BIGGLES ÄTER EN BANAN

PETRI SALIN: BIGGLES ÄTER EN BANAN Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna. Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lågstadiepjäser)

2 Dramatis Personae: Biggles, enögd isbjörn Zorro, hund Orvar, orangutang Nöffelia, balettgris Herr Mus Fru Mus Fröken Mus Tiger, katt Sköldpadda Kanin Dinosaurie Diverse leksaksdjur alltefter behov Zorg, rymdrobot Olle, pojke (NB: Om pjäsen känns lång kan exempelvis sången lämnas bort utan att helheten därav lider.)

3 FÖRSTA AKTEN (En vindskammare. I ett hörn står flera lådor. Det är mörkt. Ljusen tänds. När djuren kommer är så gott som alla av dem malätna eller på ett eller annat sätt trasiga, vissa klumpigt reparerade. En kanin i hög hatt kommer springande.) KANINEN: Måste hinna måste hinna! (Stannar.) Måste hinna! (Springer iväg.) Måste hinna! (Orvar kommer in.) Hallå? Hallå? (Paus.) Hallå? (Går ut. Kommer tillbaka in.) Hallå? (Nöffelia dansar in.) Hallå? Hallå? Hallå? Hallå hallå? Hallå hallå? Hallå hallå hallå?

4 Hallå hallå hallå? (Orvar upptäcker Nöffelia.) Ja men god dag. Jag som trodde att det ekar. Ekar? Ekar. Så här hallå hallå! Jag undrar har jag kommit rätt? Ja men det beror på vart du ska? Ditåt? Ditåt? Eller ditåt? Eller kanske möjligen ditåt? Jag minns inte längre. Kanske du är på väg dit jag är på väg? Vart är du på väg? Jag minns inte riktigt. Då har vi ju samma väg. Ja men så sant. Kanske du kan svara på en annan fråga, du som tycks veta saker.

5 Ja, mycket möjligt. Varför är vi på väg dit vi är på väg? Jag minns inte. Ja det låter rätt. För det gör inte jag heller. Så vi är helt säkert på väg till samma ställe. Vart då? Ja dit ja. Det hade någonting att göra med... med... Med... Med... honom... Ja honom vad han nu heter... Ja med honom... Biggles? Ja. Med Biggles. Ja. Någonting att göra med Biggles. (Kaninen springer in. Och ut.) KANINEN: Måste hinna måste hinna måste hinna!

6 Vilken tid var det meningen att vi skulle vara där? Där? Där vi skulle vara. Vilken tid? Klockan tisdag? Tisdag är inte ett klockslag. Inte? Nej. Tisdag är en månad. Det vet alla. Javisstja. Såklart. Jag menade klockan onsdag. Och hur mycket är klockan nu? (Orvar tittar på först sin vänstra handled, sedan på sin högra handled. Ingen klocka. Sedan tittar han på sin vänstra ankel, efter det på sin högra ankel. Fortfarande ingen klocka.) Fem före onsdag. Redan fem före? Då har vi bråttom. Åt vilket håll ska vi? Åt... åt... åt... Åt?

7 Ja. Precis. Jag tror så. Precis dit. Åt. Eller kanske dit? Åt? (Musfamiljen kommer in.) HERR MUS: Jaha jaha. Jaha jaha. Vi är visst framme nu framme nu. God dag god dag. God dag god dag. (till Orvar och Nöffelia) Här är vi nu. NÖFELIA: (till fröken Mus) Säg god dag. FRÖKEN MUS: (till Nöffelia) FRÖKEN MUS: (till Orvar) FRÖKEN MUS: (till Orvar)

8 FRÖKEN MUS: (till Nöffelia) FRÖKEN MUS: (till Nöffelia) FRÖKEN MUS: (till Orvar) FRÖKEN MUS (till herr Mus) HERR MUS: (till fröken Mus) God dag god dag. FRÖKEN MUS: (till herr Mus) HERR MUS: (till fröken Mus) God dag god dag. FRÖKEN MUS: (till herr Mus)

9 Du kan sluta säga god dag nu. FRÖKEN MUS: (till herr Mus) HERR MUS: (till fröken Mus) God dag god dag. Är ni också på väg till... Till? (Kaninen springer in.) KANINEN: Måste hinna! FRÖKEN MUS: (till kaninen) KANINEN: (springer ut) Hinner inte stanna! Säg adjö. FRÖKEN MUS: (till kaninen) Adjö. Vet ni att vi måste bo i en källare? Verkligen?

10 HERR MUS: En källare en källare. I en låda full av gammalt skräp som ingen längre vill ha. Gamla gummistövlar. En radio som inte längre fungerar. Tomma glasburkar. En plasthink som läcker. HERR MUS: Gamla gummistövlar gamla gummistövlar. Veckotidningar. Veckotidningar är bra att sova på och under. Och så kan man samtidigt läsa i sängen. HERR MUS: Det är mörkt mörkt. Och kallt. HERR MUS: Och mörkt mörkt. Ja naturligtvis är det mörkt när man bor i en källare. I en låda. HERR MUS: I en låda i en låda. Men ändå en riktigt fin låda. Med lås och allt. Det här är också en fin låda här men jag tror ändå att vår låda är ännu finare. Jag bor ute. På en bakgård. Med en rostig cykel. Det är trevligt när det är sommar och solen skiner. När det regnar blir man våt. Och sedan när vintern kommer - HERR MUS: Brrrr brrrr vintern vintern! (Tiger och sköldpaddan kommer in. Tiger bär på en plastpåse.)

11 Vintew? Blev det vintew nu wedan? Knappt haw föwegående vintew tagit slut näw nästa wedan böwjaw. Eländiga sakew. (Tiger öppnar sin plastpåse, gräver fram en vinterrock och drar den på sig.) SKÖLDPADDAN: Jag tycker inte alls om vintern... det var annat när man ännu var... när man ännu bodde... när man ännu hade ett hem som... det var annat då... då när... Nej det är inte vinter nu. Han bara sa att när vintern kommer. SKÖLDPADDAN: Jag tycker inte om att vintern kommer... jag tycker inte alls om att... vintern kommer... FRÖKEN MUS: (till Tiger) Nämen god dag fwöken. FRÖKEN MUS: (till sköldpaddan) SKÖLDPADDAN: FRÖKEN MUS: (till Tiger) God dag käwa fwöken. FRÖKEN MUS: (till Tiger)

12 (När Tiger kommer för nära fröken Mus drar fru Mus undan henne. Herr Mus öppnar en av lådorna och plockar fram gamla serietidningar. Han och fröken Mus sätter sig på golvet och börjar läsa. Tidvis tröttnar även de andra på diskussionerna och börjar rota i lådorna där de hittar flera tidningar och diverse leksaker de kan hålla på med.) Äw vi i tid? Ellew äw det wedan slut? Jag sa åt denhäw att sätt nu fawt på annows så föwsenaw vi oss men nä, han bawa wullaw fwamåt i sin egen takt. Såhäw. (Imiterar sköldpaddans gång.) Och såhäw. Och ibland lite såhäw. SKÖLDPADDAN: Man går som man går... man kommer ändå alltid fram... till slut... Det där med brådska är helt dumt. Varför ska man ha bråttom när man ändå hinner senare? Men om man kommer för sent? Det hade jag inte kommit att tänka på. Jag tror att om man kommer för sent då försenar man sig. För man inte skyndade. Är det därför? Jag kommer aldrig för sent. Aldrig? Aldrig aldrig. Varför det?

13 Jag brukar alltid glömma bort vart jag är på väg. Så vart jag än kommer är jag helt i tid. SKÖLDPADDAN: Men du kommer aldrig... dit du... ska...? Men vart jag än kommer så dit ska jag. Det har jag bestämt. SKÖLDPADDAN: Men... men... Och när jag är framme så dansar jag. Så här. (Nöffelia dansar. Kaninen springer in.) KANINEN: Måste hinna! (Stannar plötsligt.) Alla. Här. Framme? FRÖKEN MUS: (till kaninen) KANINEN: FRÖKEN MUS: (till kaninen) KANINEN: Jag kom så fort jag kunde. Rakaste vägen. Biggles bad mig komma och jag kom. Jag är här nu. Jag undrar om någon av er råkar ha en morot? En morot som jag kanske kunde låna? FRÖKEN MUS: (till kaninen) Adjö.

14 KANINEN: Jag hade så bråttom så jag inte hann äta ordentligt. En stor färsk läcker saftig härligt orange morot skulle smaka gott. Riktigt riktigt riktigt gott. En lite mindre och inte fullt så färsk morot skulle också smaka. En morot är när allt kommer omkring alltid en morot. Vad är en morot? KANINEN: Ja min herre. Nu närmar vi oss ett ämne som står ytterst nära mitt hjärta. Morötter kunde jag föreläsa om i timtal. I veckor. I månader. En morot är... är... är... rätt och slätt... en... ja en morot. SKÖLDPADDAN: Ja men det... låter ju... ganska intressant... Och vad gör man med en morot? KANINEN: Först griper man tag i den. (visar med en påhittad morot) Så här. Sen börjar man tugga. (visar) Så här. Och sen... (visar)...är den borta. Så här. (klappar förtjust) Borta! Ja nu förstår jag. En morot är en banan. Men en banan är gul. Och så där sned. (Visar med en påhittad banan.) Och en banan måste man först skala. (Visar.) Såhär. Och sen tuggar man i den så här. (Visar.) Och så här. Och så här. Och sen är den borta och bara skalet är kvar.

15 Och vad gör man med skalet? Med skalet? Med skalet. Det kan man kasta bort. Så här. (Orvar kastar bort det påhittade bananskalet. Dinosaurien kommer in, halkar genast på bananskalet och faller pladask på golvet. Alla applåderar artigt.) DINOSAURIEN: Nämen (Dinosaurien stiger upp. Studerar golvet. Ser ingenting. Går på nytt förbi samma ställe och halkar igen. Alla applåderar artigt.) DINOSAURIEN: Nämen (Stiger upp.) Vad är det här? (Till kaninen) Hej du där. KANINEN: Jag? DINOSAURIEN: Ja just du. Ta och gå där. (Pekar ut stället.) KANINEN: Där? DINOSAURIEN: Ja där. (Kaninen gör det. Utan att halka. Dinosaurien studerar noggrant kaninens framfart.)

16 DINOSAURIEN: Gör det på nytt. KANINEN: På nytt? (Kaninen går på nytt. Utan att halka. Dinosaurien följer i kaninens fotspår. Och halkar på precis samma ställe som tidigare. Artiga applåder.) Oj så fint! Gör det ännu en gång. DINOSAURIEN: (stiger upp) Gör vad då? Det där som du gör. Oj det är så roligt. HERR MUS: Så roligt så roligt. FRÖKEN MUS: (till dinosaurien) DINOSAURIEN: Jag förstår inte. Jag har ju inte gjort något. Gör det där när du går och så faller du på stjärten. Det är roligt. Visst är det roligt? Jag tyckew att det äw woligt. DINOSAURIEN: Nu förstår jag inte alls.

17 Jag visar. (Hon visar.) Du går här såhär. Och sedan halkar du bara. DINOSAURIEN: Halkar? Du gör det så bra. Så enormt bra. DINOSAURIEN: Nu har ni nog missförstått. Den här golvbiten är precis likadan som resten av golvet. Därför finns det ingen orsak att jag skulle halka just här. Ingen orsak alls. Jag ska visa. (Visar och halkar igen på samma plats på samma påhittade bananskal med samma resultat.) Nämen (Applåder.) Oj tack! Det var så roligt. (Zorro kommer in. Han talar i en klumpig pappersmegafon kanske en ihoprullad serietidning.) ZORRO: Mina damer och herrar. Varelser av varje slag. Om jag får be om tystnad. Vad sa han? Han ville att vi är tysta. Va?

