Bakgrund till begreppet egenvård och tolkning

2015-09-01 1 [6] Bakgrund till begreppet egenvård och tolkning All hälso- och sjukvård, utom den som bedrivs enligt tvångslagarna, är frivillig och patienten har rätt att neka att ta emot vård. Hälso- och sjukvård omfattar sådan verksamhet som bedöms kräva personal med utbildning inom hälso- och sjukvård, eller sådan personal i samarbete med annan personal. Regionen och kommunen ska erbjuda god hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), Hälso- och sjukvårdens ledning ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet i vården samt främjar kostnadseffektivitet. Att bedöma att en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård får aldrig innebära avsteg från detta. Vårdgivare ansvarar för att ta fram rutiner på verksamhetsnivå och säkerställa att verksamhetens ledningssystem innehåller rutiner för bedömning, samråd och planering i samband med egenvård TILLÄMPNINGSOMRÅDE Egenvårdsföreskriften är tillämpbar inom verksamheter även enskilda verksamheter som bedrivs enligt SoL, LSS, HVB, LVU, förskola. Denna rutin gäller inom socialförvaltningen. LAGRUM OCH FÖRESKRIFTER Socialtjänstlagen(2001:453), Hälso- och sjukvårdslagen(2017:30) och LSS (1993:387), SOSFS 2009:6 SOSFS 2005:27 ändrad till HSLF-FS 2017:23, SOSFS 2008:1 HSLF-FS 2017:37, Meddelandeblad Nr 6/2013 från Socialstyrelsen ORD OCH BEGREP Egenvård Egenvård i detta sammanhang är en hälso-och sjukvårdsåtgärd som en legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården bedömt att en person själv kan utföra eller utför med hjälp av någon annan. Denna egenvård räknas då inte som hälso- och sjukvård och omfattas inte av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Det går inte att säga generellt vilka åtgärder som utgör egenvård. Det beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Bedömningen ska dokumenteras SIP (Samordnad individuell plan) Är en plan som upprättas när den enskilde behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. SIP ska upprättas om kommunen eller regionen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda. Den enskilde ska vara delaktig, informerad och samtycka till att en sådan plan upprättas. Om det redan finns en plan enligt annan bestämmelse eller på frivillig grund kan den vara tillräckligt så länge den uppfyller samtliga föreskrivna krav. Hälso-och sjukvårdsinsats Med hälso- och sjukvård menas åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador och regleras i hälso- och sjukvårdslagen. TOLKNING Vägledning om en åtgärd är en hälso- och sjukvårdsåtgärd eller ej

2015-09-01 2 [6] Hjälp med påklädning, intag av mat och hantering av urin och andra uttömningar är i normalfallet inte hälso- och sjukvårdsåtgärder. Det innebär t ex att på- och avtagning av kompressionsstrumpor klass 1, tömning av kateterpåsar eller att ge sondmat i en etablerad Knapp inte är en hälso- och sjukvårdsåtgärd. Det kan däremot behövas en bedömning av legitimerad personal om det finns omständigheter i det enskilda fallet som innebär att det ska betraktas som en hälso- och sjukvårdsåtgärd. Även om åtgärden inte är hälso- och sjukvård och därför inte kan bedömas som egenvård kan behovet av stöd, hjälp och handledning till den personal som ska utföra åtgärden vara lika stor. Hälso- och sjukvårdspersonalen kan därför behöva förmedla kunskaper även om man inte ansvarar för utförandet. Vardagsrehabilitering, rehabiliterande förhållningssätt, hälsofrämjande arbetssätt är exempel på olika begrepp som beskriver stödjande och uppehållande åtgärder. Dessa åtgärder är i normalfallet inte hälso- och sjukvård. Exempel på åtgärder som kan vara en hälso- och sjukvårdsåtgärd: Hjälp med att få sondmat i gastrostomi Hjälp med byte av stomibandage om det finns sår som kräver behandling i samband med bytet. Hjälp med på- och avtagning av ortoser eller liknande vid instabila frakturer. Hjälp med specifik rehabilitering. (Specifik rehabilitering kräver specifik kompetens och utförs bland annat av sjukgymnaster/fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Specifika rehabiliteringsinsatser är målinriktade och tidsbestämda.) Exempel på åtgärder som alltid är hälso-och sjukvård: Hjälp eller stöd vid läkemedelsbehandling. Hjälp med sondmat via sond i näsan. Bedömning av om en insats kan utföras som egenvård Bedömningen ska göras i samråd med den enskilde, utifrån dennes fysiska, psykiska hälsa samt med hänsyn till hans hennes livssituation i övrigt. Resultatet av bedömningen beror på om den enskilde har förutsättningar att själv klara av att utföra egenvården på ett säkert sätt, eller kan instruera någon annan att hjälpa till. Om personen inte själv kan ansvara för egenvården beror resultatet av bedömningen på hur stödet och hjälpen ser ut. Det kan vara egenvård om åtgärden kan utföras på säkert sätt av någon annan t ex närstående, personlig assistent eller av personal i skolan. Vem gör bedömning av om en insats kan vara egenvård? Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren (t ex läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut) som inom sitt ansvarsområde ska bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Detta sker med ställningstagande i varje enskilt fall. Bedömning kan också ske av behandlande läkare i samband med vårdplanering vid in/utskrivning från slutenvård. Om det inte finns en egenvårdsbedömning av läkare när det gäller läkemedelsbehandling kan sjuksköterska kontakta ansvarig läkare och i samråd med denne utfärda en egenvårdsbedömning om läkaren är positiv till detta, läkarens namn dokumenteras men DSK/ sjuksköterskan är ansvarig för att insatsen följs upp.

2015-09-01 3 [6] Egenvårdsbedömning av hantering av läkemedel Efter ändringar i läkemedelsföreskriften ska bedömning om egenvård vid hantering av läkemedel utgå från samma förutsättningar som vid övrig egenvård. Det är den som förskriver läkemedlet som är ansvarig för att en egenvårdsbedömning görs. Bedömningen ska innehålla en riskanalys och samråd Den som gör en egenvårdsbedömningen måste göra en riskanalys om det finns några risker med att åtgärden bedöms som egenvård. Den enskilde kan behöva praktisk hjälp för att kunna utföra egenvården i så fall ska den som gör bedömningen samråda med den som ska hjälpa till med hänsyn tagen till reglerna om sekretess och tystnadsplikt. Samrådet är till för att bedömningen ska bli så korrekt som möjligt. Om analysen visar att det finns en risk att den enskilde kan skadas får hälso- och sjukvårdsuppgiften inte bedömas som egenvård Ansöka om stöd med egenvårdsinsatser I vissa fall kan den enskilde behöva ansöka om att få en insats från socialtjänsten eller enligt LSS för att få hjälp med att utföra en egenvårdsinsats. Om den enskilde redan är beviljad en insats kan åtgärden i vissa fall rymmas inom den beviljade insatstiden. Då ska den aktuella åtgärden överlämnas på ett säkert sätt så att den enskilde inte riskerar att bli utan insats. Ibland kan behov uppstå av att upprätta en SIP. Dokumentation Verksamheten ska dokumentera om man hjälper till med egenvård och åtgärder som vidtagits för att säkra upp insatserna. Genomförandeplanen ska beskriva hur verksamheten praktiskt genomför egenvården. Barn och egenvård Föräldrar kan i många fall ta ansvar för sitt barns egenvård i hemmet, men i varje bedömning måste det finnas en lyhördhet för familjens situation och vilket stöd de behöver. Vid avancerade åtgärder behöver föräldrarna få tillräckligt med information om vad egenvården innebär. När ett barn börjar i förskolan, skolan eller får en insats från socialtjänsten, LSS som t ex plats på HVB eller i ett korttidshem måste en ny bedömning av egenvården ske utifrån de nya förutsättningarna. (det kan bli olika bedömning av om en uppgift är egenvård eller inte t.ex. kan det vara egenvård i hemmet men delegerad insats på korttids, detta avgörs i bedömningen)den legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som gjort den första bedömningen ansvarar för att ompröva egenvården. Vårdnadshavaren kan lämna över den faktiska vården och omsorgen men inte ansvaret för egenvården utan att den behandlande legitimerade yrkesutövaren gjort en ny bedömning. SOSFS 2012:6 När den som förestår en verksamhet med särskild service för barn eller ungdomar enligt LSS får kännedom om att personal inte kan utföra egenvården på ett säkert sätt ska den hälso- och sjukvårdspersonal som är ansvarig för egenvårdsbedömningen omedelbart kontaktas så att en omprövning kan göras.

