En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel 10 $CN-Kyrkans Största Missförstånd

En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel 10 $CN-Kyrkans Största Missförstånd Av någon anledning misslyckades Hubbard med att få de flesta av $CN-Kyrkans medlemmar att förstå vad stadiet OT egentligen innebär. Ändå hade han inga som helst tvivel om detta och klargjorde saken på ett föredömligt sätt i föredrag 1952. Tack vare att en flitig student (D. Folgere) sammanställde sina anteckningar från två föredrag (520519-1C Tone and Ability - 1D Wavelength and Tone Scale ) kunde $CN-Kyrkan ge ut ett litet häfte (Booklet 29 of the Professional Course), som kallades Dynamics and the Tone Scale (Dynamikerna och Tonskalan). Häftet dedikerades till Morgondagens Ståndaktiga och Lojala Anhängare och Gårdagens tänkare.är du som läser dessa rader en av Morgondagens? Hur mycket Hubbard bidrog till att skapa detta missförstånd och i så fall varför är frågor som var och en själv får försöka besvara. Att han bidrog till att missförståndet skapades, inser man bl.a. om man känner till att han år 1970 satte upp slutfenomenet på OT IIIX som Exterior with Full Perceptions (Utanför Kroppen med fulla sinnesförnimmelser). De som kämpade för att uppnå detta genom att soloauditera många hundra timmar utan att få sina dolda normer (en sorts förutfattade meningar) uppfyllda kan nog inte låta bli att anse att Hubbard bidrog till att skapa missförståndet. Jag soloauditerade själv som bäst på OT IIIX år 1970, utan att komma i närheten av denna eftersträvansvärda förmåga. Då attesterade Hank Laarhuise plötsligt på OT IIIX efter att ha soloauditerat 875 timmar. Jag kunde inte låta bli att förhöra mig, om han verkligen kunde se sig omkring med perfekt syn, hörsel, lukt etc. från en exterior (utanför kroppen) synpunkt. OBS! Hubbard ändrade senare ordalydelsen för "uppnådd förmåga på OT IIIX. Han rekommenderade mig då att slå upp ordet Perception (Sinnesförnimmelse) i boken Creation of Human Ability (1953), vilket jag gjorde. Där definierar Hubbard Perception som Alla sätt att kommunicera under nivån vetande. När jag då insåg att det är bättre (en högre andlig nivå) att veta än att observera, kunde jag utan svårighet attestera på att jag nått högre än till förmågan att anta en synpunkt utanför kroppen och ta emot (= vara effekt av) sinnesförnimmelser. En annan sak som det är viktigt att förstå, för att klara av att närma sig stadiet OT, är att det finns två sätt att exteriorisera (= lämna kroppen). Det ena sättet och det sätt som oftast beskrivs av religiösa mystiker och knarkare är att lämna kroppen som en synpunkt, vilket innebär att man blir en lokaliserad thetan. När Hubbard talar om exterior med fulla sinnesförnimmelser är det denna sorts exteriorisering han talar om. Genom att tala om den sortens exteriorisering, får han med sig alla f.d. österländska (och andra) religiösa mystiker (både de som ägnat sig åt astralkroppsvandrande i detta och tidigare liv) och de många drogmissbrukare, som med hjälp av droger lyckats lämna kroppen och ta emot sinnesintryck från en utanför kroppen synpunkt och vill kunna återuppnå detta. OBS! Det är viktigt att förstå att denna sorts exteriorisering sker när thetanen lämnar kroppen genom att gå ner i ton under 0,0 på tonskalan, precis som de flesta gör när kroppen dör. Det är när man lämnar kroppen på detta sätt som man blir lokaliserad theta. Här är det lämpligt att referera till Hubbards Old Cuff på sid. 145 i Tech. Vol. I: En thetan som är lokaliserad i rymd är mindre än theta, men en lokaliserad thetan är mycket större än homo sapiens. Men det finns ett annat sätt att exteriorisera. Även detta sätt att exteriorisera har omnämnts av Hubbard i olika sammanhang och speciellt på de nämnda föredragen 1952. Det är betydligt högtonigare och kräver högre medvetandenivå. Det åstadkoms genom att thetanen expanderar sig större än 1D:n. Det sker genom att thetanen tar sig över 4,0 på tonskalan. Eftersom det är mindre spektakulärt är det svårare att sälja till effektsökande individer (som mystiker och

