Från smedja till hembygdsgård En historisk studie av Eskilstunas första museum 1906-1924

Mälardalens Högskola Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling B-uppsats i Historia 31-60 VT 2010 Från smedja till hembygdsgård En historisk studie av Eskilstunas första museum 1906-1924 Författare: Johanna Krumlinde Handledare/examinator: Staffan Stranne Ventileringsdatum: 2010-06-04 Johanna Krumlinde

INLEDNING OCH BAKGRUND... 2 Syfte och frågeställning... 4 Tidigare forskning... 4 Teoretiska utgångspunkter... 6 Metod och källmaterial... 8 RADEMACHERSMEDJAN... 9 SÖRMLANDSGÅRDEN... 12 SAMMANFATTNING... 16 BILAGOR... 21 1

Inledning och bakgrund I denna uppsats undersöker jag grundandet av Eskilstunas första museum 1906 och de verksamma åren fram till och med 1924, samt sätter detta i relation till studier av museernas roll i det nationella projektet i Sverige kring sekelskiftet. Som inledning vill jag presentera det nationella projektet som är den generella samhällstrend som jag har utgått ifrån i min analys. I Europa under 1800-talet, blev det så kallade nationella projektet av stor betydelse. Det nationella projektet är en samlingsterm för en samhällstrend av nationalistiskt historiebruk som användes för att konstruera en identitet knuten till den egna nationen. Idéerna hämtades från två skilda traditioner, dels franska revolutionens Frihet, jämlikhet och broderskap på en nationell nivå, dels det tyska enandets folkgemenskap, gemensamma historiska arv, språk och kultur. De olika traditionerna genererade spänningar emellan varandra och med dessa rötter kunde nationalismen användas i politiskt syfte av helt skilda slag. Vad som innefattades i begreppet nation var då som nu ingen självklarhet då få stater omfattades av en helt homogen grupp människor. Det nationella projektets politiska syfte kan alltså diskuteras. 1 Industrialiseringen och urbaniseringen var två centrala företeelser i den modernisering som Sverige genomgick kring sekelskiftet 1900. Detta ledde till ett brott mot det tidigare agrart dominerade samhällets struktur. Då blev historia en viktig del i nationsbygget. Tekniska och ekonomiska framgångar liknades vid den svenska stormaktstiden. Firandet av historiska minnen i offentligheten hade redan tagit fart under senare hälften av 1800-talet och blev manifestationer över nationens framgångsrika historia. 2 Den svenska nationalismen manifesterades i en rad olika former, bland annat invigningen av Karl XII-statyn 1868 i Stockholm, Svenska fornminnesföreningens bildande 1869 och öppnandet av Skandinavisk-etnografiska samlingen 1873 på initiativ av Artur Hazelius. Skandinavisk-etnografiska samlingen bytte senare namn till Nordiska museet och idén var att det som kallades det typiskt svenska kulturarvet, som man trodde riskerade att gå förlorat, skulle samlas in och visas upp. 1 Hedenborg & Kvarnström, 2007, s.235. 2 Zander, 2007, s 27 f. 2

År 1891 startades friluftsmuseet Skansen av samme Hazelius, som också introducerade svenska flaggans dag 6 juni 1893, med syftet att stärka flaggan som nationell symbol. Nationalismen förstärktes med det allt större intresset för hembygden och Samfundet för svensk hembygdsvård (senare Sveriges hembygdsförbund) startades 1919. 3 Museerna blev i dessa tider förmedlare av historia för att främja den nationella identiteten. Syftena kunde också vara politiska eller av ceremoniell och rituell betydelse. 4 Från och med 1800-talet blev den nationella identiteten allt viktigare. I fokus stod känslan av att vara svensk, som skulle knyta samman folket. Främst var detta ett strävande som kom till uttryck i den borgerliga och aristokratiska offentligheten. Det man ville uppnå var att avgränsa och definiera innebörden av att vara svensk på rätt sätt. Artur Hazelius med Nordiska Museet och Skansen var ett uttryck för denna företeelse. Hazelius ville med Nordiska Museet verka för fosterländsk väckelse. 5 Det växande hembygdsintresset vid sekelskiftet hade ett klart samband med 1800-talets nationalism. För museerna blev hembygdsbegreppet viktigt. Hembygd som en regional identitet som till skillnad från nationalismen inte verkar för självständighet med egna lagar, valuta och så vidare. Hembygd kan beskrivas som ett begrepp med en rent känslomässig innebörd, vilken stärker samhörigheten på en plats utan att vara ett avgränsat område. Hembygdspropagandan sammanfaller ofta med stark nationalistisk propaganda. Sekelskiftets nationalism hade en stark landskaps- och bygdekänsla som ingrediens. 6 1800-talet präglades av en ofta omedveten överenskommelse om vad som manifesterade den egna nationen bäst. Sveriges nationskänsla grundades i en övertygelse om folkets speciella mentalitet till följd av vår unika historia och natur. Svenskarna skulle enligt denna syn alltid eller under lång tid ha besuttit unika egenskaper som folk. När dessa idéer manifesterades kunde de bli tagna för universella sanningar. Folkskolan, idrottsrörelsen, värnplikten och museerna blev viktiga förmedlare för befästandet av den överenskomna svenska nationella identiteten. 7 3 Hedenborg & Kvarnström 2007, s. 234, 236 f. 4 Samuelsson, 2005, s. 18. 5 Bohman, 1997, s. 21 f. 6 Bohman, 1997, s. 24 f. 7 Bohman, 1997, s. 26. 3

