Rapport över förstudie 2012 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun 2013 2015

Rapport över förstudie 2012 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun 2013 2015 KALMAR LÄNS MUSEUM Rapport november 2012 2013 07 22

Rapport över förstudie 2012 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun 2013 2015 Emmaboda kommuns befintliga kulturmiljöprogram är från år 1984. Kommunen har under år 2012 genomfört en förstudie i samverkan med Kalmar läns museum för att fastslå former och kostnader för en revidering av kulturmiljöprogrammet. Förstudien har delvis finansierats av Länsstyrelsen Kalmar län, genom statliga kulturmiljöbidrag. Denna rapport redogör för hur förstudien genomförts och för de resultat som uppnåtts. Rapporten har författats av antikvarie Lotta Lamke vid Kalmar läns museum i november 2012.

INNEHÅLL Bakgrund Syfte Organisation Finansiering Resultat och rapportering Genomförda moment Värdegrund (kulturmiljöprofil + grundläggande värderingar) Metod Nationell utblick Kulturmiljöprogrammets inriktning och innehåll Provinventering, områdesbeskrivningar Projektbeskrivning 2013 15 3 4 4 4 4 5 5 6 6 7 8 9 Bilaga A. Arbetsgrupp och referensgrupp Bilaga B. Projektets värdegrund och grundläggande värderingar Bilaga C. Kulturmiljöprofil för Emmaboda kommun Bilaga D. Områdesbeskrivningar. Bilaga E. Projektbeskrivning 2013 15 Bilaga E:1. Tidplan och kostnadsberäkning Bilaga E:2. Arbetsgång: Fältinventering och områdesbeskrivningar Bilaga E:3. Lista över miljöer för fältinventering

Bakgrund De kommunala kulturmiljöprogrammen (kmp) utgör ett av kulturmiljövårdens främsta redskap inom samhällsplaneringen. Många kommuner i Kalmar, liksom i övriga landet, har föråldrade program. År 2011 bildade handläggare från kulturfunktionerna vid Västerviks och Emmaboda kommuner tillsamman med Kalmar läns museum en projektgrupp som skulle arbeta för en revidering av de båda kommunernas kulturmiljöprogram. Projektgruppen identifierade ett antal problem 1 med de befintliga kulturmiljöprogrammen, vilka är närmare 30 år gamla. Problemen var: 1. bristande kännedom om programmens existens 2. bristande tilltro till programmen på grund av befarad eller faktisk inaktualitet 3. förändrad innebörd av begreppet kulturmiljö 4. förändrad innebörd av begreppet kulturmiljövård 5. förändrade arbetsredskap inom samhällsplaneringen Problemformuleringen visade att man hade behov av ett relativt omfattande revideringsarbete som borde omfatta: 1. en bred projektorganisation och dialog med allmänheten 2. fältinventering av kulturmiljöprogrammens miljöer 3. fältinventering av tillkommande miljöer 4. nya skrivningar som tydligare uttrycker kulturmiljöernas utvecklingspotential, de utpekade miljöernas värden, samt vilka miljöer eller miljötyper som betraktas som särskilt viktiga av kommunen och på vilka grunder 5. digitalisering av materialet samt anpassning till kommunernas praktiska arbetsredskap, samt till aktuella planinstrument och lagrum På grund av de omfattande revideringsbehoven beslutades att kommunerna borde utföra en förstudie för att precisera vilka arbetsmoment som skulle behövas, vem som skulle utföra dem, på vilket sätt, samt kostnaderna för arbetet. Hösten 2011 författades en projektbeskrivning för en förstudie organiserad som ett samarbetsprojekt mellan de båda kommunerna. Utifrån projektbeskrivning upprättades en kostnadsberäkning och en ansökan om kulturmiljöbidrag gjordes hos Länsstyrelsen Kalmar län inför år 2012. Under våren 2012 fördes en dialog mellan Länsstyrelsen och de båda kommunerna om förutsättningarna för en förstudie. I denna process såg sig Västerviks kommun tvungna att avböja arbetet, av ekonomiska och organisatoriska skäl. Emmaboda kommun beviljades bidrag. På grund av de ändrade förutsättningarna, med bara en deltagande kommun, gjordes i överenskommelse med Länsstyrelsen vissa ändringar av projektplanen. Den viktigaste förändringen bestod i att den regionala referensgruppen slopades och ersattes av en presentation i ett regionalt forum. 1 En mer utvecklad problemformulering återfinns i projektansökan (2011 10 28) inför förstudie. 3

Syfte Förstudien har dels syftat till att formulera utgångspunkterna för inriktningen av kommunens planerade kulturmiljöprogram, dels till att föreslå hur arbetet med ett nytt kulturmiljöprogram kan bedrivas, för att optimera resultatet i förhållande till kommunens behov och kostnader. Ytterst har förstudien syftat till att arbeta fram fungerande kommunala planeringsunderlag för kulturmiljövården i Kalmar län, i fråga om relevans och användbarhet. Förstudien har haft ambitionen att fungera som ett pilotprojekt som kan sporra andra kommuner att förnya sina kulturmiljöprogram och underlätta deras uppgift. Organisation Kommunens kulturenhet har ansvarat för förstudien, med Kalmar läns museum som utförare. Riktlinjerna för arbetet har utstakats av en arbetsgrupp med representanter från kulturavdelningen, bygg och miljöavdelningen och Kalmar läns museum. Till sitt stöd har arbetsgruppen haft en referensgrupp sammansatt av representanter för politikerkåren och hembygdsföreningarna (se bilaga A). Arbetet har primärt organiserats genom fyra möten, varav två varit arbetsgruppsmöten medan två har samlat både arbetsgruppen och referensgruppen. Finansiering Förstudien har kostat 230 240 kr, varav 189 505 kr finansierats av bidrag från Länsstyrelsens kulturmiljömedel och 40 735 kr av bildningsnämnden vid Emmaboda kommun. Förutom detta har egeninsatser gjorts av kulturenheten samt kommunens bygg och miljöavdelning genom kostnaden för tjänstemännens medverkan. Resultat och rapportering De mål som uppställdes inför förstudien har uppnåtts. Förstudien har resulterat i: att metoden/arbetsgången för att revidera kulturmiljöprogrammet har fastställts, en formulerad värdegrund för kulturmiljöprogrammet (bilaga B och bilaga C), en projektbeskrivning med kostnadsberäkning för revideringsarbetet (bilaga D), tre områdesbeskrivningar som beskriver fyra inventerade områden (bilaga E), samt denna projektrapport. 4

