MUDDERDEPONIN VID HAKEFJORD I GÖTEBORG

HYDROGIS AB MUDDERDEPONIN VID HAKEFJORD I GÖTEBORG MARINBIOLOGISK BEDÖMNING 2012-01-23 RAPPORT 662

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING 3 1.1 SYFTE 3 1.2 METOD 3 2 OMRÅDESBESKRIVNING 4 3 MARIN FLORA OCH FAUNA 7 4 BEDÖMNING 11 5 SAMMANFATTNING 13 6 KÄLLOR 15 BILAGA 1: Fördelning av undersökningslokaler Omslagsbild: Flygfoto över mudderdeponin med Gäveskär i förgrunden. Samtliga foton i rapporten: HydroGIS AB. Ansvarig för rapporten: Lars-Harry Jenneborg/HydroGIS AB E-post: lars-harry@hydrogis.se Tfn: 070-38 65 691 Originaldokument: MBU 662 Hake fjord 2012 01 23.pmd/pdf 2

INLEDNING 1 INLEDNING 1.1 SYFTE Denna utredning är framtagen på uppdrag av COWI AB i Göteborg för att belysa de marina bottensamhällenas värden inom Hakefjords tipplats för muddermassor i samband med Göteborgs Hamn ABs tillståndsansökan för fortsatt deponering. 1.2 METOD Utredningen baseras på ett stort antal undersökningar (se Bilaga 1) som genomförts sedan 1990 inom och omkring Hakefjords deponi (referenser 1-42). Vid en sammanvägning av resultaten från undersökningarna har en mycket god kännedom om bottenförhållandena erhållits och hur hittillsvarande muddertippningar påverkat det marina livet på bottnarna. I huvudsak har undersökningarna genomförts med videofilmning av bottnarna, till en början med droppkamera och senare med fjärrmanövrerade ROV-farkoster (Remotely Operated Vehicle). Dessa är försedda med videokameror, reglerbar belysning, kompass, djupmätare, gyro, manipulator, roterande sonar och undervattenspositioneringssystem. MiniROV-farkosten i fig 1 kan operera ner till maximalt 300 m djup och manövreras från en ytenhet antingen via en flytneutral kabel eller också en sjunkande kabel. Undervattensbilder i rapporten har uttagits från sådant videomaterial. Fig 1. ROV-farkosten har ett maximalt dykdjup till 300 m och drivs av tre propellrar. Hastigheten är hela 4,5 knop, vilket är en stor fördel vid strömmande vatten. 3

OMRÅDESBESKRIVNING 2 OMRÅDESBESKRIVNING Fig 2. Översikt av farlederna in till Göteborgs hamn med befintlig tipplats Hakefjord. Hakefjord är belägen i Göta älvs mynningsområde mellan Hisingen i norr och Rivö-Brännö- Galterö i söder (se fig 2). Längst ut i väster mot Danafjorden ligger Danmarks lilla eller Danska liljan som den även kallas - en ö som kan karakteriseras som en låg hjärtformad kulle bestående av klappersten (se fig 3). Ön, som har unika naturvärden hyser stora vitfågelskolonier. I väster mot farleden sluttar bottnen brant ända ner till 25 m djup. Topografin och varierande bottentyper (berg, klappertsten, skalsand, finsediment) i kombination med vattenströmmarna medverkar till att den biologiska produktionen och mångfalden är hög i detta område (referenser 1, 8 och 14). Traktens kust- och fritidsfiskare söker sig därför ofta hit (fig 4). Här finns också ett större bestånd med ålgräs och ofta finner man både en rikare och annorlunda sammasättning på algfloran. Området har därför fått högsta värde (röd scrafering i fig 16) jämfört med övriga områden i Hakefjord. Mellan muddertippens västra gräns och Danska liljan finns flera mindre öar och skär bl a Klåveskär och Vasskären med Böttö i söder. I öster avgränsas deponin av en grundrygg från Gäveskär i söder mot Gula bockskär i norr. Generellt är vattenkvaliteten påtagligt grumlig då ytvattnet består av Göta älvs utsötade vatten, som sprids över hela området. Det saltare bottenvattnet på större djup än ca 1 m är ibland betydligt klarare och det i är i denna miljö de marina organismsamhällena förekommer. Mellan Rivö huvud och Måvholmsarkipelagen syns ofta en skiljelinje mellan olika vattenkvaliteter på ytvattnet då det grumligare älvvattnet söker sig mot nordväst utmed Hisingen. 4

