vilket är helt i nivå med de senaste årens resultat. Siktdjupet 2010 (mv 3,7 m) var något högre än resultatet från 2009 (3,3 m) (figur 78). Relativt mycket tarmbakterier i förhållande till historisk data (mv 15 E.coli/100 ml). Brändåstjärn (station 6010) Vattnet var som tidigare år mycket välbuffrat med ett medelvärde på alkaliniteten på 0,761 mekv/l. Dock skiljer sig resultatet från provtagningen i maj makrant från övriga år med en alkalinitet på endast 0,052 mekv/l (måttlig halt) ph-värdet var från denna provtagning även lägst med 7,3. Färgen på ytvattnet var något lägre i medeltal än 2009 men ändå betydligt färgat (mv 64). Halten TOC i ytvattnet var liksom föregående år låg med ett medelvärde av 5,6 mg/l. Bottenvattnet hade som de flesta övriga år dåliga syreförhållanden på senvintern då halten bedöms som syrefri eller nästintill syrefri (0,2 mg/l i mars). I september var halten liksom andra år bättre med en syrgasmättnad på 83 % (10,8 mg/l) vilket tyder på att höstcirkulationen av vattenmassan kommit igång. I ytvattnet var näringsnivåerna liksom 2009 mestadels låga med ett medelvärde på totalfosfor på 13 µg/l och på totalkväve 230 µg/l. Näringsnivåerna har under de senare åren vanligtvis legat tydligt lägre än de värden som uppmättes under början på 1990-talet men stora variationer förekommer. (figur 77 ). Figur 77. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Brändåstjärn. Figur 78. Siktdjup i Brändåstjärn och Lofssjön. Lofssjön (station 7010) Lofssjön är reglerad vilket medför att vattendjupet vid provtagningen av bottenvattnet varierade mellan 11 och 19 m. Ytvattnet hade en surhetsgrad som ligger på gränsen mellan nära neutralt och svagt surt (mv ph 6,8) och buffertkapaciteten är liksom 2009 god. 63

68 Resultat - Recipientkontroll Färgen på ytvattnet varierade mellan färgtalen 60 och 90 vilket bedöms som ett betydligt färgat vatten vilket är helt i nivå med föregående år. Halten TOC 2010 är även den i nivå med 2009 (mv 6,4 respektive 6,2 mg/l). Syrehalten var sämst under senvintern med 2,6 mg/l (syrefattigt) och steg senare vid de två övriga provtagningarna till som bäst 9,6 mg/l i slutet av september. Fosfor- och kvävehalterna var genomgående låga med ett medelvärde på 10 respektive 210 µg/l. Närningshalterna har historiskt alltid varit låga och inga tydliga trender kan urskönjas (figur 79). Klorofyllhalten visar även den på samma mönster som tidigare med det högsta uppmätta värdet i augusti (5,3 µg/l), vilket klassas som en låg halt. Medelsiktdjupet är lika måttligt som 2009 med ett medelsiktdjup på 3,5 m. Vattnet innehöll mycket få tarmbakterier (mv <1/100 ml). år. Medelhalten TOC var i ytvattnet 8,7 mg/l (måttligt hög halt) vilket är högre än för både 2009, 2008 och Syrehalten i bottenvattnet var lägst i augusti (4,3 mg/l, svagt syretillstånd) och i genomsnitt bättre än 2009, mycket tack vare det betydligt förhöjda värdet från marsprovtagningen på 4,5 mg/l gentemot 0,5 mg/l Fosfor- och kvävehalten i ytvattnet bedöms som låga vilket de gjorts även tidigare (mv 11 resp. 240 µg/l) (figur 80). Klorofyllhalten var vid både maj och september provtagningen < 1,0 µg/l. Endast vid sommarprovtagningen i augusti uppmättes en halt av klorofyll (2,7 µg/l; måttligt hög). Vattnets kraftiga färg reducerade medelsiktdjupet till 2,7 m (måttligt), vilket är detsamma som Vattnets innehåll av E.coli bakterier varierade mellan <1 och 12/100ml, vilket är något mer än Figur 79. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Lofssjön. Figur 80. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Härjeåsjön. Härjeåsjön (station 8020) ph-värdet var som tidigare lägre i bottenvattnet (mv 6,5) jämfört med ytvattnet (mv 6,8).Buffertkapaciteten var vanligtvis god i både botten- och ytvatten. Vattnet var liksom 2009 starkt färgat, dock var med medelfärgtalet något lägre än detta Vemån (station 9020 och 9030) I Vemån omfattar kontrollen två stationer där prov tas vid sex tillfällen under året. Nedströms station 9020 sker torvbrytning vid flera torvtäkter med en sammanlagd areal av ca 700 ha. 64

69 Resultat - Recipientkontroll Årsmedelvattenföringen vid station 9020 har beräknats till 10,1 m³/s vilket är betydligt högre än 2009 (8,2 m³/s) medelvärdet för perioden ( 6,8 m³/s) betydligt (figur 81). Vattenföringen var som högst förhöjd mot det normala i samband med flödet under avsmältningsperioden i maj och juni då vattenföringen som högst vid station 9020 var 100 m³/s i mitten av maj. Figur 83. Alkalinitet i Vemån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan mycket god och god buffertkapacitet. Figur 81. Vattenföring i Vemån Vattnet vid båda stationerna hade vanligtvis ett ph-värde som var nära neutralt. Resultatet från vårfloden i maj avviker dock från denna bedömning då ph-värdet var som lägst under året med 6,5 vid station 9020 (svagt surt). Även buffertkapaciteten är i medeltal över året mycket god i Vemåns vatten och varierar mellan som lägst 0,101 mekv/l och 0,308 mekv/l (figur 82-83). Figur 82. ph i Vemån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden. Vattnet var kraftigare färgat än det var 2009 och trenden mot ett allt mer färgat är tydlig vid båda stationerna. Högsta färgtalen återfinns som brukligt vid den nedre stationen 9020 där medelfärgtalet 2010 var 110 vilket bedöms som starkt färgat. Grumligheten ökade i strömriktningen och vattnet bedöms i medeltal vara svagt grumligt vid båda stationerna (mv 1,1 och 1,9 FNU). Slamhalten varierade mellan 0,9 och 2,6 mg/l i Vemåns vatten under året och är medeltal framförallt något högre vid station 9020 med 1,5 mg/l i jämförelse med 2009 (mv 0,86 mg/l). Halten TOC var vid de flesta provtagningar högre vid den nedre stationen. Medelvärdena är ungefär i nivå med tidigare och bedöms som låg. Fosforhalten i Vemån varierade under 2010 mellan 8 och 21 µg/l. Medelvärdena är något lägre än Vid station 9030 är den som högst med 13 µg/l (måttlig halt). Kvävehalterna är liksom tidigare låga och lika med resultatet för 2009 (mv 190 och 220 µg/l) vid de två stationerna. Det är svårt att se någon tydlig trend av näringshalterna i jämförelse med äldre data (figur 84-85). 65

70 Resultat - Recipientkontroll 2009 medan 9030 är i nivå med tidigare resultat. Transport och arealförlust av både TOC, fosfor och kväve är högre än tidigare. Arealförlusten av fosfor och kväve var 2010 på 0,1 respektive 1,7 kg/ha*år. Sör-Vemån (station 9210) Figur 84. Totalfosfor och vattenföring i Vemån. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga fosforhalter. Sör-Vemåns vatten hade i genomsnitt en mycket god buffertkapacitet under 2010 (mv 0,203 mekv/l) med ett medelvärde på ph som var nära neutralt (mv 7,0). De höga medelvärdena är i nivå med tidigare resultat. Vattnet var svagt grumligt (mv 0,60 FNU) och slamhalten något högre än 2009 (mv 0,60 mg/l). Färgtalet var i medeltal 71 vilket är något högre än 2009 (mv 58). Medelhalten organiskt material 5,7 mg/l var i nivå med 2009 (5,9 mg/l). Medelhalten totalfosfor 6 µg/l och totalkväve 170 µg/l är helt i nivå med tidigiare resultat (låga). Antalet E.coli varierade mellan <1 och 52/100 ml med högst värde i juni. I genomsnitt (mv 13/100 ml) är antalet i nivå med Figur 85. Totalkväve i Vemån. Linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga kvävehalter Halterna järn, mangan och aluminium vid station 9030 var överlag i nivå med tidigare resultat. Järnhalten är dock i jämförelse den parametern som tydligt har ökat i jämförelse med historisk data.. Halterna av de större konstituenterna överensstämmer i stort med tidigare flerårsmedelvärden. I jämförelse med äldre resultat kan man dock se att halten sulfat successivt minskat. Hoan (station och 13040) Årsmedelvattenföringen vid station har beräknats till 20 m³/s (SMHI) vilket överstiger medelvattenföringen för perioden (mv 14 m³/s) med 43 %. Vattenföringen varierade kraftigt under året med lägst månadsmedel i februari med 5,3 m³/s i och som högst i maj då vårfloden var som kraftigast med 78,2 m³/s (figur 86). Antalet tarmbakterier varierade mellan 1 och 10 stycken E.coli/100 ml. För station 9020 är medelhalten betydligt lägre än 66

71 Resultat - Recipientkontroll De senaste årens färgtal ligger betydligt högre än många äldre resultat. Halten TOC var som högst i september vid båda stationerna och medelhalten var låg vid station (mv 7,5 mg/l) och måttlig vid station (mv 8,7 mg/l). Halterna är högre än 2009 (mv 6,4 mg/l resp. 7,6 mg/l). Figur 86. Vattenföring i Hoan. Under vårens avsmältningsperiod i maj minskade ph och alkalinitet till som lägst 6,5 och 0,090 mekv/l vid station (svagt surt och svag buffertkapacitet). Resultatet för 2010 är något lägre jämfört med 2009 och de senaste fyra åren visar på allt lägre värden (figur 87). Medelvärdena för ph och alkalinitet i Hoans vatten för 2010 bedöms ändå som nära neutralt med en god/mycket god buffertkapacitet. Grumligheten och slamhalten varierade oregelbundet under året och är i nivå med resultatet från Medelvärdet på grumligheten vid den nedre stationen är 1,3 FNU (måttligt grumligt) och medelvärdet på slamhalten 1,1 mg/l (mycket låg slamhalt). Värdena är i nivå med Näringsnivån i vattendraget är låg och medelhalten fosfor och kväve är på 10 respektive 260 µg/l vid station Svårt att i jämförelse med äldre data se tydliga trender då halterna överlag är så pass låga som dom är (figur 88). Figur 88. Totalfosfor och totalkväve i Hoan Figur 87. ph och alkalinitet i Hoan. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan svag och god buffertkapacitet. Vattnets färgtal varierade kraftigt under året och var liksom 2009 lägre vid den övre stationen (station 13010). I genomsnitt var färgtalet högre vid båda stationerna med 108 respektive 125 (starkt färgat). Transporten av fosfor och kväve (6,8 och 160 ton/år) var lägre respektive högre än 2009 (8,2 och 150 ton/år). Den beräknade värdena för transporten av kväve de två senaste åren är de högst sedan dessa började göras (2002). Detta stämmer även överens med arealförlusterna av kväve. 67

72 Resultat - Recipientkontroll Metallhalterna var vanligtvis låga och ligger i nivå med resultatet för Järnhalten varierade mellan 500 µg/l i juni och 1100 µg/l i augusti och september. Medelhalten av aluminium var 78 µg/l och var som högst i september med 140 µg/l. Halterna av tarmbakterier var lägre än 2009, framförallt vid den nedre stationen (stn ) där medelhalten 2010 var 5 st E.coli /100 ml, gentemot 14/100 ml Västersjön (station 18020) På grund av regleringen varierade djupet mellan provtagningarna mellan 14,5 och 18,5 m. Syrehalten som mäts i bottenvattnet var lägst i september med 2,0 mg/l (syrefattigt).denna halt är lägre än under motsvarande period 2009 (3,4 mg/l) och 2008 (8,6 mg/l). Ytvattnet i sjön hade i medeltal god buffertkapacitet med en alkalinitet på 0,176 mekv/l vilket tillsammans med medelvärdet för ph, 6,9, är något högre än Stor naturlig tillförsel av humus påverkade vattenfärgen var medelfärgtalet 93 i ytvattnet vilket är något lägre än 2009 (mv 100) men betydligt högre än 2008 (mv 73). Halten organiskt material var även den något lägre än Medelhalten i ytvattnet var 8,3 mg/l (måttlig halt). Fosforhalterna i ytvattnet varierade under året mellan 6 och 10 µg/l (låga halter). Totalkvävehalten var även den i medeltal låg med 290 µg/l. Halten klorofyll var under vegetationsperioden i medeltal 2,6 µg/l. I jämförelse med äldre resultat visar varken fosfor, kväve eller klorofyllhalten på några tydliga trender (figur 89). Figur 89. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Västersjön. Siktdjupet för 2010 är i medeltal 3,6 m vilket är något bättre än 2009 (mv 3,1 m). Jämförelsen med äldre resultat försvåras av att dessa bygger på två provtagningar per år jämfört med nuvarande fyra. Vattnet innehöll vanligtvis få tarmbakterier (mv E. coli 1/100 ml). Leån (station 18070) Under perioden 1987 till 1992 omfattade kontrollprogrammet 8 provtagningar årligen varefter programmet reducerades till 2 per år. I det nuvarande programmet från 2004 tas 6 prov årligen. Den varierande provtagningsfrekvensen försvårar jämförelser med äldre resultat. Leåns vatten var vanligtvis nära neutralt i surhetstillståndet (mv ph 7,0) vilket stämmer överens med nivån från tidigare data. Även åns buffertkapacitet på 0,172 mekv/l (god buffertkapacitet) liknar det normala och är för 2010 något högre än 2009 (mv 0,155 mekv/l) (figur 90). 68

73 Resultat - Recipientkontroll Kyrksjön (station 151) Figur 90. ph och alkalinitet i Leån. Samtliga resultat avser medianvärden. Under 2010 var vattnet i ån måttligt eller betydligt färgat och hade en låg halt TOC (mv 7,5 mg/l) vilket bygger på det senaste årens mönster av sakta ökande halter av organiskt material. Näringstillståndet i ån är lågt och medelhalterna fosfor och kväve (mv 10 och 290 µg/l) ligger helt i nivå med det normala (figur 91). Syreförhållandena i bottenvattnet var som tidigare år mycket dåliga över året med lägst halter i augusti och september med 0,6 mg/l (syrefritt/nästan syrefritt tillstånd). Ytvattnet var i genomsnitt måttligt färgat (mv 55) vilket är något högre än 2009 (mv 45). Halten organiskt material var liksom föregående år låg (mv TOC 6,1 mg/l). Näringsnivån i sjöns ytvatten visar mestadels på måttliga halter. Medelvärdet av totalfosfor och totalkväve är något högre än 2009 med 16 respektive 340 µg/l. Högst är halterna i augusti med 23 respektive 440 µg/l, då även klorofyllhalten var tydligast högst med den mycket höga halten 62 µg/l. Kyrksjön har tidigare år haft mycket höga värden upp mot 30 µg/l men toppen för 2010 är absolut det högsta uppmätta. I bottenvattnet på sjön förorsakade de dåliga syreförhållandena förhöjda halter av lösta närsalter, framförallt kväve. Siktdjupet påverkas av såväl både vattnets färg och dess grumlighet och detta varierade mellan 2,6 och 4,2 m vilket är något bättre gentemot Medelsiktdjupet är dock något sämre 2010 (3,3 m) än 2009 (3,4 m) p.g.a. det lägre värdet i augusti, vilket troligtvis är en följd av den höga koncentrationen växtplankton som klorofyllhalten indikerar. Endast i augusti noterades 1 tarmbakterie/100 ml, i övrigt inga påvisade. Figur 92 visar att näringsnivån under talet och fram till mitten av 1980-talet var betydligt högre än under senare år. De lägre halterna av fosfor och kväve har också medfört minskande halter av klorofyll och därmed ökande siktdjup (figur 93). Figur 91. Totalfosfor och totalkväve i Leån. Förekomsten av tarmbakterier var vanligtvis relativt låga och medelhalten E.coli är 5st/100 ml vilket är som det varit de senaste åren. 69

74 Resultat - Recipientkontroll högst i maj respektive mars med 25 och 520 µg/l. I genomsnitt bedöms halterna vara måttligt höga i ytvattnet och är något lägre än 2009 (figur 94). Figur 92. Totalfosfor och totalkväve i Kyrksjön. Figur 94. Totalfosfor och totalkväve i Bodasjön Figur 93. Klorofyll och siktdjup i Kyrksjön. Bodasjön (station 163) Syreförhållandena i bottenvattnet är liksom de senaste åren mycket dåliga. Vid samtliga provtagningar av syregasen var förhållandena mycket ansträngda och i september var halten som lägst (<0,2 mg/l). Vid augustiprovtagningen var halten något högre (0,4 mg/l). Bottenvatttnet bedöms som syrefritt/nästintill syrefritt. Vid betingelser som dessa frigörs ofta näringsämnen från bottensedimentet vilket kan påskönjas i Bodasjön. Exempelvis är halten ammoniumkväve kraftigt förhöjd när syrehalten är som sämst. Både totalfosfor och totalkväve är betydligt högre i genomsnitt över året i bottenvattnet i jämförelse med ytvattnet. I ytvattnet var dessa halter som Säsongsmedelvärdet av klorofyll är även det något lägre (mv 16 µg/l) än 2009 (20 µg/l), vilket dock fortfarande är relativt höga halter. I ytvattnet är TOC-halten är i medeltal (7,8 mg/l) vilket är i nivå med 2009 vilket stämmer även för färgtalet (mv 78; betydligt färgat). Siktdjupet är 2,0 i genomsnitt (litet siktdjup), vilket är något bättre än 2009 beroende på detta års mycket låga siktdjup i augusti som bl.a. påverkades av den mycket höga förekomsten av växtplankton som klorofyllhalten från denna provtagning indikerar. Höga klorfyllhalter och låga siktdjup har varit vanliga sedan mätningarna påbörjades i Bodasjön (figur 95). 70

75 Resultat - Recipientkontroll 3/100 ml). Inga fenoliska ämnen kunde påvisas från 2010 års provtagning. Figur 95. Klorofyll och siktdjup i Bodasjön. Förekomsten av tarmbakterier var låg. Mätningar i såväl yt- som bottenvattnet visar inga fenoliska ämnen. Ullungen (station 21540) Ytvattnet i Ullungen var liksom föregående år starkt färgat. Medelfärgtalet är på 165 och är något lägre än 2009 (mv 173). I Ullungens bottenvatten var syresituationen mycket ansträngd både i mars och augusti då det var syrefritt. Dessa låga syrehalter är inget avvikande för denna sjö utan något som påvisats under flera år. Näringsnivån i ytvattnet var i medeltal måttlig med ett medelvärde på totalfosfor på 18 µg/l och 430 µg/l på totalkväve vilket är betydligt högre för fosfor (mv µg/l) medan kvävehalten är i nivå med tidigare ( mv µg/l). Jämfört med värden från och 1980-talet så har kvävehalterna minskat. Dock så kurvan planat ut under 2000-talet. Kvävehalten är dock relativt oförändrad i jämförelse med historisk data (figur 96). Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden är kraftigast förhöjd i augusti (22 µg/l; mycket hög halt) vilket den varit de senaste åren. Medelsiktdjupet (1,9 m) är litet och de högra klorofyllhalterna med de höga färgtalen bidrar till detta. Antalet tarmbakterier varierade mellan 2 och 30 st E.coli/100 ml (mv 13/100ml) vilket är betydligt fler än det var 2009 (mv Figur 96. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Ullungen. Hässjaån (21760) I Hässjaån har vattenundersökningar med varierande intensitet utförts sedan Under 2010 visade vattnet i ån på en god buffertkapacitet vid samtliga provtagningar med ett medelvärde på 0,165 mekv/l och för ph 6,7 (svagt surt). Medianvärdet för ph på 6,7 är det lägsta sedan mätningarna startade (figur 97). Skillnaderna mellan åren är dock små och utifrån detta är det än så länge svårt att dra större slutsatser. Vattnet var starkt färgat (mv 170) vilket bygger på trenden mot ett allt mer färgat vatten (2009 mv 137). Medelhalten TOC var 13 mg/l (hög halt) vilket även den är högre än den tidigare varit. Vattnet var i medeltal betydligt grumligt med låg slamhalt (2,7 FNU respektive 2,7 mg/l), vilket även för dessa parametrar är högre än tidigare. 71

76 Resultat - Recipientkontroll Västersjön (19620) Figur 97. ph och alkalinitet i Hässjaån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan svag och god buffertkapacitet. Nivåerna för medelhalterna av fosfor och kväve i Hässjaån liknar tidigare resultat med små förändringar och räknas som måttliga (mv 17 resp. 420 µg/l) (figur 98). Syrehalten i Västersjöns bottenvatten visar på relativt låga halter under hela året. Läst är halten i mars med 2,1 mg/l vilket dock är ett betydligt högre lägsta-värde jämfört med 2009 då halten i augusti var 0,3 mg/l vilket då var det lägsta uppmätta värdet på flera år. Ytvattnet var liksom föregående år nära neutralt med mycket god buffertkapacitet (mv ph 7,0 och alk 0,347 mekv/l). Vattnet var vid samtliga provtagningar starkt färgat. Två resultat från ytvattnet saknas dock pga. opalescenta prov. TOChalten varierade mellan 8,4 och 10 mg/l. Halterna är något under resultatet från I ytvattnet var medelvärdet totalfosfor och totalkväve på 57 respektive 690 µg/l vilket är betydligt högre än Halterna i framförallt augusti är avvikande höga gentemot det normala då totalfosforhalten är 100 µg/l och totalkvävehalten är 1000 µg/l. vid denna tidpunkt är även klorofyllhalten extremt hög (250 µg/l) vilket tyder på kraftig algblomning (figur 99). Figur 98. Totalfosfor och totalkväve i Hässjaån. Vattnets halt av E.coli varierade mellan 10 och 190/100 ml med det högsta värdet i augusti. Medelhalten (52 st/100 ml) är tydligt högre än de senaste årens resultat. Figur 99. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Västersjön. Antalet tarmbakterier var betydligt lägre än Resultatet från 2009 var dock avvikande högt med ett mycket förhöjt antal tarmbakterier i september med 100 st E.coli/100 ml. 72

77 Resultat - Recipientkontroll Östersjön (24010) Tillsammans med Florsjön ingår Östersjön i ett lokalt projekt som startades under sensommaren 2007 och som syftar till att minska näringsläckaget av växtnäringsämnen till vattendragen i avrinningsområdet. I Östersjön var syrehalten i bottenvattnet mycket låg under hela året. Lägst var halten i augusti då det i prnicip var helt syrefritt (<0,2 mg/l) I jämförelse med både 2008 och 2009 är resultatet från 2010 sämre.sjöns ytvatten var starkt färgat under hela året (mv 118). Medelhalten organiskt material (TOC) var 10 mg/l och i nivå med resultatet från De mycket dåliga syreförhållandena i bottenvattnet medförde en del kraftigt förhöjda halter av lösta närsalter i bottenvattnet. Medelhalten totalfosfor och totalkväve i ytvattnet är 35 respektive 800 µg/l vilket bedöms som höga, och är ett resultat som är högre än 2009 men är dock i stort i nivå med tidigare resultat (figur 100). Siktdjupet är ungefär detsamma får den senaste åren års resultat är ett medelsiktdjup på 2,0 m (figur 101). Antalet tarmbakterier var vanligtvis lågt. Figur 101. Siktdjup i Östersjön. I kontrollprogrammet ingår även en analys av tungmetaller i yt- och bottenvattnet. Med undantag för arsenik bedöms halterna som mycket låga eller låga. Arsenikhalten i bottenvattnet var förhöjd vid provtagningen i augusti och september då halten bedöms som måttligt hög (13 respektive 9,5 µg/l). Förhöjda arsenikhalter i bottenvattnet är inget avvikande utan har konstaterats de senaste åren. Florsjön (24020) Figur 100. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Östersjön. Klorofyllhalten var liksom tidigare hög under vegetationsperioden med högst värde i september med 24 µg/l. Dessa höga klorofyllhalter är inget avvikande utan är något som förekommit även tidigare. Syreförhållandena var i bottenvattnet liksom föregående år mycket ansträngd. Resultatet från provtagningen i augusti och september visar på nästinitill syrefria förhållanden (0,6 respektive 0,4 mg/l). Sjöns ytvatten var starkt färgat (mv 103), vilket är tydlig ökning gentemot 2009 (mv 75; betydligt färgat) och medelhalten organiskt material är 9,9 mg/l vilket bedöms som en måttlig halt och är i nivå med 2009 (mv 8,8 mg/l). I ytvattnet varierade fosfor- och kvävehalterna mellan 21 och 33 µg/l respektive 520 och 750 µg/l. Halterna är som högst i maj. Fosforhalterna liknar de från 2009 medans kvävehalterna är något högre. Halterna har varit mycket varierande sedan mätningarna påbörjades under talet (figur 102). 73