knarkare). Var Hubbards avsikt i första hand att sälja? Det var denna andra form av exteriorisering jag uppnådde år 1970. En annan intressant detalj i sammanhanget är att tonnivå 4,0 kallas entusiasm. Ordet entusiasm om man slår upp det i en ordbok (t.ex. American Heritage Dictionary, som har ett appendix med indoeuropeiska rotord) består av förstavelsen en- (bl.a. med betydelsen in ) och grekiskans theos (betyder gud). De som skapade detta ord (när?) verkar ha lagt märke till att guden går in (= thetanen interioriserar), när den stiger ner från högre nivåer och blir människa genom att gå in i de mänskliga tonnivåerna mellan 0,0 och 4,0 på tonskalan se boken SCN 0-8 sid. 101 (den ursprungliga tonskalan från 1950) och sid. 108 (The Emotional Tone Scale från -8,0 till 40,0), där Hubbard påpekar att tonskalan mellan 0,0 och 4,0 gäller för thetan + kropp d.v.s. för interioriserade människor. För att hjälpa de som ärligt vill ta sig fram över bron till Total Frihet till OT, får ni därför här en översättning av häftet Dynamikerna och Tonskalan : OBS! Detta är viktiga insikter för den som ärligt vill ta till sig de budskap som förmedlats till mänskligheten via L. Ron Hubbard. I $CN-kyrkan sprids fortfarande någon sorts idé om att OT är något man blir (når fram till) genom sinnet och inte genom att vara dynamikerna. Dynamikerna & Tonskalan När en individ går uppför tonskalan (= stiger till högre andliga nivåer), ÄR han mer och mer av dynamikerna och ÄR alltmer i varje dynamik. Här ritade Hubbard (Fig. 1) upp två staplar bredvid varandra. Den ena stapeln representerar tonskalan från 0 till 40, med 0 längst ner och 40 högst upp. Den andra stapeln representerar dynamikerna med 1Dn längst ner i upp till ton 8, 2Dn i nivå upp till 10, 3Dn nivå upp till ton 12, 4Dn upp till 15, 5Dn upp till 20, 6Dn upp till 22, 7Dn upp till 32 och 8Dn upp till ton 40. Och (Fig. 2), sju cirklar i växande storlek. Varje cirkel omsluter föregående mindre cirkel. I den innersta cirkeln skriver han 1D = jaget, nästa cirkel är 2D = sex och barn, sedan 3D = grupp, 4D = mänskligheten eller rasen, 5D = liv, 6D = fysiska universum, 7D = theta och sedan är allt utanför dessa cirklar 8D. Du som läser detta: Rita upp dessa staplar och cirklar, så att du kan följa resonemanget bättre. Figur 1 visar den parallella utvecklingen av den vanliga tonskalan jämsides med växandet genom att VARA dynamikerna. Vi ser att en individ behöver gå uppför tonskalan och igenom alla de lägre områdena, även 3,5, 4,0 och 8,0, innan han kan VARA 1Dn. Han måste vara vid 8,0 innan han kan VARA sig själv fullt ut. Medan vi tidigare ansåg att 4,0 var auditeringens slutmål, ser vi nu att det endast är början av början på VARANDET. 4,0 är bra överlevande, men det är mycket begränsat VARANDE. Den här skalans idé är mycket intressant: Att individen ÄR alltfler av dynamikerna när han går uppför tonskalan. Men det är nu nödvändigt att lägga fram restriktioner, så att studenten inte får för sig att han måste tolka skalan bokstavligt, siffra för siffra. I de senaste föredragen presenterades idén att tonskalan kunde utsträckas från 40 till 400 och från 400 till 4000, så att Gud skulle finnas vid 4000, eftersom skalan då skulle sluta där. Det är en acceptabel idé. Vi nämner idén här, för att betona att den åttonde dynamiken eller att VARA allt, skapas vid 40 på tonskalan och att vi bara har tilldelat denna idé en godtycklig siffra. Även tonnivåsiffran för VARANDET på varje dynamik har valts godtyckligt, men inte utan baktanke. 22 har valts som VARANDE 6Dn, eftersom tonnivå 22 representerar optimal randomitet. Eller med andra ord den punkt där rörelse och theta anses befinna sig i bäst harmoni. Det är därför den nivån valts för 6Dn, som endast består av rörelse. Studenten bör ha klart för sig att vi med denna skala inte försöker antyda att individen inte börjar VARA 3Dn förrän han når 12 eller att han inte börjar VARA 4Dn förrän han når 15.

Det finns goda skäl att anta att individen börjat VARA alla dynamikerna redan vid 0,5 på tonskalan. Den idé som vi försöker lansera med skalan är, att individen inte lyckas att fullständigt VARA på de olika dynamikerna, förrän han nått upp till vissa nivåer på skalan. Vi antar att dessa punkter på skalan ligger ungefär som framgår av figur 1. För att kunna VARA 5Dn måste individen redan ha lyckats VARA 4Dn. För att kunna VARA 4Dn måste han redan ha lyckats VARA 3Dn o.s.v. Låt oss undersöka vad det innebär att VARA dynamikerna. Låt oss anta att en individ beslutar sig för att delta i 6Dn. Men tyvärr är han så lågtonig på grund av diverse erfarenheter, att han endast klarar av att VARA nacken. Han borde kunna kontrollera hela sin människa, men han känner sig endast uppkopplad på kroppens nacke. En sådan individ borde befinna sig någonstans i närheten av apati på skalan. Vi antar att denna individ med hjälp av auditering ökar sin självdeterminism, så att han kan kontrollera och använda hela kroppen och att han har full affinitet, kommunikation och verklighet för den, att kroppen inte gör något som han inte vill att den skall göra och att den gör allt som han vill att den skall göra. Vi skulle då ha rätt att säga att denna individ VAR sig själv, som organism. Vi skulle kunna säga att han lyckats VARA 1Dn. Vi skulle kunna påstå att han ännu inte lyckats VARA någon annan dynamik än 1Dn. Hur bör han gå tillväga för att även kunna VARA en annan dynamik? Nästa dynamik i ordningen är 2Dn. Nu gäller det för honom att BLI 2Dn. Om denna individ har lyckats VARA 1Dn, kommer han naturligtvis att kunna överleva ganska bra på 2Dn, 3Dn, 4Dn, 5Dn, 6Dn och 7Dn. Men det är inte överlevnadsförmåga vi studerar här utan VARANDE. Hur kan en individ VARA 2Dn? Vi är ganska vana vid idén att en individ är sin organism. Faktum är att vi är för vana vid det. I dagens civilisation betyder frasen individen är organismen att individen är detsamma som organismen eller att han bara är organismen och inget annat än organismen. I scientologin har vi insett bristerna i detta resonemang. I scientologin innebär påståendet att individen ÄR organismen att en individ har uppnått fullt VARANDE inom organismen så att han kan VARA orsak inuti den. När vi inser att VARA organismen inte betyder vara lika med organismen, kan vi lättare se hur en individ skulle kunna VARA de andra dynamikerna på samma sätt som 1Dn. Att VARA organismen innebär att man är ORSAK inom organismen. Att VARA andra dynamiker innebär att man är ORSAK inom de andra dynamikerna. Givetvis betyder det även att VETA, HA FÖRTROENDE, VINNA, VARA FRI och allt det andra som sägs om VARANDE överst på tonskalan. Att VARA 2Dn betyder att VETA, HA FÖRTROENDE, VINNA, VARA FRI och allt det andra på 2Dn. Det är ganska naturligt att om en individ anser att han är lika med sin kropp, behöver han endast lägga märke till några av sin kropps brister, för att tycka att han är en krake. Om han är lika med sin kropp finns det inte mycket hopp. Kroppen har en viss storlek, väger ett visst antal kilo och har en viss struktur, men den är inte särskilt tålig. Den kanske har en viss skönhet eller fulhet eller lite av båda. Den känner njutning och smärta och reagerar på stimuli. Den består av MEST Materia, Energi, Rymd (Space) och Tid vilket innebär att den som anser sig vara kroppen tror att han ÄR MEST. Om en individ däremot vet att hon inte är lika med kroppen, utan är ORSAK inom kroppen, då kan hon göra anspråk på att vara mer ORSAK, att vara ORSAK även utanför kroppen. Hon kan vilja flytta ut i de andra dynamikerna VARA de andra dynamikerna. När hon har blivit sin organism så att hon ÄR organismen, kan hon gå vidare till 2Dn. Till att börja med handlar 2Dn både om fysisk och om icke-fysisk närhet till en annan individ av motsatt kön. Vi är alla bekanta med hur det här ser ut i vår nuvarande kultur. När en 2D är ny kallas det ibland förälskelse. När 2Dn har hållit på ett tag övergår förälskelsen i

