INFOBLADET östgötapolisen redaktör: Annika Manninen, informatör ansv. utgivare: Annsofie Bondesson, informationsdirektör Materialet till Infobladet skickas till mailto:annika.manninen@polisen.se senast torsdag kl 14.00 Jag vänjer mig aldrig vid många vuxnas likgiltighet - Det är aldrig ett barns fel att det far illa. Det är oerhört viktigt att försöka få barnet att förstå det. Det säger Anna Nedwik, utredare av barnärenden vid Östgötapolisens våldsrotel i Norrköping. Just nu genomför Polisen i hela Sverige en kampanj mot brott i nära relation. Många förknippar dessa brott med misshandel inom ett förhållande. Men det kan också handla om brott som vuxna begår mot sina barn. Anna Nedwik har arbetat med barnutredningar i 18 år inom Polisen. - Jag tror att antingen klarar man det eller så gör man det inte, säger hon. Hon tycker inte att det jobbigaste med barnutredningar är att lyssna till barnen ofta tragiska berättelser. Det är mer frustrerande att exempelvis inte ha någon att hänvisa barnen eller de vuxna i barnets närhet till, någon som de kan fortsätta att ha samtal med efter utredningen. - Jag möter också mycket rädsla hos vuxna som blir inblandade, såsom skolpersonal. Jobbar du med barn måste du se bortom dina egna rädslor och inte tänka på hur föräldrarna kan komma att reagera om du anmäler. Jag brukar ofta tänka: Men barnet då, säger Anna Nedwik. Fungerande samverkansmodell Ända sedan 1983 har det funnits en fungerande samverkansmodell i Norrköping, mellan polis, åklagare, socialtjänst, barnkliniken och BUP. När en anmälan kommit in om ett barn som far illa hålls ett samrådsmöte, där ärendet diskuteras. Samarbetet mellan myndigheterna har också som syfte att barnet inte ska behöva berätta sin historia för allt för många. Oftast kommer en anmälan om misshandel eller sexuella övergrepp mot barn in via skola eller förskola till socialtjänsten. Betydligt mer sällan är det en privatperson eller ett barn som anmäler något.
- De som jobbar med barn har anmälningsplikt, det vill säga de är skyldiga att anmäla om de ser att ett barn far illa. Det handlar inte bara om misshandel och sexuella övergrepp utan också om misstankar, såsom att någon kanske inte får tillräckligt med mat hemma, säger Anna Nedwik. När socialtjänsten fått in en anmälan är det sedan där det beslutas om det ska göras en polisanmälan. När ärendet når Polisen startar en polisutredning. Polisen får inte prata med barnet utan föräldrarnas medgivande. Men i de flesta fall är det en förälder, som är misstänkt för brott mot barnet. Då finns andra möjligheter. Enligt lagen kan en domstol utse en särskild företrädare för barnet, såsom en advokat. Den personen får sedan ge tillstånd till förhör, utan att tala om det för barnets anhöriga. Däremot måste polisens utredare ta kontakt med föräldrarna så fort förhöret med barnet är genomfört. Förhören filmas Inför ett förhör förbereder sig Anna Nedwik genom att ta reda på en del om barnet, såsom intressen och liknande. Det gäller att försöka skapa en relation till barnet. Det kan vara lättare att inleda ett samtal med att prata lite om musik eller fotboll. Papper och penna kan underlätta för en del barn, då de kan rita eller skriva ner sin berättelse. Under förhöret sitter någon från socialtjänsten i ett annat rum med medhörning. Varje förhör filmas. - Jag brukar fråga barnen om de vet vilket hus vi sitter i och vad jag jobbar med. En del vet, andra inte. De hämtas ofta direkt från skola eller förskola och förs till polishuset av socialtjänsten. Det är viktigt att de vet vem jag är och vad jag gör. Ibland kan inledningsfasen, med prat om intressen och liknande, bli mycket lång. - Bäst är naturligtvis om historien kommer spontant men ibland kan man tvingas att till slut gå rakt på sak. Vi poliser får inte ställa ledande frågor, vilket nästan är omöjligt. Men i den mån det går försöker jag ställa öppna frågor. Finns ingen mall Även om Anna Nedwik arbetat med barnförhör i så många år, så använder hon inte en mall. - Varje förhör är olikt det andra, alla är individer, säger hon. - Det är viktigt att visa barnet att jag kan ta emot det som han eller hon berättar. Jag ska inte utlova belöning, som att allt kommer bli bra bara någon berättar. Jag får heller inte visa förfäran över det som berättas. Det är också oerhört viktigt att betona att ingenting i detta är barnets fel. Och det är viktigt att själv vara neutral. Oftast genomförs bara ett förhör med barnet. När det är avklarat tar Anna Nedwik kontakt med båda vårdnadshavarna. - Och finns det en misstänkt vill jag få dit honom eller henne för ett förhör, säger hon. - Något jag aldrig vänjer mig vid är att många föräldrar knappt reagerar när jag ringer och säger att jag vill träffa dem. Att reagera med chock eller ilska vore normalt, men likgiltigheten är svår att förstå, säger hon vidare.
När förhören med barnet, de misstänkta och andra personer som kan lämna uppgifter är gjorda är ärendet avslutat för Anna Nedwiks del. Det är sedan upp till åklagaren, som är förundersökningsledare, att avgöra om en utredning kan leda till åtal. Hon uppskattar att det är omkring 20 procent av anmälningarna som leder till åtal. För tyvärr är det ofta så att ord står mot ord och inga vittnen finns som kan berätta. - Det är trist att ett barns trovärdighet ska bedömas utifrån att barnet med exakthet ska kunna berätta hur ofta något har hänt, eller hur många gånger. Det är oerhört svårt i efterhand att avgöra för ett barn. Hon säger vidare att det självklart inte är lätt alla gånger att acceptera att ett ärende inte kommer längre än till Polisen även om det primära är att få till en förändring för barnet och inte en fällande dom. - Det är jobbigt när barnen tror att Polisen inte tror på dem och deras berättelse. Hur orkar man då börja om på nytt hela tiden, med nya tragiska ärenden? - Vi kollegor pratar mycket med varandra. Vi har också börjat med handledning, vilket vi ska ha någon gång i månaden. Där kan vi bland annat ventilera och också diskutera svårigheter, såsom hur man ska göra för att få gärningsmän att faktiskt erkänna, säger Anna Nedwik. /Annika Manninen Många besök på Polisens kampanjsajt komtilloss Drygt en månad har Polisens kampanj, som ska få fler att anmäla brott i nära relationer, varit igång. Och kampanjen har fått uppmärksamhet. På en månad har kampanjsajten komtilloss haft cirka 8 000 unika besökare. Kampanjen, som är en del i ett regeringsuppdrag, syns på banners på bland annat polisen.se, aftonbladet.se och Facebook. Den har också synts på skyltar i Stockholms tunnelbana och på spårvagnar i Göteborg. Dessutom består kampanjen av annonser som går i magasin och dagspress, samt av information hos Folktandvården, mödravårdscentraler, barnavårdscentraler och på gym. En viktig del av kampanjen är också webbsajten polisen.se/komtilloss, dit både annonser och banners hänvisar. Kampanjen pågår fram till årsskiftet. I slutet av februari ska åtgärder och resultat för uppdraget redovisas till regeringen. Totalt fick polisen 30 miljoner kronor för att bli bättre på att utreda brott i nära relationer och öka anmälningarna. Kampanjen har kostat 8,5 miljoner kronor. Resterande pengar har bland annat gått till utbildning inom polisen och internt utbildnings- och informationsmaterial. /RPS
Hallå där Cecilia Westberg som gör stabstjänst inom ordningsavdelningen. Vad arbetar du med? - Jag följer Håkan Evertsson, biträdande chef för ordningsavdelningen, i hans arbete. Jag deltar bland annat i arbetet med myndighetens verksamhetsplan för år 2010 och olika handlingsplaner för ordningsavdelningen. Tillsammans med enhetschefer, fackliga organisationer och skyddsombud jobbar jag med att ta fram en ny instruktörsorganisation och jag sitter med i utbildningsrådet. Jag går också igenom förarbeten till nya lagar som rör polisens verksamhet m.m. Vad tycker du om arbetet? - Det känns jättebra! Det är roligt att få vara med på ledningsnivå och se hur besluten fattas. Jag ser positivt på kompetensutveckling vilket stabstjänstgöringen är för mig. Vad gjorde du tidigare? Jag har jobbat som handledare för Bastaktik 1 och 2, och även som vapeninstruktör. Min ordinarie tjänst är som ordningspolis i Norrköping, där jag har varit i fem år. Hur ser din fritid ut? - Familjen, sambo och två bonusbarn, upptar mycket av min tid. Min rottweiler Uffe och jag gillar också att ta långa promenader i skogen och träna spårning. Inför kommande bebis (beräknad födsel i februari) håller vi på att göra om två rum i huset. Ibland tränar jag spinning eller afrodans. Jag är också en äventyrsmänniska