queera l äsningar R E D A K T Ö R E R : K AT R I K I V I L A A K S O, A N N - S O F I E L Ö N N G R E N O C H R I TA P A Q V A L É N LITTERATURVETENSKAP MÖTER QUEERTEORI R O S E N L A R V F Ö R L A G
rosenl arv förl ag och respektive förfat tare, 2012 formgivning: moa schulman och olof svenbl ad tryckeri: bulls gr aphics ab, halmstad 2012 isbn 978-91-977935-5-1 w w w.rosenl arv.se
4 queera läsningar förord Hur är texten queer? Hur queer är texten? Frågan är mer intressant än svaret. Det gäller att behålla det spastiska, eller den protetiska konstruktionen. Struprör, hand, ett spretande, retande, bespråkl. Komponenter vid poetisk queerifiering: transformationsgrammatik, homonymer, öppna teckensystem, utbrytningssatser, obestämda artiklar, bisatser, progressiva aspekter, måttsgenitiv, motsatsrelationer, naken form, påverkade talhandlingar, bitransitiva verb, brott mot subjektsregeln. (Hallgren 2010: 103) qu eert eor i n i n t roducer a de s på det nordiska akademiska fältet i mitten av 1990-talet, och blev snabbt ett populärt teoretiskt perspektiv inte minst bland forskare med en tidigare bakgrund inom genusvetenskap eller hbt-studier. Under de tre decennier som queerteorin existerat har fältet genomgått många perspektivbyten, teoretiska korsbefruktningar och generationsskiften. Bland andra har den affektiva vändningen och det intersektionella perspektivet präglat de senaste tio åren av queerteori och öppnat teoribildningen mot vidare horisonter. Queerteorins popularitet har vuxit konstant, vilket bevisas inte minst av antalet utgivna titlar med ett queerperspektiv. På den nordiska bokmarknaden hittar vi såväl queerteoretiska studier inom enstaka vetenskapsgrenar som ett flertal queerteoretiska översiktsverk. Litteraturvetenskapen är här inget undantag. Idag använder sig många studenter och forskare av queerteoretiska perspektiv i läsningar av skönlitteratur, och utgivningen av litteraturvetenskapliga avhandlingar med ett queerperspek-
5 tiv har under 00-talet varit stabil. Även om publiceringen av litteraturvetenskapliga texter med en queer infallsvinkel är relativt stor i Norden, finns det fortfarande ett behov av texter som förenar queera frågeställningar med litteraturvetenskapliga metoder. En svaghet med många tidigare studier är att de har varit alltför tematiska till sin utgångspunkt, och att det därigenom ofta uppstått en klyfta mellan de queerteoretiska frågeställningarna å ena sidan och de litteraturvetenskapliga metoderna/teorierna å den andra. Genom detta har de möjligheter till nya insikter och fördjupade läsarter som litteraturvetenskapen och queerteorin kan ge varandra ibland osynliggjorts. Litteraturvetenskapliga metoder kan ge den queerteoretiskt orienterade forskaren konkreta redskap för att gå djupare in i texten och spåra hur queer dissonans skapas genom till exempel valet av berättarstrategier, fokalisering och stilistiska medel. På samma sätt kan de queerteoretiska perspektiven öppna litteraturvetenskapen inte enbart för nya infallsvinklar och kunskapsområden, utan också för en ny förståelse för hur olika normer formar vår litteratursyn och våra läsningar. Inom en nordisk kontext har queera läsningar inrangerats i den feministiska motståndsläsningens tradition, men som teatervetaren Tiina Rosenberg och andra med henne har konstaterat handlar det om läsningar med skilda agendor. Den klassiska feminismens metod, att läsa mot texten i syfte att blottlägga dess underliggande normer, är förvisso en del av det queera projektet. Där den tidigare feministiska läsningen fokuserade sexismen, intresserar sig den queera läsarten för heteronormativitet. Och i båda fallen krävs inte bara känslighet för och kunskap om texternas historiska, kulturella och textuella kontext, utan även om dessa kontexters lokalisering i tid och rum. Men den queera läsningen skiljer sig från traditionella motströmsläsningar genom att det queera placeras sida vid sida med det icke-queera, att sexualiteten och dess oupplösliga relation till kön sätts i centrum (liksom relationen mellan norm och avvikelse avseende förord