Förutom de konkreta slutprodukter som förstudien resulterat i, vilka återfinns som bilagor till denna rapport, har arbetet inneburit att processen med att ta fram ett nytt kulturmiljöprogram förankrats i den kommunala organisationen och bland hembygdsföreningarna. Länsstyrelsen Kalmar län har hållits informerade under förstudiens gång. Förstudiens resultat har presenterats på en s.k. länsplanedag vid Länsstyrelsen Kalmar län, 2012 11 13. Länsplanedagarna samlar representanter från samtliga kommuner i länet. Presentationen innebar att de närvarande fick ta del av ett konkret exempel på hur man kan producera/revidera ett kommunalt kulturmiljöprogram, både avseende arbetsprocess, slutprodukt och kostnader. Genomförda moment Inför arbetet strukturerades förstudien i två olika moment: dels skulle en kommunal kulturmiljöprofil formuleras, dels skulle en metodstudie genomföras. I det följande redogörs för det arbete som bedrivits inom respektive moment. Värdegrund (kulturmiljöprofil + grundläggande värderingar) Redan i de inledande kontakterna inför förstudien fastslogs behovet av att på ett tidigt stadium formulera en idémässig utgångpunkt för kulturmiljöprogrammets värderings och urvalsprocess. En kommunal kulturmiljöprofil sågs som ett möjligt redskap för att underlätta och förtydliga urvalet. Det beslutades att en sådan kulturmiljöprofil skulle formuleras under förstudien. Då förstudien väl inletts utgick diskussionen från den tematik som föreslagits för kommunens Översiktsplan 2012: Lyckebyån med industrier Glasbrukssamhällena Vilhelm Moberg Järnvägen Kungsvägen Kulturmiljöprofilen har diskuterats vid samtliga fyra möten och ett antal förslag till teman har behandlats, där några införlivats med profilen, medan andra förkastats. Översiktsplanens tematik har utökats för att anknyta till fler ämnesområden och miljöer. Strävan har samtidigt varit att hålla ned antalet teman till en hanterlig mängd. Den nuvarande versionen av kulturmiljöprofilen kommer att användas som ett arbetsredskap i det fortsatta projektet. De inledande förbehållen mot översiktplanens tematik var att fornlämningarna och det agrara arvet inte omfattades. Den första versionen av kulturmiljöprofilen ansågs brista i att den inte hanterade migrationen. De starkaste invändningarna mot de tidiga versionerna av kulturmiljöprofilen var annars att järnvägen och industrierna inte var tillräckligt synliga. Invändningar gjordes även mot den frekventa användningen av begreppet Småland. Under arbetets gång uppstod frågor kring nyttan av en kulturmiljöprofil, samt hur den egentligen 5

borde vara beskaffad. Det medförde ett merarbete i detta arbetsmoment jämfört med den uppställda planen och resulterade i att kulturmiljöprofilen kompletterades med en uppsättning grundläggande värderingar. Tillsammans med kulturmiljöprofilen bildar de projektets värdegrund (se även bilaga B och bilaga C). KULTURMILJÖPROFIL: Lyckebyån Skogslandet Glasriket Industrialismen Berättelserna Lyckebyåns vägar Lyckebyån som resurs Skogslandets jordbruk Skogen som resurs Gränsbygden Glasproduktionen Glasbrukssamhället Järnvägen Viktig industri Motorkulturen Nybyggarland utvandrarbygd Nils Dacke Vilhelm Moberg Källorna GRUNDLÄGGANDE VÄRDERINGAR: 1. Historiska miljöer 2. Miljöer med mångfald 3. Historisk relevans 4. Samtida relevans 5. Miljöer med berättelser 6. Läsbara miljöer Metod Metodstudien skulle behandla de konkreta formerna för arbetet med kulturmiljöprogrammet avseende behov, slutprodukter, aktiviteter, arbetsmetoder, kostnader, finansiering m.m. Den skulle även innefatta en provinventering av fyra miljöer. Metodfrågorna behandlades framförallt på arbetsgrupens båda möten, men även vid ett av referensgruppens möten. Nationell utblick Metodstudien inleddes med en översiktlig sondering av handledningar och riktlinjer, samt av arbeten som kunde fungera som inspiration och utgångspunkt. Kontakter togs med Riksantikvarieämbetet, Stockholms Universitet (masterprogrammet för kulturarvstudier), länsstyrelserna i Skåne, Västernorrland och Jämtland, samt flera av landets kommuner. Ett stor antal kommunala och regionala kulturmiljöprogram, men även andra former av planeringsunderlag som fördjupade riksintressen och byggnadsordningar, har studerats i projektet. Riksantikvarieämbetet hänvisade endast med tvekan till den vägledning som gavs ut av verket år 1983, däremot betonades betydelsen av att Sverige anslutit sig till (ratificerat) den europeiska landskapskonventionen år 2011. Det innebär bland annat bland annat att landet förbundit sig att till att utveckla en helhetssyn på landskapets värden, samt att främja lokal delaktighet i beslut och processer som rör landskapet. Konventionen understryker även vikten av ett nära samarbete mellan 6

myndigheter, organisationer, företag och enskilda för att landskapets mångfald av värden ska kunna hanteras på ett hållbart sätt. Kulturmiljöprogrammets inriktning och innehåll Vid det första arbetsgruppsmötet formulerade kommunen sina grundläggande önskemål kring programmet och följande beslut togs: Kulturmiljöprogrammet bör vara ett politiskt antaget dokument som pekar ut kommunens kulturhistoriskt särskilt värdefulla miljöer. Kulturmiljöprogrammet ska primärt utformas för att fungera som planerings och beslutsunderlag inom den kommunala organisationen. En huvuduppgift är att digitalisera kulturmiljöprogrammet och infoga det i kommunens Infovisare (Metria). En annan huvuduppgift är att nyansera värdebedömningarna, dels mellan olika utpekade miljöer, dels inom de enskilda miljöerna. Kulturmiljöprogrammets struktur och de värderingar som görs, skall ansluta till kommunens kulturmiljöprofil. Arbetet ska främst utgå från befintliga kulturmiljöunderlag. Vid arbetsgruppens andra möte behandlades några centrala frågor utifrån ett antal exempel på kulturmiljöunderlag från andra delar av landet (vilka återges inom parentes i listan nedan). Under mötet fastslogs att: Det är önskvärt att kulturmiljöprogrammet kompletteras med en kulturarvsstrategi som anger kommunens vision, prioriterade områden och konkreta mål för en 3 5 årsperiod (Västernorrlands län Kulturarv i utveckling ). Det är viktigt att ange motiv för bevarande/utpekande (Haninge kommun, Skåne län, Arboga stads byggnadsordning: värderande text under Betydande karaktärsdrag ). Miljöerna bör åsättas en värdeklassning, ex: I, II, III. Värden/värdefulla objekt som finns inom ett utpekat område bör presenteras grafiskt (kartor: Olofströms kommun, Arboga stads byggnadsordning). Förhållningssätt/rekommendationer bör finnas för de utpekade miljöerna och omfatta både bevarande, skötsel, förhållningssätt planering, och ev. förslag till skydd (Nacka kommun, Arboga stads byggnadsordning). Kulturmiljöprogrammet bör primärt utformas för att kunna läggas ut på webben, d.v.s. kommunens hemsida (Piteå kommuns kulturmiljöweb HUSERA). Vid detta möte gicks även Emmaboda kommuns befintliga kulturmiljöprogram igenom och de olika avsnitten diskuterades i förhållande till andra kommuners program. Mötet enades om att kommunhistoriken från 1983 års program bör kunna behållas som en del av det nya programmet, förutsatt att det scannas, faktagranskas och genomgår en begränsad bearbetning. Historiken bör kompletteras med avsnitt som karaktäriserar dagens kulturmiljö. Avsnittet om värdering och urval bör ersättas av en ny text. Avsnitt om kulturmiljövårdens lagstiftning, bidrag, aktörer och begrepp 7