OMRÅDESBESKRIVNING Fig 3. Danska liljan, som ligger på gränsen mellan Hakefjord och Danafjorden och väster om deponiområdet, utgörs av en ansamling med klappersten på en bergrygg. Ön hyser ett rikt fågelliv och en landvegetation som domineras av hundkex och skörbjuggsört. Undervattensvegetationen har en något avvikande artsammansättning och öster om ön finns ett relativt stort bestånd med ålgräs. I norr bildar klapperstenarna ett långsträckt rev. Ön med omgivande bottnar har ett mycket högt skyddsvärde. Fig 4. Fiske väster om Danska liljan, 5

MARIN FLORA OCH FAUNA Hakefjords centrala delar används sedan lång tid tillbaka som tipplats för muddermassor som får tippas i havet enligt tillstånd som Göteborgs Hamn AB innehar. Hakefjordstippen inramas av de båda inseglingslederna till Göteborgs hamn: Torshamnsleden i norr och Böttöleden i söder (fig 6). 3 MARIN FLORA OCH FAUNA Fig 5. Böljeslagsmönster på ca 6 m djup i deponiområdets östra del. Det grova ytmaterialet bildar ett effektivt erosionssydd för underliggande massor. I räfflorna samlas ofta drivande algfragment mm. Allmän beskrivning. Bottnarna på Hakefjords grundplatå är till större delen av erosionstyp, vilket innebär att grövre partiklar som skalfragment och sand har under åren vaskats ut och ligger som ett skydd mot ytterligare erosion av underliggande massor. Där ytsedimentet består av sand syns därför ofta böljeslagsmönster eller åsar ända ner till ca 9 m djup (fig 5). Muddertippens centrala delar är tämligen grunt, plant eller småkuperat på grund av muddertippningar (fig 6). Vattendjupet ligger vanligen mellan 5-7 m och i randområdena mot de djupa och delvis muddrade farlederna är djupet drygt 10 m. Böttöleden i söder har naturliga djup på ca 30 m och genom denna djupränna ges möjlighet för saltare bottenvatten att strömma in mot Göteborgs hamnområde. 6

OMRÅDESBESKRIVNING Fig 6. Två transekter baserade på ekolodningar (öst-väst överst och nord-syd nederst) genom muddertippen i Hakefjord. 7