kärlek som kan resultera i äktenskap. När 2Dn tar slut kallas den ibland änkestånd och ibland skilsmässa. 2Dn lovordas av somliga och fördöms av andra. En majoritet av båda könen säger sig inte förstå sig på 2Dns alla mysterier. Vad är då kärlekens hemlighet? Hur skapar man ett lyckligt äktenskap? Dessa frågor har både ställts och besvarats många gånger. Olika svar har dykt upp i människokulturernas virvelströmmar. Somliga svar har innehållit visdom, andra ren och skär dumhet. De flesta har fokuserat på meningslösa detaljer. Väldigt sällan har svaren skapat äktenskaplig lycka, eftersom det sällan hänt att svaren innehöll någon vägvisare till VARANDE. Om vi skulle försöka formulera enklaste möjliga regler för lycka i kärlek och äktenskap, skulle det bli något i stil med: Framgångsrika sexuella förhållanden uppnås när man och kvinna skapar bra överenskommelser om både kort- och långsiktiga mål och om de kan upprätthålla överenskommelserna utan att skapa ett ORSAK/EFFEKT förhållande. Båda individerna behöver vara ORSAK i sitt sexuella förhållande. Annars sjunker förhållandet ner till ett herre/slav förhållande eller ett dominera/underkastelse förhållande. Det innebär inte att det inte får vara någon skillnad mellan mannen och kvinnan eller att de skall gräla om småsaker. Det innebär att om de har kommit överens om en viss arbetsfördelning i förhållandet, då skall den individ som har ansvar för ett visst område få vara direkt ORSAK i det området och indirekt ORSAK genom den andre i dennes områden. Men hur skulle en individ kunna vara ORSAK över en annans handlingar, utan att den andre blir effekt? Är det möjligt? Enda sättet att bli ORSAK ÖVER någon annans handlingar, är genom att ta ansvar för dem utan att kontrollera hur den andre utför dem. Om alla gifta par skulle börja ta ansvar för varandras handlingar och behandla dessa handlingar som sina egna, skulle de flesta äktenskapliga svårigheter upphöra. Givetvis kräver detta en utomordentligt hög nivå på överenskommelserna om vilka mål som är eftersträvansvärda och vilka metoder som får användas, för att uppnå dessa mål. Men det är inte så svårt att nå en sådan hög nivå på överenskommelserna. Vilka normalbegåvade och oaberrerade människor som helst, bör kunna komma överens (eller misslyckas med det) innan de ingår äktenskap. Svårigheten ligger i att upprätthålla överenskommelsen utan att etablera ett ORSAK/EFFEKT förhållande istället för ett ORSAKS förhållande. Vad är då fördelarna med ORSAKS förhållande? Det enklaste och mest uttrycksfulla sättet att beskriva fördelarna är att eftersom människan är ORSAK, så kommer ett ORSAKS förhållande att bekräfta att hon är människa, medan ett ORSAK/EFFEKT förhållande skapar EFFEKT och därför hindrar henne att vara människa. Det gäller även för den som inleder ORSAK/EFFEKT relationen med att anta ORSAKsrollen. Det är synnerligen farligt att göra en annan människa till EFFEKT då det även gör förövaren till EFFEKT. Det leder efter ett tag till att ORSAK/EFFEKT förhållandet degenererar till ett rent EFFEKT förhållande med båda parterna i försjunkna i apati. Det är detta som normalt anses vara god anpassning. De båda offren har lärt sig att tolerera varandra och att leva med varandras fel och brister. I våra samhällen av årgång 1952 ser man snett på ORSAK/EFFEKT förhållanden. I det viktorianska samhället ansågs det däremot helt rätt att mannen skulle vara ORSAK och kvinnan EFFEKT. 1952-samhället föredrar EFFEKT förhållanden. De flesta äktenskapsrådgivare syftar till att skapa sådana förhållanden. Parterna manas att skapa utrymme för varandras brister. De får lära sig olika knep att behärska sig. De uppmanas att idka fördragsamhet med varandra. Om Maria rostar brödskivorna svarta, ger det John rätten att skita ner i köket. Lika för lika, ge och ta. Parterna uppmanas att inse att människor är svaga och att ingen är perfekt. Deras förhoppningar om ett tillfredsställande förhållande grusas och ersätts med en boja av välanpassad apati. De får reda på att detta är det bästa man kan förvänta sig.