bör i första hand lösas genom länkning till andra hemsidor. Samma sak bör gälla för fördjupande och rådgivande avsnitt om lokalhistoria, byggnadsvård, landskapsvård, lokalhistoria etc. Under det andra arbetsgruppsmötet diskuterades även urvalsprocessen ur demokratiskt perspektiv. Mötet var enigt om att kulturmiljöprogrammet både kommer att bli bättre och mer verkningsfullt om fler personer, främst kommuninvånare, engageras i arbetsprocessen. Arbetet bör präglas av en inkluderande attityd och ett brett deltagande. Det innebär att man under projektets gång måste skapa olika arenor för åsikts och kunskapsutbyte. Några önskvärda åtgärder/aktiviteter föreslogs: Referensgruppen bör vidgas redan under 2013. Det bör finnas möjlighet att på kommunens hemsida följa arbetet samt att föreslå värdefulla kulturmiljöer som till kulturmiljöprogrammet. Det är angeläget att nå förvaltarna av de utpekade miljöerna. Lokala kontaker bör tas inför fältinventeringen. När en miljöbeskrivning upprättats bör den tillsändas samtliga berörda fastighetsägare, med en inbjudan till dialog. En presentation av projektet för kommunens politiker ute i några av de föreslagna/utpekade miljöerna tillsammans med förvaltarna/fastighetsägarna. En bredare dialog med kommuninvånarna genom en särskild kampanj. Kanske som diskussionsmöten eller vandringar. Möjligen som ett pedagogiskt projekt i samverkan med skolan eller som studiecirklar inom föreningar och på arbetsplatser. Provinventering, områdesbeskrivningar För att få en bild av genomförande, resultat och kostnader för fältinventering och områdesbeskrivningar gjordes en provinventering under förstudien. Fyra av de miljöer som utpekas i det befintliga kulturmiljöprogrammet besöktes av en arkeolog och en byggnadsantikvarie under en dag. Efter detta upprättades områdesbeskrivningar för de inventerade miljöerna (se bilaga D). Ett exempel på områdesbeskrivning redovisades vid det andra referensgruppsmötet. Då Länsstyrelsen Kalmar län för närvarande arbetar med en revidering av kulturmiljövårdens riksintressen i länet, beslutades inför provinventeringen att den skulle omfatta åtminstone ett av de fyra riksintresseområden som finns i Emmaboda kommun. Valet föll på Bökevara och Anemåla byar, bl.a. eftersom merparten av de utpekade miljöerna i kulturmiljöprogrammet är bymiljöer. Utöver Bökevara och Anemåla besöktes två andra byar i samma område: Tomeshult och Gransjö. En slutsats av provinventeringen var att en fältinventering av fyra normalstora miljöer 2 per arbetsdag blir ytterst översiktlig, men att områdesbeskrivningarna efter en sådan inventering ändå kan fördjupas och förtydligas väsentligt jämfört med de befintliga beskrivningarna. 1983 års kulturmiljöprogram fokuserar starkt på bymiljöer och då framförallt på själva bykärnorna och mangårdsbyggnaderna, vilket ger programmet en ensidighet som uppfattas som ett problem. 2 Motsvarande en bykärna med närmaste omgivning. 8

Ambitionen för det nya programmet är att det ska spegla fler företeelser och större, landskapliga samband. Det medför dock samtidigt att miljöerna vidgas geografiskt. En noggrann fältbesiktning av dessa stora, inte alltid lättillgängliga, områden skulle bli mycket tidskrävande. På grund av områdenas storlek och det faktum att värdefulla landskapsobjekt finns spridda över områdena blir det också mycket (alltför) tidskrävande att registrera enskilda element. Med 1 2 timmar per miljö kan man identifiera viktiga objektstyper och egenskaper inom området, samt ringa in kärnområden, områden med särskilt höga kulturhistoriska värden, d.v.s. med många värdebärande objekt eller viktiga egenskaper koncentrerade till en begränsad yta 3. Detta bygger dock på att fältbesiktningen förberetts genom studier av ortofoton/satellitbilder, historiska kartor och lägesbestämd kulturmiljöinformation 4. En kontaktperson med god lokalkännedom bör finnas för varje område och helst även närvara vid fältinventeringen. Projektbeskrivning 2013 15 Metodstudien med sondering av liknande arbeten, mötesdiskussioner och provinventering har utmynnat i en projektbeskrivning för ett treårigt projekt, tänkt att genomföras under åren 2013 2015. I projektbeskrivningen beskrivs den önskvärda metoden/arbetsgången för att revidera kulturmiljöprogrammet och kostnaderna för arbetet beräknas (se bilaga E). Projektbeskrivningen omfattar bl.a. en detaljerad beskrivning av fältinventeringsmomentet och en lista över de miljöer som i första hand ska inventeras. Projektbeskrivningen har lagts till grund för en ansökan om medfinansiering genom kulturmiljöbidrag år 2013 från Länsstyrelsen Kalmar län. 3 Även för områden som vid fältinventeringen bedöms som klass III områden (begränsade kulturhistoriska värden), bör kärnområden, värdefulla objektstyper och egenskaper noteras. Däremot bör kärnområden inte redovisas för dessa om de slutligen åsätts klass III. 4 Digitala faktaunderlag för fornlämningar, industriminnen, ängslador, värdefulla vägar. Riks och kommunintressen för kultur och natur. 9

BILAGA A. (1 sida) KULTURMILJÖ EMMABODA Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013 2015 Arbetsgrupp och referensgrupp Förstudie 2012 Arbetsgrupp Nanna Johannisson, kulturhandläggare, Emmaboda kommun Görel Abramsson, kultursamordnare, Emmaboda kommun Kajsa Rosqvist, samhällsplanerare, Emmaboda kommun Åsa Albertsson, avdelningschef vid Bygg och miljöenheten, Emmaboda kommun Lotta Lamke, byggnadsantikvarie, Kalmar läns museum Nicholas Nilsson, arkeolog, Kalmar läns museum Susann Johannisson, byggnadsantikvarie, Kalmar läns museum Referensgrupp Jan Olov Jäghagen (S), bildningsnämndens ordförande, Emmaboda kommun Carl Gunnar Holst (FP), ledamot bildningsnämnden, Emmaboda kommun Jan Pettersson (S), ledamot Bygg och Miljönämnden, Emmaboda kommun Christer Augustinsson, samordningschef och ställföreträdande bildningschef Brit Uppman, Torstamåla fly torvmuseum Stig Hermanson, Långasjö hembygdsförening Lars Andreasson, Vissefjärda hembygdsförening Siv Johansson, Vissefjärda hembygdsförening Tina Lindström, kulturmiljöpedagog, Kalmar läns museum

