Marknadsintegration och teknisk förändring globalisering i en historisk analys

Marknadsintegration och teknisk förändring globalisering i en historisk analys Lennart Schön Underlagsrapport nr 15 till Globaliseringsrådet

UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET GLOBALISERINGSRÅDET 2008 FÖRFATTARE Lennart Schön GRAFISK FORM Nina Rosenkvist TRYCK Edita, Västerås 2008 ISBN 978-91-85935-14-7 ISSN 1654-6245 BESTÄLLNING Globaliseringsrådet TFN 08-405 10 00 E-POST globaliseringsradet@education.ministry.se www.regeringen.se/globaliseringsradet

Förord Upprinnelsen till 1800-talets globalisering var tekniska, institutionella och socialt betingade förändringar som ledde till kraftigt fallande transaktions- och transportkostnader på världsmarknaden. Förändringarna innebar högre tillväxt och ett ökat välstånd men också ökade spänningar i samhällsutvecklingen. Istället för en fortsatt globalisering kom utvecklingen under flera decennier att präglas av världskrig och tilltagande protektionism som kan ha bidragit till första och andra världskriget. I vilken utsträckning riskerar vår tids globaliseringsprocess hamna i en motsvarande destruktiv och välståndsdämpande process? Den femtonde rapporten till Globaliseringsrådet analyserar globaliseringen dels från ett historiskt perspektiv med tonvikt på utvecklingen fram till första världskriget, dels från teoretiska perspektiv där jämförelser görs mellan den historiska globaliseringen och dagens förlopp. Enligt författaren leder globaliseringen i dag, liksom på 1800-talet, till att omvandlingstrycket i världsekonomin tilltar och till ökade sociala spänningar vilket kan leda till att globaliseringen avstannar till förmån för nationella intressen. Med vår historiska erfarenhet är det därför angeläget att politiskt verka för en fortsatt och fördjupad integration som samtidigt förstärker den gemensamma sociala ramen kring marknaderna. Det är inte minst viktigt inom det europeiska sammanhanget. Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Han har i sin forskning bland annat utvecklat modeller för långcykliska förlopp i den moderna tillväxten. Författaren svarar helt och hållet för de analyser och rekommendationer som lämnas i rapporten. Stockholm i juni7 2008 Pontus Braunerhjelm Huvudsekreterare i Globaliseringsrådet

Globaliseringsrådets ledamöter I januari 2007 kom arbetet i regeringens Globaliseringsråd igång. Rådets målsättning är att utforma en strategi som leder till att Sverige ska kunna tillgodogöra sig de potentiellt stora välfärdsvinsterna som globaliseringen innebär. Vidare är Globaliseringsrådet en arena för dialog med syfte att fördjupa kunskaperna och bredda det offentliga samtalet kring globaliseringens effekter. Rådets arbete, som ska vara avslutat i god tid före valet 2010, kommer att sammanfattas i en slutrapport med rekommendationer främst avseende den ekonomiska politiken. Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts huvudsakligen från forskare men också från myndigheter och andra aktörer med djuplodande kunskaper kring globaliseringen, dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter kommer att utgöra underlag till slutrapporten. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är Globaliseringsrådets ordförande och professor Pontus Braunerhjelm, som leder rådets kansli, är huvudsekreterare. Övriga ledamöter är: Kristina Alsér, Mercatus Engineering AB och landshövding i Kronobergs län Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap Carl Bildt, utrikesminister Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv Lars Calmfors, professor internationell ekonomi Per Carstedt, koncernchef SEKAB-gruppen Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare Anna Ekström, ordförande Saco Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB Sture Nordh, ordförande TCO Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson Lena Treschow Torell, VD IVA Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet Marcus Wallenberg, ordförande Internationella Handelskammaren (ICC) Olle Wästberg, GD Svenska Institutet

Innehåll 1 Inledning 7 2. Globaliseringens förutsättningar under 1800-talet 8 2.1 Fred på haven 1815 1914 8 2.2 Nya institutioner 10 2.3 En ny infrastruktur 14 3. Tillväxten i handel, kapitalrörelser och migration internationellt 1820 1914 17 3.1 Handel 17 3.2 Migration 20 3.3 Kapitalrörelser 22 4. Dynamiska effekter av integrationen/faktorrörligheten 24 4.1 Konvergens och utjämnade faktorpriser 26 4.2 Agglomerationer och spatial specialisering 31 4.3 Den andra industriella revolutionen och nytt tillväxtmönster 35 4.4 Teknologisk förändring och entreprenörer 39 5. Jämförelse mellan globalisering under 1800-talet och under 1900-talet 46 5.1 Integration, industriella revolutioner och divergens 46 5.2 Faktorrörlighet och relativa faktorpriser 52 6. Globaliseringens motreaktioner 63 6.1 Den första globaliseringens motreaktioner 63 6.2 Kan historien upprepa sig? 68

7. Förväntade effekter av globaliseringen 70 7.1 Den globala tillväxtens inverkan på utbudsoch efterfrågeförhållanden. 70 7.2 Centrala innovationer eller utvecklingsblock i den kommande tillväxten 72 7.3 Möjligheter för relativt rikliga faktorer i svensk ekonomi att nå vidgade marknader 75 7.4 Behovet av dynamiska centra eller agglomerationer 78 8. Ekonomisk-politiska slutsatser 79 Referenser 81 6 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

1 Inledning I denna rapport behandlas globalisering; dels från ett historiskt perspektiv med tonvikt på utvecklingen fram till första världskriget, dels från några olika teoretiska perspektiv där också jämförelser görs mellan den historiska globaliseringen och dagens förlopp. Särskilt betonas kombinationen av marknadsintegration, teknisk förändring och vidgad industrialisering vilket ger upphov till återkommande behov av omfattande strukturell omvandling i såväl gamla som nya industriländer. Dessa processer föder också motreaktioner, vilka blev särskilt uttalade under första hälften av 1900-talet. Rapporten avslutas med en diskussion om förväntade effekter framåt av globaliseringen för svensk ekonomi samt några ekonomisk-politiska slutsatser. marknadsintegration och teknisk förändring 7

