INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR METODIK... 19

Transkript

1 Provplats för elfiske i Lillån vid Huskvarna (315). Foto: Robert Andersson, Medins Biologi VÄTTERNS TILLFLÖDEN INOM JÖNKÖPINGS LÄN 22-26

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR METODIK RESULTAT.. 24 Lufttemperatur och nederbörd.. 24 Vattenföring och ämnestransport Röttleåns avrinningsområde Edeskvarnaåns avrinningsområde Huskvarnaåns avrinningsområde Tabergsåns avrinningsområde.. 55 Lillåns och Domneåns avrinningsområden.. 68 Avrinningsområden inom Habo kommun KOMMENTAR TILL FEMÅRSPERIODEN REFERENSER.. 86 BILAGA 1. Kontrollprogram BILAGA 2. Provtagningsplatser, analysmetoder och bedömningsgrunder.. 95 BILAGA 3. Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd BILAGA 4. Resultat från undersökning av vattenkemi BILAGA 5. Uppgifter om vattenföring, ämnestransport och arealförlust BILAGA 6. Uppgifter om utsläpp från punktkällor BILAGA 7. Resultat från undersökning av metaller i vattenmossa BILAGA 8. Resultat från undersökning av växtplankton BILAGA 9. Resultat från provfiske

3 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Jönköpings kommun har ALcontrol AB i samarbete med Medins Biologi AB utfört 26 års undersökningar av vattenmiljön inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. Årets undersökningar omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och elprovfiske. Årets rapport är en femårsrapport för perioden Det innebär bl.a. att resultat från alla undersökningsmoment under denna period kommenteras. Därför omfattas även de sedimentundersökningar som utfördes år 23 (endast Ryssbysjön) och 24 (övriga sjöar), undersökning av metaller och PCB i gädda från Munksjön år 23 samt 22 och 25 års bottenfaunaundersökningar. Sist i sammanfattningen redovisas några aspekter av vattenkvaliteten på färgkartor. Det gäller tillståndet (medelvärden 22-26) avseende fosfor (Figur 7), växtplankton (Figur 8), färgvärde (Figur 9) och syre (medel av årslägsta värden, Figur 1). Lufttemperatur och nederbörd Över normal medeltemperatur sedan 1997 Under åren hade endast 1996 lägre årsmedeltemperatur än normalvärdet för perioden vid SMHI:s väderstation vid Jönköpings flygplats. Samtliga övriga år var temperaturen,4-1,8 C högre än vanligt. År 26 var medeltemperaturen 6,6 jämfört med normala 5,2 C. Kall vinter, varmt under resten av 26 Under hela perioden april t.o.m. december var det temperaturöverskott och december 26 var den mildaste på hela 19-talet. Januari, februari och mars var däremot kallare än normalt. Normal årsnederbörd 26 Under senare hälften av 199-talet ökade årsnederbörden med nästan 7 %. Med undantag för år 24 minskade nederbördsmängderna År 26 var nederbörden i det närmaste normal (784 jämfört med 787 mm). Oktober var regnigast Månader med särskilt lite nederbörd år 26 var januari, juni, juli och september. Särskilt nederbördsrika månader var april, augusti och oktober. Ytavrinningen var därför störst dessa månader, vilket medförde stor påverkan från omgivande mark med åtföljande förhöjda värden för närings- (fosfor, kväve) och organiska ämnen (TOC, färg) samt grumlighet. Vattenföring och ämnestransport Årsvattenföring i nivå med medelvärdet De normalstora nederbördsmängderna resulterade i att 26 års vattenföring var i nivå med medelvärdet för den senaste 25- årsperioden i större delen av området (se exempel i Figur 1). Rekordstor vattenföring i främst november Stora nederbördsmängder i april och oktober medförde avsevärt högre vattenföring än normalt i april och november. I november var flödena de högsta under hela 25- årsperioden. I Tabergsån var även aprilflödet bland mätseriens högsta. Litet flöde under vinter och sommar Minusgrader och lite nederbörd medförde en period med lägre vattenföring än normalt i januari t.o.m. mars. Lite regn och stort upptag i vegetation gav ovanligt små flöden även i juni-juli. 1

4 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Vattenföring (m 3 /s) Tabergsån vid utloppet i Vättern, Lillån (Bankeryd), Stensjöån och Huskvarnaån kan delvis förklaras av jordbrukspåverkan, men sannolikt bidrar även utsläpp från de kommunala reningsverken i Jönköping (Simsholmen), Bankeryd, Forserum respektive Huskvarna. Röttleåns avrinningsområde Figur 1. Årsmedelvattenföring i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern Streckad linje anger medelvärdet för hela perioden. Oväntat stora transporter av näringsämnen och organiska ämnen relaterat till flödet Den normalstora medelvattenföringen medförde att transporterna av näringsämnena fosfor och kväve i flertalet vattendrag var i nivå med, eller större än, medelvärdet för perioden Transporten av syreförbrukande organiska ämnen var oftast något större än vanligt. Att 26 års transporter totalt sett var större än förväntat i relation till medelvattenföringen förklaras troligen av stor påverkan från jordbruksmark i samband med mycket nederbörd under vegetationsfria perioder i april och oktober. Däremot var påverkan från punktkällor (främst reningsverk) under dessa perioder mindre än vanligt eftersom utspädningen var större. Påverkan från jordbruk och reningsverk Den mycket höga kväveförlusten och höga fosforförlusten (årstransporten dividerad med avrinningsområdets areal) i Nässjöån med mycket stor respektive stor avvikelse från jämförvärdet (medelvärde 22-26) orsakades av påverkan från jordbruk och Nässjö reningsverk. I Lyckåsån berodde de höga förlusterna av kväve och fosfor med stor respektive mycket stor avvikelse från jämförvärdet troligen främst på jordbrukspåverkan. Även de höga kväveförlusterna i Tydlig jordbrukspåverkan i Röttleån Delområdets högsta näringsämneshalter förekom i Röttleån, som hade mycket höga halter (medelvärde 22-26) av både fosfor (Figur 7) och kväve. Orsaken var jordbrukspåverkan, vilket tydligt framgår av samvariationen mellan fosfor- och slamhalter. Halterna var högst i samband med regnperioder då stor avrinning ökade läckaget av näringsämnen från jordbruksmarken. Minskande fosforhalt i Bunn och Röttleån I Bunn minskade fosforhalterna tydligt från måttligt höga halter under 199-talet till låga under 2-talet. I Röttleån minskade fosforhalterna svagt under hela perioden, från extremt höga halter på 197-talet till mycket höga därefter. Orsaker till minskningen kan vara förbättrad standard på enskilda avlopp, minskad befolkningstäthet i glesbygd och förändrad inriktning på jordbruket. Under samma period har kvävehalterna varierat mycket, men har hela tiden bedömts som mycket höga. År 26 var halten den högsta sedan Från höga till måttligt höga halter av organiska ämnen I Kierydsån var medelhalterna av syreförbrukande organiska ämnen (TOC) höga (medelvärde 22-26). Genom sedimentation och utspädning var halten lägre i Ören (låg). Tillförsel av ytterligare organiska ämnen (humus, plankton) medförde en ökning till måttligt hög halt i Bunn och Röttleån. 2