BILAGA B. (3 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013 2015 Projektets värdegrund och grundläggande värderingar Förstudie 2012 Värdegrund = grundläggande värderingar + kulturmiljöprofil Kulturmiljöprogrammet ska peka ut ett antal särskilt kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Arbetet handlar till stor del om att välja, och om att välja bort, olika landskapsavsnitt. Urvalsprocessen kommer att vara baserad på subjektiva värderingar. För att urvalet ska upplevas som relevant av många, behövs en gemensam värdegrund i projektet. En sådan har formulerats under förstudien, men värderingsdiskussionen ska hållas levande och det kommer att finnas utrymme för justeringar av värdegrunden under projektets gång. Projektets värdegrund utgörs dels av ett antal grundläggande värderingar, dels av en kommunspecifik kulturmiljöprofil. Tillsammans bildar de en uppsättning aspekter som förstudiens deltagare anser stärka det kulturhistoriska värdet av en miljö, i detta sammanhang. Värdegrunden är därmed en viljeyttring som uttrycker förstudiegruppens preferenser för hur urvalet bör vara konstituerat. Värdegrunden utgör inte kriterier som måste vara uppfyllda för att en miljö skall väljas ut och medtas i kulturmiljöprogrammet. Teoretiskt sett kan en miljö kunna väljas ut som inte motsvarar en enda punkt i kulturmiljöprofilen eller i de grundläggande värderingarna om miljöns kulturhistoriska värde bedöms som tillräckligt högt. Kulturhistoriskt värde är nämligen alltid ett sammansatt värde. Värdet hos en miljö beror av många olika typer av värdeegenskaper 5 och grundar sig såväl på miljöns historia som på dess nuvarande innehåll och sammanhang. En sammanvägd bedömning måsta alltid göras, men i dessa sammanvägda bedömningar kan projektets värdegrund vara till hjälp. 5 Övergripande värdegenskaper, begrepp som brukar användas då det kulturhistoriska värdet av en miljö eller ett objekt beskrivs, är: vetenskapligt värde, dokumentvärde, upplevelsevärde eller bruksvärde. Dessutom brukar man använda många andra begrep för att precisera dessa värden, exempelvis: äkthetsvärde, estetiskt värde, identitetsvärde, miljöskapande värde eller personhistoriskt värde.

Projektets grundläggande värderingar Den ena delen av projektets värdegrund är ett antal grundläggande värderingar som är mer allmängiltiga till sin natur. De uttrycker värderingsprinciper som ofta tillämpas av kulturmiljövårdens utförare, men som inte alltid är uttalade. 1. Historiska miljöer Projektets grundläggande ambition är att välja ut ett antal miljöer med historiskt innehåll. Vi måste alltså i någon mån uppleva att de är historiska miljöer. Det är oftast svårt att anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på miljöer och objekt som är alltför nära vår egen tid (yngre än ca 30 40 år). Det beror bl.a. på att de ännu inte hunnit förändras, utan upplevs som vanliga. Vi kommer inte fokusera på, värdera eller välja ut sådana miljöer eller objekt, annat än undantagsvis. Vi vill att urvalet avspeglar andra tider än vår egen samtid. 2. Miljöer med mångfald Kärnan i arbetet med att ta fram ett kulturmiljöprogram handlar egentligen om att välja bort. Urval och värderingar är exkluderande till sin natur. Detta kan balanseras genom att urvalet skildrar en mångfald av miljöer. Det gäller dels urvalet som helhet, dels de enskilda miljöerna. Det är bra om miljöerna speglar flera sidor av livet på en ort eller av en verksamhet. Områdesavgränsningarna bör ta hänsyn till detta, så att hela miljöer eller landskapsavsnitt omfattas, snarare än enskilda objekt. Vi vill att urvalet speglar många olika tider och olika aspekter av samhället. 3. Historisk relevans Även om vår ambition är att spegla olika tider och samhällsföreteelser så vill vi ändå välja ut sådana miljötyper som varit vanliga och typiska i kommunen. Därför kommer vi att tillmäta dem ett större värde än de udda miljöerna. Det gör vi eftersom vi menar att det är viktigt att skildra skeenden och miljöer som historiskt sett berört många människor. På samma grund kommer vi att tillmäta långlivade verksamheter, publika platser och byggnader, viktiga vägar, samhälleliga institutioner och stora arbetsplatser ett särskilt värde. Vi vill att urvalet skildrar företeelser som har berört många människor. 4. Samtida relevans Vi vill att kulturmiljöprogrammet tar fasta på historiska företeelser och miljöer som är viktiga för många av dagens kommuninvånare. Eftersom vi tenderar att främst värdesätta sådant som vi känner till, är det dock viktigt att projektet bygger på kunskapsutbyte, en dialog mellan olika kompetenser och intressen. I sådana möten kan man upptäcka vad som är betydelsefullt, vad som varit vanligt eller ovanligt, vad som är speciellt eller vad som liknar förhållanden på andra platser. Vi vill att urvalet fokuserar på företeelser som bedöms som viktiga av många.

5. Miljöer med berättelser Motivet för att värna kulturhistoriska objekt och miljöer är att de kan ge oss insikter och kunskap. Varje plats bär på historier, både om samhället i stort och om särskilda personer eller händelser. Men historierna måste uttolkas, de måste berättas. När det görs, förändras vår syn på platsen, men även på andra platser, andra tider och inte minst på vår egen tid och oss själva. Olika berättelser väcker nyfikenhet hos olika människor. De personliga och färgstarka berättelserna berör. Att ta del av olika versioner eller tolkningar är intresseväckande. Om en plats har många berättelser knutna till sig kommer detta att stärka dess värde, men också förbättra dess förutsättningar att värnas. Vi vill att urvalet berikas av många berättelser. 6. Läsbara miljöer Om en miljö har ett tydligt kulturhistoriskt innehåll är det lättare att förstå och förmedla dess berättelser, vilket stärker dess värde. Platser som innehåller många objekt från samma tidsperiod är mer lättlästa än de som är epokmässigt blandade. Objekt, exempelvis byggnader, med samma funktion men av olika generationer som bevarats intill varandra ökar emellertid också förståelsen. En tydlig miljö har bättre förutsättningar än en otydlig, att uppmärksammas, begripas och uppskattas av många människor. Vi vill att urvalet främst ska bestå av miljöer och objekt som återspeglar historien särskilt tydligt.