2. Globaliseringens förutsättningar under 1800-talet Globaliseringen under halvseklet före det första världskriget präglades av flera faktorer som alla ledde i samma riktning det ekonomiska utbytet av marknadstransaktioner ökade. Framför allt innebar utvecklingen att kostnaderna för olika transaktioner sjönk. De mest näraliggande eller omedelbara förändringarna hade med utbyggnaden av transporter och kommunikationer samt med den politiska liberaliseringen att göra. Men det skedde också mera långtgående förändringar i världsekonomin under 1800-talet som likaledes påverkade förutsättningarna för flödena av varor, kapital och människor. 1 2.1 Fred på haven 1815 1914 Mellan slutet på Napoleonkrigen 1815 och utbrottet av det första världskriget 1914 rådde i stort sett fred på haven, fredsförhållandena gällde mestadels också på land. Under decennierna mellan 1850 och 1870 utkämpades visserligen en del krig i Europa men de hölls i mera begränsad skala. Napoleonkrigen pågick i mer än två decennier och kom att involvera de flesta av Europas stater. Huvudfiender var de båda stormakterna England och Frankrike. Napoleonkrigen kom också att bli avslutningen på den följd av handelskrig som dessa båda länder utkämpat under 1700-talet om dominansen över världshaven. Napoleon misslyckades med att isolera och besegra engelsmännen. Istället kom det engelska herraväldet över haven att befästas efter 1815 krigsslutet blev upptakten till Pax Britannica. 1 Denna översikt bygger främst på Cameron (2003) och Kenwood/Lougheed (1996). 8 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Den engelska segern hade sin bakgrund i styrkan hos den engelska flottan som hade byggts upp under hela 1700-talet. Under inflytande av rivaliteten med fransmännen och det upplevda hotet om isolering hade den engelska staten styrt en växande del av de totala inkomsterna till den offentliga sektorn och till krigsflottan. 2 Under krigen hade dessa ansträngningar intensifierats och som första statsmakt lyckades den engelska staten skapa och långsiktigt underhålla en statsskuld (genom Bank of England). 1800-talets utveckling kom på olika sätt att präglas av dessa inslag Englands marina styrka och finansiella stabilitet. Efter 1815 och fram till 1850 föll fraktpriserna inom sjöfarten avsevärt trots att det inte skedde någon teknisk utveckling av betydelse. Ångkraften hade ännu inte kommit in på världshaven och segelfartygen dominerade. Det var alltså andra faktorer än tekniken som förklarar att priserna för sjötransporter sjönk under första hälften av 1800- talet. Det var snarare fråga om förändringar som var av politisk och organisatorisk natur. Under 1700-talet hade världshandeln plågats inte endast av handelskrigen mellan England och Frankrike, utan också av sjöröveri. Det ledde till att även handelsfartygen fick utrustas för att försvara sig eller att de blev beroende av skydd på många rutter. Med det engelska herraväldet på haven drevs emellertid sjöröveriet bort från de stora handelsvägarna. Pacificeringen av världshaven ledde till fallande fraktpriser, inte endast genom att de avbräck som krig eller rövarangrepp kunde innebära upphörde, utan också genom att volymerna i handeln ökade. Sjöfarten kom således in i ett positivt kumulativt förlopp under hela första hälften av 1800-talet, i synnerhet när det gällde frakterna till England och till Europa. Tillförseln av industriella insatsvaror som bomull, tobak eller socker växte och priserna föll. 2 Om flottan och den brittiska staten, se O Brien (1999). marknadsintegration och teknisk förändring 9

De engelska insatserna var naturligtvis avsedda att gynna framför allt engelsmännen själva. Men effekterna av fallande fraktpriser kom att spridas i allt vidare cirklar från Nordvästeuropa. Upprustningen av den engelska flottan fick därigenom externa effekter, i huvudsak positiva effekter, för hela världshandeln och för industrialiseringens spridning. Det var långsiktiga effekter av 1700-talets upprustning och offentliga expansion i Storbritannien som knappast någon hade kalkylerat med. 2.2 Nya institutioner Världshandeln kunde växa tack vare de nya fredliga förhållandena under första hälften av 1800-talet, men 1850- och 1860-talen framstår som de verkliga portaldecennierna för 1800-talets globalisering. Under dessa decennier skedde stora institutionella förändringar. Lagstiftningen liberaliserades i många stater, vilket öppnade vägar för vidgad handel och för ökade flöden av både kapital och människor. Samtidigt fick parlamentarismen sitt genombrott på många håll vilket hade samband med den ökade kommersialiseringen, den vidgade industrialiseringen och de nya stora investeringsprogram som stater engagerade sig i. De stora institutionella förändringar som underlättade marknadsintegrationen var genombrottet för frihandel från 1860-talet samt uppbyggnaden av kapitalmarknadens institutioner från samma tid med en integration som fördjupades genom spridningen av guldmyntfoten under åren efter 1870. Det är ingen tillfällighet att detta skedde ungefär samtidigt som den moderna infrastrukturen byggdes ut med järnvägar, ångfartyg och telegraf. Nya tillväxtkrafter utvecklades och nya intressen kom till uttryck i politiken. Industrialiseringen i sig förändrade flera styrkeförhållanden. I England hade exempelvis export av maskiner länge varit förbjudet efter- 10 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

som man ville behålla denna teknologiska kunskap inom landet och därigenom gynna den egna textiltillverkningen som var ledande i exporten. När fabrikssystemet blev mer omfattande i början av 1800-talet växte emellertid maskinindustrin som en självständig verksamhet. Maskintillverkarna ville självfallet inte vara instängda på den engelska marknaden utan de ville sälja till övriga världen i första hand på marknader i Europa och Nordamerika. Påtryckningarna för en fri maskinexport ökade. Det avgörande var emellertid andra realiteter. Man kunde inte behålla kunskapen inom landet. Maskiner smugglades ut och framför allt flyttade maskinbyggare till andra länder för att sätta upp maskinverkstäder. Ett exempel var bröderna Malcolm som först tog anställning vid olika textilfabriker i Sverige för att på plats bygga maskiner innan de slutligen anlade en maskinverkstad i textilstaden Norrköping. De var bara ett av många exempel på utvandrande engelska maskinbyggare i Europa. Ännu större betydelse fick William Cockerill och sonen John som startade en fabrik i Liège och blev stora exportörer av maskiner till textilindustrin. Inför denna utveckling upphävde engelsmännen sitt förbud mot maskinexport. Det var ett steg mot frihandel som öppnade vägen för en ny specialisering i världsekonomin. Ett avgörande steg mot en ny integration togs emellertid genom det s.k. Cobden-Chevalier-avtalet som ingicks 1865 mellan de forna ärkefienderna England och Frankrike. Avtalet innehöll en mest-gynnadnation-klausul, som innebar att om någon av parterna slöt avtal med en tredje nation skulle det mest gynnsamma avtalet för en viss grupp av varor gälla för samtliga parter. Under 1860-talet kom en mängd sådana avtal att slutas. Framför allt fransmännen var mycket aktiva ifråga om att sluta handelsavtal. Avtalen var i sig en del av de åtgärder med vilka Napoleon III försökte hämta in det engelska försprånget genom en snabbare industrialisering. Genom att klausulen om mest-gynnadnation inbegreps i avtalen kom de att bidra till en snabb spridning av frihandel. marknadsintegration och teknisk förändring 11