5 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning TOC (mg/l) 15 Vattenföring (m 3 /s),6 Edeskvarnaåns avrinningsområde TOC 2 22 Flöde 24 26,5,4,3,2,1, Figur 2. Medelhalter av organiska ämnen (TOC, staplar) och medelvattenföring (linje) i Kierydsån (14) Ökande humushalt p.g.a. mildare vintrar? I Kierydsån ökade halterna av organiska ämnen (TOC) vid slutet av 199-talet från måttligt höga till huvudsakligen höga halter därefter (Figur 2). De två senaste årens medelhalter var mätseriens högsta. I Röttleån ökade TOC-halterna inom klassen måttligt höga halter under 199-talet till följd av att ökad nederbörd och avrinning medförde större utlakning av humusämnen från omgivande mark, men under 2- talet har halterna varit något lägre. Under senare år har halterna vid många provplatser varit högre än förväntat relaterat till vattenföringen (se exempel i Figur 2). Till detta kan ökande årsmedeltemperatur ha bidragit, eftersom mildare vintrar möjliggör nedbrytning och utlakning av humusämnen under en större del av året. Återkommande syrebrist i Bunn I Ören var syretillståndet oftast svagt eller måttligt syrerikt under perioden , men 2 och 23 var det nästan helt syrefritt (,2 mg/l). I Bunn har det varit syrefritt eller nästan syrefritt varje år (Figur 1). Orsaken till den dåliga syresituationen var troligen stor tillförsel av organiskt material (humusämnen) från omgivande mark i kombination med en begränsad djuphåla (tillgänglig mängd syre räcker inte till för nedbrytning av det organiska materialet). Jordbrukspåverkan gav extremt höga fosforhalter i Lyckåsån och Landsjön I både Lyckåsån och Landsjön bedömdes halterna (medelvärde 22-26) av näringsämnet fosfor (Figur 7) som extremt höga. I Lyckåsån var även kvävehalterna mycket höga samtidigt som vattnet var starkt grumligt och betydligt färgat (Figur 9). De höga värdena kan förklaras av påverkan från jordbruksmark, förstärkt i samband med mycket nederbörd. Interngödning i Landsjön I Landsjön har fosforhalten oftast varit avsevärt högre i bottenvattnet jämfört med ytvattnet (mer än nio gånger år 26), vilket kan kopplas till syrebrist (fosfor som under syrerika förhållanden är bundet till järn i sedimentet löser ut vid syrebrist, s.k. interngödning). Även kvävehalten var högre i bottenvattnet beroende på sedimentation av organiskt bundet kväve (humus, plankton). Under perioden har det varit återkommande syrebrist i sjön. Högsta uppmätta kvävehalten i Lyckåsån I Lyckåsån var fosforhalterna mycket höga eller extremt höga och kvävehalterna mycket höga under hela perioden År 26 var medelhalten av fosfor den näst högsta i mätserien medan kvävehalten var den allra högsta. Även grumligheten var ovanligt hög. Mätseriens högsta halter av både fosfor och kväve i Landsjöns bottenvatten I Landsjön ökade fosforhalterna markant under slutet av 199-talet och början av 2-talet från mycket höga till extremt höga halter. Denna utveckling bröts dock 23 och därefter har halterna varit lägre, även om de fortfarande bedömts som extremt höga. Kvävehalterna i Landsjön har oftast varit höga. Under senare år har dock halterna minskat till måttligt höga. I bottenvattnet var dock 26 års halter av både kväve och fosfor de högsta i mätserien. 3

6 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Växtplankton påvisade näringrikt tillstånd och stor risk för algblomning i Landsjön Undersökningarna av växtplankton i Landsjön har påvisat näringsrika förhållanden under femårsperioden med stark påverkan av näringsämnen. Risken för långvariga algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger har bedömts som stor. Kraftiga blomningar av blågrönalger förekom på 199-talet, men under 2-talet har mängden blågrönalger varit lägre. Huskvarnaåns avrinningsområde Extremt höga näringsämneshalter i Nässjöån, Ryssbysjön och Huluån Delområdets högsta näringsämneshalter (medelvärde 22-26) hade Ryssbysjön och dess utlopp Huluån (extremt höga fosforhalter, Figur 7, och mycket höga kvävehalter). I Nässjöån noterades extremt hög kvävehalt och mycket hög fosforhalt. Lilla Nätaren och Lillån (Huskvarna) hade mycket höga halter av både fosfor och kväve. Även i Ällingabäcken, Stensjöån och Huskvarnaån vid utloppet i Vättern var kvävehalterna mycket höga. Påverkan från jordbruk, reningsverk och interngödning Det generellt näringsrika och grumliga vattnet berodde på jordbrukspåverkan. I Nässjöån orsakades den extremt höga kvävehalten och mycket höga fosforhalten främst av utsläpp från Nässjö reningsverk. Reningsverket bidrog även till de mycket höga kvävehalterna i Ryssbysjön och Huluån medan de extremt höga fosforhalterna troligen orsakades av interngödning (fosfor som annars är bundet till järn i sedimentet släpper vid syrebrist). Även i Lilla Nätaren förekommer interngödning i samband med syrebrist. I Lillån (Huskvarna) bidrog troligen dagvattenpåverkan till de mycket höga näringsämneshalterna. Jämförelsevis höga kvävehalter år 26 I Ällingabäcken och Huskvarnaån vid Lekeryd (34) var 26 års medelhalt av kväve den högsta under perioden Vid flera andra provplatser (bl.a. Fredriksdalaån, Ryssbysjön och Lanån) var 26 års kvävehalt en av de högsta i mätserien. I de flesta fallen var troligen orsaken till detta stort markläckage (främst jordbruk) p.g.a. mycket nederbörd under vegetationsfria perioder vår och höst. Växtplankton påvisade näringsrikt tillstånd i Ryssbysjön, Lilla och Stora Nätaren Som medelvärde för femårsperioden uppmättes höga klorofyllhalter (mått på algmängd) i Ryssbysjön och Lilla Nätaren medan de var måttligt höga i Stora Nätaren och Stensjön (Figur 8). Växtplanktonundersökningarna bekräftade näringsrika förhållanden. I Ryssbysjön har näringstillståndet utifrån växtplanktonsamhället bedömts som mycket näringsrikt med stor-mycket stor risk för långvarig blomning av potentiellt giftiga blågrönalger (jämför Figur 3). I Lilla och Stora Nätaren har tillståndet klassats som näringsrikt med stor respektive stor-mycket stor risk för blomning av giftiga alger. I Stensjön har tillståndet bedömts som måttligt näringsrikt med liten-tydlig risk för algblomning. Algbiomassa (mg/l) Övriga G. semen Blågrönalger Ryssbysjön L. Nätaren St. Nätaren Stensjön Figur 3. Total algbiomassa och fördelning på blågrönalger, Gonyostomum semen och övriga alger vid växtplanktonundersökningar i sjöar inom delområdet Huskvarnaån i augusti 26. 4

