Sammanfattning Det främsta syftet med studien är att belysa problematiken för lax- och öringsmolt att hitta förbi kraftstationer. I studien har fisktrappan vid Jonsereds kraftstation vid Säveån väster om Göteborg undersökts. En smoltstrut tillverkades och placerades i fisktrappans utlopp. Provperioden sträckte sig från april till juni. Resultaten visar att i takt med stigande vattentemperatur väljer fler öringsmolt att lämna ån. Öringsmolten lämnar ån oavsett tidpunkt på dygnet medan laxsmolten föredrar att ta skydd av mörker. Större individer av både lax- och öringsmolten väljer att vandra ut på natten. Resultaten kan tillsammans med existerande kunskap ge förhoppningar och lösningar på problematiken med smoltens utvandring i olika fiskvägar.. Introduktion Vattenkraft är idag tillsammans med vindkraft de storskaliga förnyelsebara energikällorna, största fördelarna med dessa är att de i stort inte ökar utsläppen växthusgaser. Med vattenkraft finns fördelen att stora vattenmassor kan lagras och släppas efter behov av elektricitet. Men utbyggnaden av vattenkraften har gett stora förändringar på ekologiska system. Några decennier tillbaka uppmärksammades att fiskens vandringsvägar påverkades kraftigt av vattenkraften. Det påbörjades ett stort antal försök till att kompensera detta bortfall av fiskbestånden. En del lyckade och en del mindre lyckade exempel utfördes. Det är även idag ett stort problem även om utvecklingen går framåt. Det förekommer även i dagens läge nydesignade fiskvägar som har låg effiktivitet (Aarestrup & Koed., 2003). Men under senare tid har det uppmärksammats att smolt har svårigheter att hitta ut. Problemet är hur man ska få lax- och öringungar (smolt) som är uppfödda ovan kraftverken att ta sig förbi oskadda på sin nedströmsvandring mot havet. I detta arbete har tyngdpunkten framförallt lagts på lax- och öringsmolt, men behovet av fungerande fiskvägar för adulta individer och andra arter är också ett välkänt problem både vad gäller upp och nedströmsvandring (Lucas & Baras 2001, Calles 2005, Arnekleiv et al., 2007). Problematiken med just öring och laxsmolt är att deras beteende skiljer sig en aning jämfört med adulta individer och med andra arter vid vandring nedströms. Undersökningar visar på att merparten smolt vandrar med huvudfåran och relativt ytnära på 1-3 meters djup (Rivinoja 2005, Olsson et al., 2001). Detta leder således till att de anländer till kraftverkets turbinintag eftersom huvudmängden vatten istället för att vägledas förbi i de spillvägar som ofta finns annordnade (Rivinoja 2005). Normalt sett sker smoltutvandringen relativt koncentrerat under våren. I regel brukar det röra sig om april-juni beroende på latitud och lokala variationer (Jonsson 1991). Variationer från år till år förekommer, därför är det komplicerat att exakt veta när smolten vandrar ut. Det finns flera teorier vad som egentligen styr smoltvandringen, allt ifrån vattenflöde, vattentemperatur, fotoperiod (antal ljustimmar), lufttemperatur, månfaser etc. De flesta studier tyder dock på en kombination av högt vattenflöde, temperaturhöjning och en förlängd fotoperiod (Jonsson 1991, Hembre et al., 2001, Eklöv 2005, Uglem et al., 2005). Eklöv (2005) visade att hastiga ökande förändringar av antingen temperatur eller flöde brukar ge stora synkroniserade utvandringar. Temperaturspanet för utvandring sägs ändå variera mellan 5,8-11,2 C (Jonsson 1991) med ett topp på 10 C. Smolten genomgår en smoltifieringsprocess som förbereder dem för ett liv i saltvatten. De får bland annat förhöjda gälaktiviteter på Na+, K+ och ATP:as (Bohlin et al. 1993, Koed et al., 2002). Detta är kostsamma förändringar och det är därför viktigt att smolten hittar ut under denna kritiska period (Koed et al., 2002). Då fisken är smoltifierad är den väldigt känslig för yttre påverkan. En försening kan i vissa fall leda till desmoltifiering (Aarestrup & Koed., 2003) och att de tvingas migrera vid ovana perioder vilket är ett stort stressmoment för smolten.
