Havsöringens respons på olika flöden nedströms Bosgårdens kraftverk

Transkript

1 Havsöringens respons på olika flöden nedströms Bosgårdens kraftverk av Adam Johansson Sammanfattning av examensarbete 20 p vid Göteborgs universitet. Bakgrund och syfte I början av 1900-talet var det möjligt för lax (Salmo salar) och havsöring (Salmo trutta T) att vandra ända upp i Storån förbi nuvarande Bosgården byggdes kraftverket vid Ålgårda i Rolfsån, vilket minskade laxens och havsöringens tillgängliga reproduktionsområden från ca m 2 till m fortsatte utbyggnaden av avrinningsområdet med byggnationen av Bosgårdens kraftverk. Detta medförde dramatiska beståndsminskningar hos den uppströmslekande Lygnernöringen (Lindhagen, 2006). En fiskväg är planerad vid Ålgårda kraftverk. Detta i kombination med förbättringar av fiskvägarna vid Bosgården och Apelnäs, samt en ny fiskväg vid Forsa kommer att göra lekområden med en areal av m 2 tillgängliga för lax, havsöring och Lygnernöring (Bäckstrand, pers. kom.). Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Kammarkollegiet har ingått ett avtal med Vattenfall AB om ökat vattenflöde i torrfåran. Genom avtalet förbinder sig Vattenfall AB att dels öka minimiflödet i torrfåran från 300 l/s till 600 l/s, samt dels under perioden 31 april till 31 oktober under sammanlagt 90 timmar per år och släppa allt vatten genom den gamla åfåran (s.k. klunkning) (Bäckstrand, pers. kom.). Denna undersökning ingår i ett examensarbete vid Göteborgs Universitet. Syftet är att med hjälp av radiopejling utreda hur klunkning påverkar öringens och laxens möjligheter att hitta upp i den gamla åfåran (hädanefter kallad torrfåran) nedströms Bosgården och på så vis ta sig förbi dammen. Material och metod Eftersom vi inte lyckades få tag i någon uppströmslekande Lygnernöring tvingades vi flytta havsöring från Fälån (ett biflöde till Rolfsån) och Lillån (ett biflöde till Kungsbackaån). Öringarna bedövades och märktes med radiosändare, samt pittags (ett mindre chip som injicerades i bukhålan som reservmärkning ifall någon av fiskarna skulle tappa sin radiosändare) före transport till Storån. Fiskarna (3 stycken från Fälån och 26 stycken från Lillån) sattes ut mellan 10 och 21 oktober strax uppströms bron där väg 156 korsar Storån (se fig. 1.). Öringarnas rörelsemönster i Storån nedanför Bosgårdens kraftverk undersöktes med manuell pejling och med hjälp av två fasta logstationer som kontinuerligt läste av om någon av

2 fiskarna befann sig i närheten av antennerna. Den nedre logstationen placerades i sammanflödesområdet där kraftverkskanalen rinner ihop med torrfåran och hade tre antenner (en i kraftverkskanalen, en i torrfåran och en precis i sammanflödespunkten) för att kunna avgöra hur öringen rörde sig i området. Den övre logstationen placerades strax nedanför dammen vid Bosgården och hade endast en antenn. Tack vare den övre logstationen fick vi bättre koll på fiskens rörelser i torrfåran. Manuell pejling användes för att bestämma fiskens position i torrfåran, samt för att kontrollera hur de fiskar rörde sig som befann sig nedanför sammanflödesområdet. Fig. 1. Karta över försöksområdet. Resultat Klunkning visade sig i våra försök nedströms Bosgården inte ha någon effekt på havsöringens uppströmsvandring. I tre av försöken (2*5 timmar och 1*7 timmar) fanns ingen öring alls i området. I det fjärde försöket (15 timmar och 30 minuter) lokaliserades tre öringar i området; en i kraftverkskanalen, en nedanför sammanflödet och en 580 meter upp i torrfåran. Fisken som stod positionerad i torrfåran backade ner och ställde sig precis nedanför sedimentationsdammen, medan de övriga två fiskarna inte reagerade på klunkningen. Jag har också analyserat de tillfällen då kraftverket haft andra driftsstopp, vilket får samma effekt som en klunkning, men jag har inte heller vid dessa tillfällen sett någon påverkan på fiskens