7 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Bottenfaunan var näringsämnespåverkad i Ryssbysjön och Huluån I Ryssbysjön påvisade djupbottenfaunan näringsrika förhållanden både 22 och 25. Bottenfaunan i strandzonen var starkt eller mycket starkt påverkad av näringsämnen/organiskt material 22 och betydligt påverkad 25. Den nedströms belägna Huluån var betydligt påverkad av näringsämnen/organiska ämnen båda åren. Generellt höga halter av organiska ämnen och betydligt eller starkt färgat vatten Stor tillförsel av humusämnen från omgivande skogs-, myr- och jordbruksmark medförde mycket höga halter av organiska ämnen (TOC) i Ällingabäcken och Fredriksdalaån. Till den mycket höga TOChalten i Ryssbysjön bidrog riklig algproduktion. Vid nästan samtliga övriga provplatser var TOC-halterna höga med betydligt eller starkt färgat vatten (Figur 9). Halterna av organiskt material följer variationer i nederbörd och avrinning Vid flertalet provplatser ökade halterna av organiskt material under perioden /99, minskade sedan till 23, för att därefter åter öka. Variationen kan kopplas till nederbörd och avrinning. Mera nederbörd och avrinning ger större utlakning av humusämnen från marken. I Nässjöån, Ryssbysjön, Huluån och Stensjön var 26 års halter de högsta i mätserien. Syrebrist i samtliga undersökta sjöar Vid nedbrytningen av det organiska materialet (humus, plankton) förbrukas syre. Under femårsperioden var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd i Lilla och Stora Nätaren och syrefattigt i Stensjön. I Ryssbysjön påvisade djupbottenfaunan syrefattiga eller mycket syrefattiga förhållanden 22 och måttligt syrerika 25. Ökande syrehalter i Nässjöån I Nässjöån ökade syrehalterna från syrefattigt tillstånd vid mitten av 199-talet till huvudsakligen måttligt syrerikt under 2-talet. Eftersom detta inte kan kopplas till minskande halter av organiska ämnen eller ökad vattenföring kan åtgärder vid Nässjö reningsverk ha bidragit. I Huskvarnaån vid Karlsfors (32) var 26 års syrehalt den lägsta under perioden Minskande zinkhalter i vatten i Nässjöån Vid jämförelse mellan undersökningar under perioden i Nässjöån framkom trender mot minskande medelhalter för främst zink, som minskat från måttligt höga till låga halter. Som högst har måttligt höga medelhalter uppmätts av koppar (22 och 25) och zink (1992 och 1994). I Huskvarnaån uppströms Kåvasjön uppmättes måttligt höga halter av bly och koppar år 24. Ökande kromhalter i vattenmossa i Lanån och Stensjöån Vid undersökningar under perioden har måttligt höga halter i vattenmossa noterats för sex metaller i Stensjöån (koppar, krom, zink, nickel, kobolt och bly) och två i Lanån (koppar, krom och kvicksilver). I Stensjöån ökade kromhalterna från låga till måttligt höga medan halterna av zink och nickel minskade från måttligt höga till låga under samma period. I Lanån har kromhalterna ökat från mycket låga till måttligt höga under senare år. Vid denna provplats var 26 års halter av både järn, kvicksilver, krom, kobolt, bly och arsenik de högsta uppmätta. Låg öringtäthet i Stensjöån och hög i Lilllån Vid 26 års elprovfiske i Stensjöån var individtätheten 16 öringar per 1 m 2, vilket klassas som lågt. Resultatet avvek inte nämnvärt från tidigare fisken. I Lillån (Huskarna) har öringtätheten stadigt ökat under senare år och 26 påträffades 115 individer per 1 m 2, vilket bedöms som högt (Figur 4). Den höga tätheten visar att lokalen är en viktig uppväxtmiljö för öring. 5

8 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Antal/1 m Öring >+ Öring + SCA Hygiene Products (1%) Munksjö Paper (16%) Tabergsån (3%) Simsholmens ARV (53%) Totalt 285 ton kväve Figur 4. Öringtäthet i Lillån vid kyrkogården (315, Huskvarna) vid elprovfisken 1987, 1996, 24, 25 och 26. (Staplarnas nedre, ljusa del är andelen ensomrig öring och den övre, mörka delen andelen äldre öring.) Tabergsåns avrinningsområde Måttligt höga fosforhalter och mycket höga kvävehalter Som medelvärde för femårsperioden var fosforhalterna huvudsakligen måttligt höga (Figur 7). I Kallebäcken, Munksjön och Tabergsån vid utloppet i Vättern var kvävehalterna mycket höga. Växtplankton påvisade något högre näringsgrad i Munksjön än Rocksjön Utifrån biomassa och artsammansättning av växtplankton under femårsperioden bedömdes näringstillståndet som näringsfattigt-måttligt näringsrikt i Rocksjön och måttligt näringsrikt-näringsrikt i Munksjön. Risken för långvarig blomning av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som ingen/obetydlig-liten i Rocksjön och liten i Munksjön. Reningsverket bidrog med hälften av kvävetillförseln till Munksjön Munksjön är kraftigt belastad av näringsämnen från punktkällor, främst Simsholmens reningsverk och till mindre del Munksjö pappersbruk. År 26 bidrog reningsverket med 33 % av fosfortillför- Figur 5. Tillförseln av kväve till Munksjön år 26 fördelat på olika källor. seln och 53 % av kvävetillförseln till Munksjön (Figur 5). Inskiktning av avloppsvatten från reningsverket medför mycket höga halter av ammoniumkväve i bottenvattnet. Halter i dessa nivåer kan vara skadliga för fisk. Ammonium är även kraftigt syreförbrukande och bidrar därför troligen till syrebristen i sjön. Syrebristen leder i sin tur till interngödning av fosfor (järnbunden fosfor i sedimentet frigörs vid syrebrist). Minskande fosforhalter har gett färre alger i Rocksjön och Munksjön I både Rocksjön och Munksjön minskade fosforhalterna tydligt och kvävehalterna svagt Till de minskande fosforhalterna kan åtgärder för att minska utsläppen från punktkällor ha bidragit. Parallellt med fosforhalterna har klorofylhalterna (mått på algmängd) minskat. Vid provplatserna i rinnande vatten har sannolikt vattenföringen haft störst betydelse för variationerna, vilket indikerar diffus påverkan från mark. Betydligt påverkad bottenfauna Både vid 22 och 25 års bottenfaunaundersökningar bedömdes Munksjön som betydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material i strandzonen samt ha ett näringsrikt tillstånd på djupbotten. Även lokalen i Sandserydsån bedömdes som betydligt påverkad 22, men inte 25. 6