Stressen ökar deras mottaglighet för sjukdomar och gör dem mindre motståndkraftiga mot föroreningar (Rivinoja 2005). Så även om smolten hittar förbi kraftverket så kan de vara medtagna eller dissorienterade vilket leder till ökad mortalitet (Aarestrup & Jepsen, 1998, McCormick et al., 1998) genom att de t.ex blir föda åt nedströms predatorer eller dör till följd av dåligt immunförsvar. Men generellt sett så står turbinerna för den högsta mortaliteten, men kraftverksdesign, fiskstorlek och beteende gör att variationen är stor (Monten 1985, Coutant & Whitney 2000, Muir et al., 2001, Scruton et al., 2003, Rivinoja 2005). I ett försök i Umeälven erhölls en dödlighet förbi kraftverket på 25 % av den totala smoltutvandringen (Montén 1988). Rivinoja (2005) visar i en studie att smoltförlusten vid ett kraftverk i Piteälven är 17 %. I en studie i Emån kunde man se olika framgångar beroende på vilken typ av turbinvariant som använde. I det övre av kraftverken med Francisturbiner var dödligheten 40 % och i kraftverket längre nedströms med Kaplanturbiner fanns var dödligheten 10-13 %. Noterbart var att hela 88 % av de märkta fiskarna gick turbinvägen (Calles 2005). Medan Arnekleiv et al., (2007) visade i ett försök vid kraftverket Hunderfossen i älven Gudbrandsdalslågen att alla deras odlade märkta smolt valde spillvägen och ingen tog vägen via turbinintaget. Studien i Emån visar också på att en del smolt helt stannade sin migration (Calles 2005., Rivinoja 2005., Kemp et al., 2005). De flesta undersökningar som genomförts visar på att smolten vandrar på natten (Degerman et al., 2001) eller under skymning- och grynningsperioden (Uglem et al., 2005). Det har även visats att beteendet ändras under utvandringsperioden och att smolten vandrar både under dagen och under natten längre fram på säsongen (Moore et al., 1995). Medan (Kemp et al., 2006) visar att det finns variationer mellan arter, exempelvis vandrade sockeyelax (Onchorhynchus nerka) på dagen och steelhead (Onchorhynchus mykiss) på natten. I samma studie såg man även att mindre individer av samma arter valde att vandra i skydd av mörkret medan större valde att vandra på dagen. Hos havsöringssmolt har man sett att större individer tenderar till att lämna ån först (Degerman et al., 2001) Smoltens naturliga predatorer har funnits långt tillbaka i tiden, men människan har ändrat på de förutsättningar som tidigare möjliggjorde en samexisten av smolt och predatorer som t.ex. gädda; Hydrologiska förhållanden har ändrats och kraftverksdammar har byggts. Strömpartier har försvunnit och lugnflyt bildats vilket gynnat predatorer som gädda, gös m.fl. Smolt är beroende av att kunna följa strömmen för att hitta hela vägen ut, vilket försvåras då lugnflyt eller rent av dammar upprättas, vilket också uppmärksammats i flertalet studier (Olsson et al., 2001, Koed et al., 2006 ). På flera ställen har man ändrat naturliga ekologiska system genom att nya arter införts vilka tenderar till att predera på smolten (Koed et al., 2006) I denna studie undersöks smoltpassagen förbi Jonsereds kraftverkstation i Säveån. Sträckan som utgör utbredningsområde för lax och havsöring är idag ca 18 km lång och innehåller ca 69 000 m² lämpliga reproduktionsområden (Andersson et al., 2005). Stora delar av Säveån är idag utpekadade som Natura 2000 område eftersom det anses vara av stort naturvärde. Idag sträcker sig laxens utbredning i Säveån till Hedefors kraftverk i Lerums kommun. I nuläget finns diskussioner om att bygga en fiskväg förbi Hedefors, vilket skulle innebära ca 55 000 m² nya lekområden (Andersson et al., 2005). Under flera hundra år har Säveån utnyttjats som kraftkälla. Redan på 1500-talet fanns det både kvarnar och sågar vid Hedefors. I slutet på 1800-talet började man reglera ån genom dammanläggningar och en bit in på 1900-talet var både Säveån och sjöarna Aspen, Sävelången och Mjörn reglerade. 1901 invigdes kraftstationen och tunneln genom berget vi Jonsereds fabriker, däromkring tillkom troligen också en fiskväg förbi dämmet uppe vid sjön Aspen. Trappan vid kraftstationen i Jonsered stod klart 1992. Några år tidigare byggdes dämmet vid Aspen och nuvarande fiskväg förbi dämmet anlades (pers. Rolf Johansson). Laxen har utgjort en värdefull naturresurs för människan. Men laxbeståndet har exploaterats hårt under de sista fyra hundra åren, bland annat genom att med fasta fisken helt stänga av ån. Vissa år fångades upp till drygt fem ton lax nedströms Aspen. Laxen har även fått utstå omfattande
