Internationellt adopterade i Sverige

Internationellt adopterade i Sverige Vad säger forskningen? Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS Red: Margareta Carlberg och Karin Nordin Jareno

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Socialstyrelsen drar inga egna slutsatser i dokumentet. Experternas sammanställning kan dock bli underlag för myndighetens ställningstaganden. 2007 IMS och Gothia Förlag ISBN 987-91- 7205-568-1 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Förlag AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Förlagsredaktör: Nina Västerbro Omslag: Catharina Ekström Omslagsfoto: Glowimages Grafisk form: Gyllene Snittet AB Första upplagan, första tryckningen Prepress: Litho Montage AB, Särslöv 2007 RD Tryck: Elanders i Sverige AB, Mölnlycke 2007 Tryckt på miljövänligt framställt papper. Gothia Förlag Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, Fax 08-644 46 67 www.gothiaforlag.se

Innehåll Förord... 8 Medverkande författare... 9 Kapitel 1 Introduktion... 11 Forskningsproblem inom området... 12 Sammanfattning av de ingående kapitlen... 14 Uppväxtförhållanden... 17 Anknytning... 17 Kognitiv och språklig utveckling, skola och utbildning... 18 Identitet... 18 Beteendeproblem och social anpassning... 19 Livsstil och hjälpsökande inom vård och omsorg... 20 Allvarlig psykisk ohälsa och självmordsbeteende... 21 Familjebildning... 21 Arbete och försörjning... 22 Riskfaktorer knutna till förhållanden före adoptionen... 22 Riskfaktorer knutna till förhållanden efter adoptionen... 23 Slutsatser... 23 Referenser...26 Kapitel 2 Fakta om internationella adoptioner... 29 Internationella adoptioner har funnits cirka 50 år... 29 Vad säger lagen och konventionerna?... 32 Hur vanligt är det med adoption och varifrån kommer barnen?... 35 Stora förändringar på väg... 36 Kön och ålder... 37 Förberedelse för blivande adoptivföräldrar... 38 Hälsoundersökning vid ankomsten till Sverige... 39 Andra insatser... 41 Litteratur... 44 Referenser...45

Kapitel 3 Att knyta an på nytt en utmaning för internationellt adopterade barn?... 47 Anknytning och adoption...47 Anknytningsteorins ursprung...48 Vad är då anknytning?...49 Anknytningsmönster hos barn som vuxit upp med sina biologiska föräldrar...50 Beskrivning av Främmandesituationen...51 Förutsättningar för anknytning...53 Anknytningsutveckling hos adopterade barn...53 Att byta anknytningsperson...54 Anknytningsmönster och ålder vid adoptionen...55 Barn som levt under extremt dåliga förhållanden...57 Nya studier av anknytning hos barn som tillbringat sina första år på institution...60 Omvårdnadsförmåga...62 Olika typer av interventioner...66 Sammanfattning...71 Referenser...73 Kapitel 4 Fokus på språk, lärande och skola...80 Språk och lärande...80 Intellektuell och kognitiv utveckling...82 Förhållanden som påverkar adoptivbarns lärande...85 Språkutveckling...87 Finns det specifika språkproblem för adoptivbarn?...90 Hyperaktivitet en orsak till inlärningsproblem...94 Föräldrars förväntningar...95 Åtgärder för att stimulera den kognitiva utvecklingen...96 Sammanfattning...98 Referenser...99 Kapitel 5 Identitetsutveckling hos internationellt adopterade barn...108 Vad är identitet?...108 Adoption och identitet...109

Etnisk identitet... 111 Förhållande till utseende... 112 Förhållande till kultur och bakgrund... 113 Förhållande till invandrare och flyktingar... 114 Identitet, adoption och etnicitet... 114 Olika copingstrategier... 115 Unga adopterade berättar... 116 Identitetsutveckling utan facit... 117 Sammanfattning... 117 Referenser... 119 Kapitel 6 Normbrytande beteende bland internationellt adopterade barn Riskfaktorer och interventioner... 121 Inledning... 121 Generell kunskap om normbrytande beteende i barndomen... 122 Riskfaktorer... 124 Internationell adoption som risk eller skydd?... 126 Hur vanligt är normbrytande beteende bland internationellt adopterade?... 127 Riskfaktorer för normbrytande beteende hos internationellt adopterade... 130 Effektiva interventioner... 140 Förebyggande insatser... 140 Behandling... 142 Program som framför allt riktar sig till föräldrar... 143 Program som riktar sig till barn... 145 Fler- eller multikomponentprogram... 146 Evidensbaserade behandlingar för adopterade barn med normbrytande problematik... 146 Sammanfattning... 150 Referenser... 152 Bilaga... 163 Kapitel 7 Livsstil och hjälpsökande inom vård och omsorg...166 Självskattningar av internationellt adopterade 13- och 15-åringar... 166 När adopterade behöver professionell vård och omsorg... 167

Sammanfattning...173 Referenser...175 Kapitel 8 Internationellt adopterades livssituation, psykiska hälsa och sociala anpassning belysning utifrån registerstudier...177 Inledning...177 Principer för jämförelser...179 Jämförelser med hjälp av oddskvoter/riskkvoter...181 Ökad eller minskad risk inte förekomst av problem...182 Grupper som vi studerar...183 Vad vi studerar utfall...187 Adoptivfamiljernas sociala förhållanden...187 Vägen in i vuxenlivet...189 Sociala problem...193 Psykiatriska problem...194 Hur många av adoptivbarnen har problem som syns i registren?...196 Jämförelser med andra grupper...197 Jämförelser inom gruppen internationellt adopterade barn...202 Utveckling över tid...205 Könsskillnader...205 Sammanfattning...207 Några avslutande kommentarer...208 Kapitelförfattarnas publikationer...210 Kapitel 9 Internationellt adopterade på svensk arbetsmarknad...212 Inledning...212 Tidigare forskning...213 Metod...215 Data, definitioner av variabler...216 Beskrivande statistik...218 Sambandsstudier utbildningslängd, sysselsättning och inkomster 2003... 220 Att ha en anknytning till arbetsmarknaden... 223

Årsinkomster... 225 Diskriminering eller ej?... 228 Sammanfattning... 230 Referenser... 233 Bilaga A. Åldersfördelning och länderindelning... 234 Bilaga B. Analys av stabiliteten i resultat över perioden 1999 till 2003... 236 Bilaga C. Känslighetsanalys för årsinkomster... 238

Förord Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) har bland annat till uppgift att förse det sociala området med samlade erfarenheter från nationell och internationell forskning, huvudsakligen av insatser och metoder som fungerar i det sociala arbetet. Mot denna bakgrund fick IMS regeringens uppdrag att samla och sprida kunskaper om internationellt adopterade barn. Uppdraget har föregåtts av en parlamentarisk utredning (SOU 2003:49, Adoption till vilket pris?). I denna ingår en översikt av forskning inom området, sammanställd av professor emeritus Marianne Cederblad, där bland annat olika problemområden identifieras. Ytterligare en svensk forskningsöversikt har publicerats sedan utredningen avslutades (Lindblad, 2004). Dessa båda arbeten utgör en grund för ämnesvalen i antologin. Sammanställningen består av bidrag från tolv författare som presenteras på s. 9 De skriver om problem och överrisker hos internationellt adopterade. Samtliga författare tackas för all värdefull hjälp i arbetet med att sammanställa denna kunskapsöversikt. Då det här är en expertrapport, ansvarar författarna själva för sina respektive bidrag. Redaktörer för antologin är fil dr Margareta Carlberg och fil kand Karin Nordin Jareno. Förhoppningen är att denna antologi ska ge ökad kunskap och förståelse för de internationellt adopterade och deras föräldrar, samt bidra till att de får ett gott bemötande samt adekvat hjälp och stöd. Stockholm den 30 mars 2007 Robert Erikson Ordförande i IMS styrelse Knut Sundell IMS chef

Medverkande författare Anna-Karin Andershed är filosofie doktor och universitetslektor i psykologi vid Örebro universitet. Hon forskar på utveckling av normbrytande beteende samt flickors och kvinnors aggressivitet. Henrik Andershed är docent vid Örebro universitet och bedriver forskning om normbrytande beteende och psykopati, dess risk- och skyddsfaktorer samt hur man bättre kan utreda och behandla dessa tillstånd. Anders Broberg är professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet. Han har tidigare varit verksam som klinisk psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin, och är speciellt intresserad av att försöka överbrygga klyftan mellan forskning och praktik när det gäller barn och ungdomar. Margareta Carlberg är psykolog, psykoterapeut och filosofie doktor i psykologi. Hon har varit anställd vid Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS), men är nu utvärderare inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting. Monica Dalen är professor vid Universitetet i Oslo, Institutt for spesialpedagogikk. Hennes forskning har de senaste åren varit fokuserad på internationellt adopterade, deras inlärning, skolprestationer, utbildning och etniska identitet. Pia Enebrink är psykolog, psykoterapeut och doktor i medicinsk vetenskap. Hon är enhetschef på en mottagning inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm och särskilt intresserad av behandling och metodutvecklingsfrågor vid normbrytande beteenden. Anders Hjern är barnläkare och adjungerad professor vid Uppsala universitet och arbetar vid Epidemiologiskt Centrum (EpC) vid Socialstyrelsen.

Frank Lindblad är barnpsykiater och arbetar som forskare vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm med frågor om barns livsmiljö och traumatiska händelser under barndomen. Karin Nordin Jareno är filosofie kandidat i utredningssociologi och forskningsassistent vid Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen. Dan-Olof Rooth är docent i nationalekonomi, verksam vid Högskolan i Kalmar och extern forskningsledare vid Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS). Hans forskning är inriktad mot diskriminering, integration och migration för utrikes födda. Anne-Lise Rygvold är försteamanuens vid Institutt for spesialpedagogikk, Universitetet i Oslo, där hon bl.a. är ansvarig för logopedutbildningen. Hennes forskning har varit koncentrerad på internationellt adopterade barns språkbemästring och språkproblem. Knut Sundell är docent i psykologi och chef för Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen. Som forskningsledare vid Stockholms stads Forsknings- och Utvecklingsenhet har han tidigare forskat om samhällets stöd till barn och unga, främst när det gäller att förebygga barns och ungas beteendeproblem. Bo Vinnerljung arbetar vid Epidemiologiskt Centrum (EpC) och Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen. Han är också adjungerad professor i socialt arbete vid Stockholms universitet.

Kapitel 1 Introduktion Bo Vinnerljung & Knut Sundell Historien igenom har det funnits barn som förlorat sina föräldrar. Detta har olika samhällen löst på varierande sätt. Adoption har förekommit, liksom olika former av kollektivt omhändertagande av övergivna och föräldralösa barn. Det har också alltid funnits vuxna som av olika skäl har saknat barn. Även detta har lösts på olika sätt, bl.a. genom adoption. I dagens Sverige dominerar adoption av barn från andra länder. Ungefär ett tusen barn adopteras per år. Ytterst få spädbarn i Sverige lämnas för nationell adoption, omkring 20 varje år (förutom styvbarnsadoptioner). Ungefär lika många äldre fosterbarn adopteras. Denna antologi handlar om internationellt adopterade barn som kommit till Sverige före skolstarten. De allra flesta av dem har adopterats under sina första levnadsår. Huvudfrågorna är om de oftare än andra barn har problem samt om de har andra problem än jämnåriga. En viktig följdfråga är hur stor säkerheten är i forskningsresultaten som rör de internationellt adopterades utveckling och livssituation. Antologin har tagit sin utgångspunkt i två tidigare publicerade svenska forskningsöversikter som ger en omfattande överblick över kunskapsläget (Cederblad, 2003; Lindblad, 2004). Det bedömdes som angeläget att mer ingående belysa några viktiga områden som lyfts fram i dessa översikter. De har styrt valet av teman för kapitel 3 9. 11

Forskningsproblem inom området Det finns ett antal problem och begränsningar i dagens adoptionsforskning som gör att den endast i begränsad utsträckning kan ge vägledning för samhällets eventuellt förebyggande och behandlande arbete med internationellt adopterade. Ett första problem när det gäller forskning om internationellt adopterade är att de ofta behandlas som en grupp utan hänsyn till att de har olika bakgrund och historia före adoptionen. Några barn har exempelvis vuxit upp på barnhem medan andra lämnats bort av sina föräldrar när de kommit upp i förskoleåldern. En del barn har haft ett gott omhändertagande före flyttningen till mottagarlandet medan andra har farit illa genom exempelvis långa institutionsvistelser (t.ex. Zeanah m.fl., 2005). I studier av adopterades utveckling saknas oftast tillförlitlig information om barnets förhållanden före adoptionen, även om det finns undantag (t.ex. Rutter m.fl., 2007; Croft m.fl., 2007). Ett annat problem är att vissa områden är svagt belysta i svensk och internationell forskning. Exempelvis är kunskapen begränsad om vad som händer när ett adoptivbarn kommer till en adoptivfamilj, om vad som händer i familjen och i skolan, och om hur det är att byta land och kultur eller att flytta från en institution till en familj (Palacios, 2006). Ett annat föga utforskat område är hur olika hjälp- och stödinsatser fungerar för internationellt adopterade. Det finns bara enstaka utvärderingar av interventioner för barn och ungdomar där internationellt adopterade kan skiljas ut från övriga barn/ungdomar. Här finns ett stort behov av klinisk forskning, utformad i nära samarbete mellan praktiker och forskare. Detta är en angelägen uppgift med tanke på att det finns exempel på tveksamma behandlingsmetoder som bland annat erbjuds av privata behandlare i Skandinavien och som bland annat vänder sig till adoptivföräldrar. Ett sådant exempel är så kallad anknytningsterapi, även kallad holdingterapi. I USA finns exempel på att barn dött efter en sådan behandling (Kennedy m.fl., 2002). En tredje svårighet är att många undersökningar baseras på urval vars representativitet är okänd eller svag, alternativt att bortfallen av svar är mycket omfattande. En svag representativitet mins- 12

kar möjligheten att generalisera resultaten till hela gruppen internationellt adopterade. Även ett stort bortfall skapar problem med generaliserbarheten. De som väljer att inte medverka i en studie är ofta en selekterad grupp, som exempelvis har mer problem än de som valt att medverka (se diskussion om dessa problem i kapitel 8 och i Lindblad, 2004). Ett fjärde problem är att det finns få studier som följt barns utveckling över tid. De som finns har förutom registerstudierna i många fall en kort uppföljningstid (Rycos m.fl., 2006). Det kan ha konsekvenser för de slutsatser som dras. Barn som t.ex. adopteras i förskoleåldern är oftast försenade i sin utveckling, men de flesta kommer med tiden att ta igen förseningen. När det gäller registerstudier handlar flera mått om indikationer på allvarliga problem, exempelvis sjukhusvård för psykisk ohälsa och självmordsförsök. Det mesta av psykisk ohälsa i Sverige behandlas i öppenvård och återfinns inte i de nationella register som forskarna använt. Många självmordsförsök leder inte till intagning på sjukhus. Det är alltså inte möjligt att säkert uppskatta den totala omfattningen prevalensen av problem som psykisk ohälsa och självmordsförsök utifrån registerdata. Vi kan bara göra uppskattningar av förekomsten av de problem som syns i register, exempelvis självmord. När det gäller utbildning och arbete går det dock bra att via registren beskriva hela gruppen. Ett annat problem är att det inte är självklart att resultat från en kultursfär kan generaliseras till en annan. Det finns interventioner som riktar sig till ungdomar generellt (inte bara adopterade) och som varit effektiva i USA och i flera länder i Europa, men där korttidsuppföljningar i Sverige inte visat på några fördelar (Sundell m.fl., 2006; Lindahl & Galanti, 2006). En sista oklarhet gäller allmängiltighet över tid. Resultat från en tidsperiod (t.ex. barn födda på 1970-talet) kanske inte gäller i en annan (t.ex. barn födda på 2000-talet). Exempel på ändrade faktorer som kan spela roll är att provrörsbefruktning (in vitro-fertilisering, IVF) blivit allmänt tillgänglig för ofrivilligt barnlösa par, samt det kraftigt ökade antalet utländskt födda i Sverige. Det första exemplet kan ha ändrat urvalet av blivande adoptivföräldrar och det 13

andra kan ha ändrat majoritetsbefolkningens attityd till människor med annat utseende. Om resultat från andra tidsperioder också gäller idag kan endast avgöras i efterhand, genom nya longitudinella studier (Cederblad, 2003). Sammantaget gör dessa problem att dagens adoptionsforskning endast i begränsad utsträckning kan ge klar vägledning för samhällets förebyggande och behandlande arbete med internationellt adopterade. Sammanfattning av de ingående kapitlen Den forskning som redovisas i antologin visar att den stora majoriteten av internationellt adopterade utvecklas som barn i befolkningen i övrigt, det vill säga att de växer upp utan några tydliga problem. Det är viktigt att slå fast att adoption inte är en riskfaktor utan en skyddande faktor. En lång rad studier av nationella adoptioner har visat att adopterade barn utvecklas betydligt bättre än jämnåriga med en liknande oftast mycket utsatt bakgrund, som växer upp hemma eller i familjehemsvård/institutionsvård (t.ex. Bohman & Sigvardsson, 1990; Dumaret, 1985; Duyme, 1988; Duyme m.fl., 1999). Det finns bara enstaka studier av internationella adoptioner där resultaten pekar i samma riktning (van IJzendoorn m.fl., 2005; van IJzendoorn & Juffer, 2006). Två ledande adoptionsforskare, Marinus van IJzendoorn och Femmie Juffer (2006) drog efter omfattande metaanalyser av studier från hela världen slutsatsen att adoption har visat sig ha påfallande ( remarkable, s. 1237) positiva effekter på utvecklingen hos barn med en utsatt tidig barndom. Samtidigt visar jämförelser med svenskfödda barn att risken trots allt är större för de adopterade att ha allvarliga problem. Det gäller framför allt efter att hänsyn tagits till att adopterade växer upp i familjer där sådana problem är mindre vanligt förekommande än i befolkningen i övrigt. Enbart information om riskökning (de statistiska mått som används i kapitlen är oddskvot, riskkvot och relativ risk) säger inte något om hur vanligt problemet är. Att den relativa risken för själv- 14

mord är 3 4 gånger högre bland adopterade än svenskfödda betyder inte att självmord är vanligt hos adopterade, bara att det är vanligare relativt sett. Resultaten i kapitel 8 visar att självmord generellt sett är mycket ovanligt bland svenskfödda barn födda mellan 1970 och 1979; mindre än 0,1 procent bland icke-adopterade pojkar har begått självmord (326 av närmare en halv miljon pojkar). Bland adopterade pojkar i samma ålder var det 0,3 procent (tolv pojkar av 4 336). Det gör att självmord var ungefär tre gånger vanligare bland adopterade pojkar än bland övriga pojkar i befolkningen. Tabell 1 sammanfattar uppväxtförhållanden, utbildning samt förekomsten av psykiska och sociala problem bland internationellt adopterade i Sverige utifrån de svenska registerstudierna. I tabellen visas dels relativa risker för ett utfall jämfört med en normalbefolkning, dels relativa risker justerade för ålder, kön och socioekonomisk bakgrund. Dessa resultat är jämförelsevis säkra. En relativ risk eller en oddskvot på 1,0 för endast grundskoleutbildning betyder att risken är lika stor bland adopterade som bland icke-adopterade när den högsta utbildningen endast är genomgången grundskola. En relativ risk eller en oddskvot på 0,7 för placering i familjehems- eller institutionsvård före tio års ålder betyder att det var mindre vanligt bland adopterade, och en relativ risk på 2,6 för allvarlig psykisk ohälsa betyder att det var ungefär 2,6 gånger vanligare bland adopterade än bland icke-adopterade barn. 15

Tabell 1. Uppväxtförhållanden, utbildning samt förekomst av problem och överrisker. Prevalens Relativ risk eller oddskvot justerad för ålder och kön Relativ risk eller oddskvot justerad för ålder, kön och socioekonomisk bakgrund Socioekonomiskt goda uppväxtförhållanden Fler än jämnåriga - Endast grundskola* Som jämnåriga 1 1.4 Högskoleutbildning* Som jämnåriga 1 0.6 Placering i familjehems- /institutionsvård före 10 års ålder Placering i familjehemsvård efter 10 års ålder Placering i institutionsvård efter 10 års ålder Försörjningsproblem i ung vuxen ålder <1% 0.7 1.0 1 % 1.7 3.0 2 % 2.9 5.1 11 12 % 1.4 2.1 Sociala anpassningsproblem i tonår/ung vuxen ålder Allvarlig psykisk ohälsa /självmordsbeteende i tonår/ung vuxen ålder 11 % (pojkar) 5 % (fl ickor) 1.8 2.6 4 5 % 2.6 3.2 *Prevalens anges inte eftersom den varierar med åldersurvalet. När det gäller anknytnings-, språk- och identitetsproblem samt beteendeproblem i vidare bemärkelse bland barn yngre än 15 år saknas det information som gör det möjligt att jämföra adopterade och jämnåriga i den svenska befolkningen. I kapitel 3 6 förs ett mer in- 16

gående resonemang om förekomst. Det går att belysa hjälpbehov och hjälpsökande, men säkra uppgifter om förekomst saknas för både adopterade och jämnåriga i befolkningen. Nedan sammanfattas resultaten i antologins kapitel 3 9. Uppväxtförhållanden De svenska registerstudierna (kapitel 8) visar att föräldrar till internationellt adopterade tenderar att ha högre utbildning och en i andra avseenden bättre socioekonomisk situation än en genomsnittlig svensk familj. Bland adoptivfamiljer har exempelvis 68 procent hög socioekonomisk status, vilket ska jämföras med 45 procent inom majoritetsbefolkningen. Förhållandena är liknande i andra länder. Denna sociala selektion är tydligare än vad som var fallet för nationellt adopterade på 1960-talet (von Borczykowski m.fl., 2006). De som idag blir adoptivföräldrar är mindre problembelastade än genomsnittet vad gäller psykisk ohälsa och sociala problem (Hjern m.fl., 2002). Anknytning Enligt en psykologisk teori utvecklar de flesta små barn en stark och trygg känslomässig anknytning till de vuxna som regelbundet tar hand om dem, vanligen mamma och pappa (kapitel 3). För ungefär 15 procent sker inte det utan barnen visar en form av störd anknytning. Om inte barnet får en trygg anknytning kan det minska stresstålighet och öka risken för beteendeproblem i tonåren. Resultat från en rad internationella studier visar att barn som adopterats före sex månaders ålder och som inte har långa institutionsvistelser bakom sig vanligtvis knyter an till sina adoptivföräldrar på samma sätt som andra barn. Det finns dock en viss överrepresentation av otrygga anknytningsmönster, särskilt desorganiserad anknytning, hos dem som adopterats senare i livet, liksom bland barn som upplevt långa institutionsvistelser före adoptionen. Det saknas exakt information om omfattningen av överrisker. 17

Kognitiv och språklig utveckling, skola och utbildning Forskningen visar på en ganska stor spridning i de internationellt adopterades kognitiva utveckling och intellektuella prestationer. Utlandsfödda adopterade män presterar exempelvis i genomsnitt sämre på militärens kunskapstest vid mönstring än jämnåriga (kapitel 9). De flesta adoptivbarn tillägnar sig sitt nya språk synnerligen snabbt och deras språkutveckling verkar följa samma mönster som enspråkiga barns utveckling (kapitel 4). Skillnaden i utvecklingstakt verkar hänga samman med adoptionsåldern. Det finns inte många studier som belyser hur språkutvecklingen för adopterade barn fortsätter efter förskoleåldern. Undersökningar från Norge visar emellertid att det inte finns några signifikanta skillnader mellan adopterade skolelever och deras norskfödda jämnåriga när det gäller färdigheter i vardagsspråk och skriftspråk. Det som skiljer grupperna åt är att det finns en större spridning inom adoptionsgruppen. Däremot tycks vissa grupper av adopterade ha större problem med det abstrakta språket, där den språkliga förståelsen är central. En relativt stor grupp adopterade har i skandinaviska studier bedömts ha svårigheter i skolan som kan länkas till språkproblem. Detta resultat är mindre säkert, dels på grund av att olika undersökningar redovisar påtagligt olika andelar (20 38 procent), dels på grund av att skolpersonal använder olika diagnosinstrument för att bedöma språk- och inlärningsproblem i grundskolan. Den svenska registerforskningen visar att unga internationellt adopterades utbildningsnivå är som ett genomsnitt av den jämnåriga svenska befolkningens (kapitel 8 och 9), även om gruppen har lägre utbildning än jämnåriga från liknande socioekonomisk uppväxtbakgrund. Identitet De flesta internationellt adopterade har ett utseende som skiljer dem från den svenska majoriteten. Adopterade har rapporterat om erfarenheter av kränkningar och diskriminering relaterade till deras 18

icke-skandinaviska utseende (kapitel 5). Det saknas dock studier som visar hur vanligt detta är och om det är mer eller mindre omfattande än exempelvis bland jämnåriga invandrarungdomar. Flera skandinaviska undersökningar visar att en del unga internationellt adopterade har ett sammansatt och komplicerat förhållande till den egna etniska identiteten. Det kan bero på att de förlorat kontakten med sina biologiska och kulturella rötter (jfr Humphreys, 1996); den som är adopterad har ett mer definitivt brott i sin livshistoria än exempelvis de flesta invandrarungdomar. Det finns inga studier som visar hur vanligt detta är och om det är någon skillnad mellan adopterade och jämnåriga invandrarungdomar. Forskningen ger inte heller något säkert besked om hur dessa identitetsproblem, kränkningar och upplevda diskriminering påverkar de adopterades psykiska hälsa, exempelvis. Det finns dock empiriskt stöd för att erfarenheter av rasism och diskriminering, liksom identitetsproblem relaterade till fysiskt utseende, utgör riskfaktorer för normbrytande beteende (se kapitel 6). Även om det finns enskilda individer som upplever problem behöver inte detta skilja sig från en svensk normalgrupp. En studie av Cederblad med flera (1999) av 211 adopterade som vid intervjutillfället var mellan 13 och 27 år visar att de i genomsnitt hade en mer positiv självbild än en svensk normalgrupp. Beteendeproblem och social anpassning En lång rad internationella studier har funnit att adopterade har en förhöjd risk att utveckla beteendeproblem under tonåren, särskilt adopterade pojkar (kapitel 6). Svensk forskning bekräftar bara delvis det resultatet. I några undersökningar framkommer en viss ökad risk, medan man i andra inte funnit någon skillnad. Även i de internationella undersökningarna är det som regel en relativt begränsad förhöjd risk för unga adopterade. En svensk registerstudie (Elmund m.fl., 2007) visar på högre risk för adopterade ungdomar att placeras i institutionsvård, huvudsakligen på grund av allvarliga beteendeproblem (kapitel 7). En annan registerstudie (kapitel 8) fann tydliga överrisker bland inter- 19

nationellt adopterade jämfört med ungdomar från liknande familjebakgrund för allvarlig brottslighet; drygt 10 procent av pojkarna och 3 4 procent av flickorna hade fällts i domstol. För pojkarnas del är det som för jämnåriga pojkar i befolkningen, medan det för de adopterade flickornas del är något vanligare än bland icke-adopterade jämnåriga flickor. Resultat visar även att sjukhusvård för missbruksproblem är vanligare bland adopterade. Dessa resultat är dock mindre säkra, dels beroende på att de bara beskriver en del missbruksproblem, dels för att sjukhusvård för missbruk är mycket ovanligt för de undersökta åldersgrupperna; färre än en procent vårdas på sjukhus för missbruk. Livsstil och hjälpsökande inom vård och omsorg När det gäller självrapporterad livsstil begränsas forskningsunderlaget till två enkätstudier från ett geografiskt område i Sverige. Även om det totala antalet ungdomar i dessa undersökningar är stort, är antalet adopterade begränsat. Att döma av resultaten finns få generella skillnader mellan internationellt adopterade och jämnåriga i Sverige. Adoptivflickorna i dessa undersökningar tenderade dock att debutera sexuellt tidigare än jämnåriga samt att testa droger i högre utsträckning. Statistik från tre landsting visar att adopterade får barn- och ungdomspsykiatrisk hjälp i något större omfattning än andra jämnåriga (kapitel 7). Resultat från Stockholms län visar att problembilden ser ungefär lika ut för adopterade och icke-adopterade. ADHD, inlärningsstörningar och identitetsproblem var dock vanligare bland adopterade i Stockholm län. En annan skillnad är att adoptivfamiljer söker hjälp när barnen är äldre jämfört med övriga familjer. Ett liknande resultat finns i Elmunds m.fl. (2007) registerstudie av barn som varit placerade i familjehem och på institution någon gång under uppväxten. Jämfört med barn från familjer med liknade socioekonomiska förhållanden hade internationellt adopterade trefaldigt högre sannolikhet för att placeras i familjehem efter tio års ålder och femfaldigt högre sannolikhet för att placeras i 20

institutionsvård under samma åldersperiod, vanligtvis på grund av allvarliga beteendeproblem. Det fanns inte någon överrisk för placeringar i social dygnsvård före tio års ålder. Det bör observeras att detta är ovanliga händelser som berör en minoritet, cirka 4 procent av alla adopterade. Liknande siffror har rapporterats från Nederländerna (Hoksbergen, 1991). Allvarlig psykisk ohälsa och självmordsbeteende De svenska registerstudierna visar att internationellt adopterade i Sverige har en förhöjd risk för allvarlig psykisk ohälsa under tonåren och i unga vuxna år (kapitel 8). Gruppen har 3 3,5 gånger högre risk jämfört med jämnåriga från socioekonomiskt liknande uppväxtbakgrund att drabbas av så allvarlig psykisk ohälsa att sjukhusinläggning krävs. Detta framgår av de svenska registerstudierna, som dock utgår från sjukhusvistelser för psykiatriska problem och för självmordsförsök, en insats som är ovanlig. Av unga internationellt adopterade har 3 4 procent vårdats på sjukhus med en psykiatrisk diagnos och 1 procent bland pojkarna samt 2,3 procent bland flickorna har fått sjukhusvård på grund av självmordsförsök. Utlandsfödda adopterade hade tre till fyra gånger högre risk att dö i unga år genom självmord (kapitel 8). Familjebildning Enligt svenska registerstudier finns det små skillnader mellan unga vuxna adopterades familjeförhållanden och andra unga vuxna (kapitel 8). Resultaten baseras dock på en relativt ung befolkning där familjebildningen för många var i ett inledningsskede. Det betyder att bilden kan förändras om de adopterade kan följas längre upp i åldrarna. Adopterade i studien som blivit pappor föreföll dock att i något mindre utsträckning bo tillsammans med sina barn, jämfört med jämnåriga unga pappor. På samma sätt var det vanligare bland adopterade som blivit mammor att leva som enda vuxen med sina barn, än bland övriga unga mammor i samma ålder. 21