Workshop: Hantering av forskningsdata och open access till forskningsdata

FORSKNINGSRAPPORT Workshop: Hantering av forskningsdata och open access till forskningsdata Mari Runardotter, Lena Lindbäck

Workshop: Hantering av forskningsdata och open access till forskningsdata Slutrapport Mari Runardotter Lena Lindbäck 2012 05 11

ISSN: 1402-1528 ISBN 978-91-7439-450-4 Luleå 2012 www.ltu.se

Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Bakgrund... 4 Presentationer... 6 Lägesbeskrivning: EU och Vetenskapsrådets syn på forskningsdata, Magnus Friberg, VR... 6 OpenAccess.se från publikationer till data, Jan Hagerlid, KB och Sofia Arvidsson, SND... 7 RJ:s syn på forskningsmaterialets tillgänglighet, Göran Blomqvist, Riksbankens Jubileumsfond... 9 Forskningsdatats roll i näringslivet, akademisk forskning och kulturarvet, Eva Toller, Riksarkivet.. 10 Arkivarie vid lärosätes syn på hantering av forskningsdata, Renata Arovelius, SLU... 11 Forskares syn på forskardata, Jonas Ekman, Industriell elektronik, LTU samt Birgitta Bergvall Kåreborn, Informatik, LTU... 13 ECDS en svensk forskningsinfrastruktur för miljö och klimatdata, Thomas Klein, ECDS... 15 SND: Erfarenheter av hantering av forskningsdata, Iris Alfredsson, SND... 16 Grupparbeten... 17 Frågor till grupperna... 17 Resultat från gruppdiskussionerna... 17 Resultat och diskussion... 21 Policy... 21 Infrastruktur... 21 Lärosätet... 21 Forskaren... 22 Fördelar med samarbete... 22 Kursutvärdering... 24 Referenser... 26 2

Sammanfattning 2 3 april 2012 genomfördes en workshop på Luleå tekniska universitet som handlade om hantering av forskningsdata och open access till forskningsdata med syfte att samla olika intressenter och finna en samsyn på hur forskningsdata ska hanteras. Målet var att ge förslag på nationell färdplan för att hitta ett gemensamt teknikneutralt sätt att hantera forskningsdata, från skapande till arkivering och återanvändning. Workshopen inleddes dag 1 med åtta stycken presentationer som behandlade ämnet från olika synvinklar. Under dag 2 diskuterades ett antal frågor i grupp. Resultaten från workshopen rör följande områden: policy, infrastruktur, lärosätet, forskaren samt fördelar med samarbete. När det gäller policy rådde en samsyn om att det behövs nationella riktlinjer samt ett gemensamt regelverk för samtliga lärosäten och andra datagenerande organisationer. Vidare behöver en gemensam infrastruktur utvecklas, här spelar användandet av internationellt etablerade standarder och metadata en betydande roll. Lärosätena är ansvariga för att bevara forskningsdata men här saknas en gemensam och accepterad modell samt system för digitalt bevarande. Forskarna har en viktig roll men saknar stöd i form av verktyg och redskap för hela forskningsprocessen, från projektstart till publicering samt långsiktigt bevarande. Slutligen ansåg workshopens deltagare att samarbete är förutsättningen för att lyckas. Det skulle generera en mängd fördelar, bland annat gemensamt bevarande och utbyte mellan lärosäten; bättre möjlighet att verifiera forskningsresultat; större synlighet för lärosätets forskning samt förenkla hanteringen av forskningsdata. En samordnad hantering skulle även gynna forskarna genom att bland annat bidra med tydliga riktlinjer; ökad tillgång till forskningsdata samt metoder, system och verktyg som underlättar forskarnas arbete och säkerställer bevarande. Som en första åtgärd bildas ett nätverk för att samordnat arbeta vidare med de förbättringsområden som identifierats. Nätverket är öppet även för personer som inte medverkade i workshopen, men som vill delta i arbetet framåt. För att gå med i nätverket, kontakta Östen Jonsson, LDB centrum. Kontaktuppgifter finns på LDB centrums webbplats www.ldb centrum.se 3

Inledning Den här rapporten redogör för de presentationer och diskussioner som förekom under en workshop med namnet Hantering av forskningsdata och open access till forskningsdata som hölls vid Luleå tekniska universitet 2 3 april 2012 med finansiellt stöd från Riksbankens Jubileumsfond. Syftet var att samla olika intressenter för att utbyta tankar och åsikter och finna en samsyn på hur forskningsdata ska hanteras. Målet var att ge förslag på nationell färdplan för att hitta ett gemensamt teknikneutralt sätt att hantera forskningsdata, från skapande till arkivering och återanvändning. Inbjudan till workshopen gick ut till ca 90 personer från forskningsfinansiärer, universitet och högskolor samt andra myndigheter och organisationer som i sin dagliga verksamhet genererar och hanterar forskningsdata. Dominerande yrkesgrupper var bland annat forskare, arkivarier och bibliotekarier. I workshopen deltog 55 personer. Rapporten är strukturerad på följande sätt: den inleds med en bakgrund som beskriver de behov som ligger till grund för workshopen. Efter detta återfinns en kort summering av varje presentation följt av en sammanställning av det grupparbete som genomfördes under dag 2. Rapporten avslutas med de frågor och funderingar som deltagarna upplevde som viktigast att arbeta vidare med. Bakgrund I forskningsprocessen skapas mängder av data av olika slag som efter analys och bearbetning resulterar i avhandlingar, rapporter, vetenskapliga artiklar och böcker. Dessa publiceras för att nå ut till läsare som genom att ta del av nya resultat kan bygga på sin egen kunskapsbas och även arbeta vidare med nya undersökningar baserade på tidigare gjorda forskningsinsatser. När det gäller forskningsresultat, det vill säga avhandlingar och artiklar etcetera, finns det väl inarbetade rutiner för hur dessa ska bevaras och tillgängliggöras. Forskningsresultat bygger på insamling av data i någon form, det kan vara mätresultat från något verktyg, observationer från specifika händelser eller svar från intervjuer med människor. Det finns flera olika benämningar för att beskriva denna typ av data, till exempel rådata eller primärmaterial. Fler och fler börjar peka på behovet av att även forskningsdata bör vara tillgängligt över tid, eftersom de utgör grund för den vetenskapliga analysen och används för att verifiera forskningsresultat. Forskningsdata kan ha ett högt vetenskapligt värde även efter att resultaten publicerats. De är värdefulla för metaanalys, återanvändning och kvalitetskontroll. Forskningsdata kan användas för frågeställningar i framtiden som vi idag inte har någon aning om. Vidare, om forskningsdata blir kända blir även forskaren mer citerad (Whitlock, 2010). Kopplat till forskningsdata finns idén om open access som numera är ett välkänt begrepp. Många forskningsfinansiärer både nationellt och internationellt ställer krav på open access publicering av forskningsresultat. Internationellt har begreppen open data och linked open data movement börjat användas i samband med open access för att beskriva tillgängliggörande av inte bara publikationer utan även forskningsdata. 4