föroreningar de sista 150 åren. Dessa faktorer har bidragit till att laxbeståndet i Säveån är mycket försvagat (Andersson et al., 2005). Om man kikar på fördelning av lax och öring i ett vatten brukar den ena arten dra fördel av om den andra arten finns i lågt antal dvs. det blir mindre konkurrens om lekområden för adulta individer och för ståndplatser för juveniler. Om man ser till de elfisken som gjorts uppströms Jonsered kraftstation så kan man dra slutsatsen att laxen dominerar sträckan uppströms Aspen upp till Hedefors. Öringen däremot har betydligt högre tätheter än laxen i de mindre tillflödena till Aspen. Även om många av dessa elfisken är gjorda några år tillbaka så är resultaten viktiga indikatorer för att se om lekfisk kan ta sig förbi laxtrappan i Jonsered och genom sjön Aspen (Dellefors 2006). Tanken med detta arbete är att beskriva problematiken med att få lax- och öringsmolt att vandra ut utifrån följande frågeställningar: - Hur sker utvandringen och kan man styra fisken genom att variera strömhastighet och flöde eller med hjälp av ett omlöp. - Finns det någon skillnad mellan lax och öringens smolt i utvandringsmönstret? - Vad innebär förlust av individer och fördröjd vandring både för individen samt populationen i stort? Metod/material Jonsereds kraftstation är belägen ca 12 km uppströms Säveåns utlopp i Göta älv. Säveån ligger inom Göta älvs vattensystem och har ett avrinningsområde på ca 1475 km². Fisktrappan vid Jonsered har en vattenföring genom trappan på ca 0,8 m 3 /s. Utloppet för fiskvägen mynnar snett framför turbinluckorna (bild 1). Fyra Francisturbiner används efter körschema vilket innebär att fler turbiner tas i bruk vid större vattenflöde.
Bild 1) Smoltfällans position vid fisktrappan. För att fånga de utvandrande smolten tillverkades en smoltfälla (bild 2) av ett vadbinderi (Smögen) på uppdrag av Länsstyrelsen och Sportfiskarna. Denna skulle fungera så att större mängder smolt samlades upp, samtidigt skulle den klara eventuella utlekta adulta fiskar. Den konstruerades som en strut och tillverkades mindre i öppningen och bredare ytterst. Nätet fästes med en aluminiumram för att passa in i laxtrappans öppning. Måtten i nätets öppning är bredd 135 cm och höjd 160 cm. Längden är 900 cm och änden av struten har samma höjd men bredden är 235 cm. Fyrkantsmaskigt styvt knutlöst nät valdes för att struten ej skulle dras ihop vid tryck då vattentrycket är 0,8 m 3 /s ut ur laxtrappsöppningen. För att fisken inte skulle ta skada av att bli fångad i fällan så snördes den in till kanten mha av rep. På så vis skapades ett lugnvatten där fisken kunde samlas upp och vila från själva strömfåran. Även vikter förtöjdes för att få ner struten från ytströmmen. Bild 2) Smoltfälla. Öppningen är i lilla änden.
Eftersom det fanns en vattendom som reglerade vattentappningen genom laxtrappan på sammanlagt 14 dygn under våren noterades varje öppning/stängning noga. Fångstperioden sträcker sig från 23 april till den 13 juni. Vid mätningarna placerades först struten ut och spändes upp, därefter öppnades luckan ovan trappan manuellt så att vattnet släpptes på. Trappan tilläts sedan gå under ett antal timmar antingen under dag eller över natt. Luckan för vattnet stängdes och trappan genomsöktes så att fisk ej blev instängda i pooler vid tömningen. Därefter tömdes struten på eventuell fisk. Fisken mättes och ev. skador eller ej smoltifierade individer noterades innan de släpptes vidare nedströms. Att väga fisken ansågs för riskabelt, fiskarna hade då behövts bedövas. Den totala fångsten per ansträngningstimme är beräknat på antal fångade individer per timme då trappan varit öppen med smoltfällan ute. Dagperioden beskrivs som kl. 08:00-20:00, medan nattperioden mellan kl. 20:00-08:00. Vattenflöde Säveån Lägsta (m 3 ) Högsta (m 3 ) Turbin 8,4 22, 7 Gamla fåran 1,5 (under våren) 1,5 (under våren) Fisktrappa 0 (stängd) 0,8 (öppen) Tabell 1)Vattenföringen genon de olika delarna under försöksperioden. Behandling av data För att jämföra andelen utvandrande lax och öringsmolt samt för att jämföra utvandringen mellan dag och natt användes ett Mann-Whitney U-test (Systat 11,0). Konfidensintervallet 95% utgjorde signifikansnivån och för att underlätta presentationen av data har endast p värden under 0,1 angivits nedan, där ett p värde mellan 0,05 och 0,100 bedöms utgöra en trend. Pearsons correlations index användes vid korrelationberäkningar mellan t.ex utvandring/flöde utvandring/temperatur. Fångst har räknats om till fångst per ansträngningstimme (h) för att få ett mer relevant värde då fällan varit isatt under olika lång tid vid varje provtillfälle samt varit stängd och öppen då fällan ej varit utsatt. Resultat Under perioden 24 april 13 juni fångades 138 öringsmolt, 59 laxsmolt (även 12 utlekta öringar och 1 utlekt lax). Trappan var öppen under sammanlagt 6 dygn och 21 h. Dessa 72 provfisketimmar var fördelat på 11 tillfällen varav 6 dagperioder och 5 nattperioder. Antalet som avled till följd av trappan eller smoltfällan var 10 laxsmolt och 6 öringsmolt. Figur 1 visar provfisketillfällena och den totala fångsten av lax- och öringsmolt. I grafen redovisas även de tillfällen då smoltfällan var i men inga fiskar vandrade ner.
