Bruksdrängen Erik En novell av Kåge Axelsson Järnbruket låg i norra Uppland. Det var ett av de sista bruken där ännu vallonsmide användes. Bessemerblåsningen hade gjort sitt intåg på andra ställen och det var bara en tidsfråga innan även Stornora bruk skulle läggas ned. Förutom smidet så fanns det även en masugn på platsen. Malmen kom från Dannemora och andra gruvor, träkol från milor i de omgivande skogarna. Som samhälle var bruket sin egen värld. Människor utifrån sågs med misstänksamhet. En sommardag kommer Erik vandrande och söker arbete på bruket. Får en plats som dräng i smedjan. Finner sig snart tillrätta med sina nya arbetskamrater. På lördagskvällen är det dans på logen i vagnshuset. Ortens ungdom samlas. Det är tradition att nyanlända män skall ha en omgång stryk innan de får lära sig dansa på brukets sätt. En del av brukspojkarna brukar längta till dessa tillfällen. Ingen utböling skall få komma och sticka upp här på orten. Dansstilen varierade mellan bruken. Erik anländer med en nyckelharpa på ryggen. De samlade ungdomarna ser förundrat på honom då han tar plats bredvid spelmännen, som sitter på ett vagnsflak och spelar. Han hälsar bekant på de andra som han träffat ibland på fester i omgivningen. Stämmer sedan harpan, fattar stråken och tonar fram en polska, faktiskt på brukets dialekt. Ungdomarna vill bjuda honom på några supar under kvällen men han tackar nej. När dansen är slut packar han ihop och beger sig mot härbärget. Vid vägskälet väntar några brukets grabbar på honom. Ställer sig i en ring runt honom. Stämningen känns hotfull. Du vet Erik, innan en främmande man accepteras här skall han ha en omgång. Men dansar du inte, utan bara spelar så låter vi nåd gå före rätt. Så länge du inte jagar våra flickor vill säga. Och var för h-vete inte godtemplare och klaga på oss. Då är du välkommen in i vårt lag. Tack pojkar, jag blev änglig när jag såg att ni stod och väntade här. Hade väntat mig en rejäl omgång, det är ni kända för på övriga orter i trakten. Lättad går han med de andra ned till härbärget. På höstkanten är det dags för skörden. Säden skall skäras, bindas och senare tröskas. Bruksarbetarna får andra arbetsuppgifter ett tag. När arbetet är slutfört bjuds det på skördefest. Nu röjs det ut i vagnshuset för ett redigt kalas. Ölet flödar, stämningen är hög. Erik spelar till dansen. Blir även tillfrågad om han kan spela någon av modedanserna som numera börjar ta över i de andra samhällena. Lite nödbedd spelar han polketter och schottis. Nedanför estraden sitter några flickor och ser på honom. Ger honom en och annan trånande blick. Då han inte besvarar dem så ledsnar de snart och söker andra kavaljerer. En av dem sitter dock kvar till dansen är slut. Han ser på henne och börjar fundera vem skönheten är. När han är på väg ut slår hon följe med honom. Godafton Erik, för det är väl så du heter. Jag tycker du spelar underbart. Kunde inte slita mig därifrån. Måste bara sitta och lyssna på ditt spel. Roligt att fröken tycker om det. Erik stämmer och vad heter ni själv. Anna, min far arbetar på herrgården. Vill Erik vara snäll och följa mig till herrgården, det finns ett par av flickorna här som bara retas med mig. Det går bra, jag skall ändå passera den på vägen hem.