18 ZORRO: Tyst! (Biggles kommer in. Hans ena öga täcks av en stor svart ögonlapp, vilket nästan får honom att se ut som en pirat. På huvudet har han en pilothjälm av läder en sådan som piloter i första världskriget brukade använda och stora skyddsglasögon.) Kära vänner. Tack att ni kom. Vi kom för att du bad oss komma. Jag kom ihåg att det fanns en orsak. Ni undrar säkert varför vi är här. Men var det inte för att du bad oss komma? Vi är här för att vi delar samma öde. Allihopa. En gång i tiden var allt bra. Vi levde i ett paradis. Vi var älskade. Man lekte med oss. Varje dag. Vareviga dag lekte man med oss och vi var det viktigaste i hela världen. Det allra viktigaste. Men sedan hände något. Något som jag inte riktigt kan förstå. Plötsligt en dag var vi bortglömda. Vi hamnade i källare, på vindar, på bakgårdar. I plastsäckar, i lådor, på soptippar. Övergivna. Bortglömda. ZORRO: Bortglömda. Jag brukar också glömma bort saker. Vilka saker? Jag har glömt bort vilka saker jag inte kommer ihåg.

19 Och det kan vi inte tolerera. KANINEN: Vad betyder torelera? Inte towelewa utan wotelewa. KANINEN: Vad betyder rotelera? Jag vet inte. Därför har jag kallat er samman så vi tillsammans kan komma upp med en plan. ZORRO: En plan. Så vi tillsammans kan hitta på något som väcker våra vänner. Något som får dem att komma ihåg oss och gör att de igen vill vara våra vänner. KANINEN: Vi kunde skaffa en massa massa massa morötter och och och Och göwa vad då då? KANINEN: Och sen äta upp alla. Vi kunde dansa! Så här. (Hon dansar.) När vi dansar så måste de igen vara våra vänner. Vi kunde sjunga!

20 HERR MUS: En sång en sång! (börjar sjunga) Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå. "Bara jag slapp att så ensam här gå!" Brummelibrum, vem lufsar där? Buskarna knaka, en hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: "Å, en kamrat, det var bra, se goddag!" Klappar så björnen med händer små, räcker fram korgen: "Se här, smaka på!" Nalle han slukar mest allt vad där är "Hör du, jag tror att du tycker om bär!" Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi! "Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen!" (Herr Mus och fröken Mus börjar sjunga. Herr Mus upprepar allt och fröken Mus sjunger god dag hela vägen.) FRÖKEN MUS: God dag god dag god dag god dag god dag... HERR MUS: Mors lilla Olle mors lilla Olle i skogen gick i skogen gick... SKÖLDPADDAN: Hur skulle... det vara med en... demonstration...? KANINEN: Vad betyder demonstrion? Inte demonstwion utan demonstwaon. KANINEN: Vad betyder demonstraon?

21 Jag vet inte. SKÖLDPADDAN: Vi kunde... ordna en demonstration... och låta alla veta att... vi inte vill bli... bortglömda... Utmärkta förslag. Men ickedestomindre vågar jag påstå att lösningen i detta fall ligger annorstädes. Det rationella i detta fall är att vi erövrar världen. ZORRO: Erövrar världen. Så här kan det inte fortsätta. Vi måste ta vårt öde i våra egna händer och tvinga barnen att igen vara våra vänner. Och det bästa alternativet är i så fall att vi gör en smidig och elegant statskupp och erövrar världen. KANINEN: Vad betyder ratonellt? Inte watonellt utan watinellt. KANINEN: Vad betyder ratinellt? Jag vet inte. Drastiska tider kräver drastiska metoder. KANINEN: Vad betyder dastiska? Inte dastiska utan (Plötsligt blir det helt mörkt. Det hörs ett enormt brak, sedan skär flera rastlösa ljuskäglor mörkret. Det blir ljust igen och Zorg står framför dem.)

22 FRÖKEN MUS: (till Zorg) Mitt namn är Zorg jag kommer från planeten Zorg. FRÖKEN MUS: (till Zorg) Tyst flicka. God dag. God dag herr Zorg. Är det något som vi kan stå till hjälp med? Ja för mig till er ledare. Ursäkta? Vad sa du? För mig till er ledare. Det var det jag var rädd att du sa. För mig till er ledare så jag kan erövra er värld som ni kallar Jorden. Vår ledare? Den som är chef här på er planet som ni kallar Jorden.

23 Ja vår ledare. Naturligtvis. ZORRO: Naturligtvis. Naturligtvis. Nu är det bara på det sättet att det kanske inte går. Inte går vad då inte går? (Zorg viftar omkring med sin laserarm och beskjuter omgivningen. Alla utom Biggles duckar och gömmer sig bakom lådorna. Mössen och kaninen flyr för dyra livet.) Eller naturligtvis går det. ZORRO: Naturligtvis går det. Men vår ledare träffar inte utomjordiska rymdrobotvarelser så där bara. Du kan inte bara dyka upp och säga att du vill träffa honom. Varför inte? Det hela tar en stund att arrangera. Om du kommer tillbaka om en timme så ordnar sig allt. Om en timme? Jo. Om en timme. Zorg kommer tillbaka om en timme sedan för ni mig till er ledare. (Zorg går ut.)

24 Oj då. (Ridå.) ANDRA AKTEN (Samma vindskammare. Biggles, Zorro, Orvar, Nöffelia, Tiger och diverse andra sitter och bläddrar i serietidningar.) Det här är det värsta som kunde ha hänt. Om den där eländiga Zorg nu erövrar världen så hur går det med oss då? Hur kan vi erövra världen om han redan har gjort det? Och om vi inte erövrar världen så vem kommer ihåg oss då? ZORRO: Vem? Jag är hungrig. Häw! Va? Jag hittade det! Titta häw. Vad är det du hittade? Lösningen. Häw i Stålmannen ståw det klawt och tydligt. Vad är det?

25 Kwyptonit! Man bekämpaw elaka wymdvawelsew med kwyptonit! Nej det går inte. Visst gåw det. Det ståw häw i tidningen. Titta fast. Men med kryptonit kan man bara bekämpa rymdvarelser som är från planeten Krypton. Men... Men Zorg är från planeten Zorg. ZORRO: Från planeten Zorg. Men vi kan ju ändå föwsöka. Kanske alla elaka rymdvarelser ogillar kryptonit. Men faktum är att vi inte har kryptonit så även om man kunde bekämpa alla världens elaka rymdvarelser med kryptonit så skulle det inte hjälpa oss när vi inte har kryptonit. Vi har ingen kryptonit. Det kom jag inte att tänka på. Vi haw ingen kwyptonit. (De börjar igen läsa.) I Kalle Anka hotas Ankeborg av rymdvarelser.

26 Och vad händer sen? Nå till slut hittar Oppfinnar-Jocke på en hyperdammsugare som suger upp alla rymdvarelser och skickar dem till en annan dimension. (Tiger börjar gräva i en låda. Han drar upp en gammal dammsugare.) Det häw äw bawa en vanlig dammsugawe och den äw visst lite twasig också men kanske man kunde föwsöka? (Alla tittar på honom och sedan på dammsugaren.) Ellew kanske inte. Jag hittade en gammal broschyr. Här står det om mullvadsfällor. Vad är en mull-vadsfälla? Något som man fångar en mullvad i. Vad är en mull-vad? Något som man fångar i en mullvadsfälla. Men kan man fånga en elak rymdrobot i en mull-vadsfälla? En rymdrobot är ju en sorts mullvad tror jag. På sätt och vis. ZORRO: På sätt och vis.

27 Bara lite större och rymdigare. Hur fungerar den då? Den fungerar så att... man fångar mullvaden... i fällan... och så är den där... i fällan... infångad. Men hur? Man fångar... mullvaden... i... fällan... in... i fällan. Men hur? Kanske så här? (Nöffelia dansar.) Men vad står det i broschyren? Det står... att... att... att man... (tar broschyren) Men halva broschyren är ju borta. Men det vet vi att man lockar in mullvaden i fällan. Men tänk nu. En mullvad är ju mycket mindre än Zorg. Hur tänkte du att Zorg ens ryms i mullvadsfällan? Delvis?

28 Men vi måste ta kål på rymdgubben och rädda världen. Om vi räddar världen så fattar alla att vi är trevliga och bra att ha och våra vänner vill igen vara våra vänner. Jag är hungrig. Vad gör vi nu? Vi kunde ju äta. Äta vad då? Bananer. Bananer är hemskt goda. Riktigt enormt goda. Jag gillar bananer. Vi kunde äta bananer. Har du bananer? Nej. Jag minns inte. (Letar.) Inga bananer. Om vi inte har bananer så kan vi inte äta dem. Det stämmew. Omöjligt. Fullständigt omöjligt. ZORRO: Fullständigt omöjligt.

29 Men om vi kunde så kunde vi äta dem såhär. (Visar. Gräver fram en påhittad banan, snusar på den och slickar sina läppar. Sedan skalar han bananen och äter den.) Vill ni ha? (Erbjuder dem bananer.) Ja tack Ja tack. ZORRO: Ja tack. Nej tack. Vill du inte ha en banan? Jag tyckew mewa om mjölk. (Biggles och Nöffelia och Zorro börjar äta var sin banan.) Nej nej! Vad är det nu? Nej inte kan man äta en banan sådär bara. Varför inte det? Först måste man skala den. Så här. (Visar.)

30 Och vad gör man med skalet? Nå man kastar såklart bort skalet. Så här? (Kastar bort skalet.) Ja just precis så. Bra kastat. (Biggles äter sin banan.) Tack. Gott. Men för att återvända till min ursprungliga fråga vad gör vi nu? Vi kunde äta en banan. Det har vi redan gjort. Javisstja. Kanske vi kunde äta en till? En till? Det skulle nog smaka. Ja varför inte? (De äter var sin banan. Biggles kastar sitt skal dit han kastade det förra.) Bra kastat. Tack. Var landade skalet?

31 Dit. (Visar.) Ja dit. (Visar åt ett helt annat håll.) Vi tittar. (Studerar golvet. Pekar ut en punkt precis i mitten.) Där. (tittar) Där. Båda två. (tittar) Båda två. (Dinosaurien kommer in.) DINOSAURIEN: Nå vad är det ni håller på med? (Dinosaurien går rakt på bananskalen. Och halkar och faller pladask på golvet.) Vad hände? (applåderar): Oj så fint! Gör om det gör om det! Men vad hände? Han halkade på ett bananskal.

32 Hur kan man halka på ett påhittat bananskal? Han är så enormt skicklig. Eller så är det att han är så stor. Vad sa du? Att han är så enormt skicklig. Nej efter det? Att han är så... Så vad? Att han är så stor? Så här stor. (Visar dansande hur stor.) Så stor. DINOSAURIEN: Dumma bananskal! (Stiger upp och försöker sparka skalen men halkar istället på nytt.) Heureka! Nu hittade jag på det! Vad göw vi då? Alla ska börja äta bananer! ZORRO: Bananer!

33 Hurra! Fort nu! Varför bananer? DINOSAURIEN: Jag tycker inte om bananer. De är farliga. Fort nu! Alla ska äta bananer! Hurra! Alla ska äta bananer! (Alla utom Tiger börjar äta bananer.) Skala först! (De börjar skala sina bananer.) Kasta skalen hit. (Biggles pekar ut ett ställe precis framför ingången.) Jag kommer ihåg en gång när jag åt en banan som var helt grön och så (avbryter) Prata mindre och ät mera bananer. Mera bananer mera bananer. Du också Tiger. Ät bananer.

34 Men jag tyckew inte om bananew. Det viktigt att du äter bananer. (Alla äter med en rasande fart och kastar skalen dit Biggles visade.) Det äw ju egentligen ganska gott med bananew. Ju flera bananer man äter desto godare är det. Ät allt vad ni hinner. Mera bananer! Tyst! Nu kommer han! ZORRO: Tyst! Nu kommer han! Sluta äta! (Alla slutar äta. Zorg kommer in, men inte helt och hållet.) Mitt namn är Zorg jag kommer från planeten Zorg. Ja vi vet. Du sa det redan. För mig till er ledare så jag kan erövra er värld. Det sa du också.

35 För mig till er ledare. Ja naturligtvis gör vi det. Men stig in först. Helt in. In? Ja. Stig in. Är er ledare där inne? Nej det är han inte. Men Zorg vill att ni för mig till er ledare. Vår ledare är inte här. Han är utanför. Zorg förstår inte. Så först måste du komma in. Om du inte kommer in ordentligt så kan du inte gå ut ordentligt heller. Zorg förstår (avbryter) Först måste du komma in, sen kan du gå ut. (Zorg tar ett par steg närmare.) Kom kom, kom kom. Modigt bara.

36 (Zorg tar ännu ett par steg närmare och är precis vid de inbillade bananskalen.) DINOSAURIEN: Stopp! Stanna! (viskar) Vad gör du människa? Tyst med dig! DINOSAURIEN: Men om han går där så halkar han på de där eländiga bananskalen. (viskar) Det är ju hela meningen. DINOSAURIEN: (viskar) Att han halkar på skalen? Ja men det är ju en genial idé. Vi låter honom halka på bananskalen och problemet är putsväck bor (viskar): Tyst med dig! Vad viskar ni? Viskar? Ingenting. ZORRO: Ingenting alls. Det här hör till våra lokala traditioner. När vi får besökare från främmande planeter måste de komma in ordentligt och först sedan gå ut. Och ju fortare du gör det desto fortare kan vi sen ta dig till vår ledare. Zorg kommer in.

37 (Zorg stiger in och promenerar på skalen. Inget händer.) Nej gå tillbaka. Varför ska Zorg gå tillbaka? Det hör till traditionen. (Zorg går tillbaka och återvänder sedan. Inget händer när han går på skalen.) DINOSAURIEN: Nej du gör det helt fel! Så här ska du (Dinosaurien halkar på bananskalen.) (applåderar) Oj så han är rolig! Försöker ni lura Zorg? Nej då! Zorg ser med sin röntgenblick imaginära bananskal! Det hör till traditionen att alla våra mest välkomna gäster från främmande planeter halkar på påhittade bananskal. Ni försöker lura Zorg! (Zorg börjar vifta med sin laserarm och alla utom Biggles flyr undan.) Zorg tycker inte om när man försöker lura honom.

38 (Zorg försöker träffa Biggles med sin laserstråle men Biggles duckar.) Stå stilla så Zorg kan träffa. Nej tack. Stå stilla. Helst inte. Det är alltid så här. Vad menar du? (Zorg försöker ånyo träffa Biggles som elegant duckar.) Alltid samma sak vareviga gång. (Zorg skjuter, Biggles duckar.) Ingen tycker om Zorg. Inte? (Zorg slutar skjuta.) Nej alla tycker illa om Zorg. Är det okej om jag pratar normalt? Var så god. (De sätter sig på golvet.)

39 Det är bara att man inte orkar prata som en hotfull rymdvarelse hela dagen. Nej såklart inte. Det var därför jag lämnade min hemplanet. För du inte orkade prata som en hotfull rymdvarelse? Nej. För att ingen tyckte om mig. Aj därför? Och nu reser jag omkring i rymden och erövrar planeter och försöker tvinga folk att vara mina vänner. Lyckas det? Inte just. Varför inte? Jag vet inte riktigt. Jag gör väl någonting fel antar jag. Vad då? Ingen aning. Kanske man inte kan tvinga folk att vara ens vänner?

40 Varför inte? För antingen är man det eller så är man inte det. Jaha? Har du någonsin försökt det? Vad då då? Försökt låta folk vara dina vänner utan att du tvingar dem? Varför skulle de vara det? För det är så det fungerar. Försök. Nu? Nu. Försök. Hej jag heter Zorg. Hej Zorg, jag heter Biggles. Hej Biggles. Jag heter Zorg. Gör jag det rätt? Helt rätt.

41 Verkligen? Fungerar det? På riktigt? Är vi vänner nu? Varför skulle vi inte vara vänner? (Olle kommer in.) OLLE: Hallå? Biggles? Är du här? (Olle letar omkring och får syn på Biggles.) OLLE: Biggles? Men hur är du här? Jag har letat igenom hela huset. Har du letat efter mig? OLLE: Hela dagen. Varför det? OLLE: Vi skulle ju leka tillsammans. Jag tänkte att jag trodde att du hade glömt bort det. OLLE: Jag har bara haft så mycket annat just nu, läxor, fotbollsträningar, allt möjligt. Men då försökte jag ju erövra världen helt i onödan. (Olle får syn på Zorg.) OLLE: Men vem är det här då? (Zorg börjar vifta omkring med sina laserljus.)

42 För mig till er ledare så jag kan erövra (avbryter) Nej inte det där nu! Ja visst ja. Jag ber om ursäkt. Gör det där som vi tidigare talade om. Aj det? Hej mitt namn är Zorg. OLLE: Hejsan Zorg. Jag heter Olle. Hejsan Olle. OLLE: Men kom så går vi ner. Mamma ska koka te och laga smörgåsar. Te och smörgåsar? OLLE Efter det kan vi spela ett parti schack. Kan Zorg också komma? OLLE: Zorg? Det är jag. Hejsan.

43 OLLE: Ja naturligtvis kan Zorg komma. Jag springer bara ner till Mamma och säger att vi blir tre som ska ha te. Och smörgåsar. Ja gärna även smörgåsar. (Olle springer ut.) Hör du Zorg? Ja? Det där med att erövra Jorden? Du går väl inte och tänker på det? Jag menar nu längre? Nej inte alls. Bra. Men om du ännu gick och tänkte på det? Så hur skulle du i så fall göra det? Hur jag skulle erövra Jorden? Ja precis. Hur så? Det är bara att jag har en egen liten plan som jag gärna skulle diskutera igenom med dig. Du också?

44 Det är bara något som jag på skoj har gått och funderat på och jag skulle gärna höra vad du tycker om min plan. Det passar bra. (De börjar gå utåt.) Jag har ser du ett sjuttons bra gäng och om vi två kombinerar våra resurser så (Vid dörren halkar Biggles på ett bananskal.) Oj då. (Biggles stiger upp. Och halkar genast på nytt på samma skal.) Nå vad är det här nu för löjligheter? (Stiger upp och halkar ännu en gång på samma skal.) Sjuttons bananskal. Jag hjälper upp dig. (Zorg hjälper upp honom.) Tack. Det är kanske bäst att gå runt. Märkte du? Den fungerade.

45 Ursäkta? Min kosmiska superbananskalsfälla. Den fungerade. Det gjorde den. Prima. Bara att den fungerade lite sent. Vet du vad Biggles? Jag tror att när vi slår ihop våra hjärnor så kommer vi att prestera någonting verkligen stort. Tror du det? Definitivt. Vet du vad Zorg? Det tror jag också. (De går ut. Ridå.) SLUT