Fördelning av lax och öringsmolt 70 60 50 Antal smolt 40 30 20 Öringsmolt Laxsmolt 10 0 23-apr 24-apr 02-maj 03-maj 04-maj 07-maj 08-maj 14-maj 15-maj 22-maj 13-jun Figur 1) Fördelning av totala antalet smoltfångster inklusive de provtagningar då fällan var tom. FŒngst/anstrŠngningstimme 8 7 6 5 4 3 2 1 Smoltutvandring ringsmolt Laxsmolt temp 16 14 12 10 8 6 4 2 0 23-apr 24-apr 02-maj 03-maj 04-maj 07-maj 08-maj 14-maj 15-maj 22-maj 13-jun Vattentemperatur 0 Figur 2) Antal fångade lax- och öringsmolt per ansträngningstimme. Medelvattentemperatur vid isättning och upptagning av smoltfällan. Jämförelser på utvandring under dagen i korrelation med vattentemperatur visar att öringsmolten går ut i högre utsträkning vid högre temperaturer (P = 0,022, r=0,881, df=1) Figur 2). Temperaturerna vid varje provtillfälle är ett medelvärde av isättnings- och upptagningstemperaturen. Däremot finns ingen korrelation att utvandringen skulle öka vid högre vattenflöden (figur 3). Vattenflödet är erhållet från vattenfalls mätare och anges i m 3.
FŒngst/anstrŠngningstimme 8 7 6 5 4 3 2 1 Smoltutvandring Laxsmolt ringsmolt Flšde SŠveŒn 25 20 15 10 5 Flšde SŠveŒn 0 0 23-apr 24-apr 02-maj 03-maj 04-maj 07-maj 08-maj 14-maj 15-maj 22-maj 13-jun Figur 3) Antal fångade lax- och öringsmolt per ansträngningstimme. Vattenflöde i m 3 vid varje provtagningstillfälle. Fångst per ansträngning (h) 4 3,5 3 2,5 2 1,5 Dag Öring Dag Lax Natt Öring Natt Lax 1 0,5 0 Öring Lax Öring Lax Figur 4) Genomsnittlig fångst / ansträngningstimme och med Standard Error som felstaplar. Fångst per ansträngningstimme visar på att det det finns signifikant skillnad mellan öringsmolt som vandrar i större utsträkning under dagen än vad laxsmolten (P = 0,013, N = 12 och U = 32,500 Figur 4). Noterbart är att endast ett av dagprovtillfällena gav laxsmolt. Även en tendens till större utvandring av laxsmolten under natten än under dagen kunde ses (P = 0,091, N = 11 U = 7,000 Figur 4). Däremot finns det ingen signifikant skillnad mellan arterna under nattutvandringen.