9 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Högst halter av organiska ämnen i Sandserydsån och Vederydssjöns utlopp Halterna av syreförbrukande organiskt material (TOC, medelvärde 22-26) var högst i de övre delarna av avrinningsområdet. Sandserydsån hade mycket höga TOChalter och Vederydssjöns utlopp höga halter. Flertalet provplatser i delområdet hade starkt eller betydligt färgat (Figur 9) och betydligt eller måttligt grumligt vatten. Frekvent syrebrist i Rock- och Munksjön I både Rocksjön och Munksjön har det varit syrefritt eller nästan syrefritt i bottenvattnet nästan alla år under perioden Vid 25 års undersökning i Munksjön påvisade dock bottenfaunan något bättre förhållanden (måttligt syrerikt) jämfört med 22 (syrefattigt eller mycket syrefattigt). Surstötar i Sandserydsån I Sandserydsån uppmättes mycket svag buffertkapacitet vid tre tillfällen under den senaste femårsperioden (februari 22, februari 24 och december 26). Även vid undersökningar av bottenfauna (senast 22 och 25) påvisades betydlig försurningspåverkan i Sandserydsån. Vanligt med måttligt höga metallhalter i vattenmossa i Tabergsån vid Norrahammar I Tabergsån vid Norrahammar har måttligt höga halter noterats i vattenmossa vid ett eller flera tillfällen (arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, nickel och zink). Nickel uppmättes t.o.m. i höga halter 1992 och Orsaken till haltförhöjningarna kan vara dagvattenpåverkan. Lillåns och Domneåns avrinningsområden Mycket höga fosforhalter och extremt höga kvävehalter i Lillån efter reningsverket Både Lillån och Domneån är påverkade av jordbruk. I sin nedre del är Lillån är dessutom kraftigt påverkad av utsläpp från reningsverket i Bankeryd. Som ett medelvärde för perioden var fosforhalterna mycket höga (Figur 7) och kvävehalterna extremt höga vid utloppet i Vättern (6). Vid bottenfaunaundersökning i Lilllån (6) bekräftades stark eller mycket stark påverkan av näringsämnen/organiskt material både år 22 och 25. Stor humustillförsel gav starkt färgat vatten med höga TOC-halter i Domneån Domneån tillförs mycket humusämnen från sina källområden vid Dumme mosse och från jordbruksmark. Därför har vattnet under femårsperioden varit starkt färgat (Figur 9) med höga halter av organiska ämnen (TOC). Det fanns en tydlig variation under året kopplad till vattenföring. Vid perioder med stor nederbörd och avrinning lakas mera humusämnen ut från marken, varför TOC-halt och färgvärde följer varandra mycket väl. Måttligt höga halter av flera metaller I Lillån vid utloppet i Vättern har som mest måttligt höga halter av koppar och bly uppmätts under perioden Under samma period har måttligt höga halter av flera metaller (koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink) noterats i vattenmossa uppströms Bankeryd (61). Fortsatt god öringtillgång i Lillån Resultatet av 26 års elprovfiske i Lillån (6) visade på en fortsatt god öringtillgång (måttligt hög täthet). Detta trots att åvattnet luktade avloppsvatten vid fisket. Avrinningsområden inom Habo kommun Mycket hög fosforhalt i Malmabäcken och extremt hög kvävehalt i Fiskebäcken Delområdets högsta fosforhalter uppmättes i Malmabäcken (medelvärde 22-26, Figur 7), som hade mycket höga halter. Vid samma provplats var vattnet starkt grumligt. Orsaken var främst jordbrukspåverkan. Till följd av påverkan från punktkälla alternativt förorenat grundvatten hade 7