3 tendens att vandra uppströms i torrfåran. Endast 6 av 29 öringar nådde sammanflödesområdet och av dem var det dessvärre bara 4 stycken som lagrades av dataloggaren. Dessa fiskar förbrukade i genomsnitt 19 timmar och 2 minuter i kraftverkskanalen och 4 dygn, 10 timmar och 10 minuter i området strax nedströms sammanflödet. Beteendet varierade mycket mellan dessa fiskar. Vissa rörde sig mer och blev loggade av olika antenner mer frekvent än andra som kunde stå still flera dagar på i princip samma ställe. 3 av de 6 öringarna som nådde sammanflödesområdet hittade upp i torrfåran och 2 stycken vandrade ända upp till fisktrappan nedanför Bosgårdens damm (1 fisk vandrade upp vid 2 skilda tillfällen). Det tog i genomsnitt 6 timmar och 12 minuter för fisken att komma upp till trappan och där tillbringade de i snitt 6 timmar och 54 minuter innan de vandrade neråt igen (totalt i genomsnitt 20 timmar och 42 minuter). Ingen fisk lyckades passera trappan. Notabelt är att alla längre förflyttningar i torrfåran (uppströms och nedströms) ägde rum i mörker. I genomsnitt tillbringade fisken 2 dygn, 5 timmar och 20 minuter i torrfåran. Av 4 förflyttningar upp i torrfåran ägde 2 rum då flödet i torrfåran var 300 l/s och 2 vid 600 l/s. Med hjälp av manuell pejling har jag beräknat havsöringarnas home-range (dvs. hur stort område fisken rört sig över) och konstaterat en mycket stor individvariation (120 m 8900 m; medel +- se: m, N=24). Det gick inte att observera någon skillnad i home-range beroende på kön (fig. 2). Däremot verkade det finnas en tendens till samband mellan fiskens storlek och dess home-range (fig. 3). Då vi pejlade hela sträckan från Bosgården ner till Lygnern manuellt den 29 november lokaliserade vi 22 av 29 utsatta öringar. Merparten av fisken stannade alltså kvar i systemet. Fig. 2. Ingen signifikant skillnad mellan home-range beroende på kön (envägs ANOVA: F 1,19 = 0,297, P = 0,592). M: 3412 ± 866 m, N = 11. F: 2780 ± 755 m, N = 10.

4 Fig. 3. En tendens till samband fanns mellan fiskens storlek och storleken på dess home-range, där större individer hade en större home-range: i detta fall home-range plottat mot vikt (linjär regression: r 2 = 0,144, P = 0,075, N = 23). Liknande samband observerades också mellan fiskens kroppslängd och dess home-range (linjär regression: r2 = 0,138, P = 0,081, N = 23). Diskussion Vi såg inga effekter av klunkning på öringens uppströmsvandring i våra försök vid Bosgårdens kraftverk. Man bör dock inte dra allt för stora växlar på detta, med tanke på att så få fiskar befann sig i sammanflödesområdet då klunkningarna genomfördes. Vid den sista klunkningen fanns visserligen 3 fiskar i området, men denna klunkning ägde rum så sent på säsongen att det är svårt att säga om utfallet skulle varit det samma under fiskens lekvandring. Sent på säsongen ställer sig öringen gärna i höljor eller andra lugnflytande och djupare partier för att minimera energiåtgången (Heggenes et. al., 1993, Clapp et. al., 1990) och reagerar kanske därför inte nämnvärt på en klunkning. Varför vandrade så få öringar uppströms? En anledning kan vara att fisken flyttades till ett nytt vattendrag. Detta i kombination med att de sattes ut sent på säsongen kan ha medfört att öringarna var tvungna att leka så fort som möjligt. Hittar de då passande och tomma lekplatser strax uppströms eller nedströms utsättningsområdet är risken naturligtvis stor att de stannar där. 5 öringar stannade en längre period på en plats som såg lämplig ut för lek 300 meter uppströms från utsättningsplatsen och 4 öringar stannade i ett passande område ca 60 meter nedströms. Annars har t.ex. laxar ofta en sökperiod före leken då de simmar upp och ner i vattendraget och letar efter bra lekplatser (Økland, et. al., 2001). Frågan är hur resultatet hade påverkats om vi hade kunnat analysera uppströmslekande