Kulturarv och historia var viktiga ingredienser också i hela 1900-talets nationella projekt. I studier av nationsformeringsprocesser visas hur till exempel museer, firandet av jubileer och statliga läroböcker har bidragit till att skapa och stärka en nationell identitet. Historiska berättelser har format den nationella identiteten. Berättelsen är ett viktigt verktyg i nationaliseringsprocessen. Historien placerar in objektet, i detta fall nationen, i tid och rum. Föreställningen att det finns en enhetlig nationell historia har blivit allt mer ifrågasatt i dagens forskning. 8 Syfte och frågeställning Syfte är att undersöka Eskilstunas stads museums eventuella samband med det nationella projektet under perioden 1903-1924. Frågorna jag ställer till materialet är således av historiedidaktisk 9 karaktär. I vad mån finns det belägg för ett uttalat syfte bakom grundandet av Eskilstunas första museum? Går det att sätta museet i samband med det nationella projektet och i så fall hur? Vem eller vilka var initiativtagarna till grundandet av museet? Till vem riktade sig museet? Hade museet någon uttalad förebild för sin verksamhet? Jag vill med min uppsats bidra med en källorienterad problematisering av den lokala nivån i förhållande till en aggregerad nationell nivå. Syftet är att med hjälp av det lokala belysa en generell utvecklingstrend. Uppsatsen är alltså en källstudie på mikronivå som sätts i samband med ett samhälleligt mönster på makronivå. Tidigare forskning Både i Sverige och internationellt har en hel del forskning gjorts kring nationalism, det nationella projektet och museernas samband med detta. I följande avsnitt presenterar jag ett urval av aktuell svensk litteratur som kan relateras till min studie. Eskilstunas museers historia har tidigare endast berörts av Johan Samuelsson i hans doktorsavhandling inom ekonomihistoria Kommunen gör historia Museer, identitet och 8 Samuelsson 2005, s. 12, 23. 9 Karlsson, 2004. 4

berättelser i Eskilstuna 1959-2000 från 2005. Samuelsson undersöker museet som central historieproducent under perioden 1959-2000 och sambandet med en statlig kulturpolitisk modell. I fokus för hans undersökning ligger frågan om museets roll i stadens identitetsskapande. Problemområdet rör historiekultur, kulturpolitik och kulturarv på kommunal nivå och Samuelsson inriktar sig på museets arbete kring jubileer, utställningar och dokumentation. 10 Samuelsson kommer fram till att Eskilstuna under den studerade perioden iscensätts som en dynamisk och förändringsbenägen plats. Historien som berättades fylldes med positiva exempel och de negativa aspekterna fick en förhållandevis liten plats. 11 Stefan Bohman, etnolog på Nordiska Museet, har som syfte i sin bok Historia, museer och nationalism, 1997, att exemplifiera hur nationalism uttrycks på främst kulturhistoriska museer och resonera kring hur människor i allmänhet förhåller sig till samt använder historia och kulturarv. 12 Han kommer fram till att museer kan och ofta användas för att legitimera nationen. Det kan handla om att legitimera skapandet av en avgränsad nation inom en stat eller stärka den nationella känslan där nation och stat sammanfaller. Bohman skiljer på staten som en administrativ konstruktion och nationen som en mental känslomässig konstruktion. 13 Stat och nation behöver som tidigare nämnts inte sammanfalla. I Sverige sammanfaller, med några få undantag som till exempel den samiska gemenskapen, nationen och staten vid sekelskiftet 1900. Sverige kan tas som exempel på ett land med lång tradition av att i olika politiska och sociala syften styra och stärka den nationella identiteten och gemenskapen. 14 Nation är i Bohmans definition det som människor själva väljer att se som en nation. Bohmans slutsats är att nationalism och bruket av historia uppenbart hör samman. För att främja nationell identitet behövs historia. Behovet av detta kan betraktas som grunden till vår nuvarande historieskrivning. 15 Nationen som begrepp skapas av människors ekonomiska, politiska och sociala intressen. Specifika drag renodlas och definieras vilket får nationalismens idéer att framstå som alltmer självklara och naturliga. 16 10 Samuelsson 2005. 11 Samuelsson 2005, s. 160 f. 12 Bohman, 1997, s. 9. 13 Bohman, 1997, s. 20 f. 14 Bohman, 1997, s. 23. 15 Bohman, 1997, s. 25, 30. 16 Bohman, 1997, s. 27. 5

Magdalena Hillströms doktorsavhandling Ansvaret för kulturarvet Studier i det kulturhistoriska museiväsendets formering med särskild inriktning på Nordiska Museets etablering 1872-1919 från 2006, har liksom min uppsats, temat en mindre lokal berättelse i samband med en stor landsomfattande berättelse. Hon sätter Nordiska Museets etablering i samband med den då rådande historie- och museipolitiska kontexten. Hillström redogör för, belyser och problematiserar Nordiska Museets tidiga historia och roll i det rådande svenska museiväsendet. Bruket av och debatten om den svenska historien har studerats av Ulf Zander i doktorsavhandlingen Fornstora dagar, moderna tider Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte. Zanders syfte är att utreda hur och varför historien har brukats och debatterats under perioden 1900-2000. 17 Han utgår ifrån den svenska offentligheten och förmedlingsaspekten i historiebruket är central. Zander diskuterar också hur det förflutna verkar som identitetsskapare. I sin sammanfattning av historiebruk kring sekelskiftet 1900, drar Zander dessa slutsatser som jag använder mig av. Nationen var i centrum för historieintresset och nationalistisk-ideologiskt historiebruk dominerade. Orsaken till nationalismens starka fäste i Sverige, förklaras av Zander med de starka band som etnisk tillhörighet och nationell identitet skapade i tidsandan, samt betoningen av sambandet mellan forna storhetsdagar och moderna framsteg. 18 Teoretiska utgångspunkter För undersökningens historiedidaktiska utformning har jag använt mig av historieprofessor Klas-Göran Karlsson och historiker Ulf Zanders introduktion till historiedidaktiken Historien är nu, 2004. Historiedidaktiken har funnits inom historiografisk forskning i Sverige sedan början av 1980-talet 19. Den tidiga historiedidaktiken var inriktad på att diskutera historiens nytta, idag är historiedidaktik främst en analyskritik, inriktad på att förklara och förstå förmedlingen av historia. Historiedidaktiken är den vetenskap som inriktar sig på att studera människans möte med historien. Vilken historia som förmedlas, hur, av vem, för eller till vem är frågor som ställs. I den historiedidaktiska kommunikationskedjan finns aktörer som är avsändare, förmedlare och mottagare av historia. Ibland kan en aktör inneha flera av dessa roller samtidigt. En sådan kommunikationskedja kallas historiekultur och innefattar också 17 Zander, 2001, s. 460. 18 Zander, 2001, s. 163. 19 Karlsson & Zander, 2004, s. 14. 6