MARIN FLORA OCH FAUNA Svackor i muddertippen med djup på 6-9 meters djup har oftast finare och lösare ytsediment med ibland bruna beläggningar med cyanobakterier (fig 11). Beläggningarna förekommer sällan i några omfattande kvantiteter - oftast med en täckningsgrad på 5-15% (fig 11-12). Sandmask Arenicola marina förekommer här och var på de grundaste delarna och ormstjärnor Ophiura sp. finns på djupare nivåer än 6-8 meter. Nergrävda i sedimentet lever också hjärtmusslor Cerastoderna edule, sandmusslor Mya spp. (tomma skal ligger ofta på bottenytan eller sifonhål syns på sedimentytan) samt vita småmusslor som Abra spp. och Corbula gibba. Dessutom förekommer tämligen rikligt med havsborstmasken Neoamphitrite sp. som sträcker ut sina fångsttrådar på sedimentytan (markeringar i fig 11). Övrig fauna i sedimentet är rörbyggande havsborstmaskar Polychaeta. På sedimentytan kryper enstaka sjöstjärnor Asterias rubens, valthornsnäckor Buccinum undatum, spiraltornsnäckor Turritella communis, pelikanfotsnäckor Apporrhais pes-pelecani samt eremitkräftor Eupagurus bernhardus. Faunasamhällena på bottnar med finsediment inom Hakefjord har ändå i stort sett generellt låg artrikedom och lågt individantal i nuläget. Hårda bottnar. Där stenar och grövre material ligger ovanpå muddermassorna bildas små utspridda hårdbottensamhällen. Stenarnas yta täcks av krustabildande kalkalger Phymatolithon spp. De centrala delarna av muddertippen kan karakteriseras som en mosaik med omväxlande sandiga sediment med böljeslagsmönster och skalansamlingar framför allt omkring större stenar. På dessa sitter oftast större kelpalger Laminaria saccharina (fig 10), rödalgerna Delesseria sanguinea (fig 9), Phycodrys rubens och Ceramium/Polysiphonia. Bergsbottnar finns, förutom vid skären och småöarna i öst och i väst, även på sluttningarna mot farlederna i norr och söder. På dessa bottnar dominerar i regel samma flora som nämnts ovan. Bland rödalgena några meter närmare ytan ingår här också Chondrus crispus och Phyllophora spp. på vilka också talrika svampdjur Halichondria panicea (fig 14) sitter. Där bergsytorna är branta eller där överhäng förekommer brukar tarmsjöpungarna Ciona intestinalis dominera faunan helt (fig 13). Både tarmsjöpungar och svampdjur är viktiga filtrerare som därvid bidrar till vattnets rening. Bland dessa algbeklädda bottnar förekommer också täta stim med sjustrålig smörbult Gobiusculus flavescens. Stensnultra Ctenilabrus rupestris och skärsnultra Crenilabrus melops är också vanliga. Många grundklackar inom deponin består av bergsformationer med en tämligen normal algflora där kelpen Laminaria saccharina dominerar. I anslutning till kelpen finns oftast ansamlingar med sjöpungar Ciona intestinalis, Dendrodoa grossularia, brödsvampdjur Halichondria panicea samt ibland också blåmusslor Mytilus edulis. En rödalgsmosaik med Ceramium rubrum, Rhodomela confervoides och Delesseria sanguinea förekommer ofta blandad med brunalgerna Dictyosiphon foeniculaceus, och Desmarestia aculeata Bergsklackarna omges alltid av en zon med friliggande tomma blåmusselskal (fig 8). Här och var sitter även små intensivt röda buskformade alger som Callithamnion corymbosum. 8

8 7 10 9 11 12 13 14 9

MARIN FLORA OCH FAUNA Östra delen av muddertippen (höga ekologiska värden = gul scrafering i fig 16). Under 1980-1990 talet konstaterades att hårda bottnar med sten och berg inom Hakefjord hyste eller var potentiella bottnar för kelpalger Laminaria saccharina. Undersökningar 2010 visade på att omfattande nyetablering av kelpalger har skett på grundryggen mellan Gäveskär i söder och Gula Bockskär i norr (se gul scrafering i fig 16). Här växer ung kelp också på levande blåmusslor (fig 7 och 15) och tomma skal, som till stora delar täcker sedimentet. Av kelpalgernas storlek att Fig 15. Unga kelpalger på blåmusselbank i östra deponiområdet - en mycket värdefull miljö. döma är de ca 2-4 år gamla. Grundryggen har förutom välutvecklade kelpbestånd också mycket fina rödalgssamhällen med Delesseria sanguinea, Phycodrys rubens m fl arter. Skalgrusbottnar är också vanliga mellan bergsgrunden. Området har ett mycket högt ekologiskt värde på grund av dess tredimensionella strukturer med kelpblad och musslor där många organismer söker skydd, föda och lägger sina ägg. Västra delen av muddertippen (höga ekologiska värden = gul scrafering i fig 16). Även de grundklackar som ingår i Vasskären och området norr härom hyser i likhet med östra området betydande kelpbestånd. Dessa är dock äldre och glesare. De scraferade områdena, varav två ligger inom muddertippen, har av samma skäl som ovan klassats som höga värden. Då sedimentbottnar inom tippningsplatsens grundplatå i regel har ett vattendjup på mer än 5 meter, innebär det att djupet är för stort för att ålgräs Zostera marina i nuläget skall kunna etablera sig och växa här. Ålgräsvegetation i denna skärgårdsmiljö har en utbredning mellan 1-4,5 meters djup. Ålgräset har under 1980-talet registrerats på tre grunda områden inom tippnings- 10