Tysta går de efter vägen, hennes hand söker sig försiktigt till hans. När de kommer till herrgårdens grind, tackar hon för sällskapet, ger honom en snabb puss på kinden innan hon springer efter gången in mot gårdshuset. En lördagskväll, när Erik sitter och spelar på brukets krog, kommer Anna försiktigt insmygande. Sätter sig vid ett bord invid dörren, njuter av musiken. Erik upptäcker henne. Lägger sin själ i musiken och spelar i tankarna bara för Anna. I kvällens mörker går de åter upp till herrgården. Står en stund i mörkret vid grinden. - Kommer Erik med in en stund, far och mor är bortresta i kväll och det är lite olustigt att gå in när ingen är hemma. Det spökar ibland i en del av huset. - Visst, är Anna rädd så kan jag väl följa henne in. De kommer in i Annas rum. När Erik vänder sig om för att gå ber hon: - Stanna en stund till, jag vill ha någon att tala med. Känner mig rädd. - En liten stund då, jag måste inte upp till smedjan i morgon. - Kan du hjälpa mig av med klänningen, jag har så svårt med alla knappar som sitter i ryggen på den. Modeplagg är ibland opraktiska. Han börjar knäppa upp. Det är många små knappar där bak. Till slut är alla uppknäppta. Anna låter klänningen falla och står klädd bara i ett linne. I det svaga ljuset från fotogenlampan kan han ana hennes konturer. Borde av moraliska skäl titta bort men kan inte förmå sig till detta. Anna kommer fram mot honom. Sträcker sig fram och börjar knäppa upp hans skjorta Nästa morgon vaknar han i hennes säng. Ena armen har domnat bort då Anna ligger på den. Känner hennes nakna kropp mot sin. Hon märker att han vaknat, vänder sig försiktigt om och ger honom en kyss. - Tack för i natt. Det var skönt att få ha dig här hos mig. - Tack själv, hade aldrig trott att det skulle vara så här skönt med en kvinna. Ingen har bjudit in mig tidigare. - Jag förstår dig, har funderat på hur det skulle vara med en man i sängen. Skönt att få den första gången avklarad. Ville inte bli gammal oskuld. När Erik skall gå ber hon att få träffa honom snart igen. Det går en månad. De träffas ibland ute på någon spelning. Tar en promenader i mörkret. Dock blir det inte tillfälle till några intima kvällar på hennes rum, då hennes föräldrar oftast är hemma. En kväll måste hon absolut tala med honom. - Erik, jag måste tyvärr ha berätta att jag är med barn. Ditt barn. Du är den ende mannen som jag haft. Far och mor vet om det och är inte glada. - Vad säger du? Väntar du mitt barn? - Ja, så är det. Jag är säker på det. - Då får vi väl ta och ordna upp det. Vill du att vi tar och gifter oss? - Inte om du känner dig tvingad till det. - Du vet att jag tycker mycket om dig. Har tänkt fråga men har inte vågat i rädslan att få nej. - Jag hade svarat ja, oberoende av barnet. Kände för dig redan på skördefesten. - Då är det väl lika bra att tala med dina föräldrar så fort som möjligt.
På lördagen, ses de utanför herrgården. Tillsammans går de upp till kontoret. Anna går in på förvaltarexpeditionen. Tecknar åt Erik att vänta utanför. - Men säg åt honom att komma in, hörs en barsk mansröst där inifrån. Dörren öppnas och hon vinkar in Erik. - Så det är herr spelman som är den skyldige. Skönt att det inte var någon av de supglada mannarna på bruket. Jag har hört att Erik är svårflörtad på drickat. Anna har berättat en del om Er och ert förhållande. Han arbetar bra och sköter sig väl för att vara spelman. Ha, ha. Vad har Erik att säga i saken? Erik står med nedböjt huvud. Finner inte ord. - Anna, gå ut en stund så vi får talas vid man och man emellan. - Ja far, svarar hon och går ut genom dörren. - Seså Erik, Rutger heter jag, säger förvaltaren och räcker honom handen. Låt oss prata fritt nu. Berätta lite om ert tidigare liv. Erik