2015-09-01 4 [6] Förskola och skola Föräldraansvaret övergår till förskola, skola när barnet vistas där. Förskolan och skolan har därför ett ansvar för att barnen och eleverna får hjälp med sin egenvård, t.ex. hjälp med att ta sina läkemedel. Det ska också finnas rutiner för vad som ska göras för att uppfylla denna skyldighet. Det är viktigt att behandlande legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, personal i förskola och skola samt vårdnadshavarna samarbetar så att egenvården fungerar så tryggt och bra som möjligt. Ansvar för rektorn i skolan Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. Rätten till särskilt stöd i förskolan regleras i 8 kap 9 Skollagen. I förskolan ska barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ges det stöd som deras speciella behov kräver. Det innebär att barn ska ges särskilt stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att barnet ska ha möjligheter att utvecklas och lära enligt läroplanen. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna. Om t.ex. en rektor anser att personalen i skolan inte kan hjälpa en elev med dennes egenvård på ett säkert sätt måste ansvarig inom hälso- och sjukvården tillsammans med skolan komma överens om hur man ska lösa situationen. Någon från kliniken kan t.ex. åka till skolan och informera och instruera personalen så att egenvården kan utföras på ett säkert och tryggt sätt. Det är viktigt att hälso- och sjukvården, skola och vårdnadshavare tillsammans planerar för egenvården i skolan och att man samarbetar utifrån barnets bästa Bedömningen kan variera beroende på vem som ska utföra åtgärden En åtgärd kan bedömas som egenvård när vårdnadshavarna eller närstående utför åtgärden, men räknas som hälso- och sjukvård när den enskilde befinner sig t.ex. ett korttidsboende eller på ett sommarläger. Det är viktigt att den som gör bedömningen redovisar sina ställningstaganden. Dokumentationens omfattning beror på varje enskilt fall och hur komplex bedömningen är. Den enskilde ska få information om sin egenvård Den enskilde ska få information om vad egenvården innebär. Det betyder att den som gör bedömningen ska informera om att den åtgärd som den enskilde utför själv eller utförs av någon närstående, inte är hälso- och sjukvård, och därför inte omfattas av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Om den enskilde skadas vid utförandet av egenvård får bedömningen av ansvaret göras enligt allmänna skadestånds- och straffrättsliga regler. Hälso- och sjukvården har dock ansvar för att bedömningen om egenvård är korrekt gjord och att den omprövas när förutsättningarna ändras. Det kan även bli aktuellt med patientskadeersättning om det är sannolikt att skadan är orsakad av en felaktig bedömning. Planering av egenvård Det är viktigt att man planerar egenvården så att den kan utföras på ett säkert sätt. Bland annat ska det vara tydligt för alla inblandade vad de ska göra om den enskildes situation

2015-09-01 5 [6] förändras, vem som ska kontaktas om det finns risk för skada och vem som ska ge instruktioner. Om den enskilde själv ansvarar för egenvården måste det i vissa fall finnas någon annan som man kan kontakta om tillståndet försämras och personen behöver hjälp. Om personal i en verksamhet t.ex. i skolan ska hjälpa till med egenvården är det bra om flera i personalen får instruktioner och kan hjälpa till med egenvården så att eleven inte behöver stanna hemma om ansvarig personal är sjuk. I planeringen av egenvården ska det framgå Se checklista för Upprättande av egenvårdsintyg Blankett finns lokalt i Kvalitetsfabriken hälso-o sjukvård Delegering/Egenvård Den