UTAN HINDER EN RESA FRÅN DÖRR TILL DÖRR OM PROJEKTET HELA RESAN

UTAN HINDER EN RESA FRÅN DÖRR TILL DÖRR OM PROJEKTET HELA RESAN

ETC/KONCEPTERIET 2001 FOTOGRAF: LARS FORSSTEDT 2 UTAN HINDER

FRÅN DÖRR TILL DÖRR Du tar dig till jobbet eller studier på morgonen. Åker iväg på semester. Reser från dörr till dörr. Det är så självklart. Men för många ligger hinder i vägen. Det gäller inte bara själva resandet utan även information, bokningar, biljetter och personlig service. Vad behövs för att kollektivtrafiken ska bli tillgänglig för alla? Ett nationellt samarbetsprojekt Hela Resan arbetar för att besvara frågan. Uppdraget kommer från regeringen. Den kunskap och de metoder som projektet Hela Resan arbetar fram ska tala om vad som krävs för att nå målet; en tillgänglig kollektivtrafik senast år 2010. UTAN HINDER 3

PROJEKTET HELA RESAN Är du allergiker? Sitter i rullstol? Brutit benet? Nedsatt syn? Känner du dig osäker i en stor vänthall? Det spelar egentligen ingen roll. Det är den fysiska miljön och allt det praktiska som kan ställa till bekymmer när det gäller resandet, inte ett eventuellt funktionshinder eller särskilt stödbehov. Alla ska kunna ta sig fram, så långt det är möjligt för egen maskin. Det gäller inte bara fysiskt, att ta sig in genom dörrar och ut på perronger, utan även att inhämta reseinformation och boka biljetter. När vi väl reser vill vi att det ska ske tryggt och bekvämt. Och att det ska fungera hela resan från dörr till dörr. ETT TUFFT MÅL Sveriges Riksdag har en målsättning att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för funktionshindrade senast 2010. Med andra ord; tillgänglig för alla. Ett tufft mål, men nödvändigt. Genom att på olika sätt underlätta fler människors resebehov ökar även viljan och lusten till ett kollektivt resande. Ökad tillgänglighet gör att det blir bättre för alla! Rikstrafiken och trafikverken har regeringens uppdrag att arbeta mot målet. Ett resultatet är projektet Hela Resan som startade i september 2000. Ett samordnat projekt mellan Rikstrafiken, Luftfartsverket, Banverket, Sjöfartsverket, Svenska Lokaltrafikföreningen, Vinnova, Tåg i Bergslagen, Vägverket, Handikappförbundens Samarbetsorgan och Samtrafiken i Sverige. 4 UTAN HINDER

Funktionshinder är en begränsning av en individs fysiska och/eller psykiska förmåga. Ett funktionshinder kan vara förvärvat eller medfött, temporärt eller bestående. Hindret uppstår i samspel med omgivningen, situationen. BERGSLAGEN STÅR MODELL Hela Resans projektarbete inleds och prövas på ett geografiskt avgränsat område Bergslagen med kopplingar till Göteborg och skärgårdstrafiken. Här pågår dessutom ett försök med regional upphandling av tåg. På så sätt blir utgångspunkten regional men ansluter till resande över hela Sverige. Bergslagen får stå modell för hur tillgängligheten i resandet kan förbättras över hela landet. SAMORDNING BEHÖVS I en reskedja byts det ibland flitigt mellan bil, buss, tåg, båt och flyg. Många är inblandade och samordningen mellan olika myndigheter, aktörer och trafikslag står högt upp på listan. Var börjar och slutar olika aktörers ansvar? Hur ser rollerna ut? En samordning måste ske både lokalt, regionalt och nationellt. Redan idag vet vi mycket om den fysiska miljön kring stationer, på perronger, plattformar och i ankomst- och avgångshallar. Men när det gäller information, biljett- och bokningssystem, ledsagning och personlig service måste vi tillsammans utveckla kunskaperna. När projektet Hela Resan avslutas 2003 ska vi ha underlag för att ta fram åtgärdsplaner som är trafikslagsövergripande och som berättar hur vi kan nå målet för tillgänglighet 2010. I projektet Hela Resan samverkar Rikstrafiken, Luftfartsverket, Banverket, Sjöfartsverket, Svenska Lokaltrafikföreningen, Vinnova, Tåg i Bergslagen, Vägverket, samtrafiken och Handikappförbundens Samarbetsorgan. Utdrag ur projektdirektivet Hela Resan ska utgöra den arena som behövs för att tillämpa den kunskap och de erfarenheter som utvecklats under 1990-talet. Vi tar ett nationellt initiativ där resultatet ska kunna leda till ett successivt expanderat nät men också där vi tillsammans, oavsett färdmedel, får möjlighet att tillämpa metoder för trafikslagsövergripande bristanalyser och åtgärdsplaner. UTAN HINDER 5

6 UTAN HINDER

SAMORDNA ANSVAR OCH ROLLER Var börjar egentligen tågresan? Hemma vid tidtabellen, i bussen till stationen eller när du kliver på tåget? Och var slutar flygresan? När planet tar mark eller i flygtaxin? Ska även övergångarna mellan färdsätten bli tillgängliga måste ansvar och roller redas ut. I tillgänglighetsfrågor blir samarbetet mellan de olika trafikslagen extra viktigt. Den som reser måste veta att det fungerar hela vägen. Alla deltagare i Hela Resan har självklart ett eget ansvar när det gäller tillgänglighet inom sitt område. Men då måste alla berörda veta var detta område börjar och slutar. För samtliga trafikverk är det idag en av huvuduppgifterna att arbeta för att ta hänsyn till funktionshindrade personers behov. Alla trafikverk har dessutom ett uppdrag att öka möjligheten för funktionshindrade att resa. Rikstrafikens roll är att se till att samordningen fungerar. Projektet Hela Resan skapar en gemensam arena för att konkretisera ansvaret. I juni 2000 utfärdade regeringen förändringar i förordningar om handikappanpassad kollektivtrafik. Bland annat föreskrivs att Vägverket, Banverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket ska, vart och ett inom sitt område, initiera, planera och följa upp anpassningen. Rikstrafiken skall verka för att anpassningen samordnas. (SFS 2000:616). LOKAL SAMORDNING En direkt åtgärd provas i Bergslagen och Göteborg. När en knutpunkt är inventerad ska trafikverken tillsammans komma fram till var ansvaret för tillgängligheten börjar och slutar. Varje trafikverk ska dessutom komplettera med egna inventeringar när det gäller anslutningstrafik till och från knutpunkterna. Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) ska också se över hur samordningen och samverkan fungerar mellan operatörer, taxi, lokal busstrafik, regional buss- och tågtrafik samt den interregionala buss- och tågtrafiken. Speciellt när det gäller tidtabellsplanering, ledsagning och information. UTAN HINDER 7

GÄVLE BORLÄNGE VÄSTERÅS FALUN AVESTA ÖREBRO KOLL PÅ 13 KNUTPUNKTER Två flygplatser, en färjeterminal, två bryggor och åtta järnvägsstationer med bussstationer inventeras i Hela Resan-projektet. Nu ritas kartan om efter verkligheten. Den faktiska tillgängligheten blir synlig. Flera av de tretton knutpunkterna har några år på nacken. En del över hundra. Utseendet från de ursprungliga ritningarna har förändrats. Men efter Samtrafikens genomgång för Hela Resans räkning kommer kartor, foton och texter att beskriva hur det fysiskt ser ut. Materialet som kommer fram ska läggas in i TågplusGuiden, den nationella databasen för reseinformation på Internet. Via webben kommer resenären att interaktivt och enkelt kunna få uppgifter om tillgänglighet, service och kvalité. Beskrivningen omfattar även all anslutande trafik och hela stationsområdet. SÅ HÄR SKA DET FUNGERA Det vanligaste sättet att söka i TågplusGuiden är med en tidtabellsfråga. Då svaret på frågan syns ska resenären kunna klicka sig vidare till speciellt framtagna områdeskartor för stationen, terminalen 8 UTAN HINDER

MORA MORA FLYGPLATS HALLSBERG DALA AIRPORT GÖTEBORG DANMARKSTERMINALEN, GÖTEBORG och hållplatsen där tillgängligheten finns beskriven både i bild och text. Härifrån går man vidare till detaljinformationen via flikar med huvudrubriker; perronger, spår, hållplatser, taxi, parkeringar, bagage, biljettinformation, servering, toaletter och en flik för tillgänglighet är sedan uppdelade i flertalet underrubriker. I menyträdet syns mångfalden av information, vilket gör det lätt att hitta det som är viktigt för just mina behov. Sökvägarna är delade och informationen finns länkad till olika ställen i söksystemet. Till exempel finns handikapp-p beskrivet både under parkeringar och tillgänglighet. Att arbeta på det här viset att presentera tillgänglighetsinformation enkelt och lättåtkomligt är unikt i Europa. STYRSÖBRATTEN BEHOVSBILDEN STYR INVENTERINGEN Metoden som används vid inventeringen av de 13 knutpunkterna jobbades fram av Samtrafiken inom ramen för ett projekt i Halland. Forskare från tre högskolor och universitet gjorde en omfattande genomgång av människors behov. Vad ville folk veta? Vad var viktigt? Olika resenärer med och utan funktionshinder och olika personalgrupper intervjuades. De önskemål som då kom fram har även förts vidare till de som berörs. Bland annat var det många som ville veta vilket spår tåget ska gå i från redan när biljetten bokas. I dag går inte det eftersom UTAN HINDER 9

10 UTAN HINDER

spårplaneringen bestäms med så kort varsel. Något som på sikt kanske kan ändras för att tillgängligheten ska förbättras. OKUNSKAP LIGGER BAKOM Arbetsgruppen som är ute och inventerar i Bergslagen och Göteborg har hittat mycket som inte är bra ur tillgänglighetssynpunkt. Ibland är det ren okunskap som ligger bakom. För branta ramper, oläsliga monitorer och felplacerade dörröppnare. På ett ställe en vänsterhängd dörr där det borde vara en högerhängd. Slående är de dåliga handikapptoaletterna där skötbord monterats in så att rullstolen inte får plats. Borlänge C saknar hiss till en av plattformarna, på Dala Airport är restaurangen uppbyggd två trappsteg. Nästan alla knutpunkter saknar ledstråk och kontrastmarkerade dörrar för synskadade. Men även motsatsen finns. Både Örebro och Hallsberg är moderna resecentra och anläggningar som fungerar bra. De har snygg design, är väl utformade och därmed lättorienterade och de nivåskillnader som finns är lätta att klara av. ETT BRETT UNDERLAG Informationen från den omfattande inventeringen ska bearbetas och användas på flera sätt. Bland annat kommer Hela Resans delprojekt Klara Bytet att bygga sitt arbete på de fakta som kommer fram. När Hela Resan-projektet avslutas kommer ett brett underlag att finnas för att ta fram trafikslagsövergripande förbättringsåtgärder. Tillgänglighetsinformationen i TågplusGuiden finns framtagen i en testversion på Internet. Adressen är http://194.68.214.93/vs Än så länge saknas kopplingen till tidtabellssökningssystemet, klicka istället på hussymbolen, titta på Göteborg C och Falkenberg genom att välja län, kommun och station. Material från de 13 knutpunkterna kommer att läggas in succesivt. Gå in och prova, tyck till och lämna dina synpunkter till anders.hansson@samtrafiken.se och olof.nordell@vianord.se Varför Bergslagen och Göteborg valdes ut. I Bergslagen finns inslag av lokal, regional och interregional trafik. Här finns SJ:s kommersiella nät, statens upphandlade nattågstrafik med Tågkompaniet, regionalt upphandlad trafik och den långväga busstrafiken som drivs på kommersiella grunder. Regionen lämpar sig väl att studera, eftersom de fyra berörda länen (Gävleborg, Dalarna, Västmanland och Örebro) bildat en gemensam organisation (Tåg i Bergslagen AB) för att tillsammans planera och upphandla regional och interregional persontrafik på järnväg. Tågen är dessutom nyproducerade med förhållandevis högt ställda krav på god tillgänglighet för funktionshindrade. Fördelen med ett geografiskt avgränsat område är också att den lokala anslutningstrafiken inkluderas, som är en förutsättning för att säkerställa hela resan. Eftersom Bergslagen saknar båttrafik kompletteras detta genom en färjeterminal och två bryggor i Göteborg. UTAN HINDER 11