berättar om uppväxt och arbete på andra ställen. Har dock varit lite av en ensamvarg innan han träffade Anna här på bruket. Rädd för kvinnor trots sina 25 år. - Vill Erik gifta sig med Anna av fri vilja eller skall vi ordna på annat sätt? - Jag har tänkt fråga henne under alla omständigheter, redan innan hon berättade om barnet, men det har inte blivit av. Så inte är det av tvång. - Ja, ja. Jag minns själv hur det var när Anna blev till. Prästen hann inte med då heller. Vi fick det bra ändå. Hoppas att det går lika för er båda. - Tack Rutger, jag skall försöka bli en bra make. Anna ropas in. Rutger möter henne med allvarlig min. - Jaha Anna, säger han, det var allvarligt det här. Erik och jag har samtalat och jag vet inte hur jag skall uttrycka mig. - Ja men far - Avbryt mig inte, flicka. Att du vid fyllda 24 år är så oförsiktig med en man är inte bra. Anna bleknar. - Jag måste ändå gratulera till ditt val och av hela mitt hjärta önska er lycka till. Ta ett samtal med prästen ni båda. - Tack far, Ni skrämde mig ordentligt nyss. - Tack Rutger, eller skall jag säga svärfar på en gång? - Äsch, kila iväg till prästgården nu och ta ut lysning innan svartrocken går till krogen. Prästen gör stora ögon när de tu kommer in och framför sitt ärende. Konstaterar att det inte finns något formellt hinder och lovar att läsa upp lysningen redan i morgon. Veckorna går och bröllopet närmar sig. Anna och Erik ordnar för sig. De har fått en bostad i ett av herrgårdshusen. Skall flytta in på bröllopsnatten. På bröllopsdagens morgon konstateras att Erik är försvunnen. Finns inte på härbärget, krogen eller i smedjan. Några kamrater ger sig ut för att leta. Ryktet går att han smitit från sin brud. Det är bara att konstatera att det inte blir något hos prästen i dag. Elaka tungor börjar tissla bakom Annas rygg. - Jag såg Erik stå och tala med en av smederna i går kväll. De hade höga röster men jag kunde inte höra vad de sade, meddelar en av kolkörarna. - Såg han vem smeden var, undrar länsman? - Få se nu, storväxt, gråhårig, haltade när han gick. Jag vet inte vad han heter.
- Kan vara Smed Per, vi får söka upp honom. Sökandet efter de två männen ger inget resultat. Båda är försvunna. En dyster stämning sprider sig över bruket. Det som skulle blivit en glädjedag förmörkas. Anna är förtvivlad och vägrar gå ut på bruket. På eftermiddagen kommer en kolkörare med lass till bruket. Förvaltaren tar själv och följer honom till kolhuset. När de skall lasta av märker det att något ligger i kolhögen. Där nere under landgången skymtar en orörlig kropp. Köraren tar sig ned och ser att det är en ung man. Han andas svagt och har en kraftig skallskada. Med förenade krafter får de ut honom på planen utanför. - Erik, konstaterar förvaltaren, hämta genast doktorn. Ta med häst och vagn så vi kan köra honom till mottagningen. Säg åt länsman på en gång. De sökta personerna anländer. - Hårt slag mot huvudet med trubbigt föremål, konstaterar läkaren. Han har fått hjärnskakning och tappat medvetandet. Hoppas han överlever. - Trolig skada av yttre våld, säger länsman. Vi får söka vem som kan ha gjort det. Kanske börja söka efter Smed Per. Erik förs ned till herrgården. Anna som ängslats för bröllopet oroar sig nu över sin blivande make. Skall han klara sig eller skall hon bli ensamstående mor. De finner de en förvirrad Smed Per nere vid bruksdammen. Han talar oredigt, säger inte ett vettigt ord. Verkar helt tokig. Yrar om att Erik rasar. Erik ligger fortfarande medvetslös och Anna och Rutger byts av vid hans säng. Spekulationerna om vad som skett tar fart över bruket. Dagen efter kommer spelman Svensk upp till herrgården. Han har hört att Erik ligger skadad och vill besöka honom. Ber Anna att få vara ensam