kanaler och medier som förmedlare. Här kommer museerna in i bilden som både producenter och förmedlare av historia. Den historia som är i centrum för historiekulturen ska betraktas som en kulturproduktion för att tillfredsställa vissa specifika intressen. Historia bör analytiskt betraktas som en färskvara i sin samtid. 20 Inom didaktiken är insikten om historiens dubbelhet utgångspunkt för all reflektion. Historia förstås som både allt som hänt i det förflutna och olika vetenskapliga eller pedagogiska bearbetningar av det förflutna i syfte att förklara och förstå. Historia kan i förlängningen ses som en grundläggande dimension av allt mänskligt liv, som bidrar till vår identitetsbildning och till vår ideologiska, moraliska och politiska orientering i samhället. 21 Inom historiedidaktiken studeras hur historiemedvetandet kommer till uttryck i historiekulturen. Historiemedvetandet står för individens medvetenhet om historien. Individen reflekterar över och integrerar historia i den egna identitetsbildningen. 22 Vad det gäller identitetsbegreppet ämnar jag inte använda mig av det på något djupare plan eller gå in på dess komplexitet. Därför kommer jag endast att kort redogöra för den generella betydelse begreppet har i min uppsats. Själva ordet identitet kommer ur latinets idem, som betyder densamme eller jag är jag. Identitet är ursprungligen ett begrepp inom psykoanalytisk forskning. Identitet beskrivs ofta som en dubbel process vilken handlar om individens innersta och något som är i individens kulturs centrum. I detta fall är identitet känslan av hemmahörande; på det personliga planet som individ och gruppmässigt som kollektiv. Skapandet av identitet är en ständigt pågående process, något vi gör kontinuerligt. 23 I denna uppsats behandlas en kollektiv identitetsprocess, där historia blir en del av kulturens centrum genom det nationella projektet. Det nationella projektet har redan presenterats tidigare i inledning och bakgrund avsnittet. Jag finner det lämpligt att i detta avsnitt sammanfatta de karaktäristiska aspekter av begreppet som jag kommer att ha som utgångspunk för min analys. Genomgående i det nationella projektet är den nationella identitet som grundar sig i känslan av att vara svensk. Svenskhet som uttrycks på ett rätt sätt i förhållande till nationalismens normer blir ett mål att sträva efter. Den fosterländska väckelsen som var en motreaktion mot den okunskap om historia som 20 Karlsson & Zander, 2004, s. 33 ff. 21 Karlsson & Zander, 2004, s. 21 f, 27. 22 Karlsson & Zander, 2004, s. 44. 23 Krumlinde, 2009, s. 3. 7

man tyckte sig se hos gemene man. Hembygden som begrepp infördes och det ökade intresset för hembygden som identitetsmarkör. Övertygelsen om det svenska folkets speciella mentalitet till följd av en unik historia och natur var en grundsten i den nationella uppfattningen. Typiskt för tiden kring 1900-talets början var också att det främst var borgarklassen och aristokrater som drev det nationella projektet. Metod och källmaterial Min metod vill jag beskriva som deduktiv där jag med utgångspunkt i några karaktäristiska aspekter av begreppet det nationella projektet formulerar en hypotes om museiverksamheten i Eskilstuna under 1900-talets första årtionden. Undersökningen är i första hand källorienterad och min frågeställning är historiedidaktisk. Jag menar att det är rimligt att hypotetiskt anta och pröva argumenten för Eskilstuna Museums tillblivelse utifrån det generella mönstret på nationell nivå. Detta mönster utgörs av det nationella projektet. Den studerade perioden är 1906 till 1924. Museet invigdes 1906 och från och med 1921 utsågs en museikommitté som ansvarade för verksamheten. Tidigare ansvarade olika av staden utsedda privatpersoner för museets drift. År 1924 förändrades verksamheten ytterligare och Museikommittén omvandlades till Museistyrelsen under mer reglerade förhållanden. 24 Den studerade perioden avgränsas mestadels av praktiska skäl, men också för att materialet och verksamheten efter 1924 får en annan karaktär. Tillgången på källmaterial har varit ett av uppsatsens svåraste problem. För perioden 1906-1920, innan museikommittén utsågs, har jag inte funnit några kvarlevor i form av protokoll eller andra dokument. Jag har här gått igenom Museistyrelsens arkiv hos Eskilstuna Stadsarkiv, samt till viss del osorterat och omärkt material i Eskilstuna Stadsmuseums eget arkiv. Det är alltså möjligt att det kan finnas mer material som jag inte haft tillgång till. Antingen har jag inte funnit det eller så har det glömts bort, gått förlorat eller kanske har någon sådan dokumentation som jag sökt aldrig gjorts. I mitt sökande i arkiven har jag haft god hjälp av arkivarier på Stadsarkivet i Eskilstuna och Eskilstuna Stadsmuseums arkiv. Till följd av den begränsade undersökningstiden har jag medvetet valt bort att söka i Stadsfullmäktige och Drätselkammarens arkiv, där protokoll borde finnas från beslutet att 24 Museistyrelsens protokoll, 27 juni 1924. 8