som gärna reser långt. Senast var vi i Mexiko och där simmade jag med delfiner. /Anna Odheim Attestering i Palasso Glöm inte att attestering i Palassos egenrapportering ska göras regelbundet. Det är dessutom extra viktigt att det görs i god tid före årskiftet. /Personalenheten Vaccination mot influensan Vaccineringen mot den nya influensan kommer förmodligen att påbörjas för under v 49 för Polismyndighetens anställda. Landstinget kommer att genomföra vaccineringen i takt med att de får tillgång till vaccinet. De exakta tiderna för vaccineringen kommer att skickas ut så snart vi får klartecken från landstinget. /Charlotte Lundgren, Personalchef
Poliser i Motala diskuterade information och kommunikation Nyttan med information och kommunikation. Det fick två turlag i Motala veta mer om i förra veckan. - Kom hit och berätta hur ni jobbar med information, tyckte Anders Månsson, stationsbefäl i Motala. Annsofie Bondesson, informationsdirektör, och Annika Manninen, informatör/webbredaktör, var därför i Motala och träffade två turlag, omkring femton poliser, som lyssnade och resonerade kring olika frågeställningar. Det handlade bland annat om nyttan med information och kommunikation, om hur informationsenheten jobbar med media, om bilden av Polisen och om webbplatserna Intrapolis och www.polisen.se. Gruppen fick veta hur informationsenheten jobbar med att samordna övergripande intern- och extern kommunikation och att de ger stöd till medarbetare och chefer i informationsfrågor. Arbetet med att förbättra och uppdatera webbplatserna är också något som pågår ständigt. Diskussioner fördes sedan om hur man bäst bemöter media. Alla medarbetare bidrar till att forma bilden av Polisen och har ett ansvar för hur Polisen uppfattas. Annsofie Bondesson gav tips och råd. Frågor som Hur kan kommunikationen bli bättre? och Hur ska bilden av Polisen vara? diskuterades också. Det är viktigt då myndighetens interna och externa kommunikation påverkar hur Polisen uppfattas. Fakta/Informationsenhetens uppgifter: Samordning av övergripande extern- och intern kommunikation Bevakning av myndighetens intresseområden i olika medier Professionellt stöd till medarbetare och chefer i informationsfrågor Presskontakter, pressmeddelanden, presskonferenser Webbplatserna: www.polisen.se och Intrapolis Skapa kommunikations- & informationsstrategier /Anna Odheim
BasA internet Användandet av BasA internet har enligt förvaltningen av systemet ökat mycket i hela Sverige, även i Östergötland. Det är ett bra verktyg för många funktioner och ett säkert sätt att ge möjlighet till en internetkoppling i vårt nätverk. För att säkerställa ett riktigt användande och skydda mot eventuella intrångsförsök så loggas allting på den centrala förvaltningen med vem som gjort vad under hela uppkopplingen. Den tekniska lösningen har en begränsning i att antalet samtidiga användare är 800, sedan nekas inloggning. Det är tillåtet att använda BasA internet för privat bruk i ringa omfattning om så tjänsten tillåter. Men tänk på att inte vara inloggad längre tid än nödvändigt, då du tar en plats av de 800 och en medarbetare någon annanstans i Sverige kanske blir nekad tillträde under den tiden. Frågor om användandet besvaras av Ove Callheim, IT-säkerhetschef, ankn 46852 Grattis, ÅFF! Många fotbollsintresserade östgötar har säkert firat lite extra dessa dagar. Fotbollskunniga vid Närpolisen i Mjölby firade med tårta den 19 oktober. Lediga platser Vikarierande yttre befäl inom Ordningsenheten i Linköping. Analytiker till kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) Utredare till våldsroteln i Linköping Stationsbefäl till vikariatsprogrammet, Norrköping Läs mer på Intrapolis under Personalentré/Lediga jobb