Frågan om hanterande av de handlingar som genereras inom en forskningsprocess har varit omdiskuterad under en lång tid. Bohlin (1997) hävdade att forskningsverksamhet är faktiskt handlande och att stora delar av forskarnas data blir allmän handling under pågående forskningsverksamhet. Bohlins slutsats är att forskningsdata ägs av forskarens arbetsgivare oberoende av finansiär. I linje med detta gav Riksarkivet några år senare ut en gallringsföreskrift avseende handlingar i statliga myndigheters forskningsverksamhet (RA FS 1999:1). Föreskriften överlämnar i princip ansvaret för beslut om bevarande och gallring av forskningsdata till de forskningsproducerande myndigheterna. Det faktum att mängder av forskningsdata riskerar att förloras på grund av att det saknas riktlinjer för att hantera dem har också uppmärksammats på EU nivå (OECD; D LibMagazine, 2011). Bland annat måste alla framtida forskningsprojekt som finansieras av EU ha en ordentlig plan för hur man skall hantera de data som skapas i projekten (EU, High Level Expert Group on Scientific Data, 2010). Det föreslås även att finansiärerna ska spela en större roll när det gäller digitalt bevarande (PARSE.Insight, 2010). 5

Presentationer Johan Sterte, rektor vid LTU 1, inledde workshopen med att hälsa deltagarna välkomna samt berätta lite om LTU:s historia, organisation och verksamhet. Johan nämnde också att internrevisionen vid LTU konstaterat att det finns brister i hanteringen och arkiveringen av forskningshandlingar, något som ytterligare visar på workshopens aktualitet. Därefter tog Östen Jonsson, verksamhetsledare för LDB centrum 2 över och berättade om workshopens syfte och upplägg. Efter detta var det dags för de åtta presentatörerna som var och en fick 30 45 minuter till sitt förfogande. Lägesbeskrivning: EU och Vetenskapsrådets syn på forskningsdata, Magnus Friberg, VR Magnus berättade om Vetenskapsrådet (VR), om EU och vad som är på gång. VR ska bl.a. stödja forskning, samverka nationellt och internationellt med andra myndigheter och organisationer som bedriver och finansierar forskning samt medverka till att skapa goda forskningsmiljöer. VR försöker vara policydrivande framför allt genom att tillhandahålla infrastruktur som ger tillgång till forskningsoch myndighetsdata. Man samarbetar också med så många andra aktörer som möjligt. Öppen datatillgänglighet är alltid en viktig punkt i forskningssamarbeten och ett villkor för forskningsbidrag. VR har tagit ett antal initiativ för att tillgängliggöra forskningsdata: genom bidrag till uppbyggnad av nationellt tillgängliga forskningsdatabaser, genom finansiering och experthjälp för att bygga upp infrastruktur och genom en datapubliceringsplan. Datapubliceringsplanen är ny för 2012 och ska vara obligatorisk för ansökningar om bidrag från VR för projekt där insamling av data utgör en betydande del. Planen ska innehålla bl.a. en beskrivning av data, hur det ska samlas in och lagras, villkor för publicering och licensiering samt en budget där kostnader för datalagring ska ingå. Hur uppföljning av datapubliceringsplanen ska göras är ännu inte bestämt och något som VR gärna tar emot förslag om. Slutsatser om VR:s syn på forskningsdata: Universitet och högskolor ansvarar för att deras forskares data förvaras säkert. VR ställer villkor på att forskningsdata enkelt ska kunna återanvändas och har skapat infrastruktur som gör data åtkomligt. Man ger också stöd till forskare att göra data tillgänglig och begriplig för andra forskare. Magnus betonade att lärosätena måste ha en struktur för vad forskaren ska göra med sina data samtidigt som forskaren behöver förstå att delande av data ger en stor fördel för denne själv i form av ökad citering. Magnus avslutade med att berätta lite om EU:s datapolicy, om PSI direktivet m.m. samt om ett nytt direktiv om skydd av personlig integritet som kan göra en stor del av forskningen omöjlig att publicera. Men det pågår samtidigt ett arbete med att utvidga PSI direktivet mot en större öppenhet, vilket enligt Magnus verkar mycket lovande. 1 Luleå tekniska universitet 2 Centrum för långsiktigt digitalt bevarande, ett kompetenscentrum vid LTU 6

OpenAccess.se från publikationer till data, Jan Hagerlid, KB och Sofia Arvidsson, SND Jan, som kommer från Kungliga biblioteket (KB) inledde med att prata om olika typer av open access (OA). I första hand handlar det om sådant som forskare publicerar utan att få ersättning, d.v.s. vetenskapliga artiklar, avhandlingar, rapporter men att även böcker, forskningsdata, encyklopedier osv. kan vara fritt tillgängliga. Det finns olika modeller för detta: man kan publicera i OA tidskrifter som ger omedelbar fri tillgång till materialet medan författaren behåller rättigheterna, i en hybridform där man betalar för tillgång till en artikel eller med fördröjd OA där tidskriften släpps efter en viss tid. Forskaren kan också parallellpublicera, d.v.s. publicera i en traditionell tidskrift samtidigt som en kopia läggs ut i ett öppet arkiv. Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Science and Humanities 3 (2003) är en avsiktsförklaring om att arbeta för open access inom forskarsamhället och gäller såväl vetenskaplig information, data, metadata som kulturarvsmaterial. Det finns en önskan, menar Jan, att regeringen ska formulera en nationell policy för open access. Det finns ett överväldigande politiskt stöd för open access, inte minst från EU, och antalet OAresurser växer snabbt. I dag har ett nittotal forskningsfinansiärer någon form av krav på open access. Enkäter visar på en positiv inställning från forskare men också bristande kunskaper. Motivet för open access är att resultaten från forskning som bekostas av offentliga medel också ska vara allmänt tillgängliga. För forskaren innebär det att man får maximal spridning och synlighet, bland annat genom fler citeringar. OpenAccess.se har som mål att främja maximal tillgänglighet och synlighet för arbeten gjorda vid svenska universitet och högskolor genom att stödja elektronisk publicering. Man är också en plattform för samarbete mellan bl.a. KB, lärosäten och forskningsfinansiärer och har och ska delta i projekt som t.ex. OpenAIRE och OpenAIREplus. Sofia, från Svensk Nationell Datatjänst (SND) berättar om projektet Forskningsdata inom humanistiska och konstnärliga vetenskaper Open Access? (2009 2010) och om frågeställningar som uppstått inom projektet. Det handlar bl.a. om var och hur forskningsdata ska lagras, vilka delar som kan publiceras som OA, hur koppling bör ske mellan öppna arkiv och SND samt hur publikationer och tillhörande forskningsdata bör hänga ihop. En slutrapport finns publicerad på OpenAccess.se webb 4. Intervjuer med forskare har visat på positiva attityder men också en brist på organisation. Man har ett stort behov av att veta hur man ska göra och hur man kan dokumentera och bearbeta data i efterhand. Visionen är att lagring, bevarande och plan för tillgängliggörande av forskningsdata ska finnas med redan när projektet startar, att inblandade parter tillhandahåller stöd och teknisk infrastruktur samt att det finns system, rutiner, riktlinjer och standarder för hela kedjan från insamling till sammanlänkning av publikation och forskningsdata. Jan och Sofia avslutar med att konstatera att det finns ett starkt officiellt stöd samt starka ekonomiska motiv för OA publikationer och att OA ger mer citeringar och ökar synligheten för 3 http://oa.mpg.de/lang/en uk/berlin prozess/berliner erklarung/ 4 http://www.kb.se/dokument/om/projekt/open_access/2011/forskningsdata_inom_hum_51 079 2009.pdf 7

lärosätenas forskning. Men man ser också ett motstånd från vissa förlag vars affärsmodell baseras på ägande av rättigheter och att meriteringssystem byggda på citering missgynnar OA tidskrifter för att de är nya. Den ekonomiska övergången mellan modeller är politiskt svår men analyser visar att OA blir totalt sett billigare. För OA data är det oklart om juridiska aspekter, bland annat av integritetsskäl och stödet från forskarsamhället är svagare. Man ser inga tydliga meriter för att lägga ut data och det saknas tydliga open access policys för data vid svenska lärosäten. Till fördel för OA data ser man att det inte finns någon etablerad ekonomisk modell som bromsar eller några aktiva motståndare utan ett alltmer växande officiellt stöd för open access också till forskningsdata. Utveckling behövs inom detta område, bland annat för att skapa etablerade modeller för att länka samman öppna publikationer med öppna forskningsdata. Detta bör göras i samarbete mellan olika institutioner och myndigheter. 8

RJ:s syn på forskningsmaterialets tillgänglighet, Göran Blomqvist, Riksbankens Jubileumsfond Göran inledde sin presentation med att berätta lite om Riksbankens Jubileumsfond (RJ). RJ är en stiftelse med 17 anställda och som anlitar expertis inom olika områden för att bedöma forskningsansökningar. Kravet från RJ är att allt som man finansierar ska publiceras med open access och man är också i princip positiva till fri tillgång till grunddata. Åtkomst till forskningsdata ökar trovärdigheten för både forskaren och forskningsresultaten då andra kan ta del av och kontrollera den och även återanvända i andra sammanhang. Göran diskuterade därefter vilket material som är lämpligt att göra tillgängligt och vid vilken tidpunkt data bör göras tillgängligt. Han menade att de infrastrukturella frågorna blir all viktigare och poängterade behovet av bl.a. riktlinjer, dokumentation och lagringspolicy. Göran berörde även Datapubliceringsplanen som Magnus Friberg, Vetenskapsrådet, berättade om i sin presentation. Framför allt var det beskrivningen av att det ska finnas en plan för publicering av data om insamling av data utgör en betydande del som Göran ville diskutera med övriga deltagare. Den samstämmiga uppfattningen var att begreppet en betydande del behöver tydliggöras. På en fråga från audiotoriet om RJ:s inställning till fördröjd publicering svarade Göran att RJ kräver open access publicering för alla forskningsanslag som beviljats fr.o.m. 2010. Forskaren definierar själv sin publiceringstid men fördröjning har inte inneburit några större problem när det gäller vetenskapliga artiklar och avhandlingar, däremot kan det uppstå problem för böcker och monografier. 9

Forskningsdatats roll i näringslivet, akademisk forskning och kulturarvet, Eva Toller, Riksarkivet Eva inledde med att betona att Riksarkivet (RA) fokuserar på handlingar av juridisk och administrativ karaktär, med koncentration på ärende och dokumenthanteringssystem. Vidare, arkivarier, som ofta är historiker, är därför inriktade på just humaniora och historisk forskning. Men det är bara en del av möjliga användningsområden. Dels finns det fler forskningsområden och dels kan man använda offentliga handlingar kommersiellt, inte minst genom PSI direktivet. När det gäller PSI direktivet, så är RA:s inställning att tillgängliggörande är viktigt och ska helst vara gratis, oavsett om lagen kommer att omfatta kulturarvsmyndigheter eller inte. Eva ställde en fråga till auditoriet angående lärarundantaget 5, om det även gäller rådata. Som andra, påpekade Eva att det är skattepengar som ligger i botten för det mesta, och hon frågade sig då vad man egentligen kan ha för argument för att inte tillgängliggöra. När det gäller forskningsdata i akademisk forskning finns väldigt lite arkivmaterial hos Riksarkivet. Här betonade Eva att det viktigaste är att det bevaras någonstans, inte med nödvändighet hos RA. Däremot finns rådata från andra typer av myndigheter som också används i olika forskningsprojekt, ofta avidentifierat. Viktigt att veta är också att när ett arkiv kommer till Riksarkivet övergår även ägandeskapet till dem. Eva fortsatte med att påminna oss om att allt blir kulturarv om man väntar tillräckligt länge, Vår egen nutid blir någon annans historia, även om vi idag kan tycka att mycket av det RA tar hand om är trist. Eva fick en fråga om universitetens arkiverade forskningsdata så småningom ska skickas in till Riksarkivet. En bra fråga, tyckte Eva, och berättade att RA har fått en del men inte mycket. Frågan behöver klargöras. Det påpekades även att RA är ålagda att ta betalt för tjänsten att ta emot forskningsdata. Viktigt är också att beskriva sina forskningsdata nogsamt, eftersom data utan metadata är i stort sett värdelöst, avslutade Eva. Hur data (oavsett typ) ska vara formaterat osv, finns beskrivet i Riksarkivets föreskrifter, i detta fall RA FS 2009:2. RA ställer gärna upp och hjälper till! 5 Lärarundantaget innebär ett undantag från arbetsgivares rätt till arbetstagares patenterbara uppfinningar och innebär att lärare, forskare och doktorander äger rätten till sina egna forskningsresultat. Lärarundantaget gäller således enbart för resultat, inte rådata. 10

Arkivarie vid lärosätes syn på hantering av forskningsdata, Renata Arovelius, SLU Renata, arkivarie vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), började med att poängtera att det inte finns någon skyldighet för universiteten att överlämna forskningsdata till Riksarkivet, och gick sedan över till att utreda vad som är forskningsdata (som även kan benämnas forskningsmaterial eller forskningshandlingar). Definitionen är att det är handlingar tillkomna inom forskningsprojekt och kontinuerligt bedriven forskning. Vidare, myndigheters verksamhet ska vara öppen för allmän insyn och forskning har ingen särställning här, utan faller under Tryckfrihetsförordningen regler om allmänna handlingars offentlighet. Typ av forskning eller hur den finansieras har ingen betydelse om det är i universitetets regi. De handlingar som arkiveras utgör arkivet, vilket i sin tur innebär att minnesanteckningar, utkast etc. omfattas i och med att man tar beslut om att de ska arkiveras. Ett arkiv består av kvalitetssäkrad information, vilket innebär arkivet ska ge garanti för att informationen är autentisk, spårbar, beständig och tillgänglig. Renata fortsatte med att redogöra för forskningsprocessen och vilka handlingar som uppstår under processen. Hon betonade att det är viktigt att man, när man planerar forskning även utarbetar en plan för bevarande av de handlingstyper som uppstår under resans gång. Strategi för publicering är en del av detta. När det gäller datainsamling är typen av rådata i många olika former, som när de bearbetas blir aggregerade eller processade data. Här gäller att rådata är allmänna handlingar, som därmed är offentliga med undantag för de allmänna handlingar som omfattas av sekretesslagen. Copyright och lärarundantaget gäller enbart för resultat, inte fakta och rådata är fakta. Viktigt att komma ihåg är att arkivering är en del av forskningsprocessen, som hänger starkt ihop med forskningskvalitet och datakvalitet. Här omfattas dataset (en logisk avgränsad samling av data), metadata och standarder för bevarande och gallring. Vad som också är viktigt är hur vi hanterar data så att vi säkrar dess fortlevnad. Hårddiskar, USBminnen är inte tillförlitligt, att publicera på webben är inte arkivmässigt. Översänt till arkivet finns garantier för tillgängliggörande, dessutom blir det meriterande (ger möjligt att utforma citeringsstandarder och beständiga identifierare för rådata eller dataset) och det är säkert och långsiktigt. SLU använder sig av e delegationens definition av ett e arkiv, alltså att det är ett system för långsiktig informationsförsörjning som kan vara ett fristående system eller ett verksamhetssystem med inbyggd e arkivfunktion. Enligt RA FS 2009:1 är universitet skyldiga att upprätta en strategi för bevarande av elektroniska handlingar. Vad betyder det i praktiken, frågar sig Renata. På universitet består de handlingar som finns i digital form av forskningsdatabaser, administrativa system samt system för distansutbildning, kurshantering, publicering och webbsidor. Det är alltså för bevarandet av dessa handlingar som universiteten måste utarbeta en strategi. När strategin är på plats, vad förväntar vi oss då av ett e arkiv? Jo, att det har lämpliga metadata (dels beskrivande metadata och metadata för bevarande), och dessa metadata bör indexeras för enkel sökning, man bör ha en god infrastruktur som ger tillgång till data oavsett tid och plats, samt skydd för sekretess. E arkivet ska ge möjlighet att följa hela kedjan med beständiga länkar och format samt kunna garantera långsiktighet. 11

Renata tog också upp skälen till varför vi bevarar forskningsmaterial, och dessa är; för att kunna verifiera forskningsresultat, för allmänhetens insyn och kontroll samt för att kunna återanvända materialet och skapa nya projekt. Hon gav även sin syn på hur en samlad strategi för hantering av forskningsdata kan se ut, och betonade här samarbete (kring metadata import, export och standarder), länkning mellan rådata och publikationer, systemlänkning eller infrastruktur och slutligen, vikten av att strategi för bevarande kommer in så tidigt som möjligt i forskningsprocessen. Som avslutning tryckte Renata på vikten av samarbete mellan IT personal, arkivpersonal och forskare samarbete är a och o för att vi ska lyckas. 12

Forskares syn på forskardata, Jonas Ekman, Industriell elektronik, LTU samt Birgitta Bergvall Kåreborn, Informatik, LTU Jonas gav sin syn på forskningsdata och definierar forskningsdata som ansökningar, beslut, korrespondens med finansiärer och parter, resultat (mätdata, mätuppställningar, simuleringar, rapporter) samt artiklar och avhandlingar. Som forskare, hur hanterar man då forskningsdata? Jonas menar att när det gäller ansökningar och beslut fungerar det bra, mycket tack vare projektekonomer som hjälper till. Däremot stannar mailkorrespondens i mailboxen. Ett skäl till det kan vara att diariet är för öppet. Det stora problemet uppstår, menar Jonas, när det kommer till rådata, mätuppställningar och simuleringar. Inom hans område sker otroliga mängder mätningar och simuleringar, vilket blir enormt mycket data och därigenom svårt att hantera. Mätdata hamnar i första hand lokalt på pc/mac och i bästa fall sker backup på detta. Här behövs hjälp! Artiklar och avhandlingar blir inte problematiskt att hantera, mycket tack vare LTU:s interna system för detta, Pure, som är ett system för att registrera sina publikationer, kan generera CV etc. Det stödjer forskaren och underlättar hanteringen av forskningsresultat. Detta menar Jonas är rätt väg att gå, ska material klassificeras så måste det ske enkelt och naturligt som en del i forskningsprocessen, gärna med kortkommandon. Birgitta berättade att informatik i sin forskning ofta arbetar väldigt nära kunder eller potentiella användare, och i vissa fall är det inga större problem medan det i andra projekt kan innebära att hantera data som är känslig. Exempelvis inom e hälsoprojekt kommer man nära de som behöver tjänsten och får tillgång till information som inte får bli offentlig. Därför menar Birgitta, att det även är viktigt att fråga sig hur våra respondenter ställer sig till att data är öppen, och vilken förståelse har de av detta. De behöver också få en bild av dagens frågeställningar, inte minst för att de även i fortsättningen ska ställa upp som respondenter i forskningsprojekt. För vår del, sa Birgitta, är de vanligaste rådata intervjuer som är digitalt inspelade och transkriberade, observationsdata, enkäter (fysiska och digital) offentliga dokument, forskningsdagböcker som forskaren skriver för att följa sin egen process, litteraturstudier, statistik och data som framställs av våra respondenter, det vill säga, de skriver dagböcker, tar foton och så vidare. Det kan bli väldigt personligt. Det blir mycket data, och mycket olika typer av data, allt från postit lappar till videoinspelningar. Det betyder att det blir problematiskt att veta hur vi ska hantera alla dessa olika typer av data som vi har. Bearbetning och analys av data, som visar hur vi tänkte när vi hanterade insamlat data, kan också vara intressant att bevara. Oftast använder vi standardiserade system som är bra, vilket sparar tid och andra resurser. Lagring av data beror lite grann på typen av data. Kring känslig data regleras detta, men det vanligaste är nog att det lagras och sparas hos den enskilde forskaren. Birgitta menade att det troligtvis också är vanligt att forskare ser sina data som just sina, och dessutom att forskare många gånger lovar respondenten att ingen annan ska få tillgång till forskningsmaterialet. Sammantaget betyder detta att mycket data går förlorad, hittas inte igen, försvinner med forskaren och så vidare. 13

