Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd har erbjudits att svara på rubricerad remiss med ert diarienummer 537-5346-2014.

YTTRANDE 1(10) 2015-05-05 SPN 2009/0810 349 Handläggare, titel, telefon Magnus Gullstrand, fysisk planerare 011-15 19 66 Vattenmyndigheten Södra Östersjön Länsstyrelsen Kalmar län Samråd om förslag till förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram, konsekvensbeskrivning och samhällsekonomisk konsekvensanalys för Södra Östersjöns vattendistrikt Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd har erbjudits att svara på rubricerad remiss med ert diarienummer 537-5346-2014. Sammanfattning Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd anser att det i åtgärdsprogrammet måste betonas tydligt vikten av att de centrala myndigheterna påbörjar och genomför sina åtgärder snarast så att länsstyrelser och kommuner kan komma igång! Eftersom åtgärderna i förslaget till åtgärdsprogram är resurskrävande är det mycket viktigt att generellt mer resurser tillförs kommunerna. Principen förorenaren betalar går inte att applicera rakt av då dagens lantbrukare inte fullt ut kan stå för de synder som ligger kvar från tidigare generationer. Vattenråd anser att åtgärdsprogrammet ska kompletteras med en åtgärd kopplad till läkemedelsrester både i dricksvatten och i vattenförekomsten. Även en åtgärd för att identifiera lämpliga platser för mottagningsstationer för toalettavfall från fritidsbåtar bör finnas med liksom en åtgärd om att vandringshinder för fisk i första hand ska byggas bort i vattendrag som inte används för elproduktion genom vattenkraft. I åtgärdsprogrammet bör det lyftas fram att Greppa Näringen är en effektiv metod för engagemang och kunskapshöjning hos lantbrukarkåren. Ökad rening av fosfor till 0,1 mg/l vid reningsverk är ett för hårt krav. Ett bättre alternativ är att skärpa begränsningsvärdet för fosfor till 0,2 mg/l och samtidigt ställa krav på begränsning av tillskottsvatten till 50-50 procent. Vattenrådet anser att Ensjön bör bli en testsjö för upptagning av slam från bottensediment. Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post Norrköpings kommun Förvaltningshuset Rosen 011-10 09 35 fysiskplanering@norrkoping.se Trädgårdsgatan 21 011-15 00 00 Internet Trädgårdsgatan 21 www.norrkoping.se 601 81 Norrköping

YTTRANDE 2(10) Allmänna synpunkter Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd ser i stort positivt på Vattenmyndighetens samrådsförslag men mycket bör ändras, läggas till eller tas bort. Prioritering och konsekvenser Vattenrådet anser att det i åtgärdsprogrammet bör finnas en prioriteringsordning mellan olika åtgärder så att den mest kostnadseffektiva åtgärden kan väljas. Det bör också framgå vilka konsekvenserna blir av de prioriterade åtgärderna om de genomförs respektive om de inte genomförs. De föreslagna åtgärderna i åtgärdsprogrammet bör ställas i relation till samhällets andra mål. En tydlig konsekvensanalys av samtliga föreslagna åtgärder bör tas fram. Det är inte rimligt att enskilda fastighetsägare får negativa konsekvenser genom att tvingas ta kostnader för omprövning av tillstånd som är från 1918 års vattenlag utan sådana miljötillstånd bör samhället bekosta. Kostnader för utrivande av en damm eller anläggande av en fisktrappa kan inte heller läggas på markägare om det är mot ägarens önskemål. Kostnaden för tillsyn är underskattad eftersom det inte innefattar kostnader för den omfattande tillståndshanteringen vilken belastar verksamhetsutövaren genom tillsynstaxor. Övergödning Från 1995 till 2009 minskade fosforläckaget från jordbruket med 9 procent. Greppa Näringen har framgångsrikt engagerat flertalet lantbrukare inom Nedre Motala ströms och Bråvikens avrinningsområde. Geografiska arbetsgruppen för en vattenförekomst (vattengrupper) har bildats och vattenrådet har stöttat dessa. Bakgrundsbelastningen sker oavsett vilka åtgärder som vidtas. Exempelvis sker 90 procent av fosforförlusterna på 10 procent av marken under 1 procent av tiden enligt vad som