Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Polen 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Det allmänna läget för de mänskliga rättigheterna i Polen fortsätter att förbättras. Inträdet i den Europeiska Unionen i maj 2004 har medfört ökad uppmärksamhet på frågorna. Inte desto mindre finns kritik på bland annat jämställdhetsområdet och vad gäller barnets rättigheter. Kvinnomisshandel är ett utbrett problem, liksom kvinnohandel och andra former av människohandel även barnprostitution förekommer. Barnaga är tillåten och förhållandevis frekvent utövad. Åtgärder har vidtagits för att stärka minoritetsskyddet och förbättra behandlingen av flyktingar. Domstolarna är i princip oberoende, om än tämligen ineffektiva. Resursproblem fortsätter att medföra långa häktnings- och rättegångsperioder samt lång tid för verkställande av domar i civilmål, men det görs försök att förbättra situationen. Brister i fångvården är ytterligare ett problem. Korruption inom rättsväsendet och andra sektorer är alltjämt ett svåråtkomligt problem, även om medvetenheten blir allt större. Mediernas granskning spelar härvidlag en avgörande roll. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Polen har ratificerat alla centrala konventioner för de mänskliga rättigheterna. - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har endast undertecknats.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) - Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) Polen har gjort två deklarationer om "polska traditioner" och föräldrars rätt att bestämma, när det gäller artiklarna 12-16 i barnkonventionen (barnets rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det, att barnets uppfattning skall höras i domstolar och myndigheter i frågor som rör barnet med mera). I fråga om art 24 (rätt till hälso- och sjukvård samt frågor som rör födseln) deklarerade Polen att familjerådgivning skall ske i överensstämmelse med den allmänna moralen (sannolikt åsyftas här abortfrågan, se även avsnitt 14 Kvinnors rättigheter ). Polen är en av medlemmarna av FN:s nya råd för de mänskliga rättigheterna. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Rapporter om polisbrutalitet förekommer, vilka granskas internt av polisväsendet samt människorättsorganisationer samt uppmärksammas av massmedia. Förhållandena i de polska fängelserna har förbättras under de senaste åren, om än tämligen långsamt, och motsvarar numera enligt enskilda organisationer för mänskliga rättigheter en standard som närmar sig ett europeiskt genomsnitt. Resursbristen är dock påtaglig och många fängelser är i ökande grad 2
trångbodda. Statistik från enskilda organisationer pekar på överbeläggning, ett kapacitetsutnyttjande av lokalerna 120 procent. Våld inom fångvården är vanligt förekommande. Utländska fångar behandlas i allmänhet väl och någon diskriminering har inte noterats. Polen är, tillsammans med ett flertal andra europeiska länder, föremål för granskning av Europarådet och Europaparlamentet i samband med anklagelser om fångtransporter med amerikanska CIA-plan och hemliga fängelser på sitt territorium. Polen har avvisat anklagelserna. 4. Dödsstraff I Polen verkställdes dödsstraffet för sista gången år 1988. I den nya brottsbalken (i kraft sedan den 1 september 1998) är dödsstraffet avskaffat. Frågan om dödsstraffets återinförande har dock väckts av partier på högerkanten och finns i partiprogrammet för partiet "Lag och rättvisa", som segrade i parlamentsvalet i september 2005. Ett uttalande i en radiointervju med president Kaczynski, där han menade att "dödsstraffet borde diskuteras runtom i Europa" uppmärksammades internationellt. I en kommentar, som skickades skriftligen till bl a Europarådet, konstaterade regeringen att uttalandet representerade presidentens privata uppfattning. Det kan tilläggas att opinionsundersökningar visar att det finns en folklig majoritet för dödsstraffets återinförande och att ett av regeringens koalitionspartier stödde presidentens uttalande. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Inga uppgifter om politiska fångar i Polen förekommer. Under senare år har inga fall av godtyckliga frihetsberövanden rapporterats. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna har efter de politiska och ekonomiska omvälvningarna 1989 blivit alltmer oavhängiga från statsmakterna. Polis- och åklagarväsendet har stegvis reformerats. Domare nomineras i dag av ett nationellt råd och utses på livstid, formellt av presidenten. De garanteras, liksom parlamentariker, full immunitet och kan omplaceras men inte avskedas. Korruption inom rättsväsendet är vanligt förekommande och ett svåråtkomligt problem. Försök görs dock att minska möjligheterna till korruption, t ex genom ändrade strukturer och förbättrad insyn. Ett stort problem är fortfarande de långa häktningstiderna till följd av domarnas tunga arbetsbörda och resursproblem. Problemen väntas bestå och 3
leda till fortsatta tämligen långa vänteperioder i civilmål ibland upp till två-tre år eller längre för rättsprocesser. Regeringen är under tryck att vidta åtgärder i syfte att få bukt med problemet och har bland annat omorganiserat ärendebehandlingen för att effektivisera arbetet. Polen har i Europadomstolen för mänskliga rättigheter fällts i åtskilliga fall, där polska domstolar bedömts arbeta för långsamt. Den nya rättegångsbalken för brottmål (i kraft sedan 1998) synes hittills inte ha bidragit till effektivisering av rättegångförfarandet. Ett annat problem, enligt organisationer för mänskliga rättigheter, är det bristande engagemanget hos allmänna försvarare och frånvaron av lagstadgad juridisk rådgivning från domstolarnas sida till personer som inte har råd att anlita advokat. Generellt sätt innebär brottsbalken högre straffskalor än i Västeuropa. Militären har ett eget åklagar- och domstolsväsende. Brottsbalken begränsar emellertid militärdomstolarnas kompetens till enbart militärer (ej civilanställda inom försvaret) och endast brott begångna i tjänsten. Polen saknar en generell lagstiftning som reglerar rätten till personligt integritetsskydd. En lag trädde dock i kraft 1998 som starkt begränsar möjligheter att registrera personers etniska och religiösa tillhörighet, hälsotillstånd, politiska och fackföreningsmässiga medlemskap. Lagen har resulterat i ett större antal anmälningar. En viktig kontrollfunktion utövas av ombudsmannen för medborgerliga rättigheter (Polens motsvarighet till Sveriges JO) som med en stab på ett par hundra personer årligen utreder flera tusen klagomål från allmänheten på hur myndigheter tolkar och tillämpar lagarna. Till skillnad mot svenska JO har dock den polske ombudsmannen inte möjlighet att ingripa i rättsprocesser. Uppgörelsen med den kommunistiska epoken; lustrationsprocessen I april 1997 antogs den så kallade lustrationslagen, som innebär att specificerade personer i offentlig ställning - folkvalda politiker, höga ämbetsmän, domare, åklagare och advokater skriftligen måste deklarera huruvida de samarbetat med de kommunistiska militära eller civila säkerhetstjänsterna (1944-1989). En särskild lustrationsdomstol, med en särskild ombudsman som fungerar som lustrationsåklagare, inrättades och sammanträdde för första gången i februari 1999. Ett mycket stort antal personer i högre ställning även presidentkandidater inför presidentvalet och samtliga parlaments- och regeringsledamöter - har 4