När det gäller att dela med sig av data sker det inte i någon större utsträckning. Summeringar och analyser är enklare att dela med sig av, än rådata. Precis som Jonas, menar Birgitta att de lösningar på hur vi ska hantera forskningsdata måste stödja forskaren och underlätta eller förbättra forskningsarbetet. Det bör vara system där det är enkelt att lagra olika typer av data, där det är möjligt att klustra forskningsdata på olika sätt och där man kan säkerställa åtkomst och tilldela access på ett enkelt sätt, helst mellan universitet. Stödet bör komma från universitetsnivå, men det måste också ligga ett ansvar på nationell nivå. 14

ECDS en svensk forskningsinfrastruktur för miljö och klimatdata, Thomas Klein, ECDS Thomas konstaterade till att börja med att dagens forskning har blivit alltmer dataintensiv, inte minst genom att man kopplar samman indata från flera olika ämnesområden, vilket sker inom klimatforskningen. Att dela data bör därför vara en naturlig utgångspunkt. Men teori och praktik går inte alltid hand i hand. Dels är det svårt att hitta och dela relevant data, det uppstår problem vid användning och integration av data eller man får inte de data man bäst skulle behöva för sin undersökning. Inom miljö och klimatforskningen behövs en infrastruktur som underlättar. Environment Climate Data Sweden (ECDS) har som uppgift att hitta och dela data, att underlätta användning av data och att förespråka öppen tillgång till data. Man har börjat med att bygga en teknisk infrastruktur som bygger på en metadata katalog, via vilken man ska hitta miljö och klimatdata. Vikten av att använda sig av standarder betonades, och Thomas påpekade att även om standarder ofta utgör en kompromiss är fördelen att de blir väl använda. ECDS kommer att försöka samordna sin portal och integrera den med andra portaler, titta på hur man kan utveckla tjänster för hur man kan bearbeta, analysera och visualisera data on the fly, samt titta på format och verktyg och interoperabilitet. Thomas fortsatte med att demonstrera ECDS portal, där man dels kan hitta data men även registrera sig och bidra med data. Här poängterades vikten av ett förhållningssätt där forskare är fria att använda andras data under förutsättning att man citerar varandra och tydligt redogör för den använda datas ursprung. Det som också är viktigt är att kunna bedöma data, om de är av hög kvalitet och om de är trovärdiga. ECDS kommer att fokusera på metadata och att beskrivningen är konform med standarder, medan själva rådatas kvalitet ligger utanför. Dess tillförlitlighet måste man söka efter på annat håll, exempelvis genom att kolla peer reviewed papers. Däremot är det av stor vikt att vi beskriver våra data så utförligt som möjligt, för att kunna säkerställa att vi hittar dem. En utmaning är dock att få forskare att anamma konceptet om öppen data, och att dela med sig av sina data. Ett sätt är att forskningsfinansiärer kräver det och det är på gång. Det är alltså sannolikt att datadelning i framtiden krävs för alla forskningsprojekt. Vinsten för forskare är att de får fler citeringar och det blir därför meriterande att dela data, samt att datadelning skapar möjligheter till nya samarbetspartners och projekt. Thomas avslutade med att bygga infrastruktur är en sak, men det är av stor vikt att forskare lägger in sitt material. Forskningsfinansiärerna har en viktig roll att spela i detta. Universiteten spelar en annan roll, därför bör även universiteten vara drivande i frågan och lyfta den. Slutligen, myndigheter bör också anta policies kring öppen data och stödja vetenskapen genom att bidra med sina data. Uppdelningen mellan forskningsdata och myndighetsdata kan anses vara tämligen artificiell, egentligen finns bara data. Och är den tillräckligt bra bör den vara tillgänglig för alla aktörer i samhället, allt i akt och mening för att förbättra verksamheten, forskningen och samhället i stort. 15