BILAGA C. (13 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013 2015 Kulturmiljöprofil för Emmaboda kommun Slutversion förstudie 2012 (version 5) Kulturmiljöprofilen utgör den kommunanknutna delen av projektets värdegrund. Meningen med kulturmiljöprofilen är att den ska uttrycka en värdering: Det här är särskilt viktigt det tillmäter vi ett särskilt högt värde. På så sätt blir den ett redskap för att stärka värdet av och peka ut vissa miljöer. Kulturmiljöprofilen ska alltså vara ett stöd i värderings och urvalsprocessen. Den formulerar också en begreppsapparat som underlättar dialogen under arbetets gång. Kulturmiljöprofilen kommer i första ledet vara ett stöd för projektets arbetsgrupp. Dels avseende vilka miljöer som ska inventeras, dels vad gäller fysiska gränsdragningar och värdeklassningar av de inventerade miljöerna. I andra ledet kommer den att underlätta för referensgruppen, inte minst då det gäller det slutliga förslaget till urval av miljöer. T. ex. kan de värderingar som uttrycks av kulturmiljöprofilen avgöra värdeklassningen för en miljö som väger mellan två olika klasser. Den kan även bli tungan på vågen för att en miljö tas med i det slutliga förslaget till kulturmiljöprogram, framför andra, liknande miljöer. Kulturmiljöprofilen kan också fungera som en checklista för att identifiera viktiga aspekter som inte täcks in av programmets miljöer. I förlängningen kvalitetssäkras kulturmiljöprogrammet av kulturmiljöprofilen och av de grundläggande värderingarna, eftersom de tydliggör hur urvalet av miljöerna gått till, varför en miljö valts ut. Den uttalade och gemensamma värdegrunden bidrar därmed till att förtydliga kulturmiljöprogrammet och till arbetsprocessens transparens. Kulturmiljöprofilen har således primärt tagits fram som ett redskap i arbetet med att förnya kulturmiljöprogrammet. Som en del av projektet planeras även ett strategiskt kulturarvsprogram och troligen kommer profilen att utgöra en viktig utgångspunkt för detta. Kulturmiljöprofilen kan sannolikt även vara till hjälp i andra sammanhang för att strukturera och prioritera när det gäller kommunens kulturarv och kulturmiljöer, exempelvis för samverkan, lärande, resursstyrning eller marknadsföring. *** Emmaboda kommuns kulturmiljöprofil byggs upp kring fem huvudteman, delar av kulturarvet som förstudiens deltagare tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar för. Ambitionen har dels varit att fånga upp aspekter och företeelser som historiskt sett har berört många människor, dels att ta fasta på sådant som vi tror är viktigt för många av dagens kommuninvånare, för deras identitet och livsuppehälle. Tematiken ringar in företeelser som är kännetecknande (men inte alltid unika) för

kommunen. Sådana företeelser kan antas ha stor relevans för dagens kommuninvånare, samtidigt som det speciella ofta är det som gör kommunen intressant för turister, entreprenörer och inflyttare. Profilens teman beskriver övergripande sammanhang eller ämnesområden. Strävan har varit att inte göra dessa teman alltför allmängiltiga eftersom kulturmiljöprofilen förlorar sin funktion om allt för många miljöer omfattas. Kulturmiljöprofilen bör å andra sidan inte bli alltför precis, eftersom den helst ska kunna stärka värdet av många olika miljöer. Avsikten med profilen är inte att peka ut specifika miljöer eller lista särskilt värdefulla objektstyper. Detta kommer att göras i kulturmiljöprogrammet. Avsikten är inte heller att kommunens kulturmiljöer ska inordnas under kulturmiljöprofilens teman. En enskild kulturmiljö kan reflektera flera olika teman. Därför är det snarare så att kulturmiljöprofilens teman kommer att kunna inordnas under kulturmiljöerna. *** Kulturmiljöprofilens teman försöker spegla viktiga aspekter av livet i kommunen, historiskt sett. Men det är också viktigt att komma ihåg att värderingarna är färgade av vår egen samtid. Profilen teman, liksom det urval av miljöer som ska göras, kommer att spegla och forma vår syn på historien. De utgör en del av vår egen tids berättelse om Emmaboda kommun. Kulturarvet rymmer alla människor. Det finns många olika skildringar av historien och många olika åsikter om vad som är viktigt. Kulturmiljöprofilens struktur skulle kunna ha sett ut på många andra sätt och dess teman går delvis in i varandra. Tre av kulturmiljöprofilens fyra huvudteman tar sin utgångspunkt i människans behov vårt sätt att socialt organisera oss, att använda oss av och fysiskt påverka landskapet. Det fjärde temat, Berättelserna är av en annan karaktär. Det handlar om hur vi tolkar och värderar landskapet utifrån ett immateriellt, men för många gemensamt kulturarv.

Emmaboda kommuns KULTURMILJÖPROFIL Förstudie 2012

KULTURARV: LYCKEBYÅN Lyckebyåns dalgång går som en livsnerv genom Emmaboda kommun. Ån erbjuder en rik livsmiljö, med fisk, villebråd, frodiga mader och bördiga odlingsjordar. Samtidigt har det varit lätt att orientera sig och färdas efter vattendraget. Stigar och vägar har följt ådalen, som den kungliga landsvägen Stockholm Karlskrona. Lämningar visar att människor slagit sig ner kring Lyckebyån ända sedan stenåldern, tillfälligt eller permanent. Kring åsystemet har bygder växt fram, där vattnet och markerna närmast ån varit viktiga resurser. Det strömmande vattnet har också utnyttjats som kraftkälla, ett månghundraårigt och ännu levande bruk. Områdena kring Lyckebyåns vattensystem har historiskt sett både varit tätbebyggda och välbesökta. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om Lyckebyåns kulturmiljöer.

Lyckebyåns vägar Miljöer och objekt som speglar hur färdvägar och transportleder förlagts utmed Lyckebyån, inräknat de sjöar och biflöden som ingår i åns avrinningsområde. Exempel på landskapsobjekt: Vägar och stigar utmed åsystemet. Kungsvägen. Vintervägar. (Flottningslämningar?) Lyckebyån som resurs Miljöer och objekt som speglar hur Lyckebyåns vatten och dess närmaste omgivning utnyttjats, inräknat de sjöar och biflöden som ingår i åns avrinningsområde. Exempel på landskapsobjekt: Flintavslag och pilspetsar. Härdar. Fasta fiskeredskap. Bryggor. Jaktkojor. Översilningsängar/mader. Ängslador. Bykhus/Brygghus. Badhus. Smedjor. Bryggor. Dammar. Vattendrivna verk som kvarnar och sågar. Kraftverk. Dricksvattenverk. Industrimiljöer där man utnyttjat vattnet som kraften och/eller processvatten.

