R-2006/0420 Stockholm den 26 september 2006 Till Justitiedepartementet Ju 2006/1926/IM Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 24 mars 2006 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Sammanfattning Advokatsamfundet ställer sig positivt till en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och tillstyrker utredningens förslag att samtliga regler sammanförs i en lagstiftning samt att en ombudsman utses för att bevaka att reglerna efterlevs. Advokatsamfundet ansluter sig till utredningens bedömningar och förslag om att ålder införs som en ny diskrimineringsgrund. Advokatsamfundet avstyrker att begreppet könsidentitet införs som ny diskrimineringsgrund. Advokatsamfundet avstyrker även att regler om positiv särbehandling införs. Advokatsamfundet ställer sig avvisande till förslaget om att införa skydd för juridiska personer. Ett effektivt skydd mot diskriminering Advokatsamfundet vill först framföra att det är av yttersta vikt att det, genom lagstiftning, genomförs ett effektivt skydd mot diskriminering. Nuvarande diskrimineringslagstiftning har med tiden blivit svåröverskådlig och det är väl motiverat att samordna gällande regler till ett mer lätthanterligt regelverk.
2 Man bör vid genomförandet betänka att EG-bestämmelserna ursprungligen och alltjämt i allt väsentligt är inriktade på att tillskapa ett starkt skydd mot diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung. Det är dock självklart att även andra grupper har ett starkt och berättigat skyddsintresse. Vi anser samtidigt att man måste väga skyddsintresset mot värdet av ett enkelt och överskådligt rättssystem som inte leder till osäkerhet och rädsla för oavsiktliga felsteg. Det är vidare av stor vikt att en ny lagstiftning inte medför att företag, och särskilt de mindre och medelstora företagen, blir onödigt administrativt belastade på ett sätt som försvårar deras verksamhet. Diskrimineringsgrunder Ålder Advokatsamfundet delar uppfattningen att den nya diskrimineringsgrunden ålder bör införas. Att det förekommer åldersdiskriminering, framför allt på arbetsmarknaden, torde vara allmänt känt. EU-direktivet skall tillika implementeras. Att införa ålder som diskrimineringsgrund ser vi således som en självklarhet. Då hänsynstagande till ålder, i och för sig, inte alltid behöver vara diskriminerande, delar vi uppfattningen att undantag behövs för särbehandling och likaså att undantaget bör vara generellt utformat. Lagregeln måste emellertid utformas på ett sådant sätt att den är enkel att tillämpa samt att förarbetena görs tydliga och klara då det annars kan bli svårt att i praktiken tillämpa en sådan regel. Könsidentitet Advokatsamfundet anser att det är viktigt att alla människor behandlas likvärdigt, men avstyrker att begreppet könsidentitet införs. Advokatsamfundet ansluter sig i allt väsentligt till den argumentation som framförts i särskilt yttrande av experten Claes Borgström (JämO) på sidan 592 f. i slutbetänkandet del 2. En och samma lag för alla diskrimineringsgrunder och samhällsområden Advokatsamfundet delar utredningens uppfattning att en lagstiftning för samtliga diskrimineringsgrunder och samhällsområden skall genomföras. En sammanhållen lagstiftning bör, som Advokatsamfundet tidigare framfört, eftersträvas. Advokatsamfundet delar utredningens uppfattning att den arbetsrättsliga lagstiftningen är så särpräglad att det är viktigt att införa ett särskilt kapitel som omfattar samtliga grunder inom arbetslivet. Det finns redan i dag, inom arbetslivet, ett väl fungerande tvistelösningssystem som väl kan ta hand om diskrimineringstvister. De kollektivavtalsbärande organisationerna är lämpade
3 att i första hand lösa dessa tvister på lokal eller central nivå. På så sätt undviks att tvister i onödan förs till domstol. Advokatsamfundet anser att särskilda regler bör finnas för arbetslivet och med beaktande av att regelverket, vad gäller diskriminering inom arbetslivet, i stor utsträckning kommer att tillämpas av arbetsmarknadens parter, bör detta intresse vara tillgodosett genom ett särskilt kapitel i en sammanhållen diskrimineringslag. För att i möjligaste mån skapa en enhetlig tillämpning och praxis bör, i enlighet med utredningens förslag, utses en ombudsman/myndighet med ombudsmannakollektiv, som bevakar att reglerna efterlevs. Talerätt skall, utöver den enskilde individen, tillkomma ombudsmannen och arbetstagarorganisationerna. Advokatsamfundet tillstyrker också att ideella föreningar, i enlighet med utredningens förslag, ges talerätt. Positiv särbehandling Advokatsamfundet avstyrker att positiv särbehandling