78 Resultat - Recipientkontroll bekräftar vanligtvis detta men TOC-halten är högre vid stationen efter sjön (mv 10 respektive 8,4 mg/l; måttligt höga halter) Figur 102. Totalfosfor, totalkväve och klorofyll i Florsjön. Som framgår av figur 102 aviker inte årets resultat från detta mönster och det är svårt att se någon trend. I bottenvattnet syns förhöjda halter av närsalter vilket är ett resultat av de syrefattiga miljön. Färg och grumlighet reducerade siktdjupet till i medeltal 1,9 m (litet siktdjup) vilket är något sämre än 2009 (mv 2,2 m) och är ett result i nivå med historisk data. Klorofyllhalten var 2010 måttligt hög med ett säsongsmedelvärde på 15 µg/l vilket är högre än 2009 (mv 11 µg/l). Under bl.a. senhösten observerades kraftiga algblomningar i Florsjön Vattnet innehöll få tarmbakterier (mv 1/100 ml). Som ett resultat av den kraftiga algblomningen 2007 påbörjades i augusti ett lokalt projekt som syftar till att minska läckaget av växtnäringsämnen till vattendragen i Florsjöns avrinningsområde Florån (station och 24025) Florån provtas 8 gånger per år jämfört med övriga som provtas 6 gånger per år. Vattendraget ingår i avrinningsområdet för ett lokalt samverkansprojekt som handlar om att minska näringsämnesbelastningen i systemet. Station ligger ovanför Florsjön och station nedanför vilket gör att en del av den övre transporten buffras upp av sjön, vilket gör att de analyserade parameterarna oftast visar på en högre belastning vid den övre stationen. Från resultatet från av 2010 års provtagning Årsmedelvattenföringen för station och har beräknats till 0,7 respektive 1,0 m³/s. Vattendraget är relativt litet vilket gör att fluktuationerna i vattenföring är stora beroende på mängden nederbörd vilket gör att halterna av uppmätta näringsämnen, organiskt material m.m. varierar tydligt beroende på vilket flöde som råder vid det aktuella provtagningstillfället. Vattnet var i medeltal nära neutralt i ph (mv 7,0 resp. 7,1) med en mycket god buffertkapacitet, där station hade ett medelvärde på 0,424 mekv/l. Vattnet var starkt färgat vid båda stationerna, dock är medelfärgtalet lägre vid station (mv 140) och högre vid station (mv 105) än vad det var Både grumlighet och slamhalt var ungefär dubbelt så stor vid den övre stationen än vid den nedre där medelhalten var 6,0 FNU respektive 6,8 mg/l vilket är högre än 2009 då halten var 4,2 FNU och 4,7 mg/l. Totalfosforhalten var i medeltal 43 µg/l (hög halt) och totalkvävehalten var i medeltal 640 µg/l (hög halt) vid station (den övre). Fosforvärdena är de som skiljer sig betydlig mest mellan de två stationerna och påminner om tidigare års resultat. Transport och arealförlust av fosfor och kväve är något större än tidigare. Arealförlusten fosfor är beräknad till 0,087 kg/ha*år och kväve till 2,0 kg/ha*år. Lötån (station N40) Årsmedelvattenföringen i Lötån är beräknad till 3,2 m³/s vilket är något lägre än för 2009 (mv 3,6 m³/s) (figur 103). Åns phvärde varierade mellan 6,4 i maj och 7,2 i september och bedöms som svagt surt eller nära neutralt (mv 6,8). Buffertkapaciteten 74

79 Resultat - Recipientkontroll var mycket god (mv 0,346 mekv/l) och även den lägst i maj (0,123 mekv/l) då vårflodens negativa inverkan på resultatet för dessa parametrar var som störst under årets sex provtagningar. Såväl alkalinitet som ph ligger i nivå med 2009 års värden (figur 103). Figur 104. Färgtal och vattenföring i Lötån. Figur 103. ph och alkalinitet i Lötån. Samtliga resultat avser medianvärden. Linjen visar gränsen mellan svagt sura och nära neutrala förhållanden respektive mellan god och mycket god buffertkapacitet. Vattnets slamhalt och grumlighet var högre än de senaste årens resultat (mv 3,3 mg/l resp. 3,7 FNU). En stor påverkan av humus medförde att vattnet var starkt färgat vid samtliga provtagningar (färgtal ). Vattendragets färg liknar övriga med en trend mot allt mer kraftigare färgat vatten (figur 104). Högsta värdena för samtliga av dessa tre parametrar är från provtagningen i maj då flödet var som störst. Medelhalten TOC var 12 mg/l var i nivå med tidigare resultat. Näringsnivåerna i Lötån är måttliga (mv tot-fosfor 21 µg/l, mv tot-kväve 520 µg/l,) och något högre än 2009 (mv 19 resp. 450 µg/l) (figur 105). Figur 105. Totalfosfor och totalkväve i Lötån. Transporten och arealförlusterna av TOC, fosfor och kväve låg 2010 i stort i nivå med Dessa två år har dock bland de högsta värdena på dessa parametrar. Transporten och arealförlusten av fosfor låg 2010 på 2,3 ton respektive 0,069 kg/ha*år (figur ). Antalet E.coli varierade mellan 3 och 150/100 ml, med de högsta halterna i maj. Medelvärdet 39 st E.coli/100 ml är i nivå med 2009 (mv 34/100 ml). 75

80 Resultat - Recipientkontroll maj kunde detta ej genomföras pga. för stort flöde, viket gjorde att detta värde fått ersättas med beräknat data från SMHIs webbtjänst S-hype. Värdena för ph och alkalinitet är i nivå med resultatet från 2009 (figur 108). Figur 106. Transport av fosfor i Lötån och Söderhamnsån. Figur 108. ph och alkalinitet i Söderhamnsån. Alla resultat avser medianvärden. Figur 107. Transport av kväve i Lötån och Söderhamnsån. Söderhamnsån (station S40) Medelvattenföringen i Söderhamnsån uppmättes t2010 till 0,84 m³/s vilket är något högre än för 2009 (mv 0,54 m³/s) och mera i nivå med medelflödet från 2008 (0,86 m³/s). Medleflödet från visar att flödet 2010 och 2008 är relativt högt. Alkalinitet och ph varierade kraftigt under året med högsta värdena i augusti med en buffertkapacitet på 1,07 mekv/l respektive ph-värde på 7,6. Lägst var värdena under vårfloden i maj då värdena var 0,248 mekv/l respektive 6,6. Flödet i Söderhamnsån mäts med stångflygel och i Vattnets färgtal var under 2010 mycket högt och bedöms vara starkt färgat med ett medelvärde på 253. I juni och september finns dock inga uppmätta värden då dessa månaders prov var opalescenta. Färgtalen har under åren blivit tydligt högre vilket liknar trenden från ett stort flertal andra vattendrag. Vattnet var liksom 2009 starkt grumligt (mv 12,7 FNU) och slamhalten 9,7 mg/l vilket är det högsta noterade värdet de senaste åren vilket även är högre än medelvärdena från perioderna och Halten organiskt material (TOC) var i medeltal 14 mg/l (hög halt) och i nivå med både 2009 och de flesta resultaten från 2000-talet. I jämförelse med äldre data så är dock nuvarande halter betydligt lägre. Både den förhöjda vattenföringen mellan 2010 och 2009 och de högre uppmätta halterna bidrog till att transporten och arealförlusterna var kraftigt förhöjda mellan åren. Fosfortransporten är beräknad till 1,5 ton gentemot 0,6 ton 2009 (figur 106). Även arealförlusterna är förhöjda i motsvarande storlek med en förlust 2010 på 0,168 kg/ha*år (2009 0,065kg/ha*år). 76

81 Resultat - Recipientkontroll Halten av de lösta närsalterna fosfatfosfor, ammoniumkväve och nitrit-nitratkväve visar på ett överskott under året. Medelhalterna av totalfosfor och totalkväve är höga med 45 respektive 1010 µg/l vilket är högre än det varit på flera år och även högre än medelvärdena från flerårsperioderna och I jämförelse med äldre resultat är dock de senaste årens resultat betydligt lägre (figur 109). Dock är transporten av kväve tydligt högre beroende på den ökade vattenföringen (figur 107).Vattnet var som tidigare tidvis kraftigt påverkat av färsk fekal förorening och antalet E.coli varierade mellan 51 och 530st/100 ml. B KUSTVATTEN Vattenundersökningar Från och med 2004 gäller ett nytt samordnat recipientkontrollprogram för kustområdet utanför Söderhamn och Ljusne som fastställts av länsstyrelsen. Som en del i denna recipientkontroll utfördes under 2010 fyra provtagningar vid sex stationer. Vid varje provtagning har två prov tagits vid respektive station. Dels har ett blandprov tagits på den övre vattenmassan och dels ett prov på bottenvattnet (en meter över botten). Blandproven representerar vatten-pelaren 0-10 meter. Där vattendjupet understigit 10 meter har blandproven tagits på vattenpelaren från ytan ner till någon meter över botten. För att bestämma skiktningen i vattenmassan har temperatur och konduktivitet mätts på varje meter. Provstationernas lägen framgår av bilaga 1. Samtliga resultat redovisas i tabellform i bilaga 2. Söderhamnsfjärden Figur 109. Halt totalfosfor och totalkväve i Söderhamnsån. Vattnet i fjärden var vid de flesta provtagningar skiktat i ett utsötat ytvatten och ett saltare bottenvatten. Samtliga stationer var istäckta vid den första provtagningen i februari. Syrehalter Syrehalterna i bottenvattnet mättes vid provtagningen i februari och augusti. Som sämst var syresituationen i augusti då syrehalten vid station K338 var 5,0 mg/l (53 % syremättnad) vilket ger bedömningen mindre hög halt enligt naturvårdsverket bedömningsgrunder. Högsta syremättnaden i Söderhamnsfjärden var i augusti vid den yttersta stationen, K333, där den då var på 110 % (9,6 mg/l). Detta förhållande i syrenivåer med lägre nivåer i de inre kontra de yttre delarna i fjärden är något som tillhör vanligheterna. Som framgår av figur har 77

82 Resultat - Recipientkontroll syremättnaden i bottenvattnet varierat kraftigt sedan mätningarna startade i början av Framför allt gäller det för station K338. Den främsta orsaken till detta är de olika skiktningsförhållanden som rått vid provtagningarna. Det går inte att tydligt utläsa ur resultaten från recipientkontrollen om syreförhållandena förändrats i bottenvattnet vid den industrinära stationen K333 efter den kraftigt minskade föroreningsbelastningen som skedde då produktionen upphörde vid sulfatfabriken i Sandarne vid årsskiftet % Syremättnad K333 Figur 110. Syremättnad i bottenvattnet vid station K333 i Söderhamnsfjärden % K Syremättnad Figur 111. Syremättnad i bottenvattnet vid station K336 i Söderhamnsfjärden % Syremättnad K338 Figur 112. Syremättnad i bottenvattnet vid station K338 i Söderhamnsfjärden ph och suspenderat material Med anledning av de utsläpp av alkaliskt processvatten som sker från Svenska Mineral AB:s fabrik i Sandarne mäts ph och suspenderat material i yt- och bottenvattnet vid station K350. Dessa parametrar ingår även i de analyser som görs vid station K333. Resultaten från de prov som tagits närmast fabriken (K350) under året visar på en liten påverkan från företagets utsläpp av processvatten jämfört med tidigare resultat (figur 113). En jämförelse mellan de två stationernas resultat från provtagningen 2010 visar att ph-värdena är något högre vid station K333. Störst var skillnaden vid augustiprovtagningen då ph-värdet i ytvattnet var 8,2 vid station K333 och 7,8 vid station K350. Halten suspenderat material visar även den på betydligt mindre skillnad mellan de två stationerna i jämförelse med äldre resultat (figur 114). Medelhalten suspenderat material i ytvattnet vid station K333 och K350 är 2,4 respektive 2,2 mg/l, vilket kan jämföras med 2009 då medelhalterna var 2,7 respektive 4,2 mg/l. Halterna för 2010 är därmed betydligt lägre vid den industrinära stationen K350 än 2009 (beroende på ett ovanligt högt värde från februariprovtagningen på 7,6 mg/l)

83 Resultat - Recipientkontroll 10 9,5 9 8,5 8 7,5 7 6, ph K333 K Figur 113. ph-värde i ytvattnet i Söderhamnsfjärden och i nivå vid de andra stationerna (figur 115). Variationen mellan åren är störst vid K338 men detta beror som tidigare nämnts till närheten av sötvattensutflöden som varierar snabbt beroende på nederbördsmängden. I och med att halten TOC påverkas av mängden humusrikt sötvatten bör det belysas att ytvattenproven sedan 2004 utgörs av en vattenpelare och inte som tidigare prov från 0,5 meters djup. Detta förhållande påverkar resultaten kraftigast där utflödet av sötvatten är som störst, och gör att den nu uppmätta halten är lägre än halten på 0,5 meters djup. mg/l 20 Suspenderat material 130 K333 K350 mg/l 14,0 12,0 10,0 TOC K333 K336 K ,0 6,0 10 4,0 5 2,0 0, Figur 114. Suspenderat material i ytvattnet i Söderhamnsfjärden TOC I Söderhamnsfjärden varierade halten TOC (totalt organiskt kol) i den övre vattenmassan mellan 4,0 och 9,2 mg/l med det högsta värdet från februariprovtagningen vid station K338. Årsmedelvärdet var liksom övriga år högst vid denna station. Stationen ligger i den innersta delen av fjärden och TOC halten påverkas här tydligt av uttransporten av humusrikt sötvatten som för med sig naturligt organiskt material från både Söderhamnsån och Lötån. I jämförelse med 2009 så är 2010 års medelhalt av TOC lägre vid station K338 Figur 115. Medelhalter av TOC i ytvattnet i Söderhamnsfjärden Som framgår av figur 115 har halten TOC i ytvattnet vid den industrinära stationen (K333) i medeltal varierat mellan 3,7 och 6,7 mg/l sedan mätningarna påbörjades. En svag trend mot minskande TOC-halter finns sedan utsläppen upphörde från sulfatfabriken vid årsskiftet 1991/1992. Detta gäller dock även de stationer som inte påverkades av utsläppen och har naturliga orsaker. 79

84 Resultat - Recipientkontroll Näringsämnen och syretärande ämnen Näringsnivån i Söderhamnsfjärdens inre del var vanligtvis högre än vid de yttre stationerna på grund av tillförseln av fosfor och kväve från Söderhamnsåns och Lötåns avrinningsområden och från Granskärs reningsverk. Utsläpp av fosfor och kväve till fjärden sker också från industrin i Sandarne och Källskärs reningsverk men de är av mindre omfattning, framför allt beträffande kväve. Vid station K338 i den innersta delen av Söderhamnsfjärden varierade fosfor- och kvävehalten i den övre vattenmassan mellan 19 och 40 µg/l respektive 570 och 1100 µg/l Medelhalten fosfor och kväve är vid denna station något högre 2010 med 30 respektive 770 µg/l i jämförelse med resultatet från 2009 (mv 28 resp. 690 µg/l). Skillnaden mellan medelvärdena under 2000-talet visar inga tydliga trender. Däremot är det lättare att se en lägre nivå för medelhalterna de senaste 10 åren gentemot de flesta värdena från 1990-talet. (figur 116) µg/l, P och klorofyll Klorofyll Fosfor Kväve µg N/l jämförelse med 2009 (17 resp. 260 µg/l). Även för denna station syns lägre nivåer på halterna jämfört med 1990-talet och medelhalten för totalkväve 2010 är ett av de absolut lägsta sedan mätningarna startade (figur 117) µg/l, P och klorofyll Klorofyll Fosfor Kväve µg N/l Figur 117. Medelhalter av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a i ytvattnet vid station K336 Vid station K333 utanför Sandarne var medelhalten fosfor och kväve i den övre vattenmassan 16 respektive 310 µg/l vilket är samma och något högre som 2009 (16 respektive 230 µg/l) (figur 118). Vid denna station är förändringarna inte lika tydlig som vid de övriga stationerna och det är svårt att dra några större slutsatser kring utvecklingen i näringsämnesnivåerna. Detta beror till stor del av att denna station är den av de tre jämförda stationerna i Söderhamnsfjärden rörande näringsämnen är den station som ligger längst ut och har bäst omsättning på vattnet. 0 Figur 116. Medelhalter av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a i ytvattnet vid station K338 Vid station K336 längre ut i fjärden var medelhalten fosfor och kväve i den övre vattenmassan 15 respektive 340 µg/l (figur 8) vilket är något lägre respektive högre i 80

85 Resultat - Recipientkontroll µg/l, P och klorofyll Klorofyll Fosfor Kväve µg N/l Fosfor, kg/dygn 1 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0, Kväve, kg/dygn 16 Tot-P 14 Tot-N Figur 118. Medelhalter av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a i ytvattnet vid station K333 Vid Sandarne ligger Arizona Chemical AB som genom sina utsläpp bidrar med näringsämnen till fjärden var utsläppen av kväve 3,3 kg/dygn vilket är högre än 2009 (1,6 kg/dygn) och beror till stor del av att den biologiska reningen inte fungerade tillfredsställande i december då det i genomsnitt släpptes ut i genomsnitt 10,8 kg kväve/dygn. Detta pga. ett underhållsstopp i november. Utsläppet för 2009 är dock det lägsta uppmätta sedan mätningarna startade och resultatet för 2010 är dock fortfarande på en betydligt lägre nivå än de utsläppen som registrerades på talet (figur 119). Fosforutsläppen från Arizona Chemical AB var ,79 kg/dygn vilket är något lägre än 2009 (0,93 kg/dygn) års fosforutsläpp var dock bland de högsta uppmätta. Den positiva trenden som finns mot minskade utsläpp av kväve syns inte i mängden utsläppt fosfor (figur 119). Figur 119. Utsläpp av fosfor och kväve från industrin vid Sandarne. Avloppsvatten från Granskärs reningsverk bidrog också till att höja näringsnivåerna i Söderhamnsfjärden. Genom utbyggnad av avloppsrenings-verket och kompletteringen med våtmarksrening 2004 så har utsläppen av både näringsämnen och syretärande ämnen successivt minskat års utsläpp av både fosfor, kväve, och BOD 7 ligger i nivå med de senaste årens resultat vilket är betydligt lägre än de utsläppen som registrerades på 1990-talet och början på 2000-talet års medelvärde av fosforutsläppet på 0,4 kg/dygn är tillsammans med 2009 års utsläpp (0,5 kg/dygn) de två lägsta utsläppen i jämförelse med historiska data (figur 11). Fosforutsläppet från Granskär utgör 2010 endast 3 % av det totala fosfortillskottet (7 % 2009, och 15 % 2008) till Söderhamnsfjärdens inre del. Kväveutsläppet från Granskär motsvarar 31 % (35 % 2009). Utvecklingen av utsläppsnivåerna för BOD 7 liknar främst trenden för fosfor var detta utsläpp 13 kg/dygn vilket tillsammans med medelutsläppet från 2009 (15 kg/dygn) är de två lägsta utsläppen i jämförelse med äldre data. 81

86 Resultat - Recipientkontroll De två senaste åren bygger på och stärker mönstret av allt mindre utsläppta halter av de syretärande ämnena. År 2007 avviker dock från detta mönster. Detta på grund av att den mängd orenat avloppsvatten som bräddade över i verket detta år var mycket stort och följderna av detta syns främst på det totala utsläppet av fosfor och syretärande ämnen (BOD 7 ) (figur 120 och 121) var den totala bräddningsvolymen betydligt större (ca m³) än för både 2008 (ca m³), 2009 (34000 m³) och 2010 (57000 m³). Av figur 122 och 123 framgår att det finns en trend mot minskande halter av fosfor och kväve i förhållande till de halter som uppmättes i fjärden under och 1980-talet. Jämförelser med äldre data för fjärden försvåras dock av att recipientkontrollen fram till 1987 endast omfattade två provtagningar per år. Medelhalterna av fosfor och kväve för stationerna i Söderhamnsfjärden ligger i stort i nivå med de senaste åren med undantag för kvävehalten vid station K338 som de senaste åren visat en successiv höjning. µg/l Totalfosfor Fosfor, kg/dygn Tot-P Tot-N Kväve, kg/dygn K333 K336 K Figur 120. Utsläpp av fosfor och kväve från Granskärs avloppsreningsverk. Figur 122. Medelhalter av totalfosfor i ytvattnet i Söderhamnsfjärden BOD7 kg/dygn µg/l Totalkväve K333 K336 K Figur 121. Utsläpp av syretärande ämnen (BOD 7 ) från Granskärs reningsverk Figur 123. Medelhalter av totalkväve i ytvattnet i Söderhamnsfjärden 82

87 Resultat - Recipientkontroll Oorganiskt kväve och fosfor Från och med 2004 ingår analys av oorganiskt kväve och fosfor vid alla provtagningrna. Resultaten från februari visar att det vid samtliga stationer i Söderhamnsfjärden finns ett stort överskott av nitrit/nitrat-kväve med en tydlig gradient mot högre halter inåt i fjärden, där station K338 har den högsta uppmätta halten på 660 µg/l. µg/l Klorofyll K333 K336 K338 Den lösta fosfatfosforn under denna period visar dock på betydligt lägre nivåer överlag och där station K338 har den lägsta uppmätta halten (6 µg/l). Detta värde i förhållande till nitrit/nitrat-värdet ger en kvot som indikerar tydligt att fosfor är den begränsande faktorn för algtillväxt för denna period, vilket även stämmer för samtliga provtagningstillfällen vid denna station. De andra stationerna visar samma förhållande på våren innan algtillväxten kommit igång men sedan under sommaren så visar dessa stationer även på en viss kvävebegränsning. Klorofyll Klorofyll har analyserats vid de två sommarprovtagningarna i juli och augusti. Halterna uppvisar samma mönster som närsaltshalterna med den högsta medelhalten 2010 vid den inre stationen K338 med 11 µg/l och lägst vid den yttre (K333) med 2,6 µg/l (figur 124). Denna gradient är något som är vanligt förekommande mellan de tre stationerna. Medelhalten är något högre vid K338 i jämförelse med 2009 (mv 7,6 µg/l) och något lägre vid K333 gentemot föregående år (mv 3,8 µg/l). Vid den inre stationen K338 varierar klorofyllhalten som tydligast och även om 2010 års halter är något högre än 2009 är dock detta värde betydligt lägre än flera av de senaste årens uppmätta resultat (figur 124) Figur 124. Medelhalter av klorofyll a i ytvattnet i Söderhamnsfjärden Under de senaste åren har medelhalten klorofyll vid flera tillfällen varit högre än halterna under slutet av 80- och 90-talet för station K338. Jämförelsen mellan denna tidsperiod och perioden från 2004 och framåt försvåras dock av att antalet provtagningar förändrats från fyra till nuvarande två. Övriga stationer längre ut i fjärden visar dock inte på samma förändring. Enligt gällande bedömningsgrunder som avser klorofyllhalten i ytvattnet i augusti bedöms halterna som mycket hög vid station K338 och medelhög vid de andra stationerna. Siktdjupet Längst in i Söderhamnsfjärden påverkas siktdjupet negativt av det grumliga och starkt färgade vatten som tillförs med Lötån och Söderhamnsån vilket försämrade siktdjupet vid samtliga provtagningstillfällen. Sämst var situationen vid provtagningarna under sommaren. I juli var siktdjupet som sämst med 1,2 m (mycket litet siktdjup) vid station K338 vilket kan jämföras med t.ex. siktdjupet från station K333 vid motsvarande provtagningstillfälle var 4,2 m. Vid samtliga provtagningar finns en gradient mot bättre siktdjup utåt i fjärden. De jämförelsevis små siktdjupen under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet sammanhänger troligtvis med en ökad tillrinning som innebar förhöjd uttransport av färgat naturligt humusmaterial. Vid station K333 ligger siktdjupet fortfarande på en hög nivå historiskt sett vilket stämmer även för station K338. Vid den- 83

88 Resultat - Recipientkontroll na station är dock svårare att uttala sig kring trenden då förbättringarna är mycket små (figur 125). m 6,0 4,0 2,0 0, Siktdjup K333 K336 K338 Figur 125. Medelvärden för siktdjup i Söderhamnsfjärden Tillståndsbedömningar och avvikelseklasser I tabell 1-3 jämförs resultaten för den övre vattenmassan (medelvärden) med gällande bedömningsgrunder för miljökvalitet (NV 4914). Resultaten klassas dels efter de halter som uppmätts under vinter/sommar och dels hur mycket dessa halter avviker från jämförvärden för bottenhavet (vattenomsättningsklass I). Beträffande jämförvärdena avser dessa medelhalten 0-10 meter (0-20 m för klorofyll) medan resultaten i denna kustvattenkontroll avser halten i den övre vattenmassan som maximalt uppgår till 7 meter vilket kan påverka bedömningen. Detta gäller också bedömningen av årslägsta syrehalt i bottenvattnet. Liksom tidigare år visar den innersta stationen i Söderhamnsfjärden, K338, på det sämsta miljötillståndet, med en eller flera klassningar sämre än de övriga två stationerna, K333 och K336 som är mer lika varandra i jämförelse. Även vid en jämförelse mellan de tre stationernas avvikelseklasser stämmer detta med undantag för bedömningen av totalfosfor och fosfatfosfor på vintern då station K338 bedöms avvika lika mycket som de övriga stationerna, (liten avvikelse). För de parametrarna som bedöms ha mycket höga halter är det främst klorofyllvärdet som är extremt högt. På grund av de förbättrade tillståndsbedömningarna mellan 2010 och 2009 för totalfosfor, totalkväve och syrehalten på sommaren vid den yttersta stationen i fjärden, K333, gentemot den mellersta stationen K336 är det endast bedömningen av klorofyllhalten som inte visar på en sämre klass mellan de två stationerna.vanligtvis är det station K333 som har den bästa tillstånds-bedömningen av de tre stationerna i Söderhamnsfjärden, dock avviker tillståndet för ammoniumkväve från detta då det ovanligt höga värdet från februariprovtagningen (120 µg/l) ger tillståndsbedömningen hög halt medan motsvarande parameter vid station K336 endast får bedömningen medelhög halt. Det är även denna parameter som endast skiljer de två stationerna från varandra gällande avvikelsen till jämförvärdet. Tabell 1. Bedömning av miljökvalitet vid station K333 Parameter Tillstånd Avvikelse Vinter Tot-P Mycket låg halt Liten Tot-N Låg halt Liten PO 4 -P Mycket låg halt Liten NH 4 -N Hög halt Stor NO 2+3 -N Medelhög Liten Sommar Tot-P Mycket Låg halt Liten Tot-N Mycket Låg halt Liten Siktdjup (aug) Stort Stor Klorofyll (aug) Medelhög halt Tydlig ÅrslägstaO 2 i bottenvattn. Hög halt Tabell 2. Bedömning av miljökvalitet vid station K336 Parameter Tillstånd Avvikelse Vinter Tot-P Mycket låg halt Liten Tot-N Låg halt Liten PO 4 -P Mycket låg halt Liten NH 4 -N Medelhög halt Tydlig NO 2+3 -N Medelhög halt Liten Sommar Tot-P Låg halt Liten Tot-N Låg halt Liten Siktdjup (aug) Litet siktdjup Stor Klorofyll (aug) Medelhög halt Tydlig ÅrslägstaO 2 i bottenvattn. Mindre hög halt 84

89 Resultat - Recipientkontroll Tabell 3. Bedömning av miljökvalitet vid station K338 Parameter Tillstånd Avvikelse Vinter Tot-P Låg Liten Tot-N Mycket hög halt Mycket stor PO 4 -P Låg halt Liten NH 4 -N Mycket hög halt Mycket stor NO 2+3 -N Mycket hög halt Tydlig % Syremättnad Sommar Tot-P Mycket hög halt Stor Tot-N Mycket hög halt Mycket stor Siktdjup (aug) Mycket litet Mycket stor Klorofyll (aug) Mycket hög halt Mycket stor ÅrslägstaO 2 i bottenvattn. Mindre hög halt Ljusnefjärden Fjärden var isfri vid alla provtagningar. Sulfatfabriken i Vallvik var i drift under hela året med ett par undantag. Största driftstoppet varade drygt i 3 veckor i oktober då man bytte delar i tekniken, vilket medfört att kapaciteten att rena det kondensat som uppkommer vid deras produktionen har ökat från ton/h till ca 300 ton/h. Syrehalter Syremättnaden i fjärdens bottenvatten var som högst i augusti vid båda stationerna. Syrekoncentrationen var dock som högst i februari med 13,1 mg/l vid de båda stationerna. Jämförelser med äldre resultat visar att inga stora förändringar skett för syremättnaden i fjärdens bottenvatten och det är svårt att se någon trend mot ökad syremättnad (figur 126). Jämförelsen mellan åren försvåras dock av olika provtagningsfrekvenser K382 K Figur 126. Syremättnad i bottenvattnet i Ljusnefjärden TOC Genom Ljusnans stora utflöde av humusrikt sötvatten var TOC-halten högre och saliniteten lägre vid alla fjärdens provtagningar i den övre vattenmassan i jämförelse med proverna från bottenvattnet. Under året varierade halten TOC mellan 4,3 och 5,8 mg/l i fjärdens övre vattenmassa. Halterna var mestadels något högre vid station K382 (medelhalt 5,1 mg/l) i jämförelse med K390 (medelhalt 4,8 mg/l). Halterna är i nivå med de senaste årens medelhalter och skiljer sig mycket litet mellan stationerna (figur 127). mg/l 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 TOC K382 K390 2,0 0, Figur 127. Medelhalter av TOC i Ljusnefjärdens ytvatten 85

90 Resultat - Recipientkontroll Näringsämnen och syretärande ämnen Totalhalterna av fosfor och kväve i Ljusnefjärden varierade mellan 7 och 22 µg/l respektive 220 och 300 µg/l i den övre vattenmassan. Fosforhalten för den övre vattenmassan var i medeltal 14 µg/l vid station K382 och 12 µg/l vid station K390 medan medelhalten kväve var 240 µg/l för båda två stationerna. Halterna av näringsämnen visar på relativt små skillnader i jämförelse med I jämförelse med historisk data kan man dock se att de senaste årens medelhalter av totalfosfor skiljer sig mindre mellan stationerna än vad de gjort förut, vilket beror på att den station K382 som ligger nära industrin i Vallvik inte längre påvisar de relativt höga värdena som uppmättes tidigare.dock är det svårt att utläsa någon generell trend för fosforhalterna i fjärden sedan mätningarna påbörjades i mitten av 1970-talet (figur 128). För kvävehalterna i Ljusnefjärden syns en generell trend mot minskande halter i jämförelse med äldre data och årets medelhalter i den övre vattenmassan är bland de lägsta uppmätta sedan mätningarna påbörjades för både stationerna (figur 130). Detta skulle kunna bero på de minskande halterna i Ljusnan som påvisats sedan mätningarna i älven påbörjades men provtagningsfrekvensen har varierat under åren vilket försvårar jämförelsen. Industrin släpper även ut syretärande ämnen (BOD 7 ) vilket 2010 var något högre än 2009 (2010: 7,3 ton/dygn och 2009: 6,7 ton/dygn) kg/dygn Utsläpp av fosfor från Vallviks sulfatfabrik µg/l Totalfosfor K382 K Figur 129. Utsläpp av fosfor från Vallviks sulfatfabrik µg/l 500 Totalkväve K382 Figur 128. Medelhalter av totalfosfor i Ljusnefjärdens ytvatten K390 Ett betydande tillskott av fosfor till fjärden kommer från Vallviks sulfatfabriks utsläpp. Resultaten från utsläppskontrollen 2010 vid denna fabrik visar att medelutsläppet av fosfor (33 kg/dygn) var något högre än för 2009 (32 kg/dygn) (figur 129) Figur 130. Medelhalter av totalkväve i Ljusnefjärdens ytvatten. 86

91 Resultat - Recipientkontroll Oorganiskt kväve och fosfor De halter oorganiskt kväve och fosfor som uppmättes i den övre vattenmassan visar att mängden lösta närsalter var högst i februari och oktober och lägst under sommaren vilket det ofta är beroende på att algtillväxten är större under denna period vilket gör att dessa näringsämnen förbrukas. Halten nitrit-nitratkväve varierade i fjärden mellan 64 och <5 µg/l och halten fosfatfosfor mellan 11 och <2 µg/l, med de höga värdena från februari och de låga från juli. Kvoten mellan de lösta ämnena indikerar både kväve- och fosforbegränsning med ingen riktigt tydlig koppling till årstiden. µg/l, P och klorofyll 15,0 10,0 5,0 0,0 Klorofyll Fosfor Kväve µgn/l Klorofyll Som framgår av figur 131 och 132 är mängden klorofyll a i ytvattnet vanligtvis låg i Ljusnefjärden. Vid station K382 är medelhalten för 2010 högre än den tidigare varit medan medelhalten vid station K390 är helt i nivå med tidigare resultat. Detta beror på att klorofyllhalten som uppmättes från provtagningen i juli vid station K382 var ett av de högsta rent historiskt vid denna station (7,0 µg/l). µg/l, P och klorofyll Klorofyll Fosfor Kväve µg N/l Figur 131. Medelhalter av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a i ytvattnet vid station K382 0 Figur 132. Medelhalter av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a i ytvattnet vid station K390 Siktdjupet Uttransporten av färgat vatten till Ljusnefjärden styrs i hög grad av vattenföring och humushalt i Ljusnan. Vattenrika år inverkar därför negativt på siktdjupet. I Ljusnefjärden görs varje år fyra provtagningar per station vilket gör att uppmätt siktdjup vid dessa stationer varierar mycket utifrån det flödet som varit just tiden innan provtagningstillfället. Dock så går det ofta att även utifrån detta se en korrelation mellan medelsiktdjupet och årsmedelvärdet för vattenföringen i Ljusnan. För 2010 var medelvatten-föringen i Ljusnan (Bergvik) 238 m³/s vilket är något mer än 2009 (245 m³/s), samtidigt som medelsiktdjupet för 2010 är 5,4 och 6,0 m för station K382 respektive K390 vilket är i nivå med förra 2009 års resultat (5,8 resp. 6,0 m). Dessa förändringar är för små i förhållande till antalet provtagningar för att det ska vara möjligt att göra någon koppling mellan de två parametrarna (figur 133). Både station K382 och K390 hade störst siktdjup i juli, 6,6 respektive 8,2 m och lägst i augusti med 4,1 respektive 4,6 m. 87

92 Resultat - Recipientkontroll m Siktdjup och flöde i Ljusnan MQ vid Bergvik K382 K390 m3/s den även av det tidvis stora utflödet av humusrikt sötvatten från Ljusnan vilket stör jämförelsen med de historiska jämförvärden som redovisas i de aktuella bedömningsgrunderna. Vid båda stationerna bedöms siktdjupet som stort med en tydlig avvikelse från jämförvärdet, vilket är en försämring i tillståndet för station K Figur 133. Medelvärden för siktdjup i Ljusnefjärden Tillståndsbedömningar och avvikelseklasser I tabell 4 och 5 jämförs resultaten för den övre vattenmassan (medelvärden) med gällande bedömningsgrunder för miljökvalitet (NV 4914). Resultaten klassas dels efter de halter som uppmätts under vinter/sommar och dels hur mycket dessa halter avviker från jämförvärden för bottenhavet (vattenomsättningsklass I). Liksom föregående år visar 2010 års tillståndsbedömningar att båda stationerna i Ljusnefjärden nästan uteslutande har mycket låga halter av näringsämnen under både vinter och sommar. Station K390 är den som avviker minst från jämförvärdet med den dominerande bedömningen ingen/obetydlig avvikelse, vilket är för flera parameter en nivå bättre än föregående år. Vid station K382 bedöms avvikelsen främst som liten vilket den gjordes även Båda stationerna påvisar 2010 höga syrehalter vilket gör att årslägsta halten bedöms som hög, vilket är en förbättring från 2009 (medelhög halt). 0 Tabell 4. Bedömning av miljökvalitet vid station K382 Parameter Tillstånd Avvikelse Vinter Tot-P Mycket låg halt Liten Tot-N Mycket låg halt Liten PO 4 -P Låg halt Liten NH 4 -N Mycket låg halt Liten NO 2+3 -N Mycket låg halt Ingen/obetyd Sommar Tot-P Mycket låg halt Liten Tot-N Mycket låg halt Liten Siktdjup (aug) Stort Tydlig Klorofyll (aug) Låg halt Liten Årslägsta O 2 i bottenvattn. Hög halt Tabell 5. Bedömning av miljökvalitet vid station K390 Tillstånd Avvikelse Vinter Tot-P Mycket låg halt Ingen/obetyd Tot-N Mycket låg halt Ingen/obetyd PO 4 -P Mycket låg halt Ingen/obetyd NH 4 -N Mycket låg halt Liten NO 2+3 -N Mycket låg halt Ingen/obetyd Sommar Tot-P Mycket låg halt Liten Tot-N Mycket låg halt Ingen/obetyd Siktdjup (aug) Stort Tydlig Klorofyll (aug) Låg Liten Årslägsta O 2 i bottenvattn. Hög halt Ökade mängder näringsämnen medför ökad produktion av växtplankton i vattnet. Siktdjupet kan användas för att uppskatta denna grumlande effekt. Som nämnts tidigare påverkas dock siktdjupet i Ljusnefjär- 88

93 K340 K342 K344 K346 K347 K348 K351 K352 K353 K354 LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND Resultat - Recipientkontroll Bottenfauna Täthet (ind/m 2 ) Biomassa (g/m 2 ) Under juni utfördes en undersökning av den makroskopiska bottenfaunans utbredning i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden vid sammanlagt tjugo stationer (bilaga 4 och 5:7). Fältprotokoll och analysresultat redovisas i bilaga I Söderhamnsfjärden och Ljusnefjärden togs tio prov i varje område. För varje havsområde redovisas resultaten med en separat expertbedömning. Värdet på BQI m och 20%-percentilen av BQI m ligger tillsammans med artsammansättning och individtäthet till grund för expertbedömningen. Beräknade index, individtäthet, antal taxa och biomassa för 2010 års bottenfaunaundersökning redovisas i resultatsidor (bilaga 11). Resultat för Söderhamnsfärden I 2010 års undersökning bedömdes Söderhamnsfjärden ha måttlig på gränsen till otillfredsställande status med avseende på näringämnespåverkan (resultatsidor bilaga 11). 20 %-percentilen av BQI m klassade området med otillfredsställande status. Andelen arter som är känsliga mot låga syrenivåer och hög organisk belastning var dock relativt hög vilket motiverar att expertbedömningen höjs till måttlig status. I Söderhamnsfjärden hade station K347 den lägsta individtätheten och K348 hade den högsta individtätheten. Den högsta biomassan återfanns på station K354 och den lägsta biomassan återfanns på station K347 (figur 134). 0 Figur 134. Individtäthet (antal individer/m 2 ) och biomassa (g/m 2 ) för samtliga stationer i Söderhamnsfjärden Medeldjupet på provtagningsstationerna i Söderhamnsfjärden är 12 meter och varierar mellan 6 och 21 meter. Ett svagt samband mellan antal påträffade taxa och provtagningsdjup kunde noteras (figur 135). Flest antal taxa påträffades på station K351 och K354. Lägst antal taxa observerades på station K347. Totalt påträffades nio olika taxa vid de tio stationerna. Antal taxa Provdjup (m) Figur 135. Antal påträffade taxa i förhållande till provtagningsdjup i Söderhamnsfjärden år Fjädermygglarver Chironomidae dominerade bottenfaunan på fyra av stationerna. På fyra av stationerna dominerade östersjömussla Macoma balthica och på en station dominerade vitmärlan Monoporeia 89

94 K398 K401 K402 K403 K404 K405 K406 K407 K408 K409 LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND Resultat - Recipientkontroll affinis. Vitmärlan Monoporeia affinis som vid 2003 års undersökning påträffades på åtta av stationerna i Söderhamnsfjärden återfanns på hälften av stationerna vid årets undersökning. Redan vid undersökningen 2004, då vitmärlan endast återfanns på tre stationer, noterades en minskning jämfört med resultaten från 2003 (figur 136). För individtätheten av havsborstmask, Marenzelleria neglecta kunde en nedåtgående trend sedan 2006 noteras i Söderhamnsfjärden (figur 137.). Medeltäthet (ind/m 2 ) Resultat för Ljusnefjärden Vid 2010 års undersökning bedömdes Ljusnefjärden ha måttlig status med avseende på näringämnespåverkan (se resultatsidor bilaga 11). Expertbedömningen överensstämmer med bedömningen enligt Naturvårdsverkets kriterier. I Ljusnefjärden hade station K405 den lägsta och station K402 den högsta individtätheten. Den lägsta biomassan noterades på station K405 och den högsta på station K403 (figur 138). Täthet (ind/m 2 ) Biomassa (g/m 2 ) Figur 136. Medelvärden av individtäthet (antal individer/m 2 ) för Monoporeia affinis i Söderhamnsfjärden Felstaplar anger 95 % konfidensintervall. Medeltäthet (ind/m 2 ) Figur 138. Individtäthet (antal individer/m 2 ) och biomassa (g/m 2 ) för samtliga stationer i Ljusnefjärden Provtagningsdjupen i Ljusnefjärden skiljer sig mycket mellan stationerna och varierar mellan 8,5 till 43 meter. Medeldjupet ligger på 25 meter. Det förväntade sambandet med flest antal taxa på de grundare stationerna och lägst antal på de djupa var relativt svagt (figur 139). Totalt påträffades nio olika taxa vid de tio stationerna Figur 137. Medelvärden av individtäthet (antal individer/m 2 ) för havsborstmasken Marenzelleria neglecta i Söderhamnsfjärden Felstaplar anger 95 % konfidensintervall. 90

95 Resultat - Recipientkontroll Antal taxa Medeltäthet (ind/m 2 ) Provdjup (m) Figur 139. Antal påträffade taxa i förhållande till provtagningsdjup i Ljusnefjärden år Vid 2008 års provtagning minskade abundansen kraftigt i Ljusnefjärden och låg även i år på en låg nivå (se resultatsida bilaga 11). En nedgång i tätheten av havsborstmask och lågt antal vitmärlor bidrog till denna nedgång. På fem stationer var östersjömussla M. balthica den dominerande arten och på fem stationer dominerade havsborstmasken M. neglecta. Individtätheten av M. neglecta minskade på fyra av stationerna vid årets provtagning, ökade på fyra och var oförändrad på två stationer. I hela fjärden låg abundansen av havsborstmasken ungefär på samma nivå som förra året (figur 141). Vitmärlan M. affinis förekom vid årets undersökning på åtta av stationerna. Frekvensen av denna art har varierat på de flesta av stationerna vid de senaste undersökningstillfällena. Vid 2004 års provtagning minskade medeltätheten av vitmärla på alla stationerna i Ljusnefjärden jämfört med provtagningen Medeltätheten av vitmärla år 2007 hade däremot ökat jämfört med undersökningarna 2004 till I 2008, 2009 och 2010 års undersökning var individtätheten betydligt lägre än tidigare år (figur 140). Figur 140. Medelvärden av individtäthet (antal individer/m 2 ) för Monoporeia affinis i Ljusnefjärden Felstaplar anger 95 % konfidensintervall. Medeltäthet (ind/m 2 ) Figur 141. Medelvärden av individtäthet (antal individer/m 2 ) för havsborstmasken Marenzelleria neglecta i Ljusnefjärden Felstaplar anger 95 % konfidensintervall. Diskussion Sedan undersökningen 2003 har en av de största förändringarna i artsammansättning varit minskad förekomst av vitmärla, M. affinis (figur 134 och 140). Vitmärlan anses särskilt känslig för syrebrist, höjda temperaturer och miljögifter (Sundelin m fl, 2008). Vid en jämförelse med resultaten från andra undersökningar i Bottenhavet framgår att vitmärlor vanligen påträffas i antal varierande mellan 4000 och 6000 individer/m 2 på djup större än 25 meter i opåverkade områden. 91

96 Resultat - Recipientkontroll Vid årets undersökning, liksom vid undersökningarna 2003 till 2009 kunde dessa tätheter inte visas för någon av stationerna i Söderhamnsfjärden eller Ljusnefjärden. Jämfört med 2007 hade individtätheten av vitmärla i Ljusnefjärden minskat. Resultat från andra provtagningsstationer i Söderhamns kustområde visar också på en minskning av vitmärla (Karlsson och Leonardsson, 2004). Detta gäller även för referens/trendområdena. De låga tätheterna kan dels bero på belastningen av näringsämnen/organiskt material, låga syrehalter, cyklisk variation eller möjligen konkurrens från andra arter. Vitmärlans förmåga att röra om i de översta sedimentlagren är viktigt för syresättningen där. Eftersom tätheterna av vitmärla har minskat finns det utrymme för andra arter att ta över vitmärlans roll, till exempel fjädermyggor och havsborstmaskar (Leonardsson och Karlsson, 2003). En annan förändring sedan år 2000 gällande artsammansättningen har varit förekomsten av havsborstmasken M. neglecta, en till Sverige invandrad art som numera påträffas på flera av Östersjöns mjukbottnar. Masken gynnas av organiskt material och befaras också ha stor konkurrensförmåga gentemot inhemska arter. Resultaten fram till 2006 visar på en stark ökning av M. neglecta. I Söderhamnsfjärden tenderar dock individtätheten av arten att minska sedan år 2006 (figur 4). Någon signifikant nedgång i abundans jämfört med de nationella referensstationerna kunde dock inte påvisas vid sexårsutvärderingen som gjordes på års resultat (ALcontrol Laboratories, 2009). I Ljusnefjärden minskade individtätheten av M. neglecta något vid 2008 och 2009 års undersökning. Vid 2010 års provtagning var emellertid förekomsten något högre men ingen signifikant skillnad sedan förra året syntes. På flera stationer följer biomassan en ökning eller minskning av individtätheten men på många stationer är det inte så. Vid flertalet stationer har biomassan ökat men individtätheten minskat eller varit oförändrad. Detta kan i de flesta fall förklaras med en högre andel och/eller större individer av östersjömusslan M. balthica. Vid 2008 års undersökning var statusklassningen enligt Naturvårdsverkets kriterier för Ljusne- och Söderhamnsfjärden samma som de näraliggande referens/trendområdena i Bottenhavet dvs. måttlig status. För 2009 klassades statusen i Söderhamnsfjärden som otillfredställande medan statusen i de näraliggande referensområdena klassades som måttlig. Statusen i Ljusnefjärden år 2009 klassades som måttlig d v s samma som näraliggande referensområden. För 2010 är inte värdena på 20 %-percentiler och BQIm för referensstationerna tillgängliga varför dessa värden inte redovisas. Artantalet hade inte förändrats anmärkningsvärt på någon av stationerna. Sammanlagt påträffades totalt tio olika arter i de båda fjärdarna. 92

97 Resultat - Recipientkontroll Växtplankton Prov för undersökning av växtplankton togs i augusti månad vid tre stationer i Söderhamnsfjärden och i Ljusne-fjärden (bilaga 4 och 5:6). Fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat framgår av bilaga 12. Station K333 D. S Myrskär Växtplanktonbiomassan i augusti var 0,13 mg/l. Omräknat i klorofyllhalt motsvarar det 0,64 µg/l vilket bedöms som mycket låg halt i bedömningsgrunderna för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). För Söderhamnsfjärden som har ett jämförvärde på 1,4 innebär värdet att avvikelsen är ingen eller obetydlig. De flesta av de påträffade arterna förekommer i såväl näringsrika som näringsfattiga miljöer (indifferenta). Det påträffades ett taxon som indikerar näringsrika förhållanden (eutrofa) (bilaga 12). Biomassan dominerades av av fjällgrönalgen Pyramimonas sp. och rekylalger. Ett potentiellt toxiskt cyanobakteriesläkte påträffades (figur 142). K336 G. NV Stora Grapholm Växtplanktonbiomassan i augusti var 0,31 mg/l. Omräknat i klorofyllhalt motsvarar det 1,54 µg/l vilket bedöms som låg halt i bedömningsgrunderna för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). För Söderhamnsfjärden som har ett jämförvärden på 1,4 innebär värdet att avvikelsen är liten. De påträffade arterna förekommer i såväl näringsrika som näringsfattiga miljöer (indifferenta) (bilaga 12). Biomassan dominerades av pansarflagellaten Ebria tripartita, rekylalger och fjällgrönalgen Pyramimonas sp. (figur 143). Mängden blågrönalger var mycket liten och det påträffades ett potentiellt toxiskt släkte. Övriga Gonyostomum Grönalger Ögonalger Kiselalger NV St Graph Övriga Gonyostomum Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Blågrönalger S Myrskär Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Blågrönalger 0,0 0,1 0,2 Biomassa (mg/)l Figur 143. Växtplanktonbiomassan fördelat på olika alggrupper i K336 G, NV Stora Grapholm vid undersökningen ,00 0,05 0,10 Biomassa (mg/)l Figur 142. Växtplanktonbiomassan fördelat på olika alggrupper i K333 D, S Myskär vid undersökningen

98 Resultat - Recipientkontroll K390 U NV Storgrytan Växtplanktonbiomassan i augusti var 0,31 mg/l. Omräknat i klorofyllhalt motsvarar det 1,57 µg/l vilket bedöms som låg halt i bedömningsgrunderna för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). För Ljusnefjärden som har ett jämförvärden på 1,4 innebär värdet en liten avvikelse. Huvuddelen av de påträffade arterna förekommer i såväl näringsrika som näringsfattiga miljöer (indifferenta). Det påträffades fem taxa som indikerar näringsrika förhållanden (eutrofa), och fyra som indikerar näringsfattiga (oligotrofa) förhållanden (bilaga 12). Biomassan dominerades av cyanobakterier (figur 144). Mängden cyanobakterier bedöms dock som mycket liten men det påträffades fyra potentiellt toxiska släkten. Sammanfattning Växtplanktonundersökningen 2010 visade mycket låga biomassor enligt bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag vid de undersökta platserna i Söderhamn- och Ljusnefjärden. Högst biomassor uppmättes i Ljusnefjärden, K390 D (figur 145). Den totala biomassan för denna lokal motsvarar låg halt omräknat till klorofyll vilket också blev resultatet för Söderhamnsfjärden K 336 G där totala biomassan var nästan lika stor. I Söderhamnsfjärden K333 D var den totala biomassan mycket låg omräknat till klorofyll. Cyanobakterier utgjorde ingen betydande del av biomassan och bedöms som mycket liten i samtliga undersökta punkter (figur 145), vilket också har varit fallet för samtliga dessa lokaler sedan undersökningen Övriga Gonyostomum Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Blågrönalger NV Storgrytan Biomassa (mg/l) 0,4 0,3 0,2 0,1 Totalt (aug) Blågrönalger (aug) 0,0 0,1 0,2 Biomassa (mg/)l Figur 144. Växtplanktonbiomassan fördelat på olika alggrupper i K390 U vid undersökningen ,0 K333 D K336 G K390 U Figur 145. Total växtplanktonbiomassa samt biomassan av blågrönalger i de undersökta lokalerna i Söderhamnsfjärden respektive Ljusnefjärden

99 Referenser REFERENSER Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2009 LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2007 LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2006 LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2005 LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2004 LVVF Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund 2003 LVVF Karlsson, A och Leonardsson, K Mjukbottenfauna. Bottniska viken Årsrapport från den marina miljöövervakningen. Umeå Marina Forskningscentrum (UMF). KM Lab, Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi. Skrivelse angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). KM Lab AB Naturvårdsverket, 1999a. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport Naturvårdsverket, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, kust och hav. Rapport Naturvårdsverket Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4. Utgåva 1. December Röndell, B och Zetterberg, G. (ed) Metodbeskrivningar. Recipientkontroll vatten. Del I. Undersökningsmetoder för basprogram. Rapport Sundelin, B., Eriksson Wiklund, A-K., Löf, M., Reutgard, M. och Halldorsson, H. En stressad vitmärla i Östersjön. Havet Om miljötillståndet i svenska havsområden. Utermöhl, H Zur Vervollkommnung der quantitativen Phytoplanktonmethodik. Leonardsson, K. och Karlsson, A Mjukbottenfauna. Bottniska viken Årsrapport från den marina miljöövervakningen. Umeå Marina Forskningscentrum (UMF). Leonardsson, K, Cederwall, H. och Blomqvist, M Samordnat nationelltregionalt bottenfaunaprogram för egentliga Östersjön. Rapport till Naturvårdsverket

100 96

101 bilaga 1 MEDLEMSFÖRTECKNING Arizona Chemical Sweden AB Boliden AB Bollnäs norra Fiskevårdsområdesfören. Bollnäs kommun Bollnäs Ovanåkers Renhållnings AB Färila Fiskevårdsområdesförening Helsinge Vatten AB Härjedalens kommun Härjedalens Miljöbränsle AB Härjeåns Kraft AB Josef Lindberg i Sandarne AB Ljusdals kommun Fortum Generation AB, Ljusnans Fiskodling Ljusnans Vattenregleringsföretag LRF Marenordic AB Milko Neova AB Ovanåkers kommun Setra Sågade Trävaror AB Färila Sågverk Setra Sågade Trävaror AB Skästra Sågverk Skogens Kol AB Stora Enso AB Stora Enso Timber Skogägareföreningen Mellanskog ek.för. Statens Fastighetsverk Sveaskog Fastighets AB Svenska Mineral AB Söderala Fiskevårdsområdesförening Söderhamns Stuveri & Hamn AB Söderhamn Nära AB Söderhamns Kommun Tännäs Fiskecenter AB Vallviks Bruk AB Woxna Graphite AB 97

102 tjänligt tjänligt med anmärkning otjänligt mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät OVANÅKERS KOMMUN Homna Lobonäs Raskes Ryggesbo Storsveden Svabensverk Voxnabruk Öjung bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen Vattenverk Bedömning 98 LJUSDALS KOMMUN Färila Hamra Harsa Hennan Höga Järvsö Kårböle Letsbo Los Mellansjö Nor Ramsjö Sandsjö Tandsjöborg

103 tjänligt tjänligt med anmärkning otjänligt mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät BOLLNÄS KOMMUN Flästa Glössbo Hällbo Löten Segersta bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen Vattenverk Bedömning SÖDERHAMNS KOMMUN Holmsveden Järvsjön Kinstaby Stråtjära Ålsjön Ålsjön-Kinstaby

104 bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen Vattenverk Bedömning tjänligt tjänligt med anmärkning otjänligt mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk mikrobiologisk kemisk utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät utg vv nät HÄRJEDALENS KOMMUN Björnrike Bruksvallarna Brändåsen Fjällnäs Funäsdalen Fåssjödal Glöte Hede Hedeviken Herrö Lillhärdal Linsell Lofsdalen Långå Mittådalen Sveg Tänndalen Tännäs Vemdalen Vemdalsskalet Vemhån Vänsjö Ytterberg Nedre Ytterberg Övre Ytterhogdal Älvros Överberg Överhogdal

105 bilaga 3 Förteckning över avloppsutsläpp i Ljusnans vattensystem samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn under Av tabellen framgår också utsläppt halt och mängd av COD(Cr), BOD(7), totalfosfor och totalkväve. Värdena är flödesrelaterade och grundar sig på resultaten från utsläppskontrollen. Nr Namn ansl typ av COD COD BOD BOD Fosfor Fosfor Kväve Kväve pers rening mg/l kg/d mg/l kg/d mg/l kg/d mg/l kg/d 3 Tänndalen ,7 0,193 0,087 18,1 8,2 4a Tännäs biodammar ,6 8 0,1 1,2 0,012 9,3 0,089 4 b Tännäs biologisk Funäsdalen ,6 0,23 0,14 21,8 12,8 8 Hede kyrkby ,035 0, Brändåsen* ,0 2,8 0,17 0,46 11 Linsell Lofsdalen Överberg Sveg Vänsjö , , ,004 9,9 0,04 16 Älvros Ytterhogdal ,9 0,072 0, ,3 18 Kårböle** ,1 17 0,97 0,29 0, ,0 19 Färila ,29 0, Ramsjö* ,2 14 2,2 0,17 0, ,5 24 Hennan ,1 12 1,2 0,46 0, ,1 26 Ljusdal ,12 0, Järvsö ,068 0, Ulvsta* ,7 3,9 0,23 0,64 32 Nordsjöhemmet* ,0 0,02 0,84 33 Nor ,7 8,4 0,39 1,1 0,049 9,3 0,42 40 Arbrå ,8 4,7 0,098 0, Bollnäs ,31 2, Tandsjöborg ,2 3 0,42 0,1 0,015 3,2 0,45 46 Hamra 2** ,7 1,4 0,12 0,79 47 Hamra 1** ,7 1,1 0,052 0,49 48 Los K+ N ,9 1,9 0,17 0,083 5,8 2,8 49 Lobonäs ,65 6,7 0,11 0,59 0,01 7 0,11 51 Voxnabruk ,6 40 2,2 0,58 0, ,1 52 G.Homna ,09 3 0,01 0,06 0, ,13 53 Edsbyn ,4 14 0,16 0, Alfta ,5 4,1 0,14 0, Långhed ,38 5,6 0,04 4 0, ,22 61 Öjung ,51 4,9 0,05 0,53 0, ,04 63 Segersta ,3 15 1,8 0,094 0, ,7 64 Kilafors ,4 2,9 0,12 0, a Skogens kol 66b Mare Nordic AB 67 Stråtjära ,1 0,07 0,016 8,9 2,2 72 Rengsjö ,2 0,24 0, ,8 76 Marmaverken ,17 0, Askesta Ljusne samhälle ,5 9,3 0,26 0,

106 bilaga 3 Nr Namn ansl typ av COD COD BOD BOD Fosfor Fosfor Kväve Kväve pers rening mg/l kg/d mg/l kg/d mg/l kg/d mg/l kg/d 82 Vallvik sulfat Flästa ,2 30,5 0,57 0,3 0, ,67 86 Ryggesbo ,31 6 0,05 0,65 0,005 8,1 0, Simeå ,3 35 1,3 0,24 0, ,68 89 Glössbo ,2 22 0,93 0,25 0, ,63 90a Bruksvallarna ,7 0,13 0, Viksjöfors ,8 7,9 1,5 0,2 0, ,4 96 Vemdalen Lörstrand* ,5 0,21 0,58 98 Vemdalsskalet Ramundberget Björnrike ,22 0, ,5 102 Harsa ,9 22 0,56 0,22 0,006 9,2 0, Messlingen ,49 6,9 0,1 0,41 0, , Vemhån Lillhärdal** ,7 3,0 0, ,8 106 Herrö , ,8 12 0, ,4 107 Ytterberg ,18 1,5 0,018 2,3 0, , Överhogdal Växbo ,1 8,5 0,65 0,32 0, , Norrlandsporten** ,71 0,040 0, Nybo , ,24 2 0, , Undersvik Letsbo** ,5 1,3 0,16 1,0 130 Hällbo ,8 37 1,2 0,095 0, , Källskär ,3 6,7 0,16 0, Granskär ,6 14 0,04 0, Trönö Arizona Chemical 152* 12 0,79 3,3 132 Svabensverk ,54 4,9 0,08 0,2 0, , Holmsveden Svenska Mineral AB 137 Woxna Graphite AB Typ av rening: 1=slamavskiljning 4=kemisk 2=biodamm 5=biologisk-kemisk 3=aktivt slam 6=infiltration * Utsläppsvärdena för anläggningen är beräknade. ** Saknar aktuella uppgifter, använt tidigare års värden. 102

107 bilaga 3 103

108 bilaga 3 104

109 bilaga 4 RECIPIENTKONTROLLPROGRAM FÖR LJUSNANS AVRINNINGSOMRÅDE Avrinnings- Station Rinnande/ X-koord Y-koord Läge Beskrivning Program område sjö LJUSNAN 4 R Klinken Mikrobiologi * LJUSNAN 6 R Ströms Mikrobiologi * LJUSNAN 10 R Uppströms Ramundberget Mikrobiologi * LJUSNAN 20 R Nedströms Ramundberget Landsvägsbron Mikrobiologi * LJUSNAN 22 R Hagströmsvallen Hängbron Mikrobiologi * LJUSNAN 23 R Uppströms Bruksvallarna Mikrobiologi * LJUSNAN 24 R Nedströms Bruksvallarna Mikrobiologi * LJUSNAN 25 R Flon Landsvägsbron Mikrobiologi * LJUSNAN 25 R Nedströms Flon Mikrobiologi * LJUSNAN 25 R Kåvanvallen Mikrobiologi * LJUSNAN 26 R Funäsdalen Landsvägsbron Mikrobiologi * LJUSNAN 30 R Ljusnedal Vattenkemi LJUSNAN 35 R Nedströms Ljusnedal Vattenkemi LJUSNAN 70 R Hedeviken Landsvägsbron Vattenkemi LJUSNAN 80 R Linsell Landsvägsbron Vattenkemi LJUSNAN 90 R Sveg Södra landsvägsbron Vattenkemi LJUSNAN 130 R Laforsen Laforsens kraftverk Vattenkemi LJUSNAN 170 R Järvsö Landsvägsbron Vattenkemi LJUSNAN 200 S Orsjön Centralt i sjön Vattenkemi LJUSNAN 280 R Landafors Landafors kraftverk Vattenkemi LJUSNAN 290 S Bergviken Björnnäsudden Vattenkemi LJUSNAN 295 S Bergviken Sibo Vattenkemi LJUSNAN 300 S Bergviken Norrlandsporten Vattenkemi LJUSNAN 330 S Smalsjön Centralt i sjön Vattenkemi LJUSNAN 350 S Marmen Marmaverken Vattenkemi LJUSNAN 360 S Marmen Björknäsudden Vattenkemi LJUSNAN 400 R Ljusne Strömmar ** Ljusne Strömmars kraftverk Vattenkemi TÄNNÅN 1010 R Tännån Landsv.bron uppstr. MalmagVattenkemi TÄNNÅN 1030 R Östersjön utl Dammen Vattenkemi RÅNDEN 6010 S Brändåstjärn Centralt i sjön Vattenkemi LOFSEN 7010 S Lofssjön Centralt i sjön Vattenkemi HÄRJEÅN 8020 S Härjeåsjön Centralt i sjön Vattenkemi VEMÅN 9020 R Vemån Nedströms Björnrike Vattenkemi VEMÅN 9030 R Vemån Glissjöberg Vattenkemi SÖR-VEMÅN 9210 R Sör-Vemån Uppströms Vemdalen Vattenkemi HOAN R Uppströms Överhogdal Bron vid Oppigården Vattenkemi HOAN R Hoan Landsvägsbron vid Floren Vattenkemi LEÅN S Västersjön Vid Ramsjö Vattenkemi LEÅN R Leån Bron i Ljusdal Vattenkemi VÄXBOÅN S Västersjön Centralt i sjön Vattenkemi VOXNAN S Voxsjön Centralt i sjön Vattenkemi VOXNAN R Sunnerstaholm Sunnerstaholm kraftverk Vattenkemi ULLUNGSÅN S Ullungen Centralt i sjön Vattenkemi HÄSSJAÅN R Hässjaån Landsvägsbron i Önneberg Vattenkemi FLORÅN S Östersjön Centralt i sjön Vattenkemi FLORÅN R Florån Vid Östra Flor Vattenkemi FLORÅN R Florån Utloppet ur Florsjön Vattenkemi FLORÅN S Florsjön Vattenkemi KYRKSJÖN 151 S Kyrksjön Vid Ljusdal Vattenkemi BODASJÖN 163 S Bodasjön Skästra sågverk Vattenkemi LÖTÅN N40 R Lötån Landsvägsbron i Vågbro Vattenkemi SÖDERHAMNSÅN S40 R Söderhamnsån Vid Rådhusbron Vattenkemi SKÄRJÅN SK10 S Härnbosjön Vattenkemi 105

110 bilaga 4 Avrinnings- Station Rinnande/ X-koord Y-koord Läge Beskrivning Program område sjö BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden S Myrskär Vattenkemi, Växtplankton BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden NV Stora Garph Vattenkemi, Växtplankton BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Flaket Vattenkemi BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Utanför Sv Mineral AB Vattenkemi BOTTENHAVET K Ljusnefjärden N Ljusne Stenar Vattenkemi BOTTENHAVET K Ljusnefjärden NV Storgrytan Vattenkemi, Växtplankton BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Hörningarna Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Vadtorp Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden NO Skuggskär Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden NV Lilljungfrun Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden V Enskär Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Sandvik Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden V Stora Garpholmen Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden V Lilla Ottergrundet Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden V Västra Kullharsrabbet Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Söderhamnsfjärden Grimskär Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden SV Storjungfrun Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden Hammarhålet Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden NV Storgrytan Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden SO St. Orrskär Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden V Abrahamsharen Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden SO Yttre Vattharet Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden O Vallvik Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden O Yttre Långharen Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden V Kalkudden Mjukbottenfauna BOTTENHAVET K Ljusnefjärden NV Storjungfrun Mjukbottenfauna *) Frivilligt program **) Stationen ingår i SLU:s Flodmynningsprogram Utanför programmet analyseras även Escherichia coli på alla ytvattenprov i inlandsvattnen 106

111 bilaga 5:1 Ljusnedal Tännån Hedeviken Långå Hede Vikarsjön utl Delkarta 1 Linsell N kilometer Vemån Sveg Delkarta 4 Delkarta 2 Hoan LJUSNANS VATTENSYSTEM Laforsen Leån Ljusdal Järvsö Delkarta 3 Delkarta 5A Delkarta 5B Vallhaga Malvik Hässjaån Dönje Sunnerstaholm Landafors Lötån Söderhamnsån Bergvik Ljusne Strömmar 107

112 bilaga 5:2 S S S SS $ S S $ SS S FUNÄSDALEN $ S S S $ S $$ $ Övr. Särvsjön Övr. Grundsjön Lossen Ned. Grundsjön $ S $ S HEDE $ Lofssjön S Vikarsjön S $ Lunen Kvarnån Särvan Mittån Tännån N $ S Avloppsutsläpp Provtagningsstation kilometer a 6 25b 26 4a b DELKARTA LINSELL 108

113 bilaga 5:3 $ S $ Storsjön Hennan 24 Enån Leån $ 21 S 128 DELKARTA 2 LJUSDAL $ S S S $ $ Växnan $ $ $ 19 FÄRILA Svartån Ljusnan Ängraån Kårån S $ $ VEMDALEN $ S $ S $ Rosången S $ $ $ $ S $ S Vemån Hoån SVEG YTTERHOGDAL Norrälven Svegsjön 106 Härjeån N $ S Avloppsutsläpp Provtagningsstation kilometer KÅRBÖLE RAMSJÖ 109

114 bilaga 5:4 $ Långrösten S 163 JÄRVSÖ $ $ S $ $ $ 170 $ 200 $ $ S Orsjön Galvsjön ARBRÅ BOLLNÄS $ $ $ $ Växsjön Galvån S $ S $ S $ $ S $ S $ $ Bergviken S S $ S $ S S S Haneboån $ Marmen Kilån N $ S Avloppsutsläpp Provtagningsstation kilometer 102 DELKARTA a 66b SK

115 bilaga 5:5 111

116 bilaga 5:6 114 $ $ Avloppsutsläpp $ S Provtagningsstation, basprogram N kilometer SÖDERHAMN 111 S S $ N40 S K338 S40 SANDARNE 116/ S $ S 110 K336 K350 $ S LJUSNE 400 S 81 $ S 82 VALLVIK K390 $ S K333 K382 DELKARTA 5A 112

117 bilaga 5:7 N kilometer SÖDERHAMN S K348 S K342 SANDARNE S K351 S S K352 K344 S K346 S K340 K353 S LJUSNE K401 S S S S S S K347 K354 K405 S S S S S S DELKARTA 5B Ljusnan Provtagningsstation, bottenfauna K402 K403 K404 VALLVIK K406 K409 K407 K408 K

118 bilaga 6 Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för vattenkemi Från och med undersökningsåret 1999 tilllämpas Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913 Sjöar och vattendrag). Nedanstående klassgränser har hämtats från rapporten. Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts (Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi, ALcontrol 2000). Skillnaderna kommenteras i efterföljande text. Då inget annat anges, anser bedömningen årsmedelvärden i ytvatten (0,5 m). För ph och alkalinitet avses medianvärden och för syre i sjöar årslägsta halter i bottenvatten (en meter över botten). Vattentemperatur ( C) Temperatur mäts alltid i fält. Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur, kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan skiktas i två vattenvolymer med olika fysikaliska och kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan yt- och bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan är logaritmisk, vilket innebär att ph 6 är 10 gånger surare och ph 5 är 100 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten har ett ph-värde på 4,0-4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning eller kraftiga regn. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt, vilket är en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5,0 sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på ph (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala: > 6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6,2 6,5 Måttligt surt 5,6 6,2 Surt < 5,6 Mycket surt Tillägg (ALcontrol) 8 9 Högt ph-värde > 9 Mycket högt ph-värde Alkalinitet (mekv/l) Alkalinitet är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat- och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffertkapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på alkalinitet (medi- 114

119 bilaga 6 anvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala: >0,20 Mycket god buffertkapacitet 0,10 0,20 God buffertkapacitet 0,05 0,10 Svag buffertkapacitet 0,02 0,05 Mycket svag buffertkap. < 0,02 Ingen/obetydlig buffertkap. Konduktivitet (ms/m, 25 C) Konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om markoch berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Konduktiviteten kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vatten med hög salthalt är tyngre (har högre densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika utsläppsvattnet att inlagras på botten av sjöar och vattendrag. Färgtal (mg/l) Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en brungul färgskala (platinaklorid). Färgtalet är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på vattnets färgtal göras enligt följande: < 10 Ej eller obetydligt färgat Svagt färgat Måttligt färgat Betydligt färgat > 100 Starkt färgat Siktdjup (m) Siktdjup ger information om vattnets färg och grumlighet. Det mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och med vattenkikare noterar djupet när den inte längre kan urskiljas. Därefter drar man upp siktskivan till man åter kan se den och noterar djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör siktdjupet. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på sjöars siktdjup göras enligt följande: > 8 Mycket stort siktdjup 5 8 Stort siktdjup 2,5 5 Måttligt siktdjup 1 2,5 Litet siktdjup < 1 Mycket litet siktdjup Grumlighet (FNU) Grumligheten (eller turbiditeten) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar, vilket påverkar ljusförhållandet. Partiklarna kan bestå av lermineral och organiskt material (humusflockar, plankton). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassning med avseende på grumligheten göras enligt följande: < 0,5 Ej eller obetydligt grumligt 0,5 1,0 Svagt grumligt 1,0 2,5 Måttligt grumligt 2,5 7 Betydligt grumligt > 7 Starkt grumligt 115