framfördes vid slutrapporteringen av Greppa fosforn i Mjölby i april i år. Bakom det uttalandet stod bland annat Stockholms universitet, SLU, Lunds universitet och Jordbruksverket. Med bakgrund av detta kan alltså inte generella åtgärder vara samhällsekonomiskt lönsamma utan fokus måste ligga på att hitta den speciella källan där läckaget sker. Detta görs bäst genom att använda sig av lokal kunskap. Rådgivning till lantbruket från exempelvis Greppa Näringen skulle fortsättningsvis kunna utgöra en möjlighet att gemensamt hitta en åtgärd som skulle kunna finansieras med stöd. I underlaget från samrådet 2009 fanns i källfördelningen för fosfor den antropogena delen särskilt redovisad. Detta saknas i samrådshandlingarna för perioden 2015-2021 och det skulle ge en tydligare bild av belastningen. Bakgrundsbelastningen innefattar

YTTRANDE 3(10) näringsläckage från naturen (exempelvis från fjäll, myr och skog) liksom läckage från erosion. Även luftdeposition av näringsämnen från antropogena källor som tillförts inlandsvatten (och detta oavsett var eller hur näringsämnena producerats) räknas som bakgrundsbelastning och svarar för cirka 60 procent av all näring som når havet. Jordbruket bidrar till övergödningen men Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd anser att lagstiftning inte är rätt väg att gå. Åtgärder som grundar sig i frivillighet och kunskapshöjning hos lantbrukarkåren är att föredra. Greppa Näringen har engagerat lantbrukarna i vårt område och nya pengar kommer att öka engagemanget ytterligare i kommande period. Det ekonomiska ansvaret Vattenmyndigheten trycker på att förorenaren betalar principen (polluter pays principe PPP) ska gälla. Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd har uppfattningen att det även föreligger ett samhällsansvar. Jordbruket har sedan slutet av 1800-talet genomfört de åtgärder som staten Sverige beordrat exempelvis i form av avvattning av sjöar och våtmarker samt uträtning av diken, allt för att försörja Sveriges befolkning med mat. Så sent som på 1990-talet betalade staten stöd till exempelvis pumpstationer för att frilägga åkermark för matproduktion. Det är många åtgärder och därigenom en stor del av kostnaden för att genomföra förändringar som läggs på jordbrukssektorn, eftersom problemen med övergödning till stor del kommer härifrån. Men principen om att förorenaren betalar går inte att applicera rakt av då dagens lantbrukare inte fullt ut kan stå för de synder som ligger kvar från tidigare generationer, exempelvis i form av föroreningar orsakade av kemikalier som sedan länge är förbjudna medel som inte längre används. De nu verksamma lantbrukarna är ju även dagens livsmedelsproducenter. Deras producentvillkor får konsekvenser för konsumenterna, djuren och miljön eftersom deras arbete är direkt kopplat till en levande landsbygd med brukad mark, betande djur, god hushållning med hög etik. Ökade krav kan innebära en ökad risk att det svenska lantbruket marginaliseras inte minst genom den hårda konkurrensen från omvärden (se Konkurrenskraftutredningen). Därigenom minskar den svenska självhushållningsgraden och behovet av import ökar ytterligare. Detta är i sin tur en säkerhetspolitisk risk då samhället därigenom blir mer sårbart vilket är angeläget att motverka, inte minst med tanke på vår allt mer oroliga omvärld. Skulle lagstiftning inom området genomföras stängs lantbrukarnas möjligheter att söka stöd för åtgärder. Kostnader för lagstiftning och ökad tillsyn måste ställas mot kostnader för rådgivning och kunskapshöjning. I förslaget till åtgärdsprogram saknas det en koppling till Jordbruksverkets landsbygdsprogram. Införande av kantzoner och andra åtgärder behöver