SND: Erfarenheter av hantering av forskningsdata, Iris Alfredsson, SND Iris representerar SND, Svensk Nationell Datatjänst, som har till uppgift att tillgängliggöra digitalt forskningsmaterial inom humaniora, medicin och samhällsvetenskap. Uppdraget kommer från Vetenskapsrådet och förvaltas av Göteborgs universitet. Området är hett just nu, alla pratar om forskningsinfrastruktur, metadata, samarbete och tillgängliggörande. SND jobbar med att lokalisera och insamla forskningsdata, bearbeta forskningsdata och förmedla den och ger samtidigt råd och stöd. Det mesta materialet lagras hos SND och kan hittas på nätet eller beställas från dem. SND lagrar en kopia så huvudmannaskapet går inte över till dem. Hur detta får användas regleras i avtal mellan forskare och SND. I hanteringen ingår att materialet överförs till SND:s digitala arkiv och dokumenteras enligt DDIstandarden 6. Metadata utformas på svenska och engelska för sökbarhet, synlighet och möjliggör även citering. Efter beskrivningen återkopplar man till forskaren för att bekräfta att det blev rätt. Man kopplar också ihop nyare data med äldre, i de fall det finns samband mellan dessa. SND förvaltar och förmedlar materialet kostnadsfritt. DDI standarden ska fånga upp information under hela forskningsprocessen och SND är med i alliansen som utvecklar standarden. Förmedlingen av data har ökat mycket under senaste åren men det är fortfarande trögt att få forskaren att lämna ifrån sig data. Detta tror Iris beror på att forskaren ibland inte tycker att materialet är så intressant, att det verkar besvärligt att deponera till SND eller att man är fullt upptagen med nya projekt. Därför måste man tänka bevarande redan från starten. SND åker ut till lärosäten för att prata med forskarna. Man har utvecklat ett överlämnandeformulär där forskaren själv beskriver sina data och arbetar med en lokaliserings och insamlingsstrategi och en datahanteringsplan. Viktigt just nu är samarbete, sammanfattar Iris. Det behövs ett nationellt samarbete mellan SND, forskningsfinansiärer, bibliotek, dataproducenter, arkiv, universitet och högskolor. Man har gemensamma problem och gemensamma uppgifter och det är mycket lättare om man samarbetar om det. Det finns tillräckligt med arbete för alla. Det viktiga är inte var data bevaras utan att det görs och att man kan hitta den. 6 Data Documentation Initiative: http://www.ddialliance.org/ 16

Grupparbeten Deltagarna på workshopen arbetade i 10 stycken grupper där varje grupp bestod av 3 6 personer. Varje grupp fick en egen fråga att jobba med (nr 1 10), i mån av tid kunde även andra frågor diskuteras. Efter 30 minuters diskussion slogs grupperna ihop två och två och samtalen fortsatte inom de större grupperna i ca 15 minuter till. Redovisades och diskuterades med samtliga deltagare på workshopen. Frågor till grupperna 1. Vad ska styras uppifrån respektive vad ska växa fram underifrån? 2. Kan vi använda samma standarder ute hos lärosätena som riksarkivet föreskriver? 3. Är lärarundantaget ett problem? 4. Hur kan vi stödja forskaren så att han/hon följer utarbetad policy utan att det känns besvärande? 5. Om sökning kan göras i ett enda (heltäckande) system, vilka för respektive nackdelar finns för central lagring respektive distribuerad lagring? 6. Jonas talade om klassificering av Fo data. Behövs det? 7. Vad kan vi göra för att data ska delas i större utsträckning? 8. Standarder är nyckeln. Behöver vi fler standarder eller behöver vi enas om vilka vi ska använda och hur de ska uttolkas? 9. Vad ska samordnas nationellt och vad ska samordnas på minst Europa nivå? 10. Vilka EU beslut/perspektiv finns som ska/kan vägleda oss? 11. Vad ska styras uppifrån respektive vad ska växa fram underifrån? 12. Vad ska vi börja med? Resultat från gruppdiskussionerna Fråga 1: Den första frågan handlar om policys: vad som bör styras uppifrån respektive vad som kan växa fram underifrån? Detta sätter ramverket för hantering av forskningsdata och open access. Workshopens deltagare ansåg att det som främst bör organiseras är samordning. Detta omfattar att man bör använda samma standarder för metadata och att man ska hålla sig till godkända format. Dessutom anser workshopen att det behövs riktlinjer för hantering av forskningsdata, att det behöver utarbetas krav på lagringssystem och dessutom bör det vara klart vem som ska göra vad, d.v.s. en tydlig rollfördelning behövs. De aktörer som bör vara inblandade i samarbetet identifierades av workshopens deltagare som följande: universitet och forskare, myndigheter, forskningsfinansiärer och politiker. När det gäller organisering och finansiering behövs direktiv från politisk nivå för att tillse att få en samsyn och en sammanhållen utveckling inom området. Vidare föreslogs en implementeringstrappa som bör vara minst universitetsgemensam, även detta för att skapa system och ett gemensamt regelverk över hela landet. Även Riksarkivet bör delta i samarbetet. Slutligen nämndes att rättsläget bör utredas, inte minst när det gäller ägarskap och patent m.m. 17

Fråga 2: Den andra frågan behandlade standarder både vad gäller filformat och metadata och om lärosätena kan använda samma standarder som Riksarkivet föreskriver. Workshopens deltagare kom fram till att de krav som RA ställer i RA FS 2009:2 bör gälla. När det gäller Förvaltningsgemensamma specifikationer (FGS) som utarbetas i projektet e Arkiv och e Diarium (eard) sågs detta som mycket intressant även för lärosäten och det är därför intressant att följa projektet och dess resultat. Det betonades att en bevarandestrategi behöver komma in redan i början av alla forskningsprocesser. En utgångspunkt kan vara att utgå från Open Archival Information System (OAIS) och de informationspaket som definieras i denna modell, SIP, AIP samt DIP. För lärosäten ligger huvudfokus i dagsläget på Submission Information Package (SIP) eftersom man i första hand skapar data. Man behöver dock också se på modellerna för Archival Information Package (AIP) samt Dissemination Information Package (DIP) och vilka metadata som behövs för bevarande och tillgängliggörande. Fråga 3: Fråga tre handlade om det så kallade lärarundantaget och ifall det ses som ett problem. Det korta svaret är nej. Workshopens deltagare konstaterar att olika uppfattningar florerar, alltså behövs återkommande information och kommunikation om reglerna, vilka även behöver följas upp. Fråga 4: Den fjärde frågan gällde hur forskaren kan få stöd så att denne följer en utarbetad policy så att det känns enkelt och naturligt. Här betonades vikten av att stödet kommer in tidigt under forskningsprocessen. Som grund för detta måste det finnas lättillgängliga verktyg; t.ex. ITinfrastruktur, mallar etc. En annan aspekt är att forskarna behöver känna sig trygga och säkra och ha förtroende för lärosätets hantering av deras forskningsmaterial. Fråga 5: Under fråga fem diskuterades för och nackdelar för central lagring respektive distribuerad lagring. Här kom workshopens deltagare fram till att det ena inte utesluter det andra och att det kan finnas hybridformer av central och distribuerad lagring. Man betonade att samarbete är centralt och att man bör utgå från behoven när man söker lösningar. Standarder blir viktigt även här, inte minst för att man måste kunna göra heltäckande sökningar i både centrala och distribuerade system. Fråga 6: Fråga sex rörde klassificering av forskningsdata, om det behövs och vem som ska göra klassificeringen. Man diskuterade olika typer av klassificering som exempelvis ämnes, sekretess, samt kvalitativa kategorier. Klassificering är av största vikt för sökbarheten. Man betonade att klassificeringssystem bör hålla sig till vedertagna standarder och keywords. Fråga 7: Den sjunde frågan gällde vad som kan göras för att forskare ska bli mer välvilligt inställda till att dela data i större utsträckning. Här nämndes policy och regler men att det inte alltid är rätt sätt att gå. I 18