120 bilaga 6 TOC (mg/l) TOC (totalt organiskt kol) ger information om halten av organiska ämnen. TOChalten ligger i intervallen 2-5 mg/l för näringsfattiga klarvattensjöar, 5-15 mg/l för humösa sjöar och 5-15 mg/l för näringsrika sjöar. Vatten som är kraftigt förorenade med organiskt material kan ha värden överstigande 15 mg/l. Nedbrytningen av det organiska materialet förbrukar syre. TOC-halten ger därför även information om risken för låga syrgashalter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på TOC-halt göras enligt följande: < 4 Mycket låg halt 4 8 Låg halt 8 12 Måttligt hög halt Hög halt > 16 Mycket hög halt COD Mn (mg/l) COD Mn (kemisk syreförbrukning) ger information om halten organiska ämnen och vissa oorganiska ämnen som järn och ammonium. Värdet anger mängden syre som åtgår vid den kemiska oxidationen av provet. Tidigare angavs det s.k. permanganattalet, KMnO 4, vilket i princip är detsamma som COD Mn multiplicerat med faktorn 3,95. Halterna av COD Mn ligger i intervallen 2-5 mg/l för näringsfattiga klarvattensjöar, mg/l för humösa sjöar och 5-15 mg/l för näringsrika sjöar. Vatten som är kraftigt förorenade med organiskt material kan ha värden överstigande 20 mg/l. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) är klassindelningen för COD Mn identisk med TOC-skalan (se rubriken TOC). COD Cr COD Cr (kemisk syreförbrukning) används för att mäta den totala mängden syretärande ämnen i avlopps- och soptippsvatten. De syretärande ämnena utgörs främst av organiska ämnen och ammonium. I utgående vatten från kommunala reningsverk utgör ofta ammonium merparten av COD Cr. COD Cr -halten är ofta högre än motsvarande värde för TOC eller COD Mn. BOD 7 (mg/l) BOD 7 (biokemisk syreförbrukning) är ett mått på vattnets halt av organiskt material som är biologiskt nedbrytbart. Värdet anger mängden syre som åtgår vid biologisk nedbrytning av provet under standardiserade förhållanden (7 dyn, 20 C). Syrehalt (mg/l) Syrehalten anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen. Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar med hög humushalt, efter kraftig algblomning eller efter tillförsel av syreförbrukande utsläpp (organiska ämnen, ammonium). Risken är störst under sensommaren, särskilt vid förekomst av skiktning (se rubriken Vattentemperatur), och i slutet av isvintrar. Om djupområdet i en sjö är litet kan syrebrist uppträda även vid låg eller måttlig belastning av organiska ämnen (humus, plankton). I långsamt rinnande vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid vid hög belastning av organiska ämnen och ammonium. Lägre syrehalter än 4-5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. 116

121 bilaga 6 Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på syrehalt (årslägsta värde) indelas enligt: > 7 Syrerikt 5 7 Måttligt syrerikt 3 5 Svagt syretillstånd 1 3 Syrefattigt tillstånd < 1 Syrefritt/nästan syrefritt Syremättnad (%) Syremättnad är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid 0 C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 14 mg/l, men vid 20 C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 100 %. Vattnets tillstånd med avseende på syre bedöms utifrån syrehalten (se rubriken Syrehalt). Kväve (µg/l) Totalkväve (tot-n) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kvävet kan föreligga dels organiskt bundet, dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till övergödningen (eutrofieringen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Nitratkväve (NO 3 -N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Ammoniumkväve (NH 4 -N) är den oorganiska fraktion av kväve som bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. Ammonium omvandlas via nitrit (NO 2 -N) till nitrat (NO 3 -N) med hjälp av syre. Denna process tar ganska lång tid och förbrukar stora mängder syre. Oxidation av 1 kg ammoniumkväve förbrukar 4,6 kg syre. Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Giftigheten är beroende av ph-värdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster 1975). Enligt Naturvårdsverket (1969:1) är gränsvärdet för laxfisk (t.ex. öring och lax) 0,2 mg/l och för fisk i allmänhet (t.ex. abborre, gädda och gös) 1,5 mg/l. Det finns dock en del tåliga arter inom gruppen vitfiskar (t.ex. ruda, mört och braxen) som klarar högre halter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalkvävehalt (maj oktober) i sjöar bedömas enligt: < 300 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter > 5000 Extremt höga halter Dessa gränser har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömningen i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. I Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder saknas klassgränser för ammoniumkväve. Följande indelning har därför före- 117

122 bilaga 6 slagits av KM Lab (numera ALcontrol) med utgångspunkt från Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (SNV 1969:1): < 50 Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter > 1500 Mycket höga halter Fosfor (µg/l) Totalfosfor (tot-p) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat (PO 4 -P). Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på totalfosforhalt (maj-oktober) i sjöar bedömas enligt nedanstående skala. Skalan är kopplad till olika produktionsnivåer, från näringsfattiga till näringsrika vatten: < 12,5 Låga halter 12,5 25 Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter > 100 Extremt höga halter Dessa gränser har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömningen i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. Kväve/fosfor-kvot Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor (N/P-kvoten) beskriver den relativa betydelsen av dessa ämnen och visar potentialen för massutveckling av blågrönalger. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på kväve/fosfor-kvot (juniseptember) i sjöar bedömas enligt följande: > 30 Kväveöverskott Kväve-fosforbalans Måttligt kväveunderskott 5 10 Stort kväveunderskott < 5 Extremt kväveunderskott Vid kväveöverskott (N/P-kvot > 30) är risken för blomning av blågrönalger liten, men risken ökar med ökande kväveunderskott (N/P-kvot < 30). Arealspecifik förlust av kväve och fosfor (kg/ha, år) Den arealspecifika förlusten i rinnande vatten, d.v.s. årstransporten dividerad med avrinningsområdets areal, beskriver tillförseln av fosfor och kväve från avrinningsområden till sjöar och hav. Den utgör också ett indirekt mått på produktionsförutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. Förlusterna av fosfor och kväve inkluderar tillförsel från alla källor uppströms mätpunkten. Den arealspecifika förlusten används för bedömning av förluster från olika marktyper i relation till normala förluster vid olika markanvändning. Eventuella punktkällors bidrag till arealförlusterna måste därför beaktas. Tillstånd Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan tillståndet med avseende på arealspecifik förlust av kväve och fosfor (12 haltmätningar per år under 3 år samt dygnsvattenföring) bedömas enligt nedanstående klassindelningar. 118

123 bilaga 6 < 1,0 Mycket låga kväveförluster Fjällhed och fattiga skogsmarker 1,0 2,0 Låga kväveförluster Icke kvävemättad skogsmark i norra och södra Sverige 2,0 4,0 Måttligt höga kväveförluster Opåverkad myrmark, påverkad skogsmark (t.ex. hyggesläckage), ogödslad vall 4,0 16,0 Höga kväveförluster Åker i slättbygd > 16,0 Mycket höga kväveförluster Odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning < 0,04 Mycket låga fosforförluster Opåverkad skogsmark 0,04 0,08 Låga fosforförluster Vanlig skogsmark 0,08 0,16 Måttligt höga fosforförluster Hyggen, myr- och torvmark, mindre erosionsbenägen åker mark, ofta med vallodling 0,16 0,32 Höga fosforförluster Åker i öppet bruk > 0,32 Mycket höga fosforförluster Erosionsbenägen åkermark Avvikelse Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan avvikelsen från jämförvärdet med avseende på arealspecifik förlust av kväve bedömas enligt nedanstående klassindelning: < 2,5 Ingen eller obetydlig avvikelse 2,5 5 Tydlig avvikelse 5 20 Stor avvikelse Mycket stor avvikelse > 60 Extrem avvikelse Avvikelsen från jämförvärdet för den arealspecifika förlusten av fosfor kan bedömas enligt: < 1,5 Ingen eller obetydlig avvikelse 1,5 3 Tydlig avvikelse 3 6 Stor avvikelse 6 12 Mycket stor avvikelse > 12 Extrem avvikelse 119

124 bilaga 6 Metaller Av metallerna är kvicksilver, bly och kadmium de i särklass giftigaste. Dessa s.k. tungmetaller anrikas hos djur och människor och kan ge gifteffekter redan vid låga halter (0,1-10 µg/l). I ytvatten gäller följande bakgrundshalter av nämnda metaller: kadmium 0,01-0,1 µg/l, kvicksilver 0,001-0,05 µg/l och bly 0,2-3 µg/l. Ungefär motsvarande halter förekommer i grundvatten med undantag för bly som vanligen förekommer i lägre halter än i ytvatten (1 mg/l=1000 µg/l, 1 µg/l = 0,001 mg/l). Till tungmetallerna räknas också koppar, zink, nickel och krom vilka är skadliga vid högre halter än de förstnämnda metallerna. Följande bakgrundshalter gäller för i ytvatten: koppar 0,1-3 µg/l, krom 0,1-1 µg/l, nickel 0,1-1 µg/l och zink 1-10 µg/l. Ungefär motsvarande halter förekommer i grundvatten med undantag för zink som ofta föreligger i högre koncentrationer. Arsenik är en annan metall som ibland kan förekomma naturligt i vissa berggrundsområden. Ämnet har också använts till impregnering av trä. I ytvatten ligger bakgrundshalter i allmänhet mellan 0,1-0,5 µg/l. I grundvatten kan dock betydligt högre halter förekomma. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Rapport 4913) kan metallhalter i ytvatten indelas enligt följande (µg/l): Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter höga halter höga halter halter halter Bly 0,2 0, > 15 Kadmium 0,01 0,01-0,1 0,1-0,3 0,3-1,5 > 1,5 Koppar 0,5 0, > 45 Krom 0,3 0, > 75 Nickel 0,7 0, > 225 Zink > 300 Arsenik 0,4 0, > 75 Bedömningsgrunder saknas för järn. Bakterier Escherichia coli (termotolerant koliform bakterie) indikerar färsk fekal förorening från människa eller varmblodigt djur. Enligt Naturvårdsverkets normer bedöms ett strandbad som tjänligt om antalet understiger 100/100 ml och som tjänligt med anmärkning om antalet varierar mellan 100 och 1000/100 ml. Över 1000/100 ml be- döms vattnet som otjänligt. Om vattnet skall nyttjas som dricksvatten för enskild förbrukning är gränsvärdena betydligt snävare (tjänligt <1/100 ml, tjänligt med anmärkning 1-9/100 ml, otjänligt 10/100 ml). 120

125 bilaga 7 Förteckning över tillämpade analysmetoder Parameter Enhet Analysmetod Alkalinitet mekv/l SS Aluminium µg/l AL-NK EPA 6020 mod Ammoniumkväve µg/l Traacs/SS Arsenik µg/l EPA mod Bly µg/l EPA mod Fenol µg/l Scalar Fosfatfosfor µg/l Traacs/SS fd. Färgtal AA II, Meth W mod. Järn µg/l Std. Met 3120 A-B Kadmium µg/l EPA mod Kalcium mg/l Std. Met 3120 A-B Kalium mg/l Std. Met 3120 A-B Klorid mg/l SS-EN Konduktivitet ms/m SS-EN 27888, tempkorr. Koppar µg/l EPA mod Krom µg/l EPA mod Kvicksilver ng/l Fluorescens Magnesium mg/l Std. Met 3120 A-B Molybden µg/l EPA Natrium mg/l Std. Met 3120 A-B Nickel µg/l NI-NK EPA mod Nitrit/nitratkväve µg/l Traacs ph - SS Siktdjup m Siktskiva Sulfat mg/l SS-EN Suspenderat material mg/l SS-EN 872 mod. Syremättnad % SS fd. Syrgas mg/l SS-EN Temperatur oc Termometer Escherichia coli antal/100 ml SS MF TOC (org. mtr.) mg/l SS-EN 1484 Totalfosfor µg/l Traacs/SS fd. Totalkväve µg/l Traacs/SS fd. Tungmetaller µg/l ICP-MS Turbiditet FNU SS fd. Zink µg/l ZN-NK EPA mod 121

126 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp TOC Tot-P NO 2+3 -N Nr Läge m oc mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l ug/l ug/l Ljusnedal 0, ,0 7,4 0, ,21 <0,50 1, ,1 7,5 0, ,23 <0,50 1, ,1 7,6 0, ,31 <0,50 1, ,1 7,7 0, ,51 0,54 1, ,1 7,5 0,517 6,7 50 0,70 0,51 4, ,0 7,3 0,256 3,7 30 0,77 2,2 2, ,5 7,6 0,467 6,2 25 0,38 <0,50 2, ,1 7,7 0,538 6,7 35 0,90 1,1 3, ,5 7,6 0,615 7,3 20 0,35 <0,50 3, ,6 7,5 0,551 7,2 20 0,55 <0,50 1,7 < ,1 7,6 0,646 8,4 15 0,23 <0,50 1,5 < ,1 7,3 0, ,68 <0,50 <1, Medelvärde 4,0 7,5 0,653 8,4 20 0,49 0,53 1, Hedeviken 0, ,4 7,2 0,418 5,4 30 0,31 <0,50 3, ,2 7,4 0,325 4,1 70 0,81 0,69 5, ,0 7,0 0,217 3,4 70 0,65 0,63 6, ,5 7,3 0,308 4,0 50 0,70 0,72 4, ,4 7,2 0,297 4,0 70 0,67 <0,50 6, ,2 7,3 0,325 4,4 35 0,68 <0,50 3, Medelvärde 7,0 7,2 0,315 4,2 54 0,64 0,47 4, Linsell 0, ,1 7,1 0,347 4,7 30 0,25 <0,50 3, ,0 7,2 0,341 4,5 30 0,80 2,7 3, ,1 7,2 0,359 5,0 30 0,34 <0,50 3, ,7 7,5 0,388 5,3 25 0,30 0,84 2, ,2 7,3 0,326 4,1 40 0,58 <0,50 3, ,0 7,2 0,243 3,6 50 0,59 <0,50 5, ,4 7,2 0,254 3,6 60 0,39 0,83 5, ,2 7,4 0,265 3,4 60 0,60 0,92 5, ,0 7,2 0,264 3,6 50 0,60 <0,50 5, ,4 7,3 0,283 3,8 50 0,44 <0,50 4, ,8 7,3 0,288 4,0 50 0,40 <0,50 4, ,1 7,2 0,329 4,6 30 0,29 <0,50 3, Medelvärde 5,1 7,3 0,307 4,2 42 0,47 0,61 4, Sveg 0, ,2 7,0 0,308 4,5 40 0,63 <0,50 3, ,9 6,9 0,180 2, ,9 1,6 8, ,9 6,9 0,153 2,7 80 0,80 0,98 6, ,1 7,1 0,187 2,8 90 0,70 1,1 6, ,1 7,1 0,191 2, ,0 <0,50 7, ,4 7,1 0,193 3,1 90 0,92 0,95 6, Medelvärde 7,3 7,0 0,202 3,1 87 1,2 0,86 6, Laforsen 0, ,1 6,9 0,255 3,8 70 0,76 <0,50 5, ,1 6,9 0,264 4,3 50 0,57 <0,50 5, ,1 7,0 0,311 4,4 50 0,69 <0,50 4, ,4 7,0 0,379 4,9 60 1,1 1,4 3, ,4 6,8 0,143 2, ,7 1,7 7, ,9 6,9 0,136 2, ,77 0,93 8, ,1 6,9 0,163 2, ,56 1,1 6, ,2 7,1 0,192 2, ,90 <0,5 7, ,0 6,9 0,188 2, ,7 1,2 9, ,1 7,0 0,184 3, ,1 1,1 7, ,7 7,0 0,180 3, ,0 <0,50 6, ,2 6,9 0,250 3,8 70 0,63 <0,50 5, Medelvärde 6,3 6,9 0,220 3,4 88 0,96 0,74 6, Järvsö 0, ,2 7,0 0,280 4,3 50 1,2 <0,50 4, ,3 7,0 0,171 2, ,1 1,8 7, ,5 6,9 0,143 2, ,1 1,3 7, ,5 7,2 0,183 3, ,0 0,77 6, ,2 7,0 0,187 3, ,8 1,5 9, ,1 7,0 0,184 3, ,8 7,3 6, Medelvärde 8,6 7,0 0,191 3,2 93 2,00 2,2 6, Landafors 0, ,1 7,0 0,258 4,2 60 0,78 <0,50 4, ,5 7,0 0,180 3, ,7 1,7 8, ,5 6,8 0,144 3, ,4 2,0 8, ,1 7,1 0,183 3,0 80 1,3 1,5 7, ,4 7,2 0,192 3,2 90 1,5 1,5 7, ,1 7,0 0,188 3, ,2 1,1 7, Medelvärde 9,5 7,0 0,191 3,3 88 1,3 1,3 7, Sunnerstaholm 0, ,1 6,6 0,145 3, ,90 0,91 8, ,1 6,6 0,144 3,3 90 0,85 0,72 8, ,2 6,7 0,160 3,3 90 0,69 <0,67 7, ,7 6,9 0,217 4,1 90 1,6 1,4 7, ,2 6,8 0,125 2, ,7 0,60 8, ,4 6,8 0,121 3, ,5 2,0 9, ,8 6,9 0,147 3, ,96 2,2 7, ,6 6,9 0,177 3,1 80 1,7 <0,5 7, ,2 7,0 0,164 3, ,5 1,9 9, ,7 6,8 0,128 3, ,5 1, ,0 6,8 0,156 3, ,4 0,86 9, ,2 6,7 0,162 3,5 90 1,1 0,68 7, Medelvärde 7,9 6,8 0,154 3, ,4 1,2 8,

127 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m Ljusnedal 0, Medelvärde Hedeviken 0, Medelvärde Linsell 0, Medelvärde Sveg 0, Medelvärde Laforsen 0, Medelvärde Järvsö 0, Medelvärde Landafors 0, Medelvärde Sunnerstaholm 0, Medelvärde Tot-N Fe Al* Mn Ca Mg Na K Cl SO4 E. coli Is Flöde ug/l ug/l ug/l ug/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l st/100ml cm m 3 /s ,6 1,1 0,86 1,1 5,8 7 is 1, ,7 1,2 0,86 1,2 6,2 <1 dvö 1, ,9 1,3 0,88 1,3 6,6 49 dvö 1, ,7 1,3 1,2 1,6 7,0 2 dvö 0, ,0 0,89 0,79 1,2 3,6 <1 4, ,3 0,46 0,49 0,38 0,57 2, ,1 0,93 0,71 0,54 0,73 2,9 14 4, ,0 0,81 0,53 0,64 2,7 37 4, ,0 0,79 0,57 0,83 3,4 2 5, ,1 0,92 0,69 0,99 3,9 1 4, ,4 1,0 0,76 1,1 4,9 4 1, ,9 1,3 0,95 1,5 6,0 <1 is 1, ,3 0,98 0,75 1,1 4,6 10 6,2 170 <1 öppet 210 < < ,7 1,1 0,92 0,48 0,72 1,8 <1 dvö ,5 1,0 0,86 0,43 0,63 1,8 < ,0 1,1 0,95 0,47 0,82 2,0 < ,7 1,1 0,96 0,46 0,76 2,3 < ,5 0,93 0,85 0,41 0,72 1, ,5 0,82 0,87 0,38 0,54 1, ,3 0,85 0,88 0,33 0,63 1, ,5 0,87 0,90 0,33 0,51 1, ,8 0,87 0,91 0,34 0,62 1,6 < ,1 0,91 0,96 0,41 0,61 1, ,4 1,0 0,92 0,45 0,61 1,7 < ,5 1,0 1,3 0,50 0,77 1,9 < ,6 1,0 0,94 0,42 0,66 1, ,1 1,0 1,0 0,41 0,76 1,9 <1 dvö ,1 0,63 0,89 0,33 0,58 1,0 < ,3 0,61 0,73 0,35 0,50 1,2 < ,6 0,72 0,95 0,28 <0,10 1, ,6 0,72 0,87 0,28 0,56 1, ,0 0,75 0,92 0,35 0,53 1,2 < ,0 0,74 0,89 0,33 0,5 1,3 < ,9 0,91 1,1 0,38 0,70 1,5 2 dvö ,3 0,91 1,1 0,39 0,66 1,8 <1 dvö ,8 0,99 1,0 0,40 0,78 1,8 <1 dvö ,4 1,0 1,2 0,42 0,76 2, ,0 0,61 0,95 0,32 0,63 1, ,0 0,60 0,83 0,35 0,51 1, ,2 0,61 0,92 0,29 0,54 1,1 < ,6 0,73 1,0 0,28 <0,10 1, ,8 0,76 0,99 0,28 0,63 1, ,8 0,77 1,1 0,34 0,63 1, ,8 0,74 1,0 0,35 0,57 1, ,9 0,93 1,1 0,40 0,76 1,6 <1 dvö ,2 0,80 1,0 0,35 0,60 1, ,1 0,94 1,3 0,43 0,98 1,9 25 dvö ,6 0,79 1,4 0,46 1,1 1, ,0 0,67 1,2 0,41 0,92 1, ,4 0,70 1,2 0,34 0,61 1, ,9 0,84 1,3 0,41 0,79 1, ,8 0,79 1,3 0,42 0,94 1, ,8 0,79 1,3 0,41 0,9 1, ,2 0,74 1,6 0,41 1,2 2,0 3 öppet ,3 0,73 1,6 0,38 1,1 2,1 1 dvö ,3 0,74 1,7 0,41 1,3 2, ,4 0,84 1,8 0,50 1,6 2, ,0 0,70 1,5 0,47 1,2 2, ,9 0,71 1,4 0,45 1,1 2, ,0 0,72 1,5 0,41 1,1 1, ,3 0,76 1,5 0,44 0,96 1, ,6 0,82 1,6 0,49 1,2 1, ,3 0,76 1,5 0,54 1,1 1, ,5 0,80 1,6 0,49 1,2 2, ,6 0,82 1,6 0,46 1,4 2, ,3 0,76 1,6 0,45 1,2 2,

128 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp O 2 O 2 -mättn TOC Tot-P NO 2+3 -N Tot-N Klorofyll Nr Läge m o C mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Orsjön 0, ,1 7,1 0,276 4,3 50 4, , ,9 7,0 0,211 3,4 80 6, ,1 0, ,6 7,1 0,184 2,9 90 7, ,0 0, ,2 7,2 0,189 3,1 90 7, ,8 Medelvärde 9,5 7,1 0,215 3,4 78 6, , ,9 6,8 0,205 3, , , ,5 7,0 0,201 3,4 80 8, ,1 6,7 0,194 3,2 90 8,7 72 8, ,4 6,7 0,190 3,2 80 7,2 60 6, Medelvärde 5,5 6,8 0,198 3,4 90 9,8 77 7, Bergviken 0, ,1 6,9 0,185 3,6 80 7, , ,7 7,0 0,206 4, , ,9 0, ,4 7,2 0,170 3,0 80 7, ,5 0, ,4 7,2 0,186 3,2 80 6, ,4 Medelvärde 10,7 7,1 0,187 3,5 85 7, ,6 10, ,9 6,8 0, ,6 40 7, ,2 7,0 0,216 4,1 90 8, ,0 6,9 0,203 3,2 80 7,4 83 7, ,1 7,0 0,180 3, ,9 86 8, Medelvärde 10,6 6,9 0,271 6,0 90 7,3 70 8, Bergviken 0, ,1 6,9 0,173 3,5 90 7, , ,5 7,0 0,173 4, , ,0 0, ,3 7,1 0,186 3,2 90 7, ,6 0, ,3 7,2 0,185 3,2 80 6, ,0 Medelvärde 10,8 7,1 0,179 3,5 95 7, ,5 1, ,3 6,9 0,177 3, ,1 91 8, ,0 6,9 0,171 4, , , ,3 7,1 0,185 3,4 90 8,2 88 7, , ,2 7,2 0,186 3,4 80 9,1 91 7, Medelvärde 10,7 7,0 0,180 3, ,1 90 7, Bergviken 0, ,2 6,9 0,254 4,1 60 4, , ,6 7,0 0,196 3,6 90 8, ,0 0, ,2 7,1 0,169 3,0 80 7, ,6 0, ,4 7,1 0,175 3,1 80 6, ,9 Medelvärde 10,4 7,0 0,199 3,5 78 6, ,2 33, ,3 6,6 0,335 5, ,4 40 7, ,0 7,0 0,205 3,8 90 8, ,1 6,6 0,209 3,7 90 5,8 51 7, ,0 6,6 0,244 4,1 90 3,7 33 6, Medelvärde 7,6 6,7 0,248 4,2 93 5,0 41 7, Smalsjön 0, ,2 6,8 0,236 4,0 60 5, , ,6 7,0 0,230 3,9 90 7, ,5 0, ,5 7,2 0,168 3,0 70 7, ,6 0, ,1 7,1 0,182 3,3 80 6, ,4 Medelvärde 10,4 7,0 0,204 3,6 75 6, ,2 27, ,8 6,5 0,236 4, ,5 48 7, ,1 6,9 0,218 3,9 90 7, ,7 6,5 0,217 3, ,1 36 8, ,0 6,6 0,270 4, , Medelvärde 6,9 6,6 0,235 4, ,3 42 7, Marmen 0, ,2 6,9 0,222 3,9 60 6, , ,6 7,0 0,227 4,0 90 7, ,5 0, ,1 6,9 0,166 3,0 80 6, ,3 0, ,4 7,1 0,182 3,2 80 6, ,1 Medelvärde 10,3 7,0 0,199 3,5 78 6, , ,4 6,8 0,219 4, ,1 91 6, ,2 6,9 0,229 4,1 90 7, , ,4 6,5 0,219 4, ,1 30 8, , ,5 7,1 0,199 3,5 80 8,6 87 6, Medelvärde 8,9 6,8 0,217 3,9 85 8,3 69 7, Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp O 2 O 2 -mättn TOC Tot-P NO 2+3 -N Tot-N Klorofyll Nr Läge m o C mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Klinken 0, , Ströms 0, , Ramundberget 0, , Ramundberget 0, , Hagströmsvallen0, , Bruksvallarna 0, , Bruksvallarna 0, , Flon 0, , a Flon nedstr 0, , b Kåvanvallen 0, , Funäsdalen 0, , Ljusnedal 0, , Ljusnedal 0, ,1 124