10 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning Fiskebäcken extremt hög kvävehalt. Malma- och Pirkåsabäcken (16, 15) och Hökesån (1) hade mycket höga kvävehalter. Ökande näringsämneshalter under 2- talet i Pirkåsabäcken och Hökesån I delområdet finns flera exempel på ökande näringsämneshalter under 2-talet. I Pirkåsabäcken vid Furusjö (16) har främst kväve ökat och vid Habo (15) främst fosfor. Vid Furusjö har grumligheten ökat parallellt. I Hökesån vid Habo (11) har både fosfor och kväve ökat. Positiv effekt av flytt av utsläppspunkt I Hökesån vid utloppet i Vättern (1) fördubblades kvävehalterna under senare hälften av 199-talet från höga till mycket höga halter (Figur 6). Det var främst halten ammoniumkväve som ökade från <1 µg/l till maximalt 874 µg/l 22. Vid halter över ca 2 µg/l kan ammonium vara giftigt för bl.a. öring. Under de tre senaste åren har dock kvävehalterna åter varit på samma nivå som tidigare p.g.a. att utsläppet från Habo reningsverk flyttats till en våtmark med avrinning till Vättern. Mycket humösa vatten Vid flertalet provplatser var halterna av organiska ämnen (TOC) höga eller mycket Totalkväve (µg/l) 35 Övrigt kväve 3 Ammonium Figur 6. Medelhalter av totalkväve (hel stapel) samt andelen ammoniumkväve (stapelns nedre del) i Hökesån vid utloppet i Vättern (1) Över den streckade linjen är kvävehalterna mycket höga. höga och vattnet betydligt eller starkt färgat (Figur 9). Vid flera provplatser var 26 års TOC-halter mätseriens högsta beroende på förhöjda värden under perioder med mycket nederbörd. Svagt syretillstånd i Malmabäcken Den enda provplats som inte hade tillfredsställande syreförhållanden under var Malmabäcken, där syretillståndet bedömdes som svagt 21 och 26. Surstöt i Krikån i augusti 26 Med undantag för Krikån, där ingen eller obetydlig buffertkapacitet noterades i augusti 26 (ph 5,3 och alkalinitet <,1 mekv/l) har buffertkapaciteten i tidsperspektivet varit god eller mycket god vid samtliga provplatser. Minskande metallhalter i Malmabäcken I Malmabäcken minskade medelhalterna av främst koppar (från höga till måttligt höga halter) under 2-talet, men även flera andra metaller. Förutom koppar, har även zink och bly förekommit i måttligt höga halter. De minskande metallhalterna kan bero på miljöåtgärder vid det uppströms liggande ytbehandlingsföretaget. Hökesån viktig uppväxtmiljö för öring Vid 26 års elprovfiske var öringtätheten hög i Hökesån (15). Hökesån har fiskats årligen sedan 1987 och uppvisar en mycket positiv utveckling. Fördelning av ensomrig och äldre öring visar att lokalen är en viktig uppväxtbiotop för sjövandrande öring. ALcontrol AB Karlstad Ann-Charlotte Norborg (projektledning) Anders Sköld (kvalitetsgranskning av rapport) 8

11 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning 2 #S 16 #S #S #S #S#S 1 #S #S #S #S #S 81 #S#S 71 #S #S #S 25 KAXHOLMEN 22 1 #S GRÄNNA #S #S #S #S #S #S #S#S #S #S #S #S 46 #S 415 JÖNKÖPING 3 #S #S#S HUSKVARNA TENHULT #S #S#S FORSERUM #S 355 #S #S #S 36 #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 #S #S #S #S #S Fosfortillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur 7. Bedömning av tillstånd med avseende på fosforhalter (medelvärde 22-26) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. (För identifiering av provplatser, se bilaga 2). 9

12 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning GRÄNNA 125 #S #S 135 #S 25 KAXHOLMEN 45 #S#S 415 JÖNKÖPING HUSKVARNA TENHULT 325 #S FORSERUM #S 355 #S 356 #S 365 NÄSSJÖ #S #S #S #S Växtplankton Mycket näringsfattigt Näringsfattigt #S Måttligt näringsrikt Näringsrikt Mycket näringsrikt Figur 8. Bedömning av näringstillstånd utifrån växtplanktonsamhället (medelvärde 22-26) vid provplatser i sjöar i avrinningsområden som mynnar i Vättern inom Jönköpings län. (125 = Bunn, 135 = Ören, 25 = Landsjön, 325 = Stensjön, 355 = Stora Nätaren, 356 = Lilla Nätaren, 365 = Ryssbysjön, 45 = Munksjön, 415 = Rocksjön.) 1

13 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning 2 #S 16 #S #S #S #S#S 1 #S #S #S #S #S 81 #S#S 71 #S #S #S 25 KAXHOLMEN 22 1 #S GRÄNNA #S #S #S #S #S #S #S#S #S #S #S #S 46 #S 415 JÖNKÖPING 3 #S #S#S HUSKVARNA TENHULT #S #S#S FORSERUM #S 355 #S #S #S #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 Färgtal #S Ej eller obetydligt färgat vatten #S Svagt färgat vatten #S Måttligt färgat vatten #S Betydligt färgat vatten #S Starkt färgat vatten Figur 9. Bedömning av tillstånd med avseende på färgvärde (medelvärde 22-26) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. (För identifiering av provplatser, se bilaga 2). 11

14 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Sammanfattning 2 #S 16 #S #S #S #S#S 1 #S #S #S #S #S 81 #S#S 71 #S #S #S 25 KAXHOLMEN 22 1 #S GRÄNNA 125 #S #S 35 #S #S #S #S #S#S #S #S #S #S 46 #S 415 JÖNKÖPING 3 #S #S#S HUSKVARNA TENHULT #S #S#S FORSERUM #S 355 #S #S #S #S #S#S #S#S NÄSSJÖ 374 #S #S #S Syretillstånd Syrerikt tillstånd #S Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd #S Syrefattigt tillstånd Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Figur 1. Bedömning av tillstånd med avseende på syrehalt (medel av årslägsta värde 22-26) vid provplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. (För identifiering av provplatser, se bilaga 2). 12

15 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Uppdraget Företag och kommuner med utsläpp till vatten inom de avrinningsområden som berör Vätterns tillflöden inom Jönköpings län, bekostar löpande undersökningar inom den s.k. samordnade recipientkontrollen för att bedöma eventuell miljöpåverkan. Undersökningar har bedrivits sedan Uppdragsgivaren, Jönköpings kommun, har gett ALcontrol AB i samarbete med Medins Biologi AB, uppdraget att utföra 26 års undersökningar inom ramen för det kontrollprogram som fastställdes av Länsstyrelsen i Jönköpings län den 16 januari 24. Förutom fysikaliska och kemiska vattenundersökningar omfattar kontrollprogrammet även metaller i vattenmossa, metaller och miljögifter i fisk och sediment samt biologiska undersökningar (planktiska alger, bottenfauna och fisk). 26 års undersökningar omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, planktiska alger och provfiske. Även resultat från nationell och annan regional miljöövervakning (Vätternvårdsförbundet) redovisas i rapporten. Årets rapport är en femårsrapport för 22-26, varför samtliga moment utförda under denna period kommenteras. Följande personer har medverkat vid undersökningarna år 26: Anders Ternsell m.fl., Medins Biologi (provtagning av vatten, vattenmossa och planktiska alger), Iréne Sundberg, Medins Biologi (artbestämning och utvärdering planktiska alger), Robert Andersson och Per-Anders Nilsson, Medins Biologi (fältarbete provfiske), Robert Andersson, Medins Biologi (utvärdering provfiske), Måns Lindell, Länsstyrelsen i Jönköpings län (uppgifter om vattenföring och utsläpp från punktkällor samt resultat från undersökningar i Vätternvårdsförbundets regi), Katarina Andersson, Aneby Miljö & Vatten AB (uppgifter om utsläpp från reningsverket i Vireda), Kristina Oskarsson, Habo kommuns tekniska kontor (uppgifter om utsläpp från reningsverken i Fagerhult och Brandstorp), Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad (framtagande av GIS-kartor), Ann-Charlotte Norborg, ALcontrol Karlstad (projektansvarig, utvärdering av vattenkemi och metaller i vattenmossa samt redovisning), Anders Sköld, ALcontrol Karlstad (kvalitetsgranskning av rapport). 13