5 skriftligen fått avge deklarationer huruvida de samarbetade eller ej med de kommunistiska säkerhetstjänsterna. Konstaterat samarbete med säkerhetstjänsterna bestraffas inte. Om det däremot visar sig att någon ljugit om sitt samarbete anses detta vara moraliskt diskvalificerande för att inneha offentliga förtroendeuppdrag under tio år. Ett särskilt uppmärksammat fall under 2006 rörde finansminister Zyta Gilowska, som dock frikändes. Kritiker hävdar att lagen utnyttjades och alltjämt utnyttjas - i det politiska spelet. I oktober 2006 antog sejmen (parlamentet) ett tillägg till lagen som innebär att betydligt fler personer ska kunna granskas samt ett överförande av lustrationsdomstolens kompetens till Institutet för nationell åminnelse (IPN). De som omfattas av lustrationslagen kan ansöka hos IPN om ett intyg om icke-samröre med säkerhetstjänsten. Det ska ske inom tre månader efter att lagen trätt i kraft. IPN:s beslut kan överklagas hos lustrationsdomstolar (vilka skall inrättas inom fem månader efter lagens ikraftträdande och lyda under de civila distriktsdomstolarna). Företrädare för människorättsorganisationer anser att lagändringarna ökar osäkerheten för personer som anklagas för samröre med säkerhetstjänsten. Presidenten har aviserat ytterligare förändringar i lagen. I slutet av 90-talet antog parlamentet en lag som skall göra det möjligt för direkt berörda, förfördelade personer att få insyn i sina personakter, upprättade av kommunisttidens säkerhetstjänster. Enligt denna lag inrättades hösten 1999 ett "Institut för nationens åminnelse" som skulle få tre huvuduppgifter: 1) att fylla en åklagarfunktion när det gällde att lagföra nazisters, kommunisters och andras brott mot den polska nationen; 2) att lämna ut information ur personakter till direkt berörda och förfördelade personer (med undantag för dem som samarbetade med säkerhetsapparaten); 3) att bedriva forskning och undervisning om relaterade frågor. 7. Straffrihet Regeringen söker aktivt bekämpa den utbredda korruptionen inom rättsväsendet. Uppmärksamheten vad gäller korruption har således ökat markant, också tack vare massmedia, vilket har bidragit till att fall uppdagas med rättsliga följder för de inblandade. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Stor mångfald och pluralism råder vad gäller tidningar och tidskrifter. Journalister garanteras enligt lag fullt skydd av sina källor med undantag för fall som gäller nationell säkerhet, mord och terrorism. Färska erfarenheter har emellertid visat att tolkningen av meddelarskyddet för journalister i praktiken kan vara tämligen flexibel.
I Polen finns statliga TV-kanaler och även flera privata stationer. De senaste åren har olika politiska krafter strävat efter att få inflytande över de statliga TVkanalerna. Enligt lag får inte media uppmuntra aktiviteter som är olagliga, emot regeringens policy, moral eller det allmänna goda. Media måste även respektera religiösa, särskilt kristna, värderingar. En politisk debatt om hur denna lag skall tolkas pågår. Full föreningsfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet råder i Polen. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Ur rättighetssynpunkt anses den nya grundlagen (1997) vara klart bättre än tidigare motsvarande lag. I författningen befästs ett 40-tal mänskliga rättigheter, däribland för första gången barnets rättigheter, medborgarnas rätt till information om myndigheternas verksamhet, liksom skyddet av personuppgifter. I 1997 års författning har regeringens (och i synnerhet premiärministerns) makt stärkts på bekostnad av presidentens formella maktbefogenheter. Presidenten har fortfarande visst inflytande över utrikespolitiken och försvaret, han utnämner formellt vissa högre ämbetsmän och har rätt att lägga fram lagförslag. En viktig aspekt härvidlag är presidentens rätt att använda sitt veto mot lagförslag, vilket ger ämbetsinnehavaren möjlighet att i viss utsträckning styra lagstiftningsarbetet. Det krävs till exempel kvalificerad majoritet (tre femtedelar) för att parlamentet skall kunna inhibera presidentens veto. Presidenten har åtminstone tidigare relativt flitigt utnyttjat denna möjlighet och till del kunnat blockera regeringens politik. På senare år har dock detta verktyg utnyttjats av presidenten mer sällan. Även internationella överenskommelser och traktat måste ratificeras av presidenten. Presidenten kan även hänskjuta ett lagförslag till konstitutionsdomstolen, som prövar om förslaget står i överensstämmelse med konstitutionen. Domstolens beslut är slutgiltigt och bindande. Flera politiskt känsliga frågor har varit föremål för domstolens behandling. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslöshetssiffrorna sjunker sakta och är för närvarande strax över 16 procent. De regionala skillnaderna är dock stora med högsta siffror i de outvecklade centrala och nordöstra delarna av landet samt i gruvområdena i sydvästra Polen. I storstäderna, inte minst huvudstaden, är arbetslösheten betydligt lägre. Andelen arbetslösa kvinnor är högre än motsvarande siffra för män. Arbetslösheten bland högutbildade är avsevärt lägre. Ju lägre 6
7 utbildningsnivå desto större är andelen arbetslösa. Den höga arbetslösheten leder till att många arbetstagare tvingas acceptera dåliga arbetsvillkor och låga löner. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Ingen officiell diskriminering förekommer när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Sedan 1989 har sjukvård och annan social service blivit dyrare. Korruption inom sjukvården är utbredd. Stora regionala och kvalitativa skillnader råder inom sjukvården. Warszawa har inte oväntat de största resurserna. På landsbygden är i synnerhet specialistvården outvecklad. Å andra sidan finns en mycket väl fungerande och växande privat sjukvård, som dock knappast är ett alternativ för mindre bemedlade medborgare som alltjämt är hänvisade till den allmänna statliga sjukvårdssektorn. 12. Rätten till utbildning En omfattande utbildningsreform började gälla den 1 september 1999. Decentralisering, jämlikt utbud av utbildning oavsett bostadsort, mer individuell kunskapsinhämtning och större inslag av praktiska kunskaper i läroplanen är några av målen i reformen. De lokala självstyresorganen svarar numera för daghem, förskolor och grundskolor. Den administrativa och pedagogiska tillsynen delas mellan lokala och regionala myndigheter. Utbildningen är enligt konstitutionen i princip avgiftsfri. I dag finns en stor och växande flora av privata skolor på alla nivåer, inbegripet över 100 privata högskolor. Dessa skolor blir alltmer erkända i takt med att utbildningskvaliteten växer. Flera av dessa privatskolor toppar de listor som brukar publiceras i pressen över de bästa skolorna i landet. För de flesta unga polacker är det omöjligt att välja en sådan skola, av ekonomiska skäl. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Bostadsbrist och trångboddhet är fortfarande problem i Polen. I takt med de senaste årens snabba tillväxt, liksom det faktum att marknadskrafterna tagit över kontrollen av sektorn, har också klyftorna mellan de samhällsgrupper som har ekonomiska resurser att skaffa sig bra bostäder och de som bor kvar i gamla fallfärdiga bostadshus ökat. Eftersom det inte finns statliga subventioner blir boendet i nya bostäder mycket dyrt. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter
8 Den katolska kyrkans konservativa inflytande och de traditionella kulturella könsmönstren har medfört att jämställdhetsdebatten varit lågmäld i Polen. En rad kvinnoorganisationer är förvisso verksamma, men för många polska kvinnor existerar jämställdhet knappt ens som begrepp. Den lägsta giftermålsåldern är numera densamma för män och kvinnor 18 år. Unga kvinnor, men däremot inte unga män, kan efter domstolsbeslut få gifta sig redan vid 16 års ålder. Domarnas rättstillämpning, exempelvis i skilsmässofall, anses dessutom ofta påverkas av en konservativ och traditionell syn på könsrollerna, även i det avseendet att vårdnaden vid skilsmässa oftast går till modern. Andelen kvinnor med högre offentliga ämbeten eller höga poster i näringslivet är liten. Kvinnorna är vidare traditionellt underrepresenterade inom polsk politik. Kvinnor ska ha samma möjligheter som män när det gäller valbarhet