6 queera läsningar sexualitet), samt slutligen att det queera förutsätts potentiellt existera i vilket verk som helst. Detta resulterar ofta i andra val av material, metod och fokusering samt i andra slutsatser än vad som är fallet i traditionella genusvetenskapliga analyser. En queer läsning intresserar sig för textens luckor, sprickor och ologiskheter, för textens inneboende dissonans och ambivalens. Det är en läsning som tar fasta på textens tystnader, det den samtidigt avslöjar och döljer, och inte minst det som framstår som avvikande och udda och som bryter mot normativa uppfattningar om kön och sexualitet. I Queera läsningar diskuteras och förevisas den queera läsningen ur olika perspektiv. Här diskuteras politiska och affektiva läsarter samt läsningar i relation till genre, historia och olika kontexter. I många av bidragen diskuteras även huruvida textens tystnader och luckor föregår forskarens tolkning, och hur de kan igenkännas. Vad innebär läsarens queerande av texten och hurdan är en queer text? Vi har valt att strukturera denna antologi kring olika teman och frågor som, vid sidan om frågor kring kön och sexualitet, är centrala inom dagens queerteoretiska litteraturforskning: historia, arkiv och genre samt läsandets och skrivandets processer. Den queera läsarten står i fokus för antologins tre första bidrag. Sanna Karkulehto introducerar i sin artikel»litteraturforskning och queerpolitisk läsning» en lässtrategi som kan användas för förståelse av texter som till sitt innehåll skapar problem för en läsare med queerfeministiska utgångspunkter. Genom en studie av exempeltexten Hannu Salamas roman Minä, Olli ja Orvokki (Jag, Olli och Orvokki 1967) reflekterar Karkulehto över hur man kan läsa en text som verkar präglas av en kvinnofientlig och homosocialt förankrad maskulin skrytsamhet och där kvinnans lott är att gång på gång bli stämplad som hora och gå en våldsam död till mötes. I sin artikel visar hon hur man kan gå emot den förväntade läsarten och läsa romanen på ett nytt sätt. I denna queerpolitiska läsning förändras Salamas roman från en kvinnofientlig text till en
7 skildring av sexuell mångfald och nedbrytandet av den maskulina makten. Ett annat sätt att definiera den queera läsningen har Tove Solander skisserat i artikeln»queerblivanden. Försök till en queerdeleuziansk litteraturläsning». Solander tar här sin utgångspunkt i Eve Kosofsky Sedgwicks resonemang om»ytliga» läsningar, och vänder sig sedan till Gilles Deleuzes begrepp»blivande» och»stil». Det queer-deleuzianska alternativet till politisk kritik av texter skulle kunna innebära, menar Solander, att läsaren inte tolkar texten för att avgöra vad den betyder, utan istället experimenterar med den och demonterar den. Funktion och effekt står i centrum för en sådan läsart, som exemplifieras med en läsning av D. H. Lawrences novell»the Fox», där den kvinnliga huvudpersonen Marchs blivanden slutligen påvisar begränsningarna för Deleuzes politiska modell. De queera läsarternas potential utvecklas ytterligare i artikeln»texten, läsaren och affekterna. Den affektiva vändningen och läsarens känslor», där Pia Livia Hekanaho reflekterar över relationen mellan begreppen queer och affekt, framför allt skam, i läsningen av Sarah Waters roman The Little Stranger (Främlingen i huset 2009). Romanens starkt affektiva laddning bygger på den gotiska romantraditionen, som