129 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m Orsjön 0, , , , Medelvärde Medelvärde Bergviken 0, , , , Medelvärde 10, Medelvärde Bergviken 0, , , , Medelvärde 1, , , Medelvärde Bergviken 0, , , , Medelvärde 33, Medelvärde Smalsjön 0, , , , Medelvärde 27, Medelvärde Marmen 0, , , , Medelvärde , , Medelvärde Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO 4 E. coli Is Siktdjup Fenol* Hg µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l st/100ml cm m µg/l µg/l <1 35 <1 3,1 <1 3,5 <1 3,5 <1 3, <2 1 2, ,0 2 <1 3,6 <2 1 3,0 2 <2 <2 2 <2 1 <1 30 <2 8 2, ,0 <2 5 <2 6 2,6 1 4 <2 2 < ,0 <1 3,5 <1 3,9 5 3, ,8 1 3,5 <1 3,6 1 3, ,2 1 3,9 <1 4,0 2 3,4 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m Klinken 0, Ströms 0, Ramundberget 0, Ramundberget 0, Hagströmsvallen0, Bruksvallarna 0, Bruksvallarna 0, Flon 0, a Flon nedstr 0, b Kåvanvallen 0, Funäsdalen 0, Ljusnedal 0, Ljusnedal 0, Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO 4 Tot. coli E. coli Is µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l st/100ml st/100ml cm 2 <1 dvö 2 <1 dvö 4 <1 dvö 8 <1 öppet 3 <1 dvö 5 <1 dvö 35 2 dvö dvö dvö dvö 91 4 öppet 41 2 dvö 45 4 dvö 125

130 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp O 2 O 2-mättn TOC Tot-P NO 2+3-N Tot-N Klorofyll Nr Läge m o C mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Tännån 0, ,1 7,3 0,386 5,2 20 0,26 1,0 2, Tännån 0, ,8 7,4 0,442 5,3 35 0,58 <0,50 3, Tännån 0, ,0 7,0 0,136 2,2 40 0,52 <0,50 4, Tännån 0, ,8 7,5 0,251 3,3 25 0,40 0,65 3,0 <2 < Tännån 0, ,3 7,4 0,298 3,6 20 0,37 <0,50 3,4 3 < Tännån 0, ,1 7,4 0,361 4,6 20 0,27 <0,50 2,9 < Medelvärde 0,3 5,9 7,3 0,312 4,0 27 0,40 <0,50 3, Tännån 0, ,8 7,2 0,352 4,9 25 0,17 <0,50 3, Tännån 0, ,7 7,1 0,393 4,7 25 0,23 <0,50 2, Tännån 0, ,3 7,2 0,250 3,6 40 0,73 0,65 3, Tännån 0, ,6 7,5 0,267 3,5 30 0,40 <0,50 3,3 < Tännån 0, ,8 7,3 0,300 3,8 30 0,41 <0,50 3, Tännån 0, ,8 7,4 0,313 4,1 25 0,31 0,78 3,0 < Medelvärde 0,4 6,3 7,3 0,313 4,1 29 0,38 <0,50 3, Brändåstjärn 0, ,5 7,4 1, , Brändåstjärn 0, ,9 7,3 0,056 6,4 80 8, , Brändåstjärn 0, ,4 7,7 0,844 8,8 90 7,1 9 < , Brändåstjärn 0, ,5 7,6 0,854 8,7 70 5, <1 Medelvärde 0,5 6,8 7,5 0, , , Brändåstjärn ,8 7,2 1, ,2 2 1, Brändåstjärn 5, ,8 7,2 0,515 6,5 90 5, Brändåstjärn 5, ,0 7,1 0,794 8, ,1 28 6, Brändåstjärn 5, ,4 7,6 0,840 8, ,8 83 5, Medelvärde 5,4 6,5 7,3 0, ,7 38 5, Lofssjön 0, ,6 6,9 0,165 2,9 60 4, Lofssjön 0, ,9 6,6 0,101 2,2 90 7, , Lofssjön 0, ,5 7,0 0,144 2,4 90 6,4 10 < , Lofssjön 0, ,7 6,8 0,130 2,1 80 6, ,5 Medelvärde 0,5 8,2 6,8 0,135 2,4 80 6, , Lofssjön ,3 6,4 0, ,6 20 5, Lofssjön ,1 6,6 0,103 2, , Lofssjön 16, ,1 6,5 0,150 2, ,5 49 6, Lofssjön ,3 6,7 0,118 2, ,6 82 8, Medelvärde 15,6 7,0 6,6 0,193 4,5 93 5,9 50 7, Härjeåsjön 0, ,3 7,0 0,238 3,2 90 6, Härjeåsjön 0, ,4 6,5 0,074 1, , <1, Härjeåsjön 0, ,3 7,0 0,133 2, ,8 11 < , Härjeåsjön 0, ,0 6,6 0,105 2, <1 Medelvärde 0,5 7,5 6,8 0,137 2, , , Härjeåsjön ,2 6,5 0,171 2, , Härjeåsjön ,2 6,4 0,070 1, , Härjeåsjön ,7 6,4 0,146 2, ,3 39 9, Härjeåsjön 21, ,8 6,7 0,108 2, , Medelvärde 17,9 6,7 6,5 0,124 2, , Vemån 0, ,1 7,0 0,304 4,7 25 1,1 <0,50 2, Vemån 0, ,2 6,7 0,117 2, ,0 2,6 8, Vemån 0, ,7 6,9 0,151 2,9 70 0,82 1,2 6, Vemån 0, ,6 7,0 0,214 3, ,90 2,7 8, Vemån 0, ,2 6,9 0,215 3,3 90 1,1 0,87 6, Vemån 0, ,1 7,0 0,271 4,3 35 0,86 1,3 2, Medelvärde 0,5 4,5 6,9 0,212 3,4 85 1,13 1,5 5, Vemån 0, ,1 6,8 0,328 5,3 50 2,1 2,1 2, Vemån 0, ,7 6,5 0,101 2, ,6 1, Vemån 0, ,4 6,8 0,139 2,8 90 1,3 1,1 6, Vemån 0, ,4 7,2 0,230 3, ,9 2,0 7, Vemån 0, ,4 6,9 0,201 3, ,0 0, Vemån 0, ,2 7,0 0,261 4,2 70 1,5 1,6 4, Medelvärde 0,5 6,7 6,9 0,210 3, ,9 1,6 7, Sör-Vemån 0, ,1 7,1 0,290 4,4 20 0,78 <0,50 2, Sör-Vemån 0, ,2 6,7 0,118 2, ,89 0,80 8, Sör-Vemån 0, ,0 7,0 0,144 2,6 60 0,50 0,57 5, Sör-Vemån 0, ,5 7,1 0,202 2, ,60 0,88 9, Sör-Vemån 0, ,7 7,0 0,218 3,1 80 0,56 <0,50 6, Sör-Vemån 0, ,1 6,9 0,248 3,9 25 0,29 0,89 2,4 < Medelvärde 0,4 4,3 7,0 0,203 3,2 71 0,60 0,61 5, Hoan 0, ,2 7,1 0,359 4,9 40 1,8 <0,50 2, Hoan 0, ,0 6,7 0,099 2, ,6 1,0 8, Hoan 0, ,6 7,1 0,210 3,3 80 0,73 0,71 7, Hoan 0, ,3 7,2 0,240 3, ,8 2, Hoan 0, ,6 6,9 0,206 3, ,3 0, Hoan 0, ,1 7,2 0,306 4,3 70 0,88 <0,50 5, Medelvärde 0,5 5,6 7,0 0,237 3, ,35 0,88 7, Hoan 0, ,2 7,0 0,300 4,5 60 1,2 <1,0 4, Hoan 0, ,1 6,5 0,090 1, ,7 0,80 9, Hoan 0, ,5 7,0 0,155 2,9 90 0,77 0,87 8, Hoan 0, ,9 7,1 0,213 3, ,5 1,8 8, Hoan 0, ,5 6,6 0,132 2, ,8 1, Hoan 0, ,2 6,9 0,178 3, ,1 0,75 6, Medelvärde 0,5 7,4 6,9 0,178 3, ,3 1,1 8,

131 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Medelvärde 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Tännån 0, Medelvärde 0, Brändåstjärn 0, Brändåstjärn 0, Brändåstjärn 0, Brändåstjärn 0, Medelvärde 0, Brändåstjärn Brändåstjärn 5, Brändåstjärn 5, Brändåstjärn 5, Medelvärde 5, Lofssjön 0, Lofssjön 0, Lofssjön 0, Lofssjön 0, Medelvärde 0, Lofssjön Lofssjön Lofssjön 16, Lofssjön Medelvärde 15, Härjeåsjön 0, Härjeåsjön 0, Härjeåsjön 0, Härjeåsjön 0, Medelvärde 0, Härjeåsjön Härjeåsjön Härjeåsjön Härjeåsjön 21, Medelvärde 17, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Medelvärde 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Vemån 0, Medelvärde 0, Sör-Vemån 0, Sör-Vemån 0, Sör-Vemån 0, Sör-Vemån 0, Sör-Vemån 0, Sör-Vemån 0, Medelvärde 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Medelvärde 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Hoan 0, Medelvärde 0,5 Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO 4 E. coli Is Siktdjup Flöde µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l st/100ml cm m m 3 /s <1 dvö <1 <1 10 <1 <1 2 <1 0,5 <1 2,6 <1 41 <1 5,3 <1 6,2 <1 4,5 <1 10 < ,3 28 3,7 19 4,0 15 3,7 <1 50 <1 2,7 <1 3,8 1 3,9 <1 3, <1 3,3 <1 2,8 12 2,0 4 2,7 <1 dvö 1, ,4 1 8,4 <1 8 4, ,8 1,4 1,9 0,45 0,91 3, ,6 0,61 0,83 0,41 0,56 1, ,9 0,71 1,0 0,30 0,56 2,1 < ,3 1,0 1,3 0,28 0,56 1, ,2 0,95 1,2 0,26 0,65 1, ,6 1,1 1,5 0,43 0,84 2, ,1 1,0 1,3 0,36 0,68 2,1 5 <1 dvö <1 dvö < < ,5 1,1 1,8 0,37 0,90 1,8 1 4, ,4 0,46 0,77 0,29 0,53 <1, ,3 0,65 1,1 0,32 0,65 1, ,5 0,84 1,2 0,26 0,58 <1, ,7 0,70 1,0 0,24 0,66 <1, ,7 0,75 1,2 0,32 0,68 1, ,9 0,75 1,2 0,30 0,67 1,

132 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp O 2 O 2 -mättn TOC PO 4 -P Tot-P NH 4 -N NO 2+3 -N Tot-N Klorofyll Nr Läge m o C mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l 151 Kyrksjön 0, ,0 6,9 0,295 6,4 50 6, , ,9 7,2 0,373 8,6 70 5, ,2 0, ,4 7,5 0,374 7,8 50 7,1 < < , ,4 7,3 0,377 8,1 50 6,1 <2 17 <3 < Medelvärde 0,5 11,4 7,2 0,355 7,7 55 6, , ,5 6,6 0, ,5 18 5, , ,7 7,0 0, ,9 < ,2 6,7 0, ,4 4 5,7 < ,3 7,0 0, ,4 3 5, Medelvärde 14,5 5,4 6,8 0, ,1 8 5, Bodasjön 0, ,7 6,9 0,347 6,0 90 8, , ,2 7,2 0,307 5, , , ,5 7,4 0,346 5,5 70 8,1 < < , ,0 7,4 0,466 6,1 60 6,8 < Medelvärde 0,5 11,9 7,2 0,367 5,8 80 7, , ,0 6,7 0,516 7, ,2 10 7, ,9 7,0 0,381 6, , , ,8 6,8 0,578 7,7-0, , ,6 7,0 0,764 8,8 220 <0,2 1 9, Medelvärde 13,9 7,3 6,9 0,560 7, ,8 5 8, Västersjön 0, ,4 6,7 0,212 4,0 90 7, , ,7 6,8 0,107 2, , ,8 0, ,9 7,0 0,168 3,3 90 8, ,3 0, ,5 7,1 0,218 3,7 80 8, ,6 Medelvärde 0,5 10,4 6,9 0,176 3,5 93 8, ,6 14, ,1 6,5 0,243 4,8 80 5,6 43 8, , ,3 6,6 0,119 3, , , ,7 6,4 0,151 3, ,8 34 9, ,0 6,6 0,253 4, ,0 18 8, Medelvärde 16,9 8,0 6,5 0,192 3, ,8 32 8, Leån 0, ,4 6,8 0,161 3,4 60 0,42 <0,50 7, , ,9 6,9 0,157 3,6 70 1,5 1,0 8, , ,6 7,0 0,141 3,5 70 1,7 2,4 7, , ,9 7,0 0,171 3,4 60 0,95 <0,5 7,5 11 < , ,0 7,2 0,239 3,8 60 1,7 1,8 7, , ,0 7,0 0,162 3,5 60 0,79 <0,50 7, Medelvärde 0,5 10,0 7,0 0,172 3,5 63 1,2 1,0 7, Voxsjön 0, ,2 6,7 0,150 3,2 90 7, , ,0 6,7 0,108 2, , ,9 0, ,3 7,0 0,173 3,2 90 6, ,9 0, ,9 7,0 0,164 3, , ,5 Medelvärde 0,5 11,6 6,9 0,149 3, , , ,5 6,5 0,162 3, ,0 64 8, ,7 6,8 0,125 2, , ,5 6,6 0,369 5,4-0, , ,0 6,8 0,178 3, ,0 67 8, Medelvärde 16,4 9,9 6,7 0,209 3, ,4 45 9, Ullungen 0, ,8 6,6 0,205 3, < , ,1 6,7 0,113 3, ,3 0, ,4 7,1 0,172 3, <3 < , ,9 7,0 0,175 4, ,7 Medelvärde 0,5 12,3 6,9 0,166 3, ,0 6,3 0,406 6, , ,2 6,5 0,100 2, , ,7 6,3 0,366 5,2 470 <0, < < , ,7 6,7 0,173 4, , Medelvärde 4,6 10,7 6,5 0,261 4, , Hässjaån 0, ,1 6,6 0,195 4, ,6 1, , ,1 6,6 0,132 3, ,4 4, , ,5 6,7 0,152 3, ,2 2, , ,4 6,2 0,135 3, ,5 4, , ,9 7,1 0,198 4, ,6 2,4 9, , ,1 6,8 0,175 3, ,1 1, Medelvärde 0,5 10,4 6,7 0,165 3, ,7 2,

133 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m 151 Kyrksjön 0, , , , Medelvärde 0,5 14, , Medelvärde 14,5 163 Bodasjön 0, , , , Medelvärde 0,5 13, , , Medelvärde 13, Västersjön 0, , , , Medelvärde 0,5 14, , , Medelvärde 16, Leån 0, , , , , , Medelvärde 0, Voxsjön 0, , , , Medelvärde 0, , Medelvärde 16, Ullungen 0, , , , Medelvärde 0, , , Medelvärde 4, Hässjaån 0, , , , , , Medelvärde 0,5 Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO 4 E. coli Is Siktdjup Fenol µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l st/100ml cm m µg/l <1 40 <1 2,6 1 3,0 <1 4,2 <1 3, <2 3 2,0 <2 <1 1,9 <2 1 2,0 <2 1 2,0 <2 <2 <2 3 <2 <2 < ,0 1 3,9 <1 3,9 1 3, ,5 0,86 1,7 0,48 1,4 2,6 3 dvö ,2 0,86 1,7 0,50 1,5 2, ,1 0,83 1,6 0,49 1,4 2, ,3 0,88 1,7 0,50 1,3 1, ,3 0,87 1,7 0,50 1,7 2, ,4 0,87 1,7 0,53 1,5 2, ,3 0,86 1,7 0,50 1,5 2, ,0 57 2,8 2 3,0 19 2, <2 12 2,0 <2 30 1,9 <2 7 1,9 <2 13 1,9 <2 <2 <2 <2 <2 <2 20 dvö

134 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Temp ph Alkalin Kond Färg Turbid Susp O 2 O 2 -mättn TOC PO 4 -P Tot-P NH 4 -N NO 2+3 -N Tot-N Nr Läge m o C mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Västersjön 0, ,4 6,7 0,280 6, , , ,4 6,8 0,177 4, , ,0 7,3 0,446 7,4-9, < , ,2 7,3 0,484 8,5-8, <5 670 Medelvärde 0,5 10,8 7,0 0,347 6, , , ,7 6,4 0,325 7, , ,3 6,8 0,181 4, ,2 6,7 0,445 7, ,1 34 7, ,9 6,8 0,479 8, ,1 39 7, <5 400 Medelvärde 2,88 10,8 6,7 0,358 7, ,1 29 8, Östersjön 0, ,6 6,6 0,262 7, , ,8 7,0 0,311 7, , ,4 7,1 0,328 6, , ,2 7,1 0,344 7, , Medelvärde 0,5 11,3 7,0 0,311 7, , ,9 6,5 0, , ,5 7,0 0,328 7, ,0 6,5 0,574 9,5 - <0,2 < < ,3 6,6 0,508 8,5-1, Medelvärde 6,88 9,4 6,7 0,475 9, , Florån 0, ,1 6,8 0,426 9, ,5 5,0 8, , ,2 6,8 0, ,3 3,4 8, , ,3 7,0 0,295 7, , , ,6 6,9 0,262 7, , ,7 7,1 0,459 9, ,9 8,1 7, , ,8 7,1 0, ,4 2,0 6, , ,9 7,1 0, ,4 2,7 6, , ,2 6,9 0, ,7 3,3 7, Medelvärde 0,4 8,0 7,0 0,424 9, ,0 6,8 8, Florån 0, ,4 6,9 0,328 8, ,3 <0, , ,6 6,8 0,295 8,3 90 1,1 <0, , ,0 7,1 0,279 7, ,9 3, , ,9 7,2 0,262 6, ,9 4, , ,8 7,5 0,311 6, ,1 9,6 9, , ,4 7,2 0,312 7, ,6 5, < , ,9 7,1 0,344 7,3 90 6,0 3,7 9,0 < , ,3 7,3 0,377 7,9 80 4,3 1,6 9, < Medelvärde 0,5 10,3 7,1 0,313 7, ,4 3, Florsjön 0, ,6 6,9 0,310 8, , , ,3 7,0 0,291 7, , ,9 7,3 0,331 7, ,4 < < , ,9 7,2 0,352 7,3 90 9,1 < Medelvärde 0,5 10,4 7,1 0,321 7, , , ,5 6,7 0, ,8 29 8, ,4 7,0 0,302 6, , , ,8 6,6 0,417 8, , ,2 6,8 0,545 8,9-0, Medelvärde 15,5 7,5 6,78 0,4213 8, , SK10 Härnbosjön 0, ,7 6,9 0,173 4,6 70 9, , ,6 6,9 0,169 4,4 90 9, , ,3 7,0 0,180 4,1 90 9,6 13 < , ,5 7,2 0,180 4,6 80 9,4 10 <5 380 Medelvärde 11,8 7,0 0,176 4,5 83 9, , ,9 6,8 0,187 4, ,5 76 9, , ,6 6,8 0,178 4,4 90 9, , ,5 6,3 0,208 4, , , ,3 6,7 0,201 4, ,2 49 8, Medelvärde 8,6 8,8 6,7 0,194 4,6 93 6,1 50 9, N40 Lötån 0, ,1 6,6 0,312 6, ,9 1, , ,8 6,4 0,123 4, ,2 5, , ,7 6,9 0,302 5, ,3 4, , ,0 7,0 0,488 9, ,1 1, , ,0 7,2 0, ,4 1,9 9, , ,3 6,8 0,223 7, ,0 4, Medelvärde 9,7 6,8 0,346 7, ,7 3, S40 Söderhamnsån 0, ,4 6,8 0, , , ,3 6,6 0,248 9, , ,7 6,9 0, , , ,9 7,6 1, , , ,8 7,5 1, ,5 9, , ,5 6,9 0, Medelvärde 8,4 7,1 0, ,

135 bilaga 8 Provtagningsstation Djup Datum Nr Läge m Västersjön 0, , , , Medelvärde 0,5 2, Medelvärde 2, Östersjön 0, , , , Medelvärde 0,5 6, Medelvärde 6, Florån 0, , , , , , , , Medelvärde 0, Florån 0, , , , , , , , Medelvärde 0, Florsjön 0, , , , Medelvärde 0,5 15, , Medelvärde 15,5 SK10 Härnbosjön 0, , , , Medelvärde 8, , , , Medelvärde 8,6 N40 Lötån 0, , , , , , Medelvärde S40 Söderhamnsån 0, , , , , , Medelvärde Klorofyll Pb Cr Ni Mo Cd Cu Zn As E. coli Is Siktdjup Flöde µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l st/100ml cm m m 3 /s <1 25 7,3 7 1, , , ,4 0,11 0,25 0,46 0,22 <0,01 1,2 17 1,2 <1 30 8,2 0,13 0,20 0,43 0,14 <0,01 1,0 13 1,4 3 1,9 14 0,059 0,15 0,36 0,21 <0,01 0,78 <1,0 2 <1 2,4 25 0,027 0,20 0,37 0,27 <0,01 0,52 <1,0 3,5 3 1,8 16 0,08 0,20 0,41 0,21 <0,01 0,88 7,8 2,0 2 2,0 0,10 0,16 0,55 0,20 <0,01 1,1 5,3 1,7 0,11 0,21 0,38 0,14 <0,01 0,9 2,2 1,5 0,14 0,22 0,52 0,26 <0,01 0,82 3,6 13 0,051 0,22 0,33 0,27 <0,01 0,72 <1,0 9,5 0,10 0,20 0,45 0,22 <0,01 0,89 2,9 6,4 dvö 0,3 dvö 0,2 1,0 0,5 0,3 0,2 0,1 0,3 0,7 dvö 0,6 öppet 0,4 2,3 1,2 0,6 0,3 0,2 0,4 1,0 <1 40 9,0 1 1, , , ,9 <1 35 6,7 <1 3,1 6,1 6 3,0 6,9 <1 3,4 6,6 2 3,2 3 dvö 2, ,8 13-3,1 13-0,5 7-0,4 47-1,4 39 3,2 55-0, ,0 61-1, , ,2 51-1, ,6 131

