EU i riksdagsvalet 2018

EU i riksdagsvalet 2018 En textanalys av riksdagspartiernas valmanifest inför riksdagsvalet 2018 Anja Rousu Kandidatuppsats, Statskunskap C. Uppsala universitet, HT 2018 Handledare: Thomas Persson Antal ord: 12 428 Antal sidor: 37

ABSTRACT During the last centuries the alleged democratic deficit in the European Union has been discussed within the area of European studies. This deficit is, according to previous research, present on the national political arena where parties fail to discuss European issues. To describe the democratic link between national political parties and their voters, this essay answers the following question: How do the Swedish political parties discuss issues concerning the European Union in their manifestos for the Swedish parliamentary election of 2018? This is answered by a text analysis of the election manifestos of the Swedish parliamentary parties of 2018. The result is that the second-order national elections -hypothesis fail to explain the discussion about EU on the Swedish political arena. Furthermore, the essay finds that the Swedish parliamentary parties to a large extent act as predicted by the theory regarding issue evolution presented by Hobolt and de Vries. 1

INNEHÅLL 1. Inledning, syfte och frågeställning 3 2. Teoretiskt ramverk 5 2.1 Second-order national elections 5 2.2 Skillnader mellan partier 7 2.3 Det svenska partisystemet 9 2.4 Hypoteser 10 3. Metod och material 12 3.1 Metod 12 3.2 Material 14 4. Analys av valmanifest 15 4.1 Socialdemokraterna 16 4.2 Moderaterna 18 4.3 Sverigedemokraterna 20 4.4 Centerpartiet 22 4.5 Vänsterpartiet 23 4.6 Kristdemokraterna 23 4.7 Liberalerna 24 4.8 Miljöpartiet 26 4.9 Jämförelse mellan de olika partierna 27 5. Slutsatser 28 6. Referenser 35 2

1 INLEDNING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING Det svenska politiska systemet påverkas i hög grad av beslut som fattas i Europeiska unionen, detta sedan Sverige blev medlem i EU 1995. År 2015 innehöll ungefär 26 procent av svenska författningar (publicerade i svensk författningssamling) någon referens till EU-rätt, vilket innebär att Sveriges medlemskap i EU påverkar svenska medborgare i hög grad (Blomgren och Liljeqvist 2018). Att EU-beslut påverkar svensk lagstiftning och svensk politik i en så pass stor utsträckning skapar ett behov av demokratiskt inflytande av svenska medborgare på EU-nivå. Detta inflytande kan skapas på två olika sätt, genom Europaparlamentsval samt genom nationella val. Ledamöterna i Europaparlamentet är direktvalda av medlemsländernas befolkning, vilket innebär att Europaparlamentsvalet fungerar som en direkt länk mellan medborgare och beslut. Även de nationella valen har dock betydelse, eftersom de nationella regeringarna representerar sina respektive medborgare i ministerrådet och europeiska rådet, där de utgör två av de viktigaste beslutsfattande organen i EU. Därmed är Europaparlamentsvalet och de nationella båda av stor vikt för att demokratin på EUnivå ska vara välfungerande. Som Hix och Marsch (2011) kommer fram till fungerar Europaparlamentsvalen inte som ett effektivt medel för demokrati och ansvarsutkrävande i EU, vilket innebär att svenska medborgare inte har en tillräckligt stark möjlighet att påverka beslut som fattas i Europaparlamentet. Detta ställer än högre krav på att de nationella valen ska fungera väl för att garantera ett ansvarsutkrävande i EU. För att de nationella valen ska vara en väl fungerande garant för demokrati och svenskt inflytande på EU-nivå krävs att det även finns en diskussion kring EU-frågor på nationell nivå. Tidigare forskning (se bland annat Blomgren och Liljeqvist 2018) har visat på att det finns ett underskott av politisk diskussion om EU i Sverige. Detta innebär att partier inte klarar av sin grundläggande uppgift att utforma olika alternativ och presentera dessa för medborgarna, vilket i sin tur innebär att medborgare saknar möjlighet att förstå och välja mellan olika alternativ gällande EU-politik. Dessutom tenderar diskussionen att handla om systemfrågor snarare än sakfrågor (Liljeqvist 2018), vilket får till följd att väljare inte kan ta ställning i frågor rörande EU på nationell nivå. Det tros dock finnas skillnader mellan olika partiers vilja att föra en diskussion om EU. Medan Hix och Marsch (2011) skriver att samtliga partier tenderar att fokusera på nationella frågor snarare än genuint europeiska frågor, framhåller Hobolt och de Vries (2012) att så 3

kallade utmanarpartier kan vara mer benägna än andra partier att ta ställning i EU-frågor. Enligt Hobolt och de Vries (2012) tenderar dessutom dessa utmanarpartier att vara negativt inställda till EU. I Europa finns det ett flertal sådana EU-skeptiska partier, som får allt mer makt i flera av EU:s länder, och därmed för fram frågor om EU:s funktionssätt. I och med det brittiska utträder ur EU, som kommer att ske i mars 2019, har även en liknande vilja att begära utträde uppkommit i ett flertal länder, däribland Sverige där Sverigedemokraterna förespråkar ett Swexit. Den svenska politiska arenan är även intressant utifrån vad tidigare forskning har visat om diskussion om EU bland svenska riksdagspartier. Maria Strömvik (2018) genomförde en undersökning av riksdagspartiernas webbplatser inför riksdagsvalet 2018, där Strömvik analyserade partiernas ställningstaganden kring de sakfrågor som regeringen, under mandatperioden 2018 2022, kommer att fatta beslut om i ministerrådet. Undersökningens resultat ger partierna underkänt gällande i vilken grad partierna talar om dessa frågor, vilket enligt Strömvik innebär att väljare kommer att ha svårigheter med att bilda sig en uppfattning om de olika partiernas ståndpunkter i frågan. Strömviks undersökning stärker bilden av att den svenska demokratin kopplat till EU fungerar undermåligt. Sammantaget tyder detta på att det finns ett demokratiskt underskott, inte bara i EU, utan även i Sverige, gällande frågor som rör EU. Detta genom att det saknas politisk diskussion kring EUfrågor, vilket innebär att medborgarna saknar möjlighet att ta ställning i frågor gällande EU. Detta innebär vidare att det finns brister i demokratin i Sverige gällande EU-frågor. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur väl den svenska demokratin fungerar gällande frågor som är kopplade till EU, i samband med valrörelsen 2018. Dessutom åsyftas att undersökas huruvida det finns skillnader mellan de olika partierna gällande vilken tyngd de lägger vid EU-frågor samt deras ställningstaganden kring EU som positivt eller negativt. Med bakgrund i detta ställs frågan: Hur diskuterade svenska riksdagspartier EU-frågor i sina valmanifest inför riksdagsvalet 2018? Detta undersöks genom en kvalitativ textanalys av riksdagspartiernas valmanifest 2018, för att kunna göra en bedömning av hur väl riksdagspartierna utgör en länk mellan medborgarna och beslutfattande på EU-nivå. Analysen kretsar kring huruvida partierna fokuserar på nationella eller genuint europeiska frågor, huruvida de skriver i huvudsak om systemfrågor eller sakfrågor, i vilken grad partierna tycks anse att EU-frågor är viktiga samt huruvida partierna är positiva eller negativa till EU. 4

Uppsatsen är upplagd enligt följande: först presenteras de teorier som uppsatsen bygger på, sedan presenteras metod och material. Efter detta följer en redogörelse för de empiriska resultaten. Uppsatsen avslutas sedan med att slutsatserna presenteras. 2 TEORETISKT RAMVERK Uppsatsen bygger främst på två teorier: Simon Hix och Michael Marsch artikel om secondorder national elections (2011) samt Sara B. Hobolt och Catherine de Vries (2012) artikel om partiers förväntade beteenden kring EU, och då speciellt gällande EU-skeptiska partier. Dessa båda artiklar lägger grunden för det teoretiska ramverk som används i uppsatsen. Det kompletteras av en redogörelse för det svenska partisystemet i korthet. I avsnittet presenteras dessa två artiklar, redogörelsen för det svenska systemet samt ett antal hypoteser härledda ur dessa, vilka ligger till grund för den fortsatta analysen i uppsatsen. 2.1 SECOND-ORDER NATIONAL ELECTIONS Inom Europaforskningen sker idag en livlig debatt om det påstådda demokratiska underskottet i Europeiska unionen. Tanken om ett demokratiskt underskott innebär att EU inte uppfyller de krav som rimligen kan ställas på ett politiskt system som påverkar medborgarna i den grad som EU gör. Hix och Høyland (2011) resonerar kring det demokratiska underskottet och lyfter fram att för att EU ska kunna räknas som demokratiskt krävs bland annat att det finns en genuin tävlan mellan politiska partier och företrädare på EU-nivå. Det finns ingen gemensam definition för ett demokratiskt underskott, men Føllesdal och Hix (2006) framställer en definition som inkluderar fem punkter: (1) ökad exekutiv makt, minskad makt för nationella parlament, (2), ett för svagt Europaparlament, (3) avsaknad av genuint europeiska val, (4) EU är för långt från medborgarna och (5) policy drift - EU antar förslag som saknar stöd hos medborgarna. Denna definition är dock, som Hix och Høyland (2011) skriver, inte accepterad universellt i forskarvärlden. Speciellt Giandomenico Majone och Andrew Moravcsik kan lyftas fram som framstående EU-forskare som inte stöder den tidigare nämnda definitionen om ett demokratiskt underskott i EU. Deras idéer kommer inte att presenteras ingående i uppsatsen, men kortfattat består Majones kritik i att EU inte nödvändigtvis måste vara demokratiskt i och med att EU inte fattar beslut om den typ av frågor som kräver demokratisk legitimitet. Moravcsik är kritisk mot samtliga punkter i standarddefinitionen av ett demokratiskt underskott i EU. Han hävdar att EU i grunden är ett mellanstatligt samarbete där medlemsländernas regeringar står ansvariga 5

gentemot sina medborgare, vilket garanterar ansvarsutkrävande och därmed demokrati. (Hix och Høyland 2011). Hix och Marsch (2011) skriver i sin artikel Second-order effect plus pan-european political swings: An analysis of European Parliament elections over time om teorin om second-order national elections. Teorin innebär att Europaparlamentsval inte prioriteras medborgare utan sker i skuggan av de nationella valen. Denna teori är starkt kopplad till teorier om det demokratiska underskottet i EU, i och med att den hänger ihop med Føllesdal och Hix (2006) tredje punkt i definitionen av ett demokratiskt underskott, som innebär att det inte finns några europeiska val. Hix och Marsch (2011) förklarar att Europaparlamentsvalens underordnade ställning beror på att Europaparlamentsvalen inte skapar någon möjlighet till regeringsbildning. Detta innebär att medborgare kommer att prioritera dessa val lägre än nationella parlamentsval, och istället se Europaparlamentsvalen som en chans att uttrycka sina verkliga åsikter. Detta ställs mot nationella val där medborgare tros taktikrösta baserat på vilken regeringsbildning som ses som mest önskvärd. Dessutom, framhåller Hix och Marsch, ser medborgare Europaparlamentsvalen som en möjlighet att uttrycka sina åsikter i någon viss sakfråga som mainstreampartierna ignorerar. Hix och Marsch förklarar vidare att valkampanjer och diskussioner inför Europaparlamentsval tenderar att fokusera på nationella frågor snarare än på europeiska frågor, vilket innebär att diskussionen inte motsvarar det som valet handlar om. Allt detta leder gemensamt till att Europaparlamentsval tenderar att kretsa kring nationella frågor snarare än EU-frågor (Hix och Marsch 2011, s. 5). Vidare förklarar Hix och Marsch (2011) att det finns tre empiriska tecken på att teorin om second-order national elections stämmer: 1. Partier som sitter i regering när Europaparlamentsval hålls kommer att få ett lägre stöd än i det närmast föreliggande nationella valet, 2. Ju större ett parti är, i termer av dess röststöd i föregående nationella val, desto fler röster kommer de att förlora i nästkommande europeiska val, och 3. Beroende på när Europaparlamentsvalet hålls i förhållande till den nationella valcykeln kommer effekten av (1) och (2) att variera (egen översättning, Hix och Marsch 2011, s. 5). 6

Hix och Marsh (2011) testar dessa hypoteser mot samtliga Europaparlamentsval till och med valet 2009. De finner ett starkt stöd för teorin om second-order national elections. Annan forskning på Europaparlamentsval talar delvis emot Hix och Marsch (2011) bild av att second-order national elections -teorin stämmer. Detta gäller exempelvis Hobolt och de Vries (2016) som visar på att i Europaparlamentsvalet 2014 vann EU-skeptiska partier på sin EUskepticism, detta genom att de personer som ansåg att EU hade presterat dåligt vid finanskrisen 2008 och dess efterdyningar var mer benägna att rösta på EU-skeptiska partier. Detta innebär att åtminstone vissa individer röstade på basis av deras åsikter om EU snarare än nationella frågor. Därmed stämde teorin om second-order national elections inte fullt ut i Europaparlamentsvalet 2014. Dessutom har Hobolt och Wittrock (2010) utfört en experimentell studie där individers röstbeteende undersöktes under kontrollerade former. Detta gjordes för att undersöka secondorder national elections -teorin på mikronivå. I studien fann de att väljare mestadels baserade sina val på nationella frågor, men att när individerna fick mer information om den europeiska integrationen var de mer benägna att svara på basis av europeiska frågor. Detta innebär att teorin om second-order national elections fann ett visst stöd i undersökningen, men att effekten av detta sätt att rösta kan variera. 2.2 SKILLNADER MELLAN PARTIER Hobolt och de Vries (2012) skriver om hur så kallade utmanarpartier har incitament att skapa nya konfliktlinjer i politiken för att nå egen vinning. Detta kallas issue evolution och innebär att partier tar upp nya, politiskt känsliga frågor på den politiska agendan. Vidare framhåller de att det enbart är vissa partier som vinner på att framföra nya typer av frågor på den politiska agendan. För att kunna avgöra vilka partier som har incitament att göra detta, samt för att kunna avgöra hur andra partier tros påverkas och reagera gör forskarna följande uppdelning av partier. Uppdelningen gäller i partisystem där ett flertal partier finns representerade, så kallade multipartisystem: mainstream government parties : innehar regeringsmakten och är nära medianväljaren politiskt, mainstream opposition parties : står nära medianväljaren politiskt men innehar inte regeringsmakten, challenger parties : partier som aldrig har haft regeringsmakt. 7

Hobolt och de Vries (2012) skriver att utmanarpartier är de som har starkast incitament att ta upp nya politiskt känsliga frågor på agendan. Då utmanarpartierna väljer att mobilisera kring en viss fråga som tidigare har ignorerats av mainstreampartierna, eller antar en position som skiljer sig från den rådande positionen bland övriga partier, antar de en roll som issue entrepreneurs. Medan utmanarpartierna tenderar att agera som issue entrepreneurs har mainstreampartierna incitament att behålla det rådande läget. Gällande mainstreampartierna har detta olika orsaker. Mainstream government parties tros inte välja att ta upp en ny eller känslig politisk fråga eftersom de redan har regeringsmakten, och därmed inte har något att vinna på att ta in en ny fråga, medan mainstream opposition parties inte tros vilja riskera att förlora chansen att efter nästa val bilda regering (Hobolt och de Vries, 2012). I uppsatsen kommer mainstream government parties och mainstream opposition parties att hanteras som en gemensam grupp, eftersom deras förväntade beteende gällande EU är detsamma. Vidare skriver Hobolt och de Vries (2012) om så kallad issue evolution, vilket innebär att nya frågor tas upp på den politiska agendan. De förklarar att de frågor som utmanarpartier har incitament att ta upp kännetecknas av att de är politiskt känsliga i en sådan utsträckning att de kan förändra det politiska systemet fundamentalt. Teorin förutsätter att när ett ämne väl har tagits upp av ett parti kommer frågan att bli så pass viktig att den förändrar röstningsbeteende hos individer. Detta innebär att ett parti som förlorar på den nuvarande ordningen kan införa en ny fråga i ett försök att ändra jämvikten i politiken. Det strategiska valet för utmanarpartier blir då att välja att ta upp en fråga där det finns en möjlighet att det kommer att uppstå en spricka i existerande partistruktur, samt där medborgare troligtvis har ett intresse i frågan (Hobolt och de Vries, 2012). Hobolt och de Vries har visat att partier tenderar att agera på detta sätt gällande europeisk integration. I Europa har det generellt rått konsensus kring EU mellan mainstreampartier, varav de ses som förhållandevis pro-europeiska (Hobolt och de Vries, 2012). Utmanarpartier är därmed mer benägna att föra frågan på tal, samt att vara skeptiska mot EU. För att läsa ytterligare forskning om Euroscepticism se Taggart och Szczerbiak (2018) samt Hobolt (2016). Taggart och Szczerbiak skiljer mellan så kallad Hard Euroscepticism och Soft Euroscepticism, där det första innebär att man är emot EU som system medan det andra innebär att man accepterar ett EU-medlemskap men ser att det finns problem inom systemet. 8

2.3 DET SVENSKA PARTISYSTEMET För att koppla de tidigare nämnda teorierna till det svenska partisystemet presenteras kort hur systemet har sett ut, samt partiernas ställning till EU vid de två folkomröstningarna för EUmedlemskapet 1994 och EMU 2003. Aylott och Bolin (2015) skriver om det svenska partisystemets historia. De beskriver att Socialdemokraterna har varit exceptionellt starka i Sverige. De fick i genomsnitt 42 % av alla röster i riksdagsvalen mellan 1948 och 2002, och hade regeringsmakten under en majoritet av alla mandatperioder. Övriga mandatperioder har olika konstellationer av borgerliga partier suttit i regering. Från 2006 2014 hade Allians för Sverige regeringsmakten, bestående av Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. 2010 kom Sverigedemokraterna in i Riksdagen. Under mandatperioden 2014 2018 regerade Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet. I Sverige har det genomförts två folkomröstningar med koppling till EU. Den första hölls inför EU-medlemskapet 1994, som slutade med en valseger för ja-sidan med 52,3%, mot nej-sidans 46,8% (SCB). Valresultatet innebar att Sverige gick med i EU 1995. 2003 genomfördes en folkomröstning där frågan gällde huruvida Sverige borde gå med i Ekonomiska och monetära unionen (EMU), resultatet blev då 55,9% nej-röster och 42,0% ja-röster (Valmyndigheten). Aylott framhåller att Sverige är ett EU-skeptiskt land, vilket innebär att resultatet från folkomröstningen 2003 inte är särskilt förvånande (Aylott 2005). Vid tiden för EMU-omröstningen var EU-skepticismen i Sverige centrerad till vänster i politiken, snarare än höger som i många andra EU-länder. Även Miljöpartiet var starkt emot EMU. Socialdemokraterna var officiellt för EMU, men ungefär hälften av de Socialdemokratiska väljarna röstade nej till EMU. I övrigt var Liberalerna (dåvarande Folkpartiet), Moderaterna och Kristdemokraterna för EMU medan Centerpartiet hade en mer tveksam hållning, även om partiledningen var för EMU. Även inom övriga partier fanns det interna splittringar (Aylott 2005). Sverigedemokraterna satt inte i Riksdagen 2003, varav de heller inte finns med i analysen. Därmed framgår att det historiskt har funnits en skepsis mot EU inom den svenska politiken. Vidare är även av intresse hur partier har avhandlat EU-frågor tidigare. Nina Liljeqvist (enligt Liljeqvist & Blomgren 2018) analyserar i en studie i vilken utsträckning EU nämns i valmanifesten från svenska riksdagspartier från 1976 till 2010. Liljeqvist finner att EU nämns 9

ytterst sällan. Dessutom finner Liljeqvist att 1991 och 1994, då frågor om EU-samarbetet var aktuella i och med folkomröstningen om inträde, ökade andelen argument kopplade till EU. Efter detta har andelen argument som kretsar kring EU sjunkit. Detta innebär, menar Liljeqvist, att den ökning som har skett av EU-relaterad lagstiftning inte har inneburit samma ökning av omnämnanden av valmanifest. Vidare finner Liljeqvist att när EU väl nämns tenderar argumenten att handla om konstitutionella frågor och inte politiska sakfrågor. Med konstitutionella frågor menar Liljeqvist frågor som rör EU-integrationen som sådan samt Sveriges medlemskap i EU. Det som Liljeqvist benämner som konstitutionella frågor kommer i denna uppsats att benämnas som systemfrågor, dock är definitionen inte identisk med Liljeqvist definition. Det finns även andra tecken på att demokratin i Sverige är undermålig gällande EU-frågor. I en Sieps-artikel från 2018 diskuterar Liljeqvist och Blomgren kopplingen mellan riksdagspartierna och EU, med slutsatsen att den demokratiska länken mellan dessa är svag. De skriver att [d]en sammantagna analysen pekar på att partierna i flera avseenden brister i sin grundläggande funktion att utgöra en länk mellan medborgaren och de politiska beslutsfattarna (2018, s. 1). På den svenska arenan betecknas Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som utmanarpartier enligt Hobolt och de Vries (2012) uppdelning, detta på grund av att de aldrig suttit i regering. De övriga riksdagspartierna är att beckna som mainstream-partier. Värt att nämna är dock att Vänsterpartiet inte är ett klassiskt utmanarparti, även om de uppfyller kravet enligt Hobolt och de Vries (2012). Vänsterpartiets särställning beror på att partiet visserligen inte har suttit i regering, men i många perioder heller inte har agerat som ett klassiskt oppositionsparti. Detta bland annat eftersom partiet har varit stödparti åt Socialdemokraterna i många perioder, samt även ingått uppgörelser om budget och liknande. Till exempel var Vänsterpartiet med och formade Socialdemokraternas och Miljöpartiets budget under mandatperioden 2014 2018. Dessutom har Miljöpartiet en speciell ställning i det att de blev ett mainstreamparti först 2014, då de för första gången hamnade i regeringsposition. 2.4 HYPOTESER Följande hypoteser är härledda ur de tidigare nämnda teorierna. Hypoteserna testas mot samtliga svenska riksdagspartiers valmanifest från 2018. 10

2.4.1 Hypotes 1: Samtliga partier förväntas skriva om nationella frågor i större utsträckning än genuint europeiska frågor Hix och Marsch (2011) skriver i sin artikel om second-order national elections att ett tecken på att teorin stämmer är att partier talar mer om nationella frågor än genuint europeiska frågor. I och med att detta tenderar att stämma i Europaparlamentsval är det troligt att teorin stämmer även i svenska riksdagsval. Denna hypotes anses som bekräftad om analysen visar att partier tenderar att nämna EU i relation till Sverige snarare än att enbart skriva om EU-samarbetet utan en nationell koppling. Analysen kommer inte att baseras på hur ofta en viss typ av fråga nämns, istället ligger fokus på hur frågorna framställs. 2.4.2 Hypotes 2: Samtliga partier förväntas skriva om systemfrågor i större utsträckning än sakfrågor Hypotesen är härledd ur Nina Liljeqvist (enligt Blomgren och Liljeqvist 2018) undersökning om i vilken grad EU-frågor är representerade i partiernas valmanifest. Hon fann i sin studie att europeiska systemfrågor har tenderat att förekomma oftare i svensk politik än sakfrågor på EUnivå. Detta innebär att partier oftare talar om medlemskap och sådana frågor i stället för sakpolitik. Detta ger effekten att medborgare inte vet hur partierna ställer sig till europeisk sakpolitik. Denna hypotes anses som bekräftad om partier väljer att till största delen skriva om frågor som gäller EU:s funktionssätt. Likt gällande föregående hypotes görs inte denna bedömning på hur ofta respektive typ av fråga nämns. Istället görs bedömningen baserat på om och hur partier väljer att ta upp de olika typerna av frågor. 2.4.3 Hypotes 3: Utmanarpartier förväntas vara EU-kritiska i större utsträckning än mainstreampartier Utmanarpartier antas vara mer kritiska till EU än övriga partier. Detta i och med at de antas ta motsatt position än mainstreampartier, vilka antas vara EU-positiva. Partierna som bedöms som utmanarpartier är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, i och med att de aldrig har haft regeringsmakt. Hypotesen bedöms som bekräftad om dessa partier uttrycker sig mer negativt om EU än övriga partier. Detta är härlett ur Hobolt och de Vries (2012) teori om issue evolution vilket innebär att utmanarpartier är mer benägna, än mainstreampartier, att anta en annan åsikt än den generellt rådande. 11

2.4.4 Hypotes 4: Utmanarpartier förväntas lägga större vikt vid EU-frågor än mainstreampartier De partier som är att anse som utmanarpartier antas agera som issue entrepreneurs och därmed vara mer villiga att ta upp EU-frågor än övriga partier, det vill säga mainstreampartier. Denna hypotes anses som bekräftad om analysen av valmanifesten visar att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har en mer aktiv EU-diskussion än de övriga partierna alternativt framställer EU som en viktig fråga i högre grad än övriga riksdagspartier. Även denna hypotes är härledd ur Hobolt och de Vries teori om issue evolution vilken innebär att utmanarpartier tenderar att ta upp politiskt känsliga frågor i större utsträckning än mainstreampartier. 3 METOD OCH MATERIAL I följande avsnitt presenteras uppsatsens metod samt material. 3.1 METOD Den metod som kommer att användas är kvalitativ textanalys, där grunderna har hämtats i Metodpraktikans tolfte kapitel (2017). Detta tillvägagångssätt innebär att det väsentliga innehållet i en text tas fram genom att texten läses noggrant och systematiskt. I denna uppsats ämnas samtliga riksdagspartiers valmanifest att analyseras med hjälp av att ett antal relevanta analysfrågor ställs till samtliga texter. Valmanifesten analyseras var för sig, sedan genomförs en jämförelse mellan partiernas valmanifest. Detta avslutas med att slutsatser dras utifrån de uppsatta hypoteserna. För att ge en möjlighet att testa de tidigare uppsatta hypoteserna mot materialet ställs följande analysfrågor upp: i. Skriver partiet i huvudsak om genuint europeiska frågor eller om frågor som har vinklats nationellt? ii. Skriver partiet i huvudsak om systemfrågor eller sakfrågor? iii. Är partiet i huvudsak för eller emot EU? iv. Framstår EU-frågor som viktiga eller oviktiga för partiet? Analysfrågorna är alla uppsatta som dikotomier. Denna uppdelning är dock inte självklar, varför tolkningar och definitioner av de olika frågorna presenteras nedan. Värt att nämna är att det 12

finns vissa svårigheter med denna uppdelning mellan europeiska frågor och nationella frågan samt mellan sakfrågor och systemfrågor. Svårigheten är att det finns en viss glidning mellan dessa begrepp, vilket kan innebär att ett och samma uttalande kan vara ett exempel på såväl en europeisk fråga som en nationell, eller vara i gråzonen mellan sakfråga och systemfråga. Dessutom kan finnas svårigheter med att bedöma huruvida ett parti är positivt eller negativt inställt till EU samt vilken vikt partiet ligger vid EU-frågor. Denna problematik möts av ett försök att tydligt ange vad som tolkas som respektive typ av fråga såväl i ovanstående definitioner som i själva analysen. Med begreppet genuint europeisk fråga menas en politisk fråga som dels handlar om EU, och som partierna dessutom vinklar till att enbart innefatta EU. Med detta menas att partierna väljer att formulera sin åsikt att gälla EU-nivån enbart, utan att koppla den till Sverige och nationella frågor. För att förtydliga vad detta innebär tas här upp ett antal exempel på citat som tolkas som genuint europeiska: EU:s inre marknad ska vidareutvecklas och fördjupas, särskilt för tjänster och den digitala ekonomin (Moderaterna 2018, s. 27), samt [a]rbete för att EU ska vidta åtgärder och främja återtagandet i samarbete med tredjeländer (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). Den nationella kopplingen som kommer utav att politiken påverkar Sverige och svenskar är oundviklig, i och med att de beslut som fattas i EU även påverkar Sverige i hög grad. Dock tolkas sådana frågor inte som europeiska, i och med att det är just framställningen av frågan som är central i analysen. Nationella frågor tolkas i denna uppsats som politiska frågor som rör EU men som framställs med en nationell koppling. Uppsatsen kommer inte att avhandla frågor som är strikt nationella, det vill säga frågor som partierna tar upp enbart i ett nationellt hänseende utan någon som helst koppling till EU. Istället behandlas frågor som helt eller delvis beslutas om på EU-nivå, som partier dessutom uttalat kopplar till EU, men som även har en nationell koppling i partiernas manifest. Dessutom innefattas frågor om det svenska medlemskapet i EU eller EMU. Som exempel på frågor som bedöms som nationella kan nämnas följande: [regeringen] har lämnat ambitionen att vårt land ska tillhöra EU:s kärna och motarbetar nu istället de länder som vill fördjupa samarbetet (Liberalerna 2018, s. 11) samt Sverige ska slå vakt om asylrätten och arbete i EU för att skapa lagliga vägar för människor att komma till EU för att söka asyl (Miljöpartier 2018, s. 6 7). Dessa är exempel på frågor som rör EU, men som framställs i relation till Sverige. 13

Systemfrågor definieras som frågor som rör EU:s funktionssätt som politiskt system, vilka befogenheter EU har och bör ha samt frågor om Sveriges fortsatta medlemskap i unionen. Som exempel på en fråga som tolkas som systemfrågor kan nämnas: Makten inom EU ska fortsatt utgå från medlemsstaterna (Moderaterna 2018, s. 27), och EU måste bli mer relevant i medborgarnas vardag och fokusera på de frågor där samarbetet kan göra störst skillnad (Socialdemokraterna 2018, s.33). Politiska sakfrågor definieras som frågor som inte är systemfrågor, det vill säga som rör de politikområden som beslutas om i EU snarare än frågor om EU som politiskt system. Denna typ av fråga är till exempel: [b]ekämpa tiggeri och europeisk människohandel (Sverigedemokraterna 2018, s. 21) och [m]er EU för jobben och ekonomin (Liberalerna 2018, s. 12). Dessa två frågor fokuserar kring konkreta sakpolitiska åtgärder som partierna föreslår inom ramen för EU-samarbetet. De två sista analysfrågorna, gällande om parterna är för eller emot EU samt hur viktigt EU är för partierna, kopplas till Hobolt och de Vries teori om mainstreampartier och utmanarpartier. Frågan om hur viktiga EU-frågor är för de olika partierna kommer att besvaras med hjälp av en analys av manifesten. Detta kommer inte att göras kvantitativt, utan analysen kommer snarare att göras genom att identifiera specifika uttalanden som visar vilken tyngd partierna lägger vid EU-frågor. Det finns dock även andra indikatorer på hur viktig EU-frågor är för partier, som om sådana frågor förekommer ofta samt om det finns specifika rubriker tydligt kopplade till EU. Frågan om partiernas inställning till EU analyseras med hjälp av specifika uttalanden som anger partiets ståndpunkt. Detta kan till exempel vara uttalanden såsom: Sverigedemokraterna värnar det demokratiska självbestämmandet och vill därför att Sverige lämnar EU (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). I det fallet att sådana tydliga uttalanden saknas analyseras även mindre explicita uttalanden. 3.2 MATERIAL Det material som analyseras är partiernas egna valmanifest inför riksdagsvalet 2018. För att få en bred bild av hela det politiska spektrumet har valet fallit på att inkludera samtliga riksdagspartier i analysen, detta innebär dock att det enbart finns utrymme till att analysera valmanifesten från ett årtal. Valet faller då på 2018 för att det är närliggande i tiden, dessutom är valet 2018 intressant då många EU-skeptiska partier har vuxit i Europa under åren 14

dessförinnan. På den svenska arenan är det även intressant då Sverigedemokraterna, ett starkt EU-kritiskt högerparti, fick sitt högsta väljarstöd någonsin (17,52%) i riksdagsvalet 2018. I och med att uppsatsen enbart ämnar redogöra för valrörelsen 2018 är det inte möjligt att utföra någon analys gällande en eventuell förändring över tid. Denna prioritering är dock nödvändig för att kunna utföra en kärnfull analys av samtliga riksdagspartier. Valet har fallit på att inkludera samtliga riksdagspartier, dels för att få en bred bild av det politiska samtalet i Sverige i stort, dels för att kunna jämföra de olika partierna sinsemellan. Denna jämförelse mellan partier är intressant främst då det finns en förväntan om att olika partier ska hantera EU-frågor på olika sätt, baserat på Hobolt och de Vries (2012) teori om issue evolution. Det som detta urval vinner i form av en representativ bild av hela det politiska spektrumet förlorar det dock i avsaknaden av möjlighet att inkludera fler valrörelser. Att analysen utförs på partiernas valmanifest är valt av tre anledningar; dels framställde samtliga riksdagspartier valmanifest inför valet 2018, vilket innebär att det finns jämförbart material från alla riksdagspartier. För det andra är valmanifesten officiella dokument som partierna ger ut själva, vilket garanterar att valmanifesten dels ger uttryck för den officiella linjen inom partierna, dels att partierna fullt ut själva styr över vilka argument som framställs. Detta fråntar risken att till exempel media fungerar som ett filter där partiernas egna prioriteringar riskerar att inte komma fram. Den tredje anledningen till att valmanifesten har valts som material, är att valmanifesten riktar sig direkt till medborgarna, och att syftet därmed är att framföra partiernas ställning. Detta är avgörande då valmanifesten kan ses som representativa för den information som medborgarna nås av. 4 ANALYS AV VALMANIFEST I detta avsnitt presenteras och analyseras samtliga partiers valmanifest från 2018, avsnittet avslutas med en jämförelse mellan de olika partiernas valmanifest. Valmanifesten analyseras parti för parti, med hjälp av de analysfrågor som har presenterats tidigare i uppsatsen, nämligen: i. Skriver partiet i huvudsak om genuint europeiska frågor eller om frågor som har vinklats nationellt? ii. Skriver partiet i huvudsak om systemfrågor eller sakfrågor? iii. Är partiet i huvudsak för eller emot EU? iv. Framstår EU-frågor som viktiga eller oviktiga för partiet? 15

4.1 SOCIALDEMOKRATERNA Socialdemokraternas valmanifest 2018 saknar ett avsnitt som enbart kretsar kring EU-frågor, men EU-relaterade frågor tas upp på flera ställen i manifestet. 4.1.1 Genuint europeiska eller nationella frågor? Socialdemokraterna tar upp såväl genuint europeiska som nationellt framställda frågor i sitt valmanifest. Som exempel på europeiska frågor kan nämnas: [v]erka för att FN:s internationella kvotflyktingsystem utökas så att ansvaret fördelas på flera länder, samt arbeta för att EU upprättar ett gemensamt asylsystem som fördelar flyktingmottagandet rättvist och proportionerligt (Socialdemokraterna 2018, s. 17). Citatet bedöms som europeiskt i och med att det enbart är kopplat till EU. Ett ytterligare exempel på ett europeiskt uttalande är: [a]rbeta för ett EU som har en modern budget med rimlig avgift och prioriterar att stärka konkurrenskraften, bekämpa arbetslösheten, öka klimat- och miljöarbetet, samt att ta fram ett gemensamt, hållbart asylsystem (Socialdemokraterna 2018, s. 33 34). Utöver dessa exempel finns det även ett flertal till genuint europeiska uttalanden i Socialdemokraternas valmanifest. Det finns även ett antal nationella frågor representerade i manifestet. Bland dessa kan nämnas att Socialdemokraterna ämnar att [f]örstärka insatserna inom EU för förbättrade levnadsvillkor och tillgång till jobb i hemlandet för EU-medborgare som kommer till Sverige för att tigga, kombinerat med skarpare regler och åtgärder i Sverige (Socialdemokraterna 2018, s. 34). Detta citat bedöms som nationellt i och med kopplingen till Sverige i citatet. Fler exempel på nationella frågor är: [v]i värnar asylrätten i Sverige, i Europa och i världen, men ansvaret måste vara gemensamt (Socialdemokraterna 2018, s. 16), samt [b]ehålla den nya asyllagen tills gemensamma regler i EU är på plats, som innebär att färre asylsökande söker sig till Sverige och fler till andra länder (Socialdemokraterna 2018, s. 17). Även i dessa citat finns det tydliga kopplingar till Sverige och de nationella förutsättningarna. I valmanifestet finns det ett flertal frågor som är framställda nationella, Socialdemokraterna tenderar dock att i huvudsak skriva om genuint europeiska frågor. 4.1.2 Sakfrågor eller systemfrågor? Socialdemokraterna tar upp såväl systemfrågor som sakfrågor gällande EU, dock tenderar Socialdemokraterna att i högre grad ta upp sakfrågor än systemfrågor. Ett exempel på en systemfråga är: 16

Ett EU på medborgarnas sida. Vi vet vad som har skett och kan ske i ett splittrat och hatiskt Europa. Därför ger den europeiska unionen oss både större säkerhet och växande välstånd. Men EU måste bli mer relevant i medborgarnas vardag och fokusera på de frågor där samarbetet kan göra störst skillnad (Socialdemokraterna 2018, s. 33). Med detta antyder Socialdemokraterna att EU måste reformeras för att få en starkare anknytning till medborgarna. Detta är ett uttalande som rör EU:s funktionssätt snarare än en viss sakfråga, vilket ger tolkningen att det rör sig om en systemfråga. Utöver detta uttalande skriver Socialdemokraterna även att man bör arbeta för att EU:s budget ska ha en rimlig avgift och att man bör stärka konkurrenskraften, bekämpa arbetslösheten, öka klimat och miljöarbetet, samt att ta fram ett gemensamt, hållbart asylsystem (Socialdemokraterna 2018, s. 33 34). Dessa frågor är att bedöma som sakfrågor i och med att de rör konkret sakpolitik snarare än EU som system. 4.1.3 För eller emot EU? Socialdemokraterna tar inte tydligt ställning till EU. Dock finns det exempel på uttalanden som antyder att Socialdemokraterna är positivt inställda till EU. Bland dessa argument kan nämnas att [d]ärför ger den europeiska unionen oss både större säkerhet och växande välstånd (Socialdemokraterna 2018, s. 33). Med detta antyder Socialdemokraterna att EU anses vara positivt ur en socialdemokratisk synvinkel. Man är dock inte odelat positiv till EU, vilket märks i uttalandet att EU måste bli mer relevant i medborgarnas vardag och fokusera på de frågor där samarbetet kan göra störst skillnad (Socialdemokraterna 2018, s. 33). Detta tolkas dock som att Socialdemokraterna ser ett reformbehov snarare än att partiet är negativa till EU-samarbetet i stort. Därmed är tolkningen att Socialdemokraterna är positiva till EU. 4.1.4 EU - viktigt eller oviktigt? Socialdemokraterna framför inte någon tydlig diskussion om huruvida EU är viktigt eller oviktigt för Sverige vare sig idag eller i framtiden. Därmed är det inte möjligt att med något särskilt uttalande uttyda hur viktig partiet tycker att frågan är. Därav görs denna analys istället genom mer formatmässiga kriterier. Till att börja med har Socialdemokraterna inte något särskilt avsnitt om EU i sitt relativt omfattande valmanifest på 36 sidor. Istället är uttalandena om EU spridda i texten uppdelat på frågornas karaktär. Dock finns det ett avsnitt i slutet, med rubriken Förverkliga löftena till kommande generationer (Socialdemokraterna 2018, s. 33) där ett flertal av de politiska argumenten är kopplade till EU. Sammantaget blir tolkningen att, 17

trots att det saknas ett särskilt avsnitt om EU samt ett explicit uttalande om samarbetets tyngd, bedöms Socialdemokraterna anse EU-samarbetet vara viktigt. Detta eftersom partiet väljer att nämna EU-frågor i många olika sammanhang och kopplat till olika typer av frågor. Sammanfattningsvis visar Socialdemokraternas valmanifest exempel på frågor av olika karaktär. Medan vissa frågor är mestadels europeiskt framställda, framställs vissa mer nationellt. Vidare nämns frågor såväl av systemkaraktär som sakfrågekaraktär. Socialdemokraterna tenderar dock att mestadels framställa frågor genuint europeiskt samt att i huvudsak skriva om sakfrågor. Socialdemokraterna är otydliga i sitt ställningstagande om EU som system och Sveriges fortsatta medlemskap, men bedöms ändå som positiva till EU. Socialdemokraterna visar att EU-frågor är viktiga för partiet genom att skriva om EU gällande många skilda politikområden. 4.2 MODERATERNA Moderaterna har i sitt valmanifest valt att ägna ett särskilt avsnitt till EU-frågor, dessutom finns EU-frågor representerade även i övriga delar av texten. 4.2.1 Genuint europeiska eller nationella frågor? Under rubriken Aktiv europapolitik för Sveriges intressen tar Moderaterna upp ett stort antal frågor som partiet vill driva under mandatperioden 2018 2022. Svensk säkerhet, handel och våra liberala demokratiska värderingar är nära kopplat till vårt medlemskap i EU. I och med Eurokrisen, Brexit, populistpartiers framgångar, ökad migration och externa påverkansoperationer är EU-samarbetet satt under press. Makten inom EU ska fortsatt utgå från medlemsstaterna. Men Sverige behöver ett EU som klarar av att hantera gemensamma europeiska problem. Därför ska Sverige vara en aktiv, pådrivande och konstruktiv kraft i EU. EU-samarbetets legitimitet bygger på att EU är relevant och bidrar med lösningar på viktiga frågor för medlemsstaterna och dess medborgare (Moderaterna 2018, s. 27). Stycket ovan visar på att det finns en variation i typen av frågor som Moderaterna tar upp i sitt valmanifest. Till att börja med finns ett flertal europeiska frågor representerade i stycket, såsom att EU-samarbetet är satt under press på grund av bland annat Brexit. Stycket innehåller också exempel på frågor som framställs nationellt, till exempel att [s]vensk säkerhet, handel och våra liberala demokratiska värderingar är nära kopplat till vårt medlemskap i EU (Moderaterna 2018, s. 27). 18

Stycket fortsätter sedan med att ett antal förslag presenteras, där det finns en variation gällande huruvida de är att bedöma som nationellt eller europeiskt kopplade. Ett exempel på en fråga av europeisk art är att EU:s inre marknad ska vidareutvecklas och fördjupas (Moderaterna 2018, s. 27), samt att EU ska fullt ut kontrollera sina yttre gränser (Moderaterna 2018, s.27). Dessutom finns det ett flertal frågor som snarare framställs nationellt, såsom att Sverige ska vara pådrivande i att utveckla EU:s miljö- och klimatarbete (Moderaterna 2018, s. 27), samt att Sverige ska vara en aktiv deltagare i europeiskt försvarssamarbete (Moderaterna 2018, s. 27). Även i andra delar av Moderaternas valmanifest finns såväl genuint europeiska som nationellt framställda frågor. Ett exempel på en fråga som framställs i huvudsak som nationell är att [a]ntalet EU-medborgare som kommer till Sverige för att tigga är fortfarande stort (Moderaterna 2018, s. 13). Även om såväl europeiska som nationella frågor finns representerade i valmanifestet visar Moderaterna på en tendens att mestadels framställa frågor nationellt. 4.2.2 Sakfrågor eller systemfrågor? Vidare skriver Moderaterna om EU såväl gällande sakfrågor som gällande systemfrågor. I avsnittet om EU skriver Moderaterna bland annat om att [m]akten inom EU ska fortsatt utgå från medlemsländerna (Moderaterna 2018, s. 27), vilket är att bedöma som en systemfråga. Huvuddelen av argumenten gällande EU är dock att bedöma som sakfrågor, såsom att Sverige ska vara en aktiv deltagare i europeiskt försvarssamarbete. EU behöver en starkare utrikespolitik (Moderaterna 2018, s. 27) och att Sverige ska vara pådrivande i att utveckla EU:s miljö- och klimatarbete (Moderaterna 2018, s. 27). Moderaterna skriver i högre grad om sakfrågor än systemfrågor. 4.2.3 För eller emot EU? Gällande huruvida Moderaterna är positivt eller negativt inställda till EU står det klart att Moderaterna är för ett fortsatt EU-samarbete. Deras ståndpunkt uttrycks bland annat i uttalandet att [v]år viktigaste marknad och vårt självklara samarbete är EU (Moderaterna 2018, s. 5). Moderaternas positiva inställning märks även i uttalandet att Sverige behöver ett EU som klarar av att hantera gemensamma europeiska problem. Därför ska Sverige vara en aktiv, pådrivande och konstruktiv kraft i EU (Moderaterna 2018, s. 27). Sammantaget visar detta på att Moderaterna värderar EU-samarbetet som något positivt. 19

4.2.4 EU - viktigt eller oviktigt? Vidare visar Moderaterna på att EU-politiken är viktig för partiet genom att ha ett helt avsnitt tillägnat EU med rubriken Aktiv europapolitik för Sveriges intressen (Moderaterna 2018, s. 27). Denna rubrik efterföljs sedan av en kort redogörelse för Moderaternas inställning till EU samt förslag för hur samarbetet ska se ut i fortsättningen för Sveriges räkning. Att på detta sätt ha ett särskilt avsnitt för EU visar på att frågan är viktig. Partiet väljer dock att inte inkludera något specifikt uttalande om huruvida EU är viktigt eller inte. Trots detta görs bedömningen att Moderaterna prioriterar EU, detta genom att partiet dels inkluderar EU-frågor i många politikområden, och dels har ett särskilt avsnitt om EU. Sammanfattningsvis tar Moderaterna upp såväl europeiskt framställda frågor som nationellt framställda, dessutom finns både systemfrågor och sakfrågor representerade i valmanifestet. Moderaterna tenderar att framställa EU-frågor nationellt, samt att ta upp sakfrågor i högre grad än systemfrågor. Vidare är Moderaterna positivt inställda till EU och bedömer frågan som viktig. 4.3 SVERIGEDEMOKRATERNA Även Sverigedemokraterna visar på en viss variation i vilka typer av frågor som tas upp i valmanifestet. 4.3.1 Genuint europeiska eller nationella frågor? Till att börja med skriver Sverigedemokraterna om ett flertal frågor som är nationellt framställda, däribland att man bör [v]erka för en renare och mer konkurrenskraftig svensk sjöfart genom att införliva SECA:s nivåer i hela EU (Sverigedemokraterna 2018, s. 11) och [d]en gemensamma europeiska skogs-, jakt och viltvårdspolitiken är inte anpassad efter svenska förhållanden och saknar ofta både hänsyn till och förståelse för den som äger och vill bruka svensk skog eller jaga i svenska marker (Sverigedemokraterna 2018, s. 24). Båda dessa frågor gäller EU-politik, men huvudfokuset är på det svenska perspektivet. Detta svenska perspektiv är genomgående i valmanifestet och det finns enbart ett fåtal exempel på frågor med europeisk koppling, ett exempel på en sådan är att [v]i motsätter oss ett militariserat EU, något som i praktiken skulle innebära att Nato och EU får parallella kapaciteter (Sverigedemokraterna 2018, s. 22). Detta visar på att Sverigedemokraterna i högre grad kopplar frågorna till Sverige än EU, även gällande EU-relaterade politiska frågor. 20

4.3.2 Sakfrågor eller systemfrågor? Vidare tar Sverigedemokraterna upp såväl sakfrågor som systemfrågor gällande EU. Under rubriken Den europeiska unionen följer detta citat: Första paragrafen i regeringsformen stadgar att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Denna regel urholkas allt mer till följd av Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen. Genom historien har EU steg för steg utvidgat användningen av kvalificerad majoritetsröstning, varigenom enskilda länder kan köras över av en relativ majoritet. Europeiska politiker med drömmar om en federal superstat har låtit EU ta över beslutanderätten på fler och fler områden samtidigt som dess budget sväljer fler och fler svenska skattekronor. Sverigedemokraterna värnar det demokratiska självbestämmandet och vill därför att Sverige lämnar EU till fördel för ett mellanstatligt europeiskt samarbete (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). I detta avsnitt framkommer att Sverigedemokraterna menar att EU-medlemskapet urholkar principen att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta resonemang går vidare till att Sverigedemokraterna anser att Sverige bör lämna EU med hänsyn till det demokratiska självbestämmandet. Vidare vill Sverigedemokraterna att medlemskapet ersätts med ett mellanstatligt europeiskt samarbete. Dessa är samtliga systemfrågor. Utöver dessa exempel finns det även ett fler exempel på systemfrågor, såsom att verka för att medlemsstaterna ska återfå inflytande över socialpolitik, energipolitik, migrationspolitik med mera (Sverigedemokraterna 2018, s. 21) och verka för att Europaparlamentets mandatplatser ska minska efter Storbritanniens utträde (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). Det finns även ett flertal exempel på sakfrågor i Sverigedemokraternas valmanifest. Som exempel på detta kan bland annat nämnas [b]ekämpa tiggeri och europeisk människohandel (Sverigedemokraterna 2018, s. 21), och [a]rbeta för att EU ska vidta åtgärder och främja återtagandet i samarbete med tredjeländer (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). Sverigedemokraterna tar i huvudsak upp systemfrågor i sitt valmanifest, även om båda typer av frågor finns representerade. 4.3.3 För eller emot EU? Sverigedemokraterna tar tydligt ställning till att Sverige bör utträda ur EU: Sverigedemokraterna värnar det demokratiska självbestämmandet och vill därför att Sverige lämnar EU till fördel för ett mellanstatligt europeiskt samarbete (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). De skriver även att man bör [g]enomföra en ny folkomröstning om EU-medlemskapet (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). Dessutom skriver det att de vill [s]äkra ett permanent 21

svenskt nej till Euron och bankunionen för att skydda svenska skattebetalare mot att tvingas finansiera kollapsade europeiska banker (Sverigedemokraterna 2018, s. 21). Därmed står det klart att Sverigedemokraterna är kraftigt emot EU och negativa till ett fortsatt svenskt EUmedlemskap. 4.3.4 EU - viktigt eller oviktigt? Diskussion kring EU-samarbetet bedöms som viktigt för Sverigedemokraterna, trots att det inte finns något explicit uttalande om detta. Bedömningen görs utifrån att det finns ett helt avsnitt i valmanifestet som enbart avhandlar EU-frågor. Detta avsnitt rymmer en hel sida i partiets 28 sidor långa valmanifest, vilket innebär att frågan upptar lika mycket utrymme som de flesta andra politikområden som partiet tar upp i sitt valmanifest. Dessutom finns EU-frågor representerade även på andra ställen i valmanifestet. Sammanfattningsvis tar Sverigedemokraterna upp alla typer av frågor i sitt valmanifest, det vill säga såväl nationella som europeiska samt sakfrågor som systemfrågor. Sverigedemokraterna visar dock en tendens att i huvudsak skriva om systemfrågor snarare än sakfrågor. Dessutom tenderar Sverigedemokraterna att koppla frågor nationellt i sitt valmanifest. Vidare är Sverigedemokraterna kraftigt negativa till EU och frågan bedöms som viktig. 4.4 CENTERPARTIET Centerpartiet nämner enbart EU-frågor tre gånger i sitt valmanifest. En av dessa frågor gäller asylrätten där man anger att ansvaret behöver [ ] fördelas bättre mellan medlemsländerna (Centerpartiet 2018, s. 13). De skriver även om internationellt civilt och militärt försvarssamarbete som ska förstärkas bland annat inom EU (Centerpartiet 2018, s. 14). Det tredje och sista ämnet som Centerpartiet nämner gällande EU är de globala miljöhoten där Centerpartiet ska arbeta för att EU:s klimatpolitik blir mer ambitiös (Centerpartiet 2018, s. 15). Dessa tre ämnen är genuint europeiska, med ett tydligt fokus på sakfrågor. Därmed saknas såväl nationellt framställda frågor som systemfrågor. Centerpartiet inkluderar inte något uttalande om sin inställning till EU i sitt valmanifest, det går heller inte att uttyda detta genom andra formuleringar. Det saknas även något mer precist uttalande om hur viktiga EU-frågor är för Centerpartiet, detta kan dock bedömas genom en analys av formatet. Centerpartiets valmanifest omfattar 20 sidor, och avhandlar ett stort antal politikområden. Trots detta omfång nämns EU enbart tre gånger. Detta tolkas som ett tecken på att Centerpartiet inte prioriterar EU-frågor. 22