Man kan fråga sig varför frihandeln fick så snabb spridning vid mitten av 1800-talet. Genom dessa avtal öppnade det ena landet efter det andra sina gränser för import av engelska industriprodukter till lägre priser. Ett skäl till att man var så villig till detta var helt enkelt att det fanns en komplementaritet i handeln mellan det industriella England och flertalet nyindustrialiserande stater vid denna tid. England var världens verkstad och övriga stater ville komma åt den engelska teknologin i utbyte mot råvaror, livsmedel, enklare industriprodukter eller hantverksarbeten. Denna komplementaritet var dock inte stabil. Efter några decennier tilltog protektionismen. Allt fler stater med USA och Tyskland i spetsen ville skydda sin framväxande industri. Storbritannien behöll dock frihandel fram till första världskriget inom hela det brittiska imperiet och blev på så sätt en garant för vidgad världshandel och globalisering. Även på kapitalmarknaden och i de internationella betalningssystemen genomfördes stora institutionella förändringar. England hade redan på 1820-talet infört guldstandard för pundet, som också blivit den internationellt ledande valutan. I övrigt användes i de flesta länder både guld och silver som standard för penningsystemen, alltså en dubbel metallisk myntfot. Detta system utsattes för stora påfrestningar från 1850-talet i samband med att stora guldfyndigheter upptäcktes vilket ledde till kraftiga fluktuationer i kursen mellan guld och silver. Olika försök gjordes att stabilisera det internationella penningsystemet och under inflytande av växande handel, kapitalrörelser och genom styrkan hos pund sterling anslöt sig ett flertal betydande stater till guldstandarden under 1870-talet däribland Tyskland, de skandinaviska länderna, Holland, Frankrike, Italien samt, de facto, USA. Under 1890-talet samt kring sekelskiftet 1900 anslöt också flertalet latinamerikanska stater, Ryssland och Japan. Tillsammans med det engelska samväldet utgjorde dessa stater en väldig monetär union med en gemensam standard för sina valutor som medgav mycket små kursrörelser. Den gemensamma myntfoten skulle bestå fram till det första världskriget. 12 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Guldmyntfotens spridning gick hand i hand med en ny organisation av kapitalmarknaden. En ny näringslagstiftning förde med sig dels att bankerna blev friare i sin räntesättning vilket bland annat gjorde det möjligt att arbeta mer aktivt med inlåningen, dels att aktiebolagsbildningar medgavs både för industriföretag och för banker vilket skapade nya investeringsmöjligheter. Nya affärsbanker utvecklades vid sidan av stora bankirfirmor som specialiserade sig på att finansiera internationell handel och internationella investeringar. En särskilt viktig roll fick statsobligationerna för den internationella kapitalmarknaden. Statsobligationerna innebar en ny säkerhet och bidrog till en ny marknad för värdepapper vilket stimulerade sparandet samtidigt som de medgav betydligt större investeringar. Det var framför allt handeln med statsobligationer som skapade den globala kapitalmarknaden i slutet av 1800-talet. Denna vidgning av kapitalmarknaden hade på flera sätt samband med en annan stor institutionell förändring som sköt fart vid mitten av 1800-talet spridning av parlamentarism i många länder. En ny kommersiellt och industriellt inriktad medelklass fick ökat utrymme vid sidan av den traditionella överklassen, den jordägande adeln. Samtidigt fick parlamenten ökat inflytande över den exekutiva makten och kungamakten. Detta hade betydelse i två olika avseenden. För det första blev statsmakter mera benägna att investera i långsiktiga projekt, exempelvis i järnvägar, som hade betydelse för landets ekonomiska utveckling. Dessa projekt krävde stora lån som fick spridas på många sparare ofta i andra länder. För det andra kom besluten om att ta upp sådana lån att fattas av representanter för skattebetalarna, alltså av dem som skulle stå för den framtida skuldtjänsten. Det ökade låntagarens legitimitet på den internationella marknaden alltför många skuldsatta kungahus hade under föregående sekler helt enkelt förklarat sin stat i bankrutt när lån skulle betalas. Parlamentariska reformer, stora investeringar och internationella lån blev något av ett utvecklingsblock under andra hälften av 1800-talet. marknadsintegration och teknisk förändring 13

2.3 En ny infrastruktur Efter 1850 kom den tekniska utvecklingen grundad på den första industriella revolutionens stora innovation, ångmaskinen, att på allvar sätta sin prägel på utvecklingen inom infrastruktur och handel. När ny infrastruktur byggdes ut under senare delen av 1800-talet kan man tala om att en transport- och informationsrevolution inträffade som i sin tur lade grunden för 1800-talets globala marknadsintegration. Under 1830- och 1840-talen inföll den första järnvägsboomen i England. Det lilla öriket, som redan under 1700-talet knutits samman med ett nät av kanaler, kom nu att genomkorsas av järnvägar. Kring 1850 hade den industriella revolutionens stora utvecklingsblock med fabriker i industristäder sammanknutna av järnvägar mognat i England. Från samma tidpunkt ökade också järnvägsbyggandet på den europeiska kontinenten och i USA. De första banorna anlades under 1830- och 1840-talen, oftast över korta avstånd mellan industristäder eller som komplement till vattenvägarna. Från 1850-talet fick emellertid järnvägsbyggandet en tydligare struktur. Det stod nu klart att järnvägar hade en egen potential som transportmedel och att de inte endast skulle tjäna som komplement till de äldre vattenvägarna. Det blev också i många länder fråga om att anlägga genomtänkta nät för att integrera hela nationer i flera fall skedde detta helt på privat initiativ men i många fall skedde det med statligt stöd eller under statlig ledning. En särskild betydelse fick järnvägarna i USA då de gick hand i hand med en utveckling av jordbruket och med koloniseringen av landet västerut. I slutet av 1860-talet förbands också den amerikanska östkusten och västkusten med järnväg. Under 1800-talets sista decennier och fram till första världskriget kom den stora utbyggnaden av järnvägsnätet i Europa och i Nordamerika. Denna utbyggnad skedde parallellt med att stålindustrin omvandlades mellan stålindustrin och järnvägarna fanns en stark komplementaritet. Under detta skede kom också järnvägsbyggandet igång i mera perifera delar av den nya världsekonomin. Oftast skedde 14 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

detta på europeiskt, framför allt engelskt, initiativ med avsikten att underlätta utförseln av råvaror eller för att förstärka administrationen av europeiska koloniala besittningar. Parallellt med järnvägarna utvecklades ångkraften för sjöfarten. Ångmaskinen kom snabbare i bruk på vatten än på land men å andra sidan dröjde det ganska länge innan ångfartygen fick samma stora betydelse för sjötransporterna som järnvägen fick på land. Att ångmaskinen snabbare kunde tas i bruk berodde på att vattenvägarna lättare kunde bära de tidiga tunga ångmaskinerna. Att det å andra sidan dröjde längre innan de fick samma revolutionerande betydelse för transporterna berodde på att ångfartygen konkurrerade med de högt utvecklade segelfartygen på världshaven. Under propellerfartygens första decennier användes de huvudsakligen för att frakta post och passagerare, alltså till sådant gods där man värdesatte kort restid och punktlighet. Skälet till denna begränsning var att ångmaskinerna slukade stora mängder bränsle, vilket förde med sig att lastutrymmet fick användas huvudsakligen till att förvara stenkol. Utvecklingen av nya och starkare högtrycksmaskiner under andra hälften av 1800-talet liksom utvecklingen av ångturbinen sänkte bränsleåtgången radikalt. Samtidigt utvecklades nya och lättare fartygsskrov tack vare framstegen inom tillverkningen av stål, vilket också bidrog till att lastkapaciteten ökade och bränsleanvändningen minskade. Under 1870- och 1880-talen blev ångfartygen på allvar konkurrenskraftiga inom sjöfarten. Transporttiderna sänktes och punkligheten ökade, oberoende av väder och vind som ångfartygen var jämfört med segelfartygen. Segelfartygen behöll emellertid länge sin ställning inom långväga transporter av sådant skrymmande gods som inte var lika känsligt för transporttiden. Det gällde t.ex. frakterna av spannmål, timmer och stenkol eller av chilesalpeter. Också segeltekniken och utrustningen av segelfartygen trimmades i konkurrensen mellan ånga och segel på haven, vilken pågick ända fram till tiden för första världskriget. marknadsintegration och teknisk förändring 15

I nära anslutning till järnvägsbyggandet och sjöfartens utveckling skapades ett nytt system för snabb informationsöverföring, som under 1800-talet knöts samman till ett globalt nätverk, den elektriska telegrafen. Telegrafledningar byggdes inledningsvis framför allt i anslutning järnvägen. Därigenom fick man en kanal för snabb information vilket motsvarade de behov som det nya transportmedlet gav upphov till. De första telegraflinjerna anlades på 1840-talet och när järnvägsbyggandet under följande decennium sköt ytterligare fart utsträcktes också telegraflinjerna. Då lyckades man också lägga den första undervattenskabeln i Engelska kanalen och därigenom knöts det engelska nätet, med centrum i London, samman med det kontinentala telegrafnätet. I slutet av 1850-talet lades också den första kabeln ut som förenade Europa med Nordamerika en atlantkabel som på havets botten sträckte sig mellan Irland och Newfoundland. Under 1860- och 1870-talet byggdes systemet ut och förenade alla världens kontinenter i ett telegrafsystem. Från 1870-talet blev det alltså möjligt att från olika städer i Europa och Nordamerika sända meddelanden som på mycket kort tid kunde nå åtminstone de viktigaste hamnstäderna runt om i världen. I takt med att järnvägarna byggdes ut på andra kontinenter under de sista årtiondena sträckte sig också telegrafnätet inåt. Därigenom skapades nya förutsättningar i en rad olika avseenden. Information om tillgång eller efterfrågan på olika produkter kunde snabbt överföras och fartyg kunde mera ögonblickligen ges nya transportorder. Därigenom blev den globala handeln mera effektiv. Likaledes kunde information om betalningar eller om krediter snabbt förmedlas, vilket vidgade möjligheterna både för handel och för kapitalrörelser. I centrum för detta informationssystem befann sig världens främsta metropol under 1800-talet, London. Där knöts de kommersiella och finansiella banden samman. 16 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

3. Tillväxten i handel, kapitalrörelser och migration internationellt 1820 1914 3.1 Handel Genom marknadsintegrationen och de fallande transportkostnaderna växte utrikeshandeln snabbt under perioden mellan Napoleonkrigen och första världskriget. Man kan beräkna den årliga tillväxttakten till strax över fyra procent, vilket var en avsevärt högre tillväxttakt än för produktionen eller befolkningen (se tabell 1). Om man räknar per capita var handelsvolymen cirka 25 gånger större 1913 än 1820. Medan alltså utrikes tillverkade produkter endast förekom sparsamt ännu i början av 1800-talet, kunde de påträffas i stort sett överallt i samhället i början av 1900-talet, i synnerhet i Europa. Världshandeln dominerades av Europa med både livlig inomeuropeisk handel mellan många små stater samt omfattande handel med andra kontinenter (tabell 2). Dessutom hade Europa underskott i handeln eftersom importen genomgående var avsevärt större än importen. För samtliga övriga av världens regioner rådde exportöverskott. Bakgrunden är framför allt det stora brittiska underskottet i varuhandeln som täcktes med tjänsteexport. Den övriga världen betalade alltså räntor på kapital och sjöfartsfrakter m.m. genom att exportera råvaror, livsmedel och industriprodukter till Europa, främst till Storbritannien. Utrikeshandelns vikt skilde sig åt i olika delar av världen. I några regioner där ekonomierna dominerades av stora bosättningar vid kusten med svag inre marknadsintegration (Latinamerika och Australien ((Oceanien)) var utrikeshandelns andel av den totala produktionen mycket hög. Motsatsen, med låg andel för utrikeshandeln, utgjordes av stora kontinenter med mera livaktiga inre marknader som i Nordamerika eller mycket folkrika och fattiga nationer som i Asien. Däremellan låg Europa med ett relativt stort beroende av utrikeshandeln totalt sett. marknadsintegration och teknisk förändring 17

Tabell 1. Befolkning, produktion och utrikeshandel i världen 1820 1913. 1820 1913 Årlig tillväxt 1820-1913 Befolkning, miljoner 1041 1791 0,6 Produktion; miljarder dollar i 1990 års värde 695 2733 1,5 Utrikeshandel; miljarder dollar i 1990 års värde 20 900 4,1 Källa: Produktion och befolkning, Maddison (2007); Utrikeshandel beräknat från Kenwood och Lougheed (1996), s 97. 18 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Tabell 2. Utrikeshandelns procentandel av världshandeln och av regionens produktion i olika världsdelar 1913. Procentandel av världens handel 1913 Handelns procentandel av regionens produktion 1913 Export Import Totalt Europa 58,9 65,1 62,0 45 Nordamerika 14,8 11,5 13,2 21 Latinamerika 8,3 7,0 7,6 57 Asien 11,8 10,4 11,1 15 Afrika 3,7 3,6 3,7 43 Oceanien 2,5 2,4 2,4 71 Världen 100 100 100 33 Källa: Kenwood och Lougheed (1996) s 99; Maddison (2007). marknadsintegration och teknisk förändring 19

3.2 Migration Under perioden 1820 1913 emigrerade närmare 50 miljoner människor till andra kontinenter. Utvandrarna dominerades av européer som emigrerade till områden som hade ett liknande klimat som Europa tempererat eller subtropiskt i Amerika, södra Afrika och Australien. Till en liten del var det också en asiatisk emigration, huvudsakligen till tropiska områden. Tabell 3. Emigrationen från Europa 1821 1915. 1821 1850 1851 1880 1881 1915 Antal Procent Antal Procent Antal Procent miljoner miljoner miljoner Nordvästra Europa 3,4 100 7,4 91,3 13,7 42,7 - Storbritannien 2,6 76,5 4,6 56,8 8,9 27,7 - Tyskland 0,6 17,6 2,1 25,9 2,2 6,9 - övr. Nordvästeur. 0,2 5,9 0,7 8,6 2,6 8,1 Syd- o Östeuropa - - 0,7 8,7 18,4 57,3 - Italien - - 0,2 2,5 7,8 24,3 - Spanien, Portugal - - 0,3 3,7 4,3 13,4 - Österrike-Ungern - - 0,2 2,5 4,2 13,1 - övr. Östeuropa - - - - 2,1 6,5 Totalt 3,4 100 8,1 100 32,1 100 Årligt medeltal 113 000 270 000 917 000 Källa: Kenwood och Lougheed tabell 3:1, s. 60. 20 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Storbritannien stod för drygt en tredjedel av den europeiska utvandringen och var fram till 1880 dominerande i emigrationen (se tabell 3). Det andra stora emigrationslandet var Italien med cirka en femtedel av Europas samlade utvandring, medan Tyskland, den iberiska halvön samt Österrike-Ungern stod för ungefär en tiondel vardera. Övriga Nordvästeuropa, däribland Skandinavien, svarade för något mindre än en tiondel. Den verkliga massemigrationen tog fart från 1880-talet när järnväg och ångsjöfart hade byggts ut. Närmare en miljon människor lämnade då årligen Europa, emigranterna kom framför allt från Syd- och Östeuropa och i synnerhet från Italien. Den asiatiska emigrationen nådde inte samma omfattning, i synnerhet när det gällde att emigrera till andra kontinenter. Det skedde således en omfattande utvandring från Indien och Kina till andra områden inom Asien, framför allt till Ceylon och till Sydostasien. Dessutom migrerade ett stort antal indier till Västindien och till Öst- och Sydafrika samt kineser till västra USA och västra Sydamerika. Uppskattningsvis motsvarade den asiatiska interkontinentala emigrationen ungefär en tiondedel av den europeiska. Den europeiska emigrationen utgjordes till största delen av bosättare i nya samhällen som formades av européer i klimatområden som liknade de europeiska. Den asiatiska emigrationen bestod däremot huvudsakligen av arbetskraft som kontrakterades för lång tid till plantager, gruvor och järnvägsbyggen, företrädesvis i tropiska områden. USA var dominerande som invandrarland. Under tiden mellan Napoleonkrigens slut och första världskriget kom närmare 32 miljoner immigranter till USA, huvudsakligen från Europa. Tillsammans med Kanada svarade Nordamerika för drygt två tredjedelar av den totala invandringen. Sydamerika stod för närmare 20 procent medan Australien och Nya Zeeland tog emot knappt 10 procent av den totala invandringen. marknadsintegration och teknisk förändring 21

3.3 Kapitalrörelser De internationella kapitalrörelserna sköt fart efter 1850-talet parallellt med utvecklingen av bankväsende, migration och handel. En liten del av världen med överskott på kapital framför allt England och Frankrike placerade sitt sparande i utvecklingen av infrastruktur, i nya industrier eller i jordbruksutveckling i Europas periferi eller på andra kontinenter. Investeringarna var av två olika slag, portföljinvesteringar eller direktinvesteringar. Portföljinvesteringar var framför allt köp av obligationer med relativt låg risk för långivaren och där låntagaren hade kontrollen över hur pengarna användes. Denna marknad dominerades av statsobligationer, till stor del upptagna för att bygga järnvägar och andra stora infrastrukturprojekt. Direktinvesteringar innebar däremot att investeraren gick in som ägare till ett projekt och tog ansvar för driften. Det kunde ske antingen som direkta företagsgrundanden eller som köp av ägarandelar (aktier) i företag. På samma sätt som i fråga om migrationen fanns här ett europeiskt och ett tropiskt mönster. Kapitalexporten till områden präglade av europeisk bosättning skedde övervägande i form av portföljinvesteringar. Där överläts kontrollen till låntagaren. Kapitalexporten till tropikerna skedde däremot huvudsakligen som direktinvesteringar för driften av gruvor, plantager eller järnvägsbolag. Som framgår av tabell 4 var Europa och Nordamerika de stora mottagarna av kapital med Latinamerika på tredje plats. Det var således områden med europeisk bosättning som var de stora mottagarna av europeiskt kapital och därutöver spelade det brittiska imperiet en stor roll i Asien och Afrika. 22 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Tabell 4. Samlade utlandsinvesteringar, fördelade på mottagande regioner 1914. Mottagande region Miljoner pund Andel i procent Europa 2500 27 Nordamerika 2300 24 Latinamerika 1800 19 Asien 1500 16 Afrika 830 9 Oceanien 500 5 Totalt 9430 100 Källa: Kenwood och Lougheed, s 40. marknadsintegration och teknisk förändring 23

4. Dynamiska effekter av integrationen/ faktorrörligheten De dynamiska effekterna av globaliseringen kan analyseras från flera olika teoretiska utgångspunkter. Den mest framträdande utgångspunkten i analyser av globaliseringens effekter är teorier om konvergens i tillväxten, vilka bl a bygger på det välkända teoremet om utjämnade faktorpriser som Eli Heckscher och Bertil Ohlin formulerade några decennier in på 1900-talet. 3 Det är knappast någon tillfällighet att detta teorem formulerades av två svenskar och att de byggde på svenska erfarenheter av globaliseringen före det första världskriget. Tanken om konvergens i tillväxten bygger också på Robert Solows formulering av tillväxtteorin från 1950-talet ofta kallad den traditionella tillväxtteorin. 4 Mot den traditionella tillväxtteorin står den nya, så kallade endogena tillväxtteorin, som lanserades i slutet av 1980-talet. 5 Teorin lanserades under den andra stora globaliseringsperioden, men den har inte så mycket med globalisering att göra. Den nya tillväxtteorin tar istället fasta på kunskapens och innovationernas ökade betydelse för tillväxten och den formaliserar de ekonomiska samband som styr kunskapsproduktionen och därigenom tillväxten. Den ger andra förutsägelser än den traditionella tillväxtteorin och mindre utrymme för konvergens och utjämnade faktorpriser. I stort sett parallellt med den nya tillväxtteorin utvecklades den nya ekonomiska geografin en nationalekonomiskt grundad teori om agglomerationernas betydelse för tillväxt och för rumslig fördelning av produktionen. 6 Tendensen till att samla produktionen i mera koncentrerade miljöer, agglomerationer, är beroende av handelskostnaderna eller transaktionskostnaderna, vilka också styr integrationen av marknader. Det finns således ett nära samband mellan den nya ekonomiska geografins analyser av agglomerationer och globaliseringens utveckling. 3 Formulerades tidigast i Heckscher (1919). 4 Solow (1956). 5 Romer (1986). 6 Se t.ex. Krugman (1991). 24 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Ett ännu mera markant brott med den traditionella tillväxtteorins konvergens- och jämviktsmodeller utgör de evolutionära, schumpeterianskt präglade modeller där den entreprenöriella förmågan, innovationerna och produktionens sociala sammanhang kommer i fokus. Komplementariteten mellan olika aktörer och aktiviteter är då central för tillväxt och utveckling. Utifrån svenska förhållanden formulerade exempelvis Erik Dahmén redan för mer än femtio år sedan begreppet utvecklingsblock som sammanfattar de dynamiska krafterna kring innovationer. 7 I dag har begreppet General Purpose Technologies vunnit insteg internationellt i analysen av radikala innovationers betydelse, 8 men detta begrepp är mera schematiskt och betydligt svagare än begreppet utvecklingsblock. Inom ekonomisk historia finns slutligen begreppet industriell revolution som förmedlar tanken att produktionen eller samhället gått genom perioder av mera omvälvande förändringar med långsiktiga konsekvenser. Den industriella revolutionen har någon eller några innovationer i centrum en tanke som fått förnyad aktualitet under de senaste decennierna genom den digitala revolutionen. Vår tid har också kallats den tredje industriella revolutionens epok. Det skapar underlaget för ytterligare en historisk jämförande analys. Såväl under det sena 1800-talets globalisering som under vår egen tid inträffade industriella omvälvningar benämnda den andra och den tredje industriella revolutionen. Med denna teoretiska förankring kan den fortsatta diskussionen om globaliseringen föras utifrån tre olika aspekter: konvergens och faktorprisutjämning agglomerationer och spatial specialisering teknologisk förändring och entreprenörer 7 Dahmén (1950) och (1988). 8 Bresnahan och Trajtenberg (1995). Begreppet avser innovationer som över tiden har potentialen att utnyttjas på snart sagt alla områden av samhället - i produktion, infrastruktur och vardagsliv. Innovationen kan skapa många komplementära sammanhang och därigenom prägla epoker. Ångmaskinen, elmotorn och mikroprocessorn anges ofta som exempel på sådana innovationer. marknadsintegration och teknisk förändring 25

4.1 Konvergens och utjämnade faktorpriser En grundläggande effekt av globalisering kan uttryckas så här: genom globaliseringen ställs alla resurser inför nya marknadsförhållanden. Det innebär i sin tur att prisstrukturen förändras, att det skapas nya prisrelationer i ekonomin. Men det finns en systematik i denna förändring. De faktorer, som är relativt rikliga i förhållande till omvärldens faktorrelationer, har tidigare varit instängda i en mera begränsad ekonomi. De har då haft ett förhållandevis lågt värde. Genom utvidgningen av marknaderna ställs de inför fler alternativ, de kan användas där de inte är lika rikligt förekommande och där de ger en högre avkastning. De får därigenom ett högre värde. Omvänt gäller naturligtvis för de resurser som varit förhållandevis knappa och högt värderade tack vare avskärmningen. De faller i pris. Man kan alltså uttrycka en effekt av globalisering eller marknadsutvidgning så att relativt rikliga faktorer i en ekonomi får ett högre pris än tidigare. Den här effekten är en variant av teorin om komparativa fördelar och av det teorem kring utrikeshandel som lanserades av Eli Heckscher och Bertil Ohlin. Rörligheten för produktionsfaktorn jord men också för faktorn arbete var emellertid begränsad vilket enligt Heckscher/Ohlin-teoremet förde med sig att handeln kompenserade för denna bristande rörlighet. Ekonomier rika på naturresurser som mineraler eller jordbruksmark exporterade sådana produkter medan ekonomier rika på arbetskraft exporterade arbetsintensiva produkter. Därigenom skulle såväl varupriser som faktorpriser utjämnas inom ramen för fullständigt integrerade ekonomier. Om man knyter dessa effekter till Solows tillväxtmodell där man antar att teknologier kan överföras utan kostnad mellan ekonomier samt att det råder avtagande avkastning vid faktorackumulation, blir resultatet att ekonomier integrerade inom samma marknad kommer att konvergera mot samma inkomstnivå. Inom ekonomisk historia har konvergensen och faktorprisutjämningen under globaliseringen i slutet av 1800-talet prövats av främst Jeffrey Williamson med kollegor (främst Kevin O Rourke och Timo- 26 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