med Erik på rummet en stund. Svensk är känd på bruket för att kunna läsa över skador. Får sår att sluta blödda, brännskador att sluta svida. När Svensk lämnar rummet har Erik återfått medvetandet. Har till en början svårt att tala. När länsman frågar om vad som hänt minns han ingenting av händelsen i kolhuset. Länsmans utredning kommer ingen vart. Alternativet som är det troliga är att Erik och Smed Per kommit osams om något och börjat slåss. Erik har fått ett slag i pannan av sin motståndare. Till Smed Pers förvirring finns det ingen bra förklaring. Det går en vecka. Erik bättrar på sig. Kan gå med stöd, har fortfarande huvudvärk och minnesförlust. Ett lass kol kommer från milan i skogen och skall lastas in. När lasset är halvvägs på bryggan i kolhuset, börjar hela anordningen på att svaja. Kusken får bråttom med att köra ut igen. Hinner knappt genom porten innan ett par stockar dunsar ned i kolet inne i huset. Försiktigt går förvaltaren in och inspekterar. Finner att ett par järnkrampor fallit bort och hela bryggan är ostadig. Sätter ett par man på att reparera skadan. Bäst de arbetar finner de en stor hammare bland kolet. Den bär Eriks märke. En av järnkramporna bär färska marken efter hammarslag. När de synar marken under bryggan finner de blodrester på en utskjutande stockända. Länsman tillkallas.
Några dagar senare kommer Erik in på länsmanskontoret. Med stöd av Anna början han berätta: - Smed Per kom och sade att bryggan i kolhuset svajade. Jag tog hammaren för att slå i ett par järnkrampor som hade lossnat. Bäst jag står där ramlar något ned i huvudet på mig. Troligen var det en av järnkramporna. Jag tappar fotfästet och ramlar ned. Slår i och sedan blir allt svart för mig. Vet inget förrän jag kom till sans hemma igen. Själva fallet kom jag ihåg först i morse. - Så det var alltså inget otalt mellan er och Smed Pers? - Varför skulle det vara det, han är ju en god kamrat. - Har du hört om hans förvirring efter olyckan? - Ingen har sagt något vad jag kan minnas. - Han är inte sig lik numera, går bara i sin egen värld och småpratar. - Kan jag få träffa honom. - Visst, han finns på sjukstugan. Vi måste ha honom under uppsikt. Erik och Anna besöker Smed Per, han sitter i ett hörn och upprepar hela tider: Erik rasar, Erik död. Erik går fram till Smed Per, fattar hans hand och trycker den hårt. Smed Per tittar upp. Ser först ut som om han sett ett spöke, Samlar sig sedan och frågar: - Är det du Erik, Lever du, är du svårt skadad? - Ta det lugnt Per, ja jag lever. Har lite ont efteråt men det bättrar sig vart efter. Och du själv? - Vet inte, har tappat en lång tid, bara sett hur du rasade ned i kolet och blev liggande. Kunde inte berätta vad jag såg. Ursäkta mig. - Det är inget att be om ursäkt för. Hoppas bara att du finner dig själv igen. - Hur är det här då, säger doktorn som just kommer från expeditionen. Båda mina patienter på en gång. - Han lever, han lever, jublar Smed Per. Jag trodde han slog ihjäl sig. - Det har jag ju sagt Per i flera dagar men han har inte trott på mig, säger doktorn. - Jag måste få se det själv innan jag trodde det. Jo doktorn, kan jag få gå ut och få lite frisk luft. - Då måste jag gå med, dröj en minut, säger doktorn. Utanför sjukstugan blir Smed Per sig själv igen. Talet blir redigt och han gör trots sina fyllda 60 år en kullerbytta på gräsmatta av ren glädje. En månad efter olyckan står Erik och Anna framför altaret. Lovar varandra trohet och kärlek livet ut. På festen efteråt måste han genomgå en ny prövning: Brudvalsen, han som aldrig tagit en danssteg tidigare. Anna och Erik fick många fina år tillsammans. Barnaskaran utökades. Med tiden blir Erik mäster i klensmedjan. Men reparera kolhuset fick han inte göra igen.