enskilde ska få en kopia av dokumentationen av planeringen. Om den enskilde har beviljats eller kommer att beviljas hjälp med egenvården av socialtjänsten eller verksamhet enligt LSS, ska en kopia av dokumentationen av planeringen finnas i den enskildes personakt. Lex Sarah Om någon riskerar att skadas i samband med att socialtjänsten eller LSS utför egenvård kan det bli aktuellt att göra en anmälan om lex Sarah. Enligt bestämmelserna om lex Sarah ska anställda rapportera missförhållanden till den som bedriver verksamheten. När den som bedriver verksamheten tar emot en rapport om ett missförhållande ska det rapporterade utredas, och avhjälpas eller undanröjas. Om missförhållandet är allvarligt ska den som bedriver verksamheten anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg snarast Lex Maria/vårdskada Det är själva bedömningen av om en insats kan vara egenvård av legitimerad yrkesutövare som kan rapporteras/anmälas enligt Lex maria GRÄNSDRAGNINGS SITUATIONER Det blir vanligare förekommande att närstående vill ansvara för och hjälpa den enskilde med vissa delar av läkemedelshanteringen, men att den enskilde sedan behöver hjälp med andra delar av personal, både i ordinärt och särskilt boende. Personal kan i den situationen inte utföra läkemedelshanteringen som en hälso- och sjukvårdsuppgift och har läkaren inte bedömt att uppgiften kan utföras som egenvård blir det en besvärlig situation. T ex närstående delar dosett och hemtjänsten överlämnar läkemedel, eller personal på korttids överlämnar läkemedel. Det är inte en uppgift som sjuksköterskan ansvarar för, har inte kontroll över alltså kan uppgiften inte delegeras. Eller ett barn med funktionshinder vistas med regelbundna intervall på korttidsenhet. Barnet kommer direkt från skolan till korttidsenheten och har med sig en dosett med läkemedel som mamman delat och som skolpersonal hjälpt barnet med under dagen. Läkaren har bedömt att det kan ske som egenvård under skoltid men inte på korttidsvistelsen. Alla förpackningar med läkemedel förvaras i hemmet och mamman är angelägen om att få sköta barnets läkemedelshantering.

2015-09-01 6 [6] Vägledning då regelverket inte räcker till I ovan nämnda situationer uppstår ett motsatsförhållande i regelverket som ställer till problem. Det finns ingen lösning som är optimal utifrån lagstiftning och den enskildes situation. Sjuksköterska ska ge ett erbjudande om att överta ansvaret för läkemedelshanteringen så att det blir en hälso- och sjukvårdsuppgift. Om den närstående inte vill ta emot erbjudandet ska sjuksköterskan informera om att både läkemedelsbehandling och läkemedelshantering sker på den närståendes ansvar och dokumentera detta. Icke legitimerad personal kan på uppdrag av närstående överlämna läkemedlen. För att säkerställa att uppgiften utförs på ett säkert sätt, får den utföras enbart av personal som visat sig ha den kompetens som krävs för att hantera läkemedel. Därför är det ett krav att personal som utför uppgiften ska ha genomgått och blivit godkänd vid utbildning inför delegering av läkemedelshantering. Observera att uppgiften trots detta inte är en delegerad hälso- och sjukvårdsuppgift. Den personal som överlämnar läkemedel, ansvarar för att göra det utifrån den egna kompetensen och det egna yrkesansvaret. Om personalen upptäcker att det finns problem eller svårigheter, ska man vända sig till den närstående som sköter hanteringen i andra hand ansvarig sjuksköterska. Den enskilde och närstående ska då få information om att personalen upplever att det finns risker i arbetsuppgiften och att man behöver rådfråga en läkare. HAR DU FRÅGOR? Kontakta MAS