BEDÖMNING Torshamnsleden Böttöleden Böttöleden Fig. 16. Ekologiskt värdefulla områden inom och omkring Hakefjordtippen. Röd scrafering har högsta värde (Danska liljan) och gul scafering representerar höga värden. Tre gröna markeringar visar noterad förekomst av ålgräs före 2000-talet. platsen (se gröna markeringar i fig 16). Därutöver finns ålgräs utanför tippen på mindre bottenytor mellan Vasskären och det största beståndet finns nordost om Danska liljan (ej markerade). Baserat på videoinspektioner representeras fiskfaunan inom Hakefjords muddertipp främst av bultfiskar (Gobidae) och stensnultror Ctenilabrus rupestris. Lerstubb Pomatoschistus microps och sandstubb P. minutus är vanliga på sedimentbottnar. Hakefjords kelpbestånd vid grundklackarna hyser ofta täta stim av sjustrålig smörbult Gobiusculus flavescens (fig 15). Spår från uppskrämda plattfiskar är vanligt men artbestämning har ej varit möjlig. Mest sannolikt är det skrubba och rödspotta. Överfiske av torsk och ål m fl större arter har dock generellt orsakat en utarmning och obalans i kustområdenas ekosystem. 4 BEDÖMNING Med ledning av resultaten från undersökningarna (referenser 1-42) har olika områden kunnat identifieras med särskilda marinekologiska värden. Dessa områden har markerats på kartan fig 16 ovan. 11

SAMMANFATTNING Muddertippningsområde Fig 17. Sydvästra hörnet av mudderdeponin samt Vasskären. Här finns en värdefull djupränna, vars del i muddertippningsområdet har markerats med rött. Grön markering visar potentiell ålgräsbotten. Högsta värde har området kring ön Danska liljan, vilket scraferats med röd färg. Området ligger relativt långt utanför muddertippen och bedöms inte påverkas av muddertippningar inom denna. Flera områden med gul scrafering i fig 16 har näst högsta marinekologiska värde. Av dessa förekommer två inom tippens västra del. Vasskären omfattas av denna värdeklass. I östra tippområdet finns stora ytor med gul scrafering, vilket omfattar de grundryggar som sträcker sig från Gäveskär i söder mot Torshamnsleden i norr. Även de sedimentbottnar som förekommer mellan grunden ingår då de oftast hyser blåmusselbankar eller skalbottnar. Både blåmusselbankarna och de nyetablerade täta kelpbestånden gör området särskilt skyddsvärt. I muddertippens södra delar finns tre gröna markering (fig 16 och 17) där ålgräs registrerats före 2000-talet. Det är dock osäkert om dessa bestånd finns kvar idag. Områdena bedöms därför som värdefulla i egenskap av potentiella ålgräsförande bottnar, där en expansion eller nyetablering är möjlig i framtiden. 12

SAMMANFATTNING Fig 18. Muddertippningsplatsen med markeringar för de grundaste områdena (ju varmare färgton desto grundare). Mätningarna är dock grova och saknas i bl a nordvästra delen. Kartbilden bör ändå kunna vara till ledning var muddermassorna helst bör läggas, dvs ej i de scraferade områdena, djuprännan i sydväst eller i de färgade delarna med varmare färgton än grönt (se texten nedan). I muddertippens sydvästra hörn och mot Vasskären finns en djupränna (se fig 17) som också har högt marinekologiskt värde, då de branta sluttningarna hyser en mångformig fauna och delvis också flora. Särskilt faunan gynnas av det strömmande saltare vattnet i de djupare delarna. 5 SAMMANFATTNING I samband med de omfattande muddringarna för, dels projekt Säkrare farleder i Göteborg (referenser 8, 14, 16 och 19), dels projekt PetroPort i Stenungsund (referens 41) har under kontrolluppföljningarna i princip inga betydande skador på de marina bottnarna kunnat påvisas annat än direkt bortgrävning eller begravning under massorna. Ej heller av den grumling som uppkommit har några negativa effekter kunnat visas. Tippning av rena massor bedöms ej få negativa effekter på omgivande marina bottnar. I samband med att ytterligare muddermassor kan komma att tippas inom deponin, kan följande rekommendationer ges inför fortsatt tippning av muddermassor inom Hakefjord,dels för att minska skador, dels åstadkomma förbättringar av de marina bottnarna, vilka beskrivs nedan. 13