136 bilaga 8 Vattendrag Provtagningsstation Djup Datum Temp ph O 2 O 2- TOC Sali- Susp PO 4-P Tot-P NO 2+3-N NH 4-N Tot-N Kloro- Sikt- Is Vind- Vindmättn. nitet fyll a djup riktning styrka Nr m C mg/l % mg/l o/oo mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l m cm grader ( ) m/s SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,2 7,6 5,9 4,0 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,8 7,9 4,6 4,2 3,0 < < ,8 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,1 8,2 4,6 4,5 1,2 <2 14 < ,3 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,2 7,9 4,0 5,3 3,2 < < , Medelvärde 10,1 7,9 4,8 4,5 2, ,6 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,2 7,8 12,3 85 4,2 4,9 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D 5, ,8 7,8 3,8 4,7 3,4 <2 15 <5 <3 230 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,7 8,2 9, ,3 4,7 0,79 <2 11 < SÖDERHAMNSFJÄRDEN K333 D ,2 7,8 3,7 5,3 2,8 < <3 240 Medelvärde 8,2 7,9 11,0 98 4,0 4,9 2, <3 260 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,1 6,0 3, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,8 4,4 4,4 < < ,6 3, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,1 4,5 4,5 < ,5 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,6 4,2 5,1 < < , Medelvärde 10,4 4,8 4, ,1 3, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,4 12,2 84 4,8 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,0 3,6 4,9 <2 17 <5 <3 240 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,4 7,3 71 4,2 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K336 G ,5 3,8 5,4 < <3 230 Medelvärde 7,1 9,8 78 4,1 5, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I 0, ,0 9,2 < SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I ,0 7,1 3, ,1 1, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I ,5 6,9 2, , SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I 0-1, ,1 7,0 4, , Medelvärde 10,9 7,6 2, , SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I ,8 10,6 74 5,1 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I 2, ,0 4,5 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I ,2 5,0 53 6,2 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K338 I ,1 4,5 4, Medelvärde 9,0 7,8 64 5,1 4, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM ,7 7,3 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM 0, ,3 7,9 3,1 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM 0, ,7 7,8 <0,50 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM 0, ,0 7,8 3,0 2, Medelvärde 11,4 7,7 2,2 2, SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM ,0 7,5 2,2 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM ,5 7,9 3,6 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM ,4 8,1 4,6 SÖDERHAMNSFJÄRDEN K350 SM ,6 7,7 3,4 Medelvärde 10,6 7,8 3,5 LJUSNEFJÄRDEN K382 M ,2 5,8 4, , LJUSNEFJÄRDEN K382 M ,0 5,0 4,4 <2 9 <5 < ,0 6,6 lugnt 0 LJUSNEFJÄRDEN K382 M ,1 5,0 3,6 < ,1 4, LJUSNEFJÄRDEN K382 M ,0 4,5 4, < , Medelvärde 10,0 5,1 4, ,6 5, LJUSNEFJÄRDEN K382 M 17, ,3 13,1 89 5,2 5, <3 200 LJUSNEFJÄRDEN K382 M 17, ,0 3,6 5,1 < LJUSNEFJÄRDEN K382 M ,6 9,5 99 4,0 4, LJUSNEFJÄRDEN K382 M 18, ,7 3,5 5, Medelvärde 7,0 11,3 94 4,1 5, LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,1 4,9 3, , LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,7 4,3 4, < ,6 8, LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,5 5,3 3,3 < ,3 4, LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,9 4,6 4, , Medelvärde 10,6 4,8 3, ,0 6, LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,2 13,1 89 4,6 4, <3 190 LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,8 3,4 5,1 < LJUSNEFJÄRDEN K390 U 10, ,6 9, ,2 4,7 < LJUSNEFJÄRDEN K390 U ,2 3,6 5, Medelvärde 7,6 11,5 95 4,0 5,

137 bilaga 8 Station Djup Datum ph Kond Ca Mg Na K Alk SO4 Cl F m ms/m mg/l mg/l mg/l mg/l mekv/l mg/l mg/l mg/l Ljusne Strömmar 0, ,9 3,53 4,2 0,87 1,6 0, ,9 3,6 4,3 0,89 1,5 0,47 0,224 2,0 1,1 0, ,9 3,82 4,5 0,9 1,4 0,47 0,254 2,0 1,1 0, ,8 3,89 4,3 0,92 1,4 0,47 0,244 2,0 1,2 0, ,9 3,86 4,0 0,94 1,6 0,59 0,213 2,1 1,3 0, ,9 2,88 3,2 0,70 1,4 0,51 0,153 1,7 1,0 0, ,0 2,92 3,0 0,73 1,3 0,47 0,16 1,7 1,0 0, ,0 3,05 3,3 0,77 1,4 0,43 0,184 1,4 0,9 0, ,0 3,1 3,6 0,77 1,4 0,43 0,188 1,5 1,0 0, ,8 3,1 3,7 0,80 1,4 0,43 0,181 1,6 1,0 0, ,8 3,21 3,8 0,79 1,4 0,47 0,188 1,6 1,1 0,13 Medelvärde 6,9 3,40 3,8 0,83 1,4 0,47 0,199 1,8 1,1 0,12 NH4-N NO2+NO3-N Kjeld-N Org-N Tot-Tnb Tot-N-sum PO4-P Övr-P Tot-P Turb. µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l FNU Ljusne Strömmar 0, , , , , , , , , , ,5 Medelvärde ,1 Abs OF Abs F Abs.Diff KMnO4 Si TOC Fe Mn Cu Zn 420/5 420/5 420/5 mg/l mg/l mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Ljusne Strömmar 0, ,266 0,159 0,107 46,9 3, ,96 6, ,251 0,147 0,104 43,4 3,6 9, ,91 8, ,141 0,109 0,032 30,9 3,9 6, , ,118 0,09 0,028 26,9 3,4 6, ,4 3, ,185 0,132 0,053 38,4 3,0 9, ,54 2, ,144 42,7 3, ,47 2, ,125 37,1 2,6 7, ,45 1, ,113 35,7 2,4 8, ,41 1, ,137 39,2 2,8 8, ,43 1, ,141 42,8 3,0 9, ,45 1, ,157 45,4 3, ,44 1,3 Medelvärde 0,132 39,0 3,2 8, ,53 2,9 Cd Pb Cr Ni Co As V Al Hg Flöde µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l ng/l m3/s Ljusne Strömmar 0, ,005 0,49 0,88 0,61 0,15 0,26 0,5 0,12 2, ,006 0,56 0,57 0,54 0,19 0,24 0,52 0,14 4, ,005 0,09 0,14 0,18 0,045 0,16 0,17 0,15 1, ,007 0,24 0,13 0,19 0,049 0,14 0,22 0,1 1, ,008 0,12 0,18 0,29 0,081 0,18 0,27 0,15 2, ,008 0,1 0,16 0,26 0,04 0,17 0,22 0,13 2, ,005 0,12 0,12 0,24 0,04 0,16 0,21 0,14 2, ,005 0,1 0,12 0,21 0,032 0,2 0,21 0,14 1, ,005 0,09 0,11 0,24 0,032 0,19 0,17 0,13 1, ,005 0,07 0,14 0,21 0,024 0,15 0,16 0, ,005 0,09 0,28 0,25 0,052 0,2 0,28 0,14 2,2 231 Medelvärde 0,006 0,19 0,26 0,29 0,07 0,19 0,27 0,14 2,3 260 Kommentar: SLU som levererar resultatet för denna provtagningsstation hade ej några resultat från augusti vilket gör att medelvärdena är beräknade utifrån 11 månader. För några parametrar saknas ytterligare värden. 133

138 bilaga 9 MEDELVÄRDEN FÖR ÅREN år - år ph Alk Konduk- Färg Turbi- Susp O2 O2- TOC PO4-P tivitet ditet mättn. Nr Station mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l LJUSNEDAL ,3 0,53 6,4 14 0,54 11, LJUSNEDAL ,5 0,57 7,8 19 0,32 11, LJUSNEDAL ,5 0,519 6,7 21 0,41 12, LJUSNEDAL ,4 0,530 6,9 18 0,30 11, LJUSNEDAL ,5 0,549 7,3 19 0,40 11,9 91 2, LJUSNEDAL ,6 0,525 7,0 21 0,48 12,2 94 2, LJUSNEDAL ,6 0,555 7,8 20 0,39 0,9 1, LJUSNEDAL ,5 0,608 7,9 18 0,38 1,4 1, LJUSNEDAL ,5 0,653 8,4 20 0,49 0,5 1, HEDEVIKEN ,2 4, , HEDEVIKEN ,2 0,30 4,2 33 2,2 10, HEDEVIKEN ,2 0,29 4,2 44 1,7 11, HEDEVIKEN ,2 0,276 4,1 44 0,53 1,1 11, HEDEVIKEN ,3 0,308 4,4 36 0,45 0,7 10, HEDEVIKEN ,2 0,303 4,4 39 0,60 1,0 11,0 89 5, HEDEVIKEN ,3 0,293 4,2 40 0,56 0,6 11,2 90 5, HEDEVIKEN ,3 0,309 4,6 51 0,55 0,8 4, HEDEVIKEN ,2 0,291 4,1 58 0,52 0,5 5, HEDEVIKEN ,2 0,315 4,2 54 0,64 0,5 4, LINSELL ,2 4, , LINSELL ,2 0,27 3,9 29 0,77 11, LINSELL ,3 0,27 4,0 38 0,62 11, LINSELL ,2 0,259 3,8 39 0,46 0,8 11, LINSELL ,4 0,288 4,0 32 0,33 0,6 11, LINSELL ,3 0,284 4,1 36 0,41 0,7 11,5 92 4, LINSELL ,4 0,284 4,1 36 0,46 0,6 11,4 93 4, LINSELL ,3 0,314 4,6 37 0,42 0,6 3, LINSELL ,3 0,301 4,3 41 0,44 0,4 4, LINSELL ,3 0,307 4,2 42 0,47 0,6 4, SVEG ,2 3, , SVEG ,0 0,21 3,3 48 1,1 10, SVEG ,9 0,19 3,2 63 0,86 10, SVEG ,9 0,187 3,1 60 0,72 11, SVEG ,1 0,223 3,3 50 0,64 0,9 10, SVEG ,1 0,216 3,4 57 1,0 1,2 11,1 90 6, SVEG ,2 0,227 3,5 56 0,96 1,0 11,1 92 6, SVEG ,2 0,231 3,6 73 1,0 1,1 5, SVEG ,1 0,217 3,3 87 0,92 0,74 6, SVEG ,0 0,202 3,1 87 1,2 0,86 6, LAFORSEN ,9 3, LAFORSEN ,0 3, , LAFORSEN ,1 0,20 3,3 49 1,1 10, LAFORSEN ,9 0,19 3,2 62 0,81 10, LAFORSEN ,9 0,181 3,0 61 0,70 11, LAFORSEN ,1 0,211 3,3 52 0,87 1,0 11, LAFORSEN ,0 0,210 3,4 57 1,0 1,1 11,1 92 6, LAFORSEN ,2 0,219 3,4 59 1,0 0,9 11,1 94 6, LAFORSEN ,1 0,238 3,8 71 0,9 0,9 5, LAFORSEN ,0 0,215 3,4 81 0,86 0,63 6, LAFORSEN ,9 0,220 3,4 88 0,96 0,74 6, JÄRVSÖ ,0 0,20 3,2 49 1,2 11, JÄRVSÖ ,0 0,19 3,4 61 0,95 11, JÄRVSÖ ,0 0,178 3,2 60 0,92 11, JÄRVSÖ ,2 0,205 3,3 49 0,91 1,4 11, JÄRVSÖ ,1 0,207 3,5 55 1,3 2,0 11,6 96 7, JÄRVSÖ ,2 0,215 3,6 59 1,9 2,3 11,5 97 6, JÄRVSÖ ,2 0,220 3,7 74 1,1 1,2 5, JÄRVSÖ ,1 0,201 3,3 83 0,92 1,1 7, JÄRVSÖ ,0 0,191 3,2 93 2,0 2,2 6, LANDAFORS ,7 3, LANDAFORS ,0 3, LANDAFORS ,0 0,19 3,4 44 1,2 10, LANDAFORS ,0 0,17 3,4 60 0,88 11, LANDAFORS ,9 0,163 3,3 59 0,91 11, LANDAFORS ,1 0,192 3,4 49 0,84 1,5 11, LANDAFORS ,1 0,204 3,6 51 1,2 1,5 11,3 95 6, LANDAFORS ,1 0,201 3,6 60 1,6 1,7 11,2 95 6, LANDAFORS ,2 0,212 3,8 68 1,1 1,4 5, LANDAFORS ,1 0,183 3,5 87 1,2 1,3 7, LANDAFORS ,0 0,191 3,3 88 1,3 1,3 7,2 134

139 bilaga 9 Tot-P NO2+ NH4-N Tot-N Kloro- Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO4 Fenol 44 col Flöde NO3-N fyll a E. coli µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l µg/l ant/100 ml m³/s , , ,1 0,99 0,72 1,1 4, ,0 0,87 0,63 1,1 4, ,1 0,95 0,69 1,3 4,5 51 5, ,2 0,97 0,63 1,0 4,3 8 6, ,3 0,98 0,75 1,1 4, , , , , , ,4 0,94 1,0 0,51 0,70 2, ,1 0,88 0,87 0,43 0,71 2, ,8 1,0 1,0 0,44 0,80 2, ,9 1,0 0,99 0,42 0,74 1, ,6 1,0 0,94 0,42 0,66 1, , , , , ,1 0,77 1,0 0,48 0,60 2, , ,2 0,73 0,89 0,38 0,64 1, ,4 0,79 0,95 0,38 0,69 1, ,2 0,75 0,97 0,32 0,60 1,5 < ,0 0,74 0,89 0,33 0,5 1,3 < < , , , , ,0 0,78 1,1 0,48 0,66 2, , ,0 0,73 0,96 0,37 0,67 1, ,5 0,83 1,1 0,38 0,77 1, ,3 0,80 1,1 0,33 0,66 1, ,2 0,80 1,0 0,35 0,60 1, , < , , , , ,0 0,84 1,4 0,56 1,1 2, , ,8 0,76 1,3 0,46 1,1 2, ,1 0,85 1,4 0,45 1,2 1, ,9 0,80 1,3 0,38 0,9 1, ,8 0,79 1,3 0,41 0,9 1,

140 bilaga 9 MEDELVÄRDEN FÖR ÅREN år - år ph Alk Konduk- Färg Turbi- Susp O2 O2- TOC PO4-P tivitet ditet mättn. Nr Station mekv/l ms/m FNU mg/l mg/l % mg/l µg/l VEMÅN ,0 0,227 3,5 46 0,68 1,1 11, VEMÅN ,0 0,235 3,9 49 0,90 1,7 11,4 88 5, VEMÅN ,1 0,233 3,7 54 0,98 1,2 11,4 88 5, VEMÅN ,1 0,231 3,9 65 0,89 1,4 4, VEMÅN ,0 0,224 3,6 71 0,85 0,86 6, VEMÅN ,9 0,212 3,4 85 1,13 1,5 5, VEMÅN ,1 0,248 3,8 56 1,3 1,2 10, VEMÅN ,0 0,245 4,0 63 1,6 1,6 10,7 87 6, VEMÅN ,1 0,238 3,9 65 1,6 1,5 10,8 88 6, VEMÅN ,1 0,239 4,0 87 1,6 1,7 5, VEMÅN ,9 0,224 3,7 98 1,7 1,2 6, VEMÅN ,9 0,210 3, ,9 1,6 7, HOAN ,1 0,236 3,6 62 0,92 1,0 11, HOAN ,0 0,227 3,7 67 1,3 1,2 11,0 90 7, HOAN ,1 0,230 3,7 70 1,4 1,1 11,2 92 7, HOAN ,1 0,222 3,7 98 1,1 1,2 6, HOAN ,0 0,222 3, ,3 1,4 7, HOAN ,0 0,237 3, ,4 0,9 7, LEÅN ,1 0,151 3,4 38 0,70 1,7 11, LEÅN ,1 0,155 3,4 34 0,92 1,7 11, LEÅN ,1 0,176 3,9 58 0,7 1,9 6, LEÅN ,1 0,172 3,7 50 1,3 2,6 6, LEÅN ,0 0,155 3,6 57 0,88 1,7 7, LEÅN ,0 0,172 3,5 63 1,2 1,0 7, SUNNERSTAHOLM ,6 3, SUNNERSTAHOLM ,8 3, , SUNNERSTAHOLM ,8 0,15 3,4 43 1,5 10, SUNNERSTAHOLM ,8 0,13 3,4 65 1,3 11, SUNNERSTAHOLM ,8 0,124 3,2 62 1,1 11, SUNNERSTAHOLM ,0 0,155 3,4 52 1,1 2,1 11, SUNNERSTAHOLM ,9 0,164 3,6 55 1,5 1,8 11,2 95 7, SUNNERSTAHOLM ,0 0,170 3,4 67 1,9 1,7 11,2 96 8, SUNNERSTAHOLM ,0 0,165 3,7 72 1,3 1,5 6, SUNNERSTAHOLM ,9 0,147 3,5 99 1,1 1,5 8, SUNNERSTAHOLM ,8 0,154 3, ,4 1,2 8, HÄSSJAÅN ,9 0,191 4,1 72 1,9 1,8 10, HÄSSJAÅN ,9 0,196 4,2 66 2,1 1,7 10, HÄSSJAÅN ,0 0,194 4, ,9 2, HÄSSJAÅN ,8 0,179 4, ,9 2, HÄSSJAÅN ,7 0,165 3, ,7 2,7 13 N40 LÖTÅN ,6 0,25 7,1 77 2,4 9, N40 LÖTÅN ,6 0,23 6, ,2 9, N40 LÖTÅN ,6 0,226 7,6 99 3,4 10,7 89 N40 LÖTÅN ,8 0,286 7,7 78 2,7 3,7 10,3 88 N40 LÖTÅN ,8 0,284 7,8 94 4,0 4,1 10, N40 LÖTÅN ,0 0,306 7, ,0 3,6 10, N40 LÖTÅN ,0 0,368 9, ,3 3,3 9,7 N40 LÖTÅN ,8 0,259 6, ,9 2,4 11 N40 LÖTÅN ,8 0,346 7, ,7 3,3 12 S40 SÖDERHAMNSÅN ,7 0,62 28, , S40 SÖDERHAMNSÅN ,9 0,69 25, , S40 SÖDERHAMNSÅN ,9 0,665 22, ,2 93 S40 SÖDERHAMNSÅN ,9 0,647 31,3 76 9, , S40 SÖDERHAMNSÅN ,1 0,667 25, , S40 SÖDERHAMNSÅN ,3 0,727 22, ,4 11, S40 SÖDERHAMNSÅN ,3 0, ,9 8,2 9,6 13 S40 SÖDERHAMNSÅN ,1 0, , Samtliga vattenföringsuppgifter före 2004 avser medelvattenföringen för provtillfällena med undantag för Vemån, Hoan och Lötå n (fr o m 1993) där vattenföringen avser beräknad årsmedelvattenföring. Vattenföringen i Landafors avser tillrinningen till Bergviken. I Sunn erstaholm har vattenföringen i Malvik använts Fr.o.m 2004 avser flödet årsmedelvattenföringen. 136

141 bilaga 9 Tot-P NO2+ NH4-N Tot-N Kloro- Fe Al Mn Ca Mg Na K Cl SO4 Fenol 44 col Flöde NO3-N fyll a E. coli µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l µg/l ant/100 ml m³/s , , , , , ,4 1,1 1,6 0,45 0,69 2, ,2 0,97 1,4 0,37 0,74 2, ,3 1,0 1,4 0,36 0,94 2, ,1 1,0 1,4 0,30 0,72 2, ,1 1,0 1,3 0,36 0,68 2, ,3 0,85 1,5 0,40 0,75 2, ,2 0,78 1,3 0,34 0,74 1, ,3 0,81 1,3 0,31 0,78 1, ,2 0,81 1,3 0,28 0,63 1, ,4 0,87 1,7 0,53 1,4 2, ,6 0,89 1,8 0,48 1,5 2, ,3 0,86 1,8 0,47 1,5 2, ,3 0,86 1,7 0,50 1,5 2, < , , , , ,5 0,80 1,7 0,59 1,5 3, , ,2 0,73 1,6 0,51 1,4 2, ,5 0,78 1,6 0,50 1,5 2, ,4 0,79 1,6 0,43 1,4 2, ,3 0,76 1,6 0,45 1,2 2, , , , , , , , , , , , , , , ,8 137

142 bilaga 10 Årstransport av fosfor, kväve, TOC, järn, mangan och aluminium i vattendrag i Ljusnans avrinningsområde 2010 Vattendrag Station TOC Fosfor Kväve Järn Aluminium Mangan ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år Ljusnan Ljusnedal , ,3 1,6 Ljusnan Sveg Ljusnan Laforsen Ljusnan Ljusne Strömmar Voxnan Sunnerstaholm Tännån ,0 37 Vemån ,6 62 Vemån Hoan , Lötån N ,3 52 Söderh.ån S ,5 29 Florån ,0 15 Florån ,0 22 Arealspecifik förlust av fosfor, kväve, TOC, järn, mangan och aluminium i vattendrag i Ljusnans avrinningsområde 2010 Vattendrag Station TOC Fosfor Kväve Järn Aluminium Mangan kg/ha * år kg/ha * år kg/ha * år kg/ha * år kg/ha * år kg/ha * år Ljusnan Ljusnedal ,03 0,8 0,5 0,16 0,05 Ljusnan Sveg ,04 1,1 1,9 0,31 0,14 Ljusnan Laforsen ,05 1,4 2,8 0,38 0,17 Ljusnan Ljusne Strömmar 37 0,05 1,4 1,8 0,41 0,14 Voxnan Sunnerstaholm 29 0,04 1,2 1,9 0,37 0,09 Tännån ,04 1,4 Vemån ,08 1,4 Vemån ,10 1,7 4,6 0,50 0,21 Hoan ,06 1,5 4,2 0,48 0,21 Lötån N ,07 1,6 Söderh.ån S ,17 3,4 Florån ,13 2,1 Florån ,09 2,0 Avvikelse från jämförvärde för arealspecifik förlust av fosfor och kväve i vattendrag i Ljusnans avrinningsområde samt bedömning. Vattendrag Station Fosfor Kväve Avvikelse * Bedömning * Avvikelse * Bedömning * Ljusnan Ljusnedal 30 1,4 Ingen/obetydlig 0,89 Ingen/obetydlig Ljusnan Sveg 90 0,90 Ingen/obetydlig 0,90 Ingen/obetydlig Ljusnan Laforsen 130 0,85 Ingen/obetydlig 1,1 Ingen/obetydlig Ljusnan Ljusne Strömmar 0,82 Ingen/obetydlig 1,2 Ingen/obetydlig Voxnan Sunnerstaholm 0,74 Ingen/obetydlig 1,0 Ingen/obetydlig Tännån ,83 Ingen/obetydlig 1,2 Ingen/obetydlig Vemån ,4 Ingen/obetydlig 1,1 Ingen/obetydlig Vemån ,5 Ingen/obetydlig 1,1 Ingen/obetydlig Hoan ,99 Ingen/obetydlig 1,1 Ingen/obetydlig Lötån N40 1,0 Ingen/obetydlig 1,3 Ingen/obetydlig Söderh.ån S40 1,9 Ingen/obetydlig 2,4 Ingen/obetydlig Florån ,7 Tydlig avvikelse 1,8 Ingen/obetydlig Florån ,7 Tydlig avvikelse 1,6 Ingen/obetydlig *) Avvikelsen och bedömningen baseras på jämförelse mot medelvärdet för de senaste tre åren. Beräkningarna för 2010 skiljer sig från 2009 och 2008 då dessa värden baseras på flödesdata från SMHI:s S-hype modell och inte som tidigare HBV/pulsdata. 138