eller valprocedur, men partierna har hitintills placerat kvinnorna tämligen lågt på vallistorna. Efter parlamentsvalen 2005 sitter 20 procent kvinnor i sejmen medan antalet kvinnliga ledamöter i senaten minskade från 23 till endast 14 av totalt 100. Också i regeringen har det funnits mycket få kvinnor. I den nuvarande regeringen är 4 av 21 ministrar kvinnor. I vänsterregeringen som avgick i oktober 2006var endast cirka 15 procent kvinnor (biträdande statssekreterare och högre). Kvinnor får i regel lägre lön än män för motsvarande arbete - den allmänna snittlönen för kvinnor är 30 procent lägre än för män. Abortlagstiftningen har varit en stridsfråga sedan mer än tio år. Idag tillämpas en restriktiv lagstiftning som tillåter aborter endast när moderns liv eller hälsa hotas, fostret är missbildat eller havandeskapet är en följd av våldtäkt (domstolsutslag krävs). Den katolska kyrkan fortsätter att deklarera att man kommer att bekämpa alla liberaliseringsförsök. Hustrumisshandel är ett inte ovanligt fenomen i Polen. Det är emellertid svårt att bedöma problemets omfattning, eftersom denna misshandel i många samhällsgrupper är tabu och det ännu inte finns något utbyggt system för att bistå kvinnor som misshandlas av sina män. Ett problem när det gäller kvinnomisshandel i stort är att de utdömda straffen som regel inte är så stränga och att de oftast är villkorliga. Internationella observatörer noterar att domstolarna ofta ser hustrumisshandel som ett internt familjeproblem. Vid
9 polisanmälan förekommer ofta att de fysiska skadorna inte anses vara tillräckligt allvarliga för att låta frågan gå vidare till åtal. Lagstiftning mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen finns. Den sociala medvetenheten om frågan är ganska ny men har ökat på senare år. Det finns även olika mekanismer för att få bukt med problemet. Inte minst massmedia uppmärksammar detta problem i allt större utsträckning. Brottsbalken föreskriver t ex fängelsestraff på upp till 3 år för personer som missbrukat sin arbetsledande ställning för att få sexuella tjänster. Lagstiftningen definierar sexuella trakasserier endast till personliga relationer där en arbetsledare missbrukat sin ställning gentemot en arbetstagare och krävt sexuella tjänster. Prostitution är inte förbjudet i Polen. Gatuprostitutionen är dock inte längre synlig i storstäderna. Däremot förekommer i dagstidningarna uttryckliga annonser med telefonnummer till enskilda prostituerade, "massagesalonger", "eskortservice" etc. Denna verksamhet uppskattas vara tämligen omfattande och svår att komma åt. Ett särskilt problem är den prostitution som förekommer utmed de stora transitlederna, framför allt i västra Polen. Polen undertecknade 2005 Europarådets konvention om förhindrande av människohandel. 2005 antogs även en lag som bl a syftar till att underlätta för offer för människohandel de kan få visum och eventuellt uppehållstillstånd om de vittnar. Detta har dock visat sig svårt att genomföra i praktiken. 15. Barnets rättigheter Respekten för barns rättigheter får betecknas som formellt tillfredsställande i Polen. Gatubarn är inte något inslag i gatubilden och organiserat barnarbete förekommer inte i Polen. Arbetslagen förbjuder anställning av barn under 15 år. Ett dolt problem har varit våld mot barn på institutioner (i synnerhet barnhem) och i skolor. Pennalism och aga förekommer och har inte föranlett några effektiva åtgärder för att få bukt med problemet. Toleransen mot olika former av fysiskt och psykiskt våld är stor och uppfattas av många som en naturlig del av uppfostran attityder som dock sakta håller på att förändras i det polska samhället. Aga i familjen är inte förbjudet i lag och barnmisshandel är inte ovanligt. Ett problem är de många statliga barnhem där flera tusen barn finns inhysta och som alltjämt ingår i ett föråldrat barnomsorgssystem. Alternativ med t ex fosterföräldrar är svagt utvecklat.
En av Sejmen (parlamentet) utsedd barnombudsman är i dag verksam och får allt större betydelse på sitt område, inte minst när det gäller att uppmärksamma brister i barnens rättsliga situation. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Etniska ukrainare, vitryssar, litauer och tyskar har rätt till sitt eget språk, egna skolor och kyrkor och att utöva sin kultur. År 2005 erhöll kasjubiskan status som regionalt språk. Polen torde vara ett av få länder i Central- och Östeuropa där det inte finns några större spänningar mellan olika befolkningsgrupper. Det kan dock tilläggas att Polen är ett av Europas etniskt sett mest homogena länder och att minoriteterna är mycket små. Vid parlamentsval sker en positiv särbehandling, då femprocentsspärren inte gäller för nationella minoriteter. I likhet med valet 2001 fick även i 2005 års val två representanter för den tyska minoriteten plats i Sejmen(parlamentet). Polen är försenat med implementering av ett EU-direktiv som stipulerar etablerandet av en organisation/myndighet med uppgift att motverka diskriminering på grundval av etnicitet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Något lagstadgat förbud mot homosexualitet finns inte i Polen. Angrepp i form av slagord och ägg- och stenkastning i sammanhang med Pride-parader och andra manifestationer för tolerans och öppenhet förekommer. Inställningen till homosexuella kan beskrivas som ett djupt rotat traditionellt motstånd. Bakgrunden är den katolska kyrkans uppfattning i frågan och kyrkans starka inflytande i Polen än i dag. Homosexualitet har under lång tid varit en närmast osynlig fråga. Inställningen synes dock vara på väg att sakta förändras, något som färska opinionsundersökningar bland ungdomar pekar på. Nya livsstilar och förändrade attityder hos yngre skiljer sig ofta kraftigt från dem hos äldre generationer. Det finns dock oroande tendenser och uttalanden, även från ledande politiker. Nuvarande presidenten förbjöd förra året som borgmästare i Warszawa en Prideparad. Andra ledande politiker sade, i samband med förra årets valkampanj, att homosexuella infekterar samhället. Prideparaden kunde år 2006 hållas under lugna förhållanden. Under sommaren beslöt utbildningsministeriet att avråda från spridning av en av Europarådet framtagen handbok, "Kompass", som ska ge stöd till lärare vad gäller toleransfrågor. Skälet till att man stoppade boken rapporterades främst vara invändningar mot kapitlet om homosexualitet. I en resolution från Europaparlamentet nämndes Polen, 10
tillsammans med flera andra EU-medlemmar, som ett land med oroväckande tendenser till ökad intolerans. Det väckte debatt och flera ledande debattörer vände sig emot Europaparlamentets beskrivning. Polen har i sitt EU-anslutningsdokument en skrivning som innebär att man inte behöver erkänna partnerskap mellan två personer av samma kön som ingåtts mellan EU-medborgare i andra medlemsländer. 18 Flyktingars rättigheter Polen har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. I december 1997 trädde en ny utlänningslag av västeuropeiskt snitt i kraft. Den har sedan utvecklats i omgångar. Principen om "säkert ursprungsland" och "säkert första asylland" tillämpas. Även humanitära skäl kan åberopas. Ett fristående flyktingråd har inrättats för att pröva avslag på asylansökningar som har överklagats. Antalet asylsökande som sökt skydd vid de polska gränserna har ökat kraftigt på senare år men verkar nu ha stabiliserats. Det stora flertalet av ryska asylsökande har tjetjensk bakgrund. Antalet beviljade ansökningar fortsätter att vara lågt. Flyktingmottagningen har förbättrats på senare år, allt eftersom antalet asylsökande ökat. Polen är ett transitland för flyktingar som söker sig till Tyskland och vidare i Västeuropa. Det finns samtidigt en begränsad grupp av olaglig arbetskraft (främst från Asien) som stannar i Polen. Ett problem som uppmärksammats bland annat av UNHCR är frågan om ensamkommande flyktingbarn. Krav har rests att Polen bör stärka skyddet och omvårdanden av dessa barn. 19. Funktionshindrades rättigheter De funktionshindrade har varit tämligen osynliga i samhället. Främst tack vare enskilda organisationer får de dock idag mer uppmärksamhet än under kommunisttiden. Statsmakterna söker genom lagstiftning och andra åtgärder förbättra de funktionshindrades villkor. Bland annat har en statlig fond för rehabilitering av funktionshindrade skapats Funktionshindrade är dock fortfarande ofta utestängda från mycket av det normala livet på grund av de fysiska hinder som finns i den polska vardagen. Pengar saknas ofta för genomgripande anpassning av exempelvis kollektivtrafiken, gatumiljön och offentliga byggnader även om tydliga framsteg görs. 11
12 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende och enskilda organisationer som engagerar sig i frågor som rör mänskliga rättigheter har inga problem att bedriva sin verksamhet i Polen. Mest känd och välinformerad, liksom den enda rikstäckande organisationen, är Helsingforsstiftelsen för mänskliga rättigheter, som ofta anlitas av polska myndigheter som remissinstans eller för rådgivning vid lagstiftning. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det förekommer inte någon mer omfattande fältverksamhet eller rådgivning i Polen av internationella människorättsorganisationer.