SAMMANFATTNING Generellt gäller att de finsedimentbottnar med djup nedanför ålgräsets nedre djuputbredning, dvs mer än 4,5 m i aktuell skärgårdsmiljö, är ytmässigt helt dominerande och har därför mindre ekologiskt värde jämfört med både grundare bottnar och hårda bottnar. Enligt Naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer (referens 43) anges att om möjligt bör muddermassor användas för att skapa lämpliga bottnar istället för att dumpas i en djuphåla, som tidigare varit en regel. Sedan något år tillbaka finns en miljödom (Mål nr M 417-06), som medger att man skapar nya bottnar av muddermassor där ålgräs skall få möjlighet att breda ut sig. Detta öppnar nya intressanta möjligheter att använda muddermassor som istället gynnar det marina livet. Tippning av muddermassor bör definitivt att inte läggas inom de gulscraferade känsliga områdena i deponins östra del. De omfattande mussel- och kelpalgbestånd som nu finns här har inte bara stor marinekologisk betydelse, utan fungerar också som ett naturligt reningsverk för Göta älvs estuarievatten. Utfyllnader med nya muddermassor rekkommenderas i första hand att göras på de bottenytor som ligger mellan de befintliga grundområdena (fig 18) och naturligtvis utanför de gulscraferade områdena i fig 16. Vid utfyllnad bör man eftersträva att färdig deponiyta får ett djup på ca 3-4 m djup. Denna yta bör också vara så jämn som möjligt för att undvika att lösdrivande organiskt material samlas i svackor. Om mudderytan förses med ett skikt med sand (ca 1 cm) eller blåmusselskal (eller helst levande musslor), kommer dels erosion av muddermassorna att förhindras (referens 19), dels skapas goda förutsättningar att blåmussellarver slår sig ner på skalen och en värdefull blåmussel bank kan utvecklas. Det bör härvid påpekas att blåmusselbankar förekommer i Göta älv utmed farledssidorna ända upp mot Eriksberg och Majnabbe (referenser 27 och 33). En färdig deponiyta med djupet 3-4 m har god potential för etablering av ålgräsvegetation. Denna biotop är för närvarande en bristvara i framför allt Göta älvs estuarium (flodmynningsområde). Som tidigare påpekats så har ålgräs förekommit vid den gröna markeringen i fig 17. Runt omkring detta grund (eller ålgräsrefugie ) bör man också försöka fylla upp bottenytan den rekommenderade nivån 3-4 m, för att ålgräs skall kunna spridas från eventuellt kvarvarande population. I krönet mot djuprännan i deponins sydvästra hörn (se röd markering i fig 17) kan, med reservation för eventuella sjöförlagda kablar, hårda massor (sten, betong, grus) läggas ut för att skapa rev, som attraherar fisk och skaldjur m m. I samma område som ovan bör inga lösa muddermassor läggas som kan grunda upp den viktiga djuprännan samt riskera störa det mångformiga djurliv som finns på de branta sluttningarna. Stenungsund 2012-01-23 HydroGIS AB Lars-Harry Jenneborg marinbiolog 14

KÄLLOR 6 KÄLLOR 1 Jenneborg L.-H. 1991: Marina bentossamhällen inom Göteborgs- och Öckerö kommuner - Kommentarer till digitalkarta över marina bottnar. BBK rapport 1112, 7 sidor. 2 1994: Kontrollprogram - Marina grunda bottnar inom Göteborgs kommun. - Miljöoch hälsoskyddsförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs VA-verk. HydroGIS AB rapport 99, 12 sidor. 3 1998: Marinbiologisk kontroll - Ålgräsvegetationen inom Göteborgs kommun. - Miljöförvaltningen i Göteborg. HydroGIS AB rapport176, 10 sidor 4 1999: Marinbiologisk kontroll - Ålgräsvegetationen inom Göteborgs kommun. - Miljöförvaltningen i Göteborg. HydroGIS AB rapport 208, 12 sidor. 5 1999: Marinbiologisk undersökning - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport 189, 19 sidor. 6 1999: Marinbiologisk undersökning - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport 207, 21 sidor. 7 2000: Marinbiologisk undersökning - Kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård - en jämförelse av undersökningar utförda inom perioden 1996-1999. GRYAAB. HydroGIS AB rapport 226, 20 sidor. 8 2000: Säkra farleder - Marinbiologisk utredning om effekter vid muddring av farlederna till Göteborgs hamn. - SCC Sverige AB. - HydroGIS AB rapport 235, 31 sidor. 9 2001: Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport 241. 10 2001: Miljögifter i fisk från Göta älvs mynningsområde. - Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 264, 6 sidor. 11 2002: Marinbiologisk kontroll 2001 - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. - HydroGIS AB rapport 266, 25 sidor. 12 2002: Kvantitativ utbredning av marina alger inom Göteborgs skärgård. - Miljöförvaltningen Göteborgs stad. HydroGIS AB rapport 289. 13 2003: Marinbiologisk kontroll 2002 - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. - HydroGIS AB rapport 311. 25 sidor. 15