143 bilaga 11 A. Fältprotokoll bottenfauna 2010 Typområde 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten Vattenförekomst/Havsområde Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Söderhamnsfjärden Lokalnummer K340 K342 K344 K346 K347 K348 K351 K352 K353 K354 Lokalnamn Hörningarna Vadtorp NO Skuggskär NV Lilljungfrun V Enskär Sandvik V stora Garpholmen V Lilla Ottergrundet V Västra Kullharsrabbet Grimskär Vattenomsättningsklass Län 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg Kommun (ej obligatoriskt) Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Top. karta 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV 14HNV Lokalkoordinater (x) Lokalkoordinater (y) Datum Provtagare Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Organisation ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB Provyta (m 2 ) 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 Antal prov Metodik SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO Syfte recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll Vattenkemiprov (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Provdjup (m) ,5 Ytvattentemperatur 15,3 15, ,6 15,1 16,3 15,9 15,6 14,5 15,6 Siktdjup 3,9 2,4 3 6,5 4,7 1,9 2,6 3,8 7,2 4 Grumlighet (klart, grumligt, mycket grumligt) Färg (klart, färgat, starkt färgat) Dy (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej ja nej Gyttja (ja/nej) ja ja ja nej ja ja ja ja ja ja Lera (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Sand (ja/nej) nej nej ja ja ja nej nej nej nej nej Grus (ja/nej) Myrmalm (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Rotad bottenvegetation (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Svavelväte (ja/nej) ja ja ja nej ja ja nej ja ja nej Sedimentfärg svart/grå svart/grå svart/grå gråbrun svartgrå grå/svart svart/grå svart/grå gråsvart svartgrå A Typ hamn B Typ C Typ A Påverkansgrad B Påverkansgrad C Påverkansgrad

144 bilaga 11 Typområde 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten Vattenförekomst/Havsområde Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Ljusnefjärden Lokalnummer K398 K401 K402 K403 K404 K405 K406 K407 K408 K409 Lokalnamn SV Storjungfrun Hammarhålet NV Storgrytan SO St Orrskär V Abrahamsharen SO Yttre Vattharet O Vallvik O Yttre Långharen V Kalkudden NV Storjungfrun Vattenomsättningsklass Län 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg 21 Gävleborg Kommun (ej obligatoriskt) Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Söderhamn Top. karta 14 HNV 14 HNV 14 HNV - 14 HNV 14 HNV - 14 HNV - - Lokalkoordinater (x) Lokalkoordinater (y) Datum Provtagare Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Per Wallenborg Organisation ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB ALcontrol AB Provyta (m 2 ) 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 0,109 Antal prov Metodik SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO SS-EN ISO Syfte recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll recipientkontroll Vattenkemiprov (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Provdjup (m) 42 8, Ytvattentemperatur 14,7 16,7 16, , ,8 15, Siktdjup 4,5 2,8 2,7 2,8 2,8 2,8 3 3,7 4 4,1 Grumlighet (klart, grumligt, mycket grumligt) Färg (klart, färgat, starkt färgat) Dy (ja/nej) nej nej - nej nej nej nej nej nej nej Gyttja (ja/nej) ja ja ja ja ja nej ja ja nej nej Lera (ja/nej) ja nej nej nej nej nej ja nej ja ja Sand (ja/nej) ja nej nej nej nej ja ja ja ja ja Grus (ja/nej) Myrmalm (ja/nej) ja nej nej nej nej nej nej ja ja ja Rotad bottenvegetation (ja/nej) nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej Svavelväte (ja/nej) nej ja ja ja ja nej nej nej nej nej Sedimentfärg gråbrunsvart gråsvart gråsvart gråsvart gråsvart gråsvart brungrå brun grå grå A Typ - - Fibrer Bark B Typ C Typ A Påverkansgrad B Påverkansgrad C Påverkansgrad

145 bilaga 11 B. Biomassa bottenfauna 2010 Bottenhavet, Söderhamnsfjärden Det. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB Metod: SS-EN ISO NV:s handbok för miljöövervakning RAPPORT utfärdad av ackrediterat laboratorium REPORT issued by an Accredited Laboratory Biomassa (g) STATION M S % K340 K342 K344 K346 K347 K348 K351 K352 K353 K354 POLYCHAETA, havsborstmaskar Marenzelleria neglecta - (Sikorski & Bick, 2004) 0,0075 0,2722 0,0025 0,0246 0,0409 0,0031 0,2402 0,0591 0,1185 1,2 OLIGOCHAETA, fåborstmaskar Oligochaeta 0,0054 0,0067 0,0023 0,0006 0,0032 0,0018 0,0024 0,04 AMPHIPODA, märlkräftor Corophium volutator - (Pallas, 1766) 0,0015 0,0047 0,0127 0,0019 0,0058 0,04 Monoporeia affinis - (Lindström, 1855) 0,0031 0,0220 0,0114 0,0272 0,1152 0,0179 0,0454 0,4 ISOPODA, tånglöss Saduria entomon - (Linné, 1758) 0,0512 0,0051 0,1 MYSIDACEA, pungräkor Mysis relicta - (Lovén, 1862) 0,0036 0,0004 0,01 DIPTERA, tvåvingar Chironomidae 1,5568 0,6698 0,1135 0,0462 1,3350 0,0375 0,0823 0,0301 0,3152 0,4186 0,5948 8,2 GASTROPODA, snäckor Potamopyrgus antipodarum - (Gray, 1843) 0,0400 0,0067 0,0047 0,0235 0,1 BIVALVIA, musslor Macoma balthica - (Linné, 1758) (<5 mm) 0,0432 0,0172 0,0032 0,0016 0,0374 0,0433 0,0146 0,0195 0,3 Macoma balthica - (Linné, 1758) (5-10 mm) 0,6649 0,1280 0,0412 0,3750 0,0233 0,1915 0,1424 0,2450 2,8 Macoma balthica - (Linné, 1758) (>10 mm) 1,1978 5,9447 0, ,8581 1,9451 0,0555 0,7885 1, ,3905 4,4360 6, ,9 SUMMA (våtvikt, g): 3,4295 6,8544 0, ,5339 0,0498 3,2881 0,1811 0,9618 2, ,1588 5,1025 6, ,0 Medelvärde (g/m 2 ): 46,812 Standardavvikelse (g/m 2 ): 59,825 Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2000). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. Bottenhavet, Ljusnefjärden RAPPORT Det. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB utfärdad av ackrediterat laboratorium REPORT issued by an Accredited Laboratory Metod: SS-EN ISO NV:s handbok för miljöövervakning Biomassa (g) STATION M S % K398 K401 K402 K403 K404 K405 K406 K407 K408 K409 POLYCHAETA, havsborstmaskar Marenzelleria neglecta - (Sikorski & Bick, 2004) 0,7260 0,0061 0,9000 0,7782 0,0086 0,0056 1,0872 0,2196 0,7464 0,0744 0,4552 0, ,4 AMPHIPODA, märlkräftor Gammarus sp. 0,0036 0,0057 0,0009 0,0015 0,02 Corophium volutator - (Pallas, 1766) 0,0070 0,0007 0,02 Monoporeia affinis - (Lindström, 1855) 0,0115 0,0170 0,0005 0,0014 0,0432 0,0190 0,2094 0,0451 0,0347 0,0692 0,9 ISOPODA, tånglöss Saduria entomon - (Linné, 1758) 0,0015 0,1003 0,1358 0,0238 0,0696 0,6 MYSIDACEA, pungräkor Mysis relicta - (Lovén, 1862) 0,0341 0,0034 0,1 Mysidae 0,0033 0,0003 0,01 DIPTERA, tvåvingar Chironomidae 0,0074 0,0680 0,0076 0,0003 0,0083 0,0316 0,2 GASTROPODA, snäckor Potamopyrgus antipodarum - (Gray, 1843) 0,0261 0,0012 0,0027 0,0176 0,1 BIVALVIA, musslor Macoma balthica - (Linné, 1758) (<5 mm) 0,0874 0,0317 0,0126 0,1767 0,1612 0,0267 0,0093 0,0095 0,0515 0,0694 1,3 Macoma balthica - (Linné, 1758) (5-10 mm) 0,0413 0,3384 0,0362 0,5277 0,1075 0,0333 0,1084 0,2062 2,7 Macoma balthica - (Linné, 1758) (>10 mm) 1,6465 4,9293 3,7265 7,4148 3,5628 1,1385 2,2821 2,2118 0,6742 5,5067 3,3093 2, ,7 SUMMA (våtvikt, g): 2,3840 5,0976 5,0922 8,2430 4,2854 1,2533 3,7414 2,4771 1,7751 5,6447 3,9994 2, ,0 Medelvärde (g/m 2 ): 36,692 Standardavvikelse (g/m 2 ): 19,505 Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2000). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 141

146 bilaga 11 C. Artlistor bottenfauna 2010 Förklaring till artlistor Det. = Ansvarig för artbestämning. Antal individer per prov (0,109 m 2 ) av de funna arterna/taxa samt deras känslighet för låga syrehalter, funktionella tillhörighet och ekologisk grupp. Syrekänslighet (Sy): 0 - taxas toleransgräns är okänd, 1 - taxa är mycket tåligt mot låga syrehalter 2 - taxa är måttligt känsligt mot låga syrehalter 3 - taxa är mycket känsligt mot låga syrehalter Funktionell grupp (Fg): 0 - ej känd 1 - filtrerare 2 - detritusätare 3 - predatorer 4 - skrapare 5 - sönderdelare Ekologisk grupp, känslighet för organisk belastning (Eg): 0 - kunskap saknas för bedömning, 1 - taxa påträffas i vatten med mycket hög påverkan, 2 - taxa påträffas i vatten med hög påverkan, 3 - taxa påträffas i vatten med måttligt hög påverkan, 4 - taxa påträffas i vatten med liten påverkan, 5 - taxa påträffas i vatten helt utan påverkan. M = medelvärde % = procentandel * = taxa påträffades endast i det kvalitativa provet ** = antalet individer i provet har uppskattats Östersjömussla, Macoma balthica, delas in i tre storleksklasser enligt följande: Macoma balthica - (Linné, 1758) (<= 5 mm) Macoma balthica - (Linné, 1758) (5-10 mm) Macoma balthica - (Linné, 1758) (> 10 mm) 142

147 bilaga 11 Bottenhavet, Söderhamnsfjärden Det. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB Metod: SS-EN ISO NV:s handbok för miljöövervakning RAPPORT utfärdad av ackrediterat laboratorium REPORT issued by an Accredited Laboratory ARTER/TAXA KATEGORI STATION Sy Fg Eg Rk K340 K342 K344 K346 K347 K348 K351 K352 K353 K354 M % POLYCHAETA, havsborstmaskar Marenzelleria neglecta - (Sikorski & Bick, 2004) ,4 5,0 OLIGOCHAETA, fåborstmaskar Oligochaeta ,3 2,7 AMPHIPODA, märlkräftor Corophium volutator - (Pallas, 1766) ,4 0,8 Monoporeia affinis - (Lindström, 1855) ,1 10,6 ISOPODA, tånglöss Saduria entomon - (Linné, 1758) ,1 0,2 MYSIDACEA, pungräkor Mysis relicta - (Lovén, 1862) ,1 0,2 DIPTERA, tvåvingar Chironomidae ,2 46,1 GASTROPODA, snäckor Potamopyrgus antipodarum - (Gray, 1843) ,6 1,2 BIVALVIA, musslor Macoma balthica - (Linné, 1758) (<5 mm) ,3 6,8 Macoma balthica - (Linné, 1758) (5-10 mm) ,3 4,8 Macoma balthica - (Linné, 1758) (>10 mm) ,4 21,6 SUMMA (antal individer): ,2 100 SUMMA (antal taxa): ,2 BQI m 1,88 4,08 0,90 2,77 0,13 0,91 6,58 2,41 1,66 4,56 Totalantal taxa 9 Diversitetsindex 2,3 BQI m 2,587 Medelantal taxa/prov 4,2 Biomassa (g/kvm) 46,8 20%-percentil 2,073 Antal ind./kvm. 442 AAB-index 2,33 Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. Bottenhavet, Ljusnefjärden Det. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB Metod: SS-EN ISO NV:s handbok för miljöövervakning RAPPORT utfärdad av ackrediterat laboratorium REPORT issued by an Accredited Laboratory ARTER/TAXA KATEGORI STATION Sy Fg Eg Rk K398 K401 K402 K403 K404 K405 K406 K407 K408 K409 M % POLYCHAETA, havsborstmaskar Marenzelleria neglecta - (Sikorski & Bick, 2004) ,5 70,1 AMPHIPODA, märlkräftor Gammarus sp ,5 0,5 Corophium volutator - (Pallas, 1766) ,3 0,3 Monoporeia affinis - (Lindström, 1855) ,0 3,0 ISOPODA, tånglöss Saduria entomon - (Linné, 1758) ,6 0,6 MYSIDACEA, pungräkor Mysis relicta - (Lovén, 1862) ,2 0,2 Mysidae ,2 0,2 DIPTERA, tvåvingar Chironomidae ,5 2,5 GASTROPODA, snäckor Potamopyrgus antipodarum - (Gray, 1843) ,7 0,7 BIVALVIA, musslor Macoma balthica - (Linné, 1758) (<5 mm) ,4 10,5 Macoma balthica - (Linné, 1758) (5-10 mm) ,2 3,2 Macoma balthica - (Linné, 1758) (>10 mm) ,1 8,2 SUMMA (antal individer): ,2 100 SUMMA (antal taxa): ,2 BQI m 2,90 3,41 4,15 2,68 3,62 2,99 3,95 2,85 4,21 4,73 Totalantal taxa 9 Diversitetsindex 1,6 BQI m 3,548 Medelantal taxa/prov 4,2 Biomassa (g/kvm) 36,7 20%-percentil 3,364 Antal ind./kvm. 910 AAB-index 2,00 Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 143

148 bilaga 11 D. Resultatsidor bottenfauna 2010 Förklaring till resultatsidor Lokaluppgifter I förekommande fall lokalnummer, vattenförekomst/havsområde och lokalnamn. Provtagningsdatum, typområde enligt indelning i NFS 2006:1, koordinater enligt RT90 (Rikets nät). Naturvårdsverkets kriterier (2007) Beräknade index enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon). Statusklassning/bedömning enligt den femgradiga skalan: Hög status God status Måttlig status Otillfredställande status Dålig status BQI m (Benthic Quality Index): index för statusklassning av mjukbottenfauna. 20%-percentil: percentilen av BQI m -värdet, används för statusklassificeringen. Ekologisk kvalitetskvot: 20%-percentilen dividerat med högsta värdet av BQI m -värdet. Expertbedömning Vår slutgiltiga bedömning av påverkansgraden med avseende på näring. Bygger på de olika indexen och parametrarna i kombination med bottenfaunans artsammansättning, samt på vår erfarenhet från liknande undersökningar och provplatser. Bedöms enligt den femgradiga skalan: Hög status God status Måttlig status Otillfredsställande status Dålig status Tillståndsklassning Beräknade index och parametrar. Gränsvärden enligt Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999) samt i vissa fall vårt eget databasmaterial. Klassningar enligt den femgradiga skalan: Mycket högt Högt Måttligt högt Lågt Mycket lågt Totalantal taxa: det totala antalet arter och/eller grupper som påträffades i hela provet. Medelantal taxa/prov: medelantalet arter och/eller grupper per delprov. Individtäthet (antal/m 2 ): totala antalet individer per kvadratmeter undersökt bottenyta. Biomassa (g/m 2 ): våtvikt av det totala antalet individer per kvadratmeter undersökt bottenyta AAB-index: index tillståndsklassning av mjukbottenfauna. Diversitetsindex: Shannons diversitetsindex - ett mått på mångformigheten hos bottenfaunasamhället. Expertbedömning - jämförelse med tidigare undersökningar Om tidigare undersökningar gjorts redovisas här utvalda data av intresse för bedömning och undersökningssyfte. I diagram med BQI m visas 20 % och 80 %-percentilerna som felstaplar. Kommentar I kommentaren finns värdefull information om intressanta observationer och avvikelser. Den är avsedd att hjälpa till vid tolkningen av resultaten i tabeller och diagram. 144

149 bilaga 11 Bottenhavet, Söderhamnsfjärden Datum: Typområde: 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten Koordinat: 0/0 Provtagningsuppgifter Metodik: SS-EN ISO Provyta (m 2 ): 0,1090 Antal prov: 10 Provdjup (m): - Naturvårdsverkets kriterier (2007) Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning BQI m : 2,587 0,15 20%-percentil: Expertbedömning 2,073 Otillfredsställande Statusklassning av näringspåverkan Måttlig Tillståndsklassning Totalantal taxa: 9 Biomassa (g/m 2 ): 46,81 högt Medelantal taxa/prov: 4,2 måttligt högt AAB: 2,33 opåverkat - obet påv Individtäthet (antal/m 2 ): 442 måttligt högt Diversitetsindex: 2,34 högt Expertbedömning - jämförelse med tidigare undersökningar År Statusklassning av näringspåverkan 2003 Betydlig påverkan 2004 Betydlig påverkan 2005 Betydlig påverkan 2006 Betydlig påverkan 2007 Betydlig påverkan 2008 Måttlig 2009 Måttlig 2010 Måttlig BQI m God Måttlig Otillfredsställande Antal ind/m 2 Individtäthet Biomassa g/m Kommentar: Vid 2010 års undersökning dominerades faunan av fjädermygglarver, Chironomidae (46 %) och östersjömussla Macoma balthica (33 %). Andelen av den syrekrävande vitmärlan Monoporeia affinis var relativt hög, 10 %. I proven påträffades även entaka individer av den syrekrävande tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum. Individtätheten var måttligt hög och biomassan var hög. 20 %- percentilen av BQIm-indexet klassar havsområdet med otillfredställande status. Andelen arter som är känsliga mot låga syrenivåer och hög organisk belastning var dock relativt hög vilket motiverar att expertbedömningen blir måttlig status. 145

150 bilaga 11 Bottenhavet, Ljusnefjärden Datum: Typområde: 16 Södra Bottenhavet, inre kustvatten Koordinat: 0/0 Provtagningsuppgifter Metodik: SS-EN ISO Provyta (m 2 ): 0,1090 Antal prov: 10 Provdjup (m): - Naturvårdsverkets kriterier (2007) Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning BQI m : 3,548 0,24 20%-percentil: Expertbedömning 3,364 Måttlig Statusklassning av näringspåverkan Måttlig Tillståndsklassning Totalantal taxa: 9 Biomassa (g/m 2 ): 36,69 måttligt högt Medelantal taxa/prov: 4,2 måttligt högt AAB: 2,00 något påverkat Individtäthet (antal/m 2 ): 910 måttligt högt Diversitetsindex: 1,64 måttligt högt Expertbedömning - jämförelse med tidigare undersökningar År Statusklassning av näringspåverkan 2003 Ingen eller obetydlig påverkan 2004 Ingen eller obetydlig påverkan 2005 Ingen eller obetydlig påverkan 2006 Ingen eller obetydlig påverkan 2007 Ingen eller obetydlig påverkan 2008 Måttlig 2009 Måttlig 2010 Måttlig BQI m 5 God Antal ind/m Individtäthet Biomassa Biomassa g/m Måttlig Otillfredsställande Kommentar: Bottenfaunan i området dominerades av havsborstmasken Marenzelleria neglecta (70 %) och östersjömussla Macoma balthica (22 %). Vitmärla Monoporeia affinis, som är känslig mot låga syrenivåer påträffades på åtta stationer i området och den känsliga tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum påträffades på två av stationerna. Individtätheten minskade kraftigt vid 2008 års undersöknig och var även i år lägre än tidigare år. Detta återspeglas i sänkningen av statusklassningen år En liten sänkning av totalantalet påträffade taxa sedan 2007 och bakåt kan noteras men artsammansättningen har varit liknande mellan åren. 20 %- percentilen av BQIm-indexet klassar havsområdet med måttlig status. Expertbedömningen avviker inte från Naturvårdsverkets kriterier. 146

151 bilaga 12 Växtplankton 2010 Fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat A. Fältprotokoll Fältprotokoll Ljusnan-Voxnans vvf 2010 plankton Koordinater Rörprov Håvprov Datum Temp Siktdjup kikare Vatten Nr Lokal x y djup (m) djup (m) ( C) (m) Söderhamnsfjärden K333D S Myrskär ,1 4,3 Söderhamnsfjärden K336D NV Stora Garp ,1 2,4 Ljusnefjärden K390U NV Storgrytan ,5 4,6 Metod BIN PR 066 (2 m rörhämtare, 5 provpunkter) Provtagare Per Wallenborg Organisation/Företag Alcontrol AB B. Artlistor Förklaring till artlistor Det. = Ansvarig för artbestämning EG = Ekologisk grupp O - taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer E - taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer I - taxa som är indifferenta d v s har en bred ekologisk tolerans Frekvens = uppskattad frekvens av indikatorarter i en skala från 1-5 där 5 är det högsta. Längd För arter vars kolonier bildar långa filament anges filamentlängden (µm/l). Biomassa Anges i enheten mg/l (1 mg/l motsvarar en biovolym på 1 mm 3 /l) 147

152 bilaga 12 K333D. Söderhamnsfjärden, S Myrskär Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-4 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: BIN PR NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Annika Liungman Frekv. Längd * 10 3 Antal * 10 3 Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Nostocales Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA 3 E ,001 Nostocales, obestämd kolonibildande art 1 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,031 Hemiselmis sp. - PARKE 1 Katablepharis remigera - CLAY & KUGRENS 1 Teleaulax amphioxeia - (CONRAD) HILL 1 Teleaulax sp. - HILL ,004 Cryptomonadales 1 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Ebria tripartita - (SCHUMANN) LEMMERMANN 2 3 0,020 Gymnodinium sp. - KOFOID & SWEZY I 1 Katodinium sp. - FOTT ,004 Peridinium sp. - EHRENBERG I 1 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Kephyrion sp. - PASCHER -3 I 1 2 0,00003 Pseudopedinella elastica - SKUJA 2 6 0,002 Chrysophyseae, obestämda monader (2-5 µm) 1 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centriska kiselalger (<10 µm) I 1 Centriska kiselalger (10-20 µm) I 1 Centriska kiselalger (20-30 µm) I 1 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Chlorococcales Monoraphidium contortum - (THURET) KOMARKÓVA-LEG. I 1 Ulotrichales Koliella longiseta - (VISCHER) HINDÀK 1 Koliella sp. - HINDÁK ,001 ÖVRIGA Pyramimonas virginica - PENNIK ,006 Pyramimonas sp. - SCHMARDA ,030 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,010 Övriga, oidentifierad flagellat ,019 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 148

153 bilaga 12 K336D. Söderhamnsfjärden, NV Stora Garp Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-6 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: BIN PR NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Annika Liungman Frekv. Längd * 10 3 Antal * 10 3 Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Nostocales Aphanizomenon sp. - MORREN I ,008 Nostocales, obestämd kolonibildande art 1 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,054 Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG I 1 Hemiselmis sp. - PARKE ,001 Katablepharis remigera - CLAY & KUGRENS 1 Teleaulax acuta - (BUTCHER) HILL 1 Teleaulax amphioxeia - (CONRAD) HILL 1 Teleaulax sp. - HILL ,026 Cryptomonadales ,006 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Dinophysis sp. - EHRENBERG 1 Ebria tripartita - (SCHUMANN) LEMMERMANN ,111 Gymnodinium sp. - KOFOID & SWEZY I 1 Katodinium sp. - FOTT 1 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Pseudokephyrion sp. - PASCHER ,00004 Pedinellales (Pseudopedinella sp./pedinella sp.) 1 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centriska kiselalger (10-20 µm) I 1 Melosira sp. - C. A. AGARDH 2 4 0,020 Pennales obestämda (30-50 µm) I 1 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Chlorococcales Monoraphidium contortum - (THURET) KOMARKÓVA-LEG. I 1 Oocystis sp. - NÄGELI I 1 Ulotrichales Koliella sp. - HINDÁK ,001 ÖVRIGA Chrysochromulina sp. - LACKEY ,002 Pyramimonas virginica - PENNIK ,004 Pyramimonas sp. - SCHMARDA ,026 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,017 Övriga, oidentifierad flagellat ,035 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 149