inköpa smedjan år 1903 och eventuellt från beslut om ansvaret för driften under de kommande åren. Materialet består för perioden 1906-1914 av tidningsartiklar om museets invigning från lokaltidningarna Eskilstuna-Kuriren och Folket, inledningstexten i den första gästboken för Rademachersmedjan 25, det tryckta häftet Rademachersmedjan en vägledning 26 från 1914 och texten på en gjuten tavla som sitter på Berglindska smedjans gavel 27. Efter att museikommittén inrättades finns deras protokoll, räkenskaper och till viss del korrespondens från första mötet 7 januari 1921 och framåt. Protokollen förvaras hos Stadsarkivet i Eskilstuna Stad Museistyrelsens arkiv och annat material som till exempel delar av räkenskaperna, tidningsklippsamlingar och diverse osorterat material finns i Stadsmuseets arkiv. Rademachersmedjan Vid mitten av 1600-talet bekostade kung Carl X Gustav uppförandet av en smidesmanufaktur i Eskilstuna. Uppdraget gick till den livländske affärsmannen Reinhold Rademacher. Idag är det som finns bevarat av smedjeområdet ett kulturreservat och betraktas som en viktig del av Eskilstunas industrihistoria. Området kallas efter sin grundare för Rademachersmedjorna. År 1903 köpte staden en av smedjorna för att inrätta ett museum, vilket öppnade 1906. Museet var Eskilstunas första och kallades Rademachersmedjan. Idag kallas Rademachersmedjan för Berglindska smedjan. 28 Smedjan var vid tidpunkten för öppnandet av museet cirka 250 år gammal. Invigningen skedde den 14 juni 1906. I den första gästboken som skänkts av direktör Albert Öberg 29 finns på första sidan högtidligt präntat en text om museets tillblivelse och syfte: På framställning av drätselkammaren hava stadsfullmäktige, huvudsakligen i avsikt att åt framtiden bevara en i kulturhistorisk hänseende märklig byggnad, den 12 November 1903 beslutade för stadens räkning inköpa den nordost om Rademachergatan belägna delen av tomten n:r 298 härstädes, 25 Bilaga 1. 26 Hellberg, 1914. 27 Bilaga 2, omnämnd i Eskilstuna-Kuriren 16 juni 1906 och av Hellberg, 1914, s. 4 som beskriver den som skänkt av Munktells mekaniska verkstad. 28 Rademachersmedjorna, 2006, Eskilstuna stadsmuseum och bilaga 2. 29 Hellberg, 1914. 9

varå är uppförd en av de åldriga smedjor som tillhört Reinhold Rademacher, grundläggaren av stadens smidesindustri. Smedjan är, så vitt ske kunnat, återställd i det skick, vari den på hans tid befann sig. 30 Initiativtagare till museiprojektet var bankdirektör Fredrik Grönberg, som med ekonomiskt anslag av stadsfullmäktige ledde arbetet med att färdigställa museet. Grönberg beskrevs med ord som den grundlige kännaren av stadens forntid och den nitiske samlaren av minnen från denna tid. 31 I lokaltidningarna tackades Grönberg å allmänhetens vägnar för den tjänst han gjort staden. 32 Lokaltidningen Eskilstuna-Kuriren skrev om museet som vårt museum 33 (författarens kursivering) och i museet fanns anslag som förtydligade allmänhetens ansvar och del i museets verksamhet. Anslagen löd: Detta hus med samlingar anförtros åt allmänheten själf att skydda. 34 I bostadsrummen i smedjan var år 1906 samlat föremål från forna tider och rummen var restaurerade i syfte att ge en bild av hur ett borgarhem kunde sett ut under just forna tider. 35 I Eskilstuna-Kuriren den 16 juni 1906 ges en detaljerad målande beskrivning av utställningens innehåll och utformning. Huset utgörs av 4 rum, varav 3 är bostadsrum och det sista rummet smedjeverkstaden. Själva smedjan betraktades som ett minne från Rademachers tid under 1600-talet. Vidare representerade rummen 1700-talet, märkesåret 1833 när staden fick sin egen borgmästare och det tredje rummet var inrett som på 1850-talet. Bostadsrummen beskrevs som hemtrevliga. Det nämns att det i köket står en kaffepanna över veden i spisen och att en säng är bäddad med gamla välbehållna textilier. 36 Föremålen som visades var av stor variation. Möbler och husgeråd, många från 1700-talet och föremål som gav prov på Eskilstunas industri genom tiderna. 37 Rummens teman är fortfarande de samma år 1914 när Hellberg skriver Rademachersmedjan en vägledning för besökare. I tidningsartiklar berättades om arbetet med att restaurera smedjan. Handtaget på dörren skulle bytas ut mot en portklapp för att vara mer ålderdomlig. Allt skulle gå i fädernas stil både 30 Eskilstuna Stad: Museistyrelsen, Besöksbok för Rademachersmedjan från 1906 till 1911. 31 Eskilstuna Stad: Museistyrelsen, Besöksbok för Rademachersmedjan från 1906 till 1911. 32 Eskilstuna-Kuriren 11 juni 1906, Folket 15 juni 1906. 33 Eskilstuna-Kuriren 9 och 11 juni 1906. 34 Eskilstuna-Kuriren 16 juni 1906. 35 Eskilstuna Stad: Museistyrelsen, Besöksbok för Rademachersmedjan från 1906 till 1911. 36 Eskilstuna-Kuriren 16 juni 1906. 37 Folket 15 juni 1906 och Eskilstuna-Kuriren 16 juni 1906. 10