Längdfördelning 200 180 160 140 120 100 80 Dag öring Natt öring Dag lax Natt lax 60 40 20 0 Öring Lax Figur 5) Medellängd per provtillfälle med standard error som felstaplar Öringsmolten som vandrar under natten är större än de som vandrar ner i trappan under dagen (P = 0,024 N = 138 U = 1617,500 Figur 5). Även hos laxsmolten föredrar de större individerna att lämna under dygnets mörka del (P = 0,010, N = 59 och U = 10,000 Figur 5). Storleksfördelningen har annars varit relativt jämn fördelad under hela provperioden. Diskussion Syftet med studien var att undersöka huruvida den existerande fiskvägen vid Jonsereds kraftstation fungerar. Resultaten visar att i takt med stigande vattentemperatur väljer fler öringsmolt att lämna ån. Öringsmolten lämnar ån oavsett tidpunkt på dygnet medan laxsmolten föredrar att ta skydd av mörker. Större individer av både lax- och öringsmolten väljer att vandra ut på natten. Merparten smolt vandrar med huvudfåran och relativt ytnära på 1-3 meters djup (Rivinoja 2005). Eftersom större delen av det vatten som finns i vattendraget kommer till och rinner genom turbinerna, detta leder till att smolten slutligen kommer att ansamlas vid turbinintagen. Om man kikar på turbinvarianter är det framförallt två typer som används i svenska smärre kraftverk; Francis- eller Kaplanturbiner (Jonsson et al., 2003). Vid Kraftstationen i Jonsered används Francisturbiner (Vattenfall). Moderna Kaplanturbiner är de som anses vara skonsammast med avseende på mekaniska skador på nedtströms vandrande smolt. Till stor del beror detta på skillnaden i bladantal mellan varianterna. Francisturbinerna har 10-20 blad medan Kaplan turbinerna som regel endast har 4-8 blad (Jonsson et al., 2003). Sannolikheten för ett smolt att överleva en passage genom turbinen är i genomsnitt ca 40-80% beroende på typ av turbin och skovlarnas relativa öppning (Montén 1985) och rotationshastigheten (Pavlov et al., 1999). Dödligheten hos smolt som passerar Kaplanturbiner är 1-20 % medan den är 3 5 gånger högre i Francisturbiner. Kavitationen (skadlig effekt på smolt av luftbubblor som brister) är även större i Francisvarianten (Jonsson et al., 2003). Men dödligheten kan variera från fall till fall då beroende på fiskstorlek, turbinvariant samt hur stort vattentrycket är (Rivinoja 2005). Det har i undersökningar visats att större individer har högre mortalitet än mindre (Montén 1988, Coutant & Whitney 2000, Rivinoja 2005). Att byta ut turbinerna är förmodligen ingen tänkbar ide
eftersom det skulle bli orimligt dyrt. Men vid nybyggnationer eller eventuella ombyggnationer bör val av turbiner beaktas. Om ytströmmen kan ledas mot fiskvägen skulle förhoppningsvis stor del av smolten inte hamna direkt vid turbinintagen. Studier tyder på att det är viktigt att fisken känner av ytströmmen (Arnekleiv et al., 2007) från fiskvägen eller där det är tänkt de ska vandra ner för att de ska hitta rätt. Fiskeriverket (Rapport 2004-11-29) nämner metoder som gör det möjligt för smolten att överleva nedströmsvandringen, vilka är viktiga av biologiska och ekonomiska men också av djuretiska skäl. De menar på att det i princip finns två metoder att åstadkomma detta. Den enklaste metoden är att man stänger turbinerna under utvandringsperioden. Eftersom smolt anses vandra under natten (Degerman et al., 2001., Fiskeriverket Rapport 2004-11-29) eller under skymning- och grynningsperioden (Uglem et al., 2005) och under en kort säsong så skulle det kunna räcka med att man stänger av turbinerna under 14 nätter. Beroende på fiskarten och typ av kraftverk skulle då periodvis avstängning vara en bra och ekonomiskt godtagbar metod. Att stänga av turbinerna skulle troligen öka smoltens möjligheter att finna fiskluckan. Men det har även visats att beteendet kan ändras under utvandringsperioden och smolten vandrar både under dagen och under natten ju längre säsongen led (Moore et al., 1995). Resultaten från Säveån tyder på att laxsmolt har en tendens till att vandra under natten. Ser man till öringsmolten så skiljer sig utvandringen mellan dag och natt inte signifikant. Däremot så finns det signifikant skillnad mellan lax och öring under dagen d.v.s. att fler öringsmolt än laxsmolt går ut under dagen. Troligen skulle de flesta välja att lämna på natten om trappan varit öppen dygnet runt under längre perioder. Utgången är visserligen koncentrerad men topparna är spridda över hela provperioden vilket skulle göra det svårt att pricka rätt med exempelvis 14 nätter. I stora vattendrag anses det dock i regel medföra höga kostnader att stänga av turbinerna beroende på bortfall i energiproduktionen. Beroende på lagringskapacitet behöver det kanske inte bli så dyrt om man lagrar vattnet och släpper på vattnet dagen därpå. I Säveån visade sig att större individer av både lax- och öringsmolt valde att lämna under natten. Kemp et al., 2006 visade att hos Chinooklaxsmolt (Onchorhynchus tshawytscha) och Steelheadsmolt (Onchorhynchus mykiss) vandrade de större individerna ut under dagen medan de mindre vandrade under natten. I samma studie såg man även att större delen av sockeyelaxsmolten (Onchorhynchus nerka) vandrade på dagen medan