ÖN Av ANTON AXELSSON

Kapitel 1 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som passerar. Bredvid mig sitter en gammal dam. Vi småpratar lite och jag får reda på att hon är rädd för att flyga. Jag försöker att lugna henne. Jag förklarar att det är vanligt med dåligt väder på dessa sträckor, men hon blir inte övertygad. Plötsligt så skakar planet till och himlen lyses upp. Ena vingen lossnar och planet började snurrar fortare och fortare. Folk skriker att vi störtar. Land blir synligt. Samtidigt kommer en väska flygande och jag får den i huvudet. Det smakar blod i munnen. Jag blir rädd. Efter några sekunder slår vi i marken och planet delas på mitten och börjar glida men hinner inte långt för planet slår i ett träd och allt blir svart.

Kapitel 2 Vattnet är glittrande blått och vågorna rullar sakta upp mot mina fötter. Jag blickar ut över havet och ser ingenting, bara horisonten långt, långt bort. Jag vänder mig bort från havet och betraktar ön. Palmer och annan tät vegetation står som en vägg framför mig. Vägen till mat och dryck känns oändlig. Jag tar några första trevande steg och plötsligt står jag öga mot öga framför djungelns port. Jag beslutar mig för att gå in i djungeln. Det var varmt och fuktigt.

Jag klättrar fram genom den täta djungeln. Jag snubblar ner för en slänt och försöker krypa upp men det går inte för den är fortfarande blöt sen ovädret som fick mig att krascha här på den här ön. Jag tittar efter något som jag kan ta mig upp med och jag får syn på en lian och börjar klättra upp. När jag har klättrat upp så ser jag en bra plats att bygga en bra bas där jag skulle kunna bo. Så jag blir lite gladare Mörkret lägger sig och jag förstår att jag måste stanna här i natt. Då får jag syn på en liten stuga som det lyser i hundra meter bort.

Kapitel 3 Jag tar mig fram och knackar på dörren till stugan. Då kommer en kille och öppnar dörren. Jag hoppar till han är ilsken som ett bi. Hans kläder är gjorda av vass och blad skor av läder. Han är enorm. han ser ung ut. Han var mörkhyad och har svart långt hår. Jag frågar om jag kan få komma in och sova över han släpper in mig. Han säger att jag får sova över. Jag smakar lite av en soppa. Han sliter till sig en slags pinne och hotar mig till döden. Jag säger du är ju dum i huvudet. Han skriker åt mig att inte smaka och ser argare ut. Inte smaka, säger han. Varför inte, säger jag. Det är min soppa, sa han Jag frågade en gång till om jag fick sova här den är gången sa han ja och jag la mig och sov.

Kapitel 4 Jag Får tillbringa natten i huset hos den okända och märkliga personen. Jag sover oroligt. På när jag vaknar står personen med en kniv mot min strupe. Jag sparkar han i skrevet så han tappar kniven. Jag springer så snabbt jag kan när jag vänder mig om så jagar ett tjugotal personer mig dem måste ha sett att jag sprang i väg så dem jagade mig. Jag snubblar och de tar in på mig. Efter ett tag så ser jag att en av dem har hittat en pilbåge och en pil susar förbi bredvid mitt huvud. Efter någon sekund så träffar en annan pil i axeln. Det blöder mycket. Jag faller platt på marken. Några sekunder senare så kommer dom och binder ihop mina händer så det svider. De släpar mig till deras läger.

Kapitel 5 När vi kommer fram till lägret så ser jag några hus i en glänta. De sätter mig i en bur gjord av pinnar. När de går så försöker jag lyfta på buren.till min förvåning så hittar jag ett gammalt flygplan från andra världskriget. Jag får syn på ett gevär som piloten hade använt. Jag tar upp geväret och till min förtjusning hittar jag lite skott. Jag ska ha blodshämnd på de där som försökte döda mig. Under tiden så har indianerna upptäckt att jag var borta. Jag springer bort till en kulle i närheten av lägret och öppnar eld. Jag skjuter tills jag hör ett klick. Alla indianer ligger på marken Då förstod jag varför de försökte döda mig de var kannibaler. På maken så ligger massor skallar och en stor tunna slut. Så var allt en enda hög av lik. Jag börjar gå ut till stranden och får syn på en båt som måste ha hört allt skjutandet. Han är på väg mot mig.