KULTURARV: SKOGSLANDET Emmaboda kommun präglas av skog. Det betyder inte att allt är skog eller att skogen ter sig likadan överallt. Till skogslandskapet hör många olika sorters skogar, sjöar, våtmarker och jordbruksmarker, en skogsmosaik som ständigt växlat efter hur människorna brukat naturen. Skogen, ängarna och maderna har gett foder till kreaturen. I skogslandet har också funnits tillgångar som kunnat förädlas och säljas. Sjöarnas järn, mossarnas torv och trädens ved eller virke har tillvaratagits och gett upphov till verksamheter av industriell natur. I dessa bygder har man haft ett visst avstånd till den största makten och prakten för dem som ritat kartan har Emmaboda kommun varit ett gränsland. Områdets administrativa tillhörighet inte varit given. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om de kulturmiljöer som tydligt speglar det småländska skogslandets geografiska förutsättningar och särskilda resurser.

Skogslandets jordbruk Miljöer och objekt som speglar det traditionella, animaliebaserade jordbruket och områdets odlingsförutsättningar. Exempel på landskapsobjekt: Gårdar och byar, torp. Inte bara bebyggelsen utan landskapet. Slåtterängar. Lövängar. Svedjor. Skogshagar. Ängslador. Hankgärdesgårdar. Stenmurar. Odlingsrösen. Skogen som resurs Miljöer och objekt som speglar hur områdets naturtillgångar tillvaratagits som industriell resurs. Exempel på landskapsobjekt: Blästbrukslämningar. Järnbruk. Tjärdalar. Pottaskelämningar. Kolmilor. Kolarkojor. Sågverk. Träförädlingsindustrier. Torvindustri. Gränsbygden Miljöer och objekt som speglar socken, härads, läns och landsgränser. Exempel på landskapsobjekt: Naturliga och anlagda gränslinjer och gränsmärken.

KULTURARV: GLASRIKET Emmaboda kommun är en del av glasriket. Skogarnas bränsle utgjorde grunden och ibland användes sjösand som råvara. En kultur grundad på kunskap om glastillverkning växte fram och under 1900 talet engagerades allt fler i produktionen och spridningen av det småländska glaset: buteljer, konservburkar, servisglas, konstglas. Fönsterglaset blev ett konkret bidrag till uppbyggnaden av det moderna Sverige. För att produktionen skulle kunna växa byggdes hela samhällen i glasbrukens regi. Människor från andra delar av världen välkomnades att bidra till den ökande produktionen. Glaset och området det kom ifrån blev ett begrepp. Djärva formgivare satte och sätter ännu glasriket på världskartan. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om detta rike och om glasets kulturmiljöer.

Glasproduktionen Miljöer och objekt som speglar förutsättningarna för glastillverkning i området, från råvaruanskaffning till försäljning. Exempel på landskapsobjekt: Byggnader och platser kopplade till glasproduktionen, inklusive råvaruhantering, energitillförsel och avsättning av glaset. Även miljöer utanför bruksorterna som har en tydlig koppling till glasnäringen, ex. järnvägsmagasin på andra orter, underleverantörer, återförsäljare eller utställningar. Miljöer med anknytning till berömda formgivare, deras gärning och verk. Glasbrukssamhället Miljöer och objekt som speglar livet i glasbruksorterna, med fokus på de miljöer där brukets ledning eller arbetarkollektivet haft en direkt inverkan. Exempel på landskapsobjekt: Brukstypiska strukturer. Bruksägda bostäder, folkrörelsernas hus, järnvägen, diverse byggnader med samhällsfunktioner.

KULTURARV: INDUSTRIKOMMUNEN Industrialismen revolutionerade levnadsvillkoren i Emmaboda kommun. Näringsfriheten minskade obalansen mellan städerna och landsbygden. Järnvägen förde inlandet närmare kusten. Järnvägsingenjörernas planering ledde till att Gantesbo kohage blev centralorten Emmaboda på mindre än ett sekel. Möjligheterna att utvinna, förädla och försälja områdets naturtillgångar förbättrades drastiskt. Träindustrier, stenindustrier, metallindustrier och plastindustrier kom att bilda en rikt varierad industriflora. Många är de som verkat vid något eller några av områdets industriföretag. Vid mitten av 1900 talet startades alltfler motorfirmor, verkstäder och mackar. Bilsport och motornostalgi blev ett signum för kommunen. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om industrins, järnvägens och motorismens kulturmiljöer, som präglat kommunens moderna historia så starkt.

Järnvägen Miljöer och objekt som speglar järnvägens betydelse i området. Exempel på landskapsobjekt: Emmaboda samhälle. Stations och hållplatsmiljöer, med stationshus, planteringar, matkällare, magasin m.m. Spår och industrispår. Järnvägsbroar. Viktig industri Miljöer och objekt som speglar viktiga industrier och industricentra i området. Exempel på landskapsobjekt: Stor eller långlivad industri. Plats med många industrier och lång industriell tradition. Industrimiljöer som utpekats i industriarvsprogrammet Motorkulturen Miljöer och objekt som speglar motorhistoria och motorkultur. Exempel på landskapsobjekt: Bensinmackar, reparationsverkstäder, biltvättar, garage, bilsalonger. Motell, rastplatser. Motorcross och endurobanor. Platser för entusiastträffar (?).

KULTURARV: BERÄTTELSERNA Kulturmiljöerna bär på historier som hjälper oss att förstå dagens samhälle och vilka vi är. De är som bilder i en bok. Miljöerna behöver orden och orden miljöerna, i ett ömsesidigt beroende. Tillsammans hjälps vi åt att uttolka och formulera dessa berättelser. Ortnamn, sägner, romaner eller vetenskapliga tolkningar fyller kulturmiljöerna med mening, liv och personlighet. Det är för berättelserna som vi bevarar. En del berättelser är spridda och välbekanta, andra är mindre kända men så spännande att de överlevt under lång tid. Några har format vår gemensamma bild av smålänningarna och det småländska. Vi tycker att Emmaboda kommun har ett särskilt ansvar att slå vakt om de kulturmiljöer som bär på historier som är speciella för området.

Nybyggarland och utvandrarbygd Miljöer och objekt med anknytning till migrationens betydelse för området, såväl in som utflyttning Exempel på landskapsobjekt: Platser och objekt med namn som tolkas som nybyggen: måla, ryd och torp. Platser och objekt som påverkats starkt av utvandring. Platser och objekt som avspeglar influenser från andra områden och kulturer. Vilhelm Moberg Miljöer och objekt med anknytning till författaren Vilhelm Mobergs liv, gärning och verk. Exempel på landskapsobjekt: Födelseorten. Monument. Nils Dacke Miljöer och objekt med anknytning till upprorsmannen Nils Dackes liv och gärning, samt de sägner som uppstått kring honom. Exempel på landskapsobjekt: Födelseorten. Dackegrottor. Monument. Källorna Naturliga vattenkällor, synligt kulturpåverkade eller ej. I synnerhet källor med traditioner och berättelser knutna till sig.

BILAGA D. (19 sidor) KULTURMILJÖ EMMABODA Revidering av Emmaboda kommuns kulturmiljöprogram 2013 2015 Områdesbeskrivningar I denna bilaga redovisas de tre områdesbeskrivningar som upprättades för de fyra miljöer som provinventerades under förstudien 2012: Bökevara Anemåla Tomeshult Gransjö Beskrivningarna ska ännu betraktas som ett arbetsmaterial.

ARBETSKOPIA 2012 11 05 BÖKEVARA ANEMÅLA Skydd. Riksintresse för kulturmiljövården Klass(1)2 Lyckebyån som resurs: Bjurbäcken med f.d. slåttermader och kvarnlämning. Skogslandets jordbruk: Helheten. Ladugårdar. Ängslador. Stenmurar. Hamlade träd. Bondesåg. Skogen som resurs: Snickerifabrik. Slaggvarpar. Moberg: Rävkullens festplats. Källorna: Flera källor, varav en hälsokälla. Inägorna och bebyggelsen i Bökevara och Anemåla byar ligger i ett sammanhang och sedan 1826 har de två byarna ett gemensamt åldermannalag med bykista. Byarna ligger högt (ca 200 m. ö. h.) med de tämligen stenbundna åkrarna i typiskt höjdläge och med marker som sträcker sig ned till Bjurbäcken, som utgör ett biflöde till Lyckebyån. I bäcken har åborna haft sina by och gårdskvarnar och i anslutning till bäcken har funnits hägnade slåttermader och ett stort antal ängslador.

Båda byarna storskiftades i början av 1800 talet och Bökevara enskiftades år 1828. I Anemåla by, med fyra gårdar, berördes inte bebyggelsen av skiftet. I Bökevara låg fem av nio gårdar samlade i form av en släktby före enskiftet. Skifteshandlingen anger att fem gårdar blev utflyttningsskyldiga från den ursprungliga bykärnan i västsluttningen. Nya vägsträckningar drogs genom byn där gårdar tidigare stått. Idag ligger gårdarna i den ursprungliga bykärnan samlade, men den tidigare släktbykaraktären har försvunnit. I Bökevara och Anemåla är många av de äldre agrara byggnaderna och landskapselementen bevarade, men i området finns även byggnader som uppförts under de senaste decennierna. I synnerhet Bökevara utgör en ovanligt tydlig representant för höglandets större byar. Efterledet i ortnamnet Bökevara med betydelsen odling på höjd speglar byns främsta signum. Som helhet speglar området 1800 talets odlingslandskap och hur detta under det tidiga 1900 talet kompletterades med mindre boställen, s.k. lägenhetsbebyggelse, utmed de större vägarna. Vid Anemåla vägskäl ligger den välbevarade jordlägenheten Nydalahem med sin lilla snickerifabrik, en industrityp som är utmärkande för de sydsvenska skogsbygderna. Rävkullens festplats och bygdegård har under lång tid varit en viktig mötesplats i bygden. Den ger en typisk bild av förra seklets förenings och nöjesliv på den svenska landsbygden och har även kopplingar till Vilhelm Moberg. Den markanta topografin bidrar till områdets skönhetsvärden. Huvudområde Bökevara Anemåla Den rumsliga organisationen i Bökevara, med odlingsjorden som breder ut sig på höjdens finare morän samt gårdsbebyggelsen i övergången mot hagmarker och skog, utgör ett ovanligt tydligt exempel på hur byarna på det småländska höglandet ofta varit ordnade. I Anemåla är detta drag inte lika tydligt. I hela området finns landskapselement som illustrerar jordbrukets förutsättningar på det småländska höglandet. Stenmurar, röjningsrösen, hamlade träd och ängslador vittnar om ett boskapsbaserat jordbruk där åkrarna systematiskt rensats på sten. Utmed vägarna finns allépartier och en del hamlade träd. Den markanta topografin bidrar till områdets skönhetsvärden. Både i Bökevara och Anemåla finns fortfarande många välbevarade mangårdsbyggnader från 1800 talet och det tidiga 1900 talet. Till boningshusen hör ofta stenkällare. I Bökevara finns ett par nyare boningshus. En koncentration av ladugårdar från tiden kring sekelskiftet 1900 finns i Bökevara bykärna. Även i Anemåla finns en del äldre ladugårdar kvar, men i flera fall har de ersatts av nyare ekonomibyggnader. Tre ängslador finns förhållandevis nära bykärnorna (enligt inventering år 1995). Under 1800 talet gick landsvägen mellan Algutsboda och Ljuder genom Bökevara by och den grusbelagda byvägen har ännu samma sträckning. Även genom Anemåla har vägen samma slingrande förlopp som på 1800 talet, men vägen har förlängts söderut till den nya landsvägen och asfalterats. Utmed de äldre vägarna har tidigare funnits många småställen (lägenhetsbebyggelse). En del av dem finns ännu kvar och är i huvudsak välbevarade, medan andra endast återstår som lämningar. De påminner om hur den obesuttna befolkningen ökade så att ett nytt bebyggelsemönster uppstod på landsbygden under 1800 talet och början av 1900 talet. Vid vägskälet mellan byarna ligger en festplats och en liten snickerifabrik.