steelheadsmolten (Onchorhynchus mykiss) på natten. Större individer anses lämna ån tidigare än mindre individer (Degerman et al., 2001) men detta kunde inte ses i Säveån. Flera studier tyder på att större individer undviker turbinvägen och i vissa fall slutade migrera helt (Kemp et al., 2005, Rivinoja 2005., Arnekleiv et al., 2007). I fallet Säveån skulle man kanske kunna tänka sig att de större individerna inte går ner i turbinerna utan hittar fiskvägen medan de mindre i större antal tar turbin vägen. Beroende på hur stor storleksskillnaden är mellan dessa så skiljer de sig åt i simförmåga och eftersom trappan varit stängd kanske de efter ett tag glidit med passivt. Förutom att smolten normalt tvekar och har svårigheter att hitta förbi turbinerna så har som nämnts tidigare trappan varit stängd och öppnades endast under vissa tidpunkter vilket i sig leder till en icke försumbar försening. Att den varit stängd innebär troligen också att smolten samlats upp i kraftverksdammen och när den då sedan öppnas fångas flera timmars/dagars fisk på en gång. Detta kan ha påverkat resultaten, därför valdes fångst/ansträngningstimme för att jämna ut detta. Under försöket i Säveån då fiskvägen stängdes av sågs smolt hoppa i kraftverksdammen trots att trappan varit öppen i flera timmar. Dagen därpå då trappan öppnades igen och smoltfällan
fick ligga i fångades inga smolt vilket tyder på att de troligen valt turbinvägen. Men tiden då de väntar på att hitta ut blir som sagt en försening, vilket skulle kunna innebära att de exempelvis blir så stressade att de till sist väljer turbinen innan den ens haft chansen att se fiskvägsöppningen. Stressen skulle även kunna vara en orsak till att fisken inte klarar sig trots att de tagit sig förbi, de blir mottagligare för sjukdomar och mindre motståndkraftiga mot föroreningar (Rivinoja 2005). De får även en dissorientering oavsett om de tagit sig förbi via turbinerna eller via fiskvägen vilket gör dem till enkla byten för predatorer. I vissa studier har man sett att smolten inte tar sig förbi dammen utan stannar sin migration (Calles 2005) och i vissa fall har till och med desmoltifiering förekommit (Aarestrup & Koed., 2003). Som nämnts tidigare så spelar troligen vattenflöde, temperatur samt andelen ljustimmar roll för när vandringen äger rum. Resultaten visar också på att ökande vattentemperatur får öringsmolten att lämna i större utsträkning. I Figur 2 visar första stora utgången av både lax och öringsmolt sker vid en temperaturtopp den 2 maj. Även den 14 maj kan man se en liknande topp trots det inte är en lika markerad temperaturtopp. Resultaten blir aningen skeva pga att trappan varit stängd men visar ändå att de rör sig då temperaturen stiger. Däremot tyder resultaten inte på någon korrelation med vattenflödet, snarare tvärtom när vattenmängden är mindre genom turbinerna. Det tyder ju på att då fiskvägen står för större del av totala vattensläppet jämfört med högre vattenstånd har också fisken lättare att hitta luckan. I Säveåns fall skulle man även kunna omkonstruera luckan då den i dagsläget öppnas nerifrån och upp. En lucka där man får ett överfall som släpper ytvattnet skulle kunna vara en tänkbar och ekonomisk genomförbar ide (Sportfiskarna). Samtidigt är det viktig att ändå ha kvar någon form av öppning längs botten då ålen troligen skulle föredra en sådan variant. Antalet fångade individer per art skulle kunna tyda på att öringtätheterna är större. Men om man tittar i elfiskeregistret på elfisken gjorda nedanför Hedefors men ovanför Jonsered så kan man tydligt se att öringen finns i de mindre biflödena medan laxen finns i huvudflödet. En öppning av Hedefors skulle således leda till större lekmöjligheter framförallt för laxen i och med att de verkar dominera huvudflödet. Antalet som avled torde bero på att smolten aningen skadade sig i trappan eller i smoltfällan då de inte hittade till lugnvattnet i denna. Laxmolten var också betydligt känsligare än öringsmolten. Förslag för att underlätta utgången är att konstruera om fiskluckan som nämnts tidigare men det skulle också kunna bygga ett tak i ena delen av kraftverksdammen där fiskluckan finns. Tanken med taket är att motverka det beteende som observerats att smolten pendlar fram och tillbaka framför turbingallren. Istället skulle de kunna lockas att ta skydd under taket och på så vis lättare ledas ner fiskvägen (Sportfiskarna). Ett annat alternativ är avledare som styr den utvandrande fisken till fiskvägen förbi kraftverket. Det finns idag utprovade system som i vissa fall fungerar mycket bra, t.ex. Louver (Fiskeriverket 2004., Scruton et al., 2003). Själva louversystemet består av en samling metallplattor som placeras diagonalt över strömmen. Plattorna fladdrar i strömmen och skapar turbulens och oljud som får majoriteten av fisken att undvika dessa. Tanken är att de ska ledas ner till den tänkta fiskvägen. Slutligen när det gäller smoltens utvandring som underlag till beslut om eventuella åtgärder, som syftar till att avleda dem från kraftstationens vattenvägar, behövs ännu mer fördjupad kartläggning av deras beteende med avseende på vandringstider och vandringsvägar.