16 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Bakgrund Målsättning Naturvårdsverket har lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen (vattenundersökningarna) i Allmänna Råd (86:3). Dessa har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej utkommit och därför bör intentionerna i Allmänna Råd behållas tills vidare. Målsättningen med recipientkontrollen är enligt Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3) att: åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde, relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrundshalt och bedömningsgrunder för miljökvalitet, belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen, ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Riksdagen har fastställt 16 övergripande nationella miljökvalitetsmål och ca 7 nationella delmål. Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation (år 22). Delmålen anger inriktningen av det konkreta miljöarbetet och siktar i regel mot år 21. Regeringens ambitioner med delmålen är bl.a. att de ska vara möjliga att följa upp och att de ska tjäna som underlag för regionalt och lokalt miljö- och målarbete. Utifrån de nationella delmålen tas sektorsmål, regionala och lokala mål fram. För sektorsmålen ansvarar centrala myndigheter, organisationer eller företag inom en viss samhällssektor, medan länsstyrelserna ansvarar för regionala mål och kommunerna för lokala mål. Länsstyrelserna ansvarar för den fortlöpande uppföljningen av målen på regional nivå. Med data för ett antal mått och indikatorer som underlag görs en utvärdering av varje delmål. Utvärderingen ska visa dels om utvecklingen går i rätt riktning mot delmålet, dels om delmålet kommer att nås inom utsatt tid. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 14

17 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Område och föroreningskällor OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR Beskrivning av området Kontrollprogrammet omfattar samtliga viktigare tillflöden till Vättern, belägna inom Jönköpings län. Avrinningsområdena är huvudsakligen belägna inom Jönköpings kommun, men berör också Aneby kommun (Röttleåns och Huskvarnaåns övre lopp), Nässjö kommun (övre delen av Huskvarnaåns avrinningsområde) och Vaggeryds kommun (övre delen av Tabergsån). I kontrollprogrammet ingår även ett antal vattendrag inom Habo kommun, som sedan 1998 tillhör Jönköpings län (Domneån, Hökesån, Krikån, m.fl.). Områdets utsträckning samt flertalet punktkällors ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 11. Redovisningen av undersökningsresultaten är uppdelad på sex delområden enligt följande: Röttleåns avrinningsområde, Edeskvarnaåns avrinningsområde, Huskvarnaåns avrinningsområde, Tabergsåns avrinningsområde, Lillåns och Domneåns avrinningsområden, Vattendrag inom Habo kommun. Föroreningskällor Inom delområdena sker utsläpp från kommunala reningsverk och industrier. Aktuella verksamheter samt deras ungefärliga läge framgår av Figur 11. I Bilaga 6 redovisas utsläppsmängder för år 26. De kommunala avloppsreningsverken släpper ut syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), näringsämnen (fosfor och kväve) samt metaller. Från ytbehandlingsföretagen sker utsläpp av främst metaller. Skogsindustrin vid Munksjö bruk (Munksjön) bidrar med syreförbrukande organiska ämnen, näringsämnen (fosfor och kväve), metaller och halogenerade organiska föreningar (AOX). Jönköpings flygplats (Sandserydsån) har utsläpp av syreförbrukande ämnen (organiska ämnen och ammonium), kväve, metaller och lite olja. Några företag, som är verksamma inom avrinningsområdet, leder sitt spillvatten till kommunens reningsverk och har således inga egna utsläpp till recipient (sjö eller vattendrag) förutom eventuellt via dagvatten. Detta gäller bl.a. Nässjö kraftvärmeverk (Nässjö reningsverk), Hult avfallsupplag och Huskvarna Elektrolytpolering AB (Huskvarna reningsverk), Arla mejeri, Fläkt Woods AB och Svenska Shell AB (Simsholmens reningsverk) samt Proton Finishing Bankeryd (Bankeryds reningsverk). Inom området sker också betydande påverkan från jordbruk. Denna verksamhet bidrar främst med fosfor och kväve (växtnäringsämnen), organiska ämnen (ger syreförbrukning) och suspenderat material (ger grumlighet). Från fastigheter med bristfälliga enskilda avlopp kan utsläpp ske av främst fosfor och syretärande organiska ämnen. 15

18 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Område och föroreningskällor Påverkan sker även från skogsbruk. Skogsbruk bidrar till försurning. Dikningar och körskador ökar läckaget av organiska ämnen (humus) och näringsämnen. Avrinningsområdena är även påverkade av reglering för produktion av elkraft. Regleringen ger onaturliga vattenståndsvariationer, vilket påverkar livsbetingelserna för djur och växter. Indirekt påverkas även vattnets kemiska kvalitet, t.ex. genom att avloppsvatten koncentreras vid perioder med strypt vattenflöde. Det atmosfäriska nedfallet inverkar också på områdets vattenkvalitet. Främst sker detta genom nedfall av försurande och/eller övergödande svavel- och kväveföreningar. De övre delarna av Huskvarnaåns och Tabergsåns avrinningsområden samt bl.a. Hökesån inom delområdet Vattendrag inom Habo kommun är föremål för kalkningsinsatser. 16

19 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Område och föroreningskällor # HK7 HK6 # GRÄ NNA Bunn Ör en HK3 # d HK4 Domneån HK5 # #Y HK2 #Y HK1 LD4 #Y # LD3 #Y LD2 #Y LD1 BANKERYD Lillån Vättern Landsjön KAXHOL MEN Röttleån Ylen Kierydsån # R1 St Nätaren Sandserydsån Dunkehallaån $ T1 T3 T4 %a Ñ T2 # T5 #Y JÖNK ÖPING H9 # HUSKVARNA r H8 H4 # Stensjön # H7 H3 # Hästsjön Tabergsån Lillån TENHUL T H6 # < H5 FORSERUM Stensjöån Ryssbysjön Fredriksdalaån H2 # H1 ÿ NÄSSJÖ Vederydssjön Fredriksdalasjön Ñ Avfallshantering # Avloppsreningsverk d Deponi $ Flygplats %a Pappersbruk ÿ r < Tillverkning av elektrisk utrustning Tillverkning av gräsklippare Tillverkning av möbelstoppning #Y Ytbehandling Figur 11. Punktkällor i avrinningsområden som mynnar i Vättern inom Jönköpings län. För identifiering av punktkällorna se Bilaga 6. 17