p.g.a. etnicitet införs. Positiv särbehandling innebär svåra avgränsningsproblem, såsom frågor om vem eller vilka som skall omfattas och hur kunskap om enskilda individers bakgrund skall kunna inhämtas. Kartläggning av etnisk bakgrund kan i sig anses vara diskriminerande och uppfattas som integritetskränkande för den enskilde individen. Positiv särbehandling medför dessutom i många fall att någon annan enskild individ blir diskriminerad. Utökade krav på aktiva åtgärder Advokatsamfundet anser att det är viktigt att det finns ett klart definierat utrymme för avvägning så att inte små företag drabbas av krav på oproportionerligt stora och kostsamma åtgärder. Samtidigt har Advokatsamfundet stor förståelse för att det är viktigt att det sker förändringar och en kontinuerlig uppföljning i syfte att genomdriva de övergripande och viktiga målen med en diskrimineringslagstiftning. Advokatsamfundet är tveksamt till kravet på upprättandet av en plan med tanke på risken för ökad administration utan att detta kommer att leda till några direkta konkreta resultat i och för sig. Inte minst för mindre företag kan dessa krav innebära stora kostnader och besvär. Åtgärder för ökad tillgänglighet m.m. Det är tveksamt om krav på åtgärder för ökad tillgänglighet m.m. egentligen har direkt att göra med diskriminering. Advokatsamfundet ställer sig därför frågande till om de hör
4 hemma i den nu föreslagna lagstiftningen. Det är under alla förhållanden viktigt att det finns utrymme för skälighetsbedömningar. Förbud mot repressalier Advokatsamfundet ansluter sig till utredningens förslag. Skyldighet att utreda och vidtaga åtgärder mot trakasserier Advokatsamfundet ansluter sig till utredningens förslag. Rättegången Advokatsamfundet delar utredningens uppfattning att Arbetsdomstolen även i fortsättningen bör avgöra tvister som rör diskriminering i arbetslivet. Advokatsamfundet tillstyrker att domarna i Arbetsdomstolen skall vara ordinarie. I diskrimineringsmålen anser Advokatsamfundet, till skillnad från utredningen, att rätten endast skall bestå av lagfarna domare. På så sätt kommer man till rätta med den kritik som framförts om att partsintresset på ett otillbörligt sätt kan påverka utgången i diskrimineringsmål. Advokatsamfundet delar följaktligen inte heller utredningens förslag om att tillsätta en särskild expert. Förutom nyssnämnda aspekt, spelar även en otillfredsställande oklarhet kring sättet för utseende av dessa särskilda ledamöter in. Förslaget om att dessa särskilda ledamöter skulle utses genom en särskild s.k. lista utan angivande av själva förfarandet, innebär en sådan oklarhet och rättsosäkerhet att den inte kan komma ifråga. Advokatsamfundet har övervägt om Arbetsdomstolen skall vara behörig att avgöra diskrimineringstvister inom övriga samhällsområden. På så vis skulle en enhetligare praxis kunna utvecklas. Advokatsamfundet har emellertid funnit att genomförandet av ett sådant förslag förmodligen är förenat med stora svårigheter och ansluter sig därför till utredningens förslag att övriga tvister skall avgöras av allmän domstol. Vad avser bevisbörderegeln ställer sig Advokatsamfundet tveksamt till att ändringen skulle utgöra någon påtaglig förbättring av den i olika sammanhang kritiserade utformning som medför en delad bevisning för ett och samma rättsfaktum. Påföljder Advokatsamfundet delar i allt väsentligt utredningens förslag, men vill i det här sammanhanget lyfta frågan om det inte behövs ett samlat grepp när det gäller synen på storleken
5 av de allmänna skadestånden i diskrimineringsmål. I förarbetena till 2003 års lag anges exempelvis att de allmänna skadestånden ska ligga högre än i arbetsrättsliga mål, vilket enligt Advokatsamfundets uppfattning starkt kan ifrågasättas. Juridiska personer Advokatsamfundet har tidigare i yttrande, R 9372/2002 till betänkandet Ett utvidgat skydd mot diskriminering, SOU 2002:43 framhållit kravet på lagstiftningsåtgärder för en korrekt implementering av direktivet. Det finns dock en valfrihet vid detta införande. Advokatsamfundet ställer sig nu avvisande till förslaget om införandet av skydd för juridiska personer då en sådan särskild regel kan leda till svåra tillämpningsproblem. Dessutom får det anses att näringsidkare i första hand bör vara tillgodosedda genom det skydd mot diskriminering som finns för fysiska personer och vilket skydd nu stärks. Den nya lagen bör således först utvärderas för att man skall kunna konstatera om det överhuvudtaget föreligger ett behov av skydd för juridiska personer i enlighet med förslaget. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg