Besked till 4 000 fastighetsägare Sid 2-3 Timrå kommun säger nej Sid 4 Miljöhandläggare för dialog Sid 8. Onödig väntan i Timrå

Besked till 4 000 fastighetsägare Sid 2-3 Timrå kommun säger nej Sid 4 Miljöhandläggare för dialog Sid 8 Onödig väntan i Timrå

Tidningen en succé! När man står inför en stor satsning, som en tidning till alla hushåll i de fem direkt berörda kommunerna ändå är, är det inte utan att man får lite fjärilar i magen. Hur kommer tidningen att tas emot? Kommer vi att kunna kombinera vår önskan om att sprida kunskap, inbjuda till debatt och öka intresset för projektet med läsarnas krav på en innehållsrik, lättläst och trevlig tidning? Nu, ett år efter det första numret kom ut vet vi Tidningen Ådalsbanan har blivit en succé! När vi nyligen, för andra året i rad, mätte bland annat kunskapen om projekt Ådalsbanan, så ser vi att den har ökat. Och när vi frågar varifrån man får information om projektet uppger hela 12 % av de tillfrågade att de får den genom tidningen! Det är en mycket hög siffra för en tidning av det här slaget. Parallellt med satsningen på projekttidningen utökar vi också servicen på Internet. Vi har nu även öppnat vår permanenta visningslokal i Härnösand, vilket ytterligare ökar möjligheten för alla och envar att få information om projektet och svar på sina frågor. I ärlighetens namn är inte alla lika nöjda med satsningen på Ådalsbanan. I Timrå finns ett relativt utbrett missnöje bland fastighetsägarna och kommunledningen har också klart markerat sitt missnöje med det nuvarande beslutet att enbart rusta den befintliga järnvägen genom kommunen. Därför ägnar vi stor del av detta nummer av tidningen till att förklara och diskutera dragningen genom Timrå. Kenth Nilsson, Banverket Mellersta banregionen som bor efter planerade nysträckningar tvingas tyvärr vänta ytterligare en tid, eftersom regeringen först måste godkänna de nya sträckorna. I grova drag kan resultatet av buller- och vibrationsutredningen sammanfattas så att cirka 3 300 fastigheter inte Nu har 4 000 fastighetsägare fått besked! Efter omfattande undersökningar, mätningar och beräkningar, kunde nyligen 4 000 fastighetsägare få ett personligt besked om hur den framtida trafiken på Ådalsbanan påverkar just dem. De fastighetsägare som fått besked är de som bor efter de så kallade upprustningssträckorna, det vill säga Sundsvall Härnösand och Veda Bollstabruk. De fastighetsägare behöver någon åtgärd, 500 fastigheter måste åtgärdas för att dämpa bullret från tågen och cirka 100 fastigheter måste lösas in. Även om inte alla fastighetsägare är nöjda med sitt besked är det mycket skönt, och lika välkommet, att ändå kun- Foto: Dan Birberg 2 Tidningen Ådalsbanan delas ut gratis till samtliga hushåll i kommunerna Sundsvall, Timrå, Härnösand, Kramfors och Sollefteå. Du är välkommen till Banverket med dina synpunkter och frågor om projektet. ANSVARIG UTGIVARE: Kenth Nilsson. ADRESS: Projekt Ådalsbanan, Box 417, 801 05 GÄVLE. HEMSIDA: www.banverket.se/adalsbanan. KONTAKTPERSON: Lennart Westman, Informationsansvarig för projektet, tfn 070-339 93 90, e-post: lennart.westman@banverket.se. PRODUKTION OCH LAYOUT: Midälva Information AB. TRYCK: Colorprint, Borlänge. OMSLAGSBILD: Torbjörn Bergkvist.

na ge klara besked till de allra flesta, säger Stefan Lindström som är projektledare för upprustningssträckorna. När vi börjar arbeta med en sträcka lägger vi ju något av en död mans hand över området, fortsätter Stefan. Fastighetsägarna vet inte om de kan rusta, bygga om, om de vill bo kvar, eller om det överhuvudtaget går att sälja huset. När vi har åtgärdat fastigheterna har ingen ljudnivåer som överstiger de värden Naturvårdsverket och Banverket enats om, det vill säga 50 db(a) i sina sovrum eller vardagsrum. Inlösen av fastigheter De fastigheter där vi inte klarar av den nivån till en rimlig kostnad kommer vi att lösa in. I de fall det fortfarande finns frågetecken om åtgärderna är tillräckliga kommer vi att utreda vidare för att kunna ge besked så snart det går. I några fall tvingas vi nog dock vänta till trafiken är igång och göra kompletterande mätningar då. Även om en del besked projekt Ådalsbanan hoppats på under hösten/vintern fortfarande dröjer har vissa ärenden ändå klarnat. Dit kan vi bland annat räkna de planerade resecentrumen i Härnösand och Kramfors. Resecentrum i Härnösand kommer att byggas i etapper. I den första etappen kommer busstationen att flyttas från sitt nuvarande läge ned till resecentrum. Just nu söker kommunen ekonomiskt stöd från EU och förhoppningen är att man ska kunna komma igång med bygget redan i år för att ha etappen klar under nästa år, 2005. Klart är också att Banverket kommer att bekosta en underfart under järnvägen vid Bondsjöleden. Exakt hur underfarten ska se ut är ännu inte klart, men mycket talar för att det kommer att byggas en cirkulationsplats öster om järnvägen. Från cirkulationsplatsen kan man sedan köra under järnvägen för att ansluta till Bondsjöleden och Brännerigatan. Det är inte klart när underfarten byggs och det är heller ännu inte bestämt när etapp två av resecentrum, det vill säga åtgärder på stationsbyggnaden, kompletterande parkeringar etc, ska genomföras. När det gäller resecentrum i Kramfors skjuts förändringarna på framtiden. Det kommer i nuläget inte att genomföras någon flytt av busstationen ned till stationsbyggnaden som tidigare planerat. Åtgärderna här begränsas i nuläget till en trafiklösning där man söker hitta ett sätt för biltrafiken att passera över eller under järnvägen. Under vintern har utförts en hel del förberedande arbete utefter Ådalsbanan. Göran Arebratt och Anders Andersson jobbar med jordbergssondering och bergskontroll vid Utansjöån. Foto: Bo Fernström. Fyra mötesstationer Under våren kommer Projekt Ådalsbanan också att presentera sina järnvägsplaner för fyra mötesstationer. Det handlar om de planerade mötesstationerna vid Frånö, Sprängsviken, Häggsjön och Hällenyland. Planerna kommer att presenteras på separata utställningar, informationsmöten och på projektets hemsida www.banverket.se/adalsbanan. Så snart planerna blivit fastlagda kan arbetet med dessa mötesstationer börja. Arbetet med överfarter, gång- och cykeltunnlar, nya vägar med mera efter hela sträckan fortsätter också som planerat. I övrigt tvingas Projekt Ådalsbanan notera att en del av de väntade beskeden dröjer. Regeringen har till exempel skjutit beslutet om huruvida Banverket får låna pengar till en tidigare byggstart av delsträckorna Härnösand Veda och Bollstabruk N Nyland till behandlingen av vårpropositionen i maj. Ännu finns heller inget formellt beslut om ny dragning mellan Bollstabruk och anslutningen till Botniabanan. Regeringen behandlar just nu också Banverkets ansökan om att få bygga ny järnväg mellan Härnösand och Veda och besked väntas tidigast i sommar. Avslutningsvis dröjer också beslutet om dragningen genom Sundsvall. De flesta remissinstanser vill ha en lösning som är cirka 900 miljoner kronor dyrare än vad Banverket kan bekosta. Därför arbetar just nu kommunen och länsstyrelsen med finansieringsfrågan (se separat artikel). <3

I Timrå vill man ha en helt ny sträckning: Blankt nej till Timrås kommunalråd Ewa Lindstrand är stark motståndare till att det bara blir en upprustning av Ådalsbanan förbi Timrå. Foto: Dan Birberg. 4 enbart upprustning Det finns en total politisk enighet om att göra allt för att så snabbt som möjligt få en helt ny dragning av järnvägen genom Timrå kommun, säger Ewa Lindstrand, kommunalråd i Timrå kommun. Timrå kommun vägrar delta i de aktiviteter som kräver samverkan mellan Banverket och kommunen. Exempelvis vill man inte göra de ändringar i detaljplanen som krävs för att man ska kunna göra planskilda korsningar. Kommunen vill inte heller sälja mark som Banverket behöver för att kunna göra banvallen starkare för de tyngre tågen. Detta förhindrar en nödvändig upprustning och därmed kommer de nya tågsätten inte att kunna trafikera denna sträcka när Botniabanan blir klar, i varje fall inte utan kraftiga begränsningar av vikt och hastighet. Vi vill prova alla vägar som finns och vill inte låsa fast oss i ett upprustningsalternativ för 840 miljoner för sträckan Sundsvall-Härnösand. Risken är för stor att detta permanentas och skulle det inte bli så känns det idiotiskt att kasta så mycket pengar i sjön om det ändå ska byggas nytt senare, säger Ewa Lindstrand. Skadestånd? Banverket har ett avtal med Botniabanan AB där man förbundit sig att klara av en bestämd tågmängd med en viss hastighet. Detta förutsätter bl a nya mötesstationer. Kommunens agerande innebär att dessa mötesstationer inte kan byggas och att ett avtalsbrott kan bli aktuellt. Ser du en risk att Timrå kommun kan få ett skadeståndskrav på sig från Banverket för detta? Nej. Vi har ju inte skrivet något avtal med Banverket. Jag ser detta bara som ett hot från Banverket för att vi ska gå med på enbart en upprustning, menar Ewa Lindstrand. Söker stöd från andra kommuner Vi har stöttat övriga kommuner tidigare och nu tycker jag att det är dags att de stöttar oss. I Kramfors där man är något av vinnare när det gäller Ådalsbanan är man dock av förklarliga skäl inte så glada på oss just nu, säger Ewa Lindstrand. Här i Timrå finns det dock en överväldigande majoritet för vårt förslag hos samtliga partier, i näringslivet och bland lokalbefolkningen. Timrå kommun har gjort en hel del egna utredningar och har i samarbete med Norrtåg och länsstyrelsen skissat på ett alternativ till ny sträckning, se kartan. Det innebär att man går igenom två berg väster om Timrå och ansluter till motorvägshållplatsen vid E4-an. Där planeras ett resecenter och sedan går järnvägen vidare till Midlanda där en station ska finnas. Därefter ansluter järnvägen mot E4:an i Torsboda. Enligt Timrå kommuns beräkningar skulle en sträckning förbi Timrå kosta ca 2,5 miljarder. Nybyggnad Sundsvall- Härnösand kostar enligt Banverkets beräkningar minst 4,25 miljarder kronor. Oenighet om nivån Alla förändringar av en järnväg kan klassas in i tre olika nivåer utifrån Miljöbalkens regler. > Nybyggnad > Väsentlig ombyggnad > Upprustning Beträffande de planerade förändringarna i Timrå anser Banverket att de faller under punkten Upprustning. De har ändå beslutat följa de krav som gäller för Väsentlig

ombyggnad. Timrå kommun hävdar dock att den ökande och tyngre trafiken är att likställa med Nybyggnad och kräver förbättringsåtgärder som detta innebär. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Timrå kommer att pröva ärendet och det kan innebära att vi kommer att gå vidare till regeringen i den här frågan. Vi anser att en ökning av antalet tåg från ca 6-7/ dygn till 50-60 tåg/dygn är en märkbar negativ förändring. Brev till Persson Nu finns det ju inga pengar idag för en nydragning Allt handlar om prioriteringar och för nya infrastrukturer finns det en viss summa pengar avsatt. Vi anser att när nu Botniabanan blir klar vore det bättre att man gjorde Ådalsbanan bra på en gång och inte behövde komma tillbaka senare. Det är helhetssynen för regionen vi saknar. Något annat vore enbart samhällsekonomiskt förödande. Visst är det lätt att säga att vi talar i egen sak, men jag tror det säkert finns andra infrastrukturella investeringar som gott kan vänta ett tag till medan man gör färdigt järnvägsträckningen här på ett bra sätt, säger Ewa Lindstrand. För ett tag sedan nämnde Göran Persson i ett tal något om en större satsning i Medelpad av sysselsättningsskäl. Denna öppning fick Ewa att snabbt som ögat slänga iväg ett brev till Göran för att upplysa honom om att en ny dragning av järnvägen vore att mycket bra investeringsobjekt. Inget ansvar Från Timrå kommuns sida har man nu gjort allt för att stoppa en upprustning med bl a planfria korsningar mellan järnväg och bilvägar i vilket innebär att det vid många bomfällningar blir med sämre miljö och avgaser vid bommar. Dessutom blir säkerheten sämre då det farligaste med järnvägar är korsning utan planskildhet. Kommer ni att känna ett visst ansvar om det skulle hända en allvarlig olycka vid en plankorsning? Eftersom vi vill ha och kämpar för en ny ännu säkrare sträckning genom Timrå borde väl Banverket känna ännu större ansvar eftersom de inte går med på detta, säger Ewa Lindstrand. Dessutom menar Ewa att det faktiskt går att köra godstågen över stambanan och då skulle inte den ökade belastning bli så stor. Nej till privat finansiering I Sundsvall jobbas det just nu frenetiskt inom kommunen, men också på länsstyrelsen för att hitta en privat finansieringslösning för att få till en lång järnvägstunnel i centrala Sundsvall. Varför inte jobba på samma sätt i Timrå? Vi anser att ansvaret för järnvägen är statligt och en liten kommun som Timrå har små möjligheter att få externa finansiärer till en så stor investering. Timrå kommun har inte tillsatt någon speciell arbetsgrupp som arbetar med Ådalsbanan utan frågan handhas av kommunstyrelsens arbetsutskott som ger direktiv till tjänstemännen. I vissa fall har dess tjänstemän på markägarmöten gjort allt för att påverka andra markägare att inte samarbeta med Banverket. Hur ser Ewa Lindstrand på detta? Jag stödjer detta fullt. Vi måste tillgripa alla tillgängliga medel för få till en ny sträckning. Vi politiker fattar besluten som sedan tjänstemännen har att verkställa. Inga fördelar med Ådalsbanan Ser då Ewa Lindstrand inga fördelar med det nuvarande projektet Ådalsbanan för Timrå kommun? Nej. Det gör däremot tydligen Anne Laukkanen som är inflyttningsledare i Timrå kommun. Hon har beställt 1 000 ex av projekttidningen för att vissa att det händer något positivt i Timrå, bl a en ökad möjlighet till många nya jobb. Hon anser tydligen att Ådalsbanan är ett bra argument för att få folk att flytta till Timrå. Samtidigt motarbetar alltså andra i kommunledningen detta projekt. Ologiskt? Nej, det tycker jag inte. Anne sköter bara sitt jobb och det går ut på att locka människor till Timrå. Vi anser dock att vårt alternativ är bättre för invånarna här och kan locka ännu fler till Timrå, avslutar Ewa Lindstrand. Ove Jansson >>>>>>> Den blå linjen i kartan visar hur man från Timrå kommuns sida vill dra järnvägen förbi Timrå centrum. Den svarta och vita linjen visar den befintliga dragningen. <5<5

>>>>>>> Banverkets kommentar till Ewa Lindstrand: Kommunen agerar kortsiktigt 6 Ewa Lindstrand säger i artikeln att risken är för stor att detta permanentas och skulle det inte bli så känns det idiotiskt att kasta så mycket pengar i sjön. Detta är en beskrivning som Banverket inte ställer upp på. Banverket menar att Timrå kommuns agerande är kortsiktigt och enbart drabbar den egna befolkningen i Timrå kommun. Ta till exempel säkerhetsfrågorna. Genom att bygga under- och överfarter för bilar, cyklister och fotgängare vill vi skapa lösningar som är både betydligt säkrare och miljövänligare än de korsningar vi nu tvingas behålla. Kommunens agerande slår därför enbart mot dem som bor efter järnvägen och det tycker vi är mycket tråkigt, säger Kenth Nilsson, Banverket Mellersta banregionen. Dessutom tycker Kenth Nilsson det är anmärkningsvärt att inte Timrå kommun ser några som helst fördelar med projekt Ådalsbanan. Samtliga övriga kommuner, länsarbetsnämnden, landshövdingen, näringslivet och många andra ser stora fördelar med projektet. De ser att vi knyter samman regionen, skapar arbetstillfällen på både kort och lång sikt, samt bidrar till miljömässigt bättre transporter. Förhoppningsvis kommer också Timrå kommun att se att satsningen på Ådalsbanan är en satsning som kommer att gynna också Timrå kommun, avslutar Kenth Nilsson. Bert Johansson är projektledare på Sundsvalls kommuns stadsbyggnadskontor. Foto: Dan Birberg. Bert har 33 års erfarenhet av stora byggprojekt: Det viktigaste projektet hittills! Ett massivt arbete har lagts ned av tjänstemän på Sundsvalls kommun för att bistå Banverket med beslutmaterial när det gäller en ny järnvägspassage genom Sundsvall centrum. Bert Johansson har jobbat som projektledare på Sundsvalls kommuns stadsbyggnadskontor sedan 1971. I den arbetsgrupp på kommunen som lämnat underlag till banverkets järnvägsutredning, när det gäller Ådalsbanans förbipassering i Sundsvall, har Bert varit samordnare. Det här är utan tvekan det största och viktigaste projekt för Sundsvalls kommun som jag jobbat med. Vilken lösning det än blir får vi nog leva med den uppåt 100 år, menar Bert Johansson. Visar på konsekvenser Målsättningen med arbetet i gruppen har varit att ta fram underlag för utredningen och och visa på konsekvenser vid alternativa lösningar. Man har även bevakat att viktiga frågeställningar från kommunens synvinkelpunkt behandlats i utredningen. Jag tror att Banverket uppskattat den hjälp de fått och att vi konsekvent varit neutrala i vårt arbete, säger Bert Johansson. Bert har även deltagit som sakkunnig i projektets styrgrupp med representanter från banverket, kommunen och länsstyrelsen. Alternativ finansiering av S3 Alternativ R1 där man gräver ned tre vägar under järnvägen har tidigare förkastats av de flesta remissinstanserna, bl a Sundsvalls kommun. Det är dock enbart till den lösningen som det finns anslagna pengar till i dagsläget. Nu fortsätter därför arbetet med försöka lösa finansieringsfrågan för S3-alternativet. Vi har just börjat inventera vilka olika vägar som är möjliga för samfinansiering med privata näringslivet. Den tidigareläggning som regeringen beslutat om för Ådalsbanan genom Sundsvall betyder att tiden blir knapp för gruppen att hitta en alternativ finansiering. Ett svårlöst problem således och en tuff kapplöpning mot klockan. Ove Jansson

En möjlighet att prova på något nytt. Carina Östlund hoppas att Banverkets inlösen av hennes hus i Dynäs ska innebära en nystart i livet. Barnen är vuxna, hon saknar arbete och har inget som binder henne på den plats hon bott sedan 1988. Nu väntar det okända Snön på Ångermanälvens is är gnistrande vit. En bogserbåt bryter mödosamt en ränna i isen så att fartygen obehindrat ska kunna angöra hamnarna i Väja och Bollstabruk. Härifrån fönstret har jag oberoende av årstid kunnat följa lanternorna på älven, säger Carina Östlund med en nostalgisk underton i rösten. Hit till huset i Dynäs kom hon 1988 med sina tre pojkar. Ur skorstenarna vid pappersbruket bolmar röken. Gamla riksväg 90 går precis utanför altanen. Och fyrtio meter nedanför huset ligger den järnvägsräls som är anledningen till att hon nu ska lämna det hus där hon har sett sina pojkar växa upp. Lätta att komma överens Banverket har varit här och mätt upp buller och vibrationer, berättar hon. Värdena från mätningarna överskred de tillåtna med god marginal, isolering av väggar och bullerdämpande fönster var aldrig aktuellt. Två tåg varje dygn planeras bli 60. Det var inget som helst problem att komma överens med Banverket, konstaterar hon belåtet. Fastighetsmarknaden i Dynäs är inte precis i topp så det här var ett bra tillfälle att få huset sålt. I maj ska allt vara packat. Men helt utan vemod är det inte att nu börja fundera på jobb och ny bostadsort. Inlösen blir nystart i livet Carina och yngste sonen Tomas tar snart farväl av huset där dom bott sedan 1988. Foto: Bo Fernström. Uppfostrat fyra grabbar Livet har varit gynnsamt för henne och barnen. Ett hus med hög trivselfaktor som förr om åren var något av en ungdomsgård för traktens alla grabbar; här mekade man sina moppar och bilar, här fikades det vid köksbordet, här funderades det under sena nätter över framtiden. Jag var väl lite av stormorsa för pojkarna och deras kompisar när de var mindre, minns Carina. Här var aldrig tyst en sekund. I den renoverade gäststugan i slänten nedanför boningshuset hade Carina under en period dessutom en familjehemsplacerad pojke. Sammanlagt har alltså fyra grabbar här fått lära sig att skilja på svart och vitt, mitt eller ditt. Jag har ett hjärta som ömmar för barn och ungdomar, förklarar Carina. Och det har faktiskt gått bra i livet för allihop. Renoverar möbler Runt väggarna i huset står avlutade och renoverade gamla möbler. Att arbeta med händerna har alltid legat Carina varmt om hjärtat. Har det inte varit det egna huset som ska renoveras så har det varit loppisfyndade möbler att snygga till. Eller, som nu, yngste sonen Tomas nyköpta stuga där väggarna ska förses med nya tapeter. Hellre gammalt och vint än spånskivor från IKEA, sammanfattar hon. De äldsta sönerna är utflugna sedan flera åt, bor med sina familjer i Strömnäs och Kramfors. Två barnbarn kommer på regelbundna besök till Carina, får henne att minnas tider som flytt, känna att hon lever. Tillfälle att rensa Att nu tömma huset i Dynäs innebär inga svårigheter, försäkrar hon. Sönerna ska ha sitt, det som sedan inte ryms i hennes egen framtida bostad får kasseras. Carina konstaterar osentimentalt att det bara är materiella prylar som ändå inte går att ta med sig till den slutliga destinationen. Ett utmärkt tillfälle att rensa i livet, menar hon. Med sin undersköterskeutbildning, långa arbetslivserfarenhet och många påbyggnadskurser ser Carina ingen anledning till oro inför framtiden och lägger därmed utan svårighet band på fjärilarna i magen. Umeå eller Sundsvall är tänkbara bostadsorter. Husbekymren, har hon bestämt, ska ersättas med en lägenhet där ansvaret inte längre är hennes eget. Livet går alltså vidare. Carina Östlund byter bostadsort, hoppas på ett nytt arbete. Hennes söner bryter ny mark på egen hand. Spännande summerar Carina de nya utmaningar som väntar bakom hörnet. Mats Wigardt <7

Tycker om utmaningar på jobbet och fritiden: Miljöhandläggaren Katrin vill föra en dialog född i Sundsvall, men utbildade sig till Ekoingenjör i Östersund och läste geovetenskap i Göteborg. Katrin är anställd på SWECO VIAK som miljökonsult och sedan i våras jobbar hon som miljöhandläggare åt Banverket i Projekt Ådalsbanan. Innan dess hjälpte hon Banverket, Mellersta banredighetsärenden som skulle hinnas med innan byggena körde igång i maj. Under hösten låg fokus på buller- och vibrationsproblematiken på upprustningssträckorna. Nära 4 000 fastighetsägare är berörda och i november kunde projektet ge besked om vilka buller- och vibrationsåtgärder som är aktuella för respektive fastighet. Katrin fick möjlighet att träffa många av fastighetsägarna på de informationsmöten som projektet höll i december. Under flera år har många fastighetsägare svävat i ovisshet om vad som kommer att ske med deras hus. Därför är många tillfreds över att få ett besked, men alla blir naturligtvis inte glada över själva beskedet, t ex om det innebär att inget ska åtgärdas eller att bara fönster ska bytas ut. För Katrin gäller det att ständigt föra en dialog och försöka hitta en lösning som alla kan acceptera. Jag för en loggbok över alla frågor och synpunkter som jag får från fastighets-ägarna. En del frågor kan ta tid att besvara, ibland flera veckor. Jag förstår att många undrar varför, men det är oftast flera personer som måste kontaktas innan jag kan ge svar. För Katrin går jobbet som miljöhandläggare mycket ut att föra en dialog med olika människor. Här samtalar hon med kollegan Rune Johansson, projekteringsledare. Foto: Dan Birberg. Det är få förunnat att jobba med något som tangerar ens fritidsintressen och som man anser vara bland det viktigaste i livet. Katrin Olofsson upplever närheten till naturen både på och vid sidan av jobbet. Katrin Olofsson är gionen att ta fram arbetssätt för miljösäkring av projekt. Det var ju en bra bakgrund när jag började arbeta praktiskt med miljösäkring i projekt Ådalsbanan, säger Katrin. Rivstart Hon fick en verklig rivstart på nya jobbet förra våren då det var många myn- Ständigt nya utmaningar Jag vet aldrig vad som kommer att hända när jag kommer till jobbet, säger Katrin. Visst har jag en plan över vad som ska göras, men det händer ofta något som jag måste ta tag i direkt. Och det gillar jag! Lusten att möta utmaningar gäller inte bara i jobbet utan också på fritiden. I ungdomsåren var det slalom, segling och fotboll som gällde. Seglingsintresset har Katrin aldrig släppt och då är det inte något långsamt söndagsseglande som gäller. Nej, fort ska det gå med katamaranjollen, gärna uppemot 20 knop! Sen tio år tillbaka är bergsklättring favoritsporten. Vilket är då favoritberget? Svår fråga. Klättringen i Norge och Spanien är utmanande, men jag måste nog ändå svara Brattberget i Nyhamn söder om Sundsvall. Jag är uppvuxen ett stenkast från klippan och det är något speci- 8

ellt att klättra där med havet nedanför. Det var förresten på Brattberget som hon träffade sin sambo Mats. Vi får se om Arvid, vår treåring, också blir en klättrare. Han verkar också gilla att testa gränser men vilken treåring gör inte det? Respekt för naturen Miljöintresset har alltid funnits där, men innan högskolestudierna i miljöteknik tog vid hann Katrin med att arbeta som skidinstruktör i Minnesota, seglingsinstruktör i Connecticut, aupair i Schweiz och bartender i London. Reslusten sitter förresten fortfarande i och det har blivit många resor sedan dess, både med kompisar och med famil- Nära naturen. Ett av Katrins stora intressen är bergsklättring. jen. Vinterns resmål var Jordanien och Egypten. Klippstaden Petra var helt i Katrins smak. Ingången till staden är en dryg kilometer lång och 50 m djup förkastningsspricka och alla byggnader i staden är uthuggna ur klippväggarna. Men höjdpunkten på resan var ändå snorklingen på sydspetsen av Sinaihalvön. Att sakta glida ut över kanten på ett vråldjupt korallrev i ett stim av tusentals färgglada fiskar gav en sån enorm kick att jag blev alldeles skakis. Vad än vi människor åstadkommer kan vi aldrig mäta oss med naturen! För mig känns det därför oerhört rätt att ha ett jobb där jag, så långt som möjligt, ser till att bevara miljön och de naturvärden som finns. Ove Jansson Utställningslokal i Härnösand: En invigning det svängde om! Projekt Ådalsbanans permanenta utställningslokal i Härnösand invigdes i tjusig stil onsdagen den 21 januari. Ett 80-tal personer kom till invigningen där man kunde lyssna till Henrik Åberg och rockige Jerry Carlsson samt avnjuta tropiska fruktspett. Blinkande signallampor från riktiga järnvägsövergångsstolpar visar var ingången är belägen på den cirka 150 kvadratmeter stor utställningslokalen. Väl inne fortsätter det i samma stil med en tågkupé där det går att lyssna på information om Projektet. Följer man järnvägsspåren i golvet kommer man vidare till en station där det finns möjlighet att få flyga i de virtual reality-modeller över banan som redan finns klara. I ett litet biorum kan besökarna få se olika filmer med anknytning till projektet. För övrigt finns det gott om illustrativa skärmar med all aktuell information om arbetet på de olika delsträckorna. Många intresserade Det blev en lyckad invigning med många intresserade och efteråt har strömmen besökare varit över förväntan, säger projektets informationsansvarige Lennart Westman. Placeringen av en utställningslokal just i Härnösand är naturlig då delsträckan Härnösand Veda är den i särklass största enskilda satsningen i projektet, samtidigt som man redan kommit igång med mindre arbeten både norr och söder om Härnösand. Både Elvis och Jerry Lee Lewis i form av Henrik Åberg och Jerry Carlsson kom till invigningen. Kom på besök! Utställningslokalen har öppet tisdagar kl 10.00-18.00, onsdagar kl 16.00-20.00 och sista lördagen i varje månad kl 10.00-16.00. Dessutom går det att boka lokalen för speciella gruppvisningar. Utställningslokalen ligger i Murbergsvikens industriområde. Hit kommer du söderifrån via Hamnleden mot Länsmuseet. Norrifrån är det skyltat från E4. Adressen är Varvsallén 13. <9

i Överdal norr om Härnösand har radiojournalisten Ulla Öhman i uppdrag att bevaka bland annat Ådalen och Kramfors. Därmed hör Ådalsbanan till de ämnen som hon regelbundet rapporterar om åt sin uppdragsgivare. 10 Ådalsbanan betingar stort nyhetsvärde Ett enormt spännande ämne. Ulla Öhman på Sveriges Radio Västernorrland tvekar inte när hon bedömer medias nyhetsvärdering av Ådalsbanan. En ny järnväg förändrar livet för väldigt många människor, säger hon. Från bostaden Foto: Bo Fernström Spännande område Infrastruktur och genomgripande samhällsförändringar är spännande områden att bevaka, konstaterar hon. Genom köksfönstret kan hon om några år på nära håll följa bygget av Ådalsbanans nya sträckning mellan Härnösand och Veda. En granne, vars förfäder för precis hundra år sedan lyckades stoppa dåtidens järnvägsbygge, måste nu lägga ner sitt jordbruk. Självklart påverkar ett sådant här projekt många människor på både gott och ont, säger Ulla Öhman. Hittills har merparten av hennes rapporter för Radio Västernorrland handlat om konkreta händelser i Ådalsbanans kölvatten, till exempel om de som har fått sina hus inlösta eller om var den nya sträckningen av järnvägen kommer att gå. Flera intressanta frågor återstår emellertid i rapporteringen. Ulla Öhman vill bland annat belysa huruvida Ådalsbanan kommer att leda till någon mätbar samhällsekonomisk nytta. Vilka ekonomiska respektive miljömässiga vinster kalkylerar man till exempel med? Vad kan den tänkas betyda för arbetsmarknaden? För regionens utveckling? Stora frågor kvar Det är de stora frågorna som finns kvar att berätta, säger Ulla Öhman. Vi befinner oss fortfarande i begynnelseskedet av projektet. Jag vill att mina lyssnare ska få veta vilka som ska åka med Ådalsbanan och varför och till vilken nytta. Många fler rapporter på ämnet Ådalsbanan kommer alltså att sammanställas av Ulla Öhman i Överdal. Att ett projekt av denna dignitet kommer att utsättas för regelbunden och inträngande mediagranskning ser hon som en absolut självklarhet. Ådalsbanan har hög prioritet på redaktionen, sammanfattar hon. Mats Wigardt Förändringar i infrastrukturen engagerar En tung aktör på mediaområdet i Västernorrland är Sundsvalls Tidning. Hur har då den hanterat ämnet Ådalsbanan? Peter Arnström är sedan två år tillbaka nyhetschef på Sundsvalls Tidning: Det som vi mest har skrivit om när det gäller Ådalsbanan är förbifarten i Sundsvalls centrum och Timrå. Den allra hetaste frågan är väl just tunnelfrågan i Sundsvall och det har även förekommit några insändare om detta för ett tag sedan. Om man jämför med E4 syd så tror jag dock att vi har det mesta framför oss, säger Peter Arnström. Vad Peter menar är att det ofta är väldigt sent som opinionen vaknar, kanske främst för att man inte haft tillräcklig information eller för att frågan känts avlägsen. Sedan har det ju inte tagits några avgörande beslut än när det gäller förbipassagen i Sundsvall och dessa väntas inte än på ett tag. Detta har sänkt debattemperaturen en hel del. Det känns väl lite som om det går på tomgång nu när det inte finns pengar till det som de flest vill ha i Sundsvall nämligen en lång tunnel. De redaktioner som skrivit om Ådalsbanan på ST är samhällsredaktionen oftast när man fått information från Sundsvalls kommun allmänna redaktionen och Timråredaktionen. I Timrå har ju kommunalrådet Eva Lindstrand varit aktiv och lagt fram sin syn på att man vill ha en helt ny passage, säger Peter Arnström. Rent generellt kan man säga att frågor som rör infrastrukturen, även små förändringar som t ex rondeller och plankorsningen, engagerar invånarna en hel del. Själva namnet Ådalsbanan är annars lite olyckligt då många inte har förstått att den börjar i Sundsvall, menar järnvägarsonen Peter Arnström. Peter Arnström är nyhetschef på Sundsvalls Tidning.

Minienkät Vad har Härnösandsborna för uppfattning om Ådalsbanan? Vad tycker de om det nya resecentret som ska skapas vid järnvägsstationen? Hur kommer de att åka tåg i framtiden? Vi åkte till Härnösand vid lunchtid och frågade några som passerade. Våra tre frågor var: 1. Vad vet du om Ådalsbanan? 2. Vad tycker du om det nya resecentret vid järnvägsstationen? 3. Kommer du att åka mest norrut eller söderut med tåget? Viola Pelle Molin: Kannerberg: 1. Det ska 1. Det ska visst bland annat bli bli tätare turer. en ny sträckning norr om 2. Det är bra att det blir närmare mellan fler tåg. Härnösand och bussarna och 2. Det blir nog i tåget. Jag åker gärna tåg då det är princip bra och speciellt lättare lättare att röra sig under resan vid byten. jämfört med i en buss. 3. Norrut och framförallt oftare 3. Norrut till min stuga i Kramfors. än idag. Visserligen har jag barn och barnbarn i Stockholm, men de får nog Anders komma och hälsa på mig. Sandström: 1. Fler godståg Marita Myrén: kan trafikera 1. Inte så sträckan och mycket. det är bättre 2. Vad jag förstått blir det 2. Förhopp- för miljön. bättre för de ningsvis kommer det att bidra till en förenkling som väntar på tåg och bussar. och att fler åker tåg. 3. Det blir nog 3. Eftersom jag bor i Älandsbro lika mycket åt norr som söder. Jag måste jag väl säga norrut från har dock mest vänner norrut, men Härnösand. Men några turer till ska jag åka mer måste det bli billigare. Stockholm blir det allt. Datamodell med broar Nu finns det en datamodell också över Älandsfjärden, med alla de fem föreslagna broarna över Älandsfjärden. Modellen, med alla broarna, finns att titta på i visningslokalen i Härnösand. Stort intresse för visningsklokal Intresset för den permanenta visningslokalen i Härnösand är mycket stort. Redan har över 400 personer besökt lokalen på studiebesök utanför ordinarie öppettider! Ny attitydundersökning För andra året i rad har Projekt Ådalsbanan undersökt kunskapen om och attityderna till projektet. Undersökningen visar att allmänhetens stöd för satsningen på Ådalsbanan fortfarande är högt. Sex av tio tillfrågade svarar att om man väger fördelar mot nackdelar så är satsningen på Ådalsbanan riktig och 54 % av de tillfrågade ser inga nackdelar alls. Tidigareläggning av delprojekt När regeringen nu beslutat om infrastruktursatsningar i landet 2004 2012 så är Västernorrland ett av de tre län i Sverige som får mest pengar. Ådalsbanan får cirka fyra miljarder kronor samtidigt som flera delprojekt efter banan tidigareläggs. Bland annat ska genomfarten genom centrala Sundsvall, liksom sträckan Nyland Långsele byggas/rustas redan 2007-2009. Vinnare i förra tävlingen I förra numrets tävling var rätt svar: Han åkte fyra gånger snabbare Vinnare: 1:a pris (två biocheckar) Maud Stenberg, Kramfors 2:a pris (en biocheck) Eva-Lisa Persson, Härnösand 3:e pris (en biocheck) Lars-Göran Fors, Sundsvall Räknegåta! Ett 400 meter långt tåg ska åka över en 600 meter lång bro. Tåget kör med en hastighet av 120 km/h. Hur lång tid tar det från det att loket kör upp på bron tills sista vagnen lämnat bron? När du löst problemet skriver du in svaret i kupongen här intill och faxar eller postar den till Midälva Information, senast 19 april. Du kan också maila in svaret till: information@midalva.se. Skriv vid rubriken Ämne/Subject: Tågfråga. Utställning mötesstationer I vår kommer Banverket att ställa ut järnvägsplanerna för de fyra mötesstationerna i Frånö, Sprängsviken, Hällenyland och Häggsjön. Utställningarna, som alltså visar i detalj hur det kan komma att se ut vid mötesstationerna, kommer att vara öppen för allmänheten i cirka tre veckor. Tid och plats för utställningarna annonseras i lokaltidningarna. Det tar... tills hela tåget har kört över bron. Namn:... Adress:...... Fax: 060-12 33 39 Adress: Midälva Information AB, Box 41, 851 02 SUNDSVALL Av de som har rätt svar drar vi tre vinnare. Första pris är två biocheckar. Andra och tredje pris är en biocheck. Vinnarna presenteras i nästa nummer av Tidningen Ådalsbanan som kommer ut i höst. 11< <