20 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Område och föroreningskällor BRANDSTORP 2 # 16 # Gagnån Knipån 15 # Domneån Hornån 122 # # HABO Svedån FAGERHULT # # # Lillån # # # # # # BANKERYD 6 Vättern Landsjön # KAXHOLMEN # Röttleån # GRÄNNA Bunn Ören 1 35 # # # # 14 Kierydsån Ylen St Nätaren 62 Sandserydsån # # Dunkehallaån 45 # # # # Tabergsån # # # # 42 # JÖNKÖPING Lillån 415 # ## # 315 HUSKVARNA 3 # # # # Stensjön TENHULT FORSERUM Stensjöån # 355 # Ryssbysjön 38 Fredriksdalaån 356 # 36 # # # 378 # 37 # # 39 Hästsjön 365 NÄSSJÖ 374 Vederydssjön Fredriksdalasjön Figur 12. Provtagningsplatser i tillflöden till Vättern inom Jönköpings län. För identifiering av punkterna se Bilaga 2. 18

21 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Metodik METODIK Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om medellufttemperatur och nederbördsmängd (månadsvärden) under år 26 vid den meteorologiska stationen på Jönköpings flygplats (7446) har hämtats från Väder och Vatten (SMHI, nr 2-12, 26 samt nr 1, 27). Uppgifterna redovisas i Bilaga 3. Vattenföring Uppgifter om vattenföringen under år 26 har för tio stationer erhållits genom beräkning med den s.k. PULS-modellen (SMHI via Länsstyrelsen i Jönköpings län). Jönköpings Energi har bistått med uppgifter om vattenföringen vid station 3 i Huskvarnaån vid utloppet i Vättern (mätningar av Energiverket i Huskvarna kraftverk vid Carlfors). Tappningen vid Carlfors har korrigerats för tillkomsten av Lilllån (*1,1) samt konstant utsläpp från Huskvarna reningsverk (+,2 m 3 /s). Vattenföringen i Tabergsån vid utloppet i Vättern (4) har beräknats genom arealvägning mot vattenföringen vid inloppet i Munksjön (42). Korrigering har gjorts för det vatten som tillförs från Rocksjön samt Simsholmens reningsverk. (Vattenföringen vid Tabergsåns utlopp i Vättern = vattenföringen vid Tabergsåns inflöde i Munksjön * 1,11 + 1,4 +,5 m 3 /s). Till vattenföringen i Nässjöån och Ryssbysjöns utlopp har adderats,14 m 3 /s från Nässjö reningsverk. Till vattenföringen i Lillån har adderats,3 m 3 /s från Bankeryds reningsverk. Månads- och årsmedelvärden för vattenföringen åren 22 t.o.m 26 redovisas i Bilaga 5. Vattenkemi Provtagningsplatser Provtagningsplatsernas ungefärliga läge framgår av kartan i Figur 12. Exakt läge med koordinater återfinns i Tabell 2 i metodikbilagan (Bilaga 2). Provtagning Vid vattenprovtagning i sjöar och från broar användes en s.k. Ruttnerhämtare (Figur 13). Den är konstruerad så att den kan stängas på önskat djup med hjälp av en tyngd som löper på linan. Efter upptagning tappas vattnet på flaskor. I grunda vattendrag, eller där bro saknas, har istället en s.k. teleskophämtare använts. Vattenprovet kan med detta hjälpmedel tas i åfårans mitt eller en bit ut från stranden. I rinnande vatten har prov tagits på ca,5 meters djup sex gånger per år (jämn månad). Huluån (36) och Lillån (6) har Figur 13. Vattenprovtagare av Ruttnermodell. 19

22 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Metodik dock provtagits tolv gånger per år (varje månad). Vid dessa platser har proverna tagits av personal från Medins Biologi AB. Även provtagning vid provpunkter inom Vätternvårdsförbundets regi (1, 3, 4, 7, 1, 12, 165 och 175) har utförts tolv gånger per år. Provtagning i sjöar har utförts vid ytan (,5 m) samt ca,5 m över botten. Provtagningen utfördes augusti 26. I Munksjön har provtagning utförts varje månad. Syrgashalten och vattentemperaturen mättes i fält med en portabel syrgasmätare. Den är utrustad med en kabel, vilket gör att den också kan användas i sjöar för att upprätta syrgas- och temperaturprofiler. I sjöarna mättes även siktdjupet med hjälp av vattenkikare och en s.k. siktskiva; en rund vit skiva ( =25 cm) fäst på en graderad lina. Proven har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Samtlig provtagningspersonal är utbildad och godkänd enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Analys Temperatur, syrehalt och siktdjup har bestämts i fält. Övriga analyser har utförts på laboratorium. Analyslaboratorium, analysmetoder, variablernas innebörd samt bedömningsgrunder redovisas i Bilaga 2. Samtliga fysikaliska och vattenkemiska resultat för år 26 samt medelvärden (medianvärden för ph och alkalinitet och minvärden för syre) för femårsperioden redovisas i Bilaga 4. Analysresultaten har utvärderats med hjälp av bedömningsgrunder för miljökvalitet (Sjöar och vattendrag, Rapport 4913, Naturvårdsverket 1999a). Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts i enlighet med en skrivelse från KM Lab (KM Lab 2). Naturvårdsverkets Rapport 4913 ligger även till grund för de bedömningsgränser som finns markerade i rapportens diagram. Då inget annat anges, avser bedömningen medelvärden för år 26. För ph-värden och alkalinitet avses medianvärden och för syre årslägsta halter. För sjöar ingår endast ytvattenprov i bedömningen, frånsett för syre där bottenprovet bedöms. Vid beräkning av kväve/fosfor-kvot har endast resultat från sommarprovtagningar (juniseptember) använts. Vid beräkningar av årsmedelvärden i tidsserier har resultat understigande metodens rapporteringsgräns ingått med halva värdet. Variablernas innebörd, bedömningsgrunder och klassgränser återges i Bilaga 2. Ämnestransport och arealspecifik förlust För de tillflöden där uppgifter om vattenföring funnits tillgängliga har transportberäkningar gjorts för totalfosfor, totalkväve, nitrat- + nitritkväve, organiskt material (TOC) och i förekommande fall metaller. För de månader då uppgifter om såväl analysresultat som vattenföring förelegat har transporten beräknats som uppmätt halt (µg/l) multiplicerat med vattenföring (m 3 /s) multiplicerat med 2,628, vilket ger mängden i kg/månad (2,628 = omvandling från µg till kg och från sekunder till månad, en månad = 1/12 av året). För de månader som saknar analyserad halt har denna beräknats som medelvärdet för intilliggande månader. Transporterna har beräknats totalt för året samt för tvåmånadersperioder. Den arealspecifika förlusten har beräknats som den årligen transporterade mängden 2