stället bör man fokusera på att lyfta fram fördelar för forskaren och skapa goda incitament som till exempel att den som delar med sig av sitt data också oftare blir citerad och att delning ger skydd mot stöld. Det här förutsätter att man kan referera till databaser och att data alltid länkas till forskaren. Stödet till forskaren bör utformas i enlighet med forskningsprocessen och bestå av tre delar: en teknisk del som omfattar både publicering och återanvändning. En juridisk del som klargör frågor kring licenser och Intellectual Property Rights (IPR). Den tredje delen av stödet menar man är att skapa modeller för hur man utformar sin datainsamling och får hjälp med att bland annat anonymisera data och paketera data för forskningsprocessen. Fråga 8: Fråga nummer åtta handlade om standarder. Den gemensamma uppfattningen är att standarder är nyckeln och frågan gällde ifall det behövs fler standarder eller om vi istället behöver enas om vilka vi ska använda och hur de ska uttolkas. Det som workshopens deltagare anser vara viktigast är att man inte ska förlora data där man ser riskerna som störst vid överföringen mellan projektet och arkivet, respektive mellan arkivet och tillgängliggörandet. Här är det viktigt med åtgärder som gemensamma standarder, gemensam metadata och gemensamt användande av filformat. Se figur 1. Risk för dataförlust Risk för dataförlust Forskaren Forskningsdata Dokumentation Universitet/högskola Arkivering Bevarande Dokumentation SND Tillgängliggörande Dokumentation Standard Metadata Filformat Standard Metadata Filformat Figur 1: Risker för dataförlust vid överföring. Fråga 9: Fråga nio gällde vad som ska samordnas nationellt och vad ska samordnas på minst Europanivå. Förslaget från workshopens deltagare är att standarder bör samordnas på Europanivå och att man bör ta intryck av internationella initiativ. En nationell samordning är lämplig för skapandet av samsyn 19

på tillämpning av regelverket med Riksarkivet, Kungliga biblioteket och Svensk Nationell Datatjänst som lämpliga initiativtagare. Fråga 10: Den tionde frågan handlade om vilka beslut och perspektiv som finns på EU nivå som kan ses som vägledning för hantering av forskningsdata. Vi kom fram till att EU samordning och nationell samordning bör gå hand i hand. Vidare kan forskningsfinansiering kräva open access för att bevilja projekt, här kan också sökbarhet och frågor kring datalagring ha en liknande betydelse. Besluten från EU måste omsättas i handling lokalt inom svenska lärosäten och där man kan börja med att identifiera områden där det redan finns utvecklade standarder inom EU m.fl. Ytterligare aspekter som behöver diskuteras är hur man finansierar det lokala arbetet och vem som ansvarar för vad. Fråga 11: På fråga elva, vad ska styras uppifrån respektive vad ska växa fram underifrån, var svaret kort och koncist. Uppifrån behövs stöd för processen, modeller och system som underlättar forskarens arbete med att bevara och tillgängliggöra. För underifrånperspektivet behöver man titta på olika behov för olika roller: forskaren behöver morötter t.ex. i form av en citeringsstandard samt att forskaren får fördelar av att dela med sig av sitt material. Användaren å andra sidan har behov av tillgänglighet till forskningsdata. Fråga 12: Fråga tolv löd: Vad ska man börja med? Svaret var ett enda ord: METADATA. 20

Resultat och diskussion Nedan följer en sammanställning av resultaten från workshopen och diskussion av desamma. Generellt kan sägas att deltagarna uppvisar en stor samsyn om vilka frågor som är viktiga, vilket är en god grund för framtida samarbete kring infrastruktur, resurser, mål och riktlinjer. Policy KB:s program OpenAccess.se har sammanställt ett underlag till en nationell policy om open access till publikationer. För forskningsdata finns dock inget liknande. På en övergripande nivå efterfrågas ett gemensamt förhållningssätt och ett gemensamt regelverk vid samtliga lärosäten och andra datagenererande organisationer. Något att tänka på är vilka aktörer som bör bidra till utformandet av denna policy? Vi menar att utöver RA, KB och SND bör även representanter från lärosäten, andra berörda organisationer samt forskare delta. Vidare bör den utarbetade policyn adressera frågor rörande juridik och ansvarsområden. Forskningsfinansiärer har en viktig policydrivande roll eftersom de kan kräva open access som en del i publiceringsplanen för att bevilja forskningsanslag. Detta i sin tur skapar förutsättningar för en annan fråga som var viktig för workshopens deltagare, nämligen att en strategi för hantering av bevarande och tillgängliggörande ska finnas på plats redan när forskning startar. Infrastruktur I likhet med policy, behöver en nationell infrastruktur skapas för forskningsdata. Detta är en förutsättning för skapandet av nationellt tillgängliga forskningsdatabaser, ett arbete som redan är etablerat i viss mån. För att undvika lokala lösningar är det viktigt att använda befintliga internationella standarder och skapa system som är kompatibla. När det gäller infrastruktur kan inte vikten av standarder och metadata nog betonas. Detta anses vara en nyckelfråga för en fungerande infrastruktur. Workshopens deltagare menade att det inte bör skapas nya standarder, istället behövs enighet om vilka som bör användas, i vilket syfte samt hur. Klassificering av metadata är en annan viktig aspekt att arbeta med, i första hand för att öka sökbarheten och därmed användandet av forskningsdata. Vi vill peka på vikten av att klargöra vem eller vilka som ska delta i detta arbete. I dag ligger huvudansvaret hos RA som definierar lämpliga standarder för digitalt bevarande. Det är av värde att fundera på vilka andra aktörer som bör bidra med kunnande, exempelvis SND och ECDS. Lärosätet Ansvaret för bevarande av forskningsdata ligger hos lärosätena, men workshopens deltagare konstaterade att rutinerna för bevarande och tillgängliggörande av forskningsdata är näst intill obefintliga. Det betyder att lärosätena i dagsläget inte kan möta de krav som ställs på open data. Det som i första hand saknas är en gemensam och accepterad modell för bevarande. Det saknas också system för digitalt bevarande, vilket i många fall gör det omöjligt att konsekvent omhänderta forskningsdata. Rätt omhändertagen skulle forskningsdata kunna återanvändas och därigenom skapa ytterligare bredd och djup i svensk forskning. 21