Det är det inte! Istället för att sänka sig vidare nedför tonskalan från viktorianska ORSAK/EFFEKT förhållanden till moderna båda är EFFEKT förhållanden, finns möjligheten att gå uppför tonskalan till båda är ORSAK förhållanden. I sådana förhållanden tar båda parterna gemensamt ansvar och båda anser att den andre agerar för honom/henne. Om Maria rostar bröden svarta, tar John ansvar för det. Det betyder inte att han tar allt ansvaret och inte tillåter Maria att ta något ansvar. Det innebär att han tar hela ansvaret samtidigt som Maria också tar hela ansvaret. De tar tillsammans allt ansvar. I ett sådant förhållande finns ingen att klandra. Deras gemensamma uppmärksamhet i området ägnas åt att förbättra 2Dns brödrostning och ingen uppmärksamhet spills på gräl eller klander. John förstår mycket väl att Maria inte vill vidbränna brödskivor. Även om hon skulle lida av en tvångsföreställning att vidbränna bröd, så vet John att hon egentligen inte vill det. Han vet att det är tvångsföreställningen som får henne att vidbränna brödskivor. Han vet även att det enda sättet han kan hjälpa henne att befria sig från tvångsföreställningen, är genom att få henne uppför tonskalan. Han är väl införstådd med att han inte kan hjälpa henne genom klander, som bara gör att hon blir mer EFFEKT, utan bara genom att acceptera sitt ansvar i saken genom att göra henne till ORSAK. Det kan tyckas underligt att Maria kan bli ORSAK genom att John tar ansvar för hennes handlingar, men det innebär inte att han tar bort hennes ansvar för handlingarna det innebär att han tillåter sitt VARANDE att genomsyra handlingen. Han bekräftar hennes handling genom att låta den bli en del av hans väsen. Han nedvärderar inte handlingen genom att vägra att ta ansvar för den. Han nedvärderar inte handlingen genom att lägga sig i hur hon utför den. Han bekräftar handlingen genom att ta ansvar för den och han bekräftar Maria genom att låta henne kontrollera den. Han försöker inte kontrollera hennes handlingar och hon försöker inte kontrollera hans. Båda tar ansvar för den andres handlingar. För att klargöra hur det fungerar kan vi ta som exempel en situation där en utomstående tillfälligt blir fientligt inställd till Maria och John. Maria kör in i grannes grind med familjens bil. Grannen ilsknar till och springer fram. Där stöter han ihop med John och säger: Ni har förstört min grind! John följer med grannen för att ta sig en titt på grinden och bilen. Mycket riktigt, grinden är märkt av färgen från familjens bil och grindens färg har märkt bilen. Bevisen är otvetydiga. John håller med grannen om att hans grind har skadats av familjens bil och ber grannen att fixa grinden och skicka räkningen till John. Grannen svarar att han nog kan reparera grinden själv, eftersom den inte är allvarligt skadad. John hämtar sina verktyg och hjälper grannen. Grannen ber om ursäkt för att han brusade upp. De skakar hand med varandra. John går in i huset. Där sitter Maria som säger: Älskling, jag körde in i grannes grind med bilen. John svarar: Jag vet. Vi har redan lagat grinden. Maria: Jag beklagar, jag tänkte på badrumsgardinerna. John: Jaså, vad är det med gardinerna? Maria: Jag skulle vilja färga dem blå. John: Det låter som en bra idé. Om det inte finns någon att klandra för skadan på grinden, kan paret genast ägna sin uppmärksamhet åt något konstruktivt i framtiden istället för att gräla. Men nu kanske den intelligente läsaren av dessa rader invänder; Men vad händer om Maria kör in i grannens grind varje vecka? Svaret är självklart: Det är ju ganska osannolikt. Men om det skulle hände finns det två möjligheter: Den ena är att Maria lider av under någon sorts tvångsföreställning, som gör det omöjligt för henne att köra bilen på rätt sätt eller så har hon ingen sådan aberration. Den första möjligheten är ganska osannolik. Om hon kan gå, så borde hon kunna köra bil under förutsättning att hon kör bilen som ORSAK och inte som EFFEKT. Om det är så att hon kör in i grannens grind genom att hon är vårdslös, så beror det förmodligen på att någon eller något stör hennes självdeterminism ifråga om bilkörning.