KÄLLOR 14 2003: Marinbiologisk referensundersökning - Projekt Säkra farleder. Inventering av känsliga vikar inom Göteborgs skärgård.- Göteborgs hamn AB /Sjöfartsverket. HydroGIS AB rapport nr 312,. 8 sidor. 15 2003: Inventering Oljeförekomster inom Göteborgs Skärgård. Vopak Logistics Nordic AB. HydroGIS AB rapport 336. 5 sidor. 16 2003: Marinbiologisk undersökning - Projekt Säkra farleder - Känsliga vikar Muddingens inverkan på grunda bottnar inom Göteborgs skärgård. Göteborgs hamn AB /Sjöfartsverket. HydroGIS AB rapport nr 339, 15 sidor. 17 2004: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2003. Bohuskustens Vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 345. 18 2004: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2003. Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 349. 19 sidor. 19 2004: Säkrare farleder - Slutlig bedömning av muddringens inverkan på grunda bottnar inom Göteborgs skärgård.- Göteborgs Hamn AB/Sjöfartsverket. HydroGIS AB rapport 369. 20 sidor. 29 2004: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2004. Bohuskustens Vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 380. 211 2004: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2004. Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 384. 22 2005: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2005. Bohuskustens Vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 427. 23 2005: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2005. Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 428. 24 2007: MKB Vindkraftverk vid Arendal. Göteborg Energi AB. HydroGIS AB rapport 474. 12 sidor. 25 2007: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2006 (Moment 7). Bohuskustens Vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 484. 26 2007: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2006 (Moment 9). Bohuskustens Vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 486. 16

KÄLLOR 27 2007: Marinbiologisk undersökning: Blåmusselbankar inom Göteborgs skärgård. Miljöförvaltningen Göteborgs stad. HydroGIS AB rapport 514. 28 2008: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2007 (Moment 7). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 529. 29 2008: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2007 (Moment 9). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 530. 30 2008: Marinbiologisk undersökning Inventering av förekomst med blåmusslor vid Eriksberg, Göta älv. Sweco AB. HydroGIS AB rapport 538. 31 2009: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2008 (Moment 9). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 557. 32 2009: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2008 (Moment 7). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 558. 33 2009: Marinbiologisk undersökning Majnabbeterminalen. Göteborgs hamn AB. HydroGIS AB rapport 568 34 2010: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2009 (Moment 7). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 589. 35 2010: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2009 (Moment 9). Bohuskustens vattenvårdsförbund.. HydroGIS AB rapport 590. 36 2010: Marinbiologisk undersökning. Vindkraftverk vid Hake fjord i Göteborg samt väster om Rörö. Sweco AB. HydroGIS AB rapport 624. 37 2011: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2010 (Moment 9). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 625. 38 2011: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2010 (Moment 7). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 626. 39 2012: Utbredning och biomassa av fintrådiga grönalger i grunda vikar utmed Bohuskusten år 2011 (Moment 9). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 659. 17

KÄLLOR 40 2012: Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2011 (Moment 7). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 660. 41 2011: Grumling av Askeröfjorden i samband med muddring för projekt PetroPort, Stenungsunds kommun. HydroGIS AB rapport 628. 42 2011: Marinbiologisk undersökning. Vindkraftberk i Hakefjord i Göteborg samt väster om Rörö. Sweco AB. HydroGIS AB rapport 624. 43 Naturvårdsverket 2010: Muddring och hantering av muddermassor. Vägledning om tillämpningen av 11 och 15 kapitlet miljöbalken Miljörättsavdelningen 2010-02-1. 18

Fördelning av undersökningslokaler i huvudsak utförda med videofilmning kring Hakefjords muddertipp under perioden 1980-2004 (överst) och 2004-2010 (nederst). BILAGA 1