Avs: Banverket, Projekt Ådalsbanan Gruppförsändelse till hushåll 12 Järnvägen vid Nyland: Tidigt exempel på kommunal lobbying! Lobbyverksamhet är inte någon ny företeelse. Kommunalstämman i Torsåkers kommun lyckades i slutet av 1800-talet påverka myndigheterna att förändra sträckningen av järnvägen mellan Härnösand och Sollefteå. Jan Stattin i Prästmon har varit lärare på Hola folkhögskola i samhällsämnen. Idag beskriver han sig som forskare med lokalhistoriskt intresse. Jag är särskilt intresserad av järnvägens historia och framför allt Ostkustbanans förlängning, det vi kallar Ådalsbanan och Botniabanan, berättar Jan. Frågan om en järnväg förbi Härnösand hade stötts och blötts i många år. År 1887 nåddes en uppgörelse mellan berörda socknar. Kaptenen i Väg och Vattenbyggnadskåren C G Borgström fick uppdraget att utreda kostnader och lägga fram en plan för järnvägen. Den 4 maj 1888 gav Kungl Majt koncession för att bygga en järnväg från Härnösand via Kramfors till Sollefteå. Två viktiga ändringar Förslaget kom att ändras på två avsnitt. Delen Äland Vålånger Veda ändrades till Äland Oringen Veda, vilket blev två km kortare. Den andra förändringen gällde sträckan Bollstabruk Mellby (Lökom) genom Dals socken. De som bodde i det kustnära området mellan dessa orter alltså Nyland -Torsåker beslöt arbeta för en dragning via Nyland. Det skulle man kalla lobbying idag, menar Stattin. Kommunalstämman i Torsåker yttrade sig 1888 över Borgströms ursprungliga förslag. Man önskade då att banan borde gå via Nyland. Den 16 nov. 1890 beslöt samma instans att kommunen skulle upplåta fri mark genom socknen. Detta löfte skulle få följder för kommunens ekonomi. Hopp om framtida utdelning Beslutet innehöll en skrivning, som i framtiden kanske kunde ge utdelning: endast i det fall skulle kommunen göra anspråk på gottgörelse, om banan framdeles komme att övertagas av staten, och då i proportion till vad övriga kommuner kunde erhålla för deras uppoffringar. Dalsborna hade tryggt lutat sig mot En äldre bild av järnvägsstationen i Prästmon. Borgströms förslag. Men när de blev varse Torsåkers kraftfulla agerande och generösa erbjudande vaknade de. Anbudet måste kontras. Den 2 januari 1891 beslöt kommunalstämman i Dal att teckna 20.000 kr i aktier. Det var förgäves. Järnvägens styrelse beslutade om dragningen via Nyland Torsåker till Lökom, berättar Jan. Men givna löften måste infrias, vilket blev dyrt. Vid kommunalstämman i Torsåker den 19 augusti 1894 förelåg ett krav från järnvägsbolaget på 29 500 kr. jämte 5 procents ränta från den 30 nov 1893 för erlagd lösen av mark för banan till Torsåkers jordägare. Tre månader senare stämdes Torsåker av järnvägsbolaget med krav för den inlösta marken. Den 14 januari 1895 dömdes kommunen i Boteå tingslags häradsrätt att betala den krävda summan, berättar Jan. Tungt för en liten kommun Torsåker överklagade till Svea Hovrätt, men förgäves. Då sökte man en godvillig uppgörelse på 15 000 kr. Den kom inte till stånd. Nu tvingades kommunen att med Kungl. Maj:ts tillstånd uppta ett 30- årigt amorteringslån om 28 000 kr. Dock höjdes lånebeloppet till 35 000 kr. Det blev tungt, men man hade nått sitt mål. Järnvägen kom att dras genom bygden som nu blev delaktig av en modernitet, som bidrog till utveckling under följande sekel, menar Jan Stattin. Järnvägsbolaget drogs hela tiden med stora skulder. Till slut blev de övermäktiga. Inför en hotande konkurs övertog staten järnvägen den 1 juli 1932. Man frågar sig om förbehållet från 1890 ( anspråk på gottgörelse ), om staten tog över, gav något resultat? Staten övertog ett företag, vars ekonomi var körd i botten. Där fanns ingenting att hämta. Jag ser det som ett tidigt exempel på hur en kommun satsar för att förbättra infrastrukturen. Torsåker gjorde en kommunal investering. Spåret och Prästmons station låg där, förhoppningsvis för all framtid. Kommunen och bygden blev inte lottlösa. På järnvägen fraktades tegel från tegelbruket i Styrnäs. Under kriget gick stora vedtransporter till Stockholm. Dessutom var järnvägen mycket viktig för persontransporterna, avslutar Jan Stattin. Den nya planerade sträckningen av Ådalsbanan är mycket närmare det ursprungliga förslaget. Men för Dalsborna är det 100 år för sent! Arvid Höglund