Johns mest konstruktiva åtgärd skulle vara att låta henne fortsätta köra bil och köra in i grannens trädgård och ta ansvar för hennes handlingar. Naturligtvis kan det leda till en hel del kostnader, men det är ett billigt pris för att få sin äkta hälft uppför tonskalan, så att hon självdeterminerat kan köra bil. I samma stund som Maria inser att hon och ingen annan är ORSAK över bilkörningen kommer hon sluta köra in i grannens grind. Ovanstående diskussion om Maria och John är ett exempel för att illustrera vad John skulle kunna åstadkomma med sitt förhållande till Maria, om han som varelse kunde VARA 2Dn och inte begränsa sig till att överleva på 2Dn. Om han ÄR 2Dn så ÄR han Maria. Hennes handlingar är hans handlingar. Hennes ansvar är hans ansvar. Hennes framsteg är hans framsteg. Tillsammans är de ett VI som ÄR 2Dn. Detta innebär inte alls att John inte är sig själv. Han är inte mindre sig själv för att han ÄR Maria. Han slutar inte vara 1Dn för att ta sig an 2Dn. Han växer genom att lägga till 2Dn till sin 1D. Genom att ha blivit ORSAK över 1Dn kan han växa sin ORSAK till att även omfatta en annan organism. Men då denna organism redan omfattar en annan 1D:s ORSAK behöver han bli 2D ORSAK över denna organism. Han axlar ansvaret för denna 2D organisms handlingar utan att ta kontroll över dessa handlingar eller åtminstone utan att störa Marias kontroll av dessa handlingar. Det är detta som är innebörden bakom idén att en kvinna eller en man endast är halv, så länge som hon/han inte ingått ett förhållande med en äkta hälft. Men vi anser att denna idé inte når hela vägen ut eftersom en komplett individ inte bara består av en 1D och en 2D, utan även av 3D, 4D, 5D, 6D, 7D och 8D. Men de första två dynamikerna är en bra och nödvändig utgångspunkt för att kunna bli en komplett individ. De flesta människor har ännu inte ens börjat sträva efter att bli full ORSAK över 1Dn. En komplett individ kan VARA åtminstone sju dynamiker. En sådan individ skulle vara gudalik jämfört med en normal människa. Men det borde inte finnas några hinder för att sådana varelser inte skulle kunna existera. Det är möjligt att det krävs väldigt mycket tid och energi för att bli en sådan varelse. Men det tog lång tid och väldigt mycket arbete att bygga pyramiderna i Egypten och ändå finns de där. Figur 2 visar ett VARANDE, som tar sig uttryck genom att växa ut över allt större områden. Figur 2 är avsedd att korrigera eventuella missuppfattningar om att dynamikerna skulle ligga efter varandra eller på olika nivåer av tonskalan. Man kan tro att man måste nå ut till 1Dns yttre gräns för att börja VARA 2Dn. Men 2Dn börjar inte där 1Dn slutar. 2Dn börjar i centrum där 1Dn börjar. Alla dynamikerna börjar i centrum av fig. 2. Cirklarnas yttre gränser antyder bara var individen uppnår ORSAK över varje dynamik. De antyder att man inte behöver VARA lika mycket på 1Dn som för att VARA 2Dn och att man behöver växa sitt VARANDE ändå mer för att VARA 3Dn o.s.v. Att uppnå VARANDE på 1Dn och 2Dn ingår i strävan att nå VARANDE på 3Dn. Det är detta vi menar med att ackumulera VARANDE. Då blir det dags att begrunda vad som händer om man inte bryr sig om att ackumulera VARANDE när man växer VARANDET ut över cirklarnas gränser. Man kan begrunda vad som händer vid botten och toppen av tonskalan, vid 0,0 i centrum av fig. 2 och 40,0 utanför cirklarna. Då börjar man fundera över vad som händer med en individ som lämnar fysiska universum. Tyvärr känner författaren av dessa rader inte till vilka faktorer som avgör vad som händer vid dessa två punkter, varken på väg in eller ut. Men åter till figur 2. Då ser ni att 4Dn kallas ras. Vi brukade kalla 4Dn för mänskligheten. Men nu har jag skrivit ras istället, eftersom det mycket väl kan hända inom en inte alltför avlägsen framtid att vi tar oss bortom de former av liv, som idag kallas mänskligt liv. Vi har i det förflutna varit och kan mycket väl i framtiden bli skapelser, som avviker en hel del från det som nu kallas människovarelser. Det kan mycket väl i framtiden bli så att alla varelser som önskar stanna kvar på den här planeten väljer att kalla sig människogruppen. Det kanske blir den enda 3D som existerar på