12 UTAN HINDER FRIHET OCH MÖJLIGHETER

Förflytta sig. Från en del av sitt liv till en annan. Kortare sträckor till vardags. Då och då längre för att möta nya miljöer och intryck. Målet för resan är viktigare än transporten i sig. Men om själva transporten är besvärlig, ibland oöverstiglig, försvinner friheten och möjligheten. Livet blir snävare. Lena, Pricken och Stig berättar. Lena Holmstrand har suttit i rullstol sedan hon var tolv år. Den är hennes ben och fötter. Pricken Granit har varit helt blind i över 25 år, nu har hon dessutom diabetes och förlorad hörsel på ett öra. Ledarhunden Mikko är en god vän. Stig Kjellberg är döv sedan barndomen och har teckenspråk som sitt språk. Alla tre jobbar, är aktiva och reser mycket både privat och i tjänsten. PRAT MED TOMMA STOLAR Jag kan inte åka någonstans där hunden inte är inkörd. På de ställen där hunden hittar är det ändå en så stor anspänning att jag är helt slut när jag väl kommer fram. Till och med från bussen till jobbet. Det är påfrestande, berättar Pricken. Det enklaste för henne är att åka färdtjänst hela vägen. Speciellt på längre resor där det krävs byten. UTAN HINDER 13

Om jag ska åka tåg eller buss behöver jag ändå hjälp att stiga på och av och att byta. Det är inte alltid som vänner och bekanta kan hjälpa till. Även om ledsagning vid t ex byten ska fungera har det hänt att Pricken stått kvar på perrongen och väntat på hjälp. Självkänslan sviktar. Sedan på själva tåget får man fråga om det finns någon som kan visa mig min plats. Det är ofta jag pratat med tomma stolar. Då gäller det att klara av att skratta åt sig själv. SKOHORNSMODELLEN GÄLLER Lena har egen bil där hela förarplatsen är ombyggd. Ibland åker hon elrullstol till jobbet, det tar 40 minuter. Det händer även att hon tar bussen. Det finns en bussramp som fälls ut med hjälp av en nyckel som chaufförerna har. Jag får ofta visa hur de ska göra. Känslan av att en del chaufförer blir sura när man kommer finns där. Mjuka Linjen (servicelinjen) är bra, men den går sällan och inte över hela stan. När det gäller längre resor blir det riksfärdtjänst eller tåg. Den vanliga färdtjänsten ser till att hon kommer på perrongen. Men ledsagning på ankomstorten måste också beställas. Det är många delar som ska fungera. Rullstolsplatsen finns i sista vagnen, tågmästaren måste ha fått beskedet att jag ska med för att kunna fälla ut liften. Sedan ha tid att hissa upp mig. Jag har blivit bränd några gånger så nu dubbelkollar jag alltid att personalen vet om mig. Lena tycker att liften känns för vek, att den är osäker. Hela påstigningen sker a la skohornsmodell. Väl på plats är det andra bekymmer som tar vid. Man blir ju fikasugen. Jag vet att personalen är skyldig att hjälpa till. De förstår att jag inte kan hämta kaffe själv. Men ändå känns det som om jag behandlas som mindre vetande. 14 UTAN HINDER

PÅ JAKT EFTER MONITORER För Stig är det viktigaste att informationssystemet med textdisplayer är väl utbyggt. Om tidtabellen håller och inget oväntat inträffar fungerar det ändå. Blir det förseningar hamnar han lätt på efterkälken. Om jag t ex ska byta tåg och inte vet vilket spår anslutningståget går i från är det frustrerande. De hörande får information via högtalare, jag måste in till stationen och kolla monitorn. Är det en stressad situation och ont om tid får jag springa till närmaste monitor, inte kul när man har mycket bagage. När det händer något under själva resan, längre stopp, informeras det alltid via högtalare. Man borde utnyttja dagens GSM-teknik bättre. Informationen kunde komma via SMS, genom mobiltelefonernas inbyggda vibrator kan man koppla av under resan och ändå vara säker på att inte missa något. INFORMATION OCH KUNSKAP Att informationen före och under resan måste fungera är alla tre överens om. Men även kunskapen om funktionshindrades behov och förutsättningar ska finnas hos berörd personal. Det är så mycket som kan gå snett. Små, små detaljer som betyder stort krångel. Jag tror inte att flygets bagagepersonal vet hur viktig min elrullstol är för mig. Stolen är skräddarsydd och det går inte att använda någon annans. Om den behandlas ovarsamt i lastrummet och något går sönder blir hela resan förstörd. När jag flög till Island var fotplattan av och sitslyften trasig. Katastrof, berättar Lena. Förseningar ställer till det för Stig. Är tåget mycket försenat vill man gärna veta om anslutningståget väntar. Detta ropas ut av konduktören som går från vagn till vagn. Ofta finns det ingen tid till att skriva på lappar, konduktören säger jag återkommer och så sitter man där helt avskuren. UTAN HINDER 15

Pricken måste verkligen tolka all informationen bokstavligt. Hon har ju ingen aning om hur det ser ut när hon kommer fram. Alltid när det står att bussarna går från samma ställe måste jag kolla upp det. Oftast betyder det från samma station. För mig betyder samma ställe att nästa buss går från exakt samma bussficka, så att jag kan stå kvar och vänta. Så här beskriver regeringens handlingsplan Från patient till medborgare om bemötande. Särskilda medel bör avsättas för en flerårig satsning på kompetensutveckling för personal inom olika samhällsområden kring frågor som rör bemötande av personer med funktionshinder. Utbildning i bemötande Bemötandet är avgörande för hur en resa upplevs. HSO ska tillsammans med handikapporganisationer och utbildningsenheter inventera befintliga utbildningsprogram för personal inom kollektivtrafiken samt ta fram ett förslag till utbildning i bemötande för servicepersonal inom kollektivtrafiken avseende samtliga transportslag. Denna utbildning ska utvecklas i samverkan med funktionshindrade, operatörer, beställare och personal. Utbildningen ska sedan prövas vid de tretton knutpunkterna i Bergslagen och Göteborg och därefter utvärderas. Målet är att få fram en nationell modell för utbildning i bemötande och förståelse speciellt för personal inom kollektivtrafikområdet. HSO har för utvecklingsarbetet beviljats stöd från SISUS (Statens institut för särskilt utbildningsstöd) för åren 2001 2002. ATT VARA TILL BESVÄR Känslan av att vara till besvär är alltid närvarande. Ett orosmoment. Ibland uppstår situationer som känns rent förnedrande. När det gäller bemötande finns mycket att göra. Lena berättar. På flyget blir jag lyft från rullstolen över till flygstolen. Ofta av någon lastare med skitig overall och arbetshandskar. Är man snyggt klädd själv, på väg till ett möte, känns det inte bra. Det är skillnad på att bära saker och människor. Jag brukar säga; du får ta av dig handskarna. Pricken beskriver hur det kan bli för henne. Det är väldigt jobbigt att hamna på ett nytt ställe, i en vänthall till exempel. Även om ledsagningen fungerar, blir man ofta satt på ett ställe för att vänta. Jag vet inte hur det ser ut, var toan finns, om jag får insulinkänning kan det bli panik. För trafikpersonalen är det inte alltid så lätt att veta hur man bäst agerar. Utbildningar i bemötande behövs. Men det finns även goda exempel, utan kurser. Det handlar så mycket om sunt förnuft. Att vara rak och fråga vad som är bäst för mig, de ser ju min vita käpp. Många människor har verkligen servicekänsla. Utan dem skulle det inte fungera, avslutar Pricken. 16 UTAN HINDER

TILLGÄNGLIGHETEN GRADERAS Tillgänglighet i resandet ser olika ut beroende på varje människas förutsättningar. Det som fungerar för den ena kan vara katastrof för den andra. Inom Hela Resan pågår ett delprojekt som fått namnet Klara Bytet. Målet är att ta fram en metod för att kunna bedöma graden av tillgänglighet. Metoden som arbetas fram av Klara Bytet ska först provas på de 13 utvalda knutpunkterna, för att på sikt utvecklas till en nationell standard. Så oavsett var i landet du vill resa, ska graden av tillgänglighet finnas angiven på samma sätt. Terminaler och platser där byten sker mellan olika fordon och fordonsslag ska granskas och graderas. Men även samordning, information, betalning, bokning, service och ledsagning är centrala i projektet. Grön, gul eller röd standard är de nivåer som anger hur väl det fungerar, där grön betyder tillgängligt för alla. Gul betyder att det UTAN HINDER 17

finns förbehåll och att resenären bör undersöka innan vad som gäller. Röd är låg standard och egentligen oacceptabelt ur tillgänglighetsperspektiv. Ur PM beskrivning av konsultuppdrag Metodutvecklingen i Klara bytet har indelats i två etapper. Den första etappen avser utveckling av standard för att ur ett planeringsperspektiv kunna beskriva olika nivåer av tillgänglighet. Avsikten är i första hand att ge underlag för beslut om åtgärder och investeringar syftande till ökad tillgänglighet. Den andra etappen avser att behandla hur erhållen information skall kunna användas ur ett individuellt perspektiv där den enskilda skall kunna bedöma systemets tillgänglighet utifrån sina egna behov. EXPERTPANELEN En expertpanel med personer från de olika handikapporganisationerna kommer att tillsammans med en extern konsult att sätta gränsvärden för vad som ska klassas som grönt, gult eller rött. Det gäller att se vad som är viktigare än annat när bedömningen görs. För att få bästa tillförlitlighet kommer expertpanelen att förankra sina förslag i respektive organisation. Ju fler synpunkter och förslag, desto säkrare blir klassificieringen. Materialet man har att jobba med är inventeringen av de 13 knutpunkterna. Där har befintliga ritningar ritats om till hur det verkligen ser ut. Men det räcker inte med att känna till de fysiska förhållandena; hur mycket ramperna lutar eller hur breda dörröppningarna är. Kompletterande inventeringar ska göras utifrån andra aspekter. När vet man till exempel om ledsagningsfunktionen kan klassas som grön? Eller tidtabellsinformationen? EN EGEN RESKARTA När arbetet med Klara Bytet är avslutat är förhoppningen att den enskilde resenären via ett datasystem ska kunna få en egen reskarta. På den ska profiler för olika funktionsnedsättningar finnas inlagda. Genom att knappa in de funktionshinder som gäller, får resenären information om tillgängligheten. Dessutom angiven exakt utifrån de personliga förutsättningarna. Men systemet är även tänkt att användas i planeringssyfte. Ju mer man vet desto enklare är det att anpassa nybyggnationer och renoveringar till högsta tillgänglighetsstandard. 18 UTAN HINDER

Den här broschyren finns även tillgänglig som PDF-fil på www.rikstrafiken.se som textfil på diskett eller som ljudkassett. Kontakta Rikstrafiken för beställning och mer information. UTAN HINDER 19

Ett samarbetsprojekt mellan Rikstrafiken, Luftfartsverket, Banverket, Sjöfartsverket, Svenska Lokaltrafikföreningen, Vinnova, Tåg i Bergslagen, Samtrafiken, Vägverket och Handikappförbundens Samarbetsorgan. För projektsamordning svarar Rikstrafiken telefon: 060-67 82 50. www.rikstrafiken.se