kännetecknas av problematiseranden av normalitetsbegreppet och skildranden av icke-normativa begär. Hekanaho undersöker det affektiva som en del av Waters berättande och berättelse, men också som det som formar läsarens upplevelse och njutning. Genom främmande görandet av den heterosexuella romansen i romanen och dess slut ställs läsarens bild av sig själv som en noggrann och skarpsinnig uttolkare inför en kris. Queerteorin har ofta kritiserats för att vara ahistorisk och anakronistisk. Denna problematik behandlas av Claudia Lindén och Sidsel Sander Mittet, som närmar sig frågan om textens tid och tidsmässiga förankring ur två olika perspektiv. I artikeln»är historien alltid redan queer? Karen Blixens lek med gotiken» diskuterar Claudia Lindén hur en queeranalys kan förskjuta bilden förord
8 queera läsningar av ett etablerat författarskap. Förutom att peka på nya mönster och relationer i textens narrativ, kan denna perspektivförskjutning ske genom att problematisera textens förhållande till tid och historia. Lindén visar i sin text att förståelsen av texten är en produkt av ännu verksamma krafter ur det förflutna. Genom en queer läsning av Karen Blixens novell»vägarna kring Pisa» med fokus på det tidsliga, vill hon visa hur novellen snarare än att vara anakronistisk eller gammalmodig pekar på hur tiden själv kan kastas om, hur det förflutna kan bli samtida. Även Sidsel Sander Mittet problematiserar i sin artikel»den märkliga medeltiden. Applicering av queerteori på äldre litteratur» förhållandet mellan dåtid, nutid och normer. Är det ens möjligt att hävda att det fanns queera personer på medeltiden, frågar hon, och hur kan man använda queerteori på en tidsperiod där begreppet»sexualitet» saknar innebörd? Tidiga queerinspirerade analyser av dansk medeltidslitteratur har präglats av en avsaknad av en sådan diskussion, hävdar Mittet, varvid heteronormativitet på ett omedvetet sätt har inskrivits i medeltiden. Genom initierade diskussioner av medeltidens förståelser av kön, sodomi och natur lanserar hon ett antal olika strategier belysta av analyser av danska medeltidsballader som kan tillämpas vid queerläsningar av medeltidslitteratur. En annan aspekt av historia är arkiven såväl de konkreta litterära arkiven som texten som ett arkiv för det kulturella minnet. I Katri Kivilaaksos artikel»queer litteraturhistorieskrivning och arkivmappens epistemologi» står dessa två frågor i fokus, då hon undersöker vad en queert inriktad litteratur vetenskap kan göra med arkivmaterial i anslutning till litteratur, det vill säga med material som handskrifter, skisser, brev och intervjuer. Artikeln utgår från tanken om att skönlitteraturen, liksom det konkreta arkivmaterial som finns i anslutning till den, fungerar som ett arkiv för det kulturella minnet. Genom detta arkiv förmedlas queera upplevelser och känslor. Kivilaakso undersöker hur man kan närma sig arkivmaterial i skenet av den nya teoribildningen kring
9 queerarkiv. Hon frågar även hur litteraturvetenskapen skapar kunskap om litteraturen och dess författare, och exemplifierar sina resonemang med arkivmaterialet kring två finska kvinnliga författare och forskningen kring deras författarskap. Relationen mellan författarnas arkiv, författarbilden och en queer problematik diskuteras även i Dag Heedes artikel»lili Elbe: en projektionsyta. Transkönet i memoarer, fiktion, konst och teori», där utgångspunkten är såväl fiktivt material som en blandning av dagböcker, dokumentärromaner, filmer och självbiografier. Heede utgår från den mångfasetterade dokumentationen om den danske målaren Einar Wegeners könskorrigering till Lili Elbe, genomförd 1930 31, i ett försök att belysa olika sätt att hantera ett spretigt material samt att