5 lygnernöring i Storån istället. Kanske hade de haft en större drivkraft att vandra uppströms och hade kanske då stått nedanför sammanflödet och väntat i större utsträckning och sedan simmat uppströms då rätt förutsättningar hade uppenbarat sig. Men det är svårt att spekulera i detta då det finns tidigare studier som visar på både positiva (Arnekleiv and Kraabøl, 1996; Rivinoja, 2005; Linløkken, 1993) och uteblivna (Calles, 2005; Thorstad, et. al., 2003) effekter av klunkning. Ingen av fiskarna lyckades passera fisktrappan nedströms dammen. Kanske beroende på bristande motivation (fiskarna är inte naturligt härstammande från ån) i kombination med låg vattentemperatur, vilket gör att fiskarna blir stelare och får svårare att passera hinder (Jensen, 1995). Dessutom är fiskvägarna vid Bosgården sedan tidigare kända för att fungera dåligt och skall nästa år ersättas med ett omlöp (Bäckstrand, pers. kom.). Slutsatser och förslag till uppföljning Ingen korrelation mellan vattenflödet i torrfåran och uppströmsrörelser hos havsöringen; antagligen pga. att så få individer nådde sammanflödesområdet. Havsöringen kan hitta upp i torrfåran även vid så låga flöden som 300 l/s. Däremot lyckades ingen fisk passera fisktrapporna vid Bosgården. Uppföljning krävs för att avgöra hur klunkningstimmarna skall fördelas i framtiden. Får man bäst resultat med ett fåtal längre klunkningstillfällen eller många kortare? 22 av 29 havsöringar stannade kvar i ån och det är intressant att följa upp ifall lek har ägt rum på de lokaler som nämnts ovan, speciellt på lokalen mellan bron där 156an korsar Storån och den gamla vägbron som redan idag är elfiskesträcka. Här skulle man lätt kunna upptäcka skillnader i tätheter jämfört med tidigare år då tätheterna varit låga (Elfiskeregistret och Bäckstrand, pers. kom.). Manuell pejling avslöjade en tendens till samband mellan storlek och home-range (linjär regression: vikt: r 2 =0,144, p=0,075; längd: r 2 =0,138, p=0,082), där större fisk tenderade att ha en större home-range. Det är viktigt att följa upp vart den fisk som passerar Ålgårda tar vägen när den planerade fiskvägen tagits i bruk, antingen genom pittagmärkning eller telemetristudier.

6 Referenser Arnekleiv, A., Kraabøl, M. Migratory behaviour of adult fast-growing brown trout (Salmo trutta, L.) in relation to water flow in a regulated norwegian river. Regulated rivers: Research and management 1996, 12: Bäckstrand, A. Personlig kommunikation 18/1-08. Calles, O. Re-establishment of connectivity for fish populations in regulated rivers. Dissertation Karlstad University Studies 2005:56. ISBN: Clapp, D. F., et. al. Range, Activity, and Habitat of Large, Free-Ranging Brown Trout in a Michigan Stream. Transactions of the American Fisheries Society 1990, 119: Fiskeriverket Elfiskeregistret: Storån Gamla bron björlanda. [ AG&wsk=4442&NLS_NUMERIC_CHARACTERS=.%20] Download date: Heggenes, J., et. al. Homeostatic behavioural responses in a changing environment: brown trout (Salmo trutta) become nocturnal during winter. Journal of animal ecology 1993, 62: Lindhagen, C Lax och öring i Rolfsåns vattensystem dåtid, nutid och framtid. [ attensystem.pdf] Download date: Linløkken, A. Efficiency of fishways and impact of dams on the migration of grayling and brown trout in the Glomma river system, South-eastern Norway. Regulated rivers: Research and management 1993, 8: Rivinoja, P Migration Problems of Atlantic Salmon (Salmo salar, L.) in Flow Regulated Rivers. [ Download date: Thorstad, E. B., et al. Return migration of adult Atlantic salmon, Salmo salar, in relation to water diverted through a power station. Fisheries Management and Ecology 2003, 10: Økland, F., et. al. Return migration of Atlantic salmon in the River Tana: phases of migratory behaviour. Journal of Fish Biology 2001, 59: