Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken Antagen av kollektivtrafiknämnden 2012-09-27

Innehåll Inledning...4 Kollektivtrafiklagen och trafikförsörjningsprogrammet...6 Kunskapsunderlag för strategin...7 Hela resan...7 Andra aspekter av att resa kollektivt med en funktionsnedsättning... 11 Kollektivtrafikens tillgänglighet 2012 nulägesbeskrivning... 12 Information och service... 12 Fordon... 12 Terminaler och knutpunkter...13 Mål och strategier... 14 Mål... 14 Strategier...16 Foto (sidnr): Patrik Bergenstav (1) Thomas Harrysson (5, 8, 12, 15, 18) Sergio Joselovsky (6) Stina Olsson (9, 10 övre) Jörgen Svensson (10 nedre) Ansvarig, Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken: Linda Billberg, Kollektivtrafiksekretariatet linda.billberg@vgregion.se 010-441 12 33 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 3

Inledning Fördelning av olika typer av funktionsnedsättning 2% 14% 8% 7% 32% Hörselskadade Rörelsehindrade Flera typer av funktionsnedsättningar Begränsad förmåga att ta till sig information 37% Funktionsnedsättning som kräver specialfordon Synskadade En strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken har tagits fram inom den regionala kollektivtrafikmyndigheten. Flera avstämningar kring förslaget har bland annat gjorts med enheten för rättighetsfrågors samrådsgrupp (brukarrepresentanter) med Trafikverket och kommunerna. Strategin är en vidareutveckling och fördjupning av de mål och strategier som ingår i det regionala trafikförsörjningsprogrammet. Den går också i linje med Västra Götalandsregionens Policy för handikappfrågor. I Västra Götaland finns det omkring 265 000 personer var femte person - som har någon form av funktionsnedsättning som kan utgöra ett hinder för att resa med kollektivtrafiken. Dessa personer utgör ingen homogen grupp och det är stor skillnad på hur stora problem olika personer har att resa. Det handlar om svårigheter med att röra sig, att se, att höra, att tolka och bearbeta information samt att tåla vissa ämnen. Olika svårigheter kräver olika typer av anpassningar. Personer med funktionsnedsättningar är mindre delaktiga i sociala sammanhang. Att kunna förflytta sig innebär att man har tillgång till sin omgivning. Det är tio gånger så vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever dålig hälsa och detta beror inte på funktionsnedsättningen i sig utan på faktorer som brist på inflytande, ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet. I många år har det gjorts ett systematiskt arbete för att anpassa kollektivtrafiken för personer som har funktionsnedsättning. Den övervägande delen av bussarna som körs av Västtrafik är låggolvsbussar och är försedda med ramp/lift och rullstolsplats, alla tåg är anpassade och ungefär 70 % av spårvagnarna har lågt golv och ramp. Fordonen förses med audiovisuella utrop så att man både ska se och höra vilken nästa hållplats är. Hållplatser har gjorts om med åtgärder som kontrastmarkering, taktila ledstråk, förhöjd kantsten och jämna underlag. Dessa åtgärder har gjort kollektivtrafiken tillgänglig för många resenärer med en funktionsnedsättning, men även underlättat för många andra resenärsgrupper. Att det är ett lågt golv när man ska gå på ett fordon är bekvämt för de flesta och underlättar mycket om man har barnvagn. Att både kunna se och höra vilken nästa hållplats är kan vara en trygghet för alla som reser. Genom att göra kollektivtrafiken tillgängligare och tryggare kan man också attrahera nya resenärer som känner en osäkerhet inför att börja åka kollektivt. Vi vill att trafiken ska anpassas med hänsyn till alla resenärers behov att det finns en medvetenhet om de svårigheter en funktionsnedsättning kan innebära. Genom att vidga perspektiven och ha en större insikt om alla resenärsgruppers behov tror vi också att kollektivtrafiken blir mer attraktiv för samtliga resenärer. Alla kommer inte alltid att kunna resa kollektivt och det kommer alltid att krävas individanpassade lösningar, t.ex. färdtjänst. Västra Götalandsregionen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna resa kollektivt. Västra Götalandsregionen kommer att ta ett stort ansvar för att arbeta för att samverkan mellan alla parter ska leda till en bra trafik för personer med funktionsnedsättningar. 4 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 5

Kollektivtrafiklagen och trafikförsörjningsprogrammet I lagen om kollektivtrafik anges det att den regionala kollektivtrafikmyndigheten regelbundet ska fastställa mål för den regionala kollektivtrafiken i ett trafikförsörjningsprogram. Två av huvudpunkterna för vad programmet ska innehålla är: Tidsbestämda mål och åtgärder för anpassning av kollektivtrafik med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning. De bytespunkter och linjer som ska vara fullt tillgängliga för alla resenärer. För att kunna beskriva mål och åtgärder samt tillgängliga bytespunkter och linjer fanns det ett behov av att se över de mål och åtgärder som Västtrafik har arbetat efter sedan 2004 då en handlingsplan för ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder antogs. Denna översyn har nu mynnat ut i ett förslag till strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken. 6 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Kunskapsunderlag för strategin Som en väsentlig del av arbetet med strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken har FoU i Väst/GR på uppdrag av Västra Götalandsregionen, kollektivtrafiksekretariatet, gjort ett kunskapsunderlag om hur det fungerar att resa kollektivt i Västra Götaland med en funktionsnedsättning. Frågeställningen har varit om de mål och åtgärder som formulerats i Västtrafiks handlingsplan från 2004 är tillräckliga för att kollektiva resor ska fungera för personer med funktionsnedsättningar. I framtagandet av kunskapsunderlaget har det gjorts en omfattande dokumentgenomgång och en genomgång av alla synpunkter till Västtrafik sorterade på funktionshinder i januari-oktober 2011. Det har också genomförts två olika fokusgrupper, en med ungdomar och en med enheten för rättighetsfrågors samrådsgrupp, samt gjorts ett antal intervjuer med personer i olika organisationer som arbetar inom detta område. Arbetet med kunskapsunderlaget har haft hela resan som utgångspunkt och materialet belyser vilka brister det finns vid de olika delmomenten i resan som innebär svårigheter att resa om man har en funktionsnedsättning. Studien har även tagit upp oväntade händelser, resandet på landsbygd samt färdtjänstens betydelse för funktionsnedsatta personer resor. Detta avsnitt är en sammanställning av det kunskapsunderlag som tagits fram och har legat till grund för förslag till den övergripande målformuleringen och de fem strategierna för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken. Trots att det gjorts mycket för att anpassa trafiken upplever många av resenärerna med funktionsnedsättningar att det är svårt att åka kollektivt. Ramperna är ofta av bristande kvalitet, det händer att resenären kommit på fordonet men inte kunnat komma av för att rampen inte fungerat. Ibland går det inte att åka för att rullstolsplatsen är upptagen och man får vänta på nästa fordon. Många upplever också att det är svårt att få personlig hjälp om det behövs. Om man åker buss så tar busschauffören för givet att då kan du också åka buss, för annars skulle du inte tagit bussen. Men alla ska ju kunna åka buss även om man behöver lite extra hjälp. (citat från resenär i Fokusgrupp från 2011) Hela resan Under en resa är det många steg som ska genomföras och om man har en funktionsnedsättning är det viktigt att alla delarna fungerar. I kunskapsunderlaget som togs fram analyserades eventuella hinder och svårigheter utifrån de olika delarna av hela resan. De olika delarna som ska genomföras är att: förbereda resan, köpa biljett, komma till och från hållplatsen, vistas/hitta på hållplatsen eventuellt byta komma på och av fordonet, färdas Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 7

Det är viktigt att alla delarna i resan hänger ihop, om en av delarna brister kan det bli omöjligt att genomföra en resa. Delar i resan som är mest problematiska är vägen till och från hållplats, på- och avstigningen, att det är för lite tid vid byten och på- och avstigningar och att det är svårt att få personlig kontakt. Den kollektiva resan är beroende av ett samspel mellan en mängd faktorer som har att göra med individens förutsättningar, vilka resmöjligheter som finns och vilka hinder och svårigheter varje resa har. Det är därför inte möjligt att säga att en individ alltid kan välja det kollektiva resealternativet eftersom förutsättningarna skiljer sig åt från resa till resa. Likväl är det ju inte heller alltid möjligt för personer utan funktionsnedsättningar att åka kollektivt även om det oftare är ett möjligt alternativ på grund av att hindren är färre. Förbereda resan När förberedelserna görs vid en resa är det viktigt att få information om alla delarna av resan hur man kommer till hållplatsen, om det är möjligt att komma på och av fordonet och om det sedan går att ta sig till resmålet. Ibland kan det krävas en färdtjänstresa till eller från hållplatsen samt bokning av ledsagare om resan innehåller ett byte. Många resenärer upplever det som problematiskt att det inte går att få all information om resan samt boka eventuell färdtjänst och led sagare på samma ställe. Det finns inte heller någon som tar ansvar för helheten om någon del i resan går fel. Enkelhet och trygghet efterfrågas såsom ett telefonnummer att ringa och en försäkran om hjälp om något går fel. Den nya reseplaneraren upplevs som positiv. 8 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Köpa biljett Att betala sin resa på fordonet upplevs av många som problematiskt då det är svårt att se vad som står på displayen och svårt att hantera apparater. Många upplever att det är stressigt att betala och vill gärna ha personlig hjälp. I fokusgrupperna var det flera som hellre köpte en dyrare biljett t.ex. månadskort trots att man inte reste så mycket om den var lättare att hantera. Det efterfrågas även ett biljett-/prissystem som även omfattar färdtjänstresor. Komma till och från hållplats En av de mest problematiska delarna i hela resan är att ta sig till och från hållplats och kan vara den avgörande delen för om det går att åka kollektivt. Förutsättningarna för att ta sig till och från hållplats skiljer sig mycket åt beroende på funktionshinder, på hur individen mår den dagen, på avstånd till hållplats, på väglag, på beläggning, lutning, hinder i miljön och så vidare. Personer med funktionsnedsättningar som innebär väsentliga svårigheter att åka kollektivt måste få hjälp efter sina egna förutsättningar, t.ex. att komma till hållplats med taxi, man ska aldrig tro att alla ska kunna gå till hållplats. En bättre integrering mellan färdtjänst och kollektivtrafik efterfrågas. På hållplats/bytespunkt/station En hållplats/bytespunkt måste vara tillgänglig dels för att man ska kunna hitta och ta sig runt och dels för att man ska kunna komma ombord på fordonet. Av de utpekade prioriterade hållplatserna är bara ungefär hälften anpassade. På de hållplatser där anpassningar har gjorts är de inte alltid konsekvent gjorda vilket kan skapa otydlighet. Vidare så finns det anpassade hållplatser där det saknas en del åtgärder vilket gör att alla ändå inte kan nyttja den. Det måste finnas tydlig information som både måste kunna höras och läsas. Det är viktigt att informationen fungerar bra vid eventuella störningar. Många upplever det som problematiskt att ta del av information och önskar att det fanns mer personlig hjälp att få. Tidtabeller och annan skriftlig information måste vara enkla och tydliga. På de större hållplatserna erbjuds ledsagning vilket är mycket positivt eftersom många efterlyser personlig hjälp på sin resa. Många brukare har dock upplevt att ledsagaren ofta inte kommer trots att man beställt det. Byte Vid byten är det viktigt att det är lätt att hitta, att det inte är för långa avstånd, att eventuell ledsagning verkligen fungerar. Det är även viktigt att trafiken verkligen fungerar så att man inte missar en anslutande resa alternativt blir kvarlämnad på en byteshållplats för att en anslutande linje är inställd. Byten innebär en konflikt mellan att den kollektiva resan ska gå snabbt för att attrahera fler samtidigt som det är stressande vid byten när det måste gå snabbt. Det finns en upplevelse av att bytestiderna är för korta och att det finns risk att anslutningen missas. På de platser där kollektivtrafiken har ett tätare utbud är det mindre allvarligt att missa en anslutning eftersom turerna avgår oftare. Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 9

Anpassningar i kollektivtrafiken gör det enklare att resa för alla resenärer. Komma på och av fordonet För att komma på och av fordonet utan problem krävs det att både hållplatsen och fordonet är anpassat. Det krävs också att fordonet stannar tillräckligt nära kanten samt att det finns tillräckligt med tid för att komma på och av. Störst svårigheter att komma på och av har brukare som har någon form av rörelsehinder och särskilt om man använder rullstol eller rollator. Trots att nära 100 % av alla fordon är anpassade för personer med rörelsehinder har många stora problem att ta sig av och på fordonet. Denna del av resan upplevs av många som den mest kritiska. Svårigheterna beror till stor del på att kvaliteten på ramper ofta är dåliga och inte går att använda. I en sammanställning av klagomål till Västtrafik handlar 97 av 118 synpunkter om att det inte gått att komma på eller av ett fordon. Ett annat problem är att det kan vara svårt att få personlig hjälp att föraren utgår från att en person som ger sig ut och åker kollektivt klarar sig själv och inte kommer ut och hjälper till. Många fler hade kunnat och vågat åka om de var säkra på att det gick att få personlig hjälp. En del hållplatser är anpassade och andra inte vilket skapar en otydlighet och gör att man kan kommer på fordonet på en hållplats men sedan inte kommer av där man tänkt sig för att den hållplatsen inte är anpassad. Reseplaneraren upplevs dock som positiv eftersom man kan få information före resan om vilka hållplatser som är anpassade. Att färdas För att färden inte ska vara något problem är förarens körsätt viktigt att det är lugnt och säkert och att snabba inbromsningar undviks. Det behöver även finnas audiovisuella utrop, gott om utrymme och särskilda rullstolsplatser. 10 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Andra aspekter av att resa kollektivt med en funktionsnedsättning Förutom att göra anpassningar så att de olika delarna i hela resan ska gå att genomföra trots en funktionsnedsättning så finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till när det gäller resan med kollektivtrafik om man har en funktionsnedsättning. Den största delen av funktionshinderanpassning som har gjorts består av fysiska och tekniska åtgärder informationssystem, ramper och låggolv på fordon, kantsten och ledstråk på och till hållplatser, och så vidare. Det som framkommer i studier är att det personliga bemötandet, framförallt från bussföraren, är av stor vikt för att många ska klara att resa med kollektivtrafiken. Upplevelsen av trygghet blir mycket större när förare och medresenärer bistår på resan. Många resor med kollektivtrafik skulle kunna genomföras med hjälp av medresenär, men det är en begränsad möjlighet eftersom många färdtjänstberättigade lever ensamma och varken har personlig assistent eller ledsagning. Oväntade situationer kan ge obehag för alla resenärer och det är viktigt att det finns bra information vid t.ex. störningar. Personer som har en funktionsnedsättning upplever generellt sett ännu större osäkerhet än andra när det är störningar. Nedsättningen kan t.ex. göra att det är svårare att ta del av störningsinformationen, att ersättningstrafik inte är tillgänglig eller att man missar avtalad anslutningsresa med färdtjänst. Personer med funktionshinder upplever ofta att det inte finns någon som tar ansvar för att hela resan ska fungera, om någon del brister finns det ingenstans att vända sig. Västtrafiks resegaranti anses inte tillräcklig, personliga lösningar efterfrågas. Färdtjänst och kollektivtrafik likställs på så sätt att de resenärer som kan åka kollektivt enligt lagen om färdtjänst inte ska få färdtjänsttillstånd. Avsaknad av bil, t.ex. för att man slutar köra när man blir äldre, eller avstånd till busshållplatsen är inte färdtjänstgrundande. De senaste åren har också antalet färdtjänsttillstånd minskat stort, en anledning är troligtvis att det görs striktare bedömningar. Det finns problem att jämställa färdtjänst och kollektivtrafik av flera orsaker. Även om fordonen och hållplatsen är tillgängliga så är ofta avståndet till hållplatsen avgörande för om en person med en funktionsnedsättning ska kunna resa kollektivt. Möjligheten att ta sig till hållplats påverkas även av andra faktorer så som väderlek och dagsform. Var man bor och utbudet av kollektivtrafik är också avgörande för om man behöver resa med färdtjänst, på landsbygden är det ofta helt enkelt inte möjligt att resa kollektivt beroende på ett bristande utbud. Det är svårt att anpassa kollektivtrafiken för alla typer av funktionsnedsättningar och det kommer alltid att krävas individuella lösningar. Det är också viktigt med flexibilitet eftersom förutsättningarna för individen inte alltid är lika vid varje restillfälle. Färdtjänst och tillståndshantering samt personlig hjälp som t.ex. personliga assistenter är ett kommunalt ansvar. Västra Götalandsregionens/Västtrafiks ansvar är att garantera ett kollektivtrafiksystem som är tillgängligt. Ett tillgängligt kollektivtrafiksystem har dock också ett delat ansvar Västtrafik är ansvariga för fordonen, förarna, de tekniska systemen mm men väghållaren (oftast kommunerna eller trafikverket) är ansvariga för anpassningen av hållplatserna och vägen dit. Det krävs en god samverkan mellan alla olika aktörer för att nå de bästa lösningarna för individen. Det ska vara tydligt vad man kan förvänta sig som resenär vilka anpassningar som är gjorda. Individuella lösningar kommer alltid att krävas och det kommer inte att vara möjligt att anpassa så att alla kan resa kollektivt. Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 11

Kollektivtrafikens tillgänglighet 2012 nulägesbeskrivning De fysiska åtgärder som Västtrafik har fokuserat på är att anpassa reseplaneraren, fordonen och hållplatserna. Vägen till och från hållplats behöver också vara anpassad, Västtrafik försöker påverka detta genom dialog men eftersom det är helt och hållet väghållarens ansvar så görs i nuläget ingen samlad uppföljning. Information och service Västtrafik har under 2011 tagit en ny reseplanerare i drift där man kan få information om fordonets respektive hållplatsens tillgänglighet. Det pågår ett kontinuerligt arbete för att uppdatera uppgifterna i reseplaneraren. Västtrafiks styrelse har tagit ett beslut att det ska finnas ledsagare på alla de 120 stora terminalerna i Västra Götaland. Hittills finns det på 65 platser. Fordon På fordonen görs åtgärder för resenärer som har svårt att röra sig genom att de har lågt golv eller ramp/lift samt rullstolsplats. Fordonen anpassas för dem som har svårt att se och höra genom att det installeras audiovisuella utrop. Fordonen an- 12 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

passas successivt efterhand som upphandling av nya trafikavtal sker. Bussar och tåg beräknas vara anpassade till 100 % under år 2012 när det gäller lågt golv och ramp/lift. Spårvagnarna beräknas vara helt anpassade år 2018 förutsatt att nya spårvagnar köps in successivt under perioden. Då det finns ett stort behov av fler vagnar till följd av utökad trafik så tar det lång tid att fasa ut de gamla vagnarna. Ungefär 90 % av båtarna är anpassade. Terminaler och knutpunkter Det finns 120 knutpunkter som är utpekade som strategiska och ungefär 650 hållplatser som har fler än 100 påstigande per dygn. Dessa hållplatser och terminaler utgör det prioriterade kollektivtrafiknätet. Valet av knutpunkter och de största hållplatserna innebär att det finns minst en anpassad hållplats i varje kommun och att hållplatserna där de största resandeströmmarna finns är anpassade. När alla fordon är anpassade ska det vara möjligt för alla att åka kollektivt i det nät som utgörs av de anpassade knutpunkterna och hållplatserna. Alla stråk som är utpekade i Trafikförsörjningsprogrammet täcks in av de prioriterade terminalerna och hållplatserna, det kan dock krävas en anslutningsresa till och från en större hållplats. Vid utgången av 2011 var ca 440 av de 770 terminalerna/knutpunkterna och hållplatserna anpassade. Av de ca 330 hållplatser som är kvar att åtgärda är ungefär 260 kommunala och 70 är trafikverkets. Det är ungefär 40 terminaler/knutpunkter som inte är åtgärdade och det innebär att det finns ett antal kommuner som inte har någon anpassad knutpunkt alls. Dessa är bland andra Lilla Edet, Gullspång, Karlsborg, Ed, Lysekil, Mellerud och Strömstad. Figuren visar hur många terminaler och hållplatser som var anpassade per delregion i Västra Götaland vid utgången av 2011. Anpassade Ej anpassade Antal anpassade knutpunkter 2011 11 7 6 10 19 9 14 13 29 2 Skaraborg Sjuhärad Fyrbodal Gbg-regionen, exkl Gbg stad Göteborg stad Antal anpassade hållplatser 2011 14 16 31 39 17 35 54 79 243 120 Skaraborg Sjuhärad Fyrbodal Gbg-regionen, exkl Gbg stad Göteborg stad Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 13

Mål och strategier En bättre kvalitet och en större trygghet i kollektivtrafiken efterfrågas av de flesta resenärer men är avgörande för att en person med funktionsnedsättning ska kunna resa. Det som är nödvändigt för en del är bra för alla. Trots alla åtgärder som har gjorts för att klara alla stegen i hela resan så finns det alltså flera brister som gör det svårt och i vissa fall omöjligt att resa i kollektivtrafiken om man har en funktionsnedsättning. Sammanfattningsvis så handlar bristerna om att det inte har gjorts tillräckligt med åtgärder när det gäller hållplatsernas anpassning, att de åtgärder som har gjorts ibland har bristande kvalitet, det behövs mer åtgärder kring personligt bemötande, att de olika delarna i hela resan inte hänger ihop tillräckligt väl och att kollektivtrafiksystemet inte känns tillräckligt tryggt särskilt inte vid oförutsedda händelser. Det framgår också av kunskapsunderlaget att färdtjänsten och mer individualiserade lösningar har en stor betydelse för att personer med en funktionsnedsättning ska kunna resa. För att möjliggöra de mest optimala lösningarna är samverkan mellan olika aktörer och särskild och allmän kollektivtrafik avgörande. Med utgångspunkt från det som framkommit i kunskapsunderlaget så föreslås ett övergripande mål samt fem tillhörande strategier. Västtrafik har ansvar för att utarbeta åtgärder i enlighet med strategierna för att nå målet och ska årligen redovisa åtgärder som har gjorts föregående år och de som planeras för innevarande år. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten genom kollektivtrafiknämnden och det regionala kollektivtrafikrådet tar ansvar för att driva och följa upp strategin. En förutsättning för att nå målet är att kommunerna, genom de delregionala kollektivtrafikråden, och regionen är överens om inriktningen i strategin och att den godkänns av det regionala kollektivtrafikrådet. Mål Det målförslag som har utformats är: Kollektivtrafiken ska beakta alla resenärsgruppers behov. Det ska finnas ett utpekat kollektivtrafiknät som är tillgänglighetsanpassat för att möjliggöra hela resan. Målförslaget har formulerats för att det ska finnas ett grundläggande nät där det tydligt ska framgå vilka tillgänglighetsanpassningar som har gjorts. Alla delarna i hela resan måste beaktas och samverkan mellan olika parter för att nå de bästa lösningarna är avgörande. Det ska finnas en medvetenhet om alla funktionsnedsättningar såväl fysiska som psykiska när anpassningarna görs. Det kommer inte att vara möjligt att utforma kollektivtrafiken så att alla kommer att kunna resa men det ska tydligt framgå vad som man som resenär kan förvänta sig. 14 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Samverkan mellan regionen och kommunerna ska ske i de regionala och delregionala kollektivtrafikråden och de tillhörande tjänstemannaberedningarna. Minst en gång per år ska prioriteringar diskuteras detta sker i samband med de årliga uppföljningarna. Samverkan mellan färdtjänst och allmän kollektivtrafik bör utvecklas. Ett förslag för hur detta ska ske ska tas fram i de delregionala handläggargrupperna under 2013. Utöver detta sker kontinuerlig dialog mellan kommunerna, Västtrafik, trafikverket och den regionala kollektivtrafikmyndigheten. Strategier Förbättra samverkan mellan olika aktörer Ansvaret för god kvalitet i det kollektiva resandet vilar på olika aktörer och skilda lagar. Därför krävs ett samarbete och ett tydliggörande av ansvar mellan väghållarna (kommunerna och Trafikverket), Västtrafik, trafikföretag och Västra Götalandsregionen. För att vidareutveckla ett prioriterat kollektivtrafiknät är en vidareutveckling av samverkansformerna den enskilt största och viktigaste åtgärden. För att möjliggöra hela resan är vägen till och från hållplats av avgörande betydelse. Här är det viktigt med vägens anpassning men även att det finns individuella lösningar som färdtjänst eller annan anropsstyrd trafik. Färdtjänst har också stor betydelse i de fall när det inte alls är möjligt att använda den allmänna kollektivtrafiken. Samverkan med kommunerna är viktig för att finna de bästa resealternativen och att satsningar sker på de mest lämpade åtgärderna för att möjliggöra hela resan. Det finns idag etablerade samarbetsforum mellan Västra Götalandsregionen och brukarorganisationer där även Trafikverket och kommunalförbunden medverkar. Dessa är viktiga att vårda och utveckla. Utveckla ett prioriterat kollektivtrafiknät i samverkan med väghållarna För att få större tydlighet och för att garantera en grundläggande tillgänglighet så ska ett prioriterat kollektivtrafiknät utvecklas med fokus på de fysiska åtgärderna. Detta nät ska utformas så att de största resandeströmmarna nås. Det prioriterade kollektivtrafiknätet består av alla fordon, de strategiska knutpunkterna samt hållplatser med fler än 100 påstigande. Detta är de fysiska åtgärder som Västtrafik och väghållarna har arbetat med i många år. Alla bussar och tåg är anpassade med ramp, låggolv, rullstolsplats och audiovisuella utrop. Spårvagnarna kommer att anpassas successivt och beräknas vara helt tillgängliga år 2018. Av båtarna är ungefär 90 % anpassade och det behövs en översyn av hur all båttrafik kan bli tillgänglig. De utförda tillgänglighetsanpassningarna måste hålla den utlovade kvaliteten. Av de ca 770 strategiska terminalerna och stora hållplatserna så är det fortfarande ca 330 som ännu inte har åtgärdats. Både kommunerna och trafikverket har ansvar för att åtgärda dessa. Målet är att alla hållplatser ska vara åtgärdade senast år 2016 och i den regionala planen finns medel avsatta både som statsbidrag till de kommunala hållplatserna och för att åtgärda hållplatser på det statliga väg- och järnvägsnätet. Prioritet för statsbidrag ges till de utpekade hållplatserna. De 770 terminalerna och hållplatserna grundar sig på en resvaneundersökning från 2002. En uppdatering över vilka hållplatser som har tillkommit på grund av ett ökat resande måste göras. Det behövs även en översyn av de strategiska knutpunkterna. Anpassning av terminaler och hållplatser är en viktig samverkansfråga mellan väghållarna och Västra Götalandsregionen. För att kunna garantera ett tydligt prioriterat nät till resenärerna krävs det att alla är överens om att göra dessa åtgärder senast år 2016. En plan för när i tiden de olika hållplatserna ska åtgärdas behöver upprättas. Det krävs också tydligare riktlinjer för hur hållplatsen ska anpassas för en ökad likformighet och tydlighet för resenärerna. Det finns flera hållplatser som är åtgärdade men som ändå saknar viktiga anpassningar. En översyn behöver göras av dessa hållplatser för att se vilka kompletterande åtgärder som behöver göras. Ett GIS/kartverktyg håller på att utvecklas 16 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Målet är att alla de 770 hållplatserna och terminalerna i det prioriterade kollektivtrafiknätet ska vara tillgänglighetsanpassade år 2016. Under 2013 ska en redovisning ske av vilka hållplatser som är kvar att åtgärda och föreslå en tidplan för när dessa kan åtgärdas. Denna tidplan ska förankras och godkännas i de delregionala kollektivtrafikråden. Därefter ska en årlig uppföljning göras. En uppdatering ska göras över statistiken så att hållplatser som fått fler resande sedan resvaneundersökningen 2002 också kommer med i det prioriterade nätet. En kontinuerlig anpassning ska ske av fordonen, alla nya som tas i bruk ska vara tillgängliga. Ett GIS/kartverktyg ska utvecklas för att användas för bristanalys och uppföljning av hållplatsernas tillgänglighet. En metod för att följa upp tillgängligheten av vägen till och från hållplats behöver utvecklas. som ska användas för bristanalys och uppföljning av hållplatsernas tillgänglighet. Det kommer inte att vara möjligt att göra anpassningar så att alla kommer att kunna åka. Det måste dock vara tydligt för resenärerna vika anpassningar som har gjorts både på fordonen och på hållplatserna och terminalerna så att brukaren själv kan avgöra om det är möjligt att resa kollektivt eller inte. Tillgängligheten till fordonen och terminalerna/hållplatserna ska framgå i reseplaneraren. Kriterier för funktionshinderanpassning av hållplatser och terminaler På de terminaler och hållplatser där anpassningar görs ska minst följande kriterier uppfyllas: det ska finnas väderskydd det ska finnas information det ska finnas bänk med armoch ryggstöd det ska finnas belysning det ska finnas utrymme för att fälla ut ramp på hållplatsytan kantstenen ska vara 17 cm hög det ska finnas taktilt ledstråk fram till påstigningspunkten på hållplatsytan det ska finnas kontrastmarkering utmed kantstödet som särskiljer körbanan från hållplats ytan Det finns ytterligare kriterier som är viktiga att följa upp. En översyn av dessa bör göras och handledningen för anpassningen av hållplatser uppdateras.

Det ska finnas en handlingsplan för störningar i trafiken och oförutsedda händelser som tillgodoser behovet av trygghet under resan. Västtrafik ska redovisa hur man arbetar med utveckla och förbättra bemötandet till resenären. Öka tryggheten i resandet För en person med funktionsnedsättning kan tryggheten vara helt avgörande för resan. Hela resan består av många olika delmoment och det är viktigt att alla delar fungerar, exempelvis vid påstigande och byte. Resenären behöver känna sig trygg i att det som utlovats faktiskt fungerar. Lika viktigt är det mänskliga bemötandet där förarna har en nyckelroll. Det ska vara tydligt för resenären vilken hjälp man kan få i samband med resan. Särskild hänsyn måste tas till säkerhetsaspekterna av resandet i och utanför fordonet m m. Det finns behov av en trygghetstjänst, t.ex. ett särskilt telefonnummer som resenärer som har särskilda svårigheter att resa ska kunna använda. Tjänster som underlättar hela resan och som tar större hänsyn till personer med särskilda svårigheter och olika typer av funktionsnedsättningar ska ut vecklas. Med tjänster avses till exempel betalning av resan, information innan och under resan, möjlighet till ledsagning. Gör det enklare att resa En kollektivtrafikresa består av många olika moment. Resenären måste bland annat söka information om resan, veta hur man ska betala och kanske göra flera olika delresor som innebär byten. Detta kan innebära att man behöver söka information på flera olika ställen, lära sig hur tekniska system fungerar, ringa olika telefonnummer för att boka färdtjänst och ledsagning, etc. Detta kan utgöra svårigheter för alla resenärer och särskilt om man har en funktionsnedsättning. 18 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken

Kvalitetsuppföljning För att garantera ett prioriterat kollektivtrafiknät som brukarna kan lita på behöver viktiga processer för tillgänglighet och användbarhet säkerställas genom kvalitetssystem, säkring och uppföljning, särskilt när det gäller: fordonens anpassning, ledsagning, förares kompetens med avseende på tillgänglighet vid resan. Utöver statistik på hur anpassningarna är gjorda så bör någon form av kvalitativ uppföljning göras. Former som har diskuterats är att man gör exempelresor med brukare för att se hur väl kollektivtrafiken fungerar. Ett alternativ är att inkludera hela befolkningen för att det kan vara så att brister tillskrivs bara personer med en funktionsnedsättning när det i själva verket är något som är en brist för alla. System för kvalitetsuppföljning ska utvecklas. Årliga uppföljningar ska göras av: Hållplatsernas och fordonens tillgänglighet. Handlingsplanen för oförutsedda händelser och störningar i trafiken som tillgodoser behovet av trygghet under resan. Vilka åtgärder som har gjorts för att underlätta före, mellan och efter delresan ( hela-resan, information, ledsagning etc). Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 19