utomhus och inomhus. I trädgården växte gammaldags blommor omgärdade av en gärdesgård vilken i romantisk anda beskrevs som en fullbordad tavla. 38 I smedjan arbetade den gamle smeden J. A. Skog som museiförevisare. Hans uppdrag var att förevisa samlingarna för besökarna och också hålla liv i smedjan med sitt smide. Enligt vägledningen från 1914 arbetade Skog kvar och hans smide ansågs inte skilja sig särskilt mycket från det ursprungliga Zitterska smidet som Rademacher tog till Eskilstuna. 39 Under tiden 1906-1920 finns inga bevarade belägg för att museet hade någon särskild förebild för sin verksamhet. Jag finner inte heller något uttalande som direkt visar anknytning till det nationella projektet. Snarare är det en regionalism som förmedlas där stadens industrihistoria och gamla tiders levnadssätt är i fokus. Det finns tydliga uttryck för att bevarandetanken varit central. Denna form av tillbakablickar och den mentalitet som omhuldar fädernas forna tider kan dock betraktas som exempel på det nationella projektets genomslag. Beskrivningarna av museets utformning är tidstypiska i sin romantiska karaktär. Den gamle smeden och museivärden Skogs smidesverksamhet och de hemtrevliga miljöerna med arrangerade föremål antyder en strävan efter fiktionen av en levande miljö. Kanske inspirerades man av den verksamhet som Nordiska museet hade med dräktklädda dockor i inredda montrar, eller Skansen där människor med utpräglade dialekter berättade historier i uppbyggda landskapsmiljöer 40. Skog kunde, liksom den samiska familjen i kåtan på Skansen, betraktas som genuina autentiska inslag och vara den förmedlande länken mellan historien och besökaren. I en tidningsartikel beskrivs inredningen som gammalmodig och historisk. Gästboken berättar om att man hade återställt miljön till vad man ansåg vara ett mer ursprungligt skick. Planer på att byta ut ett dörrhandtag mot en mer ålderdomlig portklapp avslöjas i en tidningsartikel. Det fanns en medvetenhet om föremålen och deras värde grundat av deras ålder, framförallt deras ålderdomliga utseende. Två av de tidsperioder som gestaltas i museet är positiva storhetsdagar för Eskilstuna som stad. Rademachers smedja står för den tidiga hantverksindustrins glansdagar och år 1833 när staden fick sin första borgmästare, blir en manifestation av stadens självständighet. 38 Eskilstuna-Kuriren 9 och 16 juni 1906. 39 Eskilstuna-Kuriren 9 juni 1906 och Hellberg 1914 s. 4 och bilaga 2. 40 Hillström, 2006, s. 221 f 277. 11

Allmänhetens och stadens del i museet är tydligt poängterad på flera ställen så som anslag i museet och i tidningsartiklar. Bevarandet av minnen till eftervärlden och upplysning av samtidens människor återkommer i källmaterialet. I artiklarna från Eskilstuna-Kuriren omskrivs museet positivt och anses ha ett stort värde för stadens invånare. Bankdirektör Grönberg var initiativtagare till museet. Jag ser honom som en representant för det övre samhällsskiktet som helt med tidens trend ägnar sig åt fornforskning och samlandet av bygdens minnen. Troligen hade Grönberg för avsikt att upplysa stadens invånare om deras värdefulla historia. Detta antagande gör jag med stöd i de tidningsartiklar som beskriver museet i positiva termer och Grönbergs arbete som värdefullt och välgörande. Mottagaren är allmänheten och staden i vid mening. Att stadsfullmäktige engagerade sig i frågan om att starta ett museum talar för att det fanns en uppfattning om att ett museum behövdes och var till stadens fördel. Sörmlandsgården Ett omfattande gåvobrev överlämnades den 12 maj 1920 till Stadsfullmäktige i Eskilstuna. 41 Donatorn var lantbrukaren Erik J. Andersson i Gultbrunn och gåvan var hans livsverk, en stor samling allmoge-, historiska och förhistoriska föremål. 42 Den 11 november 1920 beviljade stadsfullmäktige ett anslag på 75 000 kr för att uppföra en Sörmlandsgård på Djurgården i Eskilstuna och för ordnandet av de donerade fornsakerna. Den 16 december samma år tillsattes en museikommitté för att ansvara för detta arbete och för Rademachersmedjan. Museikommittén bestod av direktör Gustaf Elmér som ordförande, kassören Bror Lundkvist, trävaruhandlare C.W. Johansson, baningenjör Klas O. Valley, folkskoleinspektören Stefan Gustafsson, köpmannen Hjalmar Noreén och donatorn lantbrukaren E. J. Andersson. 43 Invigningen av det nya hembygdsmuseet skedde den 6 juni 1924 och den 12 juni 1924 tillsattes en permanent museistyrelse bestående av fem personer. I den permanenta styrelsen ingick Elmér, Lundkvist, Johansson, Noreén och Valley som alla hade suttit med från början i museikommittén. 44 41 Sörmlandsgården 1924 1934, 1934. 42 Eskilstuna-Kuriren 6 juni 1924. 43 Museistyrelsens protokoll, 6 maj 1921. 44 Av stadsfullmäktigen till museets verksamhet anslagna medel och Museistyrelsens protokoll, 11 januari 1924 och Museistyrelsens protokoll, 27 juni 1924. 12