förstå transkönet genom olika teoretiska ansatser. Som Heede konstaterar så har transkönet i»lili Elbearkivet» ofta blivit en projektionsyta för överordnade förståelser om manlighetens och kvinnlighetens essens, inte minst i Lilis egna berättelser. Materialet är så mångtydigt att det är fruktbart för såväl radikalfeministiska som queerteoretiska läsningar, men det förstås bäst, menar Heede, med transteoretiska ingångar. Med ett sådant perspektiv kan Lili Elbe-arkivet användas för att kasta en skev blick på könets historia under 1900-talet. Queerteorin har under de senaste 30 åren kopplats till olika teoretiska och genremässiga perspektiv. Ann-Sofie Lönngren queerar den litteraturvetenskapliga ekokritiken i sin artikel»queer ekokritik. Exemplet Strindberg». Detta är möjligt, hävdar Lönngren, om den grundläggande paradox som präglar förhållandet mellan kategorierna»sexualitet» respektive»natur» historiseras och problematiseras med en normkritisk infallsvinkel rörande kön och sexualitet. Denna metodologiska ansats exemplifieras med en analys av August Strindbergs novell»den brottsliga naturen», vilken enligt Lönngren präglas av kollisioner mellan dikotoma diskurser. Den queer-ekokritiska läsningen möjliggör skönjandet av en rörelse i texten utifrån och in, på så vis att naturens uppgift slutligen framstår som bekräftelse av den sociala förord
10 queera läsningar ordningen, istället för tvärtom. Från ekokritiken tar vi steget in i två litterära genrer den ena, vampyrfiktionen, är en klassiker inom den queera litteraturforskningen, medan den andra, bilderboken, är ett relativt outforskat område. I Mia Francks artikel»vampyrens makeover. Tystnad som normbrott i vampyrfiktion» undersöks kopplingarna mellan vampyren, tystnaden och det queera i vampyrfiktionen. I skönlitteraturen har vampyren ofta fungerat som ett medel för att tala om sexualitet och begär inte minst om icke-heterosexuellt begär. Vampyren är en liminal varelse som överskrider gränser mellan liv och död, människa och djur, maskulinitet och femininitet samt heterosexualitet och homosexualitet. För att kunna passera som människa måste vampyren ta till olika tystnadspraktiker samt utföra en talakt för att»komma ut» som människa, vilket gör den analog till den homosexuella i en heteronormativ kontext. Genom en läsning av Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris undersöker Franck hur tystnad och begär i vampyrfiktionen förändrar uppfattningar om normalitet samt vad det innebär att vara människa. Den andra genren behandlas i Mia Österlunds artikel»queerfeministisk bilderboksanalys. Exemplet Lindenbaum». Bilderboken är en genre där ideologiska mönster kring kön och sexualitet både upprätthålls och förändras, och där det förs ständiga förhandlingar om hur kön ska göras. Österlunds infallsvinkel är den queerfeministiska, och i sin artikel presenterar hon metoder och analysverktyg för bilderboksanalyser med en sådan vinkel, exemplifierad genom en läsning av Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna (2007). Den queerfeministiska analysen av bilderboken innebär att läsa kön på ett nytt sätt, som ett möte mellan diskurser kring sexualitet och begär även hos barn. Den betyder också att man diskuterar queera barn i bilderboken samt att man är uppmärksam på normbrott och tolkar dem i ett queert sammanhang. Den sista avdelningen av Queera läsningar lyfter fram skrivandet och den litterära formen genom två texter, där den sista disku-