thy Hatton). 9 Dessa analyser rör faktorprisutjämningen inom de ekonomier som höggradigt var marknadsintegrerade i slutet av 1800-talet i första hand en rad europeiska ekonomier samt de europeiskt präglade nybyggarsamhällena. I fokus står relativpriset på produktionsfaktorerna arbete och jord, vilka var de viktigaste faktorerna i slutet av 1800-talet för att bestämma inkomstfördelningen och dessutom de faktorer som traditionellt var minst rörliga. Rörelsen i riktning mot utjämnade faktorpriser var tydligast i förhållandet mellan den gamla världen, Europa, och den s.k. nya världen, framför allt Nordamerika. Europa var rikt på både arbetskraft och kapital i förhållande till de knappa jordresurserna, medan de omvända förhållandena rådde i Nordamerika. Med globaliseringen, eller integrationen av marknaderna, växte värdet på den amerikanska jorden samtidigt som både arbete och kapital i Europa gavs nya möjligheter flödena av arbete och kapital från den gamla världen till den nya bidrog därigenom till att minska skillnaderna i relativa faktorpriser mellan ekonomierna. Den svenska ekonomin utgör ett mycket speciellt fall. Vi befann oss så att säga både i den gamla och i den nya världen. I förhållande till Nordamerika var Sverige rikt på arbetskraft och fattigt på jord. En miljon svenskar emigrerade. Men i förhållande till det industrialiserade Europa var Sverige rikt på naturresurser men fattigt på kapital. En mycket strid ström av framför allt tyskt och franskt kapital placerades i Sverige huvudsakligen i obligationer emitterade av staten, av kommunerna, av hypoteksbanker, av industriföretag men också som direktinvesteringar och som förmögenheter som invandrare, köpmän och bankirer, förde med sig. 10 Men det allra största kapitaltillflödet kom till stånd genom svensk upplåning utomlands. Utlandsskulden i Sverige var den klart högsta per capita i Europa och i världen vid tiden för första världskrigets utbrott. Detta var en av ingredienserna i den mycket snabba industrialisering som skedde i ett resursrikt men kapitalfattigt land. 9 En stor mängd referenser kan ges. Tidiga artiklar var O Rourke och Williamson (1994) och Williamson (1996). Särskilt svensk anknytning har O Rourke och Williamson (1995a och 1995b). Dessutom Hatton och Williamson (1994). 10 Se Schön (1989) och (2000). Se också Schön (2007b). marknadsintegration och teknisk förändring 27

Den kombinerade effekten av den högre värderingen av rikliga naturresurser, av utvandringen och av kapitaltillflödet blev emellertid mycket kraftig. Sverige fick inte bara en snabb industrialisering utan också en snabb löneökning. Reallönerna växte betydligt snabbare än bruttonationalprodukten och Sverige fick den snabbaste reallöneökningen av alla industriländer i världen fram till första världskriget, vilket framgår av tabell 5. Värdet på den tidigare relativt rikliga faktorn arbete växte således snabbare i Sverige än på andra håll; det skedde en fundamental relativ prisförändring i den svenska ekonomin. Tabell 5. Reallönenivå 1870/74 samt årlig procentuell ökning av reallöner och av BNP per capita i ett urval europeiska länder och i USA 1870 1910. Land Reallönenivå Årlig reallöne- Årlig tillväxt 1870/1874 ökning 1870 1910 i BNP per Storbritannien = capita 100 1870 1910 Sverige 49 2,8 1,7 Danmark och Norge 49 2,6 1,3 Frankrike, Tyskland och Storbritannien 84 1,1 1,2 Italien, Portugal och Spanien 51 0,6 1,0 USA 165 1,1 1,6 Källor: Reallöner från Williamson (1995); BNP per capita från Maddison (1995). 28 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

Figur 1. Räntor och reallöner i Sverige i relation till genomsnittet för Storbritannien, Frankrike och Tyskland; räntor 1855 1914 och löner 1850 1914. 1.8 1.6 1.4 räntor 1.2 1.0 0.8 0.6 0.4 0.2 reallöner 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95 00 05 10 Källor: Löner från Williamson (1995), räntor från Homer (1977) och Schön (1994). De dubbla flödena arbete ut och kapital in hade en djupgående verkan på svenska faktorpriser i relation till de mera utvecklade stora nationerna i nordvästra Europa (se figur 1). Prisrelationen mellan kapital och arbete konvergerade kraftigt i förhållande till de kapitalexporterande länderna Storbritannien, Frankrike och Tyskland. I ett tidigt skede av industrialiseringen var räntorna i kapitalfattiga Sverige förhållandevis höga. Endast under ett kort skede i samband med fransk- marknadsintegration och teknisk förändring 29

tyska kriget 1870-1871 föll de svenska räntorna till västeuropeisk nivå vilket också var inledningen till en av de starkaste högkonjunkturerna i Sverige. Långsiktigt föll emellertid de svenska räntorna något och nådde ned till den europeiska nivån vid tiden för första världskrigets utbrott. De kom sedan att ligga kvar på en låg nivå efter kriget. Svenska löner rörde sig i motsatt riktning. Vid mitten av 1800-talet beräknas svenska löner till grovarbetare och till jordbruksarbetare ha legat på ungefär halva den västeuropeiska nivån i reala termer. De svenska lönerna steg emellertid ihållande och särskilt starkt under perioden 1890 1910 då också den svenska moderna industrialiseringen accelererade. Vid tiden för första världskrigets utbrott hade förhållandet mellan faktorpriset för arbete och kapital kastats om. Sverige var inte längre ett låglöneland. Denna utveckling gäller i hög grad även för övriga Skandinavien. Inom Europa i övrigt var konvergensen emellertid mycket svagare. Under decennierna efter 1890 var det till och med fråga om divergens i så motto att fattigare länder i Sydeuropa halkade efter. Det gäller exempelvis för iberiska halvön (se tabell 5). Det finns olika förklaringar till de skilda förloppen i Skandinavien och i flera andra delar av Europa i fråga om löner och tillväxt. 11 En första förklaring är att de skandinaviska länderna var relativt öppna med betydande utrikeshandel och omfattande flöden av kapital och arbete. Globaliseringens konvergenskrafter fick därigenom stort genomslag. Det innebar att många människor blev indragna i den nya marknadsekonomin, inte minst tack vare att så enkla produkter exporterades. Uppsvinget för exporten av sågade trävaror, havre och järn innebar en ökad efterfrågan på grovarbete och en spridning av inkomsterna till många människor. Det samtidiga inflödet av kapital till stora infrastrukturella projekt som järnvägsbyggande och urbanisering innebar likaledes en ökad efterfrågan på arbetskraft. Effekten späddes 11 Om olika förlopp i Europas periferier, se Berend och Ranki (1982). 30 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

på av den samtidiga emigrationen till följd av konkurrensen från den amerikanska arbetsmarknaden med dess höga löner. Dessa dynamiska förlopp saknades på den iberiska halvön där gamla intressen lyckades skydda sina positioner inom ramen för en stagnerande ekonomi. En andra förklaring, av något mindre vikt, betonar att reallönerna ökade mer i områden där livsmedelspriserna traditionellt varit relativt höga till följd av ogynnsamma förhållanden för spannmålsproduktionen. Levnadskostnaderna som ju påverkar reallönens storlek, föll alltså mer i Skandinaven till följd av importen av billigare spannmål från Ryssland och Nordamerika även om exempelvis Sverige införde tullar på spannmål för att dämpa prisfallet och skydda böndernas inkomster. En tredje förklaring är den viktigaste när det gäller att förklara den ihållande löneökningen och den långsiktiga tillväxten. De förändrade faktorpriserna blev en del i en grundläggande strukturomvandling av ekonomin. Nya och mera produktiva arbeten ersatte gammal sysselsättning. Globaliseringen banade vägen för den andra industriella revolutionen i Skandinavien och för industrisamhällets genombrott. Mera om detta kommer i de följande avsnitten om nya mönster för specialisering och om den tekniska förändringen och innovationerna. 4.2 Agglomerationer och spatial specialisering Under 1980-talet utvecklades två nya teoribildningar inom nationalekonomin som båda understryker betydelsen av den geografiska närheten mellan olika aktörer, framför allt betydelsen av agglomerationer. Det var den nya tillväxtteorin och den nya ekonomiska geografin. Dessa teorier har flera gemensamma drag och i synnerhet den senare har också använts för att förklara den rumsliga specialiseringen under epoker av globalisering. marknadsintegration och teknisk förändring 31

Den nya, så kallade endogena, tillväxtteorin skilde sig från Solows modell genom att inbegripa kunskapsproduktionen och den tekniska förändringen i modellen, därav beteckningen endogen tillväxtteori. Det var förmodligen inte någon tillfällighet att detta teoretiska genombrott kom i slutet av 1980-talet, då produktionen samtidigt blev alltmera kunskapsintensiv i samband med den digitala revolutionen. Den nya teorin gav flera nya perspektiv på tillväxtförloppet. Konvergens mellan olika ekonomier blev inte längre den naturliga följden av globalisering. Tillväxten kunde lika gärna ge upphov till divergens, dvs. högre tillväxttakt i rika ekonomier. Kunskapsproduktionen som i sin tur genererade innovationer och teknisk förändring var alltså den dynamiska faktorn bakom tillväxten. Kunskap produceras av kunskap och gynnas av en riklig tillgång på humankapital och av komplexa produktionsprocesser. Sådana villkor utmärker produktionen i de relativt rika ekonomierna. Kunskapen skiljer sig också från andra produktionsfaktorer genom att den växer av att användas, den kan också användas av flera samtidigt. Det senare innebär att kunskapsanvändning på ett område kan stimulera utvecklingen av kunskap på ett annat område. Kunskapsrik produktion är alltså förenad med positiva externaliteter eller teknologiska spillovers. Eftersom styrkan i de externa effekterna avtar med avståndet, gynnas producenter i stora kunskapsrika centra. Dessutom har produktionen av kunskap och av kunskapsrika produkter höga fasta kostnader vilket ger stordriftsfördelar. Tillgången till stora marknader med hög efterfrågan gynnas därför. Sammantaget innebar dessa karaktäristika att stora och rika ekonomier hade en tendens att växa snabbare i varje fall så länge tillväxten bestämdes av förskjutningar i den teknologiska fronten. Dessa ingredienser i den nya tillväxtteorin geografiskt begränsad teknologisk spillover, stordriftsfördelar och positivt samspel med närhet till marknader blev också centrala beståndsdelar i den nya ekonomiska geografin. Tillsammans var de en stark drivkraft bakom agglomerationer eller urbana koncentrationer av befolkning och produktion. 32 UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

De skapade fördelar för den geografiskt koncentrerade produktionen. Agglomerationer är dock förbundna med en del negativa externaliteter som driver upp kostnadsläget. Konkurrensen om markutrymme leder exempelvis till höga fastighetspriser för både företagen och arbetarna. Miljöbelastningen ökar och interna transportkostnader växer. Dessutom leder konkurrensen om den kunniga arbetskraften till att lönerna drivs upp, vilket minskar företagens fördelar på marknaden. Genomslaget för de olika agglomerationskrafterna bestämdes emellertid av handelskostnaderna vilka var de samlade kostnaderna för att skaffa sig information, för att transportera varor och för att ta sig genom olika nationsgränser. De påverkades alltså av infrastrukturen för information och transporter, av handelns organisation och av olika länders handelspolitik. Om man tänker sig ett kontinuum från mycket höga till mycket låga eller obefintliga handelskostnader kommer agglomerationskraften att förändras systematiskt. När handelskostnaderna är mycket höga kommer produktionen att bli utspridd. Kostnaden för att nå många konsumenter blir alltför hög för att motivera koncentration av produktionen. När handelskostnaderna faller ökar graden av koncentration till urbana centra. Det gäller i synnerhet om graden av komplex eller tyst kunskap förkroppsligad i organisationer eller i arbetare samtidigt ökar. Denna kunskap kan dessutom endast förflyttas i ganska begränsad omfattning. Om emellertid alla handelskostnader inklusive alla informationskostnader blir nästintill obefintliga, upphör de positiva agglomerationskrafterna att verka. Då sprids produktionen ut igen vinsten av att befinna sig nära andra producenter eller nära marknader blir då liten i förhållande till kostnaderna för koncentration av produktionen. Produktionens utbredning under globaliseringen i slutet av 1800- talet och i slutet av 1900-talet har analyserats av ekonomihistoriker och ekonomer (t.ex. Nicholas Crafts och Anthony Venables). Globalisering, dvs. integration av varu-, kapital- och arbetsmarknader, har löpt 12 Crafts och Venables (2001). Se också t.ex. Crafts och Mulato (2006) och Henderson (2003). marknadsintegration och teknisk förändring 33