Minst fyra källor finns i anslutning till byarna. En av dem, Soldatkällan, ligger mitt i Bökevara bykärna. Om den sägs att vattnet användes av ett bränneri eller ett bryggeri på platsen. En annan källa inom området, som ligger på byn Huvudhultaös marker, ska ha fungerat som hälsokälla. Man både drack av och badade i det järnhaltiga vattnet. Källans väggar är stensatta och intill finns lämningarna av ett litet badhus. Vattnet pumpades upp med en träpump och värmdes till lämplig badtemperatur. Resterna av spisen återstår som ett litet röse. I byarnas omgivningar finns också många slaggvarpar, företrädesvis i anslutning till vattenrika områden, men rikligt med slagg har också påträffats mitt i Bökevara bykärna. Kärnområde Bökevara bykärna Sluttningsläget och den täta bebyggelsen i Bökevara bykärna gör miljön rumsligt tilltalande. Här finns många välbevarade byggnader, både boningshus och ekonomibyggnader, med för kommunen typiska byggnader och byggnadsdetaljer. En av gårdarna (Bökevara 1:6) ägs av Algutsboda hembygdsförening. Närmast söder och väster om bykärnan finns ängsmarker och åkerstycken som ännu är förhållandevis opåverkade av moderna brukningsmetoder. Det är ett småskaligt landskap med kulturanknutna arter och många ålderdomliga landskapselement som röjningsrösen, murar och hamlade träd. Kärnområde Anemåla vägskäl Gränsen mellan Anemåla och Bökevara byar går just där den norrgående vägen till Anemåla och Eriksmåla stötte samman med den större väst östliga landsvägen mellan Algutsboda och Ljuder. Vid vägskälet ligger dels en av Bökevaras utflyttade gårdar(bökevara 1:2), gårdens såg samt en liten snickerifabrik. Strax söder om vägskälet ligger Rävkullens festplats. Kärnområdets höga kulturmiljövärden är främst knutna till vägskälet, snickerifabriksmiljön, sågen och festplatsen som alla visar hur olika publika och industriella funktioner samlats till en plats med goda förbindelser. Den lilla snickerifabriken visar hur lägenhetsinnehavarna och deras familjer ofta försörjde sig genom ett hantverk. Sågverket hör till gården (Bökevara 1:2) och uppfördes omkring år 1950, men anlitades tidigare av många av traktens bönder. Sågen belyser skogsråvarans betydelse för bönderna i dessa bygder. Områdets värden beror även av gårdsmiljön, som utgör viktig en del av Bökevara by. I anslutning till gården finns en stenmur och ett alléparti utmed landsvägen som utgör viktiga komponenter i helhetsmiljön. Höga värden är Rävkullen är en äldre festplats med en traditionell placering vid ett vägskäl. Platsen på områdets högsta punkt är speciell och vacker. Vilhelm Moberg besökte festplatsen i sin ungdom och refererar till den i ett par av sina verk (Långt ifrån landsvägen, Brudarnas källa). I fornminnesregistret finns en fantasieggande, men inte belagd, uppgift som gör gällande att en stensättning, en s.k. domarring, ska ha funnits på kullen. Anläggningen på festplatsen är som helhet tidstypisk och välbevarad. Miljön består av bygdegård, biljettkur, dansbana och en bodlänga för försäljning av lotter m.m. Den befintliga bygdegården ersatte i början av 1960 talet en bygdegård som flyttats till platsen 1927. Bygdegården har en modernistisk, genomtänkt utformning. Entrén är generös med ett elegant baldakintak. Ett stort fönsterparti riktar sig ut mot den nedanförliggande festplatsen. En kulturhistorisk detalj är utedassen i byggnadens källarvåning.

BÖKEVARA ANEMÅLA Betydelsefulla karaktärsdrag, områden och objekt: Byvägarnas sträckning Den öppna åkermarken centralt på höjden och söder om Rävkullen Gårdsbebyggelsen i kanten mot hagmarker och skog. Tät bebyggelse i Bökevara bykärna Mangårdsbyggnader från perioden ca 1840 1920, med typisk utformning, bevarad karaktär och många ursprungliga, omsorgsfullt utformade byggnadsdelar Äldre ekonomibyggnader och stenkällare Ängslador Spjälstaket vid bostadshusen Stenmurar och röjningsrösen Allépartier och hamlade träd Källor, kulturpåverkade och med traditioner/berättelser knutna till sig Äldre åker och ängsmarker, särskilt i området närmast söder och väster om Bökevara bykärna Oskarsholm, torpmiljö Nydalahem, välbevarad lägenhetsmiljö med äldre snickerifabrik Bondesågen vid Anemåla vägskäl Rävkullens festplats med välbevarade byggnader från mitten av 1900 talet Rekommendationer: Ovan listade karaktärsdrag, områden och objekt bör behållas och vårdas Grusvägar bör ej asfalteras Bökevara bys centrala åkermark bör hållas öppen Åkrarna söder om Rävkullen bör hållas öppna Landskapsvårdande åtgärder bör i främsta hand koncentreras till områden nära bebyggelsen och vägarna. I synnerhet området närmast söder och väster om Bökevara bykärna, samt i anslutning till bevarade ängslador. Äldre bebyggelse bör inte rivas eller flyttas. Särskilt viktigt är att bevara äldre bebyggelse inom kärnområdena Bebyggelsen bör inte förvanskas. Vid underhåll, om och tillbyggnader bör traditionella material och metoder användas, såtillvida det inte handlar om rena skyddsåtgärder, ex. täckning av överloppsbyggnader med plåttak. Ny bebyggelse i Bökevara bör inte placeras på den centrala åkermarken, utan i övergången mot hagmarker och skog Ny bebyggelse bör utföras med träfasader som målas med röd slamfärg, eller möjligen ljus oljefärg då det gäller boningshus Hela huvudområdet Bökevara Anemåla bör betraktas som ett särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Plan och bygglagens 8 kap 13. Om områdesbestämmelser eller detaljplan aktualiseras inom området, bör man överväga att skydda särskilt värdefull bebyggelse från rivning, flyttning och förvanskning, samt reglera läge och utformning av nytillkommande bebyggelse. Bestämmelserna kan även skydda andra landskapselement.

Landsvägen genom Bökevara bykärna kantas av boningshus och ekonomibyggnader i traditionell utformning. Notera gallerverket i loftdörrens gavelfält, en detalj som är typisk för Emmabodatrakten och därför har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Bökevara bykärna ligger i s.k. lidläge, sluttningsläge. Bökevara 1:6, mangårdsbyggnaden. Bökevara 1:6, ladugården. Bökevara 1:4?

Stenmur och alléträd vid Bökevara 1:2. Bökevara 1:2, mangårdsbyggnaden. Nydalahem snickerifabrik. Nydalahem, boningshuset. Rävkullens bygdegård. Rävkullens festplats, bodlängan.

Anemåla 1:5, mangårdsbyggnaden. ANemåla1:2, mangårdsbygganden. Hamlade träd vid Anemåla bygata. Oskarsholm, boningshuset. Rävkullens bygdegård har ett stiligt, modernistiskt entréparti.

ARBETSKOPIA 2012 11 05 TOMESHULT Klass 1 Lyckebyån som resurs: Bjurbäcken med slåttermader och flera ängslador. Kvarnlämning. Skogslandets jordbruk: Helheten. Ladugårdar. Ängslador. Många stenmurar. Hamlade träd. Tomeshult är en för kommunen förhållandevis stor by som är högt belägen, men detta är svårt att uppfatta på grund av den relativt flacka terrängen. Landskapet bryts dock upp av småkullar och svackor. I slutet av 1800 talet genomfördes ett laga skifte i Tomeshult, men eftersom bebyggelsen redan låg utspridd, fanns ingen anledning till utflyttning av några gårdar. Inom Tomeshults huvudområde finns många bevarade äldre drag och objekt som sammantaget kan ge en uppfattning om odlingslandskapets utformning under 1800 talet. Byn ligger vid den betydelsefulla landsvägen Kalmar Växjö. Den gamla landsvägen, norr om den nuvarande riksvägen, har ännu exakt samma sträckning som på 1700 talet. Den nyare vägen har funnits åtminstone sedan 1940 talet. Utmed den gamla landsvägen finns stenmurar, hankgärdesgårdar och hamlade träd. I utkanten av byn ligger på typiskt vis flera torplägenheter utmed vägen. Den slingrande lilla grusvägen och dess nyare spikraka parallell, ger en slående bild av vägstandardens utveckling.