YTTRANDE 4(10) även samordnas med EU:s landsbygdsprogram för miljöstöd till lant- och skogsbrukare. Åtgärderna minskar intäkterna och ökar kostnaderna för produktion. Frågan om hur fastighetsägare och markanvändare ska kompenseras för minskad areal jordbruks- och skogsmark vid skyddszoner, våtmarker och andra krav bör utvecklas. De så kallade gröna näringarna blir dubbelt skyldiga när de både får krav på sig att sanera och vidta åtgärder, samtidigt som intäkterna minskar med lägre produktion. Detta kan även försvåra generationsväxling och nya markägares vilja att genomföra och bekosta åtgärderna. Framgångsarbete Arbetet med vattenfrågor får allt mer betydelse. För att nå framgång måste kunskap och förståelse spridas. Ett bra sätt är olika rådgivnings och kunskapshöjande åtgärder. Att ändra beteende är en stor utmaning men inte omöjligt. Kanske bör Vattenmyndigheten även inrikta sitt arbete mot läroplanen inom utbildningsväsendet för att även på lång sikt få en kunskapshöjning i samhället. Föreslagna åtgärder i förslaget till Åtgärdsprogram I förslaget till åtgärdsprogram under åtgärderna Länsstyrelserna 1 och Kommunerna 4 framgår tydligare krav på dagvatten och bräddningar samt högre krav på vissa reningsverk kopplade till miljökvalitetsnormerna (MKN) för aktuell vattenförekomst. Det anser vi är bra. Vidare föreslås det i Länsstyrelserna 1 ett krav på ökad rening av fosfor till 0,1 mg/l vid reningsverk. Det anses vara ett för hårt krav som kräver stora investeringar samt ökad kemikalie- och energiförbrukning (se exempel i Tabell 1 nedan).

YTTRANDE 5(10) Ett bättre alternativ är att skärpa begränsningsvärdet för fosfor till 0,2 mg/l och samtidigt ställa krav på begränsning av tillskottsvatten till 40-50 procent. Det skulle istället leda till minskad bräddning och minskat fosforutsläpp och därigenom en minskad kemikalie- och energiförbrukning. Beräkning av tillskottsvatten behöver tydliggöras, så att alla aktörer gör på samma vis. Om höga engångsgivor av fosfor ska undvikas inom lantbruket, som föreslås i Jordbruksverket 3g, försvåras slamspridning på åkermark eftersom slam vanligtvis läggs som femårsgivor. Konsekvensen blir då att möjligheten att återföra fosfor till kretsloppet minskar och slamspridning till åkermark kan till och med komma att upphöra. Mer resurser för ett framgångsrikt genomförande av åtgärderna Flera av åtgärderna i förslaget till åtgärdsprogram är resurskrävande varför Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd tycker att det är mycket viktigt att generellt mer resurser tillförs kommunerna, detta inte minst inom tillsynsarbetet för exempelvis förorenade områden som i åtgärdsprogrammet lyfts fram som ett prioriterat område. Ökade resurser till kommunerna behövs även för utvecklingen av översikts- och detaljplaner så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Även Havs- och vattenmyndigheten (HaV) behöver få utökade resurser för arbetet med enskilda avlopp om åtgärdsprogrammet ska kunna genomföras. I dagsläget finns det endast 1 heltidstjänst (fördelat på 2 personer) som arbetar med enskilda avlopp på HaV. Med det som utgångspunkt kommer det inte vara möjligt att genomföra genomgripande effektiva och ändamålsenliga åtgärder som rör enskilda avlopp på nationell nivå. När det gäller enskilda avlopp lägger varje kommun idag mycket tid på att reda ut vilka modeller av alla de minireningsverk som finns på den svenska marknaden som kan anses leva upp till gällande reningskrav. Kommunerna går också igenom om och när respektive minireningsverk behöver någon form av hygieniseringssteg, samt vilka utformningar som kan bedömas vara godtagbara. Det vore önskvärt om detta kunde göras på nationell nivå, till exempel av en organisation. På så vis skulle varje kommun spara avsevärt med tid, samsynen mellan kommunerna skulle öka och kraven på oseriösa tillverkare skulle kunna komma att skärpas. Åtgärdsprogrammet kan inte nog betona vikten av att de centrala myndigheterna påbörjar och genomför sina åtgärder snarast så att länsstyrelser och kommuner kan komma igång! Det är egentligen inte förrän kommunerna varit ute på tillsyn i olika berörda verksamheter som fysiska åtgärder som faktiskt kan påverka en vattenförekomsts tillstånd vidtas. Ju tidigare kommunen har förutsättningarna klara, desto tidigare kan den riktade tillsynen också genomföras.