Doktor Gustaf Upmark, Nordiska Museets styrelseman, rådfrågades år 1921 av museikommittén om lämpliga byggnader till museet. Upmark svarade att det på Nordiska Museet fanns kunskap om för området typisk bebyggelse. Amanuens Sigurd Erixon skickades till Eskilstuna från Nordiska Museet för att bistå museikommittén med sakkunnig hjälp i arbetet. Den 2 februari närvarade Erixon för första gången på Museikommitténs möte. Tanken var att uppföra en Sörmlandsgård för att inhysa de donerade samlingarna. 45 Amanuens Erixon återkommer som sakkunnig rådgivare i protokollen fram till 10 januari 1924. 46 För att ordna katalog över museiföremålen och dokumentera byggnadernas historia anlitades år 1924 kandidat Waldén (också nämnd som Walldin). Vem han var och vad för slags kandidatur han hade framgår inte av protokollen. Antagligen hade han någon form av kulturhistoriska, kanske etnologiska, kunskaper eftersom han förtecknade föremålen. Han gjorde också upp en plan för hur föremål skulle flyttas mellan Sörmlandsgården och Rademachersmedjan för att förtydliga uppdelningen mellan allmogekultur och industri- och hantverkshistoria. 47 Museets högtidliga öppnande förlades till fredagen den 6 juni 1924. Svenska flaggans dag firades, landshövdingen Reuterskiöld förrättade invigningen och i museikommitténs planeringsarbete ingick att hitta en lämplig föreläsare som skulle hålla ett hembygdstal. Andra förberedelser bestod i att ordna sångare till invigningen, ansöka om utskänkningstillstånd och annonsera efter en krögare till gästgivaregården Pilkrog, som flyttats till området för att kunna erbjuda mat och dryck till besökarna. 48 I tidningarna skrevs om museiinvigningen som en svensk fest, Sörmlandsgårdens högtidliga invigning på svenska flaggans dag och en vacker hembygdsfest. 49 I programmet för invigningen skrev amanuens Sigurd Erixon, från Nordiska Museet, artikeln Eskilstunamuseets kulturuppgift. Erixson skrev att museet än så länge bara var en början på den verksamhet som borde eftersträvas. Det insamlade materialet och det redan färdiga museet bör bli en källa till kunskap och ädel folkförströelse. 50 45 Museistyrelsens protokoll, 11 januari och 2 februari 1921. 46 Museistyrelsens protokoll, 10 januari 1923. 47 Museistyrelsens protokoll, 11 januari och 15 februari 1924. 48 Museistyrelsens protokoll, 11 januari 1924. 49 Sörmlandsposten 7 juni 1924 och Eskilstuna-Kuriren 6 och 7 juni 1924. 50 Program vid hembygdsmuseets invigning å Djurgården 1924. 13

Den nationalistiska ivern över hembygdsmuseet uttrycktes i tidningarnas rapportering. I Sörmlandsposten 7 juni 1924 skriver man om museiinvigningen som en svensk fest och om hur: denna Sörmlandsgård kunna framställa i detalj hur våra fäder hade det i sina hem vilka skola väcka intresse hos kommande släkten vid studiet av hur förfäderna verkat och levat. Det är en oavvislig plikt för folket att vörda fädrens minnen [författarens kursivering] Redan den 29 februari 1924 skrev Eskilstuna-Kuriren om Sörmlandsgården som industristadens gärd till den gamla allmogekulturen. I Eskilstuna-Kurirens helsidesartikel om museet den 6 juni 1924 är tongångarna romantiska och vittnar om tankar kring nationell väckelse. Budskapet var att platsen skulle skänka vederkvickelse och förströelse till stadens invånare som borde känna stolthet inför sin historia och kultur. Med ett utdrag ur artikeln vill jag förtydiga den rådande jargongen: Den lilla fristaden under Djurgårdens ekar för den rest av sörmländsk allmogekultur, som samlats av en hembygdskär man, Erik Andersson i Gultbrunn, vars namn idag nämndes med vördnad, tacksamhet och stolthet, visar att den gamla knivsmedstaden åtminstone håller på att vakna till medvetande om en kultur, som ligger utanför den speciellt materiella, vilken hittills dominerat dess liv och intresse. Donatorn lantbrukaren Erik J. Andersson i Gultbrunn blir efter sin död 1921 lite av en hjälte för museet. I protokollet från 26 augusti 1921 redogörs för hur en byst i ek föreställande Andersson har beställts av en konstnär för 550 kr. Med åren sväller berättelsen om honom ut och temat om den trägna enkla odalmannen som i sin fosterlandskärlek samlat in dessa ovärderliga klenoder återkommer i tidningsartiklar och jubileumsskrifter. 51 Anderssons liv och gärning passade utmärkt som förebild för den medvetne medborgaren vare sig det var en medveten eller omedveten framställning. Ända sedan göticismen 52 under 1800-talet hade 51 Se bland annat: Sörmlandsgården 1924-1934, 1934 och Eskilstuna-Kuriren 6 juni 1924. 52 Göticism, goticism, litterära och konstnärliga strömningar präglade av patriotisk beundran för nordisk forntid. Källa: NE. 14