Märkning skulle kunna vara ett exempel för att utreda detta men märkning av smolt i Säveån kan vara känsligt då populationen inte är alltför stor. Men för att kunna förbättra populationens framtidsutsikter så kanske detta är en nödvändig process för att på sikt kunna stärka både lax och havsöringstammen. Glädjande för naturvänner är att det förhandlats fram att trappan skall stå öppen året runt. Detta gör denna studie intressant då den visar utvandringsperioden och hur utdragen den kan vara, ett smärre bevis på att man är på rätt väg med fiskevården. Man får också en viss bild hur mängderna fisk ser ut även om smoltförlusten inte riktigt går uppskatta. Som tidigare nämnts vore det inledningsvis bra att märka lax- och havsöringsmolt uppströms dammen så att andelen som passerar genom gamla älvfåran, turbinvägen, samt fiskvägen blir kvantifierade. Man skulle kunna sätta radiosändare och följa dem under utvandringsperioden vilket exempelvis redan gjort i åar som Ätran och Emån. Smolten skulle också kunna förses med PIT-tags, då skulle de kunna loggas med fasta stationer utplacerade på lämpliga positioner. En intressant ide på längre sikt är att märka smolt som kommer uppifrån och se hur många av dessa som kommer tillbaka som adulta och tar sig förbi Jonsered kraftverk om det verkligen är dessa som vandrar upp dit eller det är slumpmässigt vilka som går långt upp i åsystemet. Detta speciellt med Hedefors i åtanke att då diskussionerna pågår om att öppna upp så det blir fri vandringsväg förbi. Samtidigt är det viktigt att fortsätta med elfiskena ovan Aspen och dess biflöde då dessa lokaler är viktiga indikationer för hur laxtrappan fungerar och lekfiskens möjlighet att ta sig genom sjön Aspen. Lokalen måste dock definieras noggrannare och fiskas oftare, om resultaten ska kunna beaktas (Dellefors 2006). De resultat som erhållits genom studien tillsammans med den kunskap som redan finns ger goda förutsättningar att kunna förenkla och förklara problematiken med smoltens utvandring. Om studien följs upp och tänkta åtgärder genomförs kommer detta förhoppningsvis att stärka beståndet av lax och havsöring i Säveån. Ett stort tack till Johan Höjesjö som bidragit med erfarenhet och uppfinningsrikedom till detta arbete. Per-Erik Jacobson, Rolf Johansson och alla på Sportfiskarna Göteborg för att jag fått möjligheten att ta del av Säveåprojektet. Länsstyrelsen på för att bla bekostat fångststruten genom Niklas Egriell. Michael, Anna-Karin, Anders, Andreas, Jordan, Marcus, Markus, Robert för en hjälpande hand under arbetets gång. Peter på Fiskarföreningen Norden i Smögen för uppoffrande arbete med fångststruten. Verkstaden på Zoologen för hjälp med byggnation av smoltfällan. Adam för nya infallsvinklar och för givande diskussioner.
Referenser Aarestrup, K. & Jepsen, N. (1998). Spawning migration of sea trout (Salmo trutta(l)) in a Danish river. Hydrobiologia 372, 275-281 Aarestrup, K., & Koed, A.(2003). Survival of migrating sea trout (Salmo trutta) and atlantic salmon (Salmo salar) smolts negotiating weirs in small Danish rivers. Ecology of Freshwater Fish 12, 169-169-176. Andersson M, Egriell N, Gustafsson J, Höglind K & Lars Molander., (2005). Har laxen i Säveån passerat Hedefors? Utredning om huruvida fallet vid Hedefors har utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder. Länsstyrelsen i Västra Götalands län Naturvårdsenheten RAPPORT 2005:60 ISSN 1403-168X Arnekleiv, J. V. & M. KraabØl, (2007). Efforts to aid downstream migrating brown trout (Salmo trutta L.) Kelts and smolts passing a hydroelectric dam and a spillway. Hydrobiologica 582:5-15 Bohlin, T., Dellefors, C., & Faremo, U., (1993). Timing of sea-run brown trout (salmo trutta) smolt migration: effects of climatic variation. Can J. Fish. Aquat. Sci. 50: 1132-1136 Coutant, C.C & Whitney, R.R. (2000) Fish behavior in relation to passage through hydropowerturbines: A review. Transaction of the American Fisheries society 129, 351-380 Calles. O., (2005) Re- establishment of connectivity for fish populations in regulated rivers. DISSERTION., Karlstads