YTTRANDE 6(10) Det står dessutom i vattenförvaltningsförordningen att åtgärderna ska vara genomförda senast tre år efter det att åtgärdsprogrammet fastställts. Det innebär i december 2018. Detta framgår inte någonstans i dokumentet. Vattenmyndigheten Norra Östersjön har tagit fram detaljerade åtgärdsprogram för ett femtiotal avrinningsområden där det på ett mycket tydligt och överskådligt sätt framgår vilka åtgärder som behöver genomföras, vem som ansvarar för genomförandet och när åtgärden ska vara genomförd. Det vore önskvärt att motsvarande underlag fanns för Södra Östersjöns vattendistrikt. Förslag till nya åtgärder Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd har noterat att det i förslaget till åtgärdsprogram saknas en åtgärd kopplad till läkemedel i dricksvatten, eller till och med i vattenförekomsten (recipienten) överhuvudtaget, vilket bör finnas. Läkemedelsrester är en förorening som med säkerhet kommer ut i våra vattenförekomster vilket leder till negativa konsekvenser för miljön och i dess förlängning även för människan. Hur ska samhället ta tag i denna fråga? Livsmedelsverket måste vara delaktig i genomförandet av en åtgärd kopplad till läkemedelsrester i dricksvatten och i vattenförekomster men också Havsoch vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Eftersom både länsstyrelserna och kommunerna bedriver tillsyn på reningsverk och enskilda avlopp behöver också dessa instanser bli involverade längre ner i åtgärdskedjan. Vattenrådet anser också att det saknas ett resonemang samt någon åtgärd kopplad till utsläpp av avloppsvatten från stora fartyg i Östersjön. Det samma gäller en åtgärd för kommunerna om att identifiera öar eller platser längs kusten där det bör placeras ut torrtoaletter eller mottagningsstationer för toalettavfall för att minska mängden avloppsvatten som töms från fritidsbåtar i hav och större sjöar. Vattenrådet anser att en åtgärd bör vara att vandringshinder i första hand ska byggas bort i vattendrag som inte används för elproduktion genom vattenkraft. Vid skapandet av fria fiskvandringsvägar måste lekbottnar för fiskens och ålens fortplantning också beaktas. Kulverteringar av vattendrag bör återställas till öppna vattenytor där det är möjligt. En åtgärd om Skav saknas vilket bör finnas med. Skarven orsakar lokalt ett stort fosforutsläpp genom sin avföring samtidigt som den tar en hel del fisk. Skarvens utbredning har ökat kraftigt de senaste 25 åren och utgör inte ett helt naturligt inslag i exempelvis en sjö.

YTTRANDE 7(10) Otydligheter i samrådsmaterialet Förslag till Åtgärdsprogram När vattenråden bildades betonade Vattenmyndigheten att ett underifrånperspektiv skulle genomsyra arbetet vilket också har sin grund i Vattendirektivet. I förslaget till åtgärdsprogram har myndigheten tvärtom utarbetat en text som behöver betydligt mer förklaring än en bilaga med Förklaring och texter (Bilaga 7). VISS som skulle kunna fungera som ett verktyg för allmänheten är svårtolkad. VISS bör med fördel kunna utvecklas till att bli mer användarvänligt och därmed tillgängligt för så många som möjligt i samhället. Begreppet expertutlåtande i VISS bör definieras. Under avsnittet om åtgärder per miljöproblem i förslaget till åtgärdsprogram finns ett antal tabeller med vita respektive lila fält. Dessa tabeller är svåra att tolka. Till exempel på sidan 94: Anpassad stallgödsling fyra åtgärder listas i tabellen, men bara tre effekter färgerna ligger som varannan. Ökad rening av fosfor fem åtgärder, tre effekter färgerna ligger inte varannan. Fosforfällning av bräddat avloppsvatten sex åtgärder, tre effekter enbart lila färg. Innebär dessa tre exempel att effekterna ska tolkas på olika sätt? Hur ska de i så fall tolkas? Det framgår ingenstans hur man ska läsa ut den information som finns i tabellen, vilket gör att det är mycket svårt att ta till sig någon information från tabellen. Förslag till Förvaltningsplan I förslaget till förvaltningsplan är det mycket bra att behovet av samverkan lyfts fram som en förutsättning för arbetet med vattenförvaltningen! Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd anser att det vore intressant med en kortare beskrivning av hur vattenförvaltningsarbetet går till och dess status i övriga medlemsländer inom EU. Förslag till Åtgärdsområdessammanställning Bilaga 1, åtgärdsprogram per åtgärdsområde kan vara av stor betydelse för dem som vill, kan eller behöver vidta åtgärder inom ett visst område. Men sammanställningen som presenteras i bilagan väcker vissa frågor. Är det endast åtgärder som har rapporterats in av kommun, vattenråd eller liknande till Vattenmyndigheten som presenteras i tabellerna? Eller vem har annars valt dessa åtgärder och på vilka grunder? I miljöbalken anges det som ett krav att myndigheter i sitt beslutsfattande ska verka för att åtgärderna i åtgärdsprogrammet genomförs och därför är det viktigt att tydliggöra var åtgärdsförslagen kommer ifrån så de mest effektiva åtgärderna för ett visst problem genomförs på rätt plats. Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråds önskemål är att det klart ska framgå var informationen i tabellerna kommer ifrån, det vill säga vem eller vilka som lämnat informationen om genomförda eller planerade åtgärder och vem eller vilka som föreslår samt prioriterar möjliga åtgärder inom respektive åtgärdsområde.

YTTRANDE 8(10) Förslag till Miljökvalitetsnormer Bilaga 8, förslag till Miljökvalitetsnormer (MKN) är som tabell uppbyggd på ett informativt och lättillgängligt sätt. Tyvärr är det rent ut sagt hopplöst att hitta sina vattenförekomster bland alla dessa sidor! Bilagan skulle verkligen vinna på att ha någon form av indelning, till exempel utifrån delavrinningsområden eller utifrån respektive vattenrådsområde. Bilagan kan med fördel delas upp i två, en för ytvatten och en för grundvatten. Det vore också mycket önskvärt med en kartfunktion kopplad till tabellen. Eftersom MKN bestäms per vattenförekomst finns möjligheter att ta hänsyn till önskvärda verksamheter. MKN måste utgå från det faktum att vi har en befolkning som ska ha en självförsörjning av livsmedel och andra råvaror. Har vi inte det så exporterar vi miljöproblemen till andra länder. Att producera mat har en oundviklig påverkan på vatten och mark. Vattenmyndigheten måste påbörja arbetet med möjligheten att klassa vissa vattenförekomster som kraftigt modifierat vatten (KMV). Vår granne Finland har tagit denna möjlighet så titta gärna närmare på hur de gått till väga. Klassningen av dämmen, dammar med mera har på flera vattenförekomster i Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenavrinningsområde visat sig helt felaktiga. Här kan det vara nedklassning på grund av ett dämme som tagits bort för flera decennier sedan, eller kulturarv som ska tas bort för att vattnet och fisken ska få fria vandringvägar. Underlaget behöver därför uppdateras. Förslag till Miljökonsekvensbeskrivning Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) verkar vara ett dokument som inte ägnats tillräckligt med tid. Det finns mycket information om bakgrund och sammanhang, men när det gäller beskrivning av miljökonsekvenser kopplade just till åtgärdsprogrammet eller nollalternativet är innehållet mycket tunt. Dokumentet ger tyvärr snarare en obligatorisk översikt, än en ändamålsenlig beskrivning av miljökonsekvenserna. Specifika synpunkter Vattenförekomsten Ensjön Status och utmaning Ensjön är en mycket använd och uppskattad sjö, då den ligger nära ett stort flerbostadsområde samt även relativt nära staden Norrköpings centrala delar. Av bland annat det skälet är det viktigt att dess höga näringshalter åtgärdas. Även värdet av biologisk mångfald, samt att sjön avvattnas till Bråviken gör att den borde vara prioriterad för åtgärder. Sedan 1970-talet har arbete mer eller mindre pågått med sjön som är kraftigt övergödd. I ett lokalt åtgärdsprogram för Ensjön med avrinningsområde från 2009 (Vattenplan för Ensjön, WRS Uppsala AB och Vattenresurs AB) ges en utförlig beskrivning

YTTRANDE 9(10) av läget samt väl genomarbetade förslag till åtgärder. Trots att programmet är från 2009, har mycket litet av de föreslagna insatserna genomförts. Enligt VISS är Ensjön idag statusklassad som orange, medan den var betecknad som röd tidigare, utan att närsalts-innehållet har minskat. Orsakerna till denna omklassificering bör tydliggöras. Sjön belastas huvudsakligen med växtnäringsämnen från enskilda avlopp och läckage från åkermark, som tillförs sjön via fyra tillflöden. Källfördelning visar att enskilda avlopp står för nästan hälften av fosfortillförseln, med jordbruksmarken står för närmare hälften av tillförseln av kväve. Den totala beräknade belastningen till sjön är 517 kg fosfor och 12,5 ton kväve årligen. Halterna i Ensjön har varit i stort sett oförändrade sedan 1970-talet, när de första provtagningarna genomfördes. Fosforhalten har legat på mellan 10 och 100 mikrogram/l och kvävehalten 1-2 mg/l oavsett inkommande halter. Det tyder på att sjön har god förmåga att buffra inkommande halter. Fosfor lagras i sedimenten och i mikroorganismer i sjöns vatten. Kväve omvandlas till kvävgas i sedimenten. I Ensjön är det höga fosforhalter i bottenvattnet, vilket indikerar internbelastning av fosfor från sedimentytan. Tillgången på fosfor begränsar tillväxten i sjön, och kan man minska tillförseln, så minskas tillväxten av alger. Risken för algblomning ökar när fosforhalten är högre än 25-30 mikrogram/l. Men även kvävehalten måste minska, för Ensjöns skull, men framför allt för att minska vidare transport till Bråviken. Inom Ensjöns avrinningsområde finns inga industrier och inga större reningsverk. Belastningen kommer från enskilda avlopp, diffus avrinning från åker, skog och bebyggelseområden. Dessutom återcirkuleras en del näring från sedimenten under vissa delar av året. Förslag till åtgärder För att nå god vattenkvalitet i Ensjön bör belastningen minska med 350 kg fosfor och 4 ton kväve årligen, vilket är en minskning med 70 procent respektive 30 procent av dagens belastning. Viktigast är att förbättra de drygt 100 enskilda avlopp som inte uppfyller lagkraven. För att minska läckage från åkermark föreslås fler våtmarker, skyddszoner samt rådgivning. Även belastning från dagvatten är nödvändigt att minska genom lokalt omhändertagande. Ett provtagningsprogram både i sjön och i tillflödena måste löpa utan uppehåll. Idag provtas endast en punkt i ytan i den centrala delen av sjön. Det behövs alltså göras flera insatser enligt ovan för ett uppnå god status i Ensjön. Då inte närsaltsvärdena minskat sedan utredningen av läget i sjön 2009, vilket i sin tur beror på att de föreslagna åtgärderna genomförts marginellt, så är en omprioritering av insatserna nödvändigt. Här behöver flera olika aktörer ta ett verkligt ansvar för Ensjön.

YTTRANDE 10(10) Ny forskning bör testas Ensjön är idealisk för att testa och genomföra upptagning av slam från bottensedimenten. Det finns nu pågående forskning om detta och Ensjön bör vara ett bra objekt att testa och genomföra detta på. Sjön är grund och har aldrig drabbats av industriutsläpp eller utsläpp från större reningsverk. Det vore därför mycket värdefullt om Ensjön blev testsjö för ett sådant projekt. De näringsrika sedimenten kan läggas på åkrar i närheten. Övrigt I Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd deltar aktörer som är verksamma inom vattenrådsområdet och representerar kommuner, jord- och skogsbruksnäring, industri, fiske samt ideella föreningar. För mer information se vattenrådets hemsida under: www.vattenorganisationer.se Nedre Motala ströms och Bråvikens vattenråd Magnus Gullstrand sammankallande Christina Rydh sekreterare