odalbonden varit en stark symbol för den svenska mentaliteten, 53 vilket gjorde Andersson än mer lämplig som förebild. Först och främst inrättades Sörmlandsgården av praktiska skäl för att kunna inrymma de samlingar som skänkts till staden av E. J. Andersson. Det fanns också ett allmänbildande syfte eftersom man redan från början ämnade göra samlingarna tillgängliga för allmänheten. Hembygdsintresset verkar ha varit större vid denna tidpunkt än när Rademachersmedjan inrättades. Stadsfullmäktige bidrog med en ansenlig summa pengar till projektet och tillsatte också en kommitté. Redan från början verkar det som om man var överens om att det som skulle byggas var ett hembygdsmuseum i form av en för platsen typisk äldre bondgård. Jag anser att detta ger stöd för antagandet att de ansvariga inför byggandet av museet hade en tydlig förebild för vad de ville åstadkomma. Skansen med sina flyttade gårdar är ett samtida exempel på en liknande verksamhet. För sakkunnig rådgivning vände Museikommittén sig direkt till Nordiska Museets styrelseman doktor Upmark. Nordiska Museet bör därför betraktas som en uttalad förebild. Museikommittén har uppenbarligen bedömt Upmark som den mest lämpade att rådfråga. Amanuens Erixons arbete ger ett flera år långt samarbete mellan Nordiska Museet och Museikommittén i Eskilstuna. Initiativtagaren till den nya fas av museet som Sörmlandsgården innebar, var lantbrukaren och donatorn Andersson. Han kan inte betraktas som en representant för den bildade borgerligheten i staden, snarare tvärt om. Det är intressant då Anderssons bakgrund gör honom till ett undantag bland det nationella projektets initiativtagare, som annars i regel tillhörde överklassen. Den av stadsfullmäktige utnämnda Museikommittén lever desto mer upp till att vara en samling av stadens bättre bemedlade eller utbildade. Titlarna direktör, kassör, trävaruhandlare, baningenjör, folkskoleinspektör och köpman talar för det. Fortfarande var den tänkta publiken stadens invånare i en bred bemärkelse. I källmaterialet talas, som tidigare exempel visar, om historisk väckelse och upplysning. Det finns också en nöjestanke. I anslutning till museet uppförs gästgiveriet Pilkrog så att besökarna kan äta om de önskar. Djurgården ses som en estetiskt tilltalande fristad dit människorna kan komma från staden och lära sig om sin historia. 53 Zander, 2001, s. 95. 15

I materialet kring Sörmlandsgården är sambandet och uttrycket för det nationella projektet starkt och tydligt. Hembygden används som nationell symbol. Invigningen av Sörmlandsgården är i mycket en typisk offentlig manifestation av ett national-ideologiskt historiebruk. Invigningen firas ihop med svenska flaggans dag, landshövdingen är närvarande och det hålls ett hembygdstal. I tidningarna skrivs det om en svensk hembygdsfest och att Eskilstuna äntligen kan få lära sig om sin värdefulla historia. Artikeln ur Sörmlandposten, som tidigare citerats, formligen pöser av nationalistisk stolthet och aktivism. I den finns uttalande både om historisk väckelse och om folkets plikt att vörda sin historia. Jag menar att Sörmlandgården i egenskap av sin utformning som hembygdsmuseum och med invigningens utförande är ett tidstypiskt exempel på det nationella projektets genomslag i Eskilstuna. I projektet Sörmlandgården finns en mängd aspekter av det nationella projektet representerade. Under invigningen kopplades hembygden till nationen genom firandet av svenska flaggans dag. Eskilstunas invånare fick genom Sörmlandgården en god möjlighet att bekanta sig med den historia som där förmedlades och som med största sannolikhet bidrog till att skapa en historiskt förankrad identitet hos besökarna. Sörmlandsgården var en del i mönstret av det nationella projektet, omedvetet eller medvetet. Sammanfattning Syftet med grundandet av Eskilstunas första museum Rademachersmedjan kan med hjälp av källornas beskrivningar betraktas som allmänbildande och upplysande kring stadens historia. Det finns också tydliga uttryck för att bevarandet haft en central roll. Verksamheten var inriktad på att visa äldre insamlade föremål i Rademachersmedjan och upplysa besökarna om deras historia. Stadens industrihistoria visades i exempel på hantverk från staden. Iordningställandet av museet hade strävat efter att återställa smedjan till ett skick den haft under de tidsperioder som visades. Miljöerna ansågs till viss del efterlikna ett levande hem och smeden Skog, som var museivärd, presenterades som en levande länk till historien. Det finns ingenting i materialet som tydligt vittnar om grundarnas förebilder. För Rademachersmedjan finns inget uttalat nationalistisk syfte. Det finns aspekter som talar för att grundarna ändå varit influerade av det nationella projektet. Bevarandet, upplysningen och stolthet över det historiska arvet är exempel på detta. Genom att visa Eskilstunas historia som värdefull ges möjligheter till identitetsskapande. I pressen beskrevs museet i nationalromantiska ordalag. 16

Initiativtagaren för Rademachersmedjan var den välbärgade och gott ansedda bankdirektören Fredrik Grönberg. Medlemmarna i Museikommittén var också personer från stadens övre skikt. Detta stämmer överens med den generella trenden att borgerskapet och aristokratin ägnade sig åt historiebruk inom det nationella projektet. Donatorn för Sörmlandsgårdens föremål och där igenom initiativtagaren till hembygdsgårdsprojektet, E. J. Andersson var lantbrukare. Andersson kan räknas till den lägre arbetande klassen, vilket utgör ett undantag från trenden. Anderssons bakgrund gjorde honom till en tacksam förebild för den rätta svenskheten. Både Rademachersmedjans och Sörmlandsgårdens publik bestod av en bred allmänhet. I Rademachersmedjan var allmänhetens ansvar för samlingarna uttalat i de anslag som fanns inne i smedjan. Sörmlandsgården hade också drag av nöjesinriktning med en stor invigningsfest och det tillhörande gästgiveriet. I källorna återkommer den upplysande funktionen hos museet och det faktum att staden stod som ägare. Syftet med Sörmlandsgården var dels praktiskt, för att inhysa de donerade föremålen och dels pedagogiskt, för att göra samlingen tillgänglig för allmänheten. Det pedagogiska syftet var att upplysa allmänheten om hembygdens historia och förevisa föremålen som vittnade om den. Museikommittén kontaktade inför uppförandet av Sörmlandsgården Nordiska Museets styrelseman doktor Upmark för sakkunnig rådgivning. Detta resulterade i ett flera år långt samarbete mellan Nordiska Museets amanuens Erixon och Museikommittén i Eskilstuna. Nordiska Museets värderingar kan betraktas som förebild för Sörmlandsgården. Antagligen har också Skansens utformning bidragit till idén om ett museum inrymt i en äldre gårdsbyggnad. I materialet kring Sörmlandsgården är det nationalistisk-ideologiska historiebruket bitvis starkt. Sambandet med och uttrycken för det nationella projektet är tydligt. Hembygden används som identitetsskapande nationell symbol. Invigningen på svenska flaggans dag kan ses som en offentlig manifestation av det nationella projektets historiebruk. I tidningarna finns romantiska beskrivningar av en fristad för historien och mer aggressiva uppmaningar till historisk väckelse och folkets plikt att vårda förfädernas minne. Sörmlandsgården är enligt mig ett tidstypiskt exempel på den rådande historiebrukstrenden i samhället. 17

Min slutsats är att skapandet av Sörmlandsgården har ett starkt samband med det nationella projektet. Rademachersmedjans roll som historieförmedlare i stadens identitetsskapande kan också sättas i samband med det nationella projektet. I Eskilstunas första museum syns spåren av ett tankemönster kring historia och identitet som genomsyrade hela samhället i början av 1900-talet. Rademachersmedjan och Sörmlandsgården är barn av sin tids historiebruk. 18

Källor och litteratur Källor: Tryckt material: Knut Hellberg, 1914, Rademachersmedjan Vägledning för besökande. Eskilstuna-Kurirens Tryckeri-aktiebolag, Eskilstuna. Rademachersmedjorna, 2006, Eskilstuna stadsmuseum, Eskilstuna. Tidningar på mikrofilm: Eskilstuna-Kuriren 1906 9 juni Eskilstuna. Vårt museum 11 juni Apropå vårt smidesmuseum 16 juni Rademachersmedjan minnen från tre århundraden. Folket 1906 15 juni Rademachermuseet. Omärkt material EM i Eskilstuna Stadsmuseums arkiv Sörmlandsposten 7 juni 1924. Eskilstuna-Kuriren 6 och 7 juni 1924. Program vid hembygdsmuseets invigning å Djurgården 1924. Av stadsfullmäktigen till museets verksamhet anslagna medel. Från 11 november 1920 11 december 1930. Omärkt lösblad. F1:3 Handlingar rörande Pilkrog i Eskilstuna Stadsmuseums arkiv Sörmlandsgården 1924-1934, 1934, (jubileumsskrift). Uppslagsverk Nationalencyklopedin sökord: göticism. 19

Otryckt material: Stadsarkivet Eskilstuna Eskilstuna stad: Museistyrelsen 1906-1967. A1:1 Protokoll Museistyrelsen 1921 1929. B1 Arkivexemplar av utgående handlingar och div. handlingar 1920-tal. D3:1 Besöksbok för Rademachersmedjan från 1906 till 1911. Foto av första sidan i Rademachersmedjans gästbok 1906. Upphovsman: författaren. Se bilaga 1. Foto av järntavla med inskription om museet uppsatt på gaveln av Berglindska smedjan Upphovsman: författaren. Se bilaga. 2. Litteratur: Bohman, Stefan, 1997, Historia, museer och nationalism. Carlsson bokförlag, Stockholm Hedenborg, Sussana & Kvarnström, Lars, 2004, 2006, Det svenska samhället 1720-2000 Bönderna och arbetarnas tid. Studentlitteratur. Lund Hillström, Magdalena, 2006, Ansvaret för kulturarvet. Studie i det kulturhistoriska museiväsendets formering med särskild inriktning på Nordiska museets etablering 1872-1919. Tema kultur och samhälle, Linköping. Karlsson, Klas-Göran, 2004, Historiedidaktik: begrepp, teori och analys. Ur Karlsson & Zander (red) 2004, Historien är nu en introduktion till historiedidaktiken. Studentlitteratur, Lund Krumlinde, Johanna, 2009, Bland klänningar och jukeboxar en etnologisk studie om betydelsen av föremål i människors identitetsprojekt. Kandidatuppsats i etnologi vid Stockholms Universitet, Stockholm Samuelsson, Johan. 2005, Kommunen gör historia Museer, identitet och berättelser i Eskilstuna 1959-2000, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala Zander, Ulf. 2001, Fornstora dagar, moderna tider bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte. Nordic Academic Press, Lund 20

Bilagor Bilaga 1. Blad ur Besöksbok för Rademachersmedjan 1906-1911 21

Bilaga 2. Järntavla på gaveln av Berglindskasmedjan. 22