Vi menar att en gemensam insats av lärosätena vore att föredra. Det arbete som görs inom området måste samordnas och anpassas efter den befintliga infrastrukturen. Även här bör samarbete vara ledordet, dels mellan olika lärosäten och dels mellan olika roller. Forskaren En nyckelaktör är naturligtvis forskaren som faktiskt är den som genererar forskningsdata. Även om ansvaret för materialet ligger hos lärosätet är en del i problematiken forskarens upplevelse av att själv äga sina data. Här krävs omfattande informationsinsatser från lärosätena. Utöver detta ser vi behov av att utveckla verktyg och redskap som skapar struktur och underlättar forskningsprocessen. Dessa system bör kunna hantera olika typer av data samt kräva att all information som behövs är obligatorisk att fylla i. Stödet bör omfatta både teknisk och juridisk hjälp samt modeller för datainsamling. Hur forskaren kommunicerar med sina respondenter om eventuella konsekvenser av open access blir en viktig fråga, open access berör fler parter utöver forskarsamhället. Exempelvis måste respondenterna informeras om att data och det resultat de bidrar till kan komma att användas av andra forskare i framtida forskningsprojekt. Vi anser att hanterandet av dessa frågor faller inom den juridiska delen av det stöd som workshopens deltagare förespråkar. Vi ser vissa hinder mot open access när det gäller publicering, bland annat att det kan förekomma ett motstånd från vissa förlag. Exempelvis missgynnas open access tidskrifter eftersom de är nya. Vi tror dock att dessa hinder är övergående, ju mer open access tanken sprids och etableras desto mindre betydelse får frågan. Vi tror dessutom att om synen på OA till publikationer blir mer positiv kan det bidra till att även open access till forskningsdata får ökad acceptans. Fördelar med samarbete Det begrepp som genomsyrar hela workshopen är samarbete. Detta behöver göras på alla nivåer, från den nationella nivån ner till samarbete mellan IT personal, arkivarier och forskare på de enskilda lärosätena. En gemensam insats skulle gagna många intressenter. Förutom att säkerställa att lärosätena uppfyller lagkraven skulle även forskningsfinansiärer kunna göra andra prioriteringar vid medelstilldelning om redan framtagna forskningsdata kan återanvändas. För lärosätena har en samordnad hantering många fördelar, bland annat kan det möjliggöra gemensamt bevarande och utbyte mellan lärosätena, ge bättre möjligheter att verifiera forskarnas resultat, innebära större synlighet för lärosätets forskning, skapa kopplingar mellan publikationer och forskningsdata och förenkla för arkiven som ska ta emot forskningsdata Forskarna kan genom en samordnad hantering erbjudas tydliga riktlinjer för skapande och hantering av forskningsdata, metoder, verktyg, system som underlättar arbetet och säkerställer bevarande, utökad tillgång till forskningsdata, bättre möjligheter att verifiera forskningsresultat (egna och andras) samt större synlighet i forskarvärlden genom exempelvis en ökad citeringsfrekvens 22

Utöver detta skapar en samordnad hantering av forskningsdata förutsättningar att öka konkurrenskraften för svensk forskning även internationellt. Andra vinster är att offentligt finansierad forskning når fler både inom och utom universitetsvärlden. Slutligen är gemensamma resurser ett incitament för effektivt nyttjande av forskningsdata som dessutom kan leda till ekonomiska vinster. 23

Kursutvärdering Två veckor efter workshopens genomförande skickades en kursutvärdering ut till samtliga deltagare. Ytterligare två veckor senare hade tretton personer svarat på utvärderingen. Kursutvärderingens första fråga löd: Vad var den huvudsakliga anledningen till att du valde att delta i workshopen? Samtliga svar handlar om att man arbetar med dessa frågor, vill lära sig mer och/eller vill hålla sig uppdaterad om vad som händer inom området. Därefter kom en tabell med frågor om hur man upplevde åtta olika områden. Dessa åtta skulle betygsättas med betyg mellan 4 och 1, där 4 betydde utmärkt medan 1 betydde mindre bra. Antal utdelade betyg i de olika valörerna redovisas nedan. Hur upplevde du: 4 3 2 1 Anmärkning 1. Presentationerna 10 2 Ett svar: 3 4 2. Grupparbetet 2 5 3 3. Redovisningarna 1 10 4. Diskussionerna 5 6 Ett svar: 2 3 5. Behandlades rätt ämnen 10 1 Ett svar: 3 4 6. Lämplig fördelning mellan presentationer och 5 6 1 Ett svar: 2 3 grupparbeten 7. Övrigt: inbjudan, information, mottagande, 13 mat, busstur osv 8. Hur nöjd är du med workshopen som helhet? 12 1 Till vardera frågan fanns möjlighet till ytterligare kommentarer. De som besvarat fråga 1 menade att det var bra med korta presentationer som belyste olika perspektiv. Grupparbetet ansågs bra men med svåra frågor, något oklara instruktioner och/eller för lite tid enligt fem personer. Redovisningarna ansågs vara lite röriga enligt två personer och hade behövt mer tid enligt två andra. Diskussionerna kommenterades av två personer, båda dessa tyckte det var lite svårt att hänga med ibland p.g.a. hänvisningar till obekanta saker. Fråga 5, om rätt ämnen behandlades, fick en enda kommentar, ett förslag om att någon från Etikprövningsnämnden kunde ha varit med och gett synpunkter. Frågan om lämplig fördelning i tid gav olika svar, en person tyckte att mer tid borde ha ägnats åt diskussioner medan en annan tyckte att all tid kunde ha ägnats åt presentationer. En tredje tyckte att två hela dagar hade behövts, men som start på ett samarbete var det ändå ok. Fråga 7, de praktiska förhållandena kring workshopen fick högsta betyg från samtliga personer och väldigt positiva kommentarer. Den sista frågan gav också mycket höga betyg och kommentarer om att man var mycket nöjd och att det var en jättebra och trevlig workshop. Efter detta fanns en fråga som löd: Hur går vi vidare, vilket ämne bör ett nätverk om forskningsdata börja arbeta med? Denna fråga fick många intressanta svar, till exempel att det är viktigt med fortsatta diskussioner, att påverka, sätta frågan på agendan och öka medvetenheten, bland annat på ledningsnivå på 24