11 terar själva det akademiska skrivandet. I artikeln»självbiografiskt berättande, gemenskap och möjligheten av ett textuellt queert rum» reflekterar Mikko Carlson över den skönlitterära formen som en textuell strategi som möjliggör en queer läsning. Genom en diskussion av romanen På drift i förlustens landskap (1986) av Christer Kihlman undersöker Carlson hur det textuella queera rummet tar sig uttryck framför allt i självbiografiska texter. Självbiografin är en genre där individer kan definiera sig själva och skapa motdiskurser till det offentliga tolkningsföreträdet. Det betyder dock inte att självbiografin nödvändigtvis skulle vara identitetspolitisk. Genom att förena Halberstams begrepp det queera rummet (»queer space») och Michel Foucaults heterotopiabegrepp definierar Carlson det textuella queera rummet som en plats där tematiska och narrativa gränsöverskridningar förenas och queera betydelser synliggörs. Skrivandets betydelse diskuteras ytterligare i Maria Margareta Österholms bidrag»skrubben. Skrivandets skeva utrymmen», där ett queert metaperspektiv läggs på akademiskt skrivande. Här blandas poesi och sakprosa, och den litterära textens särart återspeglas därmed i den akademiska formen. I denna artikel, som behandlar Monika Fagerholms m.fl. författares gestaltningar av»skeva flickor», tillåts således den litterära texten vara teoribildande, vilket innebär ett problematiserande av den inom litteraturvetenskapen så skarpa skiljelinjen mellan skönlitterärt material och vetenskapliga termer och förhållningssätt. Österholms projekt problematiserar i både form och innehåll den litteraturvetenskapliga doxan, enligt vilken forskaren ska förhålla sig objektivt och distanserat till sitt undersökningsobjekt, och där primär- och sekundärmaterial är tydligt avskilda från varandra. Denna ansats sammankopplas med queera förståelser av subjekt och objekt, normalitet och avvikelse. Mångfalden av queera läsarter och deras särart blir uppen bar i de olika bidragen i denna antologi, med skribenter från tre nordiska länder. I och med skribenternas stora geografiska spridning förord
12 queera läsningar förverkligas ytterligare ett syfte med projektet, nämligen att skapa en mötesplats och en gemensam plattform för queera litteraturvetenskapliga läsningar i ett nordiskt perspektiv. Queera läsningar riktar sig till studenter, forskarstuderande och forskare, likväl som till en intresserad allmänhet. Syftet är att erbjuda såväl den erfarna queerforskaren som den oinsatta studenten redskap för litteraturvetenskapliga analyser ur ett queerperspektiv. Vi vill rikta ett varmt tack till våra tålmodiga skribenter, vår förlagsredaktör Moa Holmqvist på Rosenlarv förlag och våra översättare Pia Maria Ahlbäck, Heidi Granqvist, Anders Nilsson och Fredrik Vrang. Vi vill också tacka Mattias Pirholt och Petra Johansson Pirholt för benägen hjälp med översättningar av tyska citat, professorerna Torsten Pettersson och Tuija Pulkkinen för välvilliga rekommendationer, samt våra finansiärer som möjliggjort bokens utgivande. Projektet har finansierats av Ottarfonden, Kulturfonden för Sverige och Finland, Kungliga Vitterhetsakademin, Suomen Kulttuurirahasto, Svensk-Danska kulturfonden och Torsten Amundssons fond. Uppsala februari 2012 Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén referenser Hanna Hallgren & Jenny Tunedal (2010):»Gränslösa hundar ett samtal», Omslag. Queer poesi, Rosenlarv förlag, Stockholm.
fler böcker från rosenlarv förlag: alfhild agrell Räddad stina aronson Feberboken, Syskonbädd, Tolv hav athena farrokhzad och linn hansén (red.) Omslag emilie flygare-carlén Ett år anne charlotte leffler: Familjelycka, Kvinnlighet och erotik, Skådespelerskan eva neander Dimman, Staden, Nattljus hagar olsson Kinesisk utflykt åsa sarachu (red.) Är de här för att stanna nu? frida stéenhoff Blott ett annat namn för ljus, Den smala vägen Rosenlarv är ett feministiskt förlag som penetrerar kanon och upptäcker storheter du inte trodde fanns. www.rosenlarv.se