planeten Jorden. Kanske kommer den sociala ordningen att ha ordnats, så att det varken är önskvärt eller nödvändigt att utskilja vissa grupper ur gemenskapen. Det skulle i så fall bli det mänskliga brödraskap som har förespeglats i litteratur och religion Då skulle rasdynamiken inkludera inte bara mänskligheten utan även varelser som inte vill begränsa sig till någon planet eller till någon jordbunden eller fysisk existens. Varelser som kanske skulle fara omkring i rymderna eller icke-rymderna efter egen fri vilja för att söka sig till nya äventyr, som vi idag inte har några namn på och kanske inte ens kan föreställa oss. Den här synen på VARADE, exteriorisering och OT gör ju Bron till Total Frihet betydligt längre och därför till en större utmaning. Men den är ärligare och gör det möjligt att ta sig till andra sidan. Dessutom är den för mig väldigt vacker, speciellt i de sista raderna. De av er som läser dessa rader och satt sig in i de budskap som L. Ron Hubbard levererade när han skapade sin filosofi och teknologin, vet att han var noga med att påpeka att det endast är de som tränat sig till dugliga auditörer och verkar i sanna grupper, som klarar av att växa sitt varande ut på dynamikerna. Även Gautama Siddharta påpekade att man tar sig fram på vägen till upplysning genom att ta stegen via läran (dharma), insikten (buddha) och gemenskapen (sangha eller maitreya). Det Gautama kallade dharma (läran om livets mening och livets lagar) är det vi kallar scientologins filosofi och teknologi. Det Gautama kallade buddha är det vi kallar de insikter (kognitioner) vi får när vi auditerar (både som auditör och pc). Det Gautama kallade sangha eller maitreya är det vi kallar sann vänskap, som skapas i sanna grupper som levererar auditering och auditörsträning. Vill du vara med och skapa denna väg ut? Vill du gå hela vägen till fullt VARANDE på alla dynamikerna? Då räcker det inte med att gå till OT VII och träna dig till en kapabel auditör. Du måste vara villig att axla ansvaret för dina MPM (= Mål Problem Massor eller på engelska GPM = Goals Problem Masses Se Tech. Dic.). Du behöver bryta dig loss ur människo-varandet (samsara eller ekorrhjulet) och exteriorisera från alla de problem och förvirringar som du som thetan har fastnat i. Hubbard gav sig på MPM:en i början av 1960-talet, men var tvungen att ge upp då. Han insåg att hans lärjungar ännu inte var redo. Han var tvungen att först ge lärjungarna (auditörerna) lite mer hjälp-till-självhjälp genom mer auditering och träning. Så han skapade bron upp till OT VII. Hela 19060-talets MPM forskning gav oss endast en process som fungerade R6EW som kördes på Grad 6. Nästa steg i MPM hanteringen som Hubbard lanserade i början på 1970- talet var Lista 10 (L-10). Längre kom inte Ron med sin MPM forskning. Om du vill hänga med och hjälpa till att avsluta Rons Bro till Total Frihet behöver du se till att bidra till skapandet av en sann grupp, som består av SANNA VÄNNER. Hur skall det gå till? John Andersson I nästa kapitel skall vi behandla ämnet Vänskap. Det är ett mycket viktigt ämne för den som vill gå hela vägen.