23 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Metodik per hektar avrinningsområdesyta. I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913) görs en klassindelning av vattendragen utifrån den arealspecifika förlusten (se Bilaga 2). Ämnestransporter och arealspecifika förluster för år 26 samt arealspecifika förluster för perioden (medelvärde) finns redovisade i Bilaga 5. två knippen ut. Dessa var förankrade i botten med en lina knuten till en stenfylld nätkasse. Mossan har därigenom befunnit sig på ett konstant djup oberoende av vattenståndets variation. Vid samtliga provplatser sattes mossan ut den 22 augusti 26. Vid en lokal (61) inhämtades mossan den 27 september, men låg vid övriga lokaler ute till den 23 oktober. Utsläpp från punktkällor Uppgifter om utsläppsmängder från punktkällor har huvudsakligen tillhandahållits av Länsstyrelsen i Jönköpings län och härrör från respektive kommuns eller företags emissionsdeklaration. För några mindre reningsverk har uppgifterna inhämtats direkt från kommunerna. Utsläppsmängder för år 26 finns i Bilaga 6. Metaller i vattenmossa Analys Efter exponering analyserades de färska skotten på mossan med avseende på metaller. Analysmetoder redovisas i Tabell 5 i Bilaga 2. Analysresultat för år 26 samt medelvärden för perioden redovisas i Bilaga 7. Utvärdering Metallhalterna bedömdes i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913). Klassgränser återges i Bilaga 2. Provtagningsplatser Undersökningen omfattade fyra lokaler i rinnande vatten. Exakta positionsangivelser med koordinater redovisas i Tabell 4 i Bilaga 2. Provplatserna finns även markerade på kartan i Figur 12. Provtagning Provtagning och analys utfördes enligt SNV PM 1391 (1981) och BIN VR21, SNV Rapport 218 (1986). Vattenmossa (Fontinalis sp.), vilken insamlades från Rolfsån i norra Halland, bands ihop i knippen. På varje provtagningsplats placerades Växtplankton Provtagningsplatser Undersökningarna omfattade kvalitativ och kvantitativ provtagning av växtplankton i Bunn (125), Ören (135), Landsjön (25), Stensjön (325), Stora Nätaren (355), Lilla Nätaren (356), Ryssbysjön (365), Munksjön (45) och Rocksjön (415). Exakta positionsangivelser med koordinater återfinns i Tabell 6 i Bilaga 2. Provplatserna finns även markerade på kartan i Figur

24 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Metodik Provtagning Provtagning av växtplankton, som genomfördes den augusti 26, skedde i enlighet med Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning och BIN PR6. Vatten för kvantitativ analys insamlades med ett två meter långt plexiglasrör (Rambergrör). Hela vattenpelaren på -6 m respektive -4 m (Rocksjön) och -3 m (Ryssbysjön) på fem ställen över respektive sjös djuphåla provtogs. De fem proven slogs ihop och ur samlingsprovet togs ett delprov. Dessutom togs ett håvprov genom vertikal håvning i motsvarande djupintervall (Figur 14). Håvens masktäthet var 25 µm. Samtliga prov konserverades i Lugols lösning (jod/jodidlösning). Fältprotokoll finns i Bilaga 8. teknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 3, 5 eller 1 ml. Kvantitativa analyser av individtäthet och beräkningar av biovolym gjordes enligt BIN PR 66 (Naturvårdsverket 1986). Frekvensen av arter skattades i räknekammaren efter en femgradig skala. Artlistor finns i Bilaga 8. Utvärdering I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) har följande parametrar valts ut för att beskriva tillståndet i en sjö med avseende på planktiska alger. Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde, maj-oktober b) augustivärde Biovolym (mm 3 /l) vårutvecklande kiselalger, april-maj Besvärsbildande alger (augustivärden) a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt giftproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid Medins bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: trofiskt index (BIN PR163) förekomst av indikatorarter kvoten mellan eutrofer och oligotrofer antal taxa Figur 14. Planktonhåv. Analys Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica), s.k. Utermöhl- En sammanfattande bedömning av tillståndet på varje lokal klassas enligt: mycket näringsfattigt tillstånd näringsfattigt tillstånd måttligt näringsrikt tillstånd näringsrikt tillstånd mycket näringsrikt tillstånd 22

25 VÄTTERNS SÖDRA TILLFLÖDEN ALcontrol Metodik En sammanfattande bedömning av påverkan av näringsämnen klassas enligt: ingen eller obetydlig påverkan liten påverkan tydlig påverkan stark påverkan mycket stark påverkan En utförlig beskrivning av bedömningsgrunderna finns i Bilaga 2. Resultatsammanställning, artlistor och fältprotokoll återfinns i Bilaga 8. En resultattext för respektive sjö återfinns under aktuellt delavrinningsområde i rapportens huvuddel. Provtagning Elfiskeundersökningarna utfördes 4-5 september 26 av Robert Andersson och Per- Anders Nilsson, Medins Biologi AB. Elfiskena gjordes med s.k. successiv utfiskning i enlighet med Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning, undersökningstyp Provfiske i rinnande vatten - kvantitativa undersökningar. Vid fisketillfället ifylldes ett fältprotokoll för respektive lokal med lokalbeskrivning, metodangivelse och primärdata. Fältprotokollen återfinns i Bilaga 9. Elprovfiske Provtagningsplatser Under år 26 elfiskades totalt sex lokaler. Ungefärligt läge för dessa syns i karta i Figur 12 och exakt positionsangivelse med koordinater redovisas i Tabell 8 i Bilaga 2. Analys och utvärdering Resultat från tidigare elfisken hämtades från tidigare rapporter från ALcontrol och från Sötvattenslaboratoriets elfiskeregister. Vid utvärderingen av provfisket i rinnande vatten har tyngdpunkten lagts på öringförekomsten. Vid utvärderingen har även Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använts (Rapport 4913). Klassgränser återges i Bilaga 2. Sammanställning av resultat och bedömningar från provfisket återfinns i Bilaga 9. 23