Universitet 2005:56 Dellefors, C., (2006). Utvärdering av Atlantlax i Västra Götalands län Länsstyrelsen i Västra Götalands län. 2006:58 ISSN 1403-168X Degerman. E., Nyberg. P., Sers. B., (2001) Havsöringens Ekologi. Fiskeriverket informations sammanställning 2001:10 (ISSN 1404-8590) Eklöv, A., (2005) Redovisning av fiskräkning i smoltfällan visd håstadmölla 1998-2005. Eklövs Fiske och Fiskevård Hembre, B., Arnekleiv, J.V., L Abée-Lund J. H. (2001)Effects of water discharge and temperature on seaward migrating of anadromous brown trout, Salmo trutta, smolts. Ecology of Freshwater Fish 2001: 10: 61-64 Jonsson, N., (1991). Influence of Water flow, Water temperature and light on fish migration in rivers. Nordic J. Freshw. Res.(1991) 66:20-35 Jonsson, K., Axelsson, I., Svensson, M., (2003) Projekt Öring Åsunden Stångån (http://www.asunden.com/laxoring.htm) Koed, A., Jepsen, N., Aarestrup, K. & Nielsen, C. (2002). Initial mortality of radio-tagged Atlantic salmon (Salmo salar L.) smolts following release downstream of a hydropower station. Hydrobiologia 483, 31-37 Koed, A., Baktoft, H., & Bak, B. D. (2006) Causes of mortality of atlantic salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta) smolts in a restored river and its estuary. River Res. Applic. 22: 69-78 (2006) Kemp, P. S Gessel, M. H., Sandford, B. P., Williams, J. G., (2005). Finescale behavioural responses of Pacific salmonid smolts as they encounter divergence and acceleration of flow. Transactions of American Fisheries Society 134: 390-398 Kemp, P. S., Gessel, M. H., Sandford, B. P., Williams, J. G., (2006). The behaviour of pacific salmonid smolts during passage over two experimental weirs under light and dark conditions. River Res. Applic. 22: 429-440 (2006) Lucas, M. C. & Baras, E. (2001) Migration of freshwater fishes. Malden, MA: Blackwell Science
McCormick, S., Hansen, L., Quinn, T & Saunders, R. (1998). Movement, migrating and smolting of Atlantic salmon (Salmo salar). Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 55, 77-92 Monten, E. 1988. Fiskodling och vattenkraft, Vattenfall, Sverige. 139 pp Moore, A., Potter, E. C. E., Milner, N. J., & Bamber, S., (1995) The migratory behaviour of wild atlantic salmon (Salmo salar) smolts in the eustuary of the river Conwy, North Wales. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 118: 239-247. Muir, W.D., Smith, S.G., Williams, J.G. & Sandford, B.P. (2001) Survival of juvenile salmonids passing through bypass systems, turbines and spillways with and without flow deflectors at Snake River dams. North American Journal of Fisheries Management 21, 135-146 Olsson, I. C., Greenberg, L & Eklöv, A. G., (2001) Effects of an artificial on migrating brown trout smolts. North American Journal of Fisheries Management 21, 498-506. 2001 Pavlov, D. S., Lupandin, A.I., Kostin, V.V., (1999) Downstream migration of fish through dams of hydroelectric power plants. A.N. Severtsov Research Institute of Ecology and Evolution Russian Academy of Science (http://hydropower.id.doe.gov/environmental/pdfs/pt3-chapters4-6.pdf) Rivinoja, P. (2005). Migration problems of atlantic salmon (Salmo salar L.) In flow regulated rivers. Doctoral thesis No. 2005:114. Faculty of Forest Sciences. (SLU) Scruton, D.A., McKinley, R.S., Kouwen,N., Eddy, W. & Booth, R.K. (2003). Improvement and optimization of fish guidance efficiency (FGE) at a behavioural fish protection system for downstream migrating Atlantic salmon (Salmo salar) smolts. River Research and Applications 19, 605-617 Uglem, I., Økland, F., Forseth, T., Diserud O., Fiske, P., Thorstad, E.B., Hvidsten, N.A. & Berger, H.M.(2005) Smoltutvandring forbi Laudal kraftverk i Mandalselva - NINA rapport 13. 31pp Fiskeriverket (2004). Analys av möjligheter för och konsekvenser av en förändrad inriktning på kompensationsåtgärder avseende fiske i nuvarande och kommande vattendomar 2004-11-29 http://www.vattenmyndigheterna.se/nr/rdonlyres/69cca9b9-9255-4905-b899-1072974fa995/24220/fvkomp%c3%a5tg%c3%a4rder.pdf Personlig